Ett andra generationens cefalosporin som ges intravenöst eller intramuskulärt. Dess antibakteriella verkan består i hämning av cellväggssyntesen. Det är effektivt mot urinvägsinfektioner, infektioner i de nedre luftvägarna och mjukvävnads- och benvävnadsinfektioner.
Halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin med förlängd verkan, förmodligen till följd av betalaktamasresistens. Förekommer också i formen cefalosporinnafat.
Hudsjukdomar som beror på infektioner av bakterier, svampar, parasiter eller virus.

Cefonicid är ett bakteriellt cellväggsaktivt antibiotikum som tillhör cefalosporin-gruppen. Det är en typ av beta-laktamantibiotika som är verksamma mot grampositiva och gramnegativa bakterier genom att hämma deras förmåga att bilda cellväggar.

Cefonicid har ett brett spektrum av verksamhet och är aktivt mot många olika sorters bakterier, inklusive stafylokocker, streptokocker, Escherichia coli, Proteus mirabilis, Klebsiella pneumoniae, Haemophilus influenzae och Neisseria meningitidis. Det används vanligen för behandling av allvarliga infektioner som hud- och webbinfektioner, lunginflammation, njur- och urinvägsinfektioner, sepsis och meningit.

Cefonicid ges vanligen intravenöst eller intramuskulärt, eftersom det har låg oral bioförfügbarhet. Det är ett preparat som kräver recept och bör endast användas under läkarövervakning på grund av möjliga biverkningar och interaktioner med andra mediciner.

Cefamandol är ett bredspectrum-β-laktambemedel som tillhör cefalosporinantibiotikaklassen. Det används vanligtvis för behandling av allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa och grampositiva bakterier, inklusive sjukhusinfektioner. Preparatet har god verksamhet mot stafylokocker, men är känsligt för bakteriell resistensutveckling. Cefamandol administreras vanligtvis intravenöst och har en halveringstid på ungefär två timmar.

Infektionsbetingade hudsjukdomar är sjukdomar som orsakas av infektioner med olika mikroorganismer, till exempel bakterier, virus, svampar eller parasiter. Dessa organismer kan kolonisera huden och orsaka en varierande grad av skada eller sjukdom. Infektionssättet kan variera beroende på typen av mikroorganism och omständigheterna för infektionen, men ofta krävs ett nedsatt immunförsvar hos individen för att en infektion skall kunna etableras. Exempel på infektionsbetingade hudsjukdomar inkluderar impetigo (bakteriell infektion), herpes simplex (viral infektion), ringorm (svampinfektion) och scabies (parasitinfektion). Behandlingen av dessa sjukdomar består ofta i att eliminera den underliggande infektionen med hjälp av antibiotika, antivirala läkemedel, antimykotiska läkemedel eller andra behandlingsmetoder.