Betalipotropin
Endorfiner
Betaendorfin
Adrenokortikotropiskt hormon
Melanocytstimulerande hormoner
Hypofys
Proopiomelanokortin
Adenohypofyshormoner
Nelsons syndrom
Proteinprekursorer
Addisons sjukdom
Adenohypofys
Neurohypofys
Enkefaliner
Betalipotropin (BLTP) är ett peptidhormon som bildas i människokroppen. Det produceras som en del av proopiomelanocortin-proteinet (POMC), som även är prekursor till andra hormoner såsom adrenokortikotrop hormon (ACTH) och endorfiner.
BLTP har visat sig ha en viktig roll i regleringen av lipidmetabolism, särskilt cholesterol- och fettsyrumedlen. Det stimulerar bland annat produktionen av lipoproteinlipas, ett enzym som bryter ner lipoproteiner och frigör fettsyror som kan användas som energikälla eller lagras i kroppen.
Det är värt att notera att forskningen kring BLTP fortfarande är relativt begränsad, och det finns fortfarande mycket att lära om dess exakta funktioner och mekanismer i kroppen.
Endorfiner är kroppsegena peptider som fungerar som neurotransmittorer och neuropeptidhormoner. De produceras naturligt i kroppen, särskilt i hypofysen och binjuremärgen, och har en smärtlindrande effekt samt kan framkalla känslor av välbefinnande och glädje. De utsöndras till exempel vid fysisk aktivitet, stress, smärta och orgasm. Deras roll innefattar även att reglera hunger, aptit, sömnsättning och immunförsvaret.
Beta-endorfiner är en typ av endogen peptidhormon, som produceras i kroppen och binder till opioidreceptorer i centrala nervsystemet (CNS). De har en smärtlindrande effekt och kan också påverka sinnesstämning, känslor och minnesfunktioner. Beta-endorfiner är en del av endorfinfamiljen, som också inkluderar alfa-, gamma- och delta-endorfiner. Dessa peptider produceras naturligt i kroppen och hjälper till att reglera smärta, stress, emotionell respons och andra fysiologiska processer.
Adrenokortikotropiskt hormon, ofta förkortat ACTH, är ett hormon som produceras och utsöndras av hypofysens framlob (adenohypofysen). Hormonet styr produktionen och sekretionen av kortisol och andra glukokortikoider från binjurebarken.
ACTH bildas som en del av ett större protein, proopiomelanocortin (POMC), tillsammans med andra biologiskt aktiva peptider som β-endorfin och melanocytstimulerande hormon (MSH). När POMC spjälkas upp av specifika enzymer bildas de olika peptiderna, inklusive ACTH.
ACTH binder till sina receptorer i binjurebarken och stimulerar syntesen och sekretionen av kortisol, som är ett viktigt hormon involverat i stressrespons, metabolism och homeostas. Överskott av ACTH leder till ökad produktion av kortisol, medan brist på ACTH orsakar minskad produktion av kortisol och kan leda till sjukdomen Addisons sjukdom.
'Melanocytstimulerande hormoner' (MSH) är en grupp peptidhormoner som produceras och sekreteras av hypofysens bakkropp (neurohypofysen) och melanocyterna i huden. De har olika funktioner i kroppen, men deras huvudsakliga roll är att styra pigmentproduktionen i huden genom att påverka melanocytcellerna.
MSH-hormonerna binder till specifika receptorer (MC1R, MC3R och MC4R) på melanocytcellernas yta, vilket leder till en ökad produktion av det bruna pigmentet eumelanin. Detta resulterar i en mörkare hudfärg och skyddar huden mot UV-strålning från solen.
MSH-hormonerna har också visat sig ha en roll i regleringen av aptit, hungerkänslor, kroppsvikt och energibalans genom att påverka nervsystemet. Dessa hormoner inkluderar alpha-melanocyte-stimulating hormone (α-MSH), beta-melanocyte-stimulating hormone (β-MSH) och gamma-melanocyte-stimulating hormone (γ-MSH).
I allmänhet är melanocytstimulerande hormoner viktiga regulatorer av pigmentering, aptit och energibalans i kroppen.
