En bioreaktor är en anordning där levande celler, vävnader eller mikroorganismer kan odlas i kontrollerade förhållanden. Bioreaktorn är designad för att maximera tillväxten och produktionen av det specifika ämnet som produceras av de levande cellerna, som kan vara en protein, en metabolit eller annat biologiskt aktivt molekyl.

I en bioreaktor kan förhållandena i odlingsmiljön kontrolleras och justeras, till exempel pH, temperatur, syrehalt, näringslösning och flöde av medier. Dessa kontrollerade förhållanden gör att bioreaktorn kan användas för att producera en rad olika produkter inom områden som farmaci, kemi, mat- och läkemedelsindustri samt bioteknik.

"Avfallshantering, vätska" kan definieras som den process där vätskeartade avfallsprodukter hanteras på ett säkert, effektivt och miljövänligt sätt. Detta inkluderar insamling, transport, behandling, återvinning och slutdisposition av olika typer av vätskeavfall, till exempel industriellt avfallsvatten, hushållsvatten och medicinskt avfallsvatten.

Syftet med avfallshantering, vätska, är att minimera miljöpåverkan och risker för mänsklig hälsa genom att reducera mängden avfallsprodukter, återvinna värdefulla resurser och säkerställa en säker dispositionsmetod. Detta kan uppnås genom att följa relevanta regler och riktlinjer för hantering av vätskeavfall, som är fastställda av nationella och internationella myndigheter.

'Vävnadsteknik' (i engelska 'Tissue Engineering') är ett multidisciplinärt forskningsområde som kombinerar principer från cellbiologi, bioengineering och medicinsk vetenskap för att utveckla metoder för att ersätta, reparera eller förbättra funktionen hos skadade eller sjukliga vävnader och organ. Detta uppnås genom att kultivera celler på speciellt designade biomaterialskaffoldar (scaffolds) som ger stöd och guidance under cellernas differentiering och vävnadsformation. Syftet är att skapa funktionella substitut för mänskliga vävnader och organ som kan användas inom regenerativ medicin och transplantationsmedicin.

'Batch cell culture' är en teknik inom cellbiologi där celler odlas i en sluten behållare under kontrollerade förhållanden. I en batch-odling får cellerna växa och multiplicera sig under en viss tidsperiod utan tillförsel av näringslösning eller andninggas. När näringsresurserna i behållaren är uttömda, och/eller avfallsprodukter har ansamlat sig, slutar cellerna växa och odlingen avslutas.

Den medicinska definitionen av 'Batch Cell Culture Techniques' kan sammanfattas som:

En kultiveringsteknik där celler odlas i en sluten behållare under kontrollerade förhållanden, utan tillförsel av näringslösning eller andninggas under en viss tidsperiod. När näringsresurserna i behållaren är uttömda, och/eller avfallsprodukter har ansamlat sig, slutar cellerna växa och odlingen avslutas.

"Cell culturing methods" refer to the various techniques used to grow and maintain cells in a laboratory setting. These methods allow researchers to study cellular behavior, function, and interactions outside of a living organism. Here are some common cell culturing methods:

1. Two-dimensional (2D) culture: Cells are grown on flat surfaces, usually plastic or glass, allowing them to form a monolayer. This method is simple and cost-effective but may not accurately represent the cells' natural three-dimensional environment.
2. Three-dimensional (3D) culture: Cells are grown in a 3D structure, such as hydrogels, scaffolds, or spheroids. This method provides a more realistic representation of the cells' natural environment and allows for better study of cell-cell interactions, tissue organization, and drug responses.
3. Primary culture: Cells are directly isolated from living tissues and grown in a laboratory. These cells retain their original characteristics and functions but may have a limited lifespan.
4. Immortalized or continuous cell lines: Cells are genetically modified to proliferate indefinitely, making them useful for long-term studies. However, these cells may not represent the natural behavior of their originating tissue.
5. Co-culture: Two or more different cell types are grown together to study their interactions and communication.
6. Conditioned media culture: Cells are grown in media that has been conditioned by other cells, allowing for the study of paracrine signaling and soluble factor release.
7. Organoid culture: Stem cells are grown in a 3D structure to form mini-organs or organoids, which can be used to model organ development, function, and disease.
8. Differentiation culture: Cells are cultured under specific conditions to promote their differentiation into specialized cell types.
9. Suspension culture: Cells are grown in a liquid medium without attachment to a solid surface, allowing for large-scale production of cells or biomolecules.
10. Microfluidic culture: Cells are cultured in microfabricated devices that mimic the physical and chemical properties of specific tissue environments, enabling high-throughput screening and analysis of cell behavior.

