Utbredd, nekrotiserande angit med granulom, ofta med lungpåverkan. Astma eller luftvägsinfektioner kan föregå påvisad vaskulit. Eosinofili och lungpåverkan skiljer detta sjukdomstillstånd från polyart eritis nodosa.
Polyarteritis nodosa (PAN) är en autoimmun sjukdom som orsakar inflammation och skador på de små och medelstora arteriolerna i kroppen. Detta kan leda till blodproppar, ischemisk skada och eventuell nekros (död) av organ. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera feber, viktminskning, muskel- och ledsvullnad, svaghet, mag-tarm-besvär och neurologiska symptom som förlamning eller sömnsyndrom. PAN behandlas vanligen med immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och förhindra fortsatt skada på kroppens organ.
Wegener's granulomatosis är en sällsynt autoimmun sjukdom som karaktäriseras av inflammation och skada i små till medelstora blodkärl, vilket kan drabba flera olika organ i kroppen, ofta näsan, lungorna och njurarna. Det är en typ av vasculit (inflammation i blodkärlen) som orsakas av felet i det immunförsvar som leder till att kroppens egna celler attackerar blodkärlväggarna, vilket kan leda till bildning av gránulom (speciella slags samlingar av immunceller) och nekros (död celler). Symptomen kan variera beroende på vilka organ som är drabbade, men exempelvis kan det ge upphov till näsblod, hosta, blodiga slemproduktion från lungorna, svullnad i ansiktet, smärtor i bröstet, hörselförlust och njurskada. Be
Autoantikroppar riktade mot cytoplasmakomponenter i polymorfonukleära leukocyter eller monocyter. De används som specifika markörer för Wegeners granulomatos och andra sjukdomar. Deras fysiopatologisk a roll är dock inte klarlagd.
Inflammation i ett blodkärl.
Onormal ökning av antalet eosinofila celler i blod, vävnader och organ.
En klass läkemedel som utformats för att förhindra leukotriensyntes eller leukotrienverkan genom att blockera bindning på receptornivå.
Rödlila till rödbrun missfärgning som ses genom epidermis och beror på blödning i den underliggande vävnaden.
Pulstherapie mit Medikamenten bezieht sich auf die Verabreichung von Medikamenten durch eine nicht-invasive Methode, bei der Medikamente mithilfe von Druckwellen in den Blutkreislauf gepumpt werden. Dies wird normalerweise über ein Armband erreicht, das um den Oberarm gewickelt und aufgepumpt wird, um die Blutgefäße vorübergehend zu schließen, bevor der Druck schnell wieder abfällt und die Medikamente in die Blutbahn freigesetzt werden. Diese Methode wird manchmal als ein alternativer Weg zur Injektion oder Infusion von Medikamenten verwendet und kann besonders vorteilhaft für Menschen sein, die eine Angst vor Nadeln haben oder schwer zu injizierende Medikamente erhalten.
Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom inflammationer, autoimmuna sjukdomar och allergier. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducerar symtomen som orsakas av överaktivitet i kroppens försvarssystem. Prednisolon ges vanligen som tablett, men kan också administreras intravenöst eller intramuskulärt beroende på tillståndet och svårighetsgraden hos patienten.
En heterogen grupp sjukdomar med det gemensamt att det föreligger varaktig eosonofili av okänd orsak och bristande funktioner i berört organsystem, inkl. hjärtat, centrala nervsystemet, njurarna, magtarmkanalen och huden. Det är en kraftig ökning av antalet eosinofiler i blodet, som vid leukemi, och omfattande infiltration av eosinofiler i de olika organen. Tillståndet bedöms ofta som idiopatiskt.
Microscopic polyangiitis (MPA) är en form av nekrotiserande vasculit, vilket innebär att det uppstår inflammation och skada på små till medelstora blodkärl i kroppen. Orsaken till MPA är okänd, men det anses ofta vara en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar felaktigt angriper och skadar de egna blodkärlen.
Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.
Ett derivat av prednisolon med liknande antiinflammatorisk verkan.
En sjukdom kännetecknad av eosinofilinfiltration i lungorna och blodeosinofili.
Systemisk vasculit är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar felaktigt angriper och skadar blodkärlens väggar, vilket kan orsaka inflammation och sårbarhet för blödningar, blodproppar eller till och med organpåverkan.
