Förnyelse eller reparation av förlorad benvävnad. Processen omfattar ej kallus som bildas efter benfrakturen, men inte ersatts av hårt ben.
"Vävnadsnybildning, eller fibros, är en patologisk process där normalt fungerande vävnad ersätts av keloid-liknande bindväv, vilket kan leda till stelhet, skada och organs dysfunktion."
'Ben och benvävnad' refererar till den strukturella och funktionella enheten hos ryggradsdjur, inklusive människor, som består av benmärg, benvävnad (som omfattar kompakt ben, spongiosa ben och brosk), ledbrosk, ledkapsel, ligament och senor, vilka alla tillsammans ger form, stöd och rörelseförmåga till kroppen.
Metoder för att påskynda och styra vävnadsläkning och -förnyelse, som t ex ben- eller nervnybildning. Hit hör implantering av tillväxtspår i det skadade området för att stimulera och kontrollera tillväxten av nya celler. Spåren kan vara av syntetiska eller naturliga material och innehålla stödceller och tillväxtfaktorer.
Syntetiska eller naturliga material avsedda att ersätta ben eller benvävnad. De omfattar hårda polymerer, naturlig korall, hydroxylapatit, betatrikalciumfosfat och ett flertal andra biomaterial. Som i nerta ämnen han ersättningsmaterialen införlivas i omgivande vävnad eller gradvis ersättas av ursprunglig vävnad.
En benvävsbildning är en abnorm growth eller multiplikation av celler inom benvävnaden, som kan vara godartad ( icke cancerbildande) eller elakartad (cancerbildande).
En nervfibrom är en typ av neurologisk tillstånd som kännetecknas av övervuxna och felet utvecklade celler i nerverna eller omkringliggande vävnader, vilket kan orsaka tumörer eller cystor. Dessa tillväxtler kan komprimera nervbanorna och leda till olika nervrelaterade symptom som smärta, känselbortfall, muskelstelhet eller svaghet. Nervfibromer kan vara sporadiska eller ärftliga och delas vanligtvis in i två typer: neurofibromatosis typ 1 (NF1) och neurofibromatosis typ 2 (NF2).
Leverregeneration är den förmågan hos levern att regenerera och återställa sin funktion och storlek efter skada eller delvis borttagande. Denna process involverar att kvarvarande hepatocyter, leverceller, prolifererar och differensieras för att ersätta skadade eller avlägsnade celler. Det är en unik egenskap hos levern som möjliggör att den kan återställa sig till nästan sin ursprungliga storlek och funktion, även efter en betydande del av den har tas bort.
Den kontinuerliga omsättningen av benmassa och mineral, i vilken ingår först resorption av ben (osteoklastisk aktivitet) och därpå återbildning av ben (osteoblastisk aktivitet). I det vuxna skelettet sker nybildningen av ben vid skilda punkter. Processen säkerställer skelettets integritet livet igenom och spelar en viktig roll i kalciumhomeostasen. Obalans mellan de två motverkande processerna i b enomsättningen, resorptionen och nybildningen, kan leda till en del metaboliska bensjukdomar, som t ex osteoporos.
"Tissue scaffolds" refer to artificial or naturally derived three-dimensional structures that are used as a template for the growth and regeneration of new tissue in medical treatments and therapies. These scaffolds provide a support system for cells to attach, grow, and differentiate, while also allowing for the transport of nutrients and waste products. They can be made from a variety of materials, including polymers, ceramics, and decellularized tissue, and are designed to degrade over time as the new tissue forms. The ultimate goal of using tissue scaffolds is to restore the function and structure of damaged or diseased tissues and organs.
"X-ray microtomography (micro-CT) is a non-destructive imaging technique that uses X-rays to create cross-sectional images of small objects, typically with dimensions ranging from a few millimeters to several centimeters. By reconstructing the series of 2D X-ray images, a 3D visualization of the object's internal structure can be generated, allowing for detailed analysis and measurement of various features at the microscopic level."
Kalciumsalter av fosforsyra. Dessa föreningar används ofta som kalciumtillskott. Apatit (Ca5(PO4)3(F,Cl,OH)) är en i naturen vanligt förekommande form.
"Benmorfogenesprotein 2 (BMP-2) er et voksgrovhormon som tilhører transformerende vokssignalveksling-familien og spiller en viktig rolle i reguleringen av cellers differensiering, vekst og overlevn i mange typer voksvev."
I medicinsk kontext, refererar "skalle" vanligtvis till den hårda strukturen som omsluter och skyddar hjärnan och ögonen. Den består av flera skilda delar: kraniets benvävnad, hårda hjärnhinnan (dura mater) och hjärnbarken. Skallbenen är sammanbundna med varandra och med resten av kroppen via ledgångar som tillåter rörelse och tillväxt.
Mineralmängden per kvadratcentimeter benyta är det mått som används i klinisk praktik. Egentligen borde densiteten anges i gram per milliliter. Oftast används absorptionsfotometri eller röntgendatorto mografi för bestämning av bentäthet.
I can provide a medical definition for "benmatrix" in one sentence:
Skelettsjukdomar är sjukdomar som drabbar skelettet och kan innefatta allt från smärre frakturer till systemiska sjukdomar som påverkar hela kroppen, såsom osteoporos och reumatoid artrit. Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, stelhet, skörbegång och andra symtom som kan vara funktionsnedsättande eller till och med livshotande.
Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.
"Vävnadsteknik" refererar till den vetenskapliga disciplinen som studerar och utvecklar metoder för att konstruera, regenerera eller reparera biologisk vävnad, ofta med hjälp av artificiella material eller tekniker. Det kan inkludera användning av celler, proteiner, polymers och andra biokompatibla material för att skapa konstruktioner som efterliknar naturlig vävnad, med syfte att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos skadad eller sjuk vävnad inom den medicinska behandlingen.
"Hjässben, även känt som calvaria eller skullkapet, är den del av skallbenen som bildar det övre och bakre huvudets yttre skelett, skyddande hjärnan."
En osteoblast är en typ av cell som syntetiserar och secreterar extracellulär matrix, vilket leder till formationen av benvävnad. Osteoblasterna härstammar från mesenchymala stamceller och uttrycker specifika markörproteiner under olika stadier av deras differentieringsprocess. De aktiva osteoblasterna är involverade i att bilda ny benvävnad genom att producera kollagen och mineraler, såsom hydroxylapatit, som sedan kristalliserar och ger benet dess styvhet och mekaniska styrka. Efter att ha syntetiserat matrix kommer några osteoblaster att omvandlas till osteocyter, vilka är de mest vanliga celltyperna i den mogna benvävnaden och har en viktig roll i mekanisk signalering och homeostas.
"Trombocytrikplasma" refererar till ett laboratoriemedicinskt resultat som mäter trombocyterna (blodplättarna) i en blodprovet. Trombocyterna är viktiga för blodets koagulering, och ett normalt trombocytantal ligger vanligtvis mellan 150 000 och 450 000 per milliliter blod.
Enligt Stedds Medicinskt Lexikon:
Celler i benmärgen, inkluderande fettceller, stromaceller, megakaryocyter och prekursorceller till de flesta av blodcellerna.
Mineralsubstansen (kalciumfosfat) i ben och tänder; den har använts som proteshjälpmedel för att förebygga och behandla osteoporos (benskörhet).
Alla stadier av skelettutveckling från foster till vuxen ålder, inklusive osteogenes, som endast avser bildandet och utvecklingen av ben från de odifferentierade cellerna i embryots groddcellskikt. Hi t hör dock inte osseointegrering.
"Styrd vävnadsläkning, parodontal" refererar till ett medicinskt förfarande där läkare aktivt påverkar och styr processen för att återställa skadad parodontal vävnad (tandkött, käkbenssubstans och cement) till en hälsosam och funktionell tillstånd med hjälp av specifika terapeutiska metoder och tekniker, såsom regenerativ tandläkarbehandling och biologisk vävnadshantering.
Implantat av material som är gjorda för att absorberas av kroppen utan att framkalla ett immunsvar. Vanligtvis består de av plastmaterial och används ofta inom ortopedi och ortodonti.
Förlust av benvävnad till följd av osteoklastisk aktivitet.
Konstgjorda ersättningar för kroppsdelar och material som sätts in i organismer vid experimentella studier.
Den mjuka vävnaden i skelettbenens håligheter. Det finns två typer: gul och röd. Den gula finns i de stora benen och består huvudsakligen av fettceller och ett fåtal primitiva blodceller. Den röda är blodbildande vävnad som producerar erytrocyter och leukocyter. Benmärgen byggs upp av ett fackverk av bindeväv med förgrenade fibrer, där märgcellerna fyller facken.
Mesenchymal Stromal Cells (MSCs) are a type of adult stem cells found in various tissues, including bone marrow, adipose tissue, and umbilical cord blood. They have the ability to differentiate into multiple cell types, such as osteoblasts, chondrocytes, and adipocytes, under specific conditions. MSCs also exhibit immunomodulatory properties, making them a promising tool in regenerative medicine and the treatment of various diseases, including graft-versus-host disease, autoimmune disorders, and tissue injury. It is important to note that the term "Mesenchymal Stem Cells" has been replaced by "Mesenchymal Stromal Cells" in the scientific community as MSCs are not truly stem cells due to their limited differentiation potential compared to embryonic stem cells.
Det fysiologiska återställandet av benvävnad och funktion efter ett benbrott, vari ingår kallusbildning och normal återbildning av benvävnad.
Icke-kollagena faktorer, förmodligen proteiner, som finns i demineraliserad benmassa och stimulerar osteogenes (benbildning). De kan sätta igång benbildning i ektopiska områden och kan sålunda vara po tentiellt användbara för benreparation.
Osseointegrering är ett medicinskt tillstånd där en konstgjord implantat, vanligtvis gjort av titan, direkt fästs till benvävnaden utan mjuka vävnader emellan. Detta uppnås genom en process där implantatet och benvävnaden växer ihop på cellnivå, vilket skapar en starkt hållfast förbindelse. Osseointegrering är viktigt inom områden som tandvården och prostetik, eftersom det möjliggör för proteser att fästas direkt till benen eller käken utan behov av skruvar, lim eller andra hjälpmedel.
En process som innebär att organisk vävnad hårdnar genom att kalciumsalter avsätts i den.
Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.
Det längsta och största benet i skelettet. Det sitter mellan höften och knät.
Tumörer eller cancer i benvävnad eller i specifika ben.
Förlängning av benpipor genom gradvis mekanisk utdragning. En yttre fixeringsanordning används för att ge en dragkraft över benet. Tekniken användes ursprungligen för långa benpipor, men under senare år har metoden kunnat utvecklas för bruk med käkbensimpantat vid käkkirurgi.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
Sårläkning är ett komplext fysiologiskt process där skadad vävnad repareras och restaureras till sin normala funktion och struktur med hjälp av koordinerade mekanismer som inkluderar hemostas, inflammation, cellproliferation och remodellering.
I medicinsk kontext, betyder "Benhin" ett rött pigment som förekommer naturligt i vissa kroppsvätskor och vävnader hos människor, till exempel i ögats regnbågshinna. Benhinnan är en del av det visuella systemet och hjälper till att filtrera ljus som kommer in i ögat. Det är ett viktigt indikator på hälsan hos det visuella systemet, eftersom förändringar i färgen eller mängden av benhinnan kan vara tecken på olika sjukdomstillstånd.