"Biological Oxygen Demand Analysis" (BOD) är en metod inom miljöanalys som mäter den mängd syre som mikroorganismer konsumerar under en specifik tidsperiod (typ 5 dagar) vid en given temperatur (20°C), för att bryta ned organiska ämnen i ett vattenprov. Det ger en indikation på den biologiska belastningen och föroreningsnivån i ett vattendrag, och används som ett mått på den ekologiska statusen hos vattenmiljöer. En högre BOD-värde anger en högre nivå av föroreningar och minskad syrehalt, vilket kan vara skadligt för levande organismer i vattnet.

Bioteknologi definieras som användning av biologiska system, levande organismer, eller derivat derav, för att skapa eller ändra produkter, processer eller tjänster i nästan alla industriella sektorer. Detta kan inkludera exempelvis genteknik, cellodling och andra tekniker som använder sig av biologiska system för att lösa praktiska problem eller skapa nya möjligheter inom områden som medicin, jordbruk, miljövård och industri.

En konstgjord lever, även känd som en bionisk eller mekanisk lever, är en hypotetisk apparat som kan ersätta funktionerna hos en mänsklig lever. Det existerar ännu inga fungerande konstgjorda lever i kliniskt bruk. En medicinsk definition skulle vara:

"En konstgjord lever är en teknisk apparat som är under utveckling och som är tänkt att efterlikna, delvis eller fullständigt, de exkreterande, metaboliska och syntetiska funktionerna hos en mänsklig lever. Den består av artificiella material och/eller celler, vävnader eller organoider som har skapats genom bioteknologiska metoder. Konstgjorda lever har potentialen att möjliggöra behandlingar för patienter med leverrelaterade sjukdomar och skador, men det finns ännu inga etablerade produkter i kliniskt bruk."

'Waste water' definieras inom medicinsk kontext som vatten som innehåller avfall från mänskliga aktiviteter, inklusive både icke-industriellt hushållsavfall och industriellt avfall. Det kan också kallas för avloppsvatten eller avloppsvattnen. Waste water kan innehålla en rad olika föroreningar, såsom patogena mikroorganismer, kemiska ämnen och partiklar som kan vara skadliga för människors hälsa och miljön om det inte behandlas korrekt.

'Tissue scaffolds' refererar till tredimensionella konstruktioner som används inom regenerativ medicin för att stödja tillväxten och differentieringen av celler, vilket i slutändan kan leda till formationen av nytt vävnadstissematerial. Dessa skaffolds är ofta gjorda av biokompatibla material som kan brytas ned och absorberas av kroppen över tiden.

Scaffolds designas för att efterlikna de naturliga strukturerna och egenskaperna hos det vävnadstissematerial som ska regenereras. De kan vara porösa för att underlätta cellinvasion, näringsupptagande och avfallsutflöde, och ha specifika ytor och strukturer för att påverka celladhesion, differentiering och funktion.

Scaffolds kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, inklusive ledskador, hjärt-kärlsjukdomar, lever- och lungsjukdomar, diabetes och neurologiska skador. De kan också användas i kombination med stamceller, tillväxtfaktorer och andra terapeutiska agenter för att öka deras effektivitet och specificitet.

Industriell mikrobiologi är en gren inom mikrobiologin som fokuserar på användandet av mikroorganismer, såsom bakterier, svampar och jäst, i industriella processer. Detta kan omfatta produktion av livsmedel, läkemedel, bioenergi, biocider, biokemiska ämnen och andra kommersiella produkter. Industriell mikrobiologi innefattar också studiet av hur man kan kontrollera och förhindra skadlig verkan från mikroorganismer i industriella sammanhang, till exempel förebyggande av förruttnelse och korrosion.

