Cathepsin K är ett enzym som tillhör de cysteinproteaser som finns naturligt i kroppen. Det är huvudsakligen beläget inne i lysosomer hos celler av den monocyt-macrofaglinjen, såsom osteoklastceller, och har en viktig roll i nedbrytningen och omstruktureringen av kollagen och andra proteiner i extracellulära matriser. Cathepsin K är speciellt känt för sin roll i benmetabolismen, där det bidrar till normal benremodelering genom att bryta ner kollagen i den äldre, "uttjänade" benmassan, så att nya, starkare ben kan byggas upp. Dessuppehör har forskning visat att överaktivitet hos cathepsin K kan leda till osteoporos och andra benrelaterade sjukdomar.
En grupp lysomala proteinaser eller endopeptidaser som finns i vattenbaserade extrakt i en rad djurvävnader. De har bäst verkan vid surt pH.
Ett lysosomalt cysteinproteinas som hydrolyserar proteiner, med en specificitet som liknar papainets. Enzymet förekommer i en rad olika vävnadstyper och spelar en viktig roll i många fysiologiska och patologiska processer. Vid patologiska tillstånd har katepsin B visat sig vara inblandat i demyelinisering, emfysem, reumatoid artrit och tumörinfiltration. EC 3.4.22.1.
Cathepsin L är ett enzym som tillhör gruppen cysteinproteas, vilka är proteaser (enzimer som bryter ner protein) som använder sig av en cysteinrest i sin aktiva sida för att katalysera nedbrytningen av andra proteiner. Cathepsin L är specifikt ett endopeptidasc, vilket betyder att det klipper sönder peptidbindningar inuti proteinens primära struktur. Detta enzym är främst beläget i lysosomer och aktiveras vid lägre pH-värden, vilket gör att det spelar en viktig roll i intracellulär proteinsönderfall och nedbrytning av exogena ämnen som tagits upp av cellen. Dessutom har cathepsin L visat sig ha en roll i flera patologiska tillstånd, såsom cancersjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.
Ett intracellulärt proteinas som påträffats i en rad vävnader. Det har en specificitet som liknar den hos pepsin A, men är mer inskränkt. Enzymet ingår i katbolismen av brost och bindväv. EC 3.4.23.5.
Cathepsin G är ett enzym som tillhör de proteolytiska enzymerna, och är beläget inuti vissa vita blodkroppar (neutrofila granulocyter). Det har förmågan att bryta ned proteiner, peptider och andra biologiskt aktiva molekyler. Cathepsin G spelar en roll i immunförsvaret genom att hjälpa till att eliminera patogena mikroorganismer som invaderat kroppen.
Cathepsin H är ett enzym som tillhör gruppen cysteinproteaser och finns naturligt i kroppens celler, särskilt inom immunsystemet. Det fungerar som ett proteolytiskt enzym, vilket betyder att det bryter ned andra proteiner i små bitar. Cathepsin H deltar i olika fysiologiska processer såsom intracellulär proteinavskiljning, antigenpresentation och celldöd under immunförsvarets normala funktion. Även om det är viktigt för cellulär homeostas, kan överaktivitet eller felreglering av cathepsin H vara associerat med patologiska tillstånd som inflammation och cancer.
Ett asparaginendopeptidas av hydrolasklass som liknar katepsin D, men har en något bredare specificitet. EC 3.4.23.34.
Cathepsin C, också känt som dipeptidylpeptidas I (DPP-I), är ett enzym som tillhör de cysteinproteasklasserna och finns naturligt i många olika celltyper hos djur. Det spelar en viktig roll inom immunförsvaret genom att aktivera andra proteaser, men kan också vara involverat i celldöd och sjukdomsprocesser som cancer och neurodegenerativa tillstånd när det finns en överproduktion eller mutation av Cathepsin C.
Cathepsin F är ett enzym som tillhör de cysteinproteaser som finns naturligt i kroppen. Det är huvudsakligen beläget inne i lysosomer och har en funktion som att bryta ned proteiner i cellerna. Cathepsin F kan spela en roll i olika fysiologiska processer, såsom celldöd (apoptos) och immunförsvar, men det kan också vara involverat i patologiska tillstånd som cancer och autoimmuna sjukdomar.
Endopeptidaser som vid katalys använder cystein. Denna enzymgrupp inaktiveras av sulfhydrylreagentia. EC 3.4.22.
Osteoklasten är celler som bryter ner och absorberar bone matrix, vilket leder till benremodelering och återuppbyggnad.
Cathepsin Z är ett enzym som tillhör gruppen cysteinproteas, vilka är proteaser (enzimer som bryter ner protein) som innehåller cystein i sin aktiva säte. Cathepsin Z är specifikt ett lysosomalt enzym, vilket betyder att det normalt förekommer inne i lysosomer – cellens organeller där slitage av proteiner och andra molekyler sker. Det har potentialen att vara involverat i olika fysiologiska processer såsom celldelning, celldöd (apoptos) och immunförsvar. Dess specifika funktion är dock fortfarande under forskning.
Förlust av benvävnad till följd av osteoklastisk aktivitet.
Exogena eller endogena föreningar som hämmar cysteinendopeptidaser.
Cathepsin W är ett enzym som tillhör gruppen cysteinproteas, vilka är kända för sin förmåga att bryta ned proteiner. Cathepsin W är specifikt beläget i lysosomer hos vissa celltyper, framförallt inom det immunsystemet, där det tros spela en roll i nedbrytningen av intracellulära proteiner och möjligen ha en funktion i kroppens försvar mot infektioner. Det är dock fortfarande mycket forskning pågående angående detta enzym och dess exakta funktioner och mekanismer.
En klass morfologiskt heterogena cytoplasmapartiklar i djur- och växtvävnader som kännetecknas av sitt innehåll av hydrolytiska enzym och dessas strukturbundna latens. Lysosomernas intracellulära funktioner beror på deras lytiska potential. Lysosomens enkla membran verkar som barriär mellan de inneslutna enzymen och substratet utanför. Lysosomenzymens verkan är begränsad eller ingen alls så länge blåsan de är inneslutna i inte brister.
En undergrupp av peptidhydrolaser. De klassificeras huvudsakligen utifrån sin katalytiska verkan. Specificitet används endast för identifiering av enskilda enzymer. De omfattar serinendopeptidaser (EC 3.4.21), cysteinendopeptidaser (EC 3.4.22), asparaginendopeptidaser (EC 3.4.23), metalloendopeptidaser (EC 3.4.24) samt en grupp enzymer som ännu inte placerats in i någon av ovannämnda klasser (EC 3.4.99). EC 3.4.-.
K562-celler är en typ av immortaliserade celler som isolerades från en patient med chronic myeloid leukemia (CML), en typ av blodcancer. Dessa celler har använts flitigt inom forskning, särskilt inom områdena cancer och genetik, på grund av deras förmåga att dela sig oändligt och deras känslighet för olika typer av behandlingar. K562-celler är exempelvis känsliga för apoptoseinducerande substanser, vilket gör dem användbara för att studera mekanismerna bakom cellsdöd och resistance mot läkemedel. Dessutom har K562-celler potentialen att skilja sig differensierade till olika typer av blodceller, vilket gör dem användbara för att studera de molekylära mekanismerna bakom cellulär differentiering.
