Bone-patellar tendon-bone (BPTB) grafting is a surgical procedure in which the middle portion of the patient's own patellar tendon, along with its attached bone blocks from the kneecap (patella) and shinbone (tibia), is harvested and used to reconstruct or repair damaged or deficient ligaments, most commonly the anterior cruciate ligament (ACL) in the knee.

During the BPTB grafting procedure, a 9-10 mm wide strip of tissue, including bone plugs from the patella and tibia, is removed. The surgeon then drills tunnels into the femur and tibia bones to pass the graft through, replicating the original ACL's position and function. The graft is then fixed in place with hardware such as screws or buttons, restoring stability to the knee joint.

Recovery from BPTB grafting typically involves a period of immobilization followed by physical therapy to regain strength, range of motion, and proprioception in the affected knee. Potential complications associated with this procedure include pain at the donor site, patellar fracture, patellofemoral joint dysfunction, and decreased hamstring flexibility.

'Bone-Patellar Tendon-Bone (BPTB) grafts' är en typ av ben-tendon-ben-grafthämtad från knäskålens (patella) ligament och de två knölarna (tuber) på lårbensbenet (femur). Denna typ av graft används vanligtvis inom ortopedisk kirurgi, särskilt vid korsbandsskada, då den återskapar en naturlig ligamentstruktur och ger god mekanisk styrka.

Under operationen tas ett cirka 9-10 mm brett band av patellarligamentet och de två anslutande benbitarna bort från donatorn (vanligtvis själv). Dessa delar förbereds sedan till en graft, som kan användas för att ersätta den skadade korsbandet. Efter operationen behöver patienten ofta följa en speciell rehabplan för att återhämta sig och stärka sitt nybildade ligament.

'Patellar ligament' (alternatively referred to as the 'patellar tendon') is a strong band of fibrous connective tissue that connects the patella (kneecap) to the tibial tuberosity, which is the bony prominence on the front part of the shinbone (tibia). This ligament plays a crucial role in transmitting forces from the quadriceps muscle to extend the knee joint. It's important not to confuse the patellar ligament with the 'patellar retinaculum,' which are two strong bands of tissue on either side of the patella, reinforcing the joint capsule and helping to maintain the patella's position during knee movements.

'Främre korsband' (latin: Ligamentum cruciatum anterius) är ett parallellt ligament i knäleden som förbinder lårbenet (femur) med skenbenet (tibia). Det främre korsbandet löper från den främre delen av lårbenets överkant till en punkt bakom skenbenets insida, nedanför knäets ledpanna.

Dess huvudsakliga funktion är att hindra:

1. Förflyttning av skenbenet framåt under lårbenet.
2. Rotation av skenbenet när benet böjs.

Det främre korsbandet är en mycket viktig struktur i knäleden eftersom det hjälper till att stabilisera knät och förhindra oönskad rörelse under aktivitet. Skador på det främre korsbandet är vanliga bland idrottare och kan orsaka instabilitet, smärta och svullnad i knäleden.

Anterior cruciate ligament (ACL) reconstruction is a surgical procedure in which the damaged or torn ACL, a major ligament in the knee, is replaced with a graft. The ACL is responsible for stabilizing the knee joint and preventing excessive movement, particularly during activities that involve changing direction quickly or pivoting.

During an ACL reconstruction, the surgeon makes small incisions around the knee to access the damaged ligament. The torn ends of the ACL are then removed, and a graft is taken from another part of the body (such as the patellar tendon or hamstring tendons) or from a donor. This graft is then inserted into the knee joint and fixed in place with screws or other devices to hold it securely while the tissue heals.

The goal of ACL reconstruction is to restore stability and function to the knee joint, allowing the patient to return to their normal activities, including sports and exercise. Rehabilitation after surgery typically involves a period of immobilization followed by physical therapy to regain strength, flexibility, and range of motion in the knee.

'Knäskada' är ett allmänt begrepp som kan omfatta olika typer av skador på knäleden eller knäet. Det kan exempelvis röra sig om:

1. Senor och ligamentbristningar/-skador: Detta innebär skador på de band som håller knäets ben i rätt position. Exempel på detta är framför allt korsbandet, men också andra ligament kan drabbas.

2. Meniskskada: I knäleden finns det två skivformade kroppar, menisken, som agerar som en form av amortisering mellan lårbenet och skenbenet. En skada på denna struktur kan orsaka smärta och svullnad i knät.

3. Broskskador: Brosket i knäleden, chondrom, kan skadas till följd av exempelvis en stark påfrestning eller en olycka. Detta kan leda till smärta och sämre rörlighet i knät.

4. Knäledsinflammation: Också känd som bursit, är en inflammation av den lilla säckformade vätskefyllda kapseln (bursan) som finns mellan olika delar av knät. Detta kan orsaka smärta och svullnad i knät.