I en enkel medicinsk definition, refererer 'porositet' til den relative mængde af små huller (porer) i et væv eller et materiale, der tillader passage af væske, gas eller andre substance. Denne egenskab er særligt relevant for forståelse af funktionen og effektiviteten af diverse biologiske barrierede, herunder bl.a. kapillærvævet i lunger, nyrene og huden, samt membraner i forbindelse med dialyse og andre behandlingsformer. Porositeten kan have indvirkning på absorption, diffusion, filtration og andre proceser, der involverer udveksling af stoffer gennem cellevæggene eller mellem forskellige vævsdele.
Resorption av benvävnad i käkbenens stödstrukturer som följd av parodontit.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.1.
I en enkel medicinsk definition kan nanofibrer beskrivas som mycket små, syntetiska eller naturliga fiberstrukturer med minst en dimension i nanometerskalan (1-100 nm). De har ofta en hög yta till volymförhållande och porositet, vilket gör dem användbara inom områden som medicinsk teknik, läkemedelsdesign och biomaterialvetenskap. Exempel på användningsområden är vävnadskräftbildning, läkemedelsdelevering och skyddsmasker mot luftburna partiklar.
I en enkel medicinsk kontext kan 'nanokompositer' definieras som sammansatta material med minst en komponent på nanoskalan, vanligtvis med dimensioner mellan 1-100 nanometer. Dessa kompositer designas ofta för att utnyttja unika egenskaper hos nanomaterialet, såsom stor yta till volymförhållande och katalytisk aktivitet, för att förbättra materialets fysiska, kemiska eller biologiska prestanda. Exempel på medicinska tillämpningar av nanokompositer inkluderar nanoskaliga hälso- och sjukvårdsprodukter som diagnostiska verktyg, läkemedelsleveranssystem och tandmaterial.
CaSO4. Föreningen finns både i vattenfri form och i olika hydreringsstadier. Hemihydratet kallas bränd gips, och dihydratformen (CaSO4.2H2O) förekommer i naturen som mineralet gips. Gips används i byg gnadsmaterial, som torkmedel, som gjut- och formmaterial, och inom medicinen för hårda gipsförband och som konsistensgivare i tabletter.
"Benmorfogenesprotein 7 (BMP-7) är ett protein som tillhör transformeringsfaktorbeta (TGF-β) superfamiljen och spelar en viktig roll i embryonal utveckling, ben- och skelettvävnadsutveckling samt vävnadsskador och sjukdomar."
Biokompatibla material som monteras i (benförankrade) eller på (subperiosteala) käkbenet som bas för en krona, brygga, tandprotes eller för att stabilisera en försvagad tand.
Bindemedel som används för att fästa proteser till ben eller limma ben till ben vid svåra frakturer. Syntetiska hartser är vanliga. En blandning av monokalciumfosfat, monohydrat, alfatrikalciumfosfat, kalciumkarbonat och natriumfosfatlösning är också ett användbart lim.
Blödning in i en kroppskanal eller kroppshåla, särskilt i tunica vaginalis testis (testiklarnas och bitestiklarnas serösa hinna).
En av ett ett par hålrum i överkäken, belägna under och i förbindelse med näshålans mittgång.
Produkter framställda genom stark upphettning (sintring, bränning) av olika typer av leror (ffa kaolin), oxider, karbider eller nitrider. Hit hör t ex porslin, som används som tandreparationsmaterial.
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
En skallfraktur är ett medicinskt tillstånd som innebär att det finns en brytning eller spricka i ett eller flera ben i skallbenen, ofta orsakat av trauma eller olyckshändelser.
Skador på det undre käkbenet.
Polyglykolsyra, eller polyethylenglycol (PEG), är en syntetisk, icke-ioniskt surfaktant och polymersubstans som består av en lång kedja av etoxi (-O-CH2-CH2-) grupper som är kovalent bundna till varandra. Det används i en mängd olika medicinska tillämpningar, inklusive som excipient i läkemedel för att förbättra deras löslighet och biodistribution, samt som aktiv ingrediens i laxermedel och koloniseringshämmare vid koloskopiering. Polyglykolsyra är också en viktig komponent i många medicinska produkter som hydrogel och andra hud- och slemhinnsbundenheter på grund av dess förmåga att bilda viskösa, semipermeabla filmer.
En mandibular osteotomy är ett kirurgiskt ingrepp där underkäken (mandibulan) delas itu i syfte att korrigera skelettrelaterade tillstånd eller skada. Detta kan användas för att behandla en rad medicinska problem, såsom käkmissbildningar, svårartad sömnsjuka (apnea), smärta eller funktionsnedsättning i temporomandibulära leden (käkspelet) och vissa former av ansiktsskador.
Frakturer i underkäken.
Den hårda substans som bildas mellan och runt brottändarna av ett brutet ben under den normala läkningsprocessen.
Ett ämne som bildas av hud, vit bindväv eller kollagen från benvävnad. Det används som proteintillskott i livsmedel, plasmaersättning, blodstillande medel, suspensionsmedel i läkemedel och som höljematerial till kapslar.
En benmärgstransplantation är en medicinsk procedure där patienten får en ny benmärg, ofta från en donator, för att ersätta den skadade eller funktionshindrade benmärgen. Detta processen hjälper till att återställa normalt blodcellsfunktion och stärka immunförsvaret.
En medicinsk definition av 'Benbrott' (bicepsbrachii sén ruptur) är när muskeln biceps brachii, som löper från skulderbladet ner till framsidan av överarmsbenet, delas itu eller avslutas. Detta orsakas vanligtvis av en plötslig kraftfull kontraktion eller slitet på muskeln, ofta i samband med idrott och äldre ålder. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och minskad rörlighet i den drabbade armen.
Insättning av ett implantat i underkäkens eller överkäkens benvävnad. Implantatet har en överdel ovanför slemhinnan som används som protesförankring.
Core-binding factor subunit alpha-1 (CBFA1), även känt som runt-related transcription factor 2 (RUNX2), är ett transkriptionsfaktorprotein involverat i den regulativa nätverksmekanismen för ben- och kartskelettsutveckling. Detta protein binder till DNA och fungerar som en nyckelkomponent i koordineringen av cellulär differentiering, celldelning och apoptos under osteogenes (benbildnings) processen. Genetiska mutationer eller abnorma nivåer av CBFA1-proteinet kan leda till allvarliga skelettrelaterade sjukdomar som exempelvis osteoporos, osteogenesis imperfecta och flera typer av bencancer.
En medicinsk definition av "skenben" är ett röntgenbild av benet, vanligtvis tas det med hjälp av en speciell röntgenapparat som fokuserar på benet. Det används ofta för att diagnostisera brusten, artrit, frakturer och andra skador eller sjukdomar i benet.
Stamceller, eller "stamm cells" på engelska, är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas ut från vissa typer av vävnader, såsom benmärg, moderkaka eller fostersäck, och kan användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler eller vävnader. Stamceller delas in i flera olika kategorier beroende på deras potential att differensiera till olika typer av celler, och deras potential kan variera mellan olika individer och beroende på hur de hanterats under laboratorieförhållanden.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Mesenchymal stem cell transplantation (MSCT) refers to the medical procedure where mesenchymal stem cells (MSCs) are infused into a patient with the goal of repairing or regenerating damaged tissues or organs. MSCs are multipotent stromal cells that can differentiate into various cell types, including bone, cartilage, fat, and muscle. They can be isolated from several adult tissues, such as bone marrow, adipose tissue, and umbilical cord blood.
Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.
Den del av käkbenen i vilken tänderna sitter.
En grupp fosfatmineral omfattande ett tiotal mineral med allmän kemisk formel X5(YO4)3Z, där X kan vara t ex kalcium eller bly, Y fosfor eller arsenik och Z klor, fluor eller OH.
I medicinsk kontext, kan "siden" referera till den yta av kroppen som befinner sig närmast ett visst ställe eller struktur. Till exempel, "den laterala sidan av kroppen" betyder den yttre ytan av kroppens sida, längs med armarna och benen.
Som en medicinsk definition, är silikonelastomerer (silicone rubbers) kopolymerer av silans som används inom medicinen på grund av deras biokemiografin och fysiska egenskaper, såsom sin elasticitet, termostabilitet och hydrofobicitet. De används ofta i till exempel kontaktlinsfluid, bröstimplantat, kateterer och hudsalvor för att tillhandahålla en barrier mot fukt och smitta.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
I en enkel medicinsk definition, är ett polyester ett syntetiskt material som består av flera esterbindningar i sin kemiska struktur. Det används ofta inom tillverkningen av medicinska produkter och förpackningar på grund av dess egenskaper som att vara lättformbar, hållbar och resistent mot fukt och bakterier.
Vattenbemängda, fasta, tredimensionella nätverksstrukturer (fasta kolloider) av korslänkade hydrofila makromolekyler, med 20-95% vatten. De används i målarfärg, tryckfärger, livsmedel, läkemedel och kosmetika.
Tumörbildning i underkäken.
"Tandhåla, även känt som oralt hål eller caries, är en hålighet i tanden orsakad av bakteriersyrans angrepp på tandens emalj och dentin."
Deacetylerat kitin, en linjär polysackarid av deacetylerat beta-1,4-D-glukosamin. Det används i hydrogel och för sårbehandling.
'Ricinus' är ett medicinskt latinskt namn på växten ricinussläktet, som innehåller den giftiga ämnet ricin. Ricin utvinns vanligtvis från frön av arten Ricinus communis, även känd som castorolja. Det är ett starkt toxin och kan vara dödligt om det intas, andas in eller kommer i kontakt med huden i stora mängder.
Insättning av en protetisk detalj av något alloplastiskt material i tandvävnad under slemhinne- eller periosteumskiktet eller i benvävnaden. Dess funktion är att utgöra stöd åt en partiell eller hel protes.
Osteocyter är de differentiierade cellerna som hör till det senare stadiet av osteoblastutvecklingen och blir inneslutna i den mineraliserade matrix de själva har bildat. De utgör cirka 90-95% av alla celler i benvävnaden och är specialiserade på att upprätthålla homeostasen i benväven genom att kommunicera med varandra och med andra celltyper som osteoblaster och osteoklaster. Deras främsta funktion är mekanosensorisk, det vill säga de kan detektera och reagera på mekaniska signaler såsom tryck och dragkrafter i benväven.
"Biomimetiska material" refererar till konstgjorda material som är designade för att efterlikna, immitera eller inspireras av biologiska material med avseende på sin struktur, funktion eller egenskaper, med syfte att användas inom medicinska tillämpningar.
Nephroblastoma overexpressed protein, eller NEPHLOR, är ett protein som överexpressas (överproduceras) i nefroblastom, en typ av njurcancer som främst drabbar barn. Proteinet spelar troligen en viktig roll i cellcykeln och celldelningen, men dess exakta funktion är fortfarande inte fullständigt klarlagd. NEPHLOR-proteinet används också som tumormarkör för att hjälpa till att diagnostisera och övervaka nefroblastom.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Salter av algsyra, en hydrofil kolhydratkolloid som utvinns ur kelp (framförallt brunalger). Kalcium-, natrium- och ammoniumalginater har använts i absorberande omslag. Alginater i gelform används som avtrycksmassa för tandavtryck.
Konstgjorda membran, som t ex halvgenomsläppliga membran för artificiell njurdialys, enkelmolekylskiktade och dubbelmolekylskiktade membran som används som modeller för simulering av biologiska cellmembran. Sådana membran används även i samband med styrd vävnadsläkning.