'Viktlöshetsimulering' är ett begrepp som används inom medicinen och hänvisar till att efterlikna symptomen och effekterna av viktminskning eller undernäring, utan att faktiskt minska sin kroppsvikt. Detta kan uppnås genom att följa en speciell diet som är låg i antalet kcal per dag, ofta under 800 kcal, under en viss tidsperiod.

Denna metod används ofta inom forskning för att studera de effekter och komplikationer som kan uppstå vid undernäring eller viktminskning, såsom försämrad fysisk funktion, sänkt immunförsvar, försämrad kognitiv förmåga och förändrade hormonnivåer. Det är viktigt att notera att långvarig användning av denna metod kan leda till allvarliga hälsoproblem och skadas inte rekommenderas som en långsiktig strategi för viktminskning eller hälsa.

'Microbial Consortia' refererar till en grupp eller en sammansättning av olika mikroorganismer, som vanligtvis inkluderar bakterier, archaeer, svampar och virus, som lever tillsammans i ett specifikt ekologiskt sammanhang. Dessa mikroorganismer har ofta en komplex och synergistisk interaktion med varandra och deras gemensamma miljö, vilket kan påverka deras tillväxt, metabolism och förmåga att bryta ned olika substanser. Microbial Consortia kan hittas i en rad olika ekosystem, inklusive jord, vatten, luft och levande vävnader hos djur och människor. Studiet av microbial consortia är viktigt för att förstå hur mikroorganismer påverkar varandra och deras gemensamma miljö, och har potentialen att användas inom en rad olika industriella och medicinska tillämpningar, såsom bioremediering, bioenergi och human hälsa.

Avloppsvatten är enligt medicinsk terminologi en benämning på vatten som innehåller föroreningar från mänsklig aktivitet, exempelvis från toaletter, kök och industri. Avloppsvattnet kan vara orena med bakterier, virus, parasiter, kemikalier och andra föroreningar som kan utgöra en risk för människors hälsa och miljön om det inte behandlas korrekt.

Ordet 'Avloppsvatten' används ofta i medicinska sammanhang när man diskuterar smittspridning och förebyggande hälsomått, särskilt i samband med vattenborne sjukdomar som drabbar människor via kontaminert vatten.

Flödesinjektionsanalys, även känd som AIF (Angiografisk kontrastagent injiceringsflöde), är en radiologisk undersökningsmetod som används för att mäta flödet hos ett blodkärl. Den innebär att en kontrastvätska införs i blodomloppet medan man samtidigt följer den genom kärlet med hjälp av en röntgenstrålningsteknik, så kallad angiografi.

Under undersökningen registreras tiden det tar för kontrastvätskan att färdas genom ett visst avsnitt av blodkärlet. Genom att analysera denna information kan man beräkna flödet i kärlet, vilket kan vara användbart vid diagnostisering och behandling av diverse vaskulära sjukdomar som till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och tumörer.

"Biologisk nedbrytning" refererer til processer hvor organiske stoffer brytes ned til mindre enheder af microorganismer, såsom bakterier, svamp eller insekter. Den biologiske nedbrytning er en vigtig del af naturens kredsløb og hjælper med at omdanne organisk materiale til grundlæggende stoffer, der kan genbruges af økosystemet.

Den biologiske nedbrytning sker ofte gennem en række forskellige stadier, hvor de oprindelige organiske stoffer brydes ned til mindre molekyler, såsom sukker, aminosyrer og fedtsyrer. Disse mindre molekyler kan derefter absorberes af mikroorganismerne og anvendes som energikilde eller byggesten for at producere nye celler.

Den biologiske nedbrytning er særligt vigtig i miljøet, da den hjælper med at bortskaffe affald og døde organismer, såsom planter og dyr. Denne proces er også essentiel for at regulere kulstof- og kvælstofkredsløbene i naturen.

Det er vigtigt at bevare en balance i den biologiske nedbrytning, da for store mængder af organiske stoffer kan føre til overpopulation af mikroorganismer og skabe ubalance i økosystemet. Samtidig kan for lidt biologisk nedbrytning resultere i en akkumulering af affald, der kan have negative konsekvenser for miljøet.

