Pregnendioner
Sprayapparater
Astma
Glukokortikoider
Läkemedelstillförsel, lokal
Terbutalin
Dubbelblindmetod
Kolit, kollagenös
Forcerad utandningsvolym
Topputandningsflöde
Androstadiener
Aerosoler
Beklometason
Puder
Krupp
Proktokolit
Albuterol
Binjurebarkshormoner
Läkemedelskombinationer
Adrenergic beta-2 Receptor Agonists
Dosreglerade inhalatorer
Cross-Over Studies
Läkemedelsterapi, kombinerad
Nedocromil
Långtidsverkande preparat
Adrenerga betastimulerare
Ascaris suum
Inhalationsbehållare
Behandlingsresultat
Hydrokortison
Racepinephrine
Leukotrien E4
Kolit, mikroskopisk
Aerosoldrivgaser
Bronkiella provokationstester
Prokaterol
Budesonid är ett syntetiskt kortikosteroidmedel som används som antiinflammatorisk behandling vid astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och andra luftvägsåkommor. Preparatet verkar genom att minska inflammationen i de drabbade områdena i luftvägarna. Det reducerar slemproduktion, hosta och andningssvårigheter. Budesonid ges vanligen som inandningsspray eller som en nebuliseringslösning för inhalation. Lokala biverkningar kan vara halsirritation och harkling. Systemiska biverkningar är ovanliga men kan innefatta ökad aptit, sömnsjukdom, förändringar i humör och vätskeansamling i kroppen.
I'm happy to help you with a medical definition of "pregnancy discriminator"! However, I noticed that there might be a small typo in your question. I assume you meant to ask for the definition of "pregnancy discrimination" instead. Here it is:
Pregnancy discrimination refers to the unfair or unfavorable treatment of an individual based on pregnancy, childbirth, or related medical conditions. This form of discrimination can occur in various aspects of employment, including hiring, promotions, training, pay, benefits, and termination. Pregnancy discrimination is prohibited in many countries, including the United States, under laws such as Title VII of the Civil Rights Act of 1964 and the Pregnancy Discrimination Act of 1978. Employers are required to provide reasonable accommodations for pregnant employees, similar to those provided for individuals with disabilities, to enable them to perform their job duties safely and effectively.
En bronkvidgande medel, också känd som bronchodilatator, är ett läkemedel som används för att vidga de luftburna vägarna (bronker och bronkioler) i lungorna. Detta gör det lättare att andas, särskilt för personer med obstruktiva lungsjukdomar som astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
Bronkvidgande medel fungerar genom att slappna av den glatta muskulaturen runt de luftburna vägarna, vilket orsakar en ökning i deras diameter och minskar resistansen mot luftflödet. Detta kan leda till förbättrad andningsvolym, mindre andnöd och en förbättrad kvalitet på livet för personer med lungsjukdomar.
Det finns olika typer av bronkvidgande medel, inklusive beta-2-agonister, antikolinergika och teofyllin. Varje typ har sina egna specifika mekanismer och användningsområden, och de kan användas ensamma eller i kombination beroende på patientens behov och sjukdomstillstånd.
Läkemedelstillförsel genom inandning, också känd som respiratorisk läkemedelstillförsel, är en metod för att administrera läkemedel där de inhaleras och absorberas av lungorna. Detta kan uppnås med hjälp av olika typer av inhalationsenheter, till exempel nebulizatorer, pratarinhalatorer eller torra pulverinhalatorer.
Den respiratoriska läkemedelstillförseln har flera fördelar jämfört med den systemiska administrationen (t.ex. per oral, intravenös) eftersom läkemedlen direkt når lungorna och kan ges i mycket lägre doser. Detta minskar potentiala biverkningar och ökar effektiviteten av behandlingen. Denna metod används ofta vid behandling av luftvägsrelaterade sjukdomstillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros (CF).
Etanolaminer är en grupp av organiska föreningar som innehåller en etanolgrupp (–CH3CH2O–) och en aminogrupp (–NH2, –NHR eller –NR2, där R kan vara ett kolväte). De två viktigaste etanolaminerna är monoetanolamin (MEA) och dietanolamin (DEA), som används inom industrin för att neutralisera syror och främja kemiska reaktioner. Etanolaminer förekommer naturligt i levande växter och djur, inklusive människokroppen, där de fungerar som neurotransmittorer och signalmolekyler.
"Antiinflammatoriska medel", även kända som antiinflammatory drugs (NSAID) eller prostaglandinförebyggande medel, är en grupp läkemedel som används för att behandla smärta, feber och inflammation. De fungerar genom att blockera en specifik typ av enzymer, cyklooxygenas (COX), som är involverade i produktionen av prostaglandiner, som orsakar inflammation och smärta.