Dålig benbildning, såväl i enstaka ben som i flera ben tillsammans. Syn. dysostos.
En homolog grupp av endogena cysteinproteinashämmare. Det finns fyra distinkta familjer inom cystatinsuperfamiljen: cystatin B eller stefiner; cystatin C eller post-gammaglobulin; äggvita eller hönscystatin; samt kininogent cystatin. Cystatinerna hämmar de flesta cysteinendopeptidaser av papaintyp och andra peptidaser med en sulfhydrylgrupp vid den aktiva platsen.
Cathepsin A är ett enzym som tillhör gruppen av cysteinproteaser och finns naturligt i kroppen. Det fungerar som ett housekeeping-enzym, vilket betyder att det hjälper till med underhållet och reparationen av celler. Cathepsin A deltar bland annat i nedbrytningen och återanvändandet av proteiner, samt hjälper till att aktivera och inaktivera andra enzymer. Dessutom har det visat sig spela en viktig roll i immunförsvaret genom att bidra till nedbrytningen av invaderande mikroorganismer.
'RANK-ligand' (Reklammerad för Norrman kinase-aktiverande ligand), också känt som TNFSF11 (tumör nekrosfaktor-associerad cytokin, familj med medlem 11), är en proteinligand som binder till sin receptor RANK (receptorn aktiverad av RANK-ligand) och utövar en central roll i reguleringen av osteoklastdifferentiering, aktivering och överlevnad. Detta process är kritisk för normal benhomostas och benremodellering.
Alveolar Soft Part Sarcoma (ASPS) is a rare type of soft tissue cancer that typically develops in adolescents and young adults. It arises from the soft tissues of the body, such as muscles, tendons, fat, blood vessels, or nerves. ASPS is called "alveolar" because the tumor cells can form structures that look like tiny air sacs (alveoli) when viewed under a microscope.
Pepstatiner är en grupp proteaser, enzymer som bryter ned proteiner, som hämmas av pepsin-inhibitorer och har sin aktivitet optimalförhöjd vid lågt pH. De är aspartylproteaser och förekommer naturligt hos djur, växter och mikroorganismer. Pepstatiner används inom forskning för att studera proteas och deras mekanismer.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till en alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.2.
Onormalt omfattande bildning av tät, trabekulär benvävnad, vilken leder till patologiska frakturer, osteit, förstorad mjälte med infarkt, anemi och blodbildning utanför benmärgen.
Pycnodysostosis är en extremt sällsynt genetisk skelettförändring som präglas av kortväxthet, benbrottsbenägenhet, skallåldersrelaterade kraniofaciala anomalier och täta, massiva lårben. Det orsakas av en mutation i COL1A1-genen, som kodar för typ I kolagen alfa 1-kedjan, vilket leder till abnormt sammansatt collagen som är essentiellt för benvävnadens normala utveckling och homeostas. Pycnodysostosis är en autosomal recessiv störning, vilket betyder att den orsakas av två kopior av den skadliga genen (en från varje förälder) och är vanligare hos individer med konsanguinitet.
En proteasomhämmare är ett läkemedel som blockerar funktionen hos proteasomen, en cellular molekylär maskin som bryter ner överflödiga eller skadade proteiner, vilket leder till att celldöd (apoptos) induceras i cancerceller.
Peptider uppbyggda av två aminosyraenheter.
Tandresorption, även känt som odontoklaseri, är en medicinsk term som refererar till den process där tanden successivt bryts ned och absorberas av käkbenet. Detta orsakas vanligtvis av en inflammation i käkbenet eller en infektion som når ner till roten på tanden. Tandresorption kan också förekomma vid vissa autoimmuna sjukdomar, där kroppens immunförsvar attackerar och bryter ned tandvävnaden. Denna process leder till att tanden förkortas och kan leda till smärta, känslighet och infektioner om den inte behandlas.
Papain är ett enzym som utvinns från olika papayaarter och används inom medicinen som ett proteolytiskt enzym, vilket betyder att det bryter ned proteiner till mindre peptider och enskilda aminosyror. Papain har antiinflammatoriska, antioxidativa och cicatrizerande egenskaper och används därför för behandling av sår, mag-tarmsjukdomar, muskelsmärtor och inflammationer. Det kan också användas som ett koagulant vid blödningar efter operationer.
Distinkta tumörsjukdomar i histiocyter. Hit hör akuta monocytiska leukemier, malign histiocytos och äkta histiocytlymfom.
Fysiologiskt inaktiva ämnen som kan omvandlas till aktiva enzymer.
Diazomethan är ett extremt explosivt, gulaktigt gasartat ämne med den kemiska formeln CH2N2. Det används inom organisk syntes för att introducera metylgrupper i andra molekyler, men på grund av dess explosiva natur och toxicitet hanteras det mycket försiktigt och endast av utbildade kemister.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Naftol AS D-estersas är ett enzym som katalyserar hydrolysen av naftol AS D-estrar till sin respektive förening av naftol och ascetatjon.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Bisköldkörtlarna, även kända som bifunktala körtlar eller vesiculära ganglier, är två små körtlar hos mannen som ligger nära urinblåsan och har en funktion i spermaproduktionen. De producerar en protein- och fruktosehaltig vätska som blandas med spermierna för att bilda sädesvätskan under ejakulationen, vilket ger näringsrikt miljö och skydd för spermierna på vägen genom kvinnans reproduktionssystem.
Bisköldkörtelhormoner, även kända som androgener, är steroidhormoner som produceras av testiklarna hos män och i mindre utsträckning av binjurarna hos både män och kvinnor. De viktigaste bisköldkörtelhormonen är testosteron och dihydrotestosteron, vilka spelar en central roll i regleringen av reproduktiva funktioner såsom spermieproduktion och sexuell differentiering, men de har också effekter på muskelmassa, benstyrka, kroppslig behåring och aggressivt beteende.
En bisköldkörteltumör är en neoplas Eli (abnormal growth) som utvecklas i sköldkörteln, den endokrina körtlarna som producerar tyreoideahormoner. Dessa tumörer kan vara både godartade och elakartade, med de senare varianterna som är mer allvarliga och kan metastasera (spread) till andra delar av kroppen. Bisköldkörteltumörer kan orsaka en rad symtom, inklusive förändringar i huden, viktförlust, sväljningssvårigheter och förändringar i humör eller kognition.
NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.
'Ben och benvävnad' refererar till den strukturella och funktionella enheten hos ryggradsdjur, inklusive människor, som består av benmärg, benvävnad (som omfattar kompakt ben, spongiosa ben och brosk), ledbrosk, ledkapsel, ligament och senor, vilka alla tillsammans ger form, stöd och rörelseförmåga till kroppen.