Planarianer är en typ av plattmaskar (Phylum Platyhelminthes) som kännetecknas by their ability to regenerate lost body parts and their free-living, unsegmented, bilaterally symmetrical, dorsoventrally flattened body shape. De lever vanligtvis i sötvattenmiljöer och är kända för sin förmåga till total regenerering, vilket innebär att de kan återbilda sig själva från enbart ett litet stycke av sin ursprungliga kropp.
Kirurgiskt avlägsnande av hela eller delar av levern.
I den medicinska kontexten är "Titan" inte en etablerad term med en specificerad och konsistens definition. Det kan vara en förkortning eller ett varumärke för ett specifikt medicinskt instrument, produkt eller teknik, men utan ytterligare kontextualiserande information är det inte möjligt att ge en medicinsk definition av "Titan" i en enda mening.
Brott på lårbenet.
Djur, utvalda pga specifika särdrag, som används i experimentellt syfte och för undervisning och tester.
Ett fackverk av korslänkade hydrofila makromolekyler med bl a biomedicinska tillämpningar.
Osteocalcin är ett protein som produceras av osteoblastceller, som är involverade i benbildning och mineralisering. Det anses vara ett markör för aktiv osteoblastaktivitet och benformation. Osteokalcin binds till mineralkristaller i benvävnaden och utgör en betydande del av den organiska matrisen i ben.
I en enkel mening kan siloxaner definieras som organiska föreningar som innehåller en repetitiv struktur av silicium- och syreatomer, vanligen i formen av -Si-O-Si-, kopplade till kolvätekedjor eller ringstrukturer. De är kända för sin termisk stabilitet, hydrofoba egenskaper och används ofta inom industrin, till exempel som smörjmedel, releaseagenter, kosmetiska ingredienser och i vissa medicinska produkter.
Proteskirurgiskt ingrepp omfattande vanligtvis autologa transplantat från revben, brosk eller höftbenskammen, eller syntetiska implantat, för rekonstruktion av alveolarutskottet.
Metaboliska skelettsjukdomar är en grupp sjukdomar som beror på störningar i kroppens benmetabolism, vilket leder till skada på benvävnad och struktur. Exempel på metaboliska skelettsjukdomar är osteoporos och hypofosfatemi. Osteoporos karaktäriseras av ett förlorat benmassa och försämrad benstyrka, vilket ökar risken för frakturer. Hypofosfatemi orsakas av låga nivåer fosfat i blodet och kan leda till svaghet i muskler och ben.
Hård, spröd, amorf, oorganisk och oftast genomskinlig polymer av kiseldioxider (silikater), oftast kalium eller natrium. Glas används för såväl nytto- som prydnadsändamål, som t ex fönsterglas, glaskärl, rör, fibrer, keramer, pärlor osv.
Integrin-binding sialoprotein (IBSP) är ett protein som förekommer naturligt i människokroppen och spelar en viktig roll i benvävnadens mineralisering och remodellering. Det uttrycks huvudsakligen i osteoblastceller, vilka är de celler som bildar benvävnaden. IBSP binder till integrinreceptorer på osteoklastcellernas yta, vilket främjar mineraliseringen av benvävnaden. Det gör även proteinen till ett potentialt mål för behandlingar av benrelaterade sjukdomar som osteoporos och cancer-relaterad benförlust.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Polypropylen (PP) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom många olika områden inom medicinen, såsom till tillverkning av medicinska enheter och komponenter. Det kännetecknas av sin låga densitet, höga hållfasthet, god kemiell resistens och god biokompatibilitet. PP är också resistent mot fettlösliga och vattenlösliga lösningar, sura och basiska miljöer samt mikrobiella angrepp. Dess these egenskaper gör det till ett användbart material inom områden som kirurgi, ortopedia, tandvård och läkemedelsadministration.
Naturliga, oorganiska eller fossila organiska ämnen med en given kemisk sammansättning och bildade genom oorganiska reaktioner. De kan förekomma som enskilda, enhetliga kristaller eller kristallmassor, eller ingå som beståndsdel i heterogena mineral- eller bergartsbildningar.
En form av epiteltumör i käken, som har sitt ursprung i epitelrester av Malassez eller epitelrester från emaljens utvecklingsstadium.
Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.
"Tandrotshinna" är en odontologisk term som refererar till en inflammation i tandköttet, det mjuka vävnadslagret runt tanden. Den kan orsakas av en infektion från en karies- eller parodontalförändring, eller en skada på tandköttet. Tandrotshinna visar sig ofta som en röd, svullen och smärtsam fläck i tandköttet, och kan leda till obehag vid konsumtion av heta, kalla, söta eller syrliga livsmedel. I vissa fall kan den utvecklas till en abscess om den inte behandlas tillräckligt snart.
Ett mått på det högsta tryck ett material kan tåla utan att svikta.
Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som är känt för sin extrema slitagesvårighet, låga friktion och goda isolerande egenskaper. Det används ofta inom medicinsk teknik som beläggning på katetrar och andra medicinska instrument samt i till exempel ortopedisk kirurgi för att reducera friktionen mellan implantat och benvävnad.
Utveckling av nya blodkärl i samband med återuppbyggnad av blodcirkulationen under läkningsprocesser.
Salamandridae är en familj i ordningen stjärtlösa groddjur (Caudata eller Urodela) som innehåller omkring 170 arter, vilka oftast lever i sötvatten eller på land i skogsmiljöer i Europa och Asien. Familjen kännetecknas av en slank kroppsform med fyra extremiteter, ett stjärtliknande svansparti och vanligen utvecklad lunga som andningsorgan. Många arter har en delvis till totallyt landlevande livsstil under vuxenstadiet och är kända för sin förmåga att regenerera skadade vävnader, till exempel lemmar eller hjärta. Exempel på släkten inom familjen Salamandridae är salamander (*Salamandra*), trollsländor (*Triturus*) och vattensalamandrar (*Lissotriton*).
Kroppens lemmar.
Biokompatibla material som vanligtvis används som tand- eller benimplantat och som främjar den biologiska fixeringen, varvid förbindelsen mellan materialet och benvävnaden stärks, och minimerar risken för biologiska effekter av implantatet i sig.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
En salamander (kallad axolotl) som förekommer i mexikanska insjöar.De står för ca 30 procent av alla stjärtgroddjur som används för forskningsändamål.
Den vanligaste formen av trådigt kollagen. Det är den huvudsakliga beståndsdelen av ben- och hudvävnad och utgörs av en heterotrimer av två alfa1(I)-kedjor och en alfa2(I)-kedja.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
"Adult stem cells, also known as somatic stem cells, are undifferentiated cells found in fully developed organisms that have the ability to self-renew and differentiate into specific cell types within a given tissue or organ. They play a crucial role in maintaining and repairing tissues throughout an individual's lifetime."
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
A nerve crush injury refers to a traumatic neuronal insult where the nerve is compressed between two surfaces with sufficient force to cause damage to the nerve's outer protective covering (the epineurium) and axons, leading to disruption of nerve function. This type of injury can result in varying degrees of sensory and motor deficits, depending on the severity and location of the crush injury. Immediate medical evaluation and management are crucial to optimize recovery outcomes.
"Proteaser und implantat är två olika typer av medically inserted or surgically placed devices, where proteaser är en grupp enzymer som bryter ner proteiner i kroppen, medan ett implantat är en främmande substans eller enhet som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta eller stödja en struktur eller funktion."
En "naken råtta" (nude rat) är en genetiskt modifierad musrodent som saknar päls och hudkanaler, vilket gör att deras hud är transparent och ger forskare unik insyn into derma, muskler och inre organ utan att behöva slakta dem. Dessa råttor används ofta inom biomedicinsk forskning för att studera olika sjukdomar och läkemedelsverkan på kroppens system, eftersom deras genom är välkänt och de är lättare att manipulera genetiskt än andra djur.
Specialiserade stamceller med uppgift att ge upphov till celler med någon särskild funktion, som t ex myoblaster, myeloida stamceller och hudstamceller.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Polyurethane (PUR eller PU) är ett klassterm för en grupp polymerer som innehåller uretan-bindningar i deras repetitiva enheter. De kan variera mycket i fysikaliska och kemiska egenskaper, beroende på deras sammansättning, struktur och framställningsprocess. Polyuretaner används i en mängd olika tillämpningar, inklusive skummaterial, lacker och färger, lim, gummivarianter och medicinska produkter.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
'Smad5-protein' är ett signalsubstrat som spelar en central roll inom TGF-β (transforming growth factor beta) signaltransduktionsvägen, en väg involverad i cellcykeln, celldifferentiering och apoptos. När TGF-β binder till sin receptor aktiveras Smad5-proteinet, dimeriserar och transporteras in i cellkärnan där det regulerar genuttryck relaterat till ovan nämnda processer.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
En vanlig mellanprodukt vid jäsning av stärkelseföreningar och vid nedbrytning/oxidation av glukos. I koncentrerad form används mjölksyra för att förhindra jäsning i mag-tarmkanalen.
'Notophthalmus viridescens' är ett groddjursart som tillhör familjen salamandrar (Salamandridae). Den är även känd som den östliga newteln eller den tvålinjiga newteln och förekommer naturligt i östra Nordamerika.
I en enkel mening kan 'tinningben' definieras som den yttre huden eller membranen som omger och skyddar tinningbenet, även känt som temporalbenet, som är ett av skallens ben i huvudet. Tinningsbenets funktion är att hjälpa till att forma ögonhålan och ge struktur åt ansiktet.
"Tandutdragning" är en medicinsk term som refererar till processen där en tand tas bort från sin alveolär (tandkött) fästan genom att skilja den ifrån kotylen och rotkanalerna, ofta under lokalbedövning eller annan smärreducering.
I medicinsk kontext refererar "animal fins" vanligtvis till simhjälpmedel som används för att stödja eller förbättra simning för personer med rörelsehandikapp eller andra funktionsnedsättningar. Dessa är ofta formade som små plattor eller paddlar som fästes vid händer, armar, fötter eller ben och hjälper användaren att driva sig framåt i vatten genom att skapa en mer effektiv rörelse.
System för distribution av läkemedel i kroppen till målområden för den farmakologiska verkan. Systemen baseras på teknik för läkemedelsberedning, administrationsvägar, val av målområden och hänsynstagande till metabolism och toxicitet.
En antracenring med två ketondelar i någon position. I alla positioner utom på ketongruppernas plats kan substitutioner ske.
"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.
För tidig slutning av en eller flera av skallsuturerna.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellväxth, celldelning, cellifferentiering, apoptos och extracellulär matrisproduktion. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellytan och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till cellcykeln och andra cellulära processer. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes, fibros och immunsuppression.