'Hypofys' eller 'hypofysen' er en endokrin gland som ligger i hjernens base, under hjernebrystet (sella turcica). Hypofysen har to deler: forhypofysen og bakhypofysen. Forhypofysen produserer hormoner som styrer andre endokrine glands funksjon, mens bakhypofysen produserer hormoner som påvirker kroppens vekst, opplaring av vannet i kroppen og søvn/vekttilstand. Hypofysen er viktig for å holde balanse mellom kroppens mange forskjellige systemer og fungerer som et slags kontroll- og reguleringsorgan for kroppens hormonnivåer.
Proopiomelanokortin (POMC) är ett protein som bildas inuti kroppens celler. Det produceras främst i hypofysen, en endokrin (hormonproducerande) Drüsa lokaliserad i hjärnan. POMC bryts sedan ner till olika peptider, däribland:
1. Adrenocorticotrop hormon (ACTH): Styr kortisolproduktionen i binjurarna.
2. Melanocytstimulerande hormon (MSH): Reglerar hudens pigmentering och har också en roll i hungerkontrollen.
3. Beta-endorfin: Har en smärtstillande, lugnande och belöningsrelaterad effekt på centrala nervsystemet.
4. Gammas-lorfrin: Har en opioidaktivitet och kan påverka smärta, humör och appetit.
POMC har därför en viktig roll i regleringen av flera kroppsliga funktioner som inkluderar stressrespons, hungerkontroll, pigmentering och smärtkänslighet.
Adenohypophysenhormoner är hormoner som produceras och utsöndras av framloben (adenohypofysen) i hypofysen, en endokrin gland som ligger i hjärnan. Adenohypofysen kan delas in i tre delar: det anteriora, mittre och bakre loben. De hormoner som produceras i det anteriora lagret kallas adenohypophysehormoner.
Det finns sex olika typer av adenohypophysehormoner:
1. Growth hormone (GH) eller tillväxthormon stimulerar tillväxt och celltillväxt i kroppen.
2. Thyroid-stimulating hormone (TSH) reglerar ämnesomsättningen och produktionen av tyreoideahormoner i sköldkörteln.
3. Adrenocorticotropic hormone (ACTH) styr kortisolproduktionen i binjuremärgen.
4. Follicle-stimulating hormone (FSH) och
5. Luteinizing hormone (LH) reglerar reproduktionshormoner och ägglossning hos kvinnor.
6. Prolactin (PRL) styr produktionen av modermjölk efter förlossning hos kvinnor.
Dessa hormoner är mycket viktiga för att underhålla homeostasen i kroppen och reglera olika fysiologiska processer som tillväxt, ämnesomsättning, reproduktion och immunförsvar.
Nelson's syndrom är ett sällsynt endokrint tillstånd som orsakas av överaktivitet i hypofysens framtäta celler (corticotrofa celler) efter att bilateral adrenalektomi har utförts. Bilateral adrenalektomi innebär en fullständig kirurgisk removal av båda binjurarna. Tillståndet är uppkallat efter den engelske endokrinologen Don Nelson, som beskrev det första fallet 1958.
Efter adrenalektomi behöver patienten livet ut hormonersättning med glukokortikoider (till exempel kortisol) och mineralokortikoider (till exempel aldosteron). Om inte den hormonella ersättningen är tillräcklig eller om corticotrofa cellerna i hypofysen börjar överproducera adrenocorticotrop hormon (ACTH) kan Nelson syndrom utvecklas. Detta leder till en ökning av pigmenteringen i hud och slemhinnor på grund av ökad produktion av melanin, som stimuleras av ACTH. Andra symptom kan inkludera huvudvärk, synrubbningar, trötthet och svårigheter att kontrollera diabetes insipidus om detta redan föreligger.
Nelson syndrom behandlas vanligtvis med kirurgi eller strålbehandling för att reducera storleken på hypofysen och minska produktionen av ACTH. I vissa fall kan mediciner som blockerar produktionen av ACTH ges.
Proteinprekursorer är ofta refererade till som de råa materialen eller de ursprungliga proteinerna som undergår en process för att bli aktiva peptider eller proteiner i kroppen. Dessa prekursorer kan vara inaktiva eller delvis aktiva, och de måste klippas upp och modifieras på olika sätt av enzymer kallade proteasomer och peptidaser för att bli fullt funktionella.