Det finns två typer av COX-enzym: COX-1 och COX-2. COX-1 är involverad i skyddet av magslemhussen, blodets sammanflöde och njurarnas funktion, medan COX-2 främst produceras under inflammatoriska tillstånd. NSAID kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de blockerar båda typerna av COX-enzym eller bara COX-2.
Exempel på antiinflammatoriska medel är acetylsalicylsyra (Aspirin), ibuprofen, naproxen och celecoxib. Dessa läkemedel kan ha biverkningar som magonti, blödningsrubbningar och skada på njurarna vid långvarig användning.
Enligt medicinskt perspektiv är en sprayapparat (även känd som en inhalationsenhet eller inhalator) ett medicinteknologiskt enhet som används för att leverera läkemedel i form av aerosoler eller andra finfördelade partiklar till luftvägarna. Sprayapparater är vanligtvis designade för att administrera läkemedel direkt till lungorna, vilket gör dem speciellt användbara för behandling av luftvägsrelaterade sjukdomstillstånd som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros.
Det finns två huvudsakliga typer av sprayapparater: pressad sprayapparat och tryckkammare inhalatorer. Pressade sprayapparater använder en mekanism som trycks in för att pressa ut läkemedlet i form av aerosol, medan tryckkammare inhalatorer använder en tryckkammare där patienten andas in läkemedlet genom att skapa ett negativt lufttryck. Varje typ har sina egna fördelar och nackdelar, och rätt typ av sprayapparat bör väljas utifrån patientens behov och förmåga att använda den korrekt.
Astma är en kronisk inflammatorisk luftvägsjukdom som karaktäriseras av omvända, ofta periodvis återkommande andningssvårigheter och hosta. Det beror på en ökad respons hos luftvägarnas musklatur, slemhinnor och immunförsvar mot olika utlösande faktorer som till exempel allergier, luftföroreningar eller infektioner. Den inflammatoriska reaktionen leder till en förträngning av de mindre luftvägarna och slemproduktion, vilket kan orsaka andningsbesvär som hosta, bröstsmärta, tryck i bröstet och diffus dyspné (andnöd). Astma klassificeras ofta som allergiskt eller icke-allergiskt beroende på dess orsak. Diagnosen astma ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, lungfunktionstester och andningsprov. Behandlingen innefattar ofta läkemedel som inhalationssteroider, kortikosteroider, bronkdilatatorer och leukotrienantagonister för att kontrollera inflammationen och lindra symtomen.
"Antiastmatika" är en samlande benämning på läkemedel som används för att behandla och lindra symtom relaterade till astma, såsom hosta, andnöd och bröstsmärta. De flesta antiastmatika medel verkar genom att minska inflammationen i lungorna och/eller vidga de luftburna vägarna i lungorna (bronkiodilation).
Det finns olika typer av antiastmatika medel, bland annat:
1. Kortikosteroider: Dessa är inflammationsdämpande läkemedel som ges via inandning eller som tablett för att reducera inflammationen i lungorna och förebygga astmasymtom.
2. Bronchodilatatorer: Dessa läkemedel verkar genom att vidga de luftburna vägarna i lungorna, vilket underlättar andningen. De kan vara både kortverkande (som ger snabb lindring av symtom) och långverkande (som används för att kontrollera astmasymtom över tid).
3. Leukotrienmodulatorer: Dessa läkemedel blockerar effekterna av leukotriener, kemiska signalsubstanser som orsakar inflammation och sammandragning av de luftburna vägarna i lungorna.
4. Antikolinerga medel: Dessa läkemedel blockerar muskarinreceptorer i lungorna, vilket hjälper att förhindra sammandragning av de luftburna vägarna och underlättar andningen.
5. Kombinationstermedel: Det finns också kombinationsläkemedel som innehåller två eller flera aktiva substanser med olika mekanismer för att behandla astma.
Det är viktigt att använda antiastmatika medel enligt läkares rekommendationer och följa instruktionerna för dosering och användning för att uppnå optimal effekt och minska risken för biverkningar.
Glukokortikoider är en grupp steroidhormoner som produceras naturligt i kroppen, framförallt i binjuremärgen. De har en rad betydelsefulla funktioner inom kroppen, men de är mest kända för sin roll i immunsystemets reglering och inflammationsrespons.