Den medicinska definitionen av 'navelsträng' är den struktur som förbinder moderkakan med barnets buk under graviditeten och transporterar näring, syre och avfall till respektive områden.
Benämning på tetrahydroxialdehydsyror som erhålls genom oxidation av hexossockerarter, som t ex glukuronsyra, galakturonsyra osv. Termen hexuronsyra användes ursprungligen för askorbinsyra.
I medicinsk kontext, refererar "svans" vanligtvis till coccyx, även känd som lilltå eller stjärtbenet. Detta är den nedre, triangulära delen av ryggraden som består av en till fem sammanvuxna ryggkotor och hittas hos de flesta däggdjur, inklusive människan. Även om svansen hos många djur har en funktionell roll i balans och rörelse, är coccyx hos människor oftast stillasittande och utgör endast ett mindre antal muskler och ligament. I vissa fall kan coccyx skada eller dislokera, vilket kan orsaka smärta eller obekvämlighet.
Ett derivat av uronsyra, som är utbredd i såväl djur- som växtriket. De avgiftar läkemedel och toxiner genom att i konjugat med dessa bilda glukuronider i levern, vilka är mer vattenlösliga metaboliter som lätt elimineras från kroppen.
F344 är en specificerad stam (strain) av laboratorieratte (inbred albino granpruta), som används främst inom forskning och biomedicinska studier, känt för sin relativt låga genetiska variationen och prediktiliteten i att utveckla tumörer jämfört med vissa andra vanliga laboratoriestammar.
I en enkel mening kan nanostrukturer definieras som strukturer med minst en dimension som mäter mellan 1 och 100 nanometer (nm). Detta korresponderar ungefärligen till storleken på ett atom eller en molekyl. Nanostrukturer kan vara artificiella, designade och skapade av människor, eller naturligt förekommande i naturen. De kan ha olika form och ge upphov till unika egenskaper som inte finns hos de grundläggande materialen, vilket gör dem intressanta för användning inom flera teknikområden, inklusive medicin, elektronik och miljöteknik.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
I en enkel mening kan satellitceller i skelettmuskulaturen definieras som små, stödjande celler som omger och är förbundna med muskelfibrerna (muscle fibers). Deras främsta funktion är att underhålla och återställa muskelfibrerna när de skadas. Satellitceller har potentialen att differensiera till nya muskelceller och bidra till muskelvävnadens regeneration. Dessa celler spelar därför en viktig roll i muskelreparation och tillväxt efter skada eller träning.
In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.
En medicinsk definition av begreppet 'Fumarater' är ett enzym som katalyserar den reversibla reaktionen där fumarat konverteras till malat i citronsyracykeln, även känd som Krebs-cykeln eller citratcykeln. Fumarat är en mellanprodukt i denna metaboliska väg och spelar en viktig roll i cellens energiproduktion.
Spinal cord regeneration refers to the process of regrowth and repair of damaged nerve cells (neurons) and supportive tissue (glial cells) within the spinal cord, enabling functional recovery after injury or disease.
En nerv som utgår från ryggmärgen i höjd med ländryggen och korsbenet (L4 till S3) och leder nervimpulser till de nedre extremiteterna. Ischiasnerven (höftnerven), som är huvudutlöparen från korsbensplexus, är den största nerven i kroppen. Den har två stora grenar, skenbensnerven och vadnerven.
I en enkel mening kan 'protesimplantation' definieras som en medicinsk procedur där en konstgjord (konstruerad) protes utplaceras och fästes i kroppen för att ersätta eller stödja en defekt, skadad eller saknad del av kroppen. Detta kan gälla olika slags proteser såsom öronsnäckproteser, linsproteser, knä- eller höftproteser och så vidare. Protesimplantationen utförs vanligtvis under operation och syftet är att förbättra patientens funktion, rörelsefrihet och livskvalitet.
Elasticitetsmodul, även kallad Youngs modulus, är ett mått på ett material's styvhet och bestäms som spänning per deformation. Det definieras som sambandet mellan mekanisk spänning och relativa längdeändringar i ett material då det belastas elastiskt. Elasticitetsmodulen uttrycks vanligtvis i enheten pascal (Pa) eller gigapascal (GPa).
Preparatformer bestående av något transportmedium i förening med ett läkemedel för förbättrad distribution i kroppen och förstärkt effekt av läkemedlet. Läkemedelsbärare används för läkemedelsadministration i system för kontrollerad (fördröjd) frisättning, för att förlänga läkemedelsverkan och minska läkemedelsmetabolism och toxicitet. Bärare används också för att förstärka administrationseffekten i målområdena för den farmakologiska verkan. Liposomer, albuminmikrokulor, lösliga, syntetiska polymerer, DNA-komplex, protein-läkemedelskonjugat och bärarerytrocyter, bl a, har använts som nedbrytbara läkemedelsbärare.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
En medicinsk definition av 'injektioner' är när en fluid eller en gas införs direkt in i ett kroppsdel eller ett intravenöst system med hjälp av en nål och en spruta.
Osteoklasten är celler som bryter ner och absorberar bone matrix, vilket leder till benremodelering och återuppbyggnad.
Teknik för bevarande eller odling av djurceller in vitro. Den avser cellkulturer av dispergerade celler hämtade från ursprungsvävnad, från primär odling, eller från någon cellinje eller cellstam genom enzymatiskt, mekaniskt eller kemiskt avskiljande.
Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk procedur där man skär eller delar benet i ett specifikt segment, för att korrigera en deformitet eller avvika benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftledsdysfunktioner, skulptera benens form eller behandla ledsmärtor orsakade av abnorma belastningar på leden. Osteotomi kan också användas i kombination med andra operationer, såsom för att fästa en ledprotes.
"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A (VEGF-A) är ett protein som stimulerar angiogenes, det vill säga tillväxten och differentieringen av nya blodkärl, genom att verka på vaskulära endotelceller. Det uttrycks i högre grad under fysiologiska och patologiska tillstånd som kräver ökat blodflöde, såsom embryonal utveckling, wound healing och cancer."
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Godartade, avgränsade, lytiska områden i den proximala delen av långa ben, med tydliga och tunna endostala kanter. Cystorna är vätskefyllda, och deras väggar kan innehålla jätteceller. Bencystor förek ommer oftast hos pojkar i åldrarna 3-15 år.
Osteopontin (OPN) är ett protein som uttrycks inom flera olika fysiologiska och patologiska tillstånd, såsom ben- och tandbildning, fibros, immunförsvar och cancer. Det är känt för sin roll i celladhesion, migration, proliferation och överlevnad, samt även som en cytokinmodulator. OPN binder till integriner och CD44-receptorer på cellmembranet, vilket leder till aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar. Detta bidrar till reguleringen av osteoklastaktivitet, inflammation och fibros, men även till cancerrelaterade processer som tumörinvasion och metastasbildning.
Benskörhet som beror på att mängden av benvävnad minskar. Skelettetblir poröst och bräckligt och risken för frakturer ökar. Två typer förekommer: benskörhet efter menopaus (postmenopausal osteoporos) och åldersrelaterad benskörhet.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Sebrafisk, Scientifically known as Danio rerio, is a small tropical fish species commonly used in biomedical research due to its genetic similarity to humans and easy cultivation in a laboratory setting.
Små behållare,ampuller eller pellets av fasta läkemedel, som implanteras i kroppen för att ge långsam frisättning av läkemedlet i fråga.
Stroma cells are supportive cells found in various tissues and organs, including the bone marrow, where they play a crucial role in maintaining the microenvironment for hematopoietic stem cells (HSCs) and other immune cells. They contribute to the regulation of HSCs' survival, proliferation, and differentiation through secreting cytokines, chemokines, and growth factors. Stroma cells also form a physical barrier that helps to maintain the integrity and function of the bone marrow niche. Additionally, stroma cells are involved in inflammatory responses, tissue repair, and fibrosis.
Avskiljande av en nervcell. Denna typ av denervering används ofta vid experimentella studier i nervfysiologi.
I en enkel medicinsk kontext kan 'polymer' definieras som en stor molekyl som består av upprepade subenheter, även kallade monomerer, som är kemiskt bundna tillsammans i en lång kedja. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, till exempel som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska tillämpningar, såsom i härdande material för tandfyllningar eller som biokompatibla beläggningsmaterial för medicinska enheter som kateter.
En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
"Färgning och märkning är tekniker inom histologi och patologi som involverar användning av färgämnen eller markörer för att synliggöra, kontrastera eller identifiera specifika strukturer, celltyper eller molekyler i vävnader eller preparat, vilket underlättar observering och analysering under mikroskopi."
Små, sfäriska partiklar av enhetlig, mikrometerstor storlek, som ofta ofta används som bärare av radioisotoper eller olika sorters reagenter som markörer.
Regenerativ medicin är ett område inom biomedicin som fokuserar på att ersätta, regenerera eller förbättra funktionen hos skadade, sjukliga eller åldrande celler, vävnader och organ genom att stimulera kroppens egna regenerativa förmågor eller med hjälp av tillförsel av nya, friska celler eller vävnader. Detta kan uppnås genom olika tekniker som stamcellterapi, biomaterial, bioengineering och genteknik. Målet är att återställa normal funktion och förbättra kvaliteten på livet för patienter med olika sjukdomar och skador.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Reglerproteiner och -peptider som ugör signalmolekyler i den parakrina kommunikationsprocessen. De betraktas normalt som faktorer, uttryckta hos en cell, som receptorer på en närliggande cell reagerar på. De skiljer sig från hormoner huvudsakligen genom att deras verkan är lokal snarare än distal.
Perifere nerver är nervtrådar som utgår från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och försörjer kroppens olika organ och muskler med nervimpulser. De perifera nerverna bildar ett komplext nätverk av sensorer och motoriska signaler som gör att vi kan uppfatta värme, kyla, smärta och tryck, samt kontrollera rörelse och koordination i kroppen.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Schwann cells are a type of glial cell that wrap around and provide electrical insulation to nerve fibers in the peripheral nervous system, enabling the rapid transmission of nerve impulses. These cells play a crucial role in maintaining the structural integrity and function of the nerves, and are also involved in the regeneration and repair of damaged nerves.
'Smad1' är ett protein som tillhör Smad-familjen, vilka är signaltransduktionsmolekyler involverade i TGF-β (transforming growth factor beta) signalingvägen i celler. När TGF-β binder till sin receptor aktiveras den och får Smad1 att fosforyleras, varefter det dimeriserar med Smad4 och transporteras in i cellkärnan för att reglera genuttryck relaterat till celldelning, apoptos och differentiering.
Nätverksliknande ämne i det extracellulära utrymmet och i förbindelse med cellytans basalmembran. Det främjar cellförökningen och erbjuder en stödstruktur för celler och lysat i odlingsskålar.