Ett exempel på ett proteinprekursor är proinsulin, som är ett inaktivt protein som produceras i bukspottkörteln. Proinsulin klipps sedan upp av enzymet prohormonkonvertas till insulin och C-peptid, vilka är de aktiva peptider som reglerar blodsockernivåerna i kroppen.
Proteinprekursorer kan också innehålla signalpeptider, som är sekvenser av aminosyror som guider proteinet till rätt kompartment i cellen eller ut i extracellulärt rum. Signalpeptiderna klipps bort efter att proteinets syntes är klar.
I allmänhet är proteinprekursorer viktiga för att producera och reglera olika funktioner i kroppen, inklusive hormonproduktion, immunförsvar och celldelning.
Addison's disease, även känt som primär adrenal insufficiens, är en sällsynt endokrin sjukdom som orsakas av en underaktivitet i kortikoidkörtlarna i binjuremärgen. Detta leder till ett brist på hormoner som kortisol och aldosteron.
Typiska symtom på Addison's sjukdom innefattar trötthet, svaghet, viktminskning, aptitlöshet, illamående, diarré, lågt blodtryck, hyperpigmentering av huden och sänkt kroppstemperatur. Sjukdomen kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt. Behandlingen består vanligen av hormonersättning med kortisol och aldosteron.
Adenohypophysis är den främre delen av hypofysen, en endokrin gland som ligger i hjärnan. Adenohypofysen producerar och sekreterar flera olika hormoner, inklusive tillväxthormon, prolaktin, thyreoideastimulerande hormon (TSH), adrenocorticotrop hormon (ACTH), folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner reglerar en rad olika kroppsliga funktioner, till exempel tillväxt, metabolism, reproduktion och immunförsvar. Adenohypofysen kan delas in i två delar: framloben (anterior pituitary) och bakloben (posterior pituitary). Framloben utgör den största delen av adenohypofysen och är den som producerar de flesta hormonerna. Bakloben producerar istället två hormoner, oxytocin och antidiuretiskt hormon (ADH).
Neurohypofys, på latin kallat Neurohypophysis, är den bakre delen av hypofysen, en endokrin gland som ligger i hjärnan. Den består av nervceller som producerar och lagrar hormoner som styr vissa kroppsfunktioner. Neurohypofysen innehåller två typer av hormoner: oxytocin och antidiuretisk hormon (ADH). Oxytocin är involverat i bland annat fosterleverans och bröstmjölksekretion, medan ADH reglerar vattentrycket i kroppen genom att påverka mängden urin som produceras.
Enkephaliner är en typ av endogena opiater, som är naturligt förekommande peptider i djurriket. De binder till och aktiverar opioidreceptorer i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS), vilket resulterar i smärtlindring, modifiering av humör och andra effekter som är typiska för opiater.
Enkephaliner produceras naturligt i vissa neuron i hjärnan och ryggmärgen och består av två huvudtyper: Leu-enkefalin och Met-enkefalin, båda uppbyggda av fyra aminosyror. Dessa peptider är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive smärtupplevelse, ändringar i aptit, beroendestruktur och andra beteenden som påverkar belöningssystemet i hjärnan.
Enkephaliner är viktiga för att förstå smärtprocessen och utvecklingen av smärtlindrande läkemedel, eftersom de är en del av det endogena opiatsystemet som reglerar smärtförnimmelser. Dessutom har forskning visat att förändringar i enkefalinaktivitet kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd, inklusive smärta, beroende och psykiatriska störningar.
En Proproteinkonvertas (PPK) er en type enzymer som spiller en viktig rolle i reguleringen av bioaktive peptider og proteiner. De klipper prosækvivalenter, som er inaktive former av proteiner, for å frisette de aktive fragmentene. Dette er en nødvendig proces for at aktivere mange hormoner, enzymer og andre bioaktive substanser i kroppen. Proproteinkonvertasen er selv ofte aktivert ved autokatalytisk cleavage eller ved hjelp av andre enzymer. Derefter klipper de prosækvivalenter for å frigjøre den aktive peptid- eller proteindelen. Mangel eller feilfunksjon i en proproteinkonvertas kan føre til ulike sykdommer og medisinske tilstander.