'Vattenrening' är ett samlingsbegrepp för olika processer och tekniker som används för att rensa vatten från olika slag av föroreningar. Det kan handla om både naturligt förekommande föroreningar, såsom bakterier och mineraler, och syntetiska föroreningar, som kemikalier och tungmetaller.

Det finns olika typer av vattenreningsprocesser, men några vanliga metoder inkluderar:

1. Filtrering: Vattnet passerar genom ett filter som tar bort partiklar och andra föroreningar. Det kan handla om sandfilter, kolfilter eller membranfilter.
2. Desinfektion: Vattnet behandlas med kemiska ämnen eller UV-strålning för att döda bakterier och andra mikroorganismer.
3. Sedimentering: Vattnet låter stå stilla så att tunga partiklar sedimenterar till botten och kan tas bort.
4. Flockulering: Kemiska ämnen tillsätts vattnet för att göra små partiklar sammanlänkade till större flockar, som sedan kan filtreras bort.
5. Ionbyte: Vissa föroreningar kan tas bort genom att byta ut joner i vattnet med hjälp av speciella material.

Vattenrening används inom många olika sammanhang, till exempel för att producera dricksvatten, behandla avloppsvatten och rena industrivatten.

"Cupriavidus necator" er en art av grammnegativ bakterie som tidligere ble kjent under navnet "Wautersia necator" eller "Ralstonia eutropha". Den er en aerob bakterie, vilket betyr at den bruker ilt i sin stoffskifteprosess.

Bakterien er mobil og kan bevege seg rundt ved hjelp av flageller. Den har også evnen til å fikse kvælstof fra luften, noe som gjør den viktig i norske jordbruksområder for å øke jordens fruktbarhet.

"Cupriavidus necator" kan leve i en bred vifte av miljøer, inkludert jord, vann og planter. Den er også kjent for sin evne til å degradere forskjellige organiske stoffer, noe som gjør den interessant for bioremediasjon og andre miljørelaterte anvendelser.

I medisinsk sammenheng kan "Cupriavidus necator" være assosiert med infeksjoner, men dette er relativt sjeldent.

Comamonadaceae är en familj av proteobakterier inom klassen Betaproteobacteria. Denna familj innehåller gramnegativa, aeroba och i vissa fall encelliga bakterier. Comamonadaceae-medlemmar förekommer vanligtvis i vatten, jord och association med växter och djur. Några exempel på släkten inom denna familj är Comamonas, Hydrogenophaga och Acidovorax.

'Engångsutrustning' kan definieras som medicinsk utrustning eller förbrukningsmaterial som används en gång och sedan disposeras eftersom de inte är praktiska att städa och steriliza till flera användningar. Detta inkluderar artiklar såsom katetrar, injektionsnålar, slangar, dräneringsset, operationshandskar och andra individuella patientanvändningsartiklar. Syftet med engångsutrustning är att minska risken för smitta och infektion genom att använda sterila, enkelanvändningsartiklar istället för fleranvändningsartiklar som måste städas och steriliseras mellan varje användning.

'Jäsning' är ett medicinskt begrepp som refererar till nedbrytningen och omvandlingen av organiska ämnen, vanligtvis kolhydrater, protein eller fetter, genom en kemisk process involverande mikroorganismer, såsom bakterier eller jästsvampar. Denna process producerar ofta gaser, varmt och surt vätskor som en del av sin normala funktion. Jäsning kan hända under både aeroba (med syre) och anaeroba (utan syre) förhållanden. I vårda sammanhang är jäsning ofta förknippad med infektioner, särskilt när det gäller sår, eftersom mikroorganismerna kan bryta ned vävnaden och orsaka skada.

Polyglykolsyra, även känd som polyetylenglycol (PEG), är en syntetisk, icke-ionisk polymersubstans som består av en lång kedja av etylenglykolenheter som är kopplade till varandra. Den kan användas i medicinska sammanhang som ett excipient, det vill säga som ett hjälpmedel för att förbättra en läkemedels formulering eller leverans. PEG har förmågan att lösa upp och stabilisera andra substanser, och kan också användas som en glidmedel för att underlätta injektion av läkemedel.

