Käksjukdomar (oral orala sjukdomar) är en samlingsbeteckning för olika tillstånd och sjukdomar som drabbar munhålan, tänderna, käkbenen och ansiktets muskler. Det kan vara bakteriella, virala, svampiga eller autoimmuna tillstånd. Några exempel på käksjukdomar är:

* Tandcaries: En infektion i tanden orsakad av bakterier som inte behandlas korrekt.
* Paradontit: En inflammation och infektion i tandköttet och käkbensvävnaden som kan leda till tandlossning.
* Munsår: Små sår eller ulcerationer i munhålan som kan vara orsakade av mekanisk skada, stress, hormonförändringar eller sjukdomar som exempelvis cancer.
* Torr mun (xerostomi): En försvagad salivproduktion som kan orsakas av vissa mediciner, strålbehandling, sjukdomar eller åldrande.
* Tandlossning: Förlorade tänder på grund av ålder, trauma, karies, paradontit eller andra orsaker.
* Tumörer och cancersjukdomar i munhålan, tungan eller svalget.

Det är viktigt att uppsöka tandläkare regelbundet för preventiv vård och tidig identifiering av eventuella käksjukdomar.

"Benvävsdöd" (i medicinska sammanhang ofta benämnt "osteonekros", engelska: "avascular necrosis") är ett tillstånd där blodflödet till en del av benvävnaden avbryts eller minskar, vilket leder till att vävnaden dör. Detta kan orsakas av flera olika faktorer, exempelvis trauma, långvarigt bruk av kortison, alkoholmissbruk och vissa sjukdomar som sickle cell anemi och lupus.

Symptomen på benvävsdöd kan variera beroende på vilken del av benet som är drabbad, men kan inkludera smärta, stelhet och svullnad i det berörda området. Behandlingen kan bestå av mediciner för att lindra smärtan, fysisk terapi eller i vissa fall kirurgi. I de allvarligaste fallen kan benvävsdöd leda till att benet bryts sönder eller att det behöver amputeras.

Bisphosphonate-associated osteonecrosis of the jaw (BAONJ), also known as Medication-related osteonecrosis of the jaw (MRONJ), is an adverse drug reaction characterized by the exposure and necrosis of the jawbone, often associated with the use of bisphosphonate medications. These drugs are commonly prescribed to prevent or treat bone loss related to conditions such as osteoporosis, cancer, and Paget's disease.

The development of BAONJ is thought to be related to the inhibition of bone turnover by bisphosphonates, which can lead to decreased bone remodeling and impaired healing in the jaw. The risk factors for BAONJ include invasive dental procedures, local infection, use of high-dose intravenous bisphosphonates, and duration of bisphosphonate therapy.

Symptoms of BAONJ may include pain, swelling, numbness, or a feeling of heaviness in the jaw; exposed bone; drainage; loosening of teeth; and infection. Treatment options for BAONJ are limited and often focused on managing symptoms and preventing further progression of the disease. These may include antibiotics, pain management, oral rinses, and debridement or resection of necrotic bone tissue. In severe cases, surgical intervention may be necessary.

Maxillary diseases refer to a range of medical conditions that affect the maxilla, which is the upper jawbone. The maxilla plays an essential role in functions such as biting, chewing, speaking, and breathing, and it also contributes to the shape and structure of the face. Here are some examples of maxillary diseases:

1. Maxillary sinusitis: This is an infection or inflammation of the maxillary sinuses, which are air-filled cavities located within the maxilla. Symptoms may include pain, pressure, congestion, and difficulty breathing through the nose.
2. Maxillary fractures: Fractures of the maxilla can occur due to trauma or injury to the face. These fractures can affect the patient's ability to chew, speak, and breathe normally.
3. Maxillary cysts and tumors: Cysts and tumors can develop in the maxilla, which can cause pain, swelling, and deformity of the face. In some cases, these growths may be benign or malignant.
4. Oral diseases: The maxilla is also closely related to the oral cavity, and various oral diseases such as periodontitis, dental caries, and oral cancer can affect the maxilla.
5. Developmental abnormalities: Congenital disorders such as cleft lip and palate can affect the development of the maxilla, leading to functional and aesthetic problems.

Proper diagnosis and treatment of maxillary diseases require a thorough examination and evaluation by a qualified healthcare professional, such as an oral and maxillofacial surgeon or a dentist with expertise in this area.

Bisfosfonater är en grupp läkemedel som används för att behandla skelettrelaterade sjukdomar, till exempel osteoporos och cancer relaterad benförsvagning. De fungerar genom att hämma nedbrytningen av benvävnad och på så sätt minska benresorptionen. Detta kan leda till ökad benstyrka och minskat risk för skelettrelaterade komplikationer som frakturer (benbrott).

Bisfosfonater ges vanligen som tablett eller intravenös infusion och de olika medlen i gruppen har olika halvtider i kroppen, vilket påverkar hur ofta de behöver tas. De vanligaste bisfosfonaterna är alendronat, risedronat, ibandronat och zoledronat.

Samtliga bisfosfonater har vissa biverkningar som kan vara allvarliga om de inte behandlas, till exempel ont i mag-tarmkanalen, muskel-skelettbesvär och i sällsynta fall osteonekros (död av benvävnad). Dessa biverkningar är dock ovanliga och generellt sett är fördelarna med behandlingen större än riskerna.