Glukokortikoider påverkar genuttrycket i celler genom att binda till glukokortikoidreceptorer, vilket leder till aktivering av olika signalvägar som kan ha både anti-inflammatoriska och immunosuppressiva effekter. Dessa hormoner kan också påverka metabolismen av kolhydrater, protein och lipider.
Exempel på naturligt förekommande glukokortikoider inkluderar kortisol och kortisone, som båda produceras i binjuremärgen under kontroll av hypofysens adrenocorticotropa hormon (ACTH). Glukokortikoider används också terapeutiskt för att behandla en rad sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska tillstånd och allergier. De syntetiska glukokortikoiderna som används i medicinen inkluderar exempelvis dexametason, prednisolon och hydrokortison.
Läkemedelstillförsel, lokal, är en metod för att tillföra ett läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, istället för att ge det systemiskt (t.ex. via oral route eller injektion). Detta görs vanligtvis med hjälp av en salva, kräm, gelé, spray eller plåster som innehåller aktiv medicinsk substans.
Exempel på användningsområden för lokal läkemedelstillförsel kan vara:
1. Lindring av smärta och inflammation i en särskild muskel eller led, till exempel med hjälp av en antiinflammatorisk kräm.
2. Behandling av ytliga infektioner på huden, genom användning av en antimikrobiell salva eller crème.
3. Lokal smärtlindring efter en operation, där ett lokalbedövande gel appliceras på operationsstället.
4. Behandling av hudåkommor som akne, där en kräm eller gel med aktiva substanser används för att reducera inflammation och bakterieväxt.
Lokal läkemedelstillförsel kan vara ett effektivt sätt att behandla specifika problem, eftersom det minskar systemiska biverkningar och ökar koncentrationen av läkemedlet i den behandlade området.
Terbutalin är ett läkemedel som tillhör en grupp av kemiska substanser som kallas beta-2-adrenergika agonister. Det används vanligen för att behandla symptomen vid astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och andra luftvägsbesvär, genom att relaxera musklerna i de små luftvägarna i lungorna och på så sätt öka luftflödet.
Terbutalin finns tillgängligt som tablett, flytande lösning och aerosol för inandning. Läkemedlet bör användas enbart under läkarens kontroll och enligt deras rekommendationer, eftersom det kan ha vissa biverkningar och kontraindikationer.
"Dubbelblindmetod" er en forskningsmetode brukt i kliniske prøver og eksperimenter, der begge parter involvert - forsøkspersonen og forskeren/undersøkeren - ikke kjenner til hvilken behandling eller kontrollgruppe forsøkspersonen er tildelt. Dette gjør det mulig å unngå subjektive fordommer og forventninger som kan påvirke resultatene av eksperimentet.
I en dobbelblind studie, blir identiteten til den behandling eller placebo som er tildelt hver deltaker skjult både fra deltakeren og undersøkelsesleder. En uavhengig tredje part forvarer koden til behandlingsgruppen før studien starter, og denne koden blir ikke avslørt før analysen av dataene er fullført. På denne måten sikres at forskeren ikke kan påvirkes av noen forventninger de har til hvorvidt en bestemt behandling vil være mer effektiv enn en annen, og at deltakeren ikke blir beinflusert i sin opplevelse eller beskrivelse av symptomer eller sider ved å kjenne til om de får en egentlig behandling eller en placebo.
Dobbelblindmetoden er en viktig metode for å redusere risikoen for bias og forsikre at resultatene av en undersøkelse er pålitelige og reproducerbare.
Collagenous colitis är en form av mikroskopisk kolit, en benämning på en grupp tarmsjukdomar som karaktäriseras av kronisk inflammation i tarmens slemhinna. Vid collagenös colitis upplever patienten ofta diarré och buksmärtor, men utsidan av tarmen ser normal ut.
Vid en mikroskopisk undersökning av tarmslammen kan man se ett ökat antal vita blodkroppar (inflammation) och en tjock, kollagenrik skikt under tarmens slemhinna. Detta kollagena skikt är oftast mindre än 10 mikrometer tjockt hos friska individer, medan det vid collagenös colitis kan vara upp till 40 mikrometer tjockt.
Orsaken till collagenös colitis är fortfarande okänd, men det finns teorier om att det kan bero på en autoimmun reaktion eller en störning i tarmslemhinnans normala uppbyggnad och funktion. Behandlingen av collagenös colitis består ofta av antiinflammatoriska medel, såsom aminosalicylater, och eventuellt immunosuppressiva läkemedel.
'Forcerad utandningsvolym' är en medicinsk term som refererar till den maximala volymen av luft som en person kan andas ut på kommando. Det mäts vanligtvis under standardiserade förhållanden, där individen tar en djupt inandningsvåg följt av ett maximalt, tvångsmässigt utandningsförsök.