Cathepsin K är ett enzym som tillhör gruppen cysteinproteas, och är beläget i lysosomer inne i celler. Det uttrycks främst i osteoklaster, de celler som bryter ner benvävnad under normala förhållanden. Cathepsin K har förmågan att bryta ned kollagen och andra proteiner i extracellulär matris, vilket gör det till ett viktigt enzym i benresorptionen. Genom sin roll i benmetabolismen kan mutationer i genen för Cathepsin K leda till sjukdomar som osteopetros och andra benrelaterade sjukdomar.

Katepsiner är en grupp av proteasar, eller enzymer som bryter ner protein. De är huvudsakligen belägna i lysosomer och aktiveras vid lägre pH-värden, vilket gör dem speciellt anpassade för att bryta ner protein inne i cellen.

Katepsiner delas in i flera olika typer, beroende på deras struktur och funktion. Några exempel är katepsin B, K och L, som alla har en viktig roll i proteombrytningen och cellens homeostas. Dessa enzymer kan även vara involverade i patologiska processer såsom cancerspridning och inflammation.

Katepsin B är ett enzym som tillhör de proteolytiska enzymerna, vilka bryter ner andra proteiner i kroppen. Katepsin B är specifikt ett cysteinproteas, vilket betyder att det använder sig av en sulfhydrylgrupp i aminosyran cystein för att bryta ned proteiner.

Katepsin B finns naturligt i celler och är aktivt vid lågt pH, vilket gör att det främst verkar inne i lysosomer, de organeller som är ansvariga för nedbrytningen av cellens avfall. Katepsin B har en kluven peptidbindning och kan därför bryta ner flera olika proteiner, vilket gör att det spelar en viktig roll i cellens proteinhomeostas.

Utöver sin naturliga funktion har katepsin B också visat sig ha en patofysiologisk roll vid flera sjukdomar, till exempel cancer och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom. Dessa sjukdomar kan orsaka ökad aktivitet av katepsin B, vilket i sin tur kan leda till onormalt nedbrytande av proteiner och cellskador.

Cathepsin L är ett enzym som tillhör gruppen av cysteinproteas, vilket betyder att det bryter ned proteiner med hjälp av en sulfhydrylgrupp i sin aktiva sida. Cathepsin L finns naturligt i celler och är involverat i en rad cellulära processer, inklusive proteinrecykling, antigenpresentation och apoptos (programmerad celldöd).

Cathepsin L kan också spela en roll i patologiska processer som inflammation, cancer och neurodegenerativa sjukdomar. Det har visat sig vara överaktivt i vissa tumörer, vilket kan leda till ökad invasivitet och metastasbildning. I neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom har forskare funnit högre nivåer av cathepsin L i hjärnan, vilket kan bidra till den abnorma proteinaggregeringen som är karaktäristisk för dessa sjukdomar.

Katepsin D är ett enzym som tillhör en grupp kallade aspartylproteaser. Det finns naturligt i vår kropp och har en viktig roll inom celldegradationen, särskilt vid nedbrytningen av proteiner i lysosomer (cellens soptunnor). Katepsin D kan också vara involverat i cellers apoptos (programmerad celldöd) och cancerutveckling. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av katepsin D vara associerade med vissa sjukdomstillstånd, till exempel cancer och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinson.

Cathepsin G är ett enzym som tillhör de cysteinproteaser som finns i neutrofila granulocyter, en typ av vita blodkroppar. Det har förmågan att bryta ned proteiner och peptider och spelar därför en viktig roll i immunförsvaret genom att hjälpa till att eliminera infektioner och angripande mikroorganismer. Cathepsin G kan också vara involverat i inflammation och sjukdomsprocesser, såsom åldersrelaterad maculadegeneration och ateroskleros.

Cathepsin H är ett enzym som tillhör gruppen cysteinproteas, vilka är proteaser (enzimer som bryter ner protein) som katalyserar nedbrytningen av proteiner genom att spjälka peptidbindningar med hjälp av en cysteinrest i sin aktiva sida. Cathepsin H förekommer naturligt i celler och är involverat i olika fysiologiska processer, såsom proteinsyntes, nedbrytning av proteiner och immunförsvar.

