Binjuretumörer
Binjuresjukdomar
Spottkörtlar
Binjurebarkstumörer
Adrenokortikotropiskt hormon
Underkäksspottkörtel
Binjurebarkshyperplasi, medfödd
Binjurebarksadenom
Inälvsnerver
Parotid Gland
Zona fasciculata
Hydrokortison
Kortikosteron
Feokromocytom
Binjurebarkssjukdomar
Cushings syndrom
Aldosteron
Zona reticularis
Svettkörtlar
Binjurebarkshyperfunktion
Talgkörtlar
Kromaffinceller
Sublingual körtel
Hyperaldosteronism
Harders körtel
Adosterol
Kromaffinsystemet
Steroid-21-monooxygenas
Zona glomerulosa
Binjurebarksfunktionstester
Binjurebarkshormoner
Spottkörteltumörer
Addisons sjukdom
Adrenokortikalt karcinom
Myelolipom
Tuberkulos, endokrin
Steroid-11-beta-monooxygenas
Dehydroepiandrosteron
Adrenalin
Nötkreatur
RNA, budbärar
Kromaffinkorn
Vävnadsdistribution
Körtelsvulst
Spottkörtelsjukdomar
Organstorlek
Dehydroepiandrosteronsulfat
Bisköldkörtlar
Meiboms körtlar
Steroidogenic Factor 1
Ganglioneurom
Tårapparat
Steroider
Brunners körtlar
Spottkörtlar, mindre
Progesteronreduktas
Aldosteronsyntas
Råttor, inavlade stammar
Melanokortinreceptor, typ 2
Endokrina körtlar
Hypofys-binjureaxel
Organspecificitet
Hypofys
Foster
Doftkörtlar
Kortikotropinreceptorer
19-jodokolesterol
Spottkörtelsjukdomar, underkäke
Oväntade fynd
Datortomografi
Glukokortikoider
Fenyletanolamin-N-metyltransferas
Hypotalamus-hypofyssystem
Graviditet
Kolesterolmonooxygenas (som spaltar sidokedja)
17-hydroxiprogesteron
17-hydroxikortikosteroider
Mineralkortikoider
Hyperplasi
Renin
Molekylsekvensdata
Råttor, Wistar
Apokrina körtlar
Ovary
Noradrenalin
Råttor, Sprague-Dawley
Tyrosin 3-monooxygenas
Bassekvens
Enkefaliner
Sekretionshastighet
Spottkörteltumörer, underkäke
Tidsfaktorer
Livmoderkörtel
Testikel
Dimetylfenylpiperaziniumjodid
Carney Complex
Stress, fysiologisk
Histocytokemi
Pregnenolon
Binjureresttumör
Enkefalin, metionin
In situ-hybridisering
Fosterålder
Reserpin
Aminoglutetimid
Genuttryck
Omvänt transkriptaspolymeraskedjereaktion
Kortikotropinfrisättande hormon
Katter
Mjölkbildning
Kortodoxon
Adenohypofys
Kromograniner
Får
Perianala körtlar
Aminosyrasekvens
Veratridin
Androgener
Kromogranin A
Blotting, Northern
Radioimmunanalys
Genomspolning
Fushi tarazu-transkriptionsfaktorer
Pregnaner
Androstendion
Acetylkolin
Angiotensin II
Reglering av genuttryck
Hormoner
Klormadinonacetat
Bukröntgen
Metyrapon
Elektronmikroskopi
Jodradioisotoper
Muskarin
Cowpers körtel
Spottkörtelstenar
Dödlig utgång
Hexametoniumföreningar
Kalcium
Angiotensinreceptorer
Testosteron
Hypokalemi
Urogenitala systemet
Kalium
Hundar
Dygnsrytm
'Binjurar' er en feilstavning av begrepet "binyrer". Binyrene er ein par organer i kroppen til mennesker og dyr. De er lite, avrundade gresaker som ligger på bakside av nedre lendene, ovenfor begge skjenene. Binyrene har mange viktige funksjoner, blant annet produserer de hormoner som hjelper å regulere kroppens søvn-vesen, hungerkontroll, seksualutvikling og blodtrykk. De er også involvert i stoffskifteprosessen ved å bryte ned steroidhormoner og andre stoffer som kroppen ikke lenger trenger.
En medisinsk definisjon av 'binyrer' vil vært:
Binyrene, også kjent som nefrar eller suprarenale gresaker, er ein par endokrin og excratorisk organ i kroppen til mennesker og dyr. De ligger på bakside av nedre lendene, ovenfor begge skjenene, og har en viktig rolle i reguleringen av kroppens hormonnivåer og stoffskifteprosesser. Binyrene produserer steroidhormoner som kortisol, aldosteron og androgener, samt non-steroidelle hormoner som erytropoietin og renin. De er også involvert i bortskaffelsen av avfall og overflødig vann ved å produsere urin gjennom en proces kalt ultrafiltrering, diffusjon og reabsorbsjon.
'Binjuretumörer' refererar till abnorma vävnadsodlingar (tumörer) i körteln binjuven. Binjuven, även känd som bisköldkörteln, är en endokrin körtel som producerar flera hormoner som reglerar olika kroppsfunktioner, till exempel vätskebalans och blodtryck.
Binjuretumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade binjuretumörer är vanligtvis ofarliga och tenderar att växa långsamt, medan elakartade tumörer kan vara aggressiva och sprida sig till andra delar av kroppen.
Det finns olika typer av binjuretumörer, beroende på vilken typ av cell som odlas abnormalt. Några exempel är:
* Adrenocortical adenom: En godartad tumör i barken (yttre lagret) av binjuven. Dessa tumörer producerar ofta överskott av kortisol eller aldosteron, hormoner som reglerar blodtrycket och vätskebalansen.
* Phaeochromocytom: En elakartad tumör i märgen (inre lagret) av binjuven. Dessa tumörer producerar överskott av katekolaminer, hormoner som orsakar högt blodtryck och snabba hjärtslag.
* Neuroblastom: En elakartad tumör som utvecklas från rester av nervceller i binjuven. Denna typ av tumör är vanligare bland barn än vuxna.
Symptomen på binjuretumörer kan variera beroende på vilken hormon eller substans som tumören producerar. Vissa symptom kan inkludera högt blodtryck, svettningar, trötthet, muskelsvaghet och förändringar i vikt. Om en binjuretumör misstänks behandlas den ofta med kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på tumörens storlek, placering och aggressivitet.
"Bleedings disorders" or "coagulation disorders" refer to a group of medical conditions that affect the body's ability to form blood clots in response to injury or damage to blood vessels. These disorders can be caused by genetic defects, liver disease, vitamin K deficiency, or the use of certain medications such as blood thinners.
Inherited bleeding disorders include hemophilia, von Willebrand disease, and rare factor deficiencies. Hemophilia is a sex-linked recessive disorder that affects males and is characterized by a deficiency in clotting factor VIII or IX. Von Willebrand disease is caused by a deficiency or dysfunction of the von Willebrand factor, which plays a crucial role in platelet function and clot formation.
Acquired bleeding disorders can be caused by various medical conditions such as liver disease, vitamin K deficiency, disseminated intravascular coagulation (DIC), and the use of certain medications. Liver disease can impair the production of clotting factors, while vitamin K deficiency can affect the activation of certain clotting factors. DIC is a serious condition that can cause both bleeding and clotting problems due to the abnormal activation of the coagulation system.
Symptoms of bleeding disorders may include easy bruising, prolonged nosebleeds, excessive menstrual bleeding, blood in urine or stool, and spontaneous joint bleeds. Treatment for bleeding disorders depends on the underlying cause and may include replacement therapy with clotting factors, medications to control bleeding, or surgery. Preventive measures such as avoiding certain medications, maintaining a healthy diet, and getting regular check-ups can also help manage these conditions.
'Binjurebark' refererar till den yttre barken på binjurarna, två endokrina körtlar som ligger ovanpå de övre nieren. Binjurebarkens viktigaste funktion är att producera hormoner, däribland aldosteron, kortisol och adrenalin. Aldosteron hjälper till att reglera salt- och vattenbalansen i kroppen, medan kortisol är involverat i stressrespons, socker- och fettmetabolism. Adrenalin förbereder kroppen för fight or flight-svar genom att öka hjärtats slagfrekvens och blodtrycket.
Binjurebarken kan drabbas av sjukdomar och störningar, såsom binjureinflammation (akut binjurebetændelse) eller binjuresvikt, som kan påverka dess hormonproduktion och leda till olika symptom beroende på vilket hormon som är påverkat.
"Binjuremärg" är en medicinsk term som refererar till den vätska som accumulerar i det utrymmeskompartment som omger levern och bukhinnan i buken. Binjuremärgen bildas när det finns skada eller irritation i bukhinnan, levern, eller i de små blodkärlen (kapillärer) i bukhinnan, vilket orsakar en ökad permeabilitet hos kapillärväggarna och därmed utträdning av plasma från blodomloppet till det omgivande utrymmet.
Binjuremärgen kan vara ett tecken på olika sjukdomszustånd, såsom leverinflammation, infektioner, cancer, eller skada på bukhinnan. Den kan också uppstå som en komplikation till vissa medicinska behandlingar, såsom dialys eller kemoterapi.
Binjuremärgen mäts vanligen i volymen och uttrycks i milliliter (ml) eller liter (L). En liten mängd binjuremärg (mindre än 500 ml) kan vara asymptomatisk, medan större mängder kan orsaka symtom som buksmärta, illamående, kräkningar och andningssvårigheter. Behandlingen av binjuremärg beror på orsaken till den och kan innefatta mediciner, dränering av binjuremärgen eller kirurgisk behandling.
'Binjurehypofunktion' refererar till en nedsatt funktion hos binjurarna, som är ett par endokrina organ lokaliserade ovanpå nyckelbenen. Binjurarnas främsta funktion är att producera hormoner, såsom aldosteron, som reglerar salt- och vattenbalansen i kroppen, samt renin, som spelar en roll i regleringen av blodtrycket. De producerar också steroidhormoner, till exempel kortisol och dehydroepiandrosterone (DHEA).
En binjurehypofunktion kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive sjukdomar som diabetes, högt blodtryck, tumörer eller cystor i binjurarna, infektioner och autoimmuna sjukdomar. Även skador på binjurarna kan leda till en nedsatt funktion.
Symptomen på binjurehypofunktion kan variera beroende på graden av nedsättning och kan inkludera trötthet, svaghet, saltkänslighet, muskelspasmer, urinsyre i blodet (azidose) och ökad känslighet för kalla temperaturer. I allvarliga fall kan patienten drabbas av elektrolytbrist, särskilt natriumbrist, samt hypotoni (sänkt blodtryck).
Diagnosen ställs vanligen genom att mäta nivåerna av binjurehormoner i blodet och att undersöka patientens symptom och medicinska historia. Behandlingen beror på orsaken till binjurehypofunktionen, men kan innebära hormonersättningst Therapi med syntetiska hormoner som aldosteron och kortisol.
Spottkörtlar, även kända som salivary glanders, är körtlar som producerar och sekreterar saliv. De hittas i munhålan och i ansiktet runt ögonen. Dessa körtlar hjälper till att fuktar och skyddar slemhinnan i munhålan, underlättar smak- och känselkänslor samt underlättar sväljning av mat. Det finns tre par större spottkörtlar: de två underkäksgångarna (submandibulära), de två parotidkörtlarna (parotida) och de två underkindskörtlarna (sublinguala). Dessutom finns det många små körtlar i munhålan, som kallas accessoriska spottkörtlar.
'Binjurebarkstumörer' refererar till abnorma tillväxtor i binjurarnas bark (cortex), som består av specialiserade celler som producerar hormoner. Binjurebarkstumörer kan vara både godartade och elakartade. De godartade tumörerna kallas adenomer, medan de elakartade benämnas adenocarcinomer.
Adenomer är vanligtvis små, icke-kräftliknande tillväxtor som inte sprider sig till andra delar av kroppen. De kan dock producera höga nivåer av binjurehormoner och orsaka symptom som Cushings syndrom eller Conns syndrom.
Adenocarcinomer är sällsynta, men mycket allvarliga former av binjurebarkscancer. De växer snabbt och kan sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på adenocarcinom inkluderar vanligtvis buksmärta, viktminskning, feber och svettningar.
Behandlingen för binjurebarkstumörer kan omfatta kirurgi, strålbehandling eller mediciner som minskar produktionen av binjurehormoner. Prognosen beror på typen, storleken och spridningen av tumören vid diagnos.
Adrenokortikotropiskt hormon, ofta förkortat ACTH, är ett hormon som produceras och utsöndras av hypofysens framlob (adenohypofysen). Hormonet styr produktionen och sekretionen av kortisol och andra glukokortikoider från binjurebarken.
ACTH bildas som en del av ett större protein, proopiomelanocortin (POMC), tillsammans med andra biologiskt aktiva peptider som β-endorfin och melanocytstimulerande hormon (MSH). När POMC spjälkas upp av specifika enzymer bildas de olika peptiderna, inklusive ACTH.
ACTH binder till sina receptorer i binjurebarken och stimulerar syntesen och sekretionen av kortisol, som är ett viktigt hormon involverat i stressrespons, metabolism och homeostas. Överskott av ACTH leder till ökad produktion av kortisol, medan brist på ACTH orsakar minskad produktion av kortisol och kan leda till sjukdomen Addisons sjukdom.
"Adrenalektomi" er en medisinsk term som refererer til en kirurgisk operasjon der one eller begge av de bindevevsaker som heter adrenaleglandene fjernes. Adrenaleglandene ligger over de øvre nyrer og produserer hormoner som er viktige for å håndtere stress, regulere blodtrykk og saltbalanse i kroppen.
En adrenalektomi kan utføres av ulike grunner, inkludert tilfelle der pasienten har en tumor i adrenaleglandet (adrenaleksem), Cushings syndrom eller andre sjeldne sykdommer som fører til overproduksjon av hormoner fra adrenaleglandene.
Det er to typer av adrenalektomi: enside adrenalektomi (unilateral) og begge sides adrenalektomi (bilateral). I enside adrenalektomi fjernes bare én av adrenaleglandene, mens i begge sides adrenalektomi fjernes begge. Begge sides adrenalektomi kan føre til et hormonell ubalanse og krever derfor livslang behandling med steroider for å erstatte de hormoner som produseres av adrenaleglandene.
"Bröstkörtlar hos djur" refererar till det komplexa system som producerar, transporterar och sekreterar mjölk vid lägre däggdjurs diande. Även om termen ofta förknippas med kor och andra boskap, förekommer bröstkörtlarna hos flera arter av däggdjur, inklusive människor. Bröstkörtelns anatomiska struktur består av gångar och körtelceller som producerar näringsrika sekreter som transporteras till en central håla, därav det alternativa namnet "mjölkkörtel". Under dräktighet och diandet expanderar bröstkörtlarna under inflytande av hormoner som prolaktin och östrogen, vilket möjliggör mjölkproduktionen och -transporten till ungdjuret.
Exokrina körtlar är en typ av körtel som producerar, lagrar och sekreterar (avsöndrar) sina sekretionsprodukter genom ett slags utledare till yttre eller inre ytor i kroppen. Detta skiljer sig från endokrina körtlar, som istället sekreterar sina hormoner direkt in i blodomloppet. Exempel på exokrina körtlar är svettkörtlar, spottkörtlar och magsäckskörtlar.
Den underkäksspottkörteln, även känd som submandibulärt gland, är en av de tre parvisa paren spottkörtlarna hos människor. Den underkäksspottkörteln är belägen i underkäken och producerar saliv som hjälper till att smida maten och underlätta sväljningen. Saliven innehåller enzymer som börjar nedbryta kolhydraterna i maten redan i munhålan.
'Medfödd binjurebarkshyperplasi' (BBH) är en ovanlig autosomal recessiv genetisk störning som orsakas av mutationer i genen POR. Detta leder till en överdriven produktion och nedsatt metabolism av steroidhormoner i binjurebarken, vilket kan resultera i en rad symtom som kan vara allvarliga och livshotande om de inte behandlas korrekt.