Det är viktigt att notera att forcerad utandningsvolym inte ska förväxlas med vital kapacitet, som är den totala mängden luft en person kan andas ut efter maximal inandning. Forcerad utandningsvolym inkluderar den extra volymen av luft som kan tvingas ut genom att kontrahera muskler i bröstkorgen och magen, vilket gör den till ett mer precist mått på andningskapacitet och lungfunktion.
Även om forcerad utandningsvolym är ett användbart verktyg för att bedöma lungfunktion, bör det inte användas ensamt som diagnosmetod för lungsjukdomar eller andra hälsoproblem. I stället bör det ses som en del av en komplett medicinsk utvärdering.
"Topp utandningsvolym" eller "toppputandningsflöde" (tidigare benämnt som MVV, Maximal Voluntary Ventilation) är en andningstestmetod som mäter den maximala volymen av luft som kan andas ut ur lungorna per minut under maximal ansträngning. Det mäts vanligtvis i liter/minut (L/min).
Det är ett indirekt mått på den totala lungvolymen och det maximala andningskapaciteten hos en individ, och kan användas för att bedöma andningsfunktionen och identifiera eventuella andningsrelaterade problem eller sjukdomar. Vidare kan topp utandningsvolym användas som ett mått på andningsträningseffekter eftersom det ofta ökar hos personer som tränat andningen regelbundet under en längre tid.
Androstadienes är en typ av steroidhormon som produceras både naturligt i mänskliga kroppen och kan också syntetiseras i laboratorier. Det specifika ämnet Androstadien är ett derivat av testosteron, och det förekommer i högre koncentrationer hos män än kvinnor.
I människokroppen produceras androstadien främst i testiklarna, men även i mindre utsträckning i binjurarna, öronen och huden. Det är ett av de ämnen som ingår i mänsklig svett och kan användas som en markör för mänskligt kön i kriminaltekniska undersökningar. Androstadien förekommer också naturligt i vissa livsmedel, till exempel kött, mjölk och ägg.
I medicinskt hänseende kan androstadien användas som en indikator för testosteronproduktionen i kroppen, men det används sällan som ett självständigt mått på grund av dess begränsade specificitet. I stället använder man oftare direkta mått på testosteronkoncentrationer i blodet.
Aerosoler definieras inom medicinsk kontext som en suspension av mycket små luftburen partiklar, ofta mindre än 5 mikrometer i diameter. Dessa partiklar kan innehålla bland annat virus, bakterier eller allergeni och kan hos människor orsaka andningssjukdomar när de inhaleras. Aerosoler kan genereras från olika källor såsom hostning, tal, exersiserande aktiviteter eller mekaniska processer som sprayar eller nebuliserar vätskor.
Beclometason är ett starkt kortverkande glukokortikosteroid, som används som antiinflammatorisk behandling vid astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och andra luftvägsåkommor. Preparatet verkar genom att minska inflammationen i de drabbade områdena, vilket lindrar symptomen som hosta, andnöd och slemproduktion. Beclometason ges vanligen som inandningspulver eller som inhalationsspray, men kan även ges som nasalspray för behandling av allergisk rinit.
I medicinska sammanhang är puder ett pulverliknande preparat som innehåller en eller flera aktiva substanser, t.ex. läkemedel, och som appliceras på huden eller slemhinnor för att behandla olika sjukdomstillstånd eller lindra symtom. Puder kan användas för att minska irriterad hud, förhindra fuktighet, jämna ut lukt och underlätta slidgång vid förlossning. De kan också innehålla konserveringsmedel, färgämnen och smakämnen. Exempel på medicinska puder är bland annat zinkoxidpuder som används för behandling av hudirritationer och diaper rash, och talgpuder som används för att underlätta slidgång vid förlossning.
'Krupp' är ett äldre och numera föråldrat medicinskt begrepp som användes för att beskriva andningssvårigheter orsakade av svullnad i struphuvudet eller stämbanden. Detta kunde leda till hosta, stridor (andningsstön) och andnöd. Begreppet används inte längre i modern medicinsk terminologi, utan har ersatts av mer precisa beskrivningar av de underliggande sjukdomarna eller tillstånden som orsakar symptomen.
Proktokolit är en medicinsk term som refererar till en patologisk förändring i rectum, det nedre delarna av colon (tjockt tarmsystem). Detta sker när en polyp eller ett annat typs tumör bildas i den slemhinna som tapetserar rectum och gradvis protruderar ut genom anus.