5. Broskfrakturer: I vissa fall kan brosket i knäleden spricka eller skadas, vilket kallas för en broskfraktur. Denna typ av skada är vanligare hos barn och ungdomar än hos vuxna.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en knäskada, eftersom en tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

I am sorry, but "Senor" is a Spanish title or term of respect used to address or refer to a man, particularly an older one. It does not have a medical definition. If you have any medical questions or terms that you would like me to define, please let me know!

Rekonstruktivkirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på att restaurera funktion och form på kroppen efter sjukdom, trauma eller medfött defect. Rekonstruktivkirurgiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att uppnå detta. Det kan innebära att återskapa en normal struktur och funktion på hud, muskler, senor, nerver, kärl och ben. Rekonstruktivkirurgiska tekniker kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive cancersjukdomar, trauma, brännskador, medfödda missbildningar och åldersrelaterade skador. Exempel på rekonstruktivkirurgiska tekniker är hudtransplantation, flapsyddikation, lederproteser och benrekonstruktion.

"Bristning" er en medisinsk betegnelse for den s situation der oppstår når livmoderen ("matrisa") ikke korrekt formes seg rundt barnet under graviditeten. Dette kan føre til at livmoderen brister, hvilket kan være livstruende for both mor og barn. Bristninger kan skje sent i graviditeten, ofte i slutten av den tredje trimesteren eller under fødselen.

Det er viktig å søke akutt medisinsk hjelp hvis du tror du har en bristning. Symptomene kan inkludere plutselige bukpiner, blodgir, trykk i underlivet og/eller smerter i skjenken. Behandlingen vil typisk involvere kirurgiske ingrep som f.eks. en cesarean-fødsel for å redusere risikoen for komplikasjoner.

Arthroscopy är en kirurgisk procedur där ett smalt, belyst teleskop (arthroscope) införs in i en led via en liten incision. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning eller narkos.

Genom att använda arthroscopen kan kirurgen se in i leden, undersöka skador och utföra vissa typer av reparations- eller korrektivbehandlingar. Detta görs vanligen genom ytterligare en liten incision där små instrument introduceras för att behandla problemet.

Arthroscopy används ofta för att diagnostisera och behandla olika ledsskador, såsom meniska skador, ledbandsskador och ledinflammationer.

En bentransplantation är en medicinsk procedur där man tar bort ett ben eller en del av ett ben från en donator och transplanterar det till en mottagare som saknar ett fungerande ben eller har en allvarlig skada på benet. Detta kan vara nödvändigt för att återställa rörelseförmågan, lindra smärtor eller rädda livet på den drabbade personen.

Den typiska proceduren innebär att man tar bort benet från den avlidna donatorn och preparerar det så att allt som kan orsaka avstötning tas bort. Sedan skärs mottagarens kvarvarande benvävnad till så att den nya benbiten passar in i kroppen. Slutligen fästs den nya benbiten på plats med hjälp av skruvar, plattor eller andra metoder för att stabilisera konstruktionen.

Efter operationen behöver patienten vanligtvis genomgå en lång rehabiliteringsprocess för att lära sig använda det nya benet igen och bygga upp styrka och rörlighet.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

Medicinskt kan ledinstabilitet definieras som en situation där en eller flera strukturer runt en led, såsom ligament eller menisk, inte längre fungerar korrekt och inte längre kan stödja och kontrollera ledens rörelser på ett normalt sätt. Detta kan resultera i ökad rörlighet inom leden och en högre risk för skada eller artrit. Ledinstabilitet kan vara relaterat till en traumatisk skada, överanvändning eller en degenerativ sjukdom som åldrande. Symptomen på ledinstabilitet kan inkludera smärta, svullnad, känsla av instabilitet eller att leden går ur led. Behandlingen kan bestå av vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel och i vissa fall kirurgi.

Knäled, även kallat articularis genus, är den led som sitter mellan lårbenet (femur) och skenbenet (tibia) och möjliggör rörelser som böjning, streckning, rotation och skjuvning i knäet. Ledhuvudet på lårbenet (condylus femoris) artikulerar med ledyta på skenbenet (platå på tibia) samt med knäskålens (patella) baksida. Knäleden är omgiven av ledkapsel, ligament och muskler som ger stabilitet och underlättar rörelserna i leden.

I'm sorry for any inconvenience, but I need a bit more context to provide an accurate and helpful response. The term "Benhinna" is not a commonly used medical term in English-language medicine. It's possible that it might be a term used in a specific medical tradition or language other than English.

If you could provide more information about where you encountered this term, or what context it was used in, I may be able to give you a more precise and helpful answer. Thank you for your understanding!