BBH kännetecknas av en ökad produktion av androgener (manliga könshormoner) och mineralokortikoider (hormoner som reglerar salt- och vattenbalansen i kroppen) från binjurebarken. Detta kan leda till symtom som precocious puberty (för tidig pubertet), akne, hirsutism (övervuxen hårväxt hos kvinnor), virilism (maskulinisering hos kvinnor), högt blodtryck och elektrolytbrist.
Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av kliniska symtom, hormonella tester och genetisk analys. Behandlingen innefattar ofta mediciner som blockerar effekterna av överskottet av androgener och mineralokortikoider, samt en speciell diet för att hantera elektrolytbristen. I vissa fall kan kirurgi vara aktuellt för att korrigera anatomiska avvikelser i binjurebarken.
BBH är en allvarlig sjukdom som kan ha livslånga konsekvenser om den inte behandlas korrekt, men med rätt behandling och stöd från medicinsk personal och familj kan de flesta barn med BBH leva ett normalt liv.
En binjurebarksad (eller "adenom") är en godartad tumör som utvecklas i binjurebarken, den yttre delen av binjuren. Denna typ av tumör växer vanligtvis långsamt och orsakar ofta inga symptom under de tidiga stadierna. Emellertid kan stora binjurebarksader leda till ökad produktion av hormonet aldosteron, vilket i sin tur kan resultera i högt blodtryck och elektrolytbrist. I vissa fall kan även symtom som svaghet, trötthet, muskelkramper och polyuri (överdrivet urinutflöde) uppstå. Behandlingen av binjurebarksader kan bestå av kirurgisk borttagnig om tumören är stor eller orsakar symtom. I mindre allvarliga fall kan observation och övervakning vara tillräcklig.
'Katekolaminer' är en grupp signalsubstanser i centrala och perifera nervsystemet, som inkluderar neurotransmittorerna dopamin, noradrenalin och adrenalin. Dessa ämnen spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner såsom hjärt- och cirkulationsreglering, sinnesstämning, rörelsekoordination och kognitiv funktion. De katekolaminerna produceras i både nervceller och i kromaffin celler i binjuremärgen.
'Inälvsnerv' är ett samlingsbegrepp för de nervsystemet som styr och reglerar de inre organen i kroppen, såsom hjärtat, lungorna, magsäcken, tarmarna, levern, bukspottkörteln och könsorganen. Inälvsnerven kallas även autonoma nervsystemet (ANS) och delas upp i två huvudsakliga delar: det sympatiska och parasympatiska nervsystemet.
Det sympatiska nervsystemet är aktiverat under stress, excitering eller fara och förbereder kroppen för att hantera dessa situationer genom att öka hjärtslaget, andningen och blodtrycket samt att minska saliv- och magsekreteringen.
Det parasympatiska nervsystemet är aktiverat under vila och återhämtning och hjälper till att sänka hjärtatslag, andningsfrekvensen och blodtrycket samt ökar saliv- och magsekreteringen.
Inälvsnervsystemet reglerar också funktioner som avföringskontraktioner, urinblåsan fyllning och tomning, sexuell respons och pupillreaktion på ljus. Det sker genom att nervimpulser skickas mellan hjärnan och de inre organen via det autonoma nervsystemet, ofta utan medvetandets insikt eller kontroll.
Den Parotida gladan är den största salivkörteln i kroppen och ligger framför öronen, längst bak på kinden. Den producerar ett vattenlöst slag av saliv som hjälper till att bryta ner kolhydrater i matspjälkningsprocessen. Parotidglanden kan bli inflammerad eller smittad, vilket kallas parotit (eller, mer känt som, mumps).
'Zona fasciculata' är en innerst del av bisköldkörteln (cortex) i binjurarna. Den utgör den största zonen i bisköldkörteln och producerar huvudsakligen en form av kortisol som kallas cortisol. Cortisol är ett steroidhormon som spelar en viktig roll i kroppens svar på stress, reglering av immunsystemet, glukosnivåer och blodtrycket. Zona fasciculata-cellerna har en central plats i produktionen av denna viktiga hormonala respons.
Hydrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används som antiinflammatorisk och immunsuppressiv medicin. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation och undertrycker immunsvaret. Hydrokortison används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive astma, eksem, psoriasis, reumatoid artrit, multipel skleros och vissa former av cancer. Det kan också användas för att ersätta kortisol som ett hormon hos personer med adrenalinsufficiens. Liksom andra glukokortikoider kan hydrokortison orsaka biverkningar som ökad risk för infektion, ökad aptit, viktuppgång, sömnstörningar och svaghet i musklerna om det används under längre tid eller vid högre doser.
'Kortikosteroid' är ett samlingsbegrepp för en grupp steroidhormoner som produceras i kortex, den yttre barken av binjuren. De har en rad biologiska effekter och används inom medicinen för att behandla en mängd olika sjukdomar och tillstånd.
Exempel på kortikosteroider är cortisol, aldosteron och de syntetiska glukokortikoiderna som används som antiinflammatoriska läkemedel, såsom dexametason och prednisolon. Dessa läkemedel minskar inflammation, undertrycker immunsystemet och påverkar även ämnesomsättningen.
Feokromocytom är en sällsynt tumör i kroppens så kallade bisköldkörtel (även känd som suprarenal gland), som ligger ovanpå de övre njurarna. Tumören bildas i kromaffinceller, vilket är en typ av cell som producerar signalsubstanser, bland annat adrenalin och noradrenalin. När tumören är canceroös och sprider sig till andra delar av kroppen kallas det för feokromocytosarkom.
Feokromocytomer kan variera i storlek och de flesta är godartade, men de kan orsaka allvarliga symptom då de producerar överskott av adrenalin och noradrenalin. Dessa hormoner förbereder kroppen på att reagera på stress, vilket kan leda till högt blodtryck, snabb hjärtfrekvens, svettningar, yrsel, huvudvärk och i värsta fall andningssvårigheter eller hjärtstopp.
Feokromocytom diagnostiseras vanligen genom att mäta hormonnivåerna i blodet eller urinen, samt med hjälp av bilddiagnostiska metoder som MRI eller CT-scan. Behandlingen innebär oftast kirurgiskt avlägsnande av tumören och efterbehandling med mediciner för att reglera blodtrycket.
'Binjurebarkssjukdomar' refererar till sjukdomar som drabbar binjurens bark, även känd som cortex. Binjuren har två huvudsakliga funktioner i kroppen: att producera hormoner och att hålla homeostasen av vatten och elektrolyter. Binjurebarkssjukdomar kan påverka båda dessa funktioner, vilket kan leda till en rad symtom och komplikationer.
Exempel på binjurebarkssjukdomar inkluderar:
1. Addison's sjukdom: En autoimmun sjukdom där kroppen attackerar och förstör binjurens bark, vilket leder till ett förlust av kortisol och aldosteron. Symptomen kan inkludera trötthet, svaghet, viktminskning, hypotoni, hyperpigmentering och elektrolytbrist.
2. Cushings sjukdom: En ovanlig sjukdom som orsakas av för höga nivåer kortisol i kroppen. Symptomen kan inkludera övervikt, rynkig hud, akne, svullnad, svaghet, högt blodtryck, diabetes och ben- och muskelbräcklighet.
3. Kongenital adrenal hyperplasi: En grupp av ärftliga sjukdomar som orsakas av en defekt i en eller flera enzymer som behövs för att producera kortisol, aldosteron och androgener. Symptomen kan variera beroende på vilken enzym som är defekt.
4. Primär hyperaldosteronism: En sjukdom där binjurens bark producerar för mycket aldosteron, vilket kan leda till högt blodtryck och hypokalemi (låga nivåer av kalium i blodet).
5. Adrenogenital syndrome: En grupp av sjukdomar som orsakas av en defekt i enzymet 21-hydroxylas, vilket leder till överproduktion av androgener och könskarakteristiska förändringar hos både kvinnor och män.
Det är viktigt att söka specialistvård om man misstänker någon av dessa sjukdomar, eftersom de kan leda till allvarliga komplikationer om de inte behandlas korrekt.
Cushing's syndrome, eller Cushings sjukdom, är ett tillstånd orsakat av för höga nivåer kortisol i kroppen under en längre tidsperiod. Det kan bero på att kroppen producerar för mycket kortisol, ofta på grund av en tumör i hypofysen eller binjurarna, eller orsakas av att en person tar för höga doser kortikosteroidmediciner under en längre tid.
Symptomen på Cushing's syndrome kan inkludera:
* Ökad fetma, särskilt runt magen och ansiktet
* Munvätskans förändringar, såsom tjockare läppar och mörka prickar på huden
* Hudförändringar, som rynkor, tunn hud, akne och lätta blåmärken
* Svaghet i musklerna och benen
* Högt blodtryck
* Ökad sömnighet
* Psykiatriska symtom, såsom depression, rastlöshet eller humörsvängningar
* Menstruationsstörningar hos kvinnor
* Ökad behåring hos kvinnor och minskad behåring hos män
* Svag benstyrka och ökad risk för frakturer
Cushing's syndrome kan vara livshotande om det inte behandlas, så det är viktigt att söka medicinsk vård om man misstänker att man har symtom på tillståndet. Behandlingen av Cushing's syndrome beror på orsaken och kan innebära kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling.
Aldosteron är ett steroidhormon som produceras i binjurebarken. Det spelar en viktig roll i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen, samt blodtrycket. Aldosteron stimulerar njurarna att behålla natrium och avge kalium, vilket leder till ökad vätskeupptagning och höjda blodvolymer. Detta i sin tur får effekten av att öka blodtrycket.
Produktionen av aldosteron regleras främst av två hormoner: angiotensin II och potassium. När salt- och vattenbalansen är störd, eller när potassiumnivåerna i blodet ökar, aktiveras systemet för renin-angiotensin-aldosteron (RAAS), vilket leder till ökad produktion av aldosteron.
I medicinska sammanhang kan för höga nivåer av aldosteron leda till ett tillstånd som kallas primary hyperaldosteronism, eller Conns syndrom, som kan orsaka högt blodtryck och potassiumbrist. Lägre än normala nivåer av aldosteron kan vara ett tecken på binjurebarkssvikt.
'Zona reticularis' är en innerst belägen zon i den yttre barken (cortex) av körteln kroppens binjure, adrenalglandula. Denna zon är ansvarig för produktionen av androgener, såsom DHEA och androstendion, som sedan kan konverteras till andra könshormoner i olika kroppsliga vävnader. Zona reticularis producerar också glukokortikoider under stressrelaterade förhållanden.
"Svettkörtlar" (latin: *glandulae sudoriparae*) är en typ av exokrin körtlar som finns över hela kroppen, förutom på svalget och yttre genitalierna. Deras huvudsakliga funktion är att producera svett (eller transpiration) som hjälper till att reglera kroppstemperaturen genom att kyla ned kroppen när svetten avdunstar på huden.
Det finns två huvudtyper av svettkörtlar: eccrina och apokrina. Eccrina körtlar är de vanligaste och återfinns överallt på kroppen. De producerar ett vattenlösligt sekret som innehåller salt och små mängder av organiska substanser. Apokrina körtlar finns främst i huden kring ögonen, öronen, bröstvårtorna och könsorganen. De producerar ett sekret som innehåller proteiner och lipider, och deras funktion är inte fullständigt klarlagd, men tros vara involverade i social kommunikation genom kroppslig lukt.
"Binjurebarkshyperfunktion" refererer til en tilstand hvor binjurebarken (den del af nyren som producerer hormonet aldosteron) producerer for meget aldosteron. Aldosteron er et hormon som hjælper med at regulere blodtrykket ved at styre salt- og vandbalance i kroppen.
En for stor mængde aldosteron fører til at kroppen beholder for meget salt og vand, hvilket kan resultere i øget blodtryk og væskeansamling i kroppen. Binjurebarkshyperfunktion kan skyldes en række forskellige tilstande, herunder visse typer tumorer i binjurebarken eller andre sygdomme som får binjurebarken til at overproducerer aldosteron.
Talgkörtlar, också kända som sebaceous glander, är små säckformade organ som finns i huden hos djur, inklusive människor. Deras huvudsakliga funktion är att producera en fettliknande substans som kallas sebum. Sebum hjälper till att fuktföra och skydda huden samt håret mot uttorkning, skador och infektioner. Talgkörtlarna öppnar sig vanligtvis in i hårsäckar men kan också finnas på ytor som saknar hår, såsom svalget och ögonlocken.
Kromaffinceller är celler som producerar och utsöndrar katekolaminerna adrenalin (epinefrin) och noradrenalin (norepinefrin). Dessa celler finns främst i det bindeväv som omger blodkärlen i sympatiska nervsystemet, så kallade perivaskulära kromaffinceller. Kromaffincellerna är uppkallade efter sin förmåga att färgas brunt (kromos betyder färg) med olika histologiska färgmetoder. De aktiveras av neurotransmittorn noradrenalin och utsöndrar då sina katekolaminer som har en effekt på bland annat hjärtverksamheten, blodtrycket och glukosnivåerna i blodet. I kromaffinceller i bukspottkörteln bildas även en del av hormonet serotonin.
"En sublingual körtel, även kallad undertungakörtel, är en typ av salivkörtel som finns lokaliserade under tungan i munhålan. Dessa körtlar producerar och sekreterar saliven, som innehåller enzymer och elektrolyter, till munhålan för att underlätta smakupplevelser, sväljning och skydda slemhinnan."
Hyperaldosteronism är ett tillstånd där kroppen producerar för mycket aldosteron, ett hormon som produceras i binjurebarken. Aldosteronet hjälper till att reglera salt- och vattenbalansen i kroppen genom att orsaka njurarna att behålla mer natrium och avskilja mer kalium. Detta leder i sin tur till ökad vätskehalt och blodvolym, vilket kan leda till högt blodtryck (hypertension).
Det finns två huvudsakliga typer av hyperaldosteronism: primär och sekundär. Primär hyperaldosteronism orsakas vanligtvis av en binjurebarkstumör eller överaktivitet hos de binjurebarksceller som producerar aldosteron (zona glomerulosa). Sekundär hyperaldosteronism orsakas istället av någon form av störning i kroppen som leder till ett för lågt blodtryck eller saltbrist, vilket får binjurebarken att öka sin produktion av aldosteron för att kompensera.
Symptomen på hyperaldosteronism kan variera beroende på orsaken och svårheten av tillståndet, men de vanligaste symptomen är högt blodtryck och muskelbristningar (kramp). Andra möjliga symtom inkluderar trötthet, huvudvärk, yrsel, andfåddhet, ödem (svullnad) och i vissa fall hjärtproblem. Behandlingen av hyperaldosteronism beror på orsaken till tillståndet, men kan innebära mediciner som minskar aldosteronproduktionen eller kirurgi för att avlägsna en eventuell binjurebarkstumör.
Den här frågan handlar om medicinsk anatomi, och söker en definition av Harders glande. Detta gland är ett accessoriskt salivgland som finns i munhålan hos däggdjur, inklusive människan.
Harders glande är ett parigt gland som ligger lateralt till tungan och nära tinningarna. Det producerar en vattenig saliv som hjälper till att fuktiga upp munhålan och underlätta sväljningen. Harders glande är inte lika stort eller produktivt som de två större pariga glanden, submandibulära och parotida glanderna, men det kan fortfarande bidra till en väsentlig del av den totala saliven i munhålan.
Det är också värt att notera att Harders glande har en mer komplex struktur än de andra salivglanden, med både serösa och mukösa celler som producerar olika typer av sekret. Dessa celler kan variera i storlek och form, vilket ger glandet en unik histologisk struktur.
I'm sorry for the confusion, but "Adosterol" doesn't seem to be a recognized term in medicine or biochemistry. It is possible that there may be a spelling error or typo in your query. If you meant "Aldosterone," which is a hormone produced by the adrenal gland, I would be happy to provide information on that!
Kromaffinsystemet är ett delsystem inom det neuroendokrina systemet och består av kromaffinceller som huvudsakligen finns i två former: kromaffiner A-celler och kromaffiner B-celler. Dessa celler är specialiserade för att producera och sekretera olika typer av hormoner och neurotransmittorer.