I medicinska sammanhang finns PEG i olika molekylvikter och kan ha olika funktioner beroende på användningsområdet. Exempelvis kan PEG användas som ett kolonoskopipreparet för att rengöra tjocktarmen före en kolonoskopi, eller som ett aktivt ingrediens i vissa läkemedel där den fungerar som en penetrationsförbättrare. PEG kan också användas som ett vektor för att leverera genmaterial till celler i genteknik och gene therapy.

I allmänhet är PEG säker och väl tolererad vid användning i medicinska sammanhang, men det kan förekomma biverkningar som allergiska reaktioner eller irritation på injektionsstället.

"Biomassa" er en fagterminologi som brukes innenfor biokjemisk og miljøvitskap. Det refererer til det totale mengden av organiske stoffer i et levende system, såsom en organisme, en population eller et økosystem. Biomassa kan også referere til det samlede vektet av alle levende organismer i et bestemt område, vanligvis målt i tørr vekt. I energiforeninger og miljømessige sammenhenger, kan "biomassa" også referere til organiske materialer som er produsert av levende organismer og som kan bli brukt som en energikilde, såsom trær, planter, avfall eller dyrlegemer.

'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:

1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.

Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.

Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.

'Sphingomonas' är ett släkte av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som saknar yttre cellvägg och tillhör proteobacteria. De förekommer vanligen i naturen, framförallt i vatten och jord, men kan även påträffas i luft och livmodervatten hos friska kvinnor. Släktet innehåller flera arter som är kända för sin förmåga att bryta ned polyaromatiska kolväten (PAH) och andra organiska föroreningar, vilket gör dem användbara inom bioremediering. Några exempel på arter inom släktet är Sphingomonas paucimobilis, Sphingomonas yanoikuyae och Sphingomonas chirensis.

"En analys av utrustningsfel" refererar till en systematisk undersökning och bedömning av problem eller fel som uppstått i användandet av medicinskt utrustning. Detta kan innebära att man tittar på orsakerna till felet, dess konsekvenser och möjliga lösningar.

Denna analys kan involvera en teknisk undersökning av själva utrustningen för att fastställa vad som är fel, men den kan också innebära en klinisk bedömning av hur felet har påverkat patientvården och vilka risker det inneburit.

Målet med en analys av utrustningsfel är att ta reda på vad som har gått fel, varför, och hur man kan undvika att det händer igen i framtiden. Det kan också hjälpa till att fastställa om ett utbyte eller reparation behövs, samt att ge information till tillverkaren om felet för att eventuellt kunna förbättra produkten.

Bakterier är en grupp encelliga, prokaryota mikroorganismer som saknar ett definierat cellkärnhus. De flesta bakterier består av en enda cell, men vissa former kan bilda filament eller kolonier. Bakterier har en stor variation i form och storlek, och de kan vara spiralformade, stavformade eller sfäriska (kallade cocci). De flesta bakterier är små, med en diameter på cirka 0,2-2 micrometer.

Bakterier har ett enkelt cellmembran som omger deras cytoplasma och en celldelningvävnad (septa) som delar cellen i två under celldelningen. De saknar också de komplexa organellerna som hittas i eukaryota celler, såsom mitokondrier, kloroplast och endoplasmatiskt retikulum.

Bakterier har en enkel genomorganisation med en cirkulär kromosom och ofta plasmider, små ringformade DNA-molekyler som kan överföras mellan bakterier. De reproducerar sig vanligtvis asexuellt genom celldelning, men vissa arter kan också använda sexuell reproduktion genom konjugation, transformation eller transduktion.

Bakterier förekommer överallt i naturen och är en del av de mikrobiella församlingar som finns på levande växter och djur, i jord, vatten och luft. De spelar en viktig roll i näringsomsättningen i ekosystem och kan också orsaka sjukdomar hos både människor och djur.