"Benign prostatic hyperplasia (BPH)" er den mest almindelige medicinske betegnelse for bennybildning. Det handler om en uoverflødig vækst og forstørrelse af prostataen, som normalt ses hos ældre mænd. Prostatakirtlerne vokser ind under tryk på urinrøret, hvilket kan medføre smertefulde, besværlige urinblæreproblemer.

BPH er ikke cancer og er typisk ikke livstruende, men den kan have en betydelig negativ indvirkning på kvaliteten af livet for de ramte mænd. Symptomerne inkluder hyppigt behov for at urinere, besvær ved at begynde at urinere, en strømmende urinstrømme og en følelse af ufuldstændig blæreudrømnings.

BPH kan behandles på mange måder, herunder medicinsk behandling, mindre invasive procedurer eller kirurgi alt efter patientens alder, sundhedstilstand og sværhedsgrad af symptomerne.

'Vävnadsnybildning' (engelska: 'tissue regeneration') är en naturlig process där skadat eller skört vävnader i kroppen repareras eller ersätts med nytt, friskt vävnadsmaterial. Denna process involverar celler som delar sig och differenseras för att bilda nya typer av vävnad, till exempel ben-, muskel- eller hudvävnad. Vävnadsnybildning kan också stimuleras konstlutligen med hjälp av medicinska behandlingar och terapier, såsom celltransplantation, vävnadstransplantation och användning av tillväxtfaktorer.

"Ben" refererar anatomiskt till den del av extremiteten som är belägen under knäet, medan "benvävnad" (i medicinska sammanhang) ofta refererar till all vävnad som utgör benet, inklusive benmärg, benvävnad, brosk, senor, muskler och hud. Benvävnaden består huvudsakligen av kollagen och mineralsalter, vilket ger benen styrka och styvhet. Benmärgen inne i benen producerar röda och vita blodkroppar.

Den medicinska termen för "styrd vävnadsläkning" är "Guided Tissue Regeneration" (GTR) eller "Guided Bone Regeneration" (GBR), beroende på om det handlar om att regenerera vävnad i mjukväv eller benväv.

GTR/GBR är en terapeutisk teknik som används inom tandläke- och kirurgiska specialiteter för att återställa struktur och funktion hos skadad vävnad genom att stödja tillväxten av specifika celltyper i ett kontrollerat sätt. Denna metod innebär användning av en barriär, ofta i form av en membran, som placeras mellan den skadade vävnaden och den omgivande vävnaden för att hindra snabbväxande celler, såsom bindvävsceller, från att kolonisera regenerationsområdet. Detta möjliggör istället för specifika celltyper, till exempel ben- eller broskceller, att migrera, proliferera och differentiera i området och därmed återställa den ursprungliga vävnadens struktur och funktion.

I vissa fall kan även använda av biologiska material som till exempel autografts (patientens eget material), allografts (material från en annan individ av samma art) eller xenografts (material från en annan art) användas för att främja regenerationen.

Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedical.com, är ett benersättningsmedel (engelska: "nutritional supplement") en produkt som tillhandahåller näringsämnen som kan komplettera eller förbättra din vanliga kost. Detta inkluderar vitaminer, mineraler, aminosyror, essentiella fettsyror och andra substanser som kan ha en potential nyttig effekt på ditt hälsotillstånd. Benersättningsmedel kan vara i form av tabletter, kapslar, pulver eller drycker.

Det är viktigt att notera att benersättningsmedel inte ska användas som en ersättning för en balanserad och näringsrik kost, utan snarare som ett komplement till den. Det är alltid rekommenderat att först konsultera en läkare eller dietist före början av bruket av någon typ av benersättningsmedel för att undvika onödvändiga hälsorisker och för att säkerställa att det är lämpligt för din specifika behov.

"Benvävsbildning" är en medicinsk term som refererar till att kroppen bildar ett överflödigt eller oönskat vävnadsmassa som består av benvävnad. Detta kan ske på flera ställen i kroppen, men är vanligast i leder och ledhinnor. Benvävsbildning kallas även för "osteofytoser" eller "osteoartrit".

Det finns olika orsaker till benvävsbildning, men den vanligaste orsaken är åldrande och slitage på leder och ledhinnor. Andra orsaker kan vara skador, infektioner, tumörer eller sjukdomar som exempelvis reumatoid artrit.

Benvävsbildning kan orsaka smärta, stelhet, svullnad och nedsatt rörelseförmåga i de berörda områdena. Behandlingen av benvävsbildning kan innebära mediciner som lindrar smärtan och inflammationen, fysisk terapi för att öka rörligheten och styrkan, eller i vissa fall kirurgi för att avlägsna överflödiga benvävnadsmassor.

'Nervybildning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt växthastighet eller oregelbunden tillväxt hos nervceller eller deras utskott (axoner och dendriter) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför centrala nervsystemet).

Det finns två huvudsakliga typer av nervybildningar: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna nervybildningar växer långsammare, är mer lokaliserade och tenderar att vara mindre invasiva än maliga former. Maliga nervybildningar kan inkräkta på omgivande vävnader, sprida sig till andra delar av kroppen och bli livshotande.