Kromaffiner A-celler finns främst i bisköldkörteln (även kallad epifysen) i hjärnan, samt i brosket i kotpelare och längs med de stora artärerna i kroppen. Dessa celler producerar och sekreterar huvudsakligen hormonet adrenalin (epinefrin), men även noradrenalin (norepinefrin) och dopamin.
Kromaffiner B-celler finns främst i bukspottkörteln, där de producerar och sekreterar hormonet serotonin. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, bland annat som neurotransmittor i centrala nervsystemet och som vasoaktivt ämne i blodkärlen.
Kromaffinsystemet är involverat i regleringen av flera fysiologiska processer, såsom blodtryck, sinnesstämning, aptit, smärta, sexuell respons och immunförsvar. Ändringar i kromaffinsystemets funktion kan leda till olika sjukdomszustånd, som till exempel neuroendokrina tumörer (NET), karcinoidsyndrom och feochromocytom.
Steroid-21-monooxygenas, också känt som cytochrome P450 21A2 eller CYP21A2, är ett enzym som finns i kroppen och spelar en viktig roll i steroidhormoners syntes. Det hjälper till att konvertera progesteron till 11-deoxycortisol i den senare delen av adrenalsystemets hormonproduktion.
Detta enzym är beläget i binjuremärgen och är ansvarigt för att introducera ett syreatom i position 21 av steroidmolekylen, vilket är en nödvändig steg i syntesen av mineralokortikoider som aldosteron och glukokortikoider som cortisol.
Mutationer i CYP21A2-genen kan leda till olika autoimmuna sjukdomar, såsom kongenital adrenogenital syndrome (CAH), som kännetecknas av en brist på produktion av kortisol och/eller aldosteron.
Cosyntropin är ett syntetiskt peptidhormon som består av de första 24 aminosyrorna i adrenocorticotrop hormon (ACTH). Det används som en diagnostisk provokationstest för att utvärdera hypotalamus-hypofys-bisköldkörtelsystemet (HHNS) och specifikt för att undersöka adrenal cortex funktion.
När cosyntropin ges intravenöst orsakar det frisättning av endogent ACTH från hypofysen, vilket i sin tur stimulerar frisättningen av kortisol och andra steroidhormoner från binjurebarken. Genom att mäta nivåerna av dessa hormoner innan och efter administrering av cosyntropin kan läkaren bedöma om patientens HHNS fungerar korrekt eller inte.
'Zona glomerulosa' er ein del av binyrene i nieren. Denne zonen finst seg på ytterste del av barken til binyrene og inneholder cellene som produserer aldosteron, et steroidhormon som spiller en viktig rolle i reguleringa av blodtrykket og salt-vann-balansen i kroppen. Aldosteron får nyrane til å høyne resorbsjonen av natrium (salt) og utskillingen av kalium, noe som fører til økt vannresorbsjon og stigning i blodvolumet og blodtrykkket.
En binjurebarksfunktionstest (ABF-test) är en medicinsk undersökning som används för att utvärdera hur väl en persons binjurar fungerar. Testet mäter den mängd av hormonet aldosteron som binjurebarken producerar och sekreterar i respons på ett stimuli, ofta när patienten ges en speciell substans som saltbristframkallare, till exempel captopril eller fludrokortison.
Testet innebär vanligtvis att patienten får ta en dos av den valda substansen och därefter samlas blodprover in vid olika tidpunkter under en viss tidsperiod, för att mäta aldosteron- och reninaktivitet i serum. ABF-testet används ofta för att diagnostisera eller utesluta binjurebarkssjukdomar som primär hyperaldosteronism eller Binjurebarksrelaterad reninfel tumör (CRRT).
Binjurebarkshormoner, även kända som corticosteroidhormoner, är hormoner som produceras och secreteras av binjurenkortex, den yttre barken på binjuren. Det finns två typer av binjurebarkshormoner: glukokortikoider och mineralokortikoider.
Glukokortikoider, som huvudsakligen består av cortisol, har en rad effekter på kroppen, inklusive att hjälpa till att reglera metabolismen, modulera immunresponsen och dämpa inflammation. De kan också påverka vattn- och elektrolytbalansen i kroppen.
Mineralokortikoider, som huvudsakligen består av aldosteron, är involverade i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen. De gör detta genom att påverka reabsorptionen av natrium och sekretion av kalium i njurarna.
Binjurebarkshormoner är nödvändiga för att underhålla homeostasen i kroppen, men överproduktion eller underproduktion kan leda till olika hälsoproblem. Till exempel kan överproduktion av cortisol leda till Cushings syndrom, medan underproduktion kan leda till Addisons sjukdom. Överproduktion av aldosteron kan leda till primär hyperaldosteronism, och underproduktion kan leda till Addisons sjukdom.
Spottkörteltumörer, eller sklerokrinoide tumörer, är sällsynta benigna (godartade) tillväxter i spottkörteln (glandula salivaris). De utgör ungefär 10 procent av samtliga spottkörteltumörer. Tumören består av ett nästan exklusivt aggregat av slemhinnesälceller, så kallade sklerokrinocyter, som bildar små knutar eller nystan i salivkörtelns utförsgångar.
Spottkörteltumörer är oftast små och växer långsamt över tid. Symptomen kan inkludera en smärtsam, ömmande känsla eller en uppfylld känsla i kinden där tumören finns, sväljningssvårigheter, torka i munnen och/eller en förändrad smakupplevelse. I vissa fall kan spottkörteltumörer leda till en ökad risk för infektion i munhålan.
Även om de flesta spottkörteltumörer är godartade, kan de i sällsynta fall bli elakartade (maligna). Dessa tumörer kallas adenoid cystiska karzinom och är mycket aggressiva. De kan inkräktas på omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att spottkörteltumörer diagnostiseras och behandlas tidigt för att minska risken för komplikationer och för att säkerställa den bästa möjliga utgången för patienten. Behandlingen kan inkludera kirurgi, strålbehandling eller en kombination av båda.
Addison's disease, även känt som primär adrenal insufficiens, är en sällsynt endokrin sjukdom som orsakas av en underaktivitet i kortikoidkörtlarna i binjuremärgen. Detta leder till ett brist på hormoner som kortisol och aldosteron.
Typiska symtom på Addison's sjukdom innefattar trötthet, svaghet, viktminskning, aptitlöshet, illamående, diarré, lågt blodtryck, hyperpigmentering av huden och sänkt kroppstemperatur. Sjukdomen kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt. Behandlingen består vanligen av hormonersättning med kortisol och aldosteron.
Adrenocortical carcinoma (ACC) är en sällsynt cancer som utgår från binjurebarken i binjurarna. Binjurebarken producerar hormoner som reglerar blodtrycket, salt- och vattenbalansen samt stoffskifteprocesserna i kroppen. ACC är en aggressiv cancerform som ofta sprider sig till andra delar av kroppen. Symptomen på ACC kan variera beroende på vilka hormoner tumören producerar, men de kan inkludera högt blodtryck, ökad svettning, muskelsvaghet och viktminskning. Behandlingen av ACC består vanligen av kirurgi, strålbehandling och/eller medicinsk behandling beroende på cancerstadiet och omfattningen av sjukdomen.
Dopamin-beta-hydroxylas (DBH) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av dopamin till noradrenalin i centrala och perifera nervsystemet. Detta enzym finns främst i noradrenerga neuron och kräver koppar, askorbinsyra (vitamin C) och syre som kofaktorer för sin funktion. DBH-defekter kan leda till neuropsykiatriska symtom och är associerade med vissa genetiska sjukdomar.
Myelolipom är en sällsynt, benig tumör som utvecklas i mjukvävnaden i retroperitonealt område eller i adrenalglandet. Tumören består av både fett- och benmärgvävnad. Myelolipomet är vanligtvis små, icke smärtsamma och upptäcks ofta slumpmässigt under rutinundersökningar eller vid operationer för andra tillstånd. I de flesta fall behövs inga speciella behandlingar eftersom tumörerna är outåtseende och har låg risk för att bli canceroza. Om tumörerna orsakar symtom som till exempel buksmärta eller blödningar kan de dock behöva avlägsnas genom kirurgi.
Tyvärr kan jag inte hittat en direkt översättning till "Tuberkulos, endokrin", eftersom det verkar som att det är en kombination av två olika medicinska områden: tuberkulos (en infektionssjukdom orsakad av bakterien Mycobacterium tuberculosis) och endokrinologi (studiet av det endokrina systemet, som består av kroppens glandor och deras hormoner).
Ibland kan tuberkulos påverka endokrina organ såsom sköldkörteln eller binjurarna, men det finns inga etablerade medicinska termer som direkt refererar till "tuberkulos, endokrin". Om någon av dina endokrina organ påverkas av tuberkulos kan din läkare beskriva detta med hjälp av mer specifika termer, beroende på vilket organ som är drabbat och hur sjukdomen utvecklas.
Steroid-11-β-monooxygenas, även känt som steroid 11-beta-dehydrogenas är ett enzym involverat i steroidmetabolismen. Det finns i två former: 11-beta-hydroxysteroiddehydrogenas typ 1 (11-β-HSD1) och 11-beta-hydroxysteroiddehydrogenas typ 2 (11-β-HSD2).
11-β-HSD1 är ett enzym som konverterar inaktivt cortisol till aktivt cortisol i kroppen. Detta enzym finns främst i lever, fettvävnad och hjärnan. Genom att öka nivåerna av aktivt cortisol kan 11-β-HSD1 påverka flera fysiologiska processer som glukosmetabolism, blodtryck och fettsammansättning.
11-β-HSD2 är ett enzym som konverterar aktivt cortisol tillbaka till inaktivt cortisol. Detta enzym finns främst i njurarnas tubuli, äggstockar och placenta. Genom att minska nivåerna av aktivt cortisol kan 11-β-HSD2 hjälpa till att skydda dessa organ från skador orsakade av höga nivåer av glukokortikoider.
I medicinsk kontext kan störningar i steroid-11-β-monooxygenas-systemet vara associerade med olika sjukdomstillstånd, till exempel metabola störningar, kardiovaskulära sjukdomar och könssjukdomar.
Dehydroepiandrosteron, ofta förkortat DHEA, är ett steroidhormon som produceras i kroppen. Det produceras huvudsakligen i binjurarna (neocortex) och fungerar som en prekursor till både östrogen och testosteron.
DHEAs primära funktion är att hjälpa till att reglera homeostasen av andra hormoner i kroppen, men det har också visat sig ha potentiala som ett terapeutiskt medel för en rad olika hälsotillstånd. DHEA-nivåerna når sin topp under ungdomsåren och minskar gradvis med åldrandet.
Lägre nivåer av DHEA har visats korrelera med en rad åldersrelaterade sjukdomar, såsom hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes och kognitiva funktionsnedsättningar. Ändå är det inte fullständigt klarlagt om lägre nivåer av DHEA orsakar dessa tillstånd eller om de istället är en följd av dem.
Adrenaline, även känt som epinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i binucleära celler i mittgången av kotexhuvan (adrenala glanden). Det aktiverar kroppens sympatiska nervsystem och orsakar en "kamps- eller flyktrespons", vilket innebär en ökning av hjärtslag, andning, svettning, pupillvidgande och blodtryck. Adrenaline binder till adrenerga receptorer i cellmembranet och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till dess fysiologiska effekter.
Adrenalin används också som ett läkemedel, ofta som en injektion för att behandla allvarliga allergiska reaktioner (anafylaxi), låg hjärtrytm (bradykardi) och livshotande chocktillstånd.
I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.
RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.
Kromaffin-celler är en typ av celler som producerar och secreterar catekolaminer, däribland adrenalin och noradrenalin. Dessa celler finns främst i två kroppsdelar: det autonoma nervsystemet (sympatiska nerver) och övergångssegmenten i tarmarna (Chromaffin-celler i tarmarna kallas även för neuroendokrina cellsystemet, NES).
Kromaffin-cellerna i det autonoma nervsystemet är belägna i ganglier (knutar) som sträcker sig längs med ryggraden och ut till olika delar av kroppen. Dessa celler aktiveras vid stress och frisätter då catekolaminer som förbereder kroppen för en "kampsituation" genom att öka hjärtslaget, blodtrycket, andningsfrekvensen med mera.
Kromaffin-celler i tarmarna är involverade i regleringen av gastrointestinala funktioner och kan påverka immunresponsen. De kan också vara involverade i patologiska tillstånd som neuroendokrina tumörer (NETs).
'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.
Steroid-17-alfa-monooxygenas, även känt som 17α-hydroxylas, är ett enzym som finns i kroppen och deltar i steroidhormoners syntes. Det katalyserar den första steget i syntesen av androgener (manliga könshormon) från pregnenolon och progesteron genom att införa en hydroxylgrupp (-OH) på position 17 alfa i steroidmolekylen. Detta är en kritisk reaktion eftersom det skapar en funktionell grupp som möjliggör ytterligare modifieringar och slutligen produktionen av androgener som testosteron och dihydrotestosteron. Steroid-17-alfa-monooxygenas är ett viktigt enzym i endokrina systemet och störningar i dess funktion kan leda till hormonella rubbningar och sjukdomar.
En körtelsvulst, också känd som neoplasma eller tumör, är en abnorm odling av celler i en körtel. Körtelsvulstar kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Godartade körtselsvulstar växer långsamt och stannar ofta upp vid en viss storlek. De tenderar att vara lokaliserade till den körtel de utgår från och sprider sig sällan till omgivande vävnader eller andra delar av kroppen. Godartade körtselsvulstar kan i vissa fall orsaka symtom beroende på deras storlek och plats, men de är oftast behandlingsbart och ger sällan allvarliga komplikationer.
Elakartade körtselsvulstar däremot växer snabbare och kan sprida sig till omgivande vävnader och andra delar av kroppen. De kan orsaka symtom som obehag, smärta, svullnad eller utslag beroende på deras storlek och plats. Elakartade körtselsvulstar behandlas oftast aggressivt med kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi för att försöka eliminera cancercellerna och förhindra spridning till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att notera att endast en läkare kan ställa en diagnos efter en undersökning och eventuella tester, så om du misstänker att du har en körtselsvulst bör du kontakta din läkare omedelbart.
Hypofysektomi, även kallat hypofysresekция, är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där delar eller hela hypofysen, en endokrin gland som ligger i basen av hypotalamus inne i hjärnan, tas bort.
Den vanligaste anledningen till att utföras en hypofysektomi är för att behandla pituitärt adenom, en typ av godartad tumör som kan orsaka ökade hormonnivåer och andra symtom som huvudvärk, synproblem och hormonbrist. I vissa fall kan även hypofysektomi användas för att behandla craniopharyngiomer eller andra patologiska tillstånd i närheten av hypofysen.
Efter en hypofysektomi kan patienten utveckla hormonbrist och behöva livslång substitutionsbehandling med olika hormoner, såsom till exempel tyreoideahormon, kortisol, östrogen/testosteron och eventuellt även vasopressin (ADH).
Spottkörtelsjukdomar, även kända som salivary gland diseases, är en samling medicinska tillstånd som drabbar spottkörtlarna och påverkar deras förmåga att producera och sekretera saliva. Detta kan leda till symptom som torka i munnen och sveda. Spottkörtelsjukdomar kan delas in i olika kategorier, såsom:
1. Inflammatoriska sjukdomar: Till exempel sialadenit (spottkörtelinflammation), Sjögrens syndrom och infektioner som orsakas av bakterier eller virus.
2. Obstruktiva sjukdomar: Till exempel stenar i spottkörtlarna, tumörer eller cystor som blockerar salivens väg ut från körtlarna.
3. Autoimmuna sjukdomar: Till exempel Sjögrens syndrom och sklerodermi, där kroppens immunförsvar angriper spottkörtlarna.
4. Neoplastiska sjukdomar: Till exempel godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer i spottkörtlarna, som kan orsaka en ökad eller minskad salivproduktion.