Proktokolit kan vara både icke-cancerös (benign) eller cancerös (malign). De flesta är icke-cancerösa, ofta orsakade av långvarig förstoppning eller andra tarmsjukdomar. Ibland kan de dock innehålla cancerceller och vara ett tecken på kolorektal cancer.
Symptomen på proktokolit kan inkludera blödning från anus, smärta under defekation, utslag eller sår runt anus, en känsla av ofullständig bortgång och i vissa fall även svårigheter att kontrollera gastropares.
Albuterol, även känt som salbutamol, är ett kortverkande bronchodilatatorium som används för att lindra andningssvårigheter orsakade av astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och andra luftvägsåkommor. Det fungerar genom att relaxera musklerna i de smala luftvägarna i lungorna, vilket ökar luftflödet och underlättar andningen. Albuterol är tillgängligt som injektionsvätska, tablett, pulver för inandning och som aerosol för inandning.
Binjurebarkshormoner, även kända som corticosteroidhormoner, är hormoner som produceras och secreteras av binjurenkortex, den yttre barken på binjuren. Det finns två typer av binjurebarkshormoner: glukokortikoider och mineralokortikoider.
Glukokortikoider, som huvudsakligen består av cortisol, har en rad effekter på kroppen, inklusive att hjälpa till att reglera metabolismen, modulera immunresponsen och dämpa inflammation. De kan också påverka vattn- och elektrolytbalansen i kroppen.
Mineralokortikoider, som huvudsakligen består av aldosteron, är involverade i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen. De gör detta genom att påverka reabsorptionen av natrium och sekretion av kalium i njurarna.
Binjurebarkshormoner är nödvändiga för att underhålla homeostasen i kroppen, men överproduktion eller underproduktion kan leda till olika hälsoproblem. Till exempel kan överproduktion av cortisol leda till Cushings syndrom, medan underproduktion kan leda till Addisons sjukdom. Överproduktion av aldosteron kan leda till primär hyperaldosteronism, och underproduktion kan leda till Addisons sjukdom.
Läkemedelskombinationer är when two or more active pharmaceutical ingredients (APIs) are combined into a single dosage form. This means that ett endast en enda tablet, kapsel eller annan typ av läkemedelsform innehåller mer än en aktiv substans. Detta görs ofta för att öka effektiviteten, minska biverkningarna eller förenkla behandlingen av sjukdomar som kräver kombinerad terapi med flera läkemedel.
Exempel på läkemedelskombinationer inkluderar kombinationsantibiotika, som innehåller två eller flera antibiotika i samma dosageform, och kombinationspreparat för behandling av blodtryckshöjning, som ofta innehåller en ACE-hämmare och en kalciumkanalblockerare.
Det är viktigt att vara medveten om läkemedelskombinationer och deras potentiala biverkningar, eftersom de kan påverka patientens respons på behandlingen och öka risken för interaktioner mellan läkemedlen.
Adrenergic beta-2 receptor agonists are a type of medication that binds to and activates beta-2 adrenergic receptors, which are found in various tissues throughout the body, including the lungs, blood vessels, and skeletal muscle. When these receptors are activated, they cause a range of effects, such as relaxation of smooth muscle, increased heart rate and force of contraction, and enhanced metabolic activity.
Beta-2 agonists are commonly used to treat respiratory conditions such as asthma and chronic obstructive pulmonary disease (COPD). They work by relaxing the smooth muscle in the airways, which helps to open up the airways and improve breathing. Some examples of beta-2 agonists include albuterol, terbutaline, and salmeterol.
It's worth noting that while beta-2 agonists can be effective in treating respiratory conditions, they can also have side effects, such as tremors, anxiety, and rapid heart rate. Long-acting beta-2 agonists (LABAs) have been associated with an increased risk of severe asthma attacks and death, particularly when used without an inhaled corticosteroid. As with any medication, it's important to use beta-2 agonists only as directed by a healthcare provider.
En dosreglerad inhalator är ett medicinskt förarligt instrument som används för att leverera en precis dos av ett läkemedel i form av aerosol, som kan inhaleras djupt in i lungorna. Denna typ av inhalatorer är vanligen förprescribed för personer med astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) eller andra luftvägsrelaterade sjukdomar.
Dosreglerade inhalatorer har en mekanism som mäter ut en exakt dos av läkemedlet varje gång den används, vanligtvis genom att trycka ned en knapp eller skjuta tillbaka en spak. Detta garanterar att patienten får rätt mängd medicin och hjälper till att undvika överdosering eller underdosering.