Det är viktigt att diskutera eventuella frågor eller oro relaterade till bisfosfonater med läkaren innan man påbörjar en behandling.

Medicinskt talat refererar käken till det underkäksben (mandibulan) som är den rörliga benplattan i ansiktsskelettet hos djur, inklusive människor. Det består av en horisontell del (den rörliga delen) och två vertikala delar. Käken hjälper till att forma munhålan, stödjer käkmusklerna och är viktig för aktiviteter som äta, tala och andas.

Den medicinska termen "Medel för bevarande av bentäthet" (på engelska "Bone preserving agent") används för att beskriva en substans eller ett läkemedel som används för att hjälpa till att behålla benmassan och förebygga benförlust. Dessa medel kan användas för att behandla olika former av benförsvagning, till exempel osteoporos eller Pagets sjukdom.

Exempel på medel för bevarande av bentäthet inkluderar bisfosfonater som alendronat, risedronat och zoledronat, samt den monoklonala antikroppen denosumab. Dessa medel fungerar genom att hämma osteoklasternas förmåga att bryta ner benvävnaden, vilket i sin tur hjälper till att bevara benmassan och minska risken för benbrott.

Det är värt att notera att medlen för bevarande av bentäthet kan ha olika biverkningar och kontraindikationer, så det är viktigt att prata med en läkare eller annan licensierad hälsovårdspersonal innan man börjar använda någon av dessa medel.

'Underkäkssjukdomar' refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar underkäken, även känd som mandibulan. Detta kan inkludera en rad olika förhållanden, från medfött defect till trauma eller degenerativa tillstånd. Några exempel på underkäkssjukdomar är:

1. Mandibular fracturer: Frakturer av underkäken som orsakas av trauma, till exempel en slagsmål eller ett fall.
2. Temporomandibulär dysfunktion (TMD): En samling symtom som inkluderar smärta, ljud och/eller restriction i rörelse i käkleden. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive stress, skada eller abnormal biomekanik.
3. Osteonekros: Död av benvävnad i underkäken, ofta som en komplikation till läkemedel som innehåller kortison eller cancerbehandling.
4. Tumörer och cystor: Både godartade och elakartade tumörer kan drabba underkäken, liksom cystor som orsakas av infektion eller inflammation.
5. Retrognat mandibula: En medicinsk term för en underkäke som sitter tillbaka jämfört med överkäken, vilket kan leda till ett utseendefel och/eller sväljningssvårigheter.
6. Prognat mandibula: Det motsatta tillståndet av retrognat mandibula, där underkäken sticker fram för mycket jämfört med överkäken.

Detta är bara några exempel på underkäkssjukdomar och det finns många andra tillstånd som kan drabba denna del av kroppen. Om du tror att du har en sjukdom eller skada i underkäken bör du söka vård hos din läkare eller tandläkare så snart som möjligt.

Lårbenshuvudnekros (avser vanligen den vuxna populationen): Det mesta eller all av det benvävnad som utgör höjdpartiet (huvudet) av lårbenet dör orsakat av en interruption i blodförsörjningen. Detta kan inträffa till följd av olika orsaker, såsom trauma, infektion, sjukdomar som påverkar blodets koagulering eller långvarig press på blodkärlen till lårbenshuvudet. Symptomen kan inkludera smärta, stelhet och svårigheter att röra benet. I vissa fall kan det behövas genomgå en operation för att ersätta eller reparera den skadade leden.

Lårbenshuvud, på latin "caput femoris", är den del av lårbenet (femur) där det articulerar med höftleden. Det är en kulaformad ledyta som sitter uppåt och bakåt på lårbenet och passar in i höftledens skålformade ledpanna, acetabulum. Lårbenshuvudet är omgivet av brosk, så kallat ledbrosk ("cartilago articularis"), som dämpat slid mellan lårbenshuvudet och höftbenet (os ilium).

'Käktumörer' (oral cavity cancers) är en allmän term för olika typer av cancer som kan utvecklas i munhålan. Det kan inkludera cancer i läpparna, tungan, gomspidor, gommen, hårda och mjuka palatets bakre delar samt underkäken. De flesta käktumörerna är squamösa cellcancer (SCC), som utgör ungefär 90% av alla käktumörer. Andra typer inkluderar salivkörtelscancer, slemhinnscancer och melanom.

Squamös cellcancer uppstår vanligtvis i platta, ytliga celler (squama) som täcker munhålans slemhinna. Dessa cancer kan vara lokaliserade till en viss area eller sprida sig till andra delar av kroppen genom metastaser. Riskfaktorer för att utveckla squamös cellcancer inkluderar tobaksanvändning, alkoholmissbruk och human papillomavirus (HPV)-infektion.

Symptomen på käktumörer kan variera beroende på vilken del av munhålan cancercellerna har uppstått i. Vanliga symtom inkluderar:

* En rodnad, sår eller ulcus som inte läker efter två veckor
* En knöl eller en ömmande ställe
* Svullnad i ansiktet, halsen eller käken
* Smärta när du sväljer, talar eller rör på tungan
* Rörelsebegränsning av tungan eller underkäken
* Ljud som låter hes eller raspigt när du pratar
* Ohälsa och viktminskning

Om cancer misstänks behövs en biopsi för att bekräfta diagnosen. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på vilken typ av cancer det är och hur långt den har spridit sig.