Sjukdomstillstånd eller skador som är begränsade till en enda perifer nerv eller som inte kan vara tecken på diffus perifer nervfunktionsstörning. Multiplex mononeuropati avser tillstånd kännetecknade av skador på flera enskilda nerver. Mononeuropatier kan ha en rad olika orsaker, som t ex ischemi, fysisk skada, tryckskada, bindvävssjukdomar, belastningsskador eller andra tillstånd.
Inflammation i tårsäcken (saccus lacrimalis).
En grupp kortikosteroider som påverkar kolhydratomsättningen (glukoneogenes, glykogendeponering i levern, höjning av blodsockerhalten), hämmar kortikotropinutsöndring och har uttalad antiinflammatorisk verkan. De spelar även en roll i fett- och proteinomsättningen, i reglering av artärblodtrycket och förändringar i bindvävsreaktioner på skada, i minskning av antalet cirkulerande lymfocyter, och för funktionerna i det centrala nervsystemet.
6-((1-metyl-4-nitro-1H-imidazol-5-yl)tio)-1H-purin. Ett immunsuppressivt medel som används i kombination med cyklofosfamid och hydroxiklorokin vis behandling av reumatoid artrit. Preparatet är karcino gent.
Preparat som genom en av flera olika verkningsmekanismer undertrycker immunsystemets funktioner. Klassiska cellgifter verkar genom att hämma DNA-syntes. Andra medel kan ha sin verkan genom att aktivera suppressor-T-cellspopulationer eller genom att blockera aktivering av hjälparceller. Immunsuppression utvecklades först och främst för att förhindra avstötning av transplanterade organ, men har även kommit att tillämpas för t ex mediering av verkan av interleukiner och andra cytokiner.
Sjukdomstillstånd i mediannerven, från armnervnätet till nervänden i handen. Kliniska tecken är svaghet i handleds- och fingerböjning, underarmsvridning, tenar abduktion, känselbortfall i handflatan, de tre första fingrarna och ringfingrets radialdel. Armbågen är en vanlig plats för skada, där nerven passerar genom pronatormuskelns två fästen (pronatorsyndromet) och karpaltunneln (karpaltunnelsyndromet).
Läkemedel för behandling av astma.
"Immunogenetiska fenomen" refererar till de arvda egenskaperna hos individens immunsystem som bestämmer deras förmåga att svara på och hantera externt introducerade antigener, såsom patogener eller vacciner, samt att upprätthålla tolerans mot själva kroppens celler och proteiner. Dessa egenskaper bestäms av variationer i individens genetiska makeup, särskilt i gener som är involverade i immunsvar och antigenpresentation.
En prekursor till ett alkylerande kvävesenapsbaserat antitumör- och immunsuppressivt medel som måste aktiveras i levern för att bilda den aktiva aldofosfamiden. Det används för behandling av lymfom, leukemier osv. Bieffekten, alopeci (håravfall), har man dragit nytta av för att avlägsna fårpäls. Cyklofosfamid kan dessutom orsaka sterilitet, fostermissbildningar, mutationer och cancer.
Granulära (korniga) leukocyter med en kärna som oftast har två lober, sammanbundna med en tunn kromatintråd, och en cellmassa som innehåller grova, rundade och jämstora korn, som låter sig färgas av eosin.
Anti-Neutrophil Cytoplasmic Antibody (ANCA)-associated vasculitis (AAV) is a group of autoimmune diseases characterized by inflammation and damage to small blood vessels, particularly capillaries, venules, and arterioles. This condition is caused by the production of ANCAs, which are autoantibodies that target proteins in the neutrophil cytoplasm, leading to their activation and subsequent damage to the blood vessel walls.
Sjukdom som orsakas av hinder i luftrören med attackvis uppkommande andnöd. Sammandragning av luftrören försvårar framför allt utandningen och orsakar pipande biljud.
Kvinolineringar (kinoliner) är en grupp antibiotika som är verksamma mot både gram-positiva och gram-negativa bakterier, inklusive många som är resistenta mot andra typer av antibiotika. De fungerar genom att hämma bakteriens förmåga att producera viktiga proteiner, vilket stoppar dess tillväxt och reproduktion. Kvinolineringar används vanligen för behandling av infektioner i andningssystemet, urinvägsinfektioner och hud- och webbinfektioner. Exempel på kvinolineringar inkluderar ciprofloxacin, ofloxacin och levofloxacin.
Salt eller estrar av ättiksyra, där den yttersta väteatomen ersatts av en metall, som t ex kopparacetat Cu(CH3COO)2, eller en radikal, som t ex etylacetat CH3COOC2H5.
Glomerulärt inflammatoriskt tillstånd, beroende på antigen-antikroppsreaktion, med leukocytinfiltration och celltillväxt i glomeruli.