Cathepsin H är specifikt ett endosom-lokaliserat enzym som bryter ner proteiner i lysosomer, men det kan också hittas på cellytan där det tros spela en roll i cellsignalering och inflammation. Det har visat sig ha en viktig funktion i nedbrytningen av kollagen och elastin, två proteiner som utgör stödjevävnader i kroppen. Dessutom kan Cathepsin H vara involverat i patologiska processer såsom tumörbildning och neurodegenerativa sjukdomar.

Katepsin E, også kjent som cathepsin E eller endopeptidase E, er ein endosomal- og lysosomal protease involvert i proteolyseprosessen i celleverden. Det er syntetisert som ett proprotein og kløyves til et aktivt enzym i sine maturerende stadier. Katepsin E har en preferens for hydrolysing peptidbindinger etter aromatiske aminosyrer, slik som fenylalanin og tyrosin.

I tillegg til sin rolle i proteolyse, kan katepsin E også være involvert i antigenpresentasjon og immunrespons. Det har blitt funnet i antigenpresenterende celler (APCs) som f.eks dendritceller og makrofager, og det kan spille en rolle i processing av antigener for MHC klasse II-presentasjon.

Aktiviteten til katepsin E kan være relatert til ulike sykdommer og patofysiologiske tilstander, slik som kraftige inflammatoriske respons, autoimmune sykdommer, infeksjonssjukdommer og kreft.

Cathepsin C, även känt som dipeptidylpeptidase I (DPP I), är ett enzym som tillhör de cysteinproteaser som finns i lysosomer och endosomer. Det spelar en viktig roll i proteolys, det vill säga nedbrytningen av proteiner, genom att klippa bort dipeptider från båda ändar av proteinmolekyler. Cathepsin C är speciellt viktigt för aktiveringen av andra cysteinproteaser, såsom granulocyseleukinaser (GLC/granulysin), granzym B och katarasiner. Dessa enzym är involverade i immunförsvaret genom att döda intracellulära patogener som infekterar celler. Mutationer i Cathepsin C-genen har associerats med olika sjukdomar, till exempel Papillon-Lefèvre syndrom och Haim-Munk syndrom, som kännetecknas av svår nedbrytning av hud och tandemalj.

Cathepsin F är ett enzym som tillhör de cysteinproteaser som finns i lysosomer och endosomer. Det är involverat i proteinklyvning och nedbrytning av strukturproteiner, proteinreceptorer och andra proteiner. Cathepsin F har också visat sig ha en roll i immunförsvaret genom att klippa sönder antikroppsmolekyler och på så sätt modifiera deras funktion. Dess specifika funktion och betydelse är fortfarande under forskning.

Cysteine endopeptidases are a type of enzymes that cleave peptide bonds within proteins. They are also known as cysteine proteases or cysteine endoproteases. These enzymes contain a catalytic triad consisting of cysteine, histidine, and aspartate residues, with the cysteine residue acting as a nucleophile in the catalytic mechanism.

Cysteine endopeptidases play important roles in various biological processes, including protein degradation, cell signaling, inflammation, and immune response. They are also involved in several pathological conditions, such as cancer, neurodegenerative diseases, and infectious diseases caused by viruses and parasites.

Some examples of cysteine endopeptidases include caspases, which are involved in programmed cell death or apoptosis; cathepsins, which are lysosomal enzymes that degrade proteins; and the 20S proteasome, which is a large protein complex that degrades ubiquitinated proteins.

It's worth noting that while cysteine endopeptidases play important roles in many biological processes, they can also cause harm if their activity is not properly regulated. For example, excessive activation of cysteine endopeptidases has been implicated in the pathogenesis of several diseases, including cancer, neurodegenerative disorders, and inflammatory conditions.

Osteoklast är en typ av cell som förekommer i benvävnaden och har till uppgift att bryta ner (resorba) och återanvända benvävnad. De är specialiserade celler som hör till det mononukleära fagocytsystemet och är multinukleära, vilket betyder att de innehåller flera kärnor. Osteoklastbildningen stimuleras av olika signalsubstanser, bland annat RANKL (receptoraktiverande kostimulerande ligand), som utsöndras av osteoblaster och andra celler i benvävnaden. När osteoklasterna har fullbordat sin uppgift att bryta ner benvävnaden, undergår de apoptos (programmerad celldöd). Förhöjda nivåer av osteoklastaktivitet kan leda till benförlust och sjukdomar som exempelvis osteoporos.

Cathepsin Z är ett enzym som tillhör gruppen av cysteinproteas, som är involverade i proteinklyvning och nedbrytning inom lysosomer. Cathepsin Z är specifikt ett endopeptidashydrolas, vilket betyder att det bryter ner proteiner vid specifika ställen genom att klyva peptidbindningar. Det har visat sig ha en roll i cellers apoptos (programmerad celldöd) och kan vara involverat i patologiska processer såsom cancerspridning och neurodegenerativa sjukdomar.

'Bensresorption' er en medisinsk betegnelse for den proces, hvor kroppen absorberer (tager op) bensen fra det miljø, den udsættes for. Bensen er en type hydrokarbon, der findes naturligt i olie og gas, men som også kan frigives under forskellige industrielle processer og forureningsepisoder.

Lange tids udsættelse for høje niveauer af bensresorption kan være skadeligt for helbredet, især for centralnervesystemet, reproduktionssystemet og immunsystemet. Derfor er det vigtigt at mindske eksponeringen for bensen så meget som muligt, særligt for arbejdere i industrier med høj risiko for bensudlægning, såsom olie- og gasindustrien.

Cysteine protease inhibitors are substances that inhibit or reduce the activity of cysteine proteases, which are enzymes that break down proteins in the body. Cysteine proteases play important roles in various physiological processes, including inflammation, immune response, and programmed cell death (apoptosis). However, unregulated or excessive activity of these enzymes can contribute to the development of various diseases, such as cancer, arthritis, and neurodegenerative disorders.