Exempel på olika slags nervybildningar är:
- Neurinom (ett benign tumör som oftast bildas på de akustisk-vestibulära nerverna i inneran)
- Schwannom (en benign tumör som utvecklas från myelinbildande celler kring perifera nerver)
- Ganglioneurom (en benign tumör som består av övervuxen ganglieceller och deras stödjeceller)
- Neurofibroma (en blandning av olika typer av nervceller, blodkärl och bindväv)
- Maligna nervskida (cancer i de perifera nerverna)

Symptomen på nervybildningar kan variera beroende på vilken typ det är, var den är lokaliserad och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar neurologiska symptom som känselbortfall, smärta, muskelsvaghet eller förlamning, samt andra symtom som hörselskador, svullnad eller förändringar i utseendet.

Leverregeneration (eller hepatisk regenerering) är den förmåga som levern har att återställa sig själv efter skada eller delvis bortoperation. Denna process innebär att leverceller, framförallt levercellerna kända som hepatocyter, delar sig och bildar nya celler för att ersätta de skadade eller borttagna cellerna. Denna förmåga är mycket stark hos levern jämfört med andra organ i kroppen. Leverregeneration kan ske så länge som det finns livskraftiga leverceller kvar efter skadan, och den kan vara fullbordad inom några veckor eller månader beroende på omfattningen av skadan.

Den medicinska termen "benomning" (engelska: "nerve blocking") refererar till en metod där man tillfälligt stoppar nervimpulsernas transmission i en specifik nerv, vanligen för att lindra smärta. Det kan åstadkommas genom att injicera ett läkemedel, oftast en lokalbedövningsmedel eller en kemisk substans som stör nervsignaleringen, direkt in i nerven eller i närheten av den.

Benomning används ofta inom smärreoperativa ingrepp, som exempelvis under skönhetsoperationer eller vid behandling av kronisk smärta. Effekten är tillfällig och varar vanligen från en timme upp till ett par veckor, beroende på vilket läkemedel som används och hur mycket som injiceras.

Ibland kan benomning också användas för att underlätta diagnostiska procedurer eller vid behandling av muskelspasmer.

'Tissue scaffolds' refererar till tredimensionella konstruktioner som används inom regenerativ medicin för att stödja tillväxten och differentieringen av celler, vilket i slutändan kan leda till formationen av nytt vävnadstissematerial. Dessa skaffolds är ofta gjorda av biokompatibla material som kan brytas ned och absorberas av kroppen över tiden.

Scaffolds designas för att efterlikna de naturliga strukturerna och egenskaperna hos det vävnadstissematerial som ska regenereras. De kan vara porösa för att underlätta cellinvasion, näringsupptagande och avfallsutflöde, och ha specifika ytor och strukturer för att påverka celladhesion, differentiering och funktion.

Scaffolds kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, inklusive ledskador, hjärt-kärlsjukdomar, lever- och lungsjukdomar, diabetes och neurologiska skador. De kan också användas i kombination med stamceller, tillväxtfaktorer och andra terapeutiska agenter för att öka deras effektivitet och specificitet.

X-ray microtomography (micro-CT) är en icke-destruktiv teknik för att generera tredimensionella (3D) bilder av inre strukturer hos ett material eller ett objekt, genom att använda röntgenstrålning.

I en typisk mikro-CT-scanning, roteras objektet i en rotationstomograf som är utrustad med en källa för röntgenstrålning och en detektor. Under varje rotation av objektet, tas en serie tvådimensionella (2D) radiografier från olika vinklar runt objektet. Dessa 2D-bilder används sedan för att rekonstruera en serie tänjda 2D-bilder som representerar varje tvärsnitt av objektet i dess djupriktning. Slutligen, kan dessa tänjda 2D-bilder kombineras för att skapa en 3D-bild av objektets inre struktur.

Mikro-CT är ett användbart verktyg inom forskning och tillämpningar som inkluderar materialvetenskap, biologi, paleontologi, geologi och industriell non-destructive testing (NDT). Det kan användas för att undersöka strukturer på mikrometerskalan, vilket gör det till en kraftfull metod för att studera komplexa inre strukturer hos materialer och objekt.

Calciumfosfater är ett samlingsnamn för oorganiska salter som bildas när calciumjoner (Ca2+) kombineras med fosfatjoner (PO43-). Det finns flera olika typer av calciumfosfater, men de två vanligaste är hydroxiapatit (Ca10(PO4)6(OH)2) och brushit (CaHPO4·2H2O).

Hydroxiapatit är den huvudsakliga komponenten i människans tänder och ben, där det utgör upp till 70% av deras mineralmassa. Det är ett mycket hårt material med en hög buffertkapacitet, vilket gör att det kan hjälpa att reglera kroppens pH-värde.

Brushit däremot förekommer ofta i patologiska sammanhang, såsom vid njursten eller urinsyrabildning i lederna (gikt). Det är ett mindre stabilt mineral som kan bildas när urinen har ett för högt pH-värde och/eller när koncentrationen av calcium och fosfat är för hög.

I medicinsk kontext kan calciumfosfater vara intressanta i samband med till exempel ben- och mineralstoffmetabolism, njursjukdomar och läkemedelsbehandlingar som påverkar dessa processer.

Benmorfolgenprotein 2, eller Osteokalcin, är ett protein som primärt produceras i benvävnad och är involverat i mineraliseringen av ben. Det uttrycks av osteoblaster och innehåller tre gamma-karboxylglutaminsyra (GLA)-residuer, vilket gör att det kan binda till hydroxylapatitkristaller i benvävnaden. Osteokalcin har också visat sig ha en roll i regleringen av kalciumhomöostas och energi metabolism. Det är ett viktigt markör för benbildning och omsättning, och nivåerna kan användas som indikatorer på skelettrelaterade sjukdomar som osteoporos.

'Skalle' er en uformell betegnelse for hovedet, men i en medicinsk kontekst refererer det typisk til kraniet eller den del av kroppen som omgiver hjernen. Det består av flere separate ben, der vokser sammen til et solidt skeletal støtteelement for hjernen og musklerne i ansigtet og nakken. Kraniet har også åbninger som tillader nervesystemets strukturer, blodkar og andre vitaler organer at passere igennem.

"Bentäthet" är inget medicinskt begrepp som används inom den medicinska terminologin. Det kan dock vara en förvrängning av det medicinska begreppet "bensjuklighet", som refererar till någons sannolikhet att insjukna i viss typ av sjukdom under en given tidsperiod.

Jag rekommenderar därför att ni ser efter rätt stavning och begrepp när ni letar efter medicinska informationer, för att undvika missförstånd eller felaktig information.

I'm sorry for any inconvenience, but I was unable to find a medical definition for "Benmatrix." It is possible that there may be a typo or other error in the term, as it is not recognized in the medical field. If you have more context or information about where you encountered this term, I may be able to provide more insight or help you find the correct definition.

Skelettsjukdomar är en samlande beteckning för sjukdomar som drabbar skelettet och lederna. Detta kan innefatta allt från smärtsamma akuta tillstånd som exempelvis benskador, till kroniska sjukdomar som osteoporos och reumatoid artrit. Skelettsjukdomar kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive ärftliga faktorer, infektioner, trauma, cancer och autoimmuna störningar. Vissa skelettsjukdomar kan leda till smärta, svårigheter att röra sig och försämrad kvalitet på livet om de inte behandlas korrekt.

'Vävnadsvänliga material' (i engelska 'biocompatible materials') är material som är designeda för att användas i kontakt med levande vävnad utan att orsaka skada, irritation eller en immunreaktion. Dessa material har egenskaper som gör dem säkra, uthålliga och förmådna att integreras med kroppen på ett så pass naturligt sätt att de blir tolererade av kroppens immunsystem. De används ofta inom områden som medicinsk implantatteknik, tandvårdsprodukter och läkemedelsutveckling.

'Vävnadsteknik' (i engelska 'Tissue Engineering') är ett multidisciplinärt forskningsområde som kombinerar principer från cellbiologi, bioengineering och medicinsk vetenskap för att utveckla metoder för att ersätta, reparera eller förbättra funktionen hos skadade eller sjukliga vävnader och organ. Detta uppnås genom att kultivera celler på speciellt designade biomaterialskaffoldar (scaffolds) som ger stöd och guidance under cellernas differentiering och vävnadsformation. Syftet är att skapa funktionella substitut för mänskliga vävnader och organ som kan användas inom regenerativ medicin och transplantationsmedicin.

"Hjässben" (latin: os sagittale) är ett ben i människans skalle som bildar bakre delen av hjässan. Det är ett smalt, lodrätt ben som delar skallen i två halvor från bakhuvudet till pannbenen. Hjässbensets främre del kallas frontospiquamal och dess bakre del occipitospiquamal.

Hjässbenet är viktigt för att skydda hjärnan och hjässbenet hjälper också till att forma formen på huvudet. Det är ett av de sex benen som bildar människans kranium, tillsammans med pannbenen, tinningbenen, nackbenet och stort temporalbenet.

Osteoblast är en typ av cell som är involverad i benets formation och hälsa. De är mesenchymala celler, vilket betyder att de utvecklas från den sorts stamceller som bildar bindväv, muskler och kärl. När osteoblastcellerna mognar, producerar de ett proteinrikt matrix, som kallas ostéoid, som sedan mineraliseras för att forma benvävnad. Osteoblastcellerna sitter fast i den nya benvävnaden och fortsätter att producera substans som hjälper till att stärka benen. När benvävnaden är fullständigt mineraliserad, kan osteoblastcellerna omvandlas till stillasittande benceller, kända som osteocyty.

Trombocytempoplasma (eller trombocytopeniskt pl plasma) är ett medicinskt begrepp som refererar till blodplasma med låga nivåer av blodplättar (trombocyter). Blodplättarna är viktiga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stoppa blödningar. När nivåerna av blodplättar i blodet är för låga, kan det öka risken för allvarliga blödningar. Trombocytempoplasma används ofta vid transfusioner för att behandla patienter med allvarlig trombocytopenisk (låg nivå av blodplättar) eller blödningsrubbningar.