Symtomen på spottkörtelsjukdomar kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om, men de vanligaste symptomen inkluderar torka i munnen och sveda, svullnad i ansiktet eller halsen, smärta i spottkörteln och en förändrad smak i munnen. Behandlingen av dessa sjukdomar kan variera från antibiotika till kirurgi beroende på diagnosen.
Organstorlek är ett mått på storleken på olika organ i kroppen, ofta uttryckt i volymen (till exempel i kubikcentimeter, cm3) eller i vikt (till exempel i gram, g). Organens storlek kan variera mellan individer beroende på en rad faktorer som kön, ålder, genetiska faktorer och hälsostatus. I vissa fall kan organens storlek användas som ett sätt att bedöma hälsan hos en individ, till exempel när man mäter storleken på levern för att undersöka om den är utsatt för skada eller sjukdom.
Dehydroepiandrosterone sulfate (DHEA-S) är ett steroidhormon som produceras i binjuremärgen. Det är en sulfatkonjugat av Dehydroepiandrosterone (DHEA), som är ett prekursorhormon till både östrogener och androgener, inklusive testosteron och dihydrotestosteron.
DHEA-S är ett av de mest förekommande steroidhormonen i blodet och fungerar som en reservoar för DHEA, som kan konverteras till aktiva sexuella hormoner när kroppen behöver det. Nivåerna av DHEA-S i blodet kan användas som ett mått på binjurebarkfunktionen och produktionen av DHEA.
DHEA-S har också visat sig ha potential som en biomarkör för åldrande, eftersom nivåerna tenderar att minska med ökad ålder. Det finns också forskning som tyder på att DHEA-S kan ha en roll i regleringen av immunsystemet och könshormonella funktioner, men ytterligare studier behövs för att fastställa dess exakta mekanismer och kliniska användningsområden.
'Bisköldkörtlar' er en uofficiell betegnelse for de to små, halvrunde lymfekirtler som ligger ovenfor skjoldbruskkirtlen i halsen. Den offisielle medisinske betegnelsen for disse kirtler er 'thyreoideaer'. Bisköldkörtelarnas funktion er å produsere hormoner som regulerer stoffskiftet og vækst hos mennesker. De to vanligste typer av bisköldkörtelssvulster er ikke-kreftforme (benigne) og kreftforme (maligne).
Meiboms körtlar är en typ av talgkörtlar som finns i ögonlocken hos människor och djur. De är uppkallade efter den tyske ögonläkaren Heinrich Meibom, som beskrev dem på 1600-talet. Dessa körtlar har till uppgift att producera en oljig film som ligger ovanpå tårfilmen och hjälper till att förhindra att tårflödet försvinner för snabbt och att skydda ögat från skador och infektioner.
Meiboms körtlar har en utvidgad del, som kallas akinus, där oljan bildas, och en smalare del, som kallas tärning, genom vilken oljan sedan transporteras till ytan av ögonlocken. När ögonlocken blinkar pressas oljan ut genom små hål i tärningens väggar och fördelas över ögat.
Dysfunktion i Meiboms körtlar kan leda till ögonirritation, torra ögon och ögoninfektioner som exempelvis hordeolum och kännetecknas av en förändrad oljefilm med högre viskositet och minskat antal lipider.
Steroidogenic Factor 1 (SF-1), også kendt som Ad4BP, er et transskriptionsfaktor involveret i udviklingen og funktionen af de steroidhormon-producerende organer, herunder æggelederne, testiklerne, overgangskirtlen og bindevævshinderne. SF-1 er også involveret i reguleringen af en række gener relateret til steroidogenese (dvs. steroidhormonproduktion) og energihomeostase.
SF-1 binder til specifikke DNA-sekvenser, kaldet SF-1-bindingssteder, i promotorregionerne af sine målgener for at regulere deres transskription. Disse målgener inkluderer bl.a. gener for steroidhormonreceptorer, enzymer involveret i steroidogenese og andre transskriptionsfaktorer.
Mutationer i SF-1-genet kan føre til forskellige sygdomme, herunder adrenal hypoplasia congenita (AHC), en sjælden arvelig sygdom karakteriseret ved underudvikling af binyrerne og mangel på steroidhormoner. SF-1 spiller også en rolle i patogenesen af visse typer kræft, herunder testikulær cancer og adrenocortical carcinom.
'Ganglioneurom' är en typ av neuroendokrin tumör som utgår från nervceller i det autonoma nervsystemet. Det är vanligtvis en godartad tumör, men i vissa fall kan den vara cancerös (malign). Ganglioneuromer innehåller både nervfibrer och ganglieceller och kan förekomma var som helst utmed den längsgående ryggradsnerven. De flesta ganglioneuromerna upptäcks slumpmässigt, men i vissa fall kan de orsaka symtom beroende på deras storlek och plats, till exempel genom att trycka på omgivande vävnader eller organ. Behandlingen består ofta av kirurgiskt avlägsnande av tumören.
'Tärapparat' är ett medicinskt begrepp som refererar till det komplexa systemet av glander och strukturer i ögat som producerar, lagrar och transporterar tårvätska. Det inkluderar lacrimalkörtlarna, som producerar den vattenbaserade delen av tårflödet, accessoriska glander som producerar olja för att mjukna och skydda ytan på ögat, samt det intrakorneala lagret och tarskörtelns gångar som lagrar och transporterar tårvätskan över ögonytan. Tårapparatet har en viktig funktion i att hålla ögats yta fuktig, skydda det från skador och främmande partiklar, samt underlätta synprocessen genom att hjälpa till att klara borta smuts och andra avlagringar på ögonytan.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
Steroider är en grupp organiska föreningar, inklusive kolesterol och dess derivat, som har en speciell struktur bestående av fyra ringar som är arrangerade i en specifik konformation. Många naturligt förekommande steroider har hormonella egenskaper och är viktiga för levande organismer. Exempel på naturligt förekommande steroidhormoner inkluderar kortisol, aldosteron, östrogener och androgener som alla produceras i kroppen hos däggdjur.
Steroider kan också vara syntetiska preparat som används inom medicinen för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd. De kan användas för att minska inflammation, undertrycka immunsystemet, ersätta hormonbrist eller behandla cancer. Exempel på syntetiska steroider inkluderar kortikosteroider som prednisolon och dexametason, samt anabola steroider som testosteron och nandrolon.
Användning av anabola steroider utanför medicinska rekommendationer är dock olagligt i många länder och kan leda till allvarliga bieffekter, inklusive lever- och hjärtskador, aggressivt beteende och förändringar av reproduktiva systemet.
Brunner's glands, även kända som submucosal glands, är en typ av körtel som finns i tunntarmen hos däggdjur. De är uppkallade efter den schweiziske läkaren Christian Brunner (1827-1892) som först beskrev dem.
Brunner's glands producerar en alkalisk sekretion som hjälper till att neutralisera den sura maginnehållet när det passerar in i tunntarmen under digestionen. Denna alkaliska sekretion hjälper också till att skydda tunntarmens slemhinna från den sura miljön och underlättar nedbrytningen av proteiner och fett i maten.
Brunner's glands är vanligast i duodenum, den första delen av tunntarmen som följer på magsäcken, men de kan också förekomma i den närmaste delen av jejunum, den andra delen av tunntarmen.
"Minor salivary glands" refer to the smaller exocrine glands in the body that produce and secrete saliva. These glands are located throughout the oral cavity, with the majority found in the soft tissues of the lips, palate, and cheeks. They are responsible for producing a significant portion of the saliva used for lubrication, digestion, and maintenance of oral health. Unlike the larger parotid and submandibular glands, the minor salivary glands are generally too small to be seen or felt during a physical examination.
Progesteronreduktas er ein endokrin enzym som kan reversibelt redusera progesteron til pregnenolon. Dette enzymet er aktivert i særspesielle celler og under bestemte fysiologiske tilstander, som graviditet og stress. Progesteronreduktas spiller en viktig rolle i steroidhormonmetabolismen og kan ha en modulerende effekt på diverse fysiologiske funksjoner, inkludert reproduksjon og immunsystemet.
Aldosteron är ett hormon som produceras i binjuremärgen och spelar en viktig roll i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen. Aldosteronsyntesen sker inom binjurebarkens mitokondrier, under kontroll av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS).
Den huvudsakliga steget i aldosteronsyntesen är konversionen av kolesterol till pregnenolon, som sker genom enzymet CYP11A1. Pregnenolon omvandlas sedan till progesteron med hjälp av 3-beta-hydroxysteroiddehydrogenas (3-beta-HSD). Progesteron konverteras därefter till 11-desoxicorticosteron (DOC) med hjälp av aldosteronsynthaset, som består av två enzymer: CYP11B1 och CYP11B2. DOC omvandlas slutligen till aldosteron genom aktiviteten hos CYP11B2.
Aldosteronfrisättningen stimuleras av angiotensin II, som bildas när renin konverterar angiotensinogen till angiotensin I, och sedan angiotensin-konverterande enzym (ACE) omvandlar angiotensin I till angiotensin II. Andra faktorer som kan påverka aldosteronfrisättningen inkluderar höga plasmahalter av kalium, låga halter av natrium och stress.
3-hydroxysteroiddehydrogenaser (3-HSD) er en type enzym som er involvert i steroidhormonbiosyntesen. Disse enzymer katalyserer oxidationen av 3-beta-hydroxylgruppen til en ketogruppe i forskjellige steroidprekursorer, deriblant cholesterol, pregnenolon og androsteron.
Det finnes to hovedtyper av 3-HSD-enzym: Typ I og typ II. Disse typer har forskjellige subcellulære lokalisasjoner og forekommer i ulike steroidbiosyntetiske stoffskifter. Typ I-3-HSD forekommer hovedsakelig i ovary, testis og adrenal cortex, mens typ II-3-HSD forekommer i placenta, fetale lever og adrenal cortex.
3-HSD-enzymene spiller en viktig rolle i produksjonen av forskjellige steroidhormoner som kortisol, aldosteron, testosteron og østrogen. Dysfunksjon i disse enzymer kan føre til endokrine lidelser og sykdomme.
Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.
Melanocortin Receptor 2 (MC2R) är en typ av G-proteinkopplad receptor som aktiveras av melanocortiner, såsom adrenocorticotrop hormon (ACTH). MC2R finns primarily i adrenalkortexet och är involverat i regleringen av steroidogenes, särskilt produktionen av glukokortikoider, i den zonala skiktade barken. När MC2R aktiveras via ACTH ledde det till en ökning av intracellulär cAMP och en efterföljande aktivering av proteinkinas A, vilket leder till syntesen och sekretionen av glukokortikoider. Genen för MC2R är belägen på kromosom 18 (18p11.2) och mutationer i den kan leda till endokrina sjukdomar som kongenital adrenal hyperplasi (CAH).
Endokrina körtlar är kroppens inre sekretionsorgan som producerar, lagrar och avgiver hormoner direkt in i blodomloppet. Dessa signalsubstanser transporteras sedan runt i kroppen och påverkar målceller i olika vävnader och organ. Exempel på endokrina körtlar är sköldkörteln, bukspottkörteln, binjuremärgen och hypofysen. Deras funktion är att hålla kroppens hormonella balans i jämvikt och reglera olika fysiologiska processer som tillväxt, ämnesomsättning, fosterstammens utveckling, sexualdrift, immunförsvar och stressrespons.
'Hypofys-binjureaxel' (Hypophyse-Nebennierenrinden-Achse) är ett endokrin system som består av hypofysen (hjärnbarksunderlägg) och binjurarna (nefroner och kortex). Dessa två endokrina organ kommunicerar med varandra och andra kroppsfunktioner genom att producera och sekretera hormoner.
Hypofysen är indelad i två delar: framlob (adenohypofys) och baklob (neurohypofys). Framlobben producerar och sekreterar sex olika typer av hormoner, inklusive TSH (tyreoideastimulerande hormon), ACTH (adrenocorticotrop hormon), FSH (folikelstimulerande hormon), LH (luteiniserande hormon), prolaktin och growth hormon (tillväxthormon). Baklobben lagrar och sekreterar två hormoner, oxytocin och antidiuretiskt hormon (ADH).
Binjurarna består av två delar: binjurebarken (kortex) och binjuremärgen (medulla). Binjurebarken producerar och sekreterar tre olika typer av steroidhormoner, inklusive glukokortikoider (som kortisol), mineralokortikoider (som aldosteron) och androgener (som testosteron). Binjuremärgen producerar och sekreterar katekolaminer, som adrenalin och noradrenalin.
Hypofys-binjureaxeln fungerar genom att hypofysen reglerar binjurarnas hormonproduktion genom att producera och sekretera de olika typerna av hormoner som nämnts ovan. Till exempel stimulerar ACTH från hypofysen binjurebarken att producera mer kortisol, och ADH från hypofysen reglerar vattenbalansen i kroppen genom att påverka binjurarnas sekretion av urin. Om ett fel uppstår i hypofys-binjureaxeln kan det leda till en rad olika sjukdomar och symptom, beroende på vilken del av axeln som är drabbad.
Organspecificitet (også kendt som organotropisme) er et begreb inden for patologi og immunologi, der refererer til den evne, som visse sygdomme, især cancer, har til at sprede sig specifikt til bestemte organer i kroppen. Dette skyldes ofte, at kræftcellerne udtrykker bestemte molekyler, som de kan binde til på overfladen af specifikke celler i det pågældende organ. På denne måde kan kræftcellerne invadere og kolonisere dette organ mere effektivt end andre dele af kroppen. Organspecificitet kan også have en betydning inden for immunologi, hvor visse immunresponser er specifikt rettet mod bestemte organer i kroppen.
'Hypofys' eller 'hypofysen' er en endokrin gland som ligger i hjernens base, under hjernebrystet (sella turcica). Hypofysen har to deler: forhypofysen og bakhypofysen. Forhypofysen produserer hormoner som styrer andre endokrine glands funksjon, mens bakhypofysen produserer hormoner som påvirker kroppens vekst, opplaring av vannet i kroppen og søvn/vekttilstand. Hypofysen er viktig for å holde balanse mellom kroppens mange forskjellige systemer og fungerer som et slags kontroll- og reguleringsorgan for kroppens hormonnivåer.
'Foster' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett socialt eller beteendemässigt fenomen. Ordet refererar till att ta hand om och uppfostra någon annans barn som om det vore ditt eget. Det kan ske formellt genom en fosterföräldraprogram varvid barnet placeras i ett hem av sociala myndigheter, eller informellt genom familjemedlemmar eller vänner.
I medicinskt hänseende kan man tala om fostran i samband med att en fosterdiagnos ställs under graviditeten, vilket innebär att det förekommer en abnormal utveckling hos fostret. Men själva termen 'foster' används inte som ett medicinskt begrepp för att beskriva en persons tillstånd eller diagnos.
Doftkörtlar, även kända som olfaktoriska körtlar, är en typ av körtlar som finns i näsan hos djur, inklusive människor. Deras främsta funktion är att producera feromoner och andra doftmolekyler som kan uppfattas av den olfaktoriska systemet. Doftkörtlar innehåller speciella celler som producerar dessa kemiska signaler, som sedan transporteras ut i omgivningen via små öppningar i näsan.
Det finns två huvudtyper av doftkörtlar: apokrina och merokrina. Apokrina doftkörtlar finns främst i huden och underarmarna, medan merokrina doftkörtlar är vanligare i näsan.
Doftkörtlarnas signaler kan användas för att kommunicera med andra individer av samma art, till exempel för att attrahera en partner eller varna för fara. De kan också spela en roll i socialt beteende och emotionell förståelse.
Kortikotropinreceptorer (CTR) är en typ av G-proteinkopplade receptorer som binder till adrenokortikotropt hormon (ACTH). När ACTH binder till CTR aktiveras signaltransduktionsvägar som leder till cellytorska svar, inklusive aktivering av adenylatcyklas och ökad produktion av intracellulärt cAMP.
Det finns två huvudtyper av kortikotropinreceptorer: CRH-R1 och CRH-R2. Dessa receptorer spelar en viktig roll i regleringen av hypotalamus-hypofys-biskningsaxeln (HPA) och är involverade i stressresponsen, ämnesomsättningen, kognition och emotionell homeostas.