Cysteine protease inhibitors work by binding to the active site of cysteine proteases and preventing them from interacting with their substrates or targets. These inhibitors can be synthetic compounds or natural products derived from plants, animals, or microorganisms. Some examples of cysteine protease inhibitors include E-64, leupeptin, and epigallocatechin gallate (EGCG).

In medicine, cysteine protease inhibitors have been studied as potential therapeutic agents for various diseases. For example, some inhibitors have shown promise in reducing inflammation and joint damage in animal models of arthritis, while others have shown anti-cancer effects by inhibiting the activity of cancer-associated cysteine proteases. However, more research is needed to determine the safety and efficacy of these inhibitors as drugs for human use.

Cathepsin W är ett enzym som tillhör de cysteinproteaser som finns i kroppen. Det är huvudsakligen beläget inne i lysosomer och har en viktig roll i nedbrytningen av proteiner i cellerna. Cathepsin W är specifikt uttryckt i aktiva T-celler, som är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att koordinera immunresponsen. Det tros ha en roll i inflammation och immunförsvaret genom att bryta ned proteiner i intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. Dessutom har forskning visat att cathepsin W kan vara involverat i celldöd och apoptos under vissa omständigheter.

Lysosomer är membranomslutna organeller inne i eukaryota celler, som innehåller en uppsjö av hydrolytiska enzymer. Dessa enzymer är aktiva vid lågt pH och bryter ned biologiskt material, såsom proteiner, kolhydrater, lipider och nucleinsyror, till sina grundläggande byggstenar. Lysosomerna fungerar som cellens recyclingcenter och hjälper till att bryta ned och återanvända skadat eller överflödigt material. De kan också delta i celldöd under vissa patologiska förhållanden, såsom apoptos (programmerad celldöd) och nekros (oönskad celldöd).

Endopeptidaser är en typ av enzymer som bryter ned proteiner genom att spjälka (hydrolysera) peptidbindningarna mellan aminosyror inuti proteinmolekylen, istället för vid proteinets yta. De kallas också för proteinaser eller endoproteinaser. Det finns flera olika typer av endopeptidaser, som kategoriseras beroende på vilka peptidbindningar de preferentiellt spjälkar. Exempel på endopeptidaser är trypsin, chymotrypsin och kollagenas.

K562-celler är en typ av immortaliserade celler som isolerades från benmärgscancer hos en patient med chronisk myeloisk leukemi (CML) under 1970-talet. Dessa celler har sedan dess använts flitigt inom forskning, särskilt inom områdena cancer och genetik. K562-cellerna är en form av blastcell, som är en typ av cell som deltar i blodbildningen i benmärgen.

K562-cellerna har flera unika egenskaper som gör dem användbara inom forskning. De kan exempelvis spontant differentieras till olika typer av blodceller, såsom röda blodkroppar och trombocyter, när de utsätts för vissa signalsubstanser. Dessutom har K562-cellerna en hög nivå av genetisk instabilitet, vilket gör dem till ett användbart verktyg för att studera hur genetiska mutationer kan leda till cancerutveckling.

I medicinsk kontext används K562-celler ofta som modellsystem inom forskning relaterad till CML och andra former av blodcancer, samt för att testa effekterna av olika cancerbehandlingsmetoder, såsom kemoterapi och immunterapi.

"Benskörrelsebrist" eller "benbildningsdefekter" är medicinska termer som refererar till abnormaliteter eller brister i utvecklingen och formationen av benvävnad. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive genetiska mutationer, fetalexponering för teratogeni (substanser som kan skada fostret under dess utveckling), infektioner eller trauma.

Det finns två huvudtyper av benbildningsdefekter: kongenitala och acquired. Kongenitala benbildningsdefekter förekommer vid födseln eller uppstår under den tidiga barndomen, medan acquired benbildningsdefekter utvecklas senare i livet som ett resultat av sjukdom, skada eller strålning.

Exempel på kongenitala benbildningsdefekter inkluderar osteogenesis imperfecta (småbenämning), achondroplasi (dvärgväxt) och fibula aplasi (absens av skenbenet). Exempel på acquired benbildningsdefekter inkluderar Pagets sjukdom, osteomyelit (beninfektion) och bencancer.

Behandlingen av benbildningsdefekter kan variera beroende på typen och svårighetsgraden av defekten. Behandlingen kan omfatta operation, mediciner, ortoser eller proteser för att hjälpa till att korrigera anatomiska avvikelser och förbättra funktionen. I vissa fall kan terapi och rehabilitering också vara aktuella för att hjälpa individen att hantera eventuella relaterade funktionshinder.

Cystatiner är en grupp proteiner som fungerar som inhibitorer av cysteinproteas, en typ av enzymer som bryter ned andra proteiner. Cystatinerna finns naturligt i kroppen och produceras av flera olika celltyper, inklusive epitelceller och immunceller. Deras huvudsakliga funktion är att reglera aktiviteten hos cysteinproteasen och på så sätt hjälpa till att kontrollera proteolys, det vill säga nedbrytningen av proteiner.

Det finns flera olika typer av cystatiner, men de två viktigaste grupperna är de icke-glykosylerade cystatinerna och de glykosylerade cystatinerna. De icke-glykosylerade cystatinerna är små proteiner som består av cirka 100 aminosyror och finns i flera olika vävnader, inklusive blod, urin och cerebrospinalvätska. De glykosylerade cystatinerna är större proteiner som innehåller en carbohydratkedja och produceras huvudsakligen av immunceller.

Cystatinerna har visat sig ha potential som markörer för olika sjukdomstillstånd, till exempel njursjukdomar och cancer. Förhöjda nivåer av cystatin C i blodet kan vara ett tecken på nedsatt njurfunktion, medan förändrade nivåer av andra typer av cystatiner kan vara relaterade till olika former av cancer och autoimmuna sjukdomar.