En bentransplantation är en medicinsk procedur där man tar bort ett ben eller en del av ett ben från en donator och transplanterar det till en mottagare som saknar ett fungerande ben eller har en allvarlig skada på benet. Detta kan vara nödvändigt för att återställa rörelseförmågan, lindra smärtor eller rädda livet på den drabbade personen.

Den typiska proceduren innebär att man tar bort benet från den avlidna donatorn och preparerar det så att allt som kan orsaka avstötning tas bort. Sedan skärs mottagarens kvarvarande benvävnad till så att den nya benbiten passar in i kroppen. Slutligen fästs den nya benbiten på plats med hjälp av skruvar, plattor eller andra metoder för att stabilisera konstruktionen.

Efter operationen behöver patienten vanligtvis genomgå en lång rehabiliteringsprocess för att lära sig använda det nya benet igen och bygga upp styrka och rörlighet.

Benmärgsceller, även kallade hematopoetiska stamceller, är celler som har förmågan att utvecklas till olika typer av blodceller. De kan delas in i två grunder: myeloida och lymfatiska benmärgsceller. Myeloida benmärgsceller kan utvecklas till röda blodceller, vita blodceller som granulocyter, monocyter och makrofager samt blodplättar. Lymfatiska benmärgsceller kan utvecklas till olika sorters vita blodceller som lymfocyter, B-celler, T-celler och naturliga killer (NK-celler). Benmärgscellerna återfinns i ryggradens mjukvävnad och är viktiga för att producera de celler som utgör blodet.

Dura mater är den yttersta och starkaste av de tre hjärnhinnorna (membranen) som omger hjärnan. Durapatit är ett kalciumfosfat-baserat biomaterial som används inom ortopedisk kirurgi, neurokirurgi och tandvård för att stimulera benväxt och reparation.

I en medicinsk kontext kan "durapatit" referera till ett preparat av detta material som används för att ersätta eller stödja dura mater under neurokirurgiska ingrepp, särskilt när den naturliga hjärnhinnan är skadad eller borttagen. Detta kan hjälpa till att återställa och skydda hjärnbalkens integritet och funktion.

“Human development” i medicinsk kontext refererer til den proces hvor et menneske vokser og udvikler sig fra et fertiliseret æg (zygote) til en voksen. Denne proces inkluderer fysisk, kognitiv og social udvikling.

Fysisk udvikling omfatter vækst i størrelse og vægt, organudvikling og muskel- og skeletudvikling. Kognitiv udvikling refererer til den måde hvorpå barnet udvikler sine tanker, sprog, minde og læringsferdigheder. Social udvikling omfatter barnets evne til at etablere og opretholde forhold, samarbejde med andre og udvikle empati.

Human development er en kompleks proces, der påvirkes af mange forskellige faktorer, herunder genetiske faktorer, ernæring, miljø, oplevelser og sundhedsforhold. Læger og andre sundhedsfaglige professionelle kan overvåge barnets udvikling gennem regulære undersøgelser og tage skridt for at støtte en normal og sund udvikling, hvis behovet opstår.

Den medicinska termen "styrd vävnadsläkning, parodontal" (på engelska: "guided tissue regeneration, periodontal") refererar till en behandlingsmetod inom tandvården som används för att stimulera tillväxten av ny parodontal vävnad (t.ex. käkben, bindväv och/eller tandkött) efter en parodontal sjukdom eller skada.

Den grundläggande idén bakom denna metod är att skapa ett miljö som främjar tillväxten av specifika celltyper (till exempel käkben- och bindvävsceller) medan man samtidigt hindrar tillväxten av andra, icke önskvärda celltyper (som t.ex. tandköttsceller). Detta uppnås genom att använda speciella membran eller material som placeras mellan den befintliga vävnaden och det område där ny vävnad skall bildas.

Den styrda vävnadsläkningen kan vara ett delmoment i en mer omfattande behandling av parodontal sjukdomar, med syfte att förbättra patientens muntlig hälsa, förebygga framtida komplikationer och eventuellt rädda hotade tänder.

Enligt medicinsk terminologi är "biologiskt nedbrytbara implantat" definierade som konstgjorda material eller enheter som placeras i kroppen för att utför en specifik funktion och som progressivt bryts ner och absorberas av kroppens egna biologiska processer över tiden. Dessa implantat är ofta gjorda av material som naturligt förekommer i kroppen, såsom proteinbaserade polymerer eller keramik, och kan användas till exempel för att stödja benväxt efter en fraktur eller för kontrollerad läkemedelsutskiljning.

'Bensresorption' er en medisinsk betegnelse for den proces, hvor kroppen absorberer (tager op) bensen fra det miljø, den udsættes for. Bensen er en type hydrokarbon, der findes naturligt i olie og gas, men som også kan frigives under forskellige industrielle processer og forureningsepisoder.

Lange tids udsættelse for høje niveauer af bensresorption kan være skadeligt for helbredet, især for centralnervesystemet, reproduktionssystemet og immunsystemet. Derfor er det vigtigt at mindske eksponeringen for bensen så meget som muligt, særligt for arbejdere i industrier med høj risiko for bensudlægning, såsom olie- og gasindustrien.

Ett experimentellt implantat är ett medicallyk tekniskt enhet eller konstruktion som placeras in i en människokropp under en klinisk prövning för att utvärdera dess säkerhet och effektivitet. Det kan vara avsett att ställa till med en viss funktion, ersätta eller integrera sig med en del av kroppen, eller ge information om kroppens funktioner. Experimentella implantat kan vara till exempel prototyper av nya konstruktioner eller modifieringar av befintliga produkter. De används i forskning och utveckling för att förbättra vår förståelse av fysiologiska processer, testa nya behandlingsmetoder och skapa nya terapeutiska möjligheter.

"Benmärg" er en direkte oversatt betegnelse for "bone marrow", som er den bløde, fedet væv som findes i midten af store knogler i kroppen. Benmærket producerer forskellige typer celler, herunder røde blodceller (erythrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Disse celler er vigtige for at transportere ilt rundt i kroppen, bekæmpe infektioner og stoppe blødninger. Benmærket er også en del af det immunsystem, da det producerer hvide blodceller, som hjælper med at forsvare kroppen mod sygdomme og infektioner.

Mesenchymal Stromal Cells (MSCs) är en typ av vuxen stamcell som kan diferensieras till olika celltyper, såsom fett-, brosk- och benceller. De hittas naturligt i många olika typer av vävnader i kroppen, till exempel benmärg, fettvävnad och moderkaka. MSCs har förmågan att kunna dela sig under lång tid och kan utvecklas till olika sorters celler som bygger upp osskörteln, brosk, ben, muskler, blodkärl och andra vävnader.

MSCs har visat sig ha potentialen att användas inom regenerativ medicin för behandling av en rad olika sjukdomar och skador, bland annat skelett- och ledskador, hjärtsjukdomar, diabetes och neurologiska sjukdomar. De kan också ha immunmodulerande egenskaper, vilket betyder att de kan påverka vår immunförsvarsmekanism och potentiellt användas för behandling av autoimmuna sjukdomar och transplantationsrelaterade komplikationer.

Det är värt att notera att termen "Mesenchymal Stromal Cells" har ersatt den tidigare benämningen "Mesenchymal Stem Cells", eftersom det har visat sig att MSCs inte nödvändigtvis har alla egenskaper som förväntas hos stamceller, såsom obegränsad förmåga till självförnyelse och differensiering till flera olika celltyper.

Medicinskt sett betyder frakturläkning att benfrakturer (skador där benet brutits) har läkt till ett sådant stadium att det fungerar normalt igen och kan utsättas för normal belastning. Under läkningsprocessen bildas kalksalter i området runt frakturen, vilket hjälper till att förena de två ändarna på benet igen. När frakturen är läkt har denna kalksaltsbildning hårdnat och blivit ett starkt, fast material som kallas kallus.

Läkningen av en fraktur kan variera beroende på flera faktorer, såsom frakturens allvarlighet, belägenhet och typ, samt patientens ålder och hälsotillstånd. Vid behandling av en fraktur kan immobilisering med ett slag av stöd, som en gips eller en ortos, vara nödvändigt för att hjälpa till att hålla benet i rätt position och skydda det under läkningsprocessen.

I vissa fall kan kirurgi behövas för att stabilisera frakturen med skruvar, plattor eller stänger. Efter operation kan patienten få en slags stöd som hjälper till att stötta benet under läkningsprocessen. Fysisk terapi och övningar kan också vara viktiga för att hjälpa till att återställa rörelseförmågan, styrkan och balansen i det skadade benet efter frakturläkningen.

Benmorfoegenesproteiner, också kända som bensklerotiserande proteiner eller benbildande proteiner, är en typ av protein som hjälper till att bilda och underhålla benvävnad. Dessa proteiner inkluderar bland annat kolagen, osteokalcin och alkalisk fosfatas. De aktiverar också celler som kallas osteoblaster för att producera mer benvävnad. Benmorfogenesproteiner spelar en viktig roll i benreparation och regeneration efter skada, samt i underhåll och hälsa av skelettet överlag.

Osseointegrering är ett medicinskt begrepp som refererar till den direkta, funktionella och mekaniska anslutningen av en konstgjord implantat till levande benvävnad utan mellanliggande skikt. Detta uppnås genom att en implantat yta speciellt behandlas för att främja benvävnsinväxt direkt in i implantatytan, vilket ger en stabil och hållbar anslutning. Denna process kan tillämpas inom olika områden som ortopedisk kirurgi, tandkirurgi och öron-näs-hals-kirurgi för att exempelvis återställa funktion eller ersätta en del av ett skelett eller en tand.