Churg-Strauss syndrom, även känt som eosinofil granulomatös polyangiit (EGPA), är en sällsynt autoimmun sjukdom som påverkar små till medelstora blodkärl i kroppen. Den berör främst lungorna, näsinnerna, huden och det nervsystemet. Sjukdomen karaktäriseras av ett överflöd av vissa vita blodkroppar, kallade eosinofiler, och inflammation i kärlen som kan leda till skador på vävnader och organ.

Typiska symtom inkluderar astma eller andningssvårigheter, sinusit (inflammation i näsinnet), hudutslag, svullnad i ansiktet, extremiteter eller lymfkörtlar, muskel- och ledvärk samt neuropati (skador på nerverna) som kan orsaka känselbortfall, smärta eller svaghet i armar och ben. I allvarliga fall kan Churg-Strauss syndrom leda till skada på hjärtat, njurarna eller centrala nervsystemet.

Diagnosen ställs vanligtvis genom kombinationen av symtom, blodtester som visar eosinofil överskott och bilddiagnostik som röntgen, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). I vissa fall kan en biopsi vara nödvändig för att bekräfta diagnosen. Behandlingen innefattar vanligtvis kombinationen av immunosupressiva läkemedel och kortikosteroider för att kontrollera inflammationen och förhindra ytterligare skador på kroppen.

Polyarteritis nodosa (PAN) är en autoimmun sjukdom som orsakar inflammation i små och medelstora arterier i kroppen. Denna inflammation kan skada väggarna på artärerna och leda till blödning, blodkoagulation eller vävnadsdöd.

PAN kan drabba flera olika organ i kroppen, inklusive njurar, lever, mag-tarmsystem, hjärta, lungor, hud och nerver. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera feber, viktminskning, trötthet, smärtor i magen, muskel- och ledsmärtor, svullnad i benen och händer, neuropati (nervskada) och blodproppar.

Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka biopsier av drabbade vävnader eller genom att använda angiografi för att undersöka artärerna. Behandlingen består ofta av kortikosteroider och immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och förhindra ytterligare skada på artärväggarna.

Wegener's granulomatosis är en sällsynt autoimmun sjukdom som karaktäriseras av inflammation och skada i små blodkärl (vasculit). Den drabbar främst luftvägar, näsan och ögonen, men kan även påverka andra kroppsdelar som njurarna.

Typiska symtom inkluderar hosta, blodiga slemprodukter från näsan eller lungorna, nästäppa, sinusit, svullnad i ansiktet, ögoninflammation och njursvikt. Wegener's granulomatosis kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt.

Sjukdomen orsakas av en överdriven immunreaktion där kroppens egna immunförsvar attackerar de små blodkärlen i olika vävnader. Den exakta orsaken till denna överdriven immunreaktion är fortfarande okänd, men det finns vissa teorier om att genetiska faktorer, infektioner eller andra utlösande faktorer kan spela en roll.

Behandlingen av Wegener's granulomatosis består vanligtvis av kombinerad immunsupression och cytotoxisk behandling för att kontrollera inflammationen och förhindra ytterligare skada på blodkärlen. De flesta patienter kan få lindring av symtom och förbättrad livskvalitet med behandling, men det finns fortfarande en risk för återfall eller komplikationer.

"Anti-neutrophil cytoplasmic antibodies" (ANCA) är en typ av antikroppar som kan påträffas i blodet hos vissa personer med autoimmuna sjukdomar, framför allt två specifika typer av inflammatoriska beteckningar: granulomatos polyangiit (GPA) och mikroskopisk polyangiit (MPA). Dessa antikroppar är riktade mot proteiner i cytoplasman, det vill säga det inre av neutrofilerna, en typ av vita blodkroppar som hjälper till att bekämpa infektioner.

Det finns två huvudsakliga typer av ANCA-antikroppar: perinukleär antineutrofila cytoplasmaantikroppar (p-ANCA) och citrullineraftaterade proteiner (C-ANCA). C-ANCA är vanligtvis associerad med GPA, medan p-ANCA oftare förekommer hos MPA.

Det är värt att notera att ANCA-tester inte används som ett screeningverktyg för alla patienter, utan snarare som en del av en diagnostisk arbetsprocess för personer med symtom på inflammatoriska beteckningar. Positiva resultat bör tolkas i klinisk kontext tillsammans med andra laboratorie- och kliniska fynd.

Kärlinflammation, även kallat coitus-inducerad cervicitis eller postkoital blödning, är ett tillstånd där kvinnan upplever smärta, blödning eller irriterande känslor i underlivet efter samlag. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive infektion, irritation eller skada på livmoderhalsen (cervix). I vissa fall kan det vara ett tecken på en underliggande gynecologisk problem, såsom cervicitis, endometritis eller sexuellt överförbara infektioner. Det är viktigt för den drabbade att söka medicinsk hjälp om de upplever dessa symptom, särskilt om det är återkommande eller kraftigt, för att få en korrekt diagnos och behandling.

Eosinofili är ett medicinskt begrepp som refererar till när det finns förhöjda nivåer eosinofiler i blodet. Eosinofiler är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som hjälper kroppen att bekämpa parasitära orsaker till sjukdom, såsom maskar och amöbor. Normalvärdet på eosinofiler i blodet för vuxna ligger vanligtvis mellan 0,04 och 0,4 x 10^9/L. Nivåer över 0,5 x 10^9/L anses vara ett tecken på eosinofili.