Cathepsin A, även känt som CTSA eller serosa, är ett enzym som tillhör klassen av cysteinproteaser. Det är huvudsakligen beläget i lysosomer och laterala vesiklar och spelar en viktig roll i intracellulär proteinprocessering och degradation. Cathepsin A har också visat sig ha en funktion i aktiveringen av andra proteaser, samt i neutraliseringen av proteaser som annars skulle vara skadliga för cellen. Dessutom är cathepsin A involverat i några immunologiska processer, såsom presentation av antigen och inflammation. Genom att katalysera hydrolysen av peptidbindningar hjälper cathepsin A till att bryta ner och recyla proteiner inuti cellen. Defekter i CTSA-genen har associerats med vissa sjukdomar, såsom galaktosialidos, som kännetecknas av neurologiska symptom och missbildningar.

RANK-liganden, också känd som TNFSF11 (Tumor Necrosis Factor-Related Apoptosis-Inducing Ligand), är ett protein som spelar en viktig roll i benomsättningen och immunförsvaret. Det produceras av aktiverade T-celler och binder till receptorn RANK (Receptor Activator of NF-kB) på osteoklastprekursorceller, vilket leder till deras differentiering, aktivering och överlevnad. Osteoporos, kronisk inflammation och cancerbenägna sjukdomar kan vara relaterade till störningar i RANK-ligand/RANK-signalvägen.

Alveolar Soft Part Sarcoma (ASPS) er en sjeldn form for kreft som oppstår i bløtleggene i kroppen. Denne typen sarcoma utvikles vanligvis i muskler og blodkjøtt i områder som armene, bena, hoften eller baken. ASPS karakteriseres av unormal vokst og spredning av celleveseler (sarcomeceller) i det bløte væv i kroppen.

I en histopatologisk sammenheng defineres ASPS ved hjelp av følgende kriterier:

1. Unormal celledeling og vekst: Sarcoma-cellene i ASPS viser tegn på ukontrollert cellevokst og deling, som fører til dannelse av en tumor.
2. Karakteristisk cellemorfologi: ASPS-celler er ofte store med en klar cytoplasmaomriss og inneholder tynde, rødlig-pink farvede strikker kalt rosetter eller pseudorosetter.
3. Unormalt generprofil: ASPS har typisk en translokation involverende chromosomer 12 og 16 (t(X;17)(p11;q25)), som fører til dannelse av en abnormal genfusion mellom ASPSCR1- og TFE3-gener. Denne genfusjonen bidrar til onkogenesen og kreftutviklingen i ASPS.
4. Lokal invaderende og spredningsmønster: Selv om ASPS ofte vokser lokalt og kan innta store områder av bløtleggene, har den en tendanse til langsomme, men stadige spredning (metastaser) til andre dele av kroppen, særlig lungene og hjernen.

I tillegg til disse definisjonene vil en diagnose av ASPS typisk innebare en kombinasjon av kliniske undersøkelser, billeddiagnostiske metoder som MRI eller CT-scanning, samt biopsi og molekylær analyse for å bekrefte genetisk abnormalitet.

Pepsininhibitorer, eller pepstatiner, är en grupp proteaser (enzym) som hämmar pepsins verksamhet. Pepsin är ett enzym som bryter ner proteiner i magsäcken. Pepstatiner produceras naturligt i kroppen och finns även i vissa djurs gift, till exempel ormar och grodor. Dessa pepstatiner används inom forskning för att hämma pepsins verksamhet under experimentella studier.

'Surt fosfatas' er en betegnelse for en gruppe enzymer (fosfataser) som har en aktivitet som kaller sich 'acid phosphatase'. Disse enzymer katalyserer den hydrolysisprosess der involverer fjernelsen af en fosfatgruppe fra et molekyle under surt pH-forhold. De kan forekomme i forskellige biologiske væv og strukturer, herunder røde blodlegemer, knogler, prostata, planteceller og visse former for kræftceller.

Det er værd at notere at den specifikke aktivitet og funktion af surt fosfatas kan variere alt efter hvilken type enzym det er og hvor det forekommer i kroppen. For eksempel, surt fosfatas fra røde blodlegemer (erythrocyter) og knogler er involveret i stofskifteprocesser, mens surt fosfatas fra prostata er associeret med prostatakræft og kan anvendes som et markør for denne sygdom.

Medicinskt sett kallas Marmorbensjuka (i engelska Marble bone disease) för en sällsynt medfödd skelettstörning som kännetecknas av ovanligt höga nivåer av fosfat i urinen och låga nivåer av calcium i blodet. Denna tillstånd orsakas av ett genetiskt fel på X-kromosomen, vilket resulterar i en defekt i enzymet PHEX (Phosphate Regulating Endopeptidase Homolog, X-linked).

Denna sjukdom påverkar främst skelettet och kan leda till benväxling, smal benstruktur, låg tillväxt, muskelsvaghet, tandproblem och ofta en karakteristisk böjning av underarmarna (nedsatt vinkel mellan armbågen och underarmen). Marmorbensjuka kan vara allvarlig och påverka livslängden om den inte behandlas korrekt. Behandlingen innefattar vanligtvis en kostrik diet med lågt innehåll av fosfat, fosfatbinder och tillförsel av aktivt vitamin D för att reglera fosfat- och calciumnivåerna i kroppen.

Pycnodysostosis är en extremt sällsynt genetisk sjukdom som beror på en mutation i COL1A1-genen, vilket leder till ett abnormalt kollagen. Sjukdomen kännetecknas av benväxling (skleros), skelettmissbildningar och kortvuxenhet.

Typiska symptom inkluderar:

* Korta extremiteter (lemmar)
* Prominent ansiktsben
* Liten underkäke
* Överdrivet tungspets
* Förträngning av näshålan
* Små tänder som ofta är sent utvecklade och lätt lossnar
* Benbrottslätthet
* Förkortad livslängd (i vissa fall)

Pycnodysostosis är en autosomal recessiv sjukdom, vilket betyder att båda föräldrar måste vara bärare av den genetiska mutationen för att barnet ska få sjukdomen.