Fysiologisk förkalkning, även känd som dystrofisk calcificering, är ett naturligt fenomen som kan uppstå i kroppen när viss typ av cellskador eller ämnesomsättningsrubbningar sker. Det innebär att mineraler, främst kalcium, sedimenterar och ackumuleras i vävnader och organ som normalt inte innehåller sådana mineraler.

Detta fenomen är vanligt förekommande i hjärtmuskeln efter en hjärtinfarkt, där döda celler ersätts med kalk. Även brosk och senor kan bli förkalkade, liksom vissa körtelvävnader som bröstkörtlar och thyroidea (sköldkörteln).

I de flesta fallen är fysiologisk förkalkning ofarlig och orsakar inga symptom. I vissa fall kan det dock leda till komplikationer, beroende på var i kroppen som förkalkningen sker och hur omfattande den är. Behandling av fysiologisk förkalkning behövs vanligtvis inte, men i vissa fall kan läkare välja att övervaka patientens tillstånd för att säkerställa att det inte uppstår några komplikationer.

'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.

Lårben, på latin "femur", är ett ben i underkroppen hos däggdjur och fåglar. Det är det längsta och starkaste benet i kroppen och bildar en del av benskelettet. Lårbenet sträcker sig från höftleden till knäskålen (patella) och består av tre delar: översta delen som kallas femurhuvudet, mitten som kallas femurskaftet och den nedre delen som kallas femurknuten. Lårbenet är involverat i rörelser som går, står och sitter.

Skelettumörer är abnorma tillväxt eller förändring av ben- och ledceller som leder till att oönskade vävnader bildas i skelettet. Dessa tumörer kan vara godartade ( icke cancertumörer) eller elakartade (cancertumörer). Godartade skelettumörer är vanligtvis mindre allvarliga och tenderar att växa långsamt, medan elakartade skelettumörer kan vara aggressiva, invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.

Skelettumörer kan uppstå som en följd av genetiska mutationer eller på grund av exponering för cancerframkallande substanser. Symptomen på skelettumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta, svullnad, rörelsebegränsning och benstelhet.

Det finns många olika typer av skelettumörer, bland annat:

* Osteosarkom: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar unga personer och bildas i långbenen eller bäckenet.
* Chondrosarkom: En elakartad tumör som bildas i broskvävnaden och ofta upptäcks i ben, skallen eller revbenen.
* Ewing's sarcoma: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar barn och unga vuxna och bildas i långbenen, bäckenet eller kraniet.
* Giant cell tumor of bone: En godartad till elakartad tumör som ofta upptäcks i lårbenet eller överarmsbenet hos yngre vuxna.
* Osteochondroma: Den vanligaste ben- och ledtumören, den är godartad och tenderar att växa långsamt över tid.

Diagnosen av skelettumörer ställs ofta genom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Biopsi kan också användas för att fastställa tumörtyp och grad. Behandlingen inkluderar vanligtvis kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.

"Distraktionsosteogenes" er en medisinsk term som refererer til en metode for å lengre ben eller andre knokler ved hjelp av en gradvis mekanisk spenningskraft. Metoden innebærer at en sømming (distraktor) plasseres på begge sider av den del av benet som skal lengres, og deretter gradvis forlenges over tid. Dette fører til dannelse av ny knoklevevkost i området mellom de to sømmingene.

Denne behandlingsmetoden brukes vanligvis ved behandling av benlengdeforskjeller, infeksjoner i knoklene eller for å korrigere vinkelforstyrrelser i leddne. Det er en unik type av kirurgisk behandling som har vist seg å være særlig effektiv i barns benlengdeforlenging, men den kan også brukes hos voksne.

Det er viktig å nevne at dette er en avansert medisinsk behandling som bør utføres av en erfaren kirurg eller lege.

Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.

'Sårläkning' (engelska: 'Wound healing') är ett komplext fysiologiskt process som sker efter att kroppen har skadats och en vävnadsbarriär har brutits. Det innebär återställandet av strukturellt och funktionellt integritet i den skadade vävnaden genom en koordinerad serie händelser som involverar olika celltyper, tillväxtfaktorer, cytokiner och extracellulära matrixproteiner.

Sårläkning kan delas in i tre faser:

1. Hemostasis-fasen: Den första fasen av sårläkning innebär hemostas, där skadan orsakar blodflödesförlust och kroppen svarar med att koagulera blodet för att stoppa blödningen. Detta leder till bildandet av en blodpropp (trombus) som innehåller bland annat blodplättar (trombocyter), fibrin och andra koagulationsfaktorer. Samtidigt släpper aktiverade blodplättar ut growth factors som lockar till sig celler till skadan för att påbörja reparationsprocessen.

2. Inflammatorisk fas: Den andra fasen av sårläkning kallas inflammatorisk fas och innebär en intensiv immunrespons där celler som neutrofiler, monocyter/makrofager rekryteras till skadan för att neutralisera eventuella patogener och börja reparationsprocessen. Dessa celler frisätter cytokiner, growth factors och matrixmetalloproteinas (MMP) som bidrar till att koordinera den efterföljande regenerationen av vävnaden.

3. Proliferativ fas: Den tredje fasen av sårläkning kallas proliferativ fas och innebär en aktiv neovaskularisering (bildning av nya blodkärl) och produktion av extracellulär matrix (ECM). Fibroblaster producerar kollagen och andra ECM-proteiner som bildar en ny grund för den regenererande vävnaden. Epitelceller migrerar till skadan och bildar ett nytt epitelegdämnande över den regenererade vävnaden.

4. Remodellering: Den fjärde och sista fasen av sårläkning kallas remodellering och innebär en återbildning av vävnaden till dess ursprungliga form och funktion. Detta sker genom en kontinuerlig process där ECM-proteiner bryts ned och nyproduceras, samt att blodkärlen mognar och differensieras.

Sårläkning är en komplex process som involverar ett stort antal celler, signalsubstanser och molekyler. Förståelsen av de underliggande mekanismerna bakom sårläkningen är viktigt för att utveckla effektiva behandlingsmetoder för sårläkningsrubbningar som drabbar många patienter världen över.

I'm sorry for any inconvenience, but I need a bit more context to provide an accurate and helpful response. The term "Benhinna" is not a commonly used medical term in English-language medicine. It's possible that it might be a term used in a specific medical tradition or language other than English.

If you could provide more information about where you encountered this term, or what context it was used in, I may be able to give you a more precise and helpful answer. Thank you for your understanding!

'Porositet' refererer til den relative mængde af porer (hulrum) i et fast stof, som f.eks. et biologisk væv eller et syntetisk materiale. Porøsiteten har en betydning for materialets egenskaber, herunder styrken, fleksibiliteten og evnen til at transportere væske eller gas gennem det. I medicinsk sammenhæng kan porositet være relevant for forståelse af processer som absorption, diffusion og transport i biologiske væv, herunder huden, lungerne og nyrene.

Alveolarresorption är en medicinsk term som refererar till den process där benvävnad i alveolerna, de små luftfyllda säckarna i lungorna där gasutbyte sker, bryts ned och absorberas. Detta orsakas vanligtvis av en inflammatorisk reaktion som följd av en infektion eller skada, till exempel vid lungsjukdomar som COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och tuberkulos.

Denna process kan leda till en förlust av lungvolym och funktion, och kan orsaka symptom som andnöd och hosta. Behandlingen av alveolarresorption beror på den underliggande orsaken, men kan innefatta antiinflammatorisk behandling och antibiotika för att behandla infektioner. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell för att avlägsna skadad lungvävnad.

Alkalisk fosfatas (ALP) är ett enzym som förekommer i många olika djur- och vävnadstyper, inklusive lever, ben, tarmslemhinnor och njurar. Det har en viktig roll i organismens metabolism, särskilt vid nedbrytningen av fosfater i kroppen.

ALP är ett serummarkör som används för att diagnostisera och övervaka olika sjukdomar och skador på lever, ben och andra organ. Nivåerna av ALP kan öka vid lever- eller gallvägssjukdomar, skelettskador, vissa cancerformer och under vissa fysiologiska tillstånd som till exempel graviditet.

Det är viktigt att tolka ALP-värden i klinisk kontext tillsammans med andra laboratorie- och kliniska data, eftersom en ökning av ALP kan ha olika orsaker och behöver inte alltid vara patologisk.

Nanofibrer är fiberartade material med minst en dimension i nanometerskalan, typiskt mellan 10-1000 nanometer. I medicinsk kontext refererar termen ofta till syntetiska eller naturliga polymerfibrer med mycket små diameterer och stor specifika yta, vilket gör dem användbara inom områden som vävnadstillväxt, läkemedelsdosering och skyddsmasker. Nanofibrer kan tillverkas genom olika tekniker, såsom elektrospinnning eller själv sammansättning.

Nanokomposit är ett material som består av två eller fler olika faser, där minst en av faserna har dimensioner i nanostorleksordningen (1-100 nanometer). I en nanokomposit är de olika faserna ofta utformade så att de ger materialet unika egenskaper som inte finns hos de enskilda komponenterna. Exempel på användningsområden för nanokompositer inkluderar elektronik, medicin, transportsektorn och konstruktion.

Kalciumsulfat är ett salt av kalcium och svavelsyra. Det har den kemiska formeln CaSO4 och förekommer naturligt i mineralet anhydrit. När kalciumsulfat innehåller två vattenmolekyler per formelen (CaSO4·2H2O) kallas det även gips.

I medicinsk kontext används ofta den dehydrerade formen av kalciumsulfat, som är en fast, vit substans som är nästan lufttät. Den används inom ortopedisk kirurgi som ett benhärdningsmedel eftersom den stelnar till en hård massa när den blöts upp med vatten. Detta gör att den kan användas för att stabilisera frakturer och underlätta benreparation och läkning.

Benmorfolgenprotein 7, också känt som BMP-7, är ett protein som tillhör transformerande tillväxtfaktor beta (TGF-β) superfamiljen. Detta protein spelar en viktig roll i embryonal utveckling och skelettbildning genom att reglera celldifferentiering