Förhöjda nivåer av eosinofiler kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive allergier, astma, vissa infektioner, autoimmuna sjukdomar och cancer. I vissa fall kan eosinofili vara asymptomatisk, men i andra fall kan det leda till symtom som andningssvårigheter, hosta, hudutslag, ont i magen och diarré. Om du anser att du har tecken på eosinofili bör du kontakta din läkare för ytterligare utvärdering och behandling.

Leukotriener Blockerare är en typ av läkemedel som används för att behandla astma och allergier. De verkar genom att blockera effekterna av leukotrierner, kemiska signalsubstanser som orsakar inflammation i kroppen.

Leukotriener receptor antagonister (LTRAs) är en underkategori av leukotrienblockerare som direkt blockerar leukotrienreceptorer och förhindrar således att leukotrierner binder till dem och utlöser inflammation. Exempel på LTRAs inkluderar montelukast, zafirlukast och pranlukast.

Leukotriener syntetashämmare är en annan underkategori av leukotrienblockerare som blockerar enzymet 5-lipoxygenas, vilket förhindrar produktionen av leukotrierner. Exempel på leukotriener syntetashämmare inkluderar zileuton.

Leukotrienblockerare används ofta som en komplementär behandling till kortikosteroider och beta-2-agonister för att kontrollera astmasymptom och förebygga astmaattacker. De kan också användas för att behandla allergiska rhinit, såsom säsongsbundna allerginier.

Medicinskt talat definieras "hudblödning" som utflöde av blod från kapillärer, venoler eller artärer i huden. Det kan orsakas av en skada på huden, men kan även vara ett tecken på en underliggande medicinsk störning, såsom blodbrist (anemi), lägre blodtryck (hypotoni) eller koagulopati. Hudblödningar kan också uppstå som en biverkan till vissa mediciner eller vid sjukdomar som kräver antikoagulerande behandling.

Pulstjänare, eller "pulsedelivered medication," är ett sätt att leverera läkemedel till patienten genom att använda en apparat som skapar en kort, högtrycksdos av gas som trycks genom en applicator och in i huden. Denna metod används ofta för att leverera läkemedel transdermalt (genom huden), men kan också användas för att leverera läkemedel till andra delar av kroppen, beroende på applikatortypen.

Den vanligaste användningen av pulstjänare är för smärtlindring och behandling av muskelspasmer, men det kan också användas för att leverera andra läkemedel som antiinflammatoriska medel, lokalbedövningar och hormoner.

Det är viktigt att notera att pulstjänare inte ska förväxlas med transdermala öronsnäckemedicineringsenheter (TDOEs), som också använder gas för att leverera läkemedel, men gör det genom öronen istället för huden.

Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används som antiinflammatorisk och immunosuppressiv terapi. Det verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation, rodnad, smärta och svullnad i kroppen.

Prednisolon används ofta för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive astma, allergier, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska böjningssjukdomar, hudutslag, svullnad i svalg och andningsvägar, ögoninflammationer och cancer.

Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisolon orsaka en rad biverkningar, inklusive ökad aptit, viktuppgång, svårigheter att sova, förändringar i humör och sömnschema, förhöjt blodtryck, ökat blodsockernivå, benstarknad och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar kan vara mer uttalade vid högre doser eller längre behandlingstider.

Det är viktigt att använda prednisolon enligt recept och under läkares tillsyn, för att minimera risken för biverkningar och maximera dess terapeutiska effekt.

Hypereosinophilic syndrome (HES) är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som kännetecknas av en persistenter och kliniskt signifikant eosinofili i blodet eller i vävnader, utan en känd orsak som cancer eller infektion. Eosinofiler är ett slag vita blodkroppar som deltar i immunförsvaret och inflammationen. Vid HES kan eosinofilerna ansamlas i olika vävnader, vilket kan orsaka skada och symtom i olika organ, såsom hud, lungor, hjärta, lever och centrala nervsystemet.

HES delas ofta upp i två huvudkategorier: primärt eller neoplasiellt HES och sekundärt eller reaktivt HES. Primära former orsakas av en klonal eosinofil cellproliferation, medan sekundära former orsakas av andra sjukdomar eller tillstånd som stimulerar eosinofiler.

Diagnosen ställs vanligen efter att ha uteslutit andra orsaker till eosinofili och påvisat en klonal eosinofil cellproliferation, ofta med hjälp av molekylärgenetiska metoder. Behandlingen beror på typen av HES och kan innefatta kortikosteroider, immunsuppressiva läkemedel eller andra behandlingsmetoder som riktar sig mot den underliggande orsaken till eosinofilinöverproduktion.

Microscopic polyangiitis (MPA) är en ovanlig autoimmun sjukdom som orsakar inflammation i små blodkärl (kapillärer) i flera olika organ i kroppen. Sjukdomen karaktäriseras av nekros och inflammation i kapillärväggarna, vilket kan leda till skada på de drabbade organen.

MPA påverkar ofta njurar, lungor, hud, tarmar och nerver. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera blod i urinen, andningssvårigheter, hudutslag, buksmärtor och svaga muskler eller känselnedsättning i händer och fötter.

Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka en biopsi av drabbade vävnader under ett mikroskop, där små blodkärlsväggarnas skador kan ses. Andra tester som används för att diagnostisera MPA innefattar blodprover för autoantikroppar och andra markörer av inflammation.

Behandlingen för MPA består vanligen av immunosuppressiva läkemedel, som syftar till att reducera aktiviteten i det immune systemet och på så sätt minska inflammationen i blodkärlen. I vissa fall kan kombinationsterapi med flera olika läkemedel behövas för att kontrollera sjukdomen.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

Metylprednisolon är ett syntetiskt glukokortikoidmedel som används för att behandla inflammatoriska tillstånd och autoimmuna sjukdomar. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet, vilket reducerar svullnad och smärta.

Medicinskt sett är metylprednisolon en typ av kortikosteroid som har starka antiinflammatoriska och immunsuppressiva effekter. Det används ofta för att behandla allvarliga tillstånd som exacerberingar av multipel skleros, lunginflammation, allergisk alveolit, svår astma, reumatoid artrit och andra autoimmuna sjukdomar.

Liksom andra kortikosteroider kan metylprednisolon orsaka biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnsvårigheter, svaghet, förändringar i humör och störningar i menstruationscykeln. Långvarigt bruk kan också leda till allvarliga biverkningar som ökad risken för infektioner, benbrott, högt blodtryck, diabetes och mag-tarmrubbningar.

Lung Einosofilia är ett sällsynt tillstånd där patienten har ökad mängd eosinofiler (en viss typ av vita blodkroppar) i lungorna. Detta kan leda till andningsbesvär, hosta och ibland även astmatliknande symtom. Tillståndet kan vara primärt, det vill säga orsakat av en genetisk defekt, eller sekundärt, det vill säga som ett resultat av andra sjukdomar eller exponeringar, såsom allergier, parasitinfektioner eller exponering för vissa läkemedel. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera en lungprovsfläck (BAL) och att utesluta andra möjliga orsaker till symtomen. Behandlingen kan innebära användning av kortikosteroider för att minska eosinofilernas aktivitet och förbättra andningsfunktionen.

'Systemisk Vasculit' är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som kännetecknas av inflammation i vaskulära vävnader, vilket kan påverka blodkärl av olika storlekar och i olika delar av kroppen. Denna inflammation orsakas vanligtvis av en överdriven aktivering av immunsystemet, som leder till skada på blodkärlen och eventuellt andra organ. Symptomen kan variera beroende på vilka kärl och organ som är drabbade, men kan inkludera bland annat feber, trötthet, viktminskning, muskel- och ledvärk samt symptom relaterade till specifika drabbade organ. Behandlingen består ofta av immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och förhindra ytterligare skada på kroppen.

Medicinskt sett betyder "Mononeuropati" att en enda nerv är skadad eller påverkad på något sätt. Det kan orsakas av olika faktorer, som trauma, infektion, diabetes eller kompression. Symptomen varierar beroende på vilken nerv som är drabbad och kan inkludera smärta, känselbortfall, muskelsvaghet eller förlorad reflex. Mononeuropatier är vanligare hos äldre personer och hos dem som har underliggande sjukdomar som kan påverka nerverna.

Tårsäcksinflammation, även känd som dakryocystit, är en inflammation eller infektion i tårsäcken, en liten gång som leder tårvätskan från ögat till näshålan. Den kan orsakas av bakterier eller virus och tenderar att uppstå när tårvätskan inte kan rinna korrekt ut genom näsögonhålans öppning, vilket leder till en samling av vätska i tårsäcken. Detta kan ge upphov till symtom som rodnad, smärta, värk och ömmhet i innerkanterna av ögat, särskilt när man lutar huvudet ner eller trycker på den inflammerade områden. I allvarliga fall kan det leda till bildning av abscess eller celullit. Behandlingen för tårsäcksinflammation innefattar ofta varma kompresser, smärtstillande medel och antibiotika om det orsakas av en bakterieinfektion. I vissa fall kan kirurgi behövas om problemet är återkommande eller svårbehandlat.

Glukokortikoider är en grupp steroidhormoner som produceras naturligt i kroppen, framförallt i binjuremärgen. De har en rad betydelsefulla funktioner inom kroppen, men de är mest kända för sin roll i immunsystemets reglering och inflammationsrespons.

Glukokortikoider påverkar genuttrycket i celler genom att binda till glukokortikoidreceptorer, vilket leder till aktivering av olika signalvägar som kan ha både anti-inflammatoriska och immunosuppressiva effekter. Dessa hormoner kan också påverka metabolismen av kolhydrater, protein och lipider.

Exempel på naturligt förekommande glukokortikoider inkluderar kortisol och kortisone, som båda produceras i binjuremärgen under kontroll av hypofysens adrenocorticotropa hormon (ACTH). Glukokortikoider används också terapeutiskt för att behandla en rad sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska tillstånd och allergier. De syntetiska glukokortikoiderna som används i medicinen inkluderar exempelvis dexametason, prednisolon och hydrokortison.