En proteasomhämmare är ett läkemedel som hämmar funktionen hos proteasomen, ett proteincomplex som bryter ner andra proteiner inuti celler. Proteasomer spelar en viktig roll i cellens proteinska homeostas, det vill säga balansen mellan syntes och nedbrytning av proteiner. Genom att hämma proteasomernas funktion kan man påverka nedbrytningen av proteiner som är involverade i cellcykeln och celldelningen, vilket gör att proteasomhämmare används som en typ av cancerläkemedel. Proteasomhämmare används bland annat vid behandling av multipelt myelom, mantlecellslymfom och andra typer av cancer. Exempel på godkända proteasomhämmare är bortezomib (Velcade), carfilzomib (Kyprolis) och ixazomib (Ninlaro).

A dipeptide är en peptid som består av två aminosyror som är kemiskt bundna till varandra via en peptidbindning. En peptidbindning bildas när den karboxylgrupp (-COOH) hos en aminosyra reagerar med den aminogrupp (-NH2) hos en annan aminosyra, vilket resulterar i en kort kedja av två aminosyror. Exempel på dipeptider inkluderar karnosin (beta-alanyl-L-histidin) och anserin (L-asparaginyl-L-arginin). Dipeptider har en rad biologiska funktioner, till exempel som neurotransmittorer, hormoner och enzymer.

Tandresorption (eller odontoklaseri) är en medicinsk term som refererar till den process där tanden successivt bryts ned och absorberas in i käkbenet. Detta orsakas av aktiva celler, osteoklaster, som bryter ner benvävnaden runt tanden. Tandresorption kan leda till smärta, sårbarhet för karies och eventuellt förlust av tanden. Den kan vara relaterad till flera olika medicinska tillstånd, såsom tandlossning, parodontit, tumörer eller hormonella störningar. Behandlingen beror på orsaken till resorptionen och kan innebära bland annat kirurgi, mediciner eller ortodontisk behandling.

Papain är ett enzym som utvinns från latexsaften hos papayafrukten (Carica papaya). Det tillhör proteaserna, en grupp enzymer som bryter ner proteiner i mindre peptidfragment eller enskilda aminosyror. Papain är specifikt ett cysteinproteas, vilket betyder att det innehåller en svavelhaltig aminosyra, cystein, i sin aktiva sida som är involverad i katalysen av proteinklyvningen.

Papain har historiskt använts inom medicinen för att behandla diverse tillstånd, såsom sår och sår, inflammationer, och för att bryta ner nekrotisk (död) vävnad. Det har också använts som ett digestivt enzym för att underlätta proteinabsorptionen hos personer med mag-tarmsjukdomar eller efter bukkirurgi. I dag används papain mestadels kommersiellt inom livsmedelsindustrin som ett klistret, klarninggrediens eller för att behandla protein i läskedrycker och öl.

Histiocytneoplasmer är en grupp sjukdomar som karaktäriseras av ökad tillväxt och accumulering av histiocyter, en typ av cell som utgör en del av kroppens immunförsvar. "Maligna histiocytneoplasmer" refererar till de undergrupper av histiocytneoplasier som har potentialen att växa ocontrollerat och sprida sig till andra delar av kroppen, vilket kan orsaka skada på omgivande vävnad.

Det finns flera typer av maligna histiocytneoplasmer, men de två vanligaste är:

1. Histiocytos X (Langerhans cell histiocytos): Detta är en grupp sjukdomar som orsakas av ökad tillväxt och accumulering av Langerhans celler, en speciell typ av histiocyter. Sjukdomen kan vara lokaliserad till en enda del av kroppen eller spridd över flera områden. I sin maligna form kan den orsaka skada på organ och vävnader och kan vara livshotande.

2. Maligna icke-Langerhans cell histiocytos: Detta är en grupp sjukdomar som orsakas av ökad tillväxt och accumulering av andra typer av histiocyter än Langerhans celler. Dessa sjukdomar kan vara lokaliserade eller spridda, och i sin maligna form kan de orsaka skada på organ och vävnader och kan vara livshotande.

Maligna histiocytneoplasmer behandlas vanligen med kemoterapi, strålbehandling eller kirurgi beroende på sjukdomens typ, utbredning och allvarlighetsgrad.

Enzymprekursorer, även kända som zymogener eller proenzymiter, är biologiska molekyler som fungerar som inaktiva föregångare till enzymer. De aktiveras genom att undergå en process kallad aktivering, där en del av prekursormolekylen tas bort eller modifieras, vilket resulterar i en aktiv enzymmolekyl. Denna mekanism hjälper till att kontrollera och reglera enzymsaktiviteten i celler och kroppsvätskor, såsom blodet.

Exempel på vanliga enzymprekursorer inkluderar trypsinogen (aktiveras till trypsin), chymotrypsinogen (aktiveras till chymotrypsin) och pepsinogen (aktiveras till pepsin). Dessa enzymer är viktiga för protein- och peptidnedbrytning i mag-tarmkanalen. Andra exempel på enzymprekursorer är protrombin (aktiveras till trombin) och prokarboxypeptidas (aktiveras till karboxypeptidas), som är involverade i blodkoagulering och proteinsyntes respektive.

Diazomethan är en extremt reaktiv, gasformig organisk förening med den kemiska formeln CH2N2. Det är en primär diazo compound och skapas vanligtvis i laboratoriet genom behandling av metylamin (CH3NH2) med nitrosylklorid (NOCl).

Diazomethan används som en kraftfullt metylerande reagens inom organisk syntes, men på grund av dess höga reaktivitet och explosiva natur under vissa förhållanden hanteras det ofta med stor försiktighet. Det är mycket giftigt och kan orsaka allvarliga skador eller död om det andas in eller kommer i kontakt med huden eller ögonen.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

Naftol AS D-esters är en typ av kemisk förening som innehåller en funktionell grupp där naftol (2-hydroxi-1-naftalen) är esterifierad med aspartinsyra (D-isomeret). Detta enzym är involverat i nedbrytningen av naftol AS D-esterer och kallas därför för 'Naftol AS D-estersas'.