Exempel på dosreglerade inhalatorer är:
* Diskus-inhalatorer, som innehåller en speciell kammare med läkemedlet och har en munstycke som patienten andas genom för att få i sig medicinen.
* Kapsel-inhalatorer, där läkemedlet packas i små kapslar som placeras i inhalatorn och sprutas ut när den aktiveras.
Det är viktigt att använda dosreglerade inhalatorer korrekt för att få full effekt av läkemedlen och undvika biverkningar. Patienter bör alltid följa anvisningarna från sin läkare eller apotekare vid användning av dessa inhalatorer.
I medicinen refererar “kapslar” till en struktur som omger och stödjer en vävnad, organ eller bakterie. Den kan vara uppbyggd av kollagena fibriller eller andra proteiner och i vissa fall av polysackarider som exempelvis hos bakterier. Kapslarna hos bakterier bidrar ofta till deras virulens, det vill säga deras förmåga att orsaka sjukdom. Kapslarna skyddar bakterierna mot fagocytering av vår immunförsvar och kan underlätta deras adhesion till celler i värdkroppen.
En "cross-over" studie är en klinisk forskningsdesign där varje deltagare tilldelas att använda två eller flera olika behandlingsalternativ i en specifik sekvens under olika tidsperioder, vanligtvis med en randomiserad tilldelning.
Efter varje tidsperiod (perioden kallas för "cross-over") samlas data in om deltagarnas svar på de olika behandlingarna. Dessa data jämförs sedan för att bedöma och jämföra effekterna av de olika behandlingsalternativen.
Cross-over studier är användbara när det gäller att undersöka effekter hos små grupper av deltagare, då varje deltagare fungerar som sin egen kontroll. Dessa studier kan också minska den variabilitet som orsakas av individuella skillnader mellan deltagarna, eftersom varje deltagare får både behandling A och B.
Det är viktigt att notera att cross-over studier inte är lämpliga för alla typer av forskningsfrågor, särskilt då det gäller studier där en behandling kan ha en varaktig effekt eller risk som sträcker sig över tidsperioden mellan cross-over.
Läkemedelsterapi, kombinerad, refererar till användandet av två eller flera läkemedel tillsammans för att behandla en sjukdom eller ett symptom. Detta görs ofta för att öka effektiviteten av behandlingen, minska biverkningarna eller för att behandla flera aspekter av en sjukdom samtidigt. Kombinerad läkemedelsterapi kan användas inom alla medicinska områden, från infektionssjukdomar till psykiatriska störningar. Det är viktigt att notera att kombinerad läkemedelsterapi måste övervakas noga av en läkare för att undvika onödvändiga biverkningar eller komplikationer som kan uppstå när läkemedlen interagerar med varandra.
Nedocromil är ett medikament som används som anti-inflammatorisk behandling för att förebygga och lindra symptomen på allergiska sjukdomar, till exempel astma och rinit (allergisk rhinit). Det verkar genom att stabilisera mastcellerna i kroppen, vilket minskar frisättningen av histamin och andra substanser som orsakar inflammation.
Nedocromil tillhandahålls vanligtvis som ett nasalspray eller ögonsalva och används ofta som en komplementär behandling tillsammans med andra läkemedel, såsom kortikosteroider. Det är vanligen väl tolererat och har få biverkningar, men kan i sällsynta fall orsaka irritation eller illamående.
Det är viktigt att använda nedocromil precis som det prescriberats av en läkare och inte överskrida den rekommenderade dosen, eftersom överdosering kan leda till allvarliga biverkningar.
I medicinska sammanhang, betecknar ett "långtidsverkande preparat" (eller "long-acting formulation" på engelska) vanligtvis en läkemedelssubstans som är formulerad för att ge en kontinuerlig och/eller förlängd effekt under en längre tidsperiod, jämfört med en standardformulering av samma aktiva substans. Detta kan uppnås genom olika tekniker, såsom användning av speciella release-mechanismer eller förlängd absorption i kroppen.
Exempel på långtidsverkande preparat inkluderar:
1. Depotpreparat: En formulering där läkemedlet ges som en injektion och absorberas långsamt från det intramuskulära eller subkutana fettet, vilket resulterar i en förlängd effekt. Ett exempel är den utdragna release-formuleringen av läkemedlet risperidon (Risperdal Consta) som används för behandling av schizofreni.
2. Polymerpellets: I vissa fall kan läkemedlet formuleras till små pellets bestående av en polymer och den aktiva substansen. Pellets absorberas långsamt i kroppen, vilket resulterar i en förlängd effekt. Ett exempel är den utdragna release-formuleringen av läkemedlet testosteron (Androderm) som används för behandling av hypogonadism.