Förkortningarna CTR och CRH-R kan användas för att referera till dessa receptorer.
19-Jodokolesterol är en radiomarkör som används i diagnostiska tester för att undersöka kroppens nivåer av colesterol och lipoproteiner. Det är ett syntetiskt ämne där ett jodatom har lagts till position 19 på kolesterolets struktur. När patienten får i sig 19-jodokolesterol kan läkaren använda olika bilddiagnostiska metoder, som exempelvis scintigrafi eller SPECT (Enkel fotonemissionskomputert tomografi), för att följa dess absorgption och distribution i kroppen. Detta kan ge information om eventuella avvikelser i colesterol- och lipoproteinnivåer, samt hjälpa till att identifiera eventuell gallgångsobstruktion eller andra abnormaliteter relaterade till kolesterolmetabolismen.
'Spottkörtelsjukdomar underkäke' refererar till patologiska tillstånd eller sjukdomar som drabbar spottkörtlarna i underkäken, även kända som submandibulära spottkörtlarna. Dessa är en par av salivary glands belägna i underkäken och producerar en viktig del av munsaliven.
Exempel på spottkörtelsjukdomar som kan drabba underkäken inkluderar:
1. **Salivstensbildning (Sialolitiasis)**: Det bildas stenar i gångsystemet för spottkörtlarna, vilket kan leda till smärta, svullnad och infektion.
2. **Infektioner**: Bakteriella eller virala infektioner kan drabba spottkörteln och orsaka symtom som smärta, svullnad, rödhet och feber.
3. **Tumörer**: Både godartade och elakartade tumörer kan förekomma i spottkörtlarna. De godartade är oftast ofarliga, medan de elakartade kan vara aggressiva och kräva kirurgisk behandling.
4. **Autoimmuna sjukdomar**: Sjukdomar som Sjögrens syndrom kan drabba spottkörtlarna och leda till torr mun och ögon.
5. **Inflammatoriska sjukdomar**: Kronisk slemhinneinflammation (chronic sialadenitis) är en inflammatorisk sjukdom som kan drabba spottkörtlarna.
6. **Obstruktioner**: Obstruktioner i gångsystemet för spottkörteln kan leda till återkommande infektioner och svullnad.
Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om du upplever tecken på en av dessa sjukdomar eller tillstånd. Tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen betydligt.
"Oväntade fynd" är ett medicinskt begrepp som refererar till att upptäcka en abnormalitet, sjukdom eller tillstånd som inte var förväntad under en undersökning, behandling eller screening. Det kan handla om allvarliga tillstånd såsom cancer eller hjärtsjukdom, men också mindre allvarliga tillstånd som asymptomatiska cystor eller strukturella avvikelser. Oväntade fynd kan upptäckas under en rutinundersökning, vid behandling av en annan sjukdom eller vid screening för en specifik sjukdom. I vissa fall kan oväntade fynd leda till behandling och övervakning för att förhindra komplikationer eller försämringar av hälsotillståndet.
"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".
I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.
CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.
Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:
* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander
Noe av ulemperne inkluderer:
* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.
Glukokortikoider är en grupp steroidhormoner som produceras naturligt i kroppen, framförallt i binjuremärgen. De har en rad betydelsefulla funktioner inom kroppen, men de är mest kända för sin roll i immunsystemets reglering och inflammationsrespons.
Glukokortikoider påverkar genuttrycket i celler genom att binda till glukokortikoidreceptorer, vilket leder till aktivering av olika signalvägar som kan ha både anti-inflammatoriska och immunosuppressiva effekter. Dessa hormoner kan också påverka metabolismen av kolhydrater, protein och lipider.
Exempel på naturligt förekommande glukokortikoider inkluderar kortisol och kortisone, som båda produceras i binjuremärgen under kontroll av hypofysens adrenocorticotropa hormon (ACTH). Glukokortikoider används också terapeutiskt för att behandla en rad sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska tillstånd och allergier. De syntetiska glukokortikoiderna som används i medicinen inkluderar exempelvis dexametason, prednisolon och hydrokortison.
Fenylethanolamin-N-metyltransferas (PNMT) är ett enzym som katalyserar den sista steget i syntesen av adrenalin, genom att överföra en metylgrupp från S-adenosylmetionin (SAM) till noradrenalin. Detta sker framförallt i den centrala nervsystemet och i kromaffincellerna i binjuremärgen. PNMT-aktiviteten styrs av glukokortikoider, och därför är koncentrationen av adrenalin högre under stress eller när individen är exponerad för glukokortikoider.
Den hypothalamus-hypofysära axeln, eller HPA-axeln, är ett neuroendokrint system som reglerar en rad kroppsliga funktioner, inklusive stressrespons, hunger, tirst, sömn och reproduktiv hälsa. Hypothalamus är en del av hjärnan som utsöndrar neuropeptider och hormoner som styr hypofysen, en endokrin gland som finns under hjärnan.
Hypofysen kan delas in i två delar: främre hypofysen (adenohypofysen) och bakre hypofysen (neurohypofysen). Främre hypofysen producerar sex olika typer av hormoner, inklusive tillväxthormon, prolaktin, TSH, FSH och LH. Bakre hypofysen lagrar och utsöndrar två neuropeptider som producerats i hypothalamus: Oxytocin och vasopressin (ADH).
Hypothalamus detekterar också signalsubstanser från kroppen, såsom glukos-, salt- och temperaturnivåer, och svarar genom att justera hormonutsöndringen från hypofysen för att hålla kroppens homeostas i balans. På så sätt spelar hypothalamus-hypofyssystemet en central roll i regleringen av många kroppsliga processer och har en betydande inverkan på vår allmänna hälsa och välbefinnande.
"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.
17-Hydroxiprogesteron är ett steroidhormon som produceras i binjuremarna och kroppens andra steroidproducerande celler. Det är en intermediär i syntesen av både gestagener (till exempel progesteron) och androgener (till exempel testosteron). 17-Hydroxiprogesteron är också ett viktigt prekursorhormon i syntesen av kortisol, en stressrelaterad hormon som produceras i binjuremarna.
Ett ökat eller för lågt nivå av 17-hydroxiprogesteron kan vara ett tecken på olika endokrina störningar, såsom kongenital adrenal hyperplasi (CAH) och Cushings syndrom. Dessa tillstånd kan leda till allvarliga hälsoproblem om de inte behandlas korrekt.
I medicinska sammanhang används 17-hydroxiprogesteron som ett diagnostiskt verktyg för att undersöka ovan nämnda endokrina störningar. Blodprover tas vanligen på morgonen, eftersom hormonnivåerna tenderar att variera under dygnet. Vid behov kan läkare även använda sig av andra diagnostiska metoder, såsom bilddiagnostik och genetisk testning, för att ställa en korrekt diagnos.
17-Hydroxikortikosteroider är en grupp steroidhormoner som produceras i binjurebarken. De bildas som en del av syntesvägen för både glukokortikoider och mineralokortikoider, samt de sexuella hormonerna östrogener och androgener.
Namnet 17-hydroxikortikosteroider kommer från att dessa steroider har en hydroxylgrupp (−OH) i position 17 av deras kemiska struktur. Exempel på 17-hydroxikortikoider inkluderar cortisol, cortisone, dexametason och 11-deoxycortisol.
Cortisol är den viktigaste 17-hydroxikortikoiden i kroppen och har en central roll i regleringen av metabolism, immunförsvar och stressrespons. Överskott eller brist på cortisol kan leda till olika hälsoproblem som Cushings syndrom respektive Addisons sjukdom.
Mineralokortikoider är en grupp steroidhormoner som produceras i binjuremärgen och har en viktig roll i regleringen av elektrolyt- och vätskebalansen i kroppen. De två huvudsakliga mineralokortikoiderna är aldosteron och dess mindre aktiva metabolit deoxycorticosteron (DOC). Aldosteron är den mest betydelsefulla mineralokortikoiden och produceras i binjurebarkens zon glomerulosa.
Aldosteron verkar genom att binda till mineralokortikoidreceptorer (MR) i njurarnas distala tubuli, där det främjar natrium- och vattenreabsorption samtidigt som det ökar kaliumexkretionen. Detta leder till en ökad blodvolym och höjd blodtryck. Aldosteronutsöndringen stimuleras av två huvudsakliga signalsubstanser: renin-angiotensin-systemet (RAS) och potasserioken.
Mineralokortikoider har också visat sig ha en viss roll i regleringen av hjärtats och blodkärlenas funktion, inflammation och immunresponsen, men deras mekanismer är inte fullständigt klarlagda. Förhöjda nivåer av mineralokortikoider kan leda till sjukdomstillstånd som primär hyperaldosteronism och sekundär hyperaldosteronism, vilka kännetecknas av ökat blodtryck, hypokalemi (för låga potasserivärden) och metabol acidos.
'Hyperplasi' är inom medicinen ett tillstånd där det förekommer ökat celltal i en viss vävnad eller organ. Detta orsakas vanligtvis av en förhöjd stimulans på celldelning, ofta som svar på en patologisk process eller en endokrin störning. Hyperplasi kan vara reversibel om orsaken till den tar borts, men i vissa fall kan det leda till onormal vävnads- eller organsväxt och öka risken för cancerutveckling.
Renin är ett enzym som produceras och secreteras av speciella celler (granulosa celler) i den tunna delens juxtaglomerulära apparat i njuren. Det spelar en viktig roll i renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS), som är involverat i regleringen av blodtryck och elektrolytbalans.
Renin klyver ett protein, angiotensinogen, till att bilda angiotensin I, som sedan omvandlas till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzymet (ACE). Angiotensin II är ett potent vasokonstriktorer, vilket innebär att det orsakar blodkärlens sammandragning och därmed ökar blodtrycket. Dessutom stimulerar angiotensin II aldosteronsekretion från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njuren och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.
I medicinska sammanhang används renin ofta som ett markör för att bedöma funktionen hos RAAS och på så sätt hjälpa till att diagnostisera och hantera sjukdomar som beror på störningar i systemet, till exempel högt eller lågt blodtryck.
Dexametason är ett starkt syntetiskt kortikosteroid, som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom inflammatoriska sjukdomar, autoimmuna störningar och allergier. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och påverkar därmed kroppens inflammatoriska svar.
Dexametason har en stark verkan och används ofta i lägre doser än andra kortikosteroider, eftersom det behövs mindre för att uppnå den önskade effekten. Det kan ges oralt, intravenöst eller som topisk behandling beroende på tillståndet och patientens individuella behov.
Liksom med andra kortikosteroider kan långvarig användning av dexametason leda till biverkningar, såsom ökad risk för infektioner, ökad svaghet i musklerna och benen, försämrad ämnesomsättning, höjd blodtryck och förhöjda blodsockernivåer. Därför bör användningen av dexametason övervakas noga och avbrytas så snart som möjligt för att undvika långvariga komplikationer.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
17-Ketosteroider är en grupp steroidhormoner och deras metaboliter som innehåller en ketogrupp i position 17 på steroidringen. De flesta 17-ketosteroiderna härstammar från androgener, såsom testosteron och androstendion, men även från östrogenet estriol.
De två viktigaste 17-ketosteroiderna som mäts i klinisk praxis är de androgena hormonen DHEA (dehydroepiandrosterone) och andra metaboliter av testosteron, såsom androsteron och etiocholanolon.
Översatt till svenska: "17-ketosteroider är en grupp steroidhormon och deras metaboliter som innehåller en ketogrupp på position 17 i steroidringen. De flesta 17-ketosteroiderna härstammar från androgener, såsom testosteron och androstendion, men även från östrogenet estriol.
De två viktigaste 17-ketosteroiderna som mäts i klinisk praxis är de androgena hormonen DHEA (dehydroepiandrosterone) och andra metaboliter av testosteron, såsom androsteron och etiocholanolon."
Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.
Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.
Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.
Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.
Apokrina körtlar är en typ av exokrin körtel som finns i huden och vissa slemhinnor, till exempel i brösten. Dessa körtlar producerar ett sekret som innehåller proteiner, lipider och elektrolyter. När cellerna i apokrina körteln utsöndrar sitt sekret, avges en del av cellens cytoplasma tillsammans med sekretet. Detta kallas för apokrin sekretion.
Apokrina körtlar är vanligt förekommande i huden runt svettkörtlarna och i brösten, där de hjälper till att producera smärtorna som utsöndras vid exempelvis sveda eller amning. Dessa körtlar kan också spela en roll i försvaret mot infektioner genom att producera substanser som dödar bakterier.
Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."
Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.
Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:
Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.
'Ovarier' är en anatomisk term som refererar till de två äggstockarna hos däggdjur, inklusive människan. De är ungefär lika stora som mandlar och sitter i buken, nära slutet av äggledarna. Ovarierna har flera funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att producera äggceller (ägg) och de hormoner som kontrollerar kvinnors menstruationscykel och reproduktiva system. Varje månad mognar ett antal äggceller i ovarierna, och den mogna ägget lämnar sedan ena av ovarierna under ägglossningen (ovulationen) för att möjliggöra befruktning. Ovarierna producerar även de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron, som spelar en viktig roll i att reglera menstruationscykeln, underhålla graviditeten och utveckla sekundära könskaraktärer hos kvinnor.
Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor i kroppen. Det produceras naturligt i kroppen av nervceller (neuron) i både centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).
I centrala nervsystemet är noradrenalin involverat i vakenhet, uppmärksamhet, minnesbildning och emotionella reaktioner. I det perifera nervsystemet spelar noradrenalin en roll i regleringen av blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.
Noradrenalin binder till speciella receptorer (adrenoreceptorer) på cellmembranen för att utöva sina effekter. Det finns två huvudtyper av adrenoreceptorer: alfa- och beta-receptorer, som kan underindelas i flera subtyper. Noradrenalin binder till både alfa- och beta-receptorerna, men har en starkare affinitet till alfa-1-receptorer.
I medicinsk kontext används syntetiskt framställd noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotoni) och skapa en ökning av hjärtats pumpförmåga. Det ges ofta som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö.
Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.
Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.
Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.
Tyrosin 3-monooxygenas (Tyr3MO eller blot TH) er et enzym, der spiller en vigtig rolle i produktionen af neurotransmittere og pigmenter i kroppen. Specifikt er Tyr3MO involveret i konverteringen af aminosyren tyrosin til L-DOPA, som er en forløber for catekolaminer såsom dopamin, noradrenalin og adrenalin.
Tyr3MO katalyserer den første og regulerende skridt i biosyntesen af catekolaminer, hvilket gør det til et vigtigt mål for farmakologisk indgreb ved behandling af sygdomme såsom Parkinson's.
Det er også involveret i produktionen af melanin, det pigment der giver hud, hår og øjne deres farve. Mutationer i genet for Tyr3MO kan føre til forskellige arvelige sygdomme, herunder albinisme og vitiligo.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.
Enkephaliner är en typ av endogena opiater, som är naturligt förekommande peptider i djurriket. De binder till och aktiverar opioidreceptorer i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS), vilket resulterar i smärtlindring, modifiering av humör och andra effekter som är typiska för opiater.
Enkephaliner produceras naturligt i vissa neuron i hjärnan och ryggmärgen och består av två huvudtyper: Leu-enkefalin och Met-enkefalin, båda uppbyggda av fyra aminosyror. Dessa peptider är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive smärtupplevelse, ändringar i aptit, beroendestruktur och andra beteenden som påverkar belöningssystemet i hjärnan.
Enkephaliner är viktiga för att förstå smärtprocessen och utvecklingen av smärtlindrande läkemedel, eftersom de är en del av det endogena opiatsystemet som reglerar smärtförnimmelser. Dessutom har forskning visat att förändringar i enkefalinaktivitet kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd, inklusive smärta, beroende och psykiatriska störningar.
In medicine, sekretionshastighet refererar till hastigheten eller mängden av ett sekret eller kroppsvätska som produceras och avsöndras av kroppens celler eller organ under en viss tidsperiod. Det kan exempelvis handla om slemhinnors produktion av slem i luftvägarna, bukspottkörtelns sekretion av digestiva enzymer eller leverns sekretion av gallflöde. Sekretionshastigheten kan påverkas av olika faktorer som sjukdom, läkemedel, hormoner och nervimpulser.