Det finns två former av detta enzym, G1 och G2, som skiljer sig åt i deras substratspecificitet. G1 är specifikt för naftol AS D-esterer medan G2 kan bryta ner både naftol AS D- och L-esterer.

Naftol AS D-estersas har använts som en markör för att identifiera granulocyter, en typ av vita blodkroppar, eftersom det finns i höga nivåer i dessa celler. Det kan också användas inom forskning för att studera esteraser och deras roll i kemiska reaktioner.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

'Bisköldkörtlar' er en uofficiell betegnelse for de to små, halvrunde lymfekirtler som ligger ovenfor skjoldbruskkirtlen i halsen. Den offisielle medisinske betegnelsen for disse kirtler er 'thyreoideaer'. Bisköldkörtelarnas funktion er å produsere hormoner som regulerer stoffskiftet og vækst hos mennesker. De to vanligste typer av bisköldkörtelssvulster er ikke-kreftforme (benigne) og kreftforme (maligne).

Bisköldkörtelhormoner, även kända som gonadotropiner, är hormoner som produceras och secretas av hypofysens framlob (adenohypofysen) i hjärnan. Det finns två typer av bisköldkörtelhormoner: folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner är involverade i regleringen av reproduktiva funktioner, såsom ägglossning hos kvinnor och spermatozoiedenbildning hos män.

Folikelstimulerande hormon (FSH) stimulerar tillväxten och utvecklingen av könscellerna i äggstockarna hos kvinnor (foliklerna) och spermatozoidernas produktion i testiklarna hos män.

Luteiniserande hormon (LH) är involverat i den slutliga utvecklingen av en äggcell till en mogen äggcell som är redo för befruktning hos kvinnor, ett stadium som kallas ägglossning. Hos män stimulerar LH produktionen av androgener, såsom testosteron, i testiklarna.

Bisköldkörtelhormonerna kontrolleras av hypothalamus, en del av hjärnan som producerar och releasear hormonet gonadotropin-releasing hormone (GnRH). GnRH styr sekretionen av FSH och LH från hypofysens framlob.

"Bisköldkörtel tumörer" refererer til voksende, abnormale celler i skjoldbruskkirtelen. Skjoldbruskkirtelen er en endokrin gland, plassert i halsen, som produserer hormoner som kontrollerer metabolismen og vekst.

Bisköldkörtel tumører kan være godartet (benigne) eller ondartet (malignt). Godartede tumører vokser langsomt og størrelsen øker over tid, men de er vanligvis ikke livstruende. Ondartede tumører kan vokse raskt, spre seg til andre kroppdeler og kan være livstruende.

Det er viktig å oppsøke medisinsk veiledning hvis du oppdager noen av følgende symptomer: en utvidet biskjoldkörtel, hoste, strubevansproblemer, vanskelighet i slikking, vanskelighet i å synke, trang til å spise og vektforlust. En medisinsk undersøkelse kan avklare om det er noen abnormaliteter i skjoldbruskkirtelen og om det er behov for ytterligere behandling.

MedlinePlus är en webbplats som tillhandahålls och underhålls av US National Library of Medicine (NLM), som är en del av National Institutes of Health (NIH). MedlinePlus erbjuder information om sjukdomar, förhållanden, terapier, läkemedel och preventiva omsorgsmått på ett tillgängligt, opartiskt och trovärdigt sätt. Innehållet på webbplatsen är skrivet på enkel engelska och spanska och inkluderar artiklar, videor, illustrationer, hälsorelaterade nyheter och information om kliniska prövningar.

MedlinePlus sammanställer information från American National Institutes of Health och andra välrenommerade organisationer och har som mål att erbjuda en neutral och opartisk resurs för allmänheten, patienter, familjer och vårdpersonal. Innehållet på webbplatsen genomgår en granskning av experter för att säkerställa att den är korrekt, aktuell och tillförlitlig.

"Ben" refererar anatomiskt till den del av extremiteten som är belägen under knäet, medan "benvävnad" (i medicinska sammanhang) ofta refererar till all vävnad som utgör benet, inklusive benmärg, benvävnad, brosk, senor, muskler och hud. Benvävnaden består huvudsakligen av kollagen och mineralsalter, vilket ger benen styrka och styvhet. Benmärgen inne i benen producerar röda och vita blodkroppar.

... är Cathepsin K. Benväv består av hydroxylapatitkristaller bundna till kollagena fibrer, och Cathepsin K verkar genom att bryta ... Osteoklasterna återfinns oftast i en s.k. lakun, benvävnade, denna typ av lakun kallas Howships lakun. Det huvudsakliga enzymet ...
a b] Suguna K, Padlan EA, Smith CW, Carlson WD, Davies DR (1987). "Binding of a reduced peptide inhibitor to the aspartic ... Enzymen pepsin, cathepsin och renin är exempel på eukaryota aspartylproteas. Dessa har alla två-domän-struktur, något som ... Cathepsin D - använts som en tumörmarkör för bröstcancer. Pepsin - spjälar proteiner i matspjälkningskanalen. Beta-sekretas - ... Wolf M, Clark-Lewis I, Buri C, Langen H, Lis M, Mazzucchelli L (2003). "Cathepsin D specifically cleaves the chemokines ...
... är Cathepsin K. Benväv består av hydroxylapatitkristaller bundna till kollagena fibrer, och Cathepsin K verkar genom att bryta ... Osteoklasterna återfinns oftast i en s.k. lakun, benvävnade, denna typ av lakun kallas Howships lakun. Det huvudsakliga enzymet ...
Dessutom har tonin, chymas, cathepsin G och andra serinproteaser förmågan att bilda angiotensin 2 från angiotensin 1, vilket är ... Försiktighet vid kränkningar, allvarlig / symptomatisk hindring av LV-utgångskanalen, i kombination med andra K-besparande ...