'Cimicifuga' er en slægt av plantearter som tilhører familien Ranunculaceae. Den mest kjente arten i denne slægten er kanskje Cimicifuga racemosa, også kalt Actaea racemosa eller black cohosh. Dette er en flerårig urt som vokser vilt i Nord-Amerika og har historisk blitt brukt innen tradisjonell medicin av også innfødte amerikanske folk.

Black cohosh inneholder en rekke aktive stoffer, herunder isoflavonoider og triterpener, som kan ha virkning på menneskelig fysiologi. Den mest velstudierte mekanismen for black cohoshs verdi er dens mulige effekt på klimakteriske symptomer hos kvinner, som sommeren og vinteren (hot flashes og nattesveise). Noen studier har funnet at ekstrakt av black cohosh kan redusere hyppigheten og alvorligheten av disse symptomene.

Det er viktig å nevne at bruk av black cohosh bør skje under kontroll av en helsefagleg person, fordi det kan ha interaksjoner med andre medisiner og kan føre til bivirkninger hos noen mennesker.

I et medicinskt sammanhang refererar "rhizome" till den underjordiska, horisontella stam som vissa växter har. Rhizomer är skottliknande strukturer som växer under jorden och sprider sig från moderplantan. De innehåller ofta knoppar och rotfibriller och används av växten för näringsupptag, lagring och vegetativ förökning. Exempel på växter med rhizomer är irisar, potatisar och kvanne. Rhizomer kan vara ett viktigt medicinskt studieobjekt eftersom de kan innehålla bioaktiva ämnen som kan ha farmakologisk verkan.

Ranunculaceae er en botanisk familie som inkluderer forskjellige slags planter, også kjent som Ranunkel-familien. Denne familien omfatter ofte arter som har en oppbygning med komplekse blomster og ofte med mange støvorganer. Flere av disse artene inneholder irriterende eller giftige stoffer i alle deler av plantene sine, noe som kan være skadelig for mennesker og dyr hvis de kommer i kontakt med eller spiser dem. Her er ein par eksempler på slagsene som inkluderes i Ranunculaceae-familien:

* Ranunkel (Ranunculus asiaticus)
* Akleja (Aquilegia vulgaris)
* Christterne (Eranthis hyemalis)
* Pibekløver (Delphinium staphisagria)
* Sommerfuglevis (Clematis vitalba)

I medisinsk sammenheng kan noen av disse plantene være brukt som lægemidler, men de kan også være farlige om de ikke brukes riktig. Det er viktig å ha forsiktighet og kjenne til egenskapene til planter før man bruker dem i medisinske sammenhenger.

Glykosider är en typ av organisk förening som bildas när en socker (en monosackarid) kovalent binds till en sekundär amin eller en fenolgrupp i ett protein eller en lipid. Denna process kallas glykosylering och kan påverka proteins egenskaper, såsom stabilitet, lokalisation och funktion. Glykosider förekommer naturligt i många levande organismer, inklusive människan, och har en rad biologiska funktioner, till exempel som energikälla, strukturell komponent och signalmolekyler.

Triterpener är en typ av organiska föreningar som består av 30 kolatomer arrangerade i fyra kondenserade isoprenenheter. De förekommer naturligt i växter, djur och mikroorganismer och har en mångfald biologiska aktiviteter, inklusive antiinflammatoriska, immunmodulerande och cytotoxiska effekter. Triterpener kan vara förenade med kolhydrater och bildar då glykosider, som är viktiga naturliga produkter med medicinsk potential. Exempel på triterpener inkluderar betulin, oleanolsyra och ursolsyra.

"Växtextrakt" är ett samlingsbegrepp för de aktiva ämnen som utvunnits från växtmaterial. Det kan handla om en rad olika typer av substanser, beroende på vilken typ av växt och metod som använts under utvinningen. Extraktet kan innehålla en mängd olika kemiska föreningar, till exempel alkaloider, fenoler, flavonoider och terpener. Dessa ämnen kan ha medicinska egenskaper och användas inom farmakologin för att till exempel framställa läkemedel.

'Lanosterol' är ett steroidmolekyll som finns naturligt i djurceller och är en viktig prekursor i den så kallade Kolesterolbiosyntesvägen. Det produceras från squalenen genom en serie enzymatiska reaktioner, inklusive lanosterolsynteas. Lanosterol omvandlas sedan till andra steroider, inklusive kolesterol, som är en viktig komponent i djurs cellmembran och även fungerar som prekursor för syntesen av alla steroidhormoner.