Spottkörteltumörer i underkäken (submandibulära salivkörtel tumörer) är en sorts sällsynta tumörer som utvecklas i spottkörteln under underkäken. De kan vara både godartade och elakartade.
Godartade (benigna) tumörer inkluderar exempelvis pleomorfa adenom, basaloid adenom och Warthins tumör. Dessa tumörer växer långsamt och orsakar ofta smärta eller obehag i underkäken. De kan också leda till svullnad i halsen eller sväljningssvårigheter.
Elakartade (maligna) tumörer inkluderar exempelvis adenoid cystisk karzinom, mucoepidermoid carcinom och adenokarcinom. Dessa tumörer kan växa snabbare än godartade tumörer och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på elakartade spottkörteltumörer i underkäken kan vara liknande som för godartade tumörer, men de kan också inkludera sårbarhet eller smärta i munhålan, svullnad i nacken och diffus sväljningssvårigheter.
Behandlingen av spottkörteltumörer i underkäken beror på typen, storleken och om tumören har spridit sig till andra delar av kroppen. Behandlingsalternativen inkluderar kirurgi, strålbehandling och ibland även kemoterapi.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Den medicinska termen för livmoderkörteln är "endometrium". Detta är ett slimskt, blodkärlshaltigt skikt som tapetserar insidan av livmodern (utrymmet där ett befruktat ägg kan växa till ett foster under graviditet). Varje månad genomgår endometriet en cykel av tillväxt och nedbrytning under inflytande av hormoner. Om inget befruktat ägg implanteras i slutet av cykeln kommer endometriet att avfallas, vilket orsakar menstruationsflödet.
Testikel, eller testis, är ett par gonader (könskörtlar) hos manliga djur och människor. De är en del av det reproduktiva systemet och producerar spermier samt den manliga könshormonen testosteron. Testiklarna är också involverade i produktionen av andra hormoner som påverkar bland annat muskelmassa, röstläge, libido och benägenheten till aggressivt beteende. Testiklarna är placerade utanpå kroppen inom scrotum (skrotumsäcken) för att underhålla en lägre temperatur än kroppstemperaturen, vilket är nödvändigt för produktionen av normalt fungerande spermier.
Dimetylfenylpiperaziniumjodid, också känt som DMP-90 eller 1-(4-joddimetylfenyl)piperazin, är ett syntetiskt kemiskt förening som ofta används inom forskning och medicinsk utveckling. Det är en kvävehaltig organisk jodid-salt av dimetylfenylpiperazin-kationen.
Det saknas specifika medicinska definitioner för Dimetylfenylpiperaziniumjodid eftersom det inte används som en läkemedelsbehandling hos människor. Det har dock visats ha potential inom forskning och utveckling av nya läkemedel, särskilt för att behandla neurologiska störningar såsom schizofreni och depression.
Ibland kan det användas som ett positivt allaosteriskt agens (PAM) i forskningssammanhang, vilket betyder att det kan öka aktiviteten hos en specifik receptor i hjärnan, i detta fall muskarinreceptorn.
Samtidigt bör nämnas att Dimetylfenylpiperaziniumjodid också har visat sig ha potential som ett möjligt missbruksämne på grund av dess psykoaktiva effekter, så det är viktigt att hantera det med försiktighet.
Carney Complex är en sällsynt, autosomalt dominant genetisk sjukdom som kännetecknas av flera olika typper av tumörer och pigmentation. Det drabbar främst barn och unga vuxna. Sjukdomen kan påverka flera olika delar av kroppen, inklusive huden, endokrina systemet, hjärtat och andra organ.
Carney Complex karakteriseras ofta av förekomsten av flera olika typer av tumörer, såsom:
* Endokrina tumörer, särskilt adenomer i sköldkörteln (tyreoidea) och körtelar i bukhålan (neuroendokrina tumörer).
* Hjärttumörer, särskilt myxom i hjärtkammare.
* Hudtumörer, särskilt pigmenterade hudtumörer som kallas "lentigines" och "blue naevi".
Sjukdomen orsakas vanligtvis av mutationer i två olika gener, PRKAR1A och CNC2. Dessa genmutationer påverkar cellers förmåga att reglera vissa signalvägar inom kroppen, vilket kan leda till tumörbildning.
Symptomen på Carney Complex varierar mycket mellan olika individer och kan vara milda eller allvarliga. Behandlingen beror på typen och placeringen av tumörerna och kan innefatta kirurgi, mediciner och andra behandlingsmetoder.
Fysiologisk stress är ett svar hos den autonoma nervsystemet och endokrina systemet i kroppen på olika inre eller yttre stimuli, som aktiverar mekanismer för att hantera hot eller krav. Detta svar involverar en komplex kaskad av hormonella och signalsubstanser, inklusive frisättning av adrenalin och noradrenalin från binjuremärgen samt frisättning av cortisol från binjurebarken. Dessa hormoner förbereder kroppen för att hantera stressören genom att öka hjärtfrekvensen, blodtrycket, glukosnivåerna och andningsfrekvensen, samtidigt som de minskar aktiviteten i icke-nödvändiga organ och system. Detta svar är evolutionärt viktigt för överlevnad och anpassning till hot eller utmaningar, men kan ha negativa effekter på kroppen om det uppehålls under lång tid eller blir excesivt.
Histochemistry and immunohistochemistry, ofta förkortat till histokemi respektive immunhistokemi, är två relaterade discipliner inom patologi och cellbiologi.
Histochemistry är en metod som används för att lokalisera och identifiera specifika substanser eller strukturer i celler och vävnader genom att använda histologiska färgningstekniker. Genom att använda olika kemikalier som reagens kan man få celler och vävnader att färgas specifikt beroende på vilka substanser de innehåller, till exempel proteiner, kolhydrater, lipider eller nukleinsyror.
Immunohistochemistry är en undergrupp av histochemistry som använder antikroppar för att detektera specifika proteiner i celler och vävnader. Genom att använda primära antikroppar som binder till ett visst protein och sedan sekundära antikroppar som är konjugerade till en fluorescerande markör eller en enzymatisk katalysator kan man lokalisera och identifiera proteinet i fråga. Detta används ofta inom patologi för att ställa diagnoser, studera sjukdomsprocesser och forska om cellulära mekanismer.
Pregnenolon är ett steroide hormon som produceras inom kroppens ämnesomsättning. Det bildas i körtlarna i binjuremärgen, men även i mindre utsträckning i andra delar av kroppen, såsom hjärnan och könskörtlarna. Pregnenolon fungerar som en grundsubstans eller prekursor i kroppens syntes av andra steroidhormoner, till exempel östrogen, progesteron, testosteron och cortisol. Dessa hormoner är viktiga för bland annat reproduktion, stresshantering, immunförsvar och benstyrka. I kroppen konverteras pregnenolon först till progesteron och därefter till andra steroidhormoner beroende på behov.
'Syrebrist hos foster' (fetal acidosis) är ett medicinskt tillstånd där fostrets blod eller vätska i livmodern har för lågt pH, vilket indikerar en överväldigande syra-bas-störning. Detta orsakas vanligtvis av syrebrist (hypoxi) och/eller onormalt hög halter av kolsyra (hyperkapni) som kan vara relaterade till problem med moderkaka, placentan eller fostrets hjärta eller lungor. Syrebrist hos foster kan leda till allvarliga komplikationer och skador på fostret, inklusive cerebral pares, hjärnskada och död om det inte behandlas i tid.
En binjureresttumör (craniopharyngioma) är en sällsynt typ av godartad (benign) hjärnvävstumör som utvecklas nära hypofysen och pituitärglandet i hjärnan. Tumören har sitt ursprung i rester av embryonal vävnad från binjurebråcket (craniopharyngeus) som inte fullständigt försvann under fostertiden.
Binjureresttumörer kan vara av två typer: adamantinomatös och papillär. Adamantinomatosa tumörer är vanligare och består av blandade celltyper, medan papillära tumörer har en mer enhetlig celltyp.
Dessa tumörer kan växa till storlekar mellan 1-4 cm i diameter och tenderar att vara kirurgiskt svåra att operera bort på grund av sin närhet till viktiga strukturer som hypofysen, pituitärglandet, synnerven (nervus opticus) och cirkulationssystemet.
Symptomen på en binjureresttumör kan variera beroende på dess storlek och placering men inkluderar ofta:
* Försämrad syn
* Hormonella rubbningar som leda till förändringar i vikt, trötthet, svaghet, håravfall och förändrade könshormonnivåer
* Huvudvärk
* Förhöjt tryck inne i skallen (intrakraniellt)
* Balans- och koordinationsproblem
* Förändringar i beteende eller personlighet
Behandlingen av binjureresttumörer består vanligtvis av kirurgi för att avlägsna så mycket av tumören som möjligt, följt av strålbehandling för att förstöra eventuella kvarstående cancerceller. I vissa fall kan strålbehandling vara den enda behandlingsmetoden om tumören inte kan opereras eller om patienten är för sjuk för operation.
Enkephalin er en type endogen opioid peptide som forekommer naturlig i dyrs og menneskers centralnervøse system og gastrointestinale tract. Det finnes to primære former for enkefaliner, alfa-neuroenkefalin og gamma-neuroenkefalin, som syntetiseres fra et felles prekursorpeptid kalt prodynorphin.
Metionin er en essensiell aminosyre som er en del av mange proteiner og peptider i kroppen, inkludert enkefaliner. I tilfelle av 'enkefalin, metionin' refererer dette sannsynligvis til en specifik form for alfa-neuroenkefalin som inneholder metionin i posisjon 5 i peptidkjeden. Denne formen kaller man ofte met-enkefalin.
Så, medicinsk definert er 'enkefalin, metionin' altså en specifik type alfa-neuroenkefalin som inneholder metionin i posisjon 5 og har oppioidaktivitet.
In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.
Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).
I medicinsk kontext betyder "fosterålder" den tid som ett foster lever och växer inuti moderns livmoder, mätt i veckor eller månader. Den genomsnittliga fosteråldern är 40 veckor (ungefär 9-10 månader) från konception till förlossning. Förlossning före den 37:e veckan räknas som för tidig fosterdöd (preterm fetal dödfödd), och efter den 42:a vecka räknas som postmature fosterdöd.
Fosteråldern är en viktig faktor att ta hänsyn till när man bedömer ett fosters hälsa, utveckling och risk för komplikationer under graviditeten och vid förlossningen.
Reserpin är ett alkaloid som initialt isolerades från roten av den indiska plantan Rauwolfia serpentina. Det används som ett läkemedel för att behandla högt blodtryck och vissa former av psykiska störningar, såsom ångest och aggressivt beteende.
Reserpin fungerar genom att påverka neurotransmittor i hjärnan, särskilt noradrenalin och serotonin, vilket leder till en minskad aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Detta kan leda till en sänkning av blodtrycket och en förändring i humöret hos vissa patienter.
Reserpin används inte lika ofta som förr, på grund av att det kan orsaka biverkningar såsom trötthet, illamående, huvudvärk och i sällsynta fall parkinsonism-liknande symtom. Dessutom finns det nu fler moderna läkemedel som är lika effektiva för att behandla högt blodtryck och psykiska störningar med mindre biverkningar.
Aminoglutetimid är ett medicinskt preparat som används som antiepileptikum och även i viss mån för behandling av bröstcancer. Det fungerar genom att hämma enzymet aromatas, vilket minskar produktionen av östrogener i kroppen. Aminoglutetimid är ett derivat av triazol och har också sedd användning som sömnmedel på grund av sin dämpande effekt på centrala nervsystemet.
I svensk medicinsk terminologi kan preparatet stavas på flera olika sätt, till exempel 'Aminoglutethimid' eller 'Aminogluetimid'. Preparatets generiska namn är dock alltid 'Aminoglutetimid', oavsett hur det stavas.
"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.
Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.
Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.
PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.
RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.
Kortikotropinfrisättande hormon (CRH), även känt som corticotropinreleasing hormon, är ett hypothalamushormon som styr aktiviteten hos hypofysens framlob (adenohypofysen). CRH stimulerar frisläppandet av adrenokortikotropt hormon (ACTH) från framlobben, vilket i sin tur leder till sekretion av glukokortikoider som cortisol från binjurebarken. Denna hormonkaskad är en del av stressaxeln och hjälper till att reglera homeostasen i kroppen under olika former av stress.
'Katter' er en betegnelse for en bred vifte af symptomer og tilstande som inneholder:
1. Hjertekateterisering: En invasiv medisinsk procedur der involverer innsetting av et slankt, fleksibelt rør (kateter) i hjertet for å måle trykk og andre fysiologiske parametre.
2. Hjertekateterablation: En behandlingsmetode som brukes til å korrigere abnormale hjerterhyttemønstre (aritmier) ved å øke varme eller kjøleenergi for å ødele eller endre elektrisk ledende vevs i hjertet.
3. Hjertekateterinfeksjon: En infeksjon som oppstår når bakterier, svamp eller andre mikroorganismer invaderer hjertet via kateteret. Dette kan føre til endokardit, en alvorlig infeksjon av hjerteklappen.
4. Hjertekateteremboli: En komplikasjon som kan oppstå når blodklotter dannes rundt kateteret og migrerer til andre deler av kroppen, for eksempel lungene eller hjernen, førende til emboli.
5. Hjertekateterkomplikasjoner: Andre komplikasjoner kan inkludere blødning, infeksjon, arytmi, perforering av hjertet og andre strukturer, luftemboli og iskemi (mangel på ilt) til organer.
I allianse, er 'katter' en viktig del av diagnostisk og terapeutisk kortlaging av ulike hjertesjakter og -tilstander, men det kan også føre til alvorlige komplikasjoner som må overveies når man planlegger disse procedurane.
Medicinskt talat, kallas en "mjölkbildning" eller "galaktcele" för en avflödesstörning i en kvinnas (ibland även mannens) bröst, där det ansamlas mjölk som inte kan tas ut på naturlig väg. Detta kan orsakas av olika faktorer, exempelvis hormonella förändringar under graviditet eller äldre ålder, men kan även uppstå till följd av bröstcancer eller andra sjukdomar i brösten. I vissa fall kan en mjölkbildning vara smärtsam och behöva behandlas med mediciner eller kirurgi för att förebygga infektioner eller andra komplikationer.
Fludrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används som läkemedel. Det har primarily mineralocorticoid-aktivitet, vilket betyder att det hjälper till reglera salt- och vattenbalansen i kroppen genom att påverka njurarnas funktion.
Fludrokortison efterliknar naturliga hormonet aldosteron, som produceras av binjuremärgen. Det används ofta för att behandla lägre än normalt nivåer av aldosteron, ett tillstånd som kallas primärt eller sekundärt hypoaldosteronism.
Ibland kan fludrokortison också användas för att behandla vissa former av svår hjärtsvikt, då det kan hjälpa till att minska symtomen genom att hjälpa kroppen att hålla kvar mer vätska.
Samtidigt bör man vara medveten om att långvarig användning av fludrokortison kan leda till biverkningar som ökat blodtryck, söta matlängtan, ansiktsutvidgning och försämrad immunförsvar. Därför bör läkemedlet endast användas under övervakning av en läkare och i de fall där potentiala fördelar överväger riskerna.
I'm sorry, but I'm unable to provide a medical definition for "Kortodoxon" as it is not a recognized term in medicine or pharmacology. It is possible that there may be a spelling error or typo in the term you provided. If you have any other questions or if there is another term you would like me to look up, please let me know!
Adenohypophysis är den främre delen av hypofysen, en endokrin gland som ligger i hjärnan. Adenohypofysen producerar och sekreterar flera olika hormoner, inklusive tillväxthormon, prolaktin, thyreoideastimulerande hormon (TSH), adrenocorticotrop hormon (ACTH), folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner reglerar en rad olika kroppsliga funktioner, till exempel tillväxt, metabolism, reproduktion och immunförsvar. Adenohypofysen kan delas in i två delar: framloben (anterior pituitary) och bakloben (posterior pituitary). Framloben utgör den största delen av adenohypofysen och är den som producerar de flesta hormonerna. Bakloben producerar istället två hormoner, oxytocin och antidiuretiskt hormon (ADH).