Till vävnadsodlingsmetoder (tissue engineering methods) räknas de tekniker och metoder som används för att skapa, bygga upp eller regenerera vävnad utanför ett levande organismers kropp, före införandet av den konstruerade vävnaden i kroppen. Detta innefattar ofta tre huvudkomponenter: stamceller eller specialiserade celler, en matris (scaffold) som stöder cellernas tillväxt och differentiering, samt signalsubstanser som reglerar cellernas beteende. Genom att kombinera dessa komponenter kan forskare skapa konstruerade vävnader som efterapper naturliga vävnadens struktur och funktion. Exempel på vävnadsodlingsmetoder innefattar tekniker såsom mikrofabrikation, 3D-bioprinting, samt metoder för att kultivera celler på speciellt utformade matriser. Dessa metoder används inom forskning och medicin för att behandla olika sjukdomar och skador, till exempel ben-, hud- och leverregenerering.

'Odlingsmedia' refererar till de näringsriktade material som används för att odla växter utan jord, ofta i kontrollerade miljöer såsom laboratorier, växthus eller inom hydrokultur. Odlingsmedier kan vara flytande eller fasta och innehåller vanligtvis en näringslösning med blandad sammansättning av vatten, näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för växternas tillväxt och utveckling. Andra komponenter som kan ingå i odlingsmedier är hormoner, vitaminer och buffertämnen för att hjälpa till att reglera pH-värdet.

Det finns olika typer av odlingsmedia beroende på vilken typ av växt som ska odlas och i vilket syfte. Några exempel är:

1. Agarplattor: De flesta mikrobiella kulturer odlas på agarplattor, en fast medium gjord av en geléartad substans framställd från alger eller svampar. Agaren innehåller näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för att underhålla bakterier och svampar.

2. Hydroponisk medium: Detta är ett icke-jordbaserat system där växternas rötter placeras direkt i en näringsrik lösning som cirkulerar kontinuerligt genom systemet. Exempel på hydroponiska medier inkluderar perlitet, vermiculit, lavarock och kokosfiber.

3. Aeroponisk medium: I ett aeroponiskt system sprutas växternas rötter kontinuerligt med en fin dimma av näringsrik lösning i luften. Detta ger växterna en mycket syresatt rotmiljö och möjliggör snabbare tillväxt än traditionella jordbaserade system.

4. Koibaserad medium: I detta system odlas växter i ett substrat av kokosnötsskal, som är en hållbar och ekologisk alternativ till torv. Kokosnötsfibern har god vattenhållande förmåga och är rik på näringsämnen.

5. Torvbaserad medium: Torv är ett vanligt medium för odling av små plantor och frön. Det är en organisk substans som härstammar från torvmossor och har god vattenhållande förmåga och luftgenomsläppning.

6. Fast medium: I detta system planteras växterna i ett fast medium, till exempel sand, grus eller lera. Detta ger växterna en stabil struktur att växa i och förhindrar att de faller över.

'Brosk' er en type væv som findes i dyreorganismers krops, herunder mennesker. Det består af et stort antal tynde og fjedrende fibre, der er ophobet i en geléagtig substans. Brosk er ikke så hårdt som knogler, men er mere stiv end muskler og slimhinder.

Broskvævet findes oftest i bevægelige dele af kroppen, hvor det fungerer som en slags amortisering mellem knoglerne og dermed mindsker slid og skader under bevægelse. Et eksempel på et sted, hvor brosk findes, er i knæet, hvor der er et lag brosk bag knæskånen (patella) kaldet det bagre knæbrosk (posterior cruciate ligament).

Brosk har også en vigtig rolle i at absorbere stød og fordele trykket jævnt over et areal. Dette gør det muligt for leddene at bevæge sig glidende og smidigt, uden at blive beskadiget af gentagne slitage.

I takt med alderen kan brosket blive mindre elastisk og forløsere sig, hvilket kan føre til ledbesvær og smerter. Desuden kan skader på brosket være smertefulde og svære at helbrede, da det har en begrænset evne til at regenerere sig selv.