Azathioprine är ett immunsupressivt läkemedel som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, bland annat transplantationsrejektion och autoimmuna sjukdomar såsom reumatoid artrit, inflammatorisk tarmsjukdom och lupus.

Läkemedlet fungerar genom att hämma celltillväxten och delningen av vita blodkroppar, särskilt de som är involverade i immunförsvaret. Det gör så genom att hämma en specifik typ av enzymer som kallas för purin-nukleotidas.

Azathioprine kan ges oralt (som en tablett) eller intravenöst och vanligtvis används tillsammans med andra läkemedel, såsom kortikosteroider och/eller andra immunsuppressiva medel.

Som med alla läkemedel kan azathioprine ha biverkningar och risker, inklusive ökad infektionsrisk, levertoxicitet, minskad röda och vita blodkroppar samt ökad risk för cancer. Dessa risker måste vägas upp mot potentiala fördelar med behandlingen.

Läkemedelsbehandling ska alltid övervakas av en läkare, som kommer att besluta om dosering och behandlingsschema baserat på patientens specifika tillstånd och behov.

Immunhämmande medel, även kända som immunosuppressiva medel, är läkemedel som minskar eller undertrycker funktionen hos det immunsystemet. De används ofta för att förhindra avstötning av transplanterade organ och behandla autoimmuna sjukdomar, där det immunsystemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader. Immunhämmande medel fungerar genom att hämta någon aspekt av den immunologiska responsen, till exempel produktionen av antikroppar eller aktiveringen av vita blodkroppar som T-celler och B-celler. Det är viktigt att notera att användning av dessa medel kan öka risken för infektioner och onkologiska sjukdomar, eftersom de undertrycker den immunologiska responsen.

Medianeuropati är en nervskada som drabbar medianusnerven, den nerv som förmedlar känsel- och rörelsefunktioner till handens tumsida. Skadan orsakas ofta av kompression eller irritation av nerven vid handleden, vilket kan leda till symptom som sveda, stickningar, formyndrighet och nedsatt känsel i tummen, pekfingret, långfingret och halvknogen. I vissa fall kan även rörelseförmågan i handen påverkas.

"Antiastmatika" är en samlande benämning på läkemedel som används för att behandla och lindra symtom relaterade till astma, såsom hosta, andnöd och bröstsmärta. De flesta antiastmatika medel verkar genom att minska inflammationen i lungorna och/eller vidga de luftburna vägarna i lungorna (bronkiodilation).

Det finns olika typer av antiastmatika medel, bland annat:

1. Kortikosteroider: Dessa är inflammationsdämpande läkemedel som ges via inandning eller som tablett för att reducera inflammationen i lungorna och förebygga astmasymtom.
2. Bronchodilatatorer: Dessa läkemedel verkar genom att vidga de luftburna vägarna i lungorna, vilket underlättar andningen. De kan vara både kortverkande (som ger snabb lindring av symtom) och långverkande (som används för att kontrollera astmasymtom över tid).
3. Leukotrienmodulatorer: Dessa läkemedel blockerar effekterna av leukotriener, kemiska signalsubstanser som orsakar inflammation och sammandragning av de luftburna vägarna i lungorna.
4. Antikolinerga medel: Dessa läkemedel blockerar muskarinreceptorer i lungorna, vilket hjälper att förhindra sammandragning av de luftburna vägarna och underlättar andningen.
5. Kombinationstermedel: Det finns också kombinationsläkemedel som innehåller två eller flera aktiva substanser med olika mekanismer för att behandla astma.

Det är viktigt att använda antiastmatika medel enligt läkares rekommendationer och följa instruktionerna för dosering och användning för att uppnå optimal effekt och minska risken för biverkningar.

Immunogenetiska fenomen är relaterade till de genetiska faktorerna som påverkar individens immunsvar och sjukdomsresistens. Detta inkluderar studiet av gener som kodar för proteiner involverade i immunförsvaret, såsom antigenpresenterande molekyler, cytokiner, receptorer och komplementproteiner.

Immunogenetiska fenomen kan också omfatta studiet av genvariationer som påverkar individens sårbarhet för specifika sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar, infektionssjukdomar och cancer. Detta inkluderar studier av gener som kodar för HLA-molekyler (human leukocyte antigen), vilka är involverade i immunsvar mot infektioner och tumörer.

Immunogenetiska fenomen kan också omfatta studiet av genetisk diversitet inom populationer och dess påverkan på individuell respons till sjukdomar och vacciner. Detta kan ha implicationer för personlig medicin och utformandet av effektiva preventions- och behandlingsstrategier.

Cyklofosfamid är ett cellgift som används för att behandla olika slags cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancerceller så att de inte kan dela sig och växa.