3. Osmotiska pumpar: Vissa läkemedel kan levereras med hjälp av en osmotisk pump, där en liten pelare trycks genom en membran och släpper ut den aktiva substansen kontinuerligt under en längre tidsperiod. Ett exempel är läkemedlet gliclazid (Glycron) som används för behandling av diabetes typ 2.
4. Transdermala hudpatches: Läkemedel kan också levereras genom en hudpatch, där den aktiva substansen diffunderar genom huden under en längre tidsperiod. Ett exempel är nicotinpatchen (Habitrol) som används för att hjälpa rökare att sluta röka.
Det är viktigt att notera att utdragna release-preparat kan ha en annan farmakokinetisk profil jämfört med snabbverkande preparat, vilket kan påverka deras effektivitet och säkerhet. Därför bör de alltid användas under övervakning av en läkare.
"Adrenergic beta-stimulators" är en grupp läkemedel som aktiverar betareceptorerna i det sympatiska nervsystemet, vilket leder till en ökad produktion och release av katolaminer (t.ex. adrenalin och noradrenalin). Detta resulterar i en varierande effekt beroende på vilken subtyp av betareceptor som aktiveras.
Generellt kan sägas att betastimulerare har effekter som inkluderar ökad hjärtrytmsfrekvens, ökad kontraktilitet hos hjärtmuskulaturen, bronkiodilatation (vid aktivering av bet2-receptorer), och lipolys (fettnedbrytning). Dessa läkemedel används ofta för att behandla astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), bradykardi (långsam hjärtrytm) och hypotension (lågt blodtryck).
Exempel på betastimulerande läkemedel inkluderar:
* Albuterol (Salbutamol)
* Terbutalin
* Metaproterenol
* Fenoterol
* Isoprenaline
Det är viktigt att notera att överaktivering av betareceptorerna kan leda till biverkningar som tremor, nervositet, sömnlöshet, och i extrema fall kardiovaskulära komplikationer såsom förhöjt hjärtfrekvens, högt blodtryck och i värsta fall hjärt rytm rubbningar.
'Ascaris suum' är en parasitisk rundmask som orsakar ascariasis hos grisar. Den kan vara upp till 40 cm lång och lever fritt i värddjurets tarmsystem, särskilt tjocktarm och tunntarm. Maskens ägg lämnar värddjuret via avföringen och kan överleva i miljön i upp till ett år. Människor kan också bli smittade av 'Ascaris suum', men det är sällsynt och orsakas vanligtvis av kontakt med infekterad jord eller livsmedel som kontaminerats med äggen. I människan orsakar denna parasit en sjukdom som kallas zoonotisk ascariasis.
En inhalationsbehållare, även känd som en inhalationskammare eller en aerosolkammare, är ett medicintekniskt hjälpmedel som används för att leverera läkemedel i form av ett aerosol till luftvägarna. Den består vanligtvis av en plastbehållare med en munstück och en fläskhudsvikning på ena änden, och en doseringsanordning på den andra änden som ansluts till ett aerosolspray eller en kompressor.
När patienten andas in genom munstycket, skapar fläskhudsvikningen ett undertryck i behållaren som suger in läkemedelsaerosolen från doseringsanordningen. Patienten kan sedan hålla andan eller andas långsamt och djupt för att få in så mycket av aerosolen som möjligt i lungorna.
Inhalationsbehållare är särskilt användbara för patienter med lungsjukdomar som astma, KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) och cystisk fibros, eftersom de kan hjälpa till att öka effektiviteten av läkemedelsbehandlingen genom att säkerställa att rätt mängd läkemedel når de rätta ställena i luftvägarna.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
Hydrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används som antiinflammatorisk och immunsuppressiv medicin. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation och undertrycker immunsvaret. Hydrokortison används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive astma, eksem, psoriasis, reumatoid artrit, multipel skleros och vissa former av cancer. Det kan också användas för att ersätta kortisol som ett hormon hos personer med adrenalinsufficiens. Liksom andra glukokortikoider kan hydrokortison orsaka biverkningar som ökad risk för infektion, ökad aptit, viktuppgång, sömnstörningar och svaghet i musklerna om det används under längre tid eller vid högre doser.
Racepinefrine är ett kärlkonstriktoriskt medel, vilket betyder att det orsakar blodkärlen att kontrahera och därmed minska blodflödet. Det används som läkemedel för att behandla akut lågt blodtryck (hypotoni) orsakat av en reaktion på en allergisk reaktion, till exempel en allvarlig anafylaxi.