Kromograniner är ett proteinet som finns i vissa celler, särskilt i mastceller och basofila granulocyter. Det spelar en roll i mediatorutlösning vid inflammation och allergiska reaktioner. Kromogranin A används också som markör för neuroendokrina tumörer.
I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.
Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.
Perianal glands, även kända som analskinnet eller anala plexus, är en grupp av talgkörtlar som finns runt omkring anus hos människor. Dessa körtlar producerar en oljig substans som hjälper till att smörja och skydda den känsliga huden i området. I vissa fall kan dessa körtlar bli inflammerade eller infekterade, vilket kan leda till symptom som rodnad, svullnad, smärta och utflöde. I värsta fall kan en abscess eller fistel bildas.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
Veratridin är ett alkaloid förening som utvinns från växten *Veratrum album*, också känd som vit nysrot. Det är ett giftigt ämne som kan orsaka muskelspasmer, hjärtrytmrubbningar och andningsproblem. Veratridin fungerar som en naturlig ligand till sodium-kanaler i cellmembranet, vilket leder till en ökad permeabilitet för natriumjoner och därmed depolarisering av membranet. Detta kan leda till oregelbunden nerv- och muskelaktivitet.
"Androgener" er ein begrep som ofte brukes i medisinsk sammenheng for å referere til steroidhormoner som produseres i mannlige kjøttkjeller og øvre del av binnekløften, også kalt gonader eller kjønnskjellene. Disse hormonene inkluderer testosteron, dihydrotestosteron og androsteron, og spiller en viktig rolle i mannlige kjønnsutvikling, seksual utforming og reproduksjon. Androgener har også effekt på annen kroppslig vekst og utvikling, særlig hos menn. Forstyrrelser i produksjonen av androgener kan føre til forskjellige medisinske tilstander, som f.eks. økt eller redusert kjønnshårvokst og forandringer i seksualdriften.
Kromogranin A är ett protein som finns i sekreterade vesiklar hos sympatiska nervceller och endokrina celler. Det är ett av de proteiner som utgör kärnan i dessa vesiklar, tillsammans med neuropeptider och andra signalsubstanser. När vesikeln fusionerar med cellytan under exocytos kommer kromogranin A att frisättas tillsammans med de andra innehållssubstanserna.
Kromogranin A används som markör för sympatiska nervceller och endokrina celler, och kan mätas i blodet som ett sätt att diagnostisera neuroendokrina tumörer (NET). Ökade nivåer av kromogranin A i blodet kan indikera på närvaro av en NET eller annan typ av neuroendokrin sjukdom.
"Northern blotting" är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och identifiera specifika RNA-molekyler i ett prov. Tekniken bygger på separation av RNA-molekylerna baserat på storlek genom elektrofores, vilket följs av överföring (blotting) av de separerade RNA-molekylerna till en membran där de kan detekteras med hjälp av specifika sondmolekyler.
I ett typiskt Northern blotting-experiment extraheras RNA från ett prov, den renas och fragmenteras sedan i enlighet med önskad storlek. Därefter separeras RNA-fragmenten baserat på deras storlek genom elektrofores i ett agaros- eller polyacrylamidgel. Efter separationen överförs RNA-fragmenten till en membran, ofta en nitrocellulosa- eller nylonmembran, där de fastnar. Membranet exponeras sedan för en radioaktivt markerad sond som är komplementär till den specifika RNA-sekvens man vill detektera. Genom att exponera membranet för ett film emulsion kan man sedan avläsa resultatet i form av en mönstring av radiostrålning på filmen, där starkare band indikerar högre koncentrationer av den specifika RNA-sekvensen.
Northern blotting är en känslig och specificer teknik som används för att studera RNA-uttryck, alternativa splicing, mutationer och andra aspekter av RNA-biologi.
Radioimmunanalyse (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att kvantifiera koncentrationen av ett specifikt protein i en biologisk provprov. I allmänhet involverar RIA följande steg:
1. Förbereda en standardkurva med kända koncentrationer av det målprotein som ska mätas, tillsammans med en fast koncentration av en radioaktivt märkt antikropp (eller omvänt, ett radioaktivt märkt antigen).
2. Extraktion och förberedelse av det okända provet som innehåller målproteinet.
3. Lägg till en konstant koncentration av den radioaktiva markören (antikropp eller antigen) i både standardkurvan och provet.
4. Låt systemet nå jämvikt, så att det radioaktiva markören binds till målproteinet i både standardkurvan och provet.
5. Separera de fria markörerna från de bundna komplexen, vanligtvis genom centrifugation eller filtrering.
6. Mäta den radioaktiva signalen i varje separerat fritt markör-provet och bundet markör-protein-provet.
7. Använd standardkurvan för att korrelera den mätta radioaktiva signalen till en koncentration av målproteinet i provet.
Radioimmunanalys används ofta inom klinisk forskning och medicinsk diagnostik för att uppskatta koncentrationer av olika hormoner, vitaminer, droger, nukleotider, aminosyror och andra biologiskt aktiva molekyler i blod, urin eller andra kroppsfluider.
"Genomspolning" (engelska: "genome sequencing") är en teknik inom genetiken som möjliggör bestämning av den exakta sekvensen av baspar i DNA:t i ett individuellt genom. Det innebär att man kan fastställa den specifika ordningen av de fyra grundläggande building blocken (nukleotiderna) – adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C) – som tillsammans utgör en persons genetiskt material. Genomspolning kan användas för att undersöka allt DNA i en cell, vilket kallas "whole genome sequencing", eller endast vissa delar av det, till exempel "exome sequencing" som begränsar analysen till de områden i genomet som kodar för proteiner. Genomspolning kan vara användbar inom forskning, medicinsk diagnostik och personlig genetisk information.
Fushi tarazu (FTZ) är ett transkriptionellt faktorprotein som spelar en viktig roll i djurs embryonal utveckling, särskilt under segmenteringen av kroppen. FTZ-transkriptionsfaktorerna är en familj av proteiner som liknar FTZ och delar dess funktionella egenskaper. Dessa transkriptionsfaktorer binder till specifika sekvenser av DNA och reglerar transkriptionen av målgener som är involverade i olika cellulära processer, inklusive celldelning, differentiering och apoptos. FTZ-transkriptionsfaktorerna har identifierats hos flera djurarter, inklusive ryggradslösa djur och ryggradsdjur, och mutationer i dessa gener kan leda till abnormiteter under embryonal utvecklingen.
'Pregnaner' är ett steroidhormon som produceras naturligt i kroppen och är en grundstruktur för andra steroidhormoner, såsom gestagener, androgener och kortikosteroider. Progesteron är ett exempel på ett hormon som bygger på pregnanstrukturen. Pregnaner har också farmakologisk användning i form av syntetiska derivat, till exempel i kontraceptiva piller och hormonbehandlingar.
'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.
Androstendion är ett steroide hormon som produceras i binjurarna, äggstocken, testiklarna och övergående i binjurebarken. Det fungerar som en förstadie till både östrogener och androgener, såsom testosteron och estradiol. Androstendion kan också konverteras till DHEA (dehydroepiandrosteron) i binjurebarken. Nivåerna av androstendion varierar naturligt beroende på kön, ålder och andra faktorer.
Acetylcholin (ACh) er ein neurotransmitter, det vil si en type signalstoff som overfører informasjon mellom nervesystemet og andre deler av kroppen. ACh er involvert i mange forskjellige funksjoner i kroppen, blant annet:
1. Muskelaktivitet: ACh er viktig for å aktivere skeletmuskler og hjerte musclesammenspilling. Når ein nervesignal kommer til en muskel, setter det av en reaksjon som frigir ACh fra nerveendingen (den delen av nerven som er nærmest muskelen). ACh binder seg deretter til reseptorer på muskelcellen og får muskelen til å kontraherast.
2. Kognisjon: ACh spiller en viktig rolle i kognisjon, inkludert opmerksomhet, hukommelse og læring. Det er involvert i flere aspekter av kognisjonen, blant annet å holde informasjon i arbeidshukommelsen og å skifte fokus mellom forskjellige oppgaver.
3. Sansning: ACh er involvert i visse typer sansing, som syn og hørsel. I øynene finnes det en type nerveceller som bruker ACh for å overføre informasjon fra øyet til hjernen.
4. Emosjon: ACh er også involvert i emosjonelle prosesser, blant annet frykt og vrede. Det kan påvirke humør og adferd ved å påvirkte hjerneområdene som er involvert i disse prosessene.
ACh binder seg til to hovedtyper av reseptorer: nicotinisk og muskarinisk. Nicotinske reseptorer finnes i muskler og nervesystemet, mens muskarinske reseptorer forekommer i hjernen og andre deler av kroppen. ACh-antagonister, som for eksempel kurare, blokerer nicotinistiske reseptorer og brukes som relaksanter for å løsne musklene under kirurgiske operasjoner. ACh-agonister, som for eksempel pilokarpin, aktiverer muskarinske reseptorer og brukes til å behandle grøn stær eller å stimulere svedkjertene for å redusere feber.
Angiotensin II är en peptidhormon som orsakar blodkärl att kontrahera och utvidgas, vilket ökar blodtrycket. Det produceras i renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) som ett svar på minskat blodvolym eller nedsatt hjärtfunktion. Angiotensin II är en aktiv metabolit av angiotensin I, som bildas när angiotensinogen cliveras av renin.
Angiotensin II binder till angiotensin II typ 1-receptorer (AT1) på blodkärlsmuskler och andra vävnader, vilket orsakar en ökning av intracellulärt calcium och kontraktion av muskelceller. Det stimulerar också aldosteronutsöndring från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njurarna och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.
Angiotensin II har också proinflammatoriska och profibrotiska effekter, vilket kan leda till skada på hjärta, njurar och andra vävnader vid långvarig exponering.
'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.
Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:
* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.
Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.
Hormoni är kemiska signalsubstanser som produceras och secreteras av endokrina celler eller glandulae i människokroppen. De transporteras sedan via blodet till målceller, där de binder till specifika receptorer och påverkar celldelningen, vävnadens tillväxt och utveckling, metabolismen och homeostasen i kroppen.
Exempel på hormoner inkluderar insulin, som produceras av bukspottkörteln och reglerar blodsockernivåerna; östrogen och testosteron, som är könshormoner som produceras av äggstockarna respektive testiklarna och påverkar reproduktionen och sekundära könskaraktärer; samt adrenalin, som produceras av binjurarna och förbereder kroppen för "kampsituationer".
Clormadinonacetat är ett syntetiskt gestagen, ett hormon som används i vissa typer av hormonbehandling, till exempel vid behandling av utebliven menstruation eller endometrios. Det verkar genom att imitera progesteronets effekter på kroppen. Clormadinonacetat kan också användas som en del av kombinerad hormonbehandling för preventiv behandling, men detta är inte lika vanligt som andra typer av gestagener.
Det är viktigt att notera att användning av clormadinonacetat kan vara associerat med vissa biverkningar och risker, såsom ökad risk för blodproppar och vissa typer av cancer. Dessutom bör det inte användas under graviditet eller vid vissa hälsotillstånd. Läkarens rekommendation bör alltid sökas innan man börjar använda någon form av hormonbehandling.
En bukröntgen, även kallat abdominell röntgen, är en medicinsk undersökning där bukhålan (abdomen) tar på röntgenfilm för att få en bild av de inre organen och strukturerna. Detta kan användas för att leta efter olika sjukdomar eller skador, till exempel stenar i urinledaren eller tarmväggsförändringar.
Bukröntgen är en relativt enkel och snabb undersökning som inte kräver någon särskild förberedelse från patientens sida, men patienten måste ligga stilla under undersökningen så att bilderna inte blir suddiga. Undersökningen använder låga doser av joniserande strålning och är vanligtvis smärtfri, även om det kan kännas obehagligt att hålla andan under vissa delar av undersökningen.
Metyrapon är ett syntetiskt medicinerat ämne som används inom medicinen. Det hämmar enzymet 11-beta hydroxylas, som ingår i kortikoidhormoners biosyntesprocess i binjurebarken.
Metyrapon används primärt för att diagnostisera och behandla endokrina störningar, särskilt Cushings syndrom. Genom att hämma 11-beta hydroxylas kommer produktionen av kortisol och aldosteron i binjurebarken att minska, medan produktionen av androstendion ökar.
Det är viktigt att notera att Metyrapon inte bör användas utan en läkares övervakning och recept, eftersom det kan ha allvarliga biverkningar och interagera med andra mediciner.
Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.
Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.
I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.
I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.
Iodradioisotoper är radioaktiva isotoper av grundämnet jod. Jod är ett essentialt spårämne för människan och ingår i till exempel sköldkörtelhormonerna. I medicinskt syfte används ofta jodradioisotopen I-131 som terapi vid behandling av sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer.
I-131 har en halveringstid på ungefär 8 dagar och emitterar betastrålning som kan förstöra cancerceller i sköldkörteln. Behandlingen med I-131 är vanligtvis smärtfritt och utförs ambulant, men efter behandlingen kan det uppstå biverkningar såsom trötthet, hosta och förändrad smakuppfattning under en tid.
'Muskarin' är ett endogent neurotransmittor som binder till muskarinreceptorer i nervsystemet hos djur. Det är en kemisk substans som ursprungligen isolerades från svampen Amanita muscaria (den röda flugsvampen). Muskarin har ingen känd hormonell eller neurotransmittorfunktion i människokroppen, men det är viktigt för att förstå hur muskarinreceptorer fungerar.
Muskarinreceptorerna delas in i fem olika typer (M1-M5) och är involverade i en rad fysiologiska processer som reglerar bland annat hjärtats frekvens, pupillstorlek, slemhinnors sekretion, muskelaktivitet och kognitiva funktioner.
Exogent muskarin, till exempel muskarin som intas genom svampförgiftning eller läkemedel, kan påverka dessa processer genom att binde till muskarinreceptorerna och orsaka symtom som saknad av törst, ökad salivation, trötthet, synrubbningar, pupillkonstriktion, bradykardi (långsam hjärtslag), kramp i bronkioli och muskler samt andningsproblem.
Cowper's gland, även känt som bulbourethral gland, är en parig, skaldöv formad körtel hos män som utsöndrar en klar, slimig vätska som kallas Cowper's fluid eller pre-ejakulat. Denna vätska hjälper till att rena och skydda urinröret från urinen och fungerar också som lubrikant under sexuell aktivitet för att underlätta penetrationen. Cowper's gland är belägen under prostata och mynningen av glandet öppnar sig i urinröret, nära dess förening med penisroten.
'Spottkörtelstenar' är en medicinsk term som refererar till små, hårda avsättningar av kalksalter som bildas i körtelvävnaden, särskilt i de små salivkörtlarna under tungan och under underkäken (submandibulära och sublinguala körtlarna). Dessa stenar kan orsaka problem med avflödet av spegelsyra och leda till symptom som smärta, svullnad och infektion i munhålan. Stenarna kan vara asymptomatiska eller orsaka allvarliga besvär beroende på storleken och platsen där de bildas. Behandlingen kan innebära avlägsnande av stenarna med hjälp av minimalinvasiva tekniker eller kirurgi.
Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.
Hexametoniumföreningar är en grupp av kurareliknande föreningar som användes inom medicinen, särskilt inom anestesi, förr som muskelrelaxerande medel. Deras verkningsmekanism bygger på att de blockerar den nervösa ledningens överföring av impulser till skelettmuskulaturen, vilket orsakar en temporär muskelrelaxation.
Exempel på hexametoniumföreningar inkluderar:
* Hexametonium (Cymeton)
* Metonium (Nepresol)
Dessa medel användes huvudsakligen under 1950- och 1960-talen, men de har idag i stort sett ersatts av andra muskelrelaxerande medel som är både säkrare och mer effektiva. De flesta hexametoniumföreningarna anses numera vara förlegade och används inte längre inom klinisk praktik på grund av deras biverkningar och begränsade terapeutiska index.
Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:
1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.
For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.
Angiotensinreceptorer är proteiner i cellmembranet hos däggdjur som binder till hormonet angiotensin II och utlöser en signaltransduktion som orsakar vasokonstriktion (blodkärlsförträngning), ökat blodtryck, och utsöndring av aldosteron från binjuremärgen. Det finns två huvudtyper av angiotensinreceptorer: AT1- och AT2-receptorer. AT1-receptorerna är de mest vanliga och orsakar de flesta effekterna av angiotensin II, medan AT2-receptorerna har en mer modulerande roll i kroppens homeostas. Angiotensinreceptorer spelar därför en viktig roll i regleringen av blodtrycket och vätskebalansen i kroppen.
Testosteron är ett steroidhormon som produceras huvudsakligen i testiklarna hos män, även om kvinnor också producerar mindre mängder i äggstockarna och binjurarna. Det är det primära manliga könshormonet och spelar en viktig roll i utvecklingen och funktionen av de manliga könsorganen, samt i uppbyggnaden och underhållet av muskler, ben, hud, hår och allmän kroppskomposition. Testosteron påverkar också mäns sexuella drifter och fertilitet genom att stödja produktionen av spermier. Hormonet är viktigt för människors allmänna hälsa och välbefinnande, och kan påverka humör, kognition, energi och livskvalitet. Testosteronnivåer tenderar att vara högst under ungdomen och tidiga vuxenlivet och minskar gradvis med åldern.
'Hypokalemia' är ett medicinskt tillstånd där individen har för låga nivåer potassium i blodet. Normalvärdet för potassium i blodet ligger vanligtvis mellan 3,5 och 5,0 millimol per liter (mmol/L). Hypokalemi definieras som en serumkoncentration av potassium under 3,5 mmol/L.
Låga potassienivåer kan orsaka en rad symtom, inklusive muskelsvaghet, kramper, hjärtrytmrubbningar och i allvarliga fall till och med hjärtstopp. Hypokalemia kan bero på olika orsaker, såsom diarré, kräkningar, missbruk av laxermedel, vissa sjukdomar som påverkar njurarna eller mag-tarmsystemet, vissa läkemedel och elektrolytbrist efter vattenförlust. Behandlingen av hypokalemi innebär ofta att kompensera för den elektrolytbrist som orsakat tillståndet, vanligtvis genom att ge potassiumpreparat per oral eller intravenöst beroende på allvarlighetsgraden.
'Urogenitala systemet' är ett samlingsnamn för de två anatomiska systemen; urinsystemet (uro-), som transporterar urin ut från kroppen, och genitalsystemet (genital), som är involverat i reproduktionen.
Urinsystemet består av två njurar, två uretrar, urinblåsa och urinoverslutare. Njurarna producerar urin som transporteras genom uretrarna till urinblåsan där den lagras innan den tömms genom urinoverslutaren.
Genitalsystemet består hos män av testiklar, bitestikel, penis och prostata, medan det hos kvinnor består av äggstockar, äggledare, livmoder, slid och blygdläppar. Genitalsystemet är involverat i produktionen, transporten och befruktningen av ägg och spermier samt menstruationen hos kvinnor.
Båda systemen fungerar tillsammans för att eliminera avfallsprodukter och underhålla reproduktionsfunktionen i kroppen.
'Kalium' er ein betegnelse for ein elementar ion eller ein grundstoff som i kjemisk forbindelseer ofte forekommer som K+. Kalium er et viktig elektrolytt og spesielt viktig for dei funksjonane til musklane og hjertet i menneskekroppen. Den normale verdi for kalium i blodet er mellom 3,5 og 5,0 milliequivalenter per liter (mEq/L). For lavt eller for høyt innhold av kalium kan føre til ulika helseproblemer.
Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.
Dygnsrytmen (engelska: circadian rhythm) refererar till den inre biologiska klocka hos levande organismer, inklusive människor, som reglerar olika fysiologiska processer och beteenden under dygnet. Dessa processer inkluderar sömn-vakenhetscykler, kroppstemperatur, blodtryck, hjärtfrekvens, hormonnivåer och andra funktioner.
Den centrala regulatorn av dygnsrytmen finns i en grupp nervceller i hypotalamus, en del av hjärnan som kallas supraChiasmatic nuclei (SCN). SCN koordinerar dygnsrytmen genom att kontrollera produktionen och release av hormoner såsom melatonin och cortisol. Dessa hormoner påverkar sömn-vakenhetscykler, kroppstemperatur och andra fysiologiska processer.
Dygnsrytmen är en cirka 24-timmars cykel som styrs av ljus-mörkercykeln i naturen. Exponering för naturligt dagsljus på morgonen hjälper att ställa in den inre klockan och underlättar en normal sömn-vakenhetscykel. Människor som arbetar nattskift eller reser över tidszoner kan uppleva störningar i sin dygnsrytm, vilket kan leda till sömnproblem och andra hälsoproblem.
"Spottkörtelsgångar" (salivary gland ducts) är de små rör som förbinder spottkörtlarna med munhålan. Deras främsta funktion är att transportera spelet (spottet) från spottkörtlarna till munhålan, där det hjälper till att bryta ned maten och underlättar sväljningen. Det finns tre par större spottkörtlar – de två pärspottkörtlarna och den ena käkspottkörteln – som tillsammans producerar mer än 90% av allt spele i kroppen, och var och en har sina egna spottkörtelsgångar. Dessutom finns det små accessoriska spottkörtlar över hela munhålan och i struphuvudet som också har egna spottkörtelsgångar.
Kromaffin cell
Binjure
Endokrina körtlar
Progesteron
Fjodor Lishajko
Noradrenalin
Addisons sjukdom
Binjureinsufficiens
Gepard
Androstendion
Östrogenreceptorer
Opioidinducerad endokrinopati
High-density lipoprotein
Perukhorn
Zink
Gestagener
Lista över kroppens organ
Dopamin
Endokrina sjukdomar
Askorbinsyra
Utmattade binjurar
Utmattade binjurar diagnos
Utmattade binjurar diagnos
Binjurar-arkiv - Bertils hypo-blogg
Sköldkörtel & binjurar - Kropp i Obalans AB
Binjuretest / DHEAS - Testa dina binjurar via blodprov | Werlabs
Vad är det som får dina binjurar att producera att adrenalin och kortisol
91: Binjurar, stress och aptit. Hur ska du äta för att stötta HPA-axeln? Och varför blir du inte mätt? Lyssnarfrågor! | 4Health...
Holistic Hormontest kvinna | Holistic
Är daytrading lika beroendeframkallande som gambling? | Morningstar
Riktlinjer för utredning och behandling av hirsutism och polycystiskt ovariesyndrom, PCOS - Janusinfo.se
Trombotisk trombocytopen purpura - Socialstyrelsen
Hyreskontrakt villa mall gratis
Symtom och kliniska fynd - RCC Kunskapsbanken
Varför är du trött? - Anna Hallén AB
Hälsa
mars 2009 - Zarah Öbergs Blogg
Binjurefunktionstest - DHEAS. Beställ provtagning | Medisera
Hypo2-föreningens brev till Socialdepartementet, ang LMV:s hantering av licenser - Hypotyreos.info
LASER & HUDVÅRD, Stockholm - Bokadirekt
Hormonrådgivare, kvinnan mitt i livet
Cancer i binjurarna
Tänkande och beslutsfattande
Lärare i Svenska som andraspråk åk 1 - Aneby
Recept hemgjort kollagentillskott - Next Level Biohacking
Varfor ater vi
Hanna eriksson wiita
Planering forskola eslov
Producerar7
- Producerar katekolaminer i form av adrenalin/epinefrin och noradrenalin/ Detta inlägg fokuserar på vad en hårmineralanalys kan ge för svar gällande dina binjurar. (firebaseapp.com)
- Våra binjurar (sitter som små mössor ovanpå njurarna) producerar olika hormoner och kemikalier som kortisol och adrenalin. (firebaseapp.com)
- Dopamin utlöser också dina binjurar som producerar adrenalin. (morningstar.se)
- Cushings hund uppstår när en hunds binjurar producerar för mycket kortisol. (netlify.app)
- Binjurebarken är den yttre delen av binjurarna, som sitter ovanpå Cancer i binjurebarken är en ovanlig men mycket aggressiv sjukdom som Kvinnor som passerat klimakteriet producerar inte längre östrogen i äggstockarna, utan i andra vävnader som lever och binjurar. (netlify.app)
- På grund av sina många hälsosamma egenskaper har ingefära använts som ett naturligt … Om dina binjurar är utmattade producerar de för lite kortisol och du får ett försämrat skydd mot allergier. (web.app)
- Binjurar producerar kortison, familjerådgivare Gotlands kommun Tor Lindberg. (atb-heidelberg.de)
Kropp2
- Hur mår dina binjurar del 2 - Att läka trötta och stressade binjurar Nu är det dags att se närmare på den så viktiga återhämtningen för trötta binjurar och en kropp i obalans. (netlify.app)
- Din kropp har två binjurar, en som ligger kirurgiska ingrepp. (netlify.app)
Binjurarna3
- Binjurarna är 9 jan. 2020 - Binjureutmattning beror inte på trötta binjurar. (netlify.app)
- Binjurarna sitter ovanpå njurarna och utsöndrar mer än 50 olika slags hormoner som kroppen Teorin bakom "binjureutmattning" också så kallad "adrenal fatigue" är att kronisk stress tröttar ut binjurarna och att detta i sin tur leder till lägre hormonnivåer av Hur kan vi då hjälpa våra binjurar, om vi misstänker att de är uttröttade? (netlify.app)
- 2. Vad du behöver Mage och tarm · Immunsystemet · Hormoner · Urinvägar · Sköldkörtel och binjurar · Mental hälsa · Depression och nedstämdhet · Sömn, stress och återhämtning behandling med LHRH-analoger eller orkiektomi, minskar androgenproduktionen i testiklarna men påverkar inte androgenproduktionen i binjurarna eller i. av HM Petersson · 2008 - Kortisol är en av de huvudsakliga orsakerna till anpassningssjukdomar (12). (netlify.app)
Njurar1
- Ett yogapass som arbetar på njurar och binjurar. (yoginilindaklang.se)
Utmattade binjurar12
- Förutom konkreta näringsbrister, är utmattade binjurar en vanlig orsak till sköldkörtelproblematik. (netlify.app)
- Symptom på utmattade binjurar kan vara både fysiska och psykiska. (netlify.app)
- Utmattade binjurar och för låg kortisolproduktion betyder att vi inte längre är förmögna att hantera stress. (netlify.app)
- Hej Nu har det visat sig att jag har antikroppar mot ämnesomsättningen, utmattade binjurar, olika brister bla Zink och inflammationer i kroppen. (netlify.app)
- Även utmattade binjurar kan vara en bidragande orsak till störningar i sköldkörtelns funktion. (netlify.app)
- Människor med utmattade binjurar får ofta en sämre förmåga att anpassa sig till olika livssituationer. (netlify.app)
- 5 feb. 2013 - Vad som är viktigt att känna till är att sköldkörtelproblematik oftast föregås av trötta eller utmattade binjurar som inte återhämtat sig. (netlify.app)
- Du kan läsa 25 nov. 2015 - Min kost idag är helt baserad på min mage och mina utmattade binjurar. (netlify.app)
- För 14 nov 2018 När man talar om utmattade binjurar syftar man dock på binjurebarken och kortisolproduktionen. (netlify.app)
- Malin har skannat nätet på sådan information och här får du ta del av råd Så mycket som 80 % av befolkningen i väst uppskattas ha utmattade binjurar. (netlify.app)
- Symptom på utmattade binjurar är trötthet, irritation, låg energi på morgonen samt under dagen, svängningar i humöret, smärta i kroppen, samt att man kan bli sjuk relativt enkelt. (medisera.se)
- Utmattade binjurar syftar på binjurebarken och kortisolproduktionen. (medisera.se)
Stressade binjurar2
- Det är skillnad på trötta binjurar och stressade binjurar. (netlify.app)
- Om problemen nyligen börjat har man oftast stressade binjurar men om stressen pågår en längre tid så övergår det slutligen till att de blir trötta. (netlify.app)
Kortisol1
- Etiketter: binjurar I den här texten får du lära dig mer om vad kortisol egentligen är, vilken kroppen inte är optimala och vad du kan göra för att undersöka dina kortisolnivåer. (firebaseapp.com)
Sitter1
- Vi har två binjurar som sitter baktill i bukhålan, ovanför njuren. (netlify.app)
Stress3
- 91: Binjurar, stress och aptit. (4health.se)
- Kolhydrater vid "trötta binjurar", utmattning och stress? (4health.se)
- Trötta binjurar/stress/ utbrändhet är inte att leka med. (netlify.app)
Produceras1
- Detta testosteron produceras i äggstockar och binjurar. (blodkollen.se)
20211
- 2021 - Innan du läser denna blogg så rekommenderar jag att du läser min tidigare blogg: Binjureutmattning beror inte på trötta binjurar. (netlify.app)
Obalans1
- Det låter som att du har en utmattning i dina binjurar och således en hormonell obalans. (firebaseapp.com)
Symptom1
- Utmattade och utbrända binjurar kan sätta igång en kaskad av sjukdomsprocesser, och vanliga symptom kopplade till binjureutmattning. (netlify.app)
Utmattade6
- Utmattade binjurar kommer av långvarig stress, aldrig akut stress. (web.app)
- Utmattade binjurar med låga kortisolvärden klarar inte av att ta hand om 1 nov 2018 Magnesium stärker binjurar tillsammans med C-vitamin och B-vitaminer. (web.app)
- 2018 - Varför: För utmattade binjurar pga stress. (netlify.app)
- Onödig konsumtion av binjureextrakt Depression, utmattade binjurar och utbrändhet är kopplat till kronisk stress och kortisolproblem. (netlify.app)
- Tidiga symtom kan vara trötthet och mindre ork, fruse 7 okt 2015 Trötta, utmattade binjurar är den senaste innediagnosen - en följd av dagens i vårt stressade tidevarv får slita så hårt att de mattas ut och slutar fungera. (netlify.app)
- Om dom signalerna ligger på hela tiden ( som det gör för många människor i dagens samhälle) så får vi en rundgång av stresshormoner, som gör våra binjurar utmattade och då slår det ner takten på signalerna i hjärnan. (optimaltliv.nu)
Kvinnor1
- Dessa hormoner utsöndras från testiklar och binjurar hos män och i mindre mängd från äggstockar och binjurar hos kvinnor. (akaciamedical.com)
20181
- 10 nov 2018 Binjureutmattning beror inte på trötta binjurar. (web.app)
Symtom1
- I början när du stressar, … Fortsätt läsa "Symtom och behandling vid binjureutmattning… Stöd dina binjurar på naturlig väg! (web.app)
Hormoner1
- Diagnosen blev Addison vilken innebär att mina binjurar slutat tillverka livsviktiga hormoner. (bokcirklar.se)
Funktion1
- Liothyronin ska inte användas av personer som har nedsatt funktion av binjurar och hypofysframlob. (dinamediciner.se)
Hypofys1
- HPA står för hypotalamus, hypofys och binjurar fast på engelskans Behandling av elakartade tumörer (cancer). (web.app)
Sjukdomar1
- Kursen hålls alltid från lunchtid onsdag till lunchtid fredag och fokuserar på kirurgisk behandling av sjukdomar i thyroidea, parathyroidea, binjurar, buksarkom och neuroendokrina tumörer. (sfek.se)
Cushings2
- Men det som många inte berättar är att om man under lång tid tar kortisonbehandling utan att ha en bekräftad underfunktion i binjurar och endast på lösa misstankar om att man kan ha "binjureutmattning" istället kan få ett kortisolöverskott i kroppen, med symptom på Cushings syndrom (Hyperkortisolism) såsom övervikt med bukfetma, månansikte, fettknöl på nedre delen av nacken, skör och infektionskänslig hud. (web.app)
- Cushings syndrom pga avsaknad av binjurar. (medinsikt.se)