Cyklofosfamid ges vanligen som intravenös infusion (dropp) eller som tablett. Några av de vanligaste biverkningarna av cyklofosfamid inkluderar illamående, kräkningar, diarré, mukosit (irriterad och smärtsam slemhinna i munnen och tarmen), håravfall och ökad risk för infektion. Cyklofosfamid kan också ha skada på de vita blodkropparna, röda blodkropparna och blodplättarna, vilket kan leda till en förhöjd risk för blödningar, anemi och infektioner.

Liksom med alla cellgifter bör cyklofosfamid ges under noggrann medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar och komplikationer.

Eosinofila leukocyter, även kända som eosinofiler, är en typ av vit blodcell (leukocyt) som deltar i immunförsvaret och inflammatoriska processer i kroppen. De kan identifieras under mikroskop eftersom de innehåller ett högt antal granuler som tar upp vissa färgämnen, såsom eosin, vilket ger cellerna en röd-orange färg. Normalvärdet för eosinofiler i blodet ligger vanligtvis mellan 0,04 och 0,4 x 10^9 celler per liter. Ett ökat antal eosinofiler kallas eosinofili och kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, till exempel allergier, parasitinfektioner eller autoimmuna sjukdomar.

Anti-Neutrophil Cytoplasmic Antibody (ANCA)-associated vasculitis (AAV) is a group of autoimmune diseases characterized by inflammation and damage to small blood vessels, particularly capillaries, venules, and arterioles. The disorder is named after the presence of ANCAs in the patient's serum, which are autoantibodies that target specific proteins in the neutrophil cytoplasm.

AAV includes several subtypes, including:

1. Granulomatosis with polyangiitis (GPA, formerly known as Wegener's granulomatosis)
2. Microscopic polyangiitis (MPA)
3. Eosinophilic granulomatosis with polyangiitis (EGPA, formerly known as Churg-Strauss syndrome)

The clinical features of AAV can vary depending on the subtype and the organs involved. Common symptoms include fever, fatigue, weight loss, arthralgias, myalgias, and constitutional symptoms. Organ involvement may lead to specific manifestations such as pulmonary hemorrhage, glomerulonephritis, skin lesions, eye inflammation, and peripheral neuropathy.

Diagnosis of AAV typically involves a combination of clinical evaluation, laboratory tests (including ANCA testing), imaging studies, and biopsy to confirm the presence of vasculitis in affected tissues. Treatment usually includes immunosuppressive therapy to control inflammation and prevent further damage to organs.

Astma är en kronisk inflammatorisk luftvägsjukdom som karaktäriseras av omvända, ofta periodvis återkommande andningssvårigheter och hosta. Det beror på en ökad respons hos luftvägarnas musklatur, slemhinnor och immunförsvar mot olika utlösande faktorer som till exempel allergier, luftföroreningar eller infektioner. Den inflammatoriska reaktionen leder till en förträngning av de mindre luftvägarna och slemproduktion, vilket kan orsaka andningsbesvär som hosta, bröstsmärta, tryck i bröstet och diffus dyspné (andnöd). Astma klassificeras ofta som allergiskt eller icke-allergiskt beroende på dess orsak. Diagnosen astma ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, lungfunktionstester och andningsprov. Behandlingen innefattar ofta läkemedel som inhalationssteroider, kortikosteroider, bronkdilatatorer och leukotrienantagonister för att kontrollera inflammationen och lindra symtomen.

Kinoliner, även kända som fluorokinoloner, är en grupp av antibiotika-preparat som är syntetiskt framställda och har en kinolonstruktur. De verkar genom att hämta enzymet DNA-gyras, vilket är nödvändigt för bakteriens DNA-replikation och transkription. På så sätt hämmas bakteriens tillväxt och multiplikation.

Kinoliner används vanligen för att behandla allvarliga infektioner orsakade av gram-negativa bakterier, som exempelvis urinvägsinfektioner, lunginflammationer och mag-tarminfektioner. De kan också användas för att behandla komplicerade hud- och webbinfektioner orsakade av både gram-positiva och gram-negativa bakterier.

Exempel på vanligt använda kinoliner är ciprofloxacin, levofloxacin och ofloxacin. Det är viktigt att notera att kinoliner inte ska användas för behandling av lindrigare infektioner eller infektioner som kan behandlas med andra typer av antibiotika, eftersom det finns en risk för biverkningar och resistensutveckling.

'Acetate' er en organisk forbindelse der består af en carbonatom, to syregrøruppementer (-COOH) og tre hydroxylgrupper (-OH). Det er også kendt som et 'surt esther', da det har egenskaber fra både en carboxylsyre og en alkohol.