Racepinefrin är en syntetisk form av ett signalsubstans som kallas noradrenalin, som naturligt förekommer i kroppen och hjälper till att reglera blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.
Det bör användas under övervakning av en läkare eftersom det kan orsaka ökad hjärtfrekvens, högt blodtryck och andra biverkningar som yrsel, huvudvärk, svettningar och rastlöshet.
Leukotriene E4 (LTE4) är en lipidmediator som spelar en viktig roll i den inflammatoriska svarscascaden, särskilt vid astma och andra allergiska sjukdomar. Det bildas från arachidonsyra genom en biokemisk process som innefattar flera enzymer, däribland 5-lipoxygenas och LTC4 syntas.
LTE4 är ett kraftfullt bronkospastiskt medel och orsakar konstriktion av de glatta musklerna i de luftburna vägarna, ökat vattentryck i lungorna och ökat permeabilitet hos kapillärväggarna. Dessa effekter bidrar till andningssvårigheterna, hosta och slemproduktion som är vanliga symtom vid astma.
LTE4 kan mätas i urin och användas som en biomarkör för inflammatorisk aktivitet vid astma och andra luftvägsjukdomar.
Mikroskopisk kolit är ett samlingsbegrepp för flera olika tarmsjukdomar som kännetecknas av inflammation i tarmens slemhinna. Som det framgår av namnet, kan sjukdomen bara ställas definitivt med hjälp av mikroskopi, då man ser tecken på inflammation när man tittar på vävnaden under ett mikroskop. Mikroskopisk kolit delas ofta upp i två huvudgrupper: lymfocytär kolit och collagenos kolit. Lymfocytär kolit kännetecknas av en ökad andel vita blodkroppar, så kallade lymfocyter, i tarmens slemhinna. Collagenos kolit kännetecknas istället av ett ökat inslag av bindväv (collagen) i slemhinnan. Symptomen på mikroskopisk kolit kan variera, men de vanligaste är diarré och buksmärtor.
"Aerosol-driven gases" är inte en etablerad medicinsk term. Det kan dock tolkas som gaser som genererats eller överförts via ett aerosolsystem, där aerosolen består av små partiklar eller droppar som sprids i luften.
I vissa medicinska sammanhang, till exempel inom respiratorisk vård och läkemedelsadministration, kan termen användas för att beskriva gaser som levereras genom ett system som genererar en aerosol av läkemedlet. Detta kan vara användbart för att administrera läkemedel till lungorna när inandning via vanlig inhalation inte är möjlig eller effektiv.
Exempel på sådana aerosol-genererande system inkluderar nebulizers, inandningssprayflaskor och torrpulverinhalatorer.
Bronkiellprovokationstest, eller bronchialde challenges, är en medicinsk undersökningsmetod där man utsätter patientens luftrör för en allt större mängd av ett ämne som misstänks orsaka andningssvårigheter. Testet används främst för att diagnostisera eller utesluta bronkiell astma, men kan även användas för andra luftvägsrelaterade sjukdomar.
Under en Bronkiellprovokationstest mäter man patientens lungfunktion före och efter utsättningen av det provocerande ämnet. För att testa på bronkiella reaktivitet använder man ofta metakolin, ett substans som orsakar bronkospasm hos personer med hyperreaktiva luftrör. Andra substanser som kan användas inkluderar histamin och koldioxid.
Testet utförs vanligen på en lungspecialistklinik under kontrollerade förhållanden, där patienten får andas in det provocerande ämnet genom ett spray eller en nebuliseringsmask. Man mäter sedan patientens lungfunktion med hjälp av en spirometri, som mäter luftvolym och flöde i lungorna.
Det är viktigt att notera att Bronkiellprovokationstest inte bör utföras på patienter med allvarlig kärlkramp, högt blodtryck eller andra allvarliga hjärt-kärlsjukdomar, eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar.
Prokaterol är ett läkemedel som tillhör gruppen kortaktiva beta-2-agonsister. Det används för att lindra andningssvårigheter hos patienter med astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD). Prokaterol verkar relaxera musklerna i de luftvägar som förbinder lungorna, vilket ökar luftflödet och underlättar andningen. Läkemedlet ges vanligtvis i form av en inhalationsaerosol eller en tablett.
'Flertaliga lungknutor' (medicinsk terminologi: "multifocal lung nodules") refererer til flere uafhængige knuder (noduler) i lungerne. Disse knuder kan have forskellige årsager, herunder infektioner, autoimmune sygdomme eller cancer. For at diagnosticere årsagen behøves ofte yderligere undersøgelser, herunder billeddiagnostik (som CT-scanning) og måske også biopsi.