Ingen medicinsk definition hittades direkt för "växtberedningar". Men i ett farmaceutiskt sammanhang kan "växtberedning" syfta på olika former av preparat gjorda från växter, som används som läkemedel eller komplementär och alternativ medicin. Detta kan inkludera tinkturer, extrakt, oljor, salvor och teer.

Exempel på en medicinsk definition är: "En växtpreparat är ett preparat framställt från en eller flera växter eller delar av en växt, som används i läkemedelsform." (Källa: Läkemedelsverket)

Det är viktigt att notera att användning av växtberedningar och andra alternativa behandlingsformer bör diskuteras med en legitimerad hälsovårdspersonell, för att säkerställa säkerhet och effektivitet.

Sekosteroider är hormonliknande substanser som bildas i kroppen som en biprodukt när kolesterol bryts ner. Ordet "sekosteroid" kommer från "sekundär" och "steroid". De har en viktig roll i regleringen av immunsystemet, särskilt genom att hämma inflammation. Sekosteroider produceras av vita blodkroppar som neutrofila granulocyter under inflammatoriska förhållanden och är involverade i kontrollen av immunresponsen för att förhindra skada på kroppen som orsakas av överdrivet svar. Exempel på sekosteroider inkluderar 1,25-dihydroxyvitamin D3 och leukotrien B4.

Fytoterapi definieras som användning av växtbaserade produkter, såsom extrakt från hela växten eller delar av den, till exempel blad, rötter eller bär, för att förbättra hälsa och välbefinnande eller för att förebygga, lindra eller behandla sjukdomar. Detta inkluderar användning av kryddor, örter och andra naturliga produkter som är baserade på växter. Fytoterapi kan vara en komplementär och alternativ metod till konventionell medicinsk behandling eller kan användas tillsammans med den. Det är viktigt att notera att effekterna och säkerheten av fytoterapi kan variera beroende på produktens kvalitet, dosering och individuella reaktioner. Innan man börjar använda någon form av fytoterapi rekommenderas det att diskutera med en läkare eller annan medicinsk expert för att undvika potentiella risker och interaktioner med andra behandlingar.

Herb-drug interactions (HDIs) refer to the pharmacological or clinical effects that occur when a person takes a herbal product concurrently with a conventional medication. These interactions can result in various outcomes, such as increased or decreased therapeutic effectiveness of the drug, altered adverse effects profile, or toxicity.

The mechanisms underlying HDIs are diverse and may involve pharmacokinetic interactions (alterations in absorption, distribution, metabolism, or excretion of drugs) or pharmacodynamic interactions (additive, synergistic, or antagonistic effects on the same or different biological targets).

Examples of herbal products that can interact with medications include St. John's Wort, which can induce cytochrome P450 enzymes and reduce the effectiveness of drugs such as warfarin, cyclosporine, and oral contraceptives; garlic, which can increase the risk of bleeding when taken with anticoagulants; and valerian root, which can enhance the sedative effects of benzodiazepines.

Healthcare professionals should be aware of potential HDIs and consider them in their clinical decision-making to optimize patient outcomes and minimize risks associated with concurrent herbal and medication use.

Saponiner är en grupp naturligt förekommande organiska föreningar som kan hittas i en mängd olika växter, djur och alger. De kännetecknas av sin förmåga att bilda schium när de blandas med vatten, vilket beror på deras molekylära uppbyggnad som innehåller både hydrofoba (vattengilla) och hydrofila (vattentagna) delar.

Saponiner har en varierande kemisk struktur, men de flesta består av en steroid- eller triterpenoidstruktur som är kopplad till en sackarinisidgrupp. Sackarinider är sockerartade substanser som ger saponinerna deras söta smak och hydrofila egenskaper.

I medicinsk kontext har saponiner undersökts för sin potential att ha olika farmakologiska effekter, såsom antiinflammatoriska, immunmodulerande, antimikrobiska och cytotoxiska egenskaper. Vissa saponiner kan även ha läkemedelsverkan som hjärt- och kärlsjukvårdsmedel, antitumörmedel och antivirala medel.

Ändå bör det noteras att användning av saponiner i medicinskt syfte är fortfarande under forskning och inte alltid etablerat som standardbehandling. Dessutom kan höga doser av vissa saponiner vara giftiga eller orsaka irritation, så det rekommenderas att använda dem under medicinsk övervakning.