Polyester är ett samlingsnamn för polymera material som innehåller esterbindningar i sin kedjestruktur. De flesta polyestern tillverkas syntetiskt genom en kemisk reaktion mellan en diol (två-kolsvans) och en diacid (två-syraväte). Detta resulterar i en polymer med esterlänkar som förbinder varje monomerenhet.

Polyestern är kända för sin termoplastiska natur, vilket betyder att de kan formas när de hettas upp och härdas när de svalnas ner. De används ofta i textil- och konfektionsindustrin för tillverkning av kläder, tältdukar, buss- och lastbilsdukar, samt i kompositmaterial där hög hållfasthet och väderbeständighet efterfrågas.

Ett vanligt exempel på en polyester är PET (polyetylentereftalat), som används till flaskor för drycker, matförpackningar och syntetiska textiler.

'Anaerobic' er en medisinsk betegnelse for noen organismer, celler eller prosesser som ikke trenger ilt for å overleve eller foregå. Det kan også referere til miljøer uten ilt. I biologisk sammenhenging, innebærer 'anaerobios' vanligvis bakterielle vækster i en iltfattig omgivelse, som resulterer i fermentering av organiske stoffer for å produsere energi i form av ATP (Adenosintrifosfat).

Der er to typer anaerobe prosesser: obligate anaerobe prosesser og fakultativt anaerobe prosesser. Obligate anaerobe organismer kan ikke overleve i iltrikende miljø, mens fakultativt anaerobe organismer kan tolerere ilt og kan vokse både i iltfattige og iltrende miljø.

'Broskbildning' (fibros) är en patologisk process som innebär att bindvävsmassa bildas i ett organ eller vävnad, vilket kan leda till förtjockning och funktionsnedsättning. Brosk är egentligen en annan typ av vävnad än bindväv, men begreppet 'broskbildning' används ofta som en övergripande beteckning på abnormalt ökat inslag av bindväv i olika typer av vävnader.

I medicinsk kontext kan 'broskbildning' syfta på ett flertal olika tillstånd, beroende på vilket organ eller vävnad som är drabbat. Några exempel är:

* Lungsfibros: Broskbildning i lungorna, vilket kan leda till andningssvårigheter och permanent skada på lungvävnaden.
* Leverfibros: Broskbildning i levern, ofta orsakad av alkoholmissbruk eller hepatit, vilket kan leda till levercirros och levercancer.
* Hjärtfibros: Broskbildning i hjärtmuskulaturen, vilket kan leda till hjärtsvikt och andra hjärtrelaterade problem.
* Njurfibros: Broskbildning i njuren, ofta orsakad av kronisk njursjukdom, vilket kan leda till nedsatt njurfunktion och eventuell dialysbehandling.

Behandlingen av broskbildning beror på vilket organ eller vävnad som är drabbat, orsaken till tillståndet och dess svårighetsgrad. I vissa fall kan mediciner som dämpar inflammation hjälpa, medan andra fall kan kräva operation eller transplantation.

Metan är ett enatomigt, färglöst gasmolekyl som består av en kolatom och fyra väteatomer (CH4). Det är den enklaste hydrokarbonen och är ett naturligt förekommande gas som bildas genom anaerob bakteriell nedbrytning av organiskt material, såsom djurspillning eller vegetabiliskt material, i sumpmarker, träsk och tarmar hos djur, inklusive människor.

I medicinsk kontext kan metan vara av intresse på grund av dess roll som en del av den normala mikrobiella floran i människans tarm. En ökning av tarmmetangasnivåer kan dock vara ett tecken på en underliggande mag-tarmsjukdom, till exempel irritabel tarmsyndrom eller malabsorption. Dessutom kan metan i andningsluften vara ett tecken på en bakteriell överväxt i lungorna eller i blodbanan (bakteriemi).

'Vävnadsvänliga material' (i engelska 'biocompatible materials') är material som är designeda för att användas i kontakt med levande vävnad utan att orsaka skada, irritation eller en immunreaktion. Dessa material har egenskaper som gör dem säkra, uthålliga och förmådna att integreras med kroppen på ett så pass naturligt sätt att de blir tolererade av kroppens immunsystem. De används ofta inom områden som medicinsk implantatteknik, tandvårdsprodukter och läkemedelsutveckling.