I medicinsk sammenhæng, kan acetat henvise til forskellige ting, herunder:

1. Et salt eller ester af eddikesyre (acetic acid).
2. En intravenøs løsning af natriumacetat, der bruges til at behandle syre-base-forstyrrelser i kroppen.
3. En type kontaktlinseløsningsmiddel, der indeholder en acetatbuffer for at hjælpe med at regulere pH-værdien på øjet.
4. Et lokalbedøvelsesmedie, der anvendes før små kirurgiske indgreb.
5. En type bindemiddel, der bruges i operationssuturer til at lukke sår.

Det er vigtigt at notere, at betydningen af 'acetat' kan variere alt efter konteksten, så det er altid en god ide at undersøge specifikt hvad der menes i en given medicinsk sammenhæng.

'Glomerulonefrit' är en benämning på en grupp av sjukdomar som alla berör njurarnas glomeruli, de små blodkärlen i njurarna där blodet renas. Glomerulonefrit innebär inflammation och skada på glomerulus, vilket kan leda till att protein och blod passerar över i urinen. Detta kan orsaka symtom som svullnad, blod i urinen och högt blodtryck. Glomerulonefrit kan ha olika orsaker, exempelvis infektioner, autoimmuna sjukdomar eller vissa läkemedel. I vissa fall kan glomerulonefrit leda till kronisk njursjukdom eller njurförlust om det inte behandlas adekvat.

... behandlas vanligen med kortison. Vid allvarlig sjukdom kan cellhämmare användas, som cyklofosfamid. ^ [a ... Churg-Strauss syndrom, eller eosinofil granulomatos med polyangit (EGPA) är en autoimmun vaskulitsjukdom, vilket betyder ... Syndromet beskrevs första gången 1951 av de amerikanska läkarna Jacob Churg (1910-2005) och Lotte Strauss (1913-1985) vid Mount ...
Hon har givit namn åt Churg-Strauss syndrom (tillsammans med Jacob Churg). ^ "Whonamedit - dictionary of medical eponyms" (på ... Lotte Strauss, född 15 april 1913 i Nürnberg i Tyskland, död 4 juli 1985, var en amerikansk patolog. Strauss studerade medicin ... År 1941 började Strauss arbeta vid Mount Sinai-sjukhuset och där intresserade Paul Klemperer henne för pediatrisk patologi. År ... 1966 utsågs Strauss till professor. Under sin karriär publicerade hon omkring hundra artiklar i ämnet. ...
Churg har, tillsammans med Lotte Strauss, givit namn åt Churg-Strauss syndrom. ^ "Whonamedit - dictionary of medical eponyms" ( ... Efter kriget återupptog han sin forskning och började också samarbeta med Lotte Strauss. År 1966 utsågs Churg till professor i ... Jacob Churg, född 16 juli 1910, död 27 juli 2005, var en ryskfödd amerikansk patolog. Churg studerade medicin i Wilno och tog ...
Löfflers syndrom, kronisk pulmonell eosinofili, tropisk pulmonell eosinofili och Churg-Strauss' syndrom, även kallad allergisk ...
... blodkärl Kawasakis sjukdom Polyarteritis nodosa Vaskulit i små blodkärl Granulomatös Polyangit Churg-Strauss syndrom ...
Churg-Strauss syndrom behandlas vanligen med kortison. Vid allvarlig sjukdom kan cellhämmare användas, som cyklofosfamid. ^ [a ... Churg-Strauss syndrom, eller eosinofil granulomatos med polyangit (EGPA) är en autoimmun vaskulitsjukdom, vilket betyder ... Syndromet beskrevs första gången 1951 av de amerikanska läkarna Jacob Churg (1910-2005) och Lotte Strauss (1913-1985) vid Mount ...
... överensstämmande med Churg-Strauss syndrom, ett tillstånd som oftast behandlas med systemiska steroider. Dessa fall har ibland ...
Det minskar >20 % ABPA, Churg-Strauss, akut/kronisk eosinofil pneumoni, idiopatisk hypereosinofil syndrom. Lymfocyter (norm ... Akut debuterande sjukdom kallas också Löfgrens syndrom. Tm market hours. 1 ). att reversera lunginflammation och fibros och ...
BAKGRUND Churg-Strauss syndrom (eosinofylik vaskulit med polyangiit) är en vaskulitsjukdom som drabbar medelstora och mindre ... Granulomatös polyangiit är associerad med förekomst av antineutrofila cytoplasmatiska BAKGRUND Churg-Strauss syndrom ( ... Granulomatös polyangiit är associerad med förekomst av antineutrofila cytoplasmatiska BAKGRUND Churg-Strauss syndrom ( ...
Churg-Strauss syndrom. *Dermatomyosit. *Feltys syndrom. *Gikt. *Granulomatös polyangit *Hypermobilitetsspektrumstörning och ...
Churg-Strauss syndrom) (se avsnitt 2) ...
Churg-Strauss syndrom. *Dermatomyosit. *Feltys syndrom. *Granulomatös polyangit. *Henoch-Schönleins purpura. *Polyarteritis ...
  • Akut debuterande sjukdom kallas också Löfgrens syndrom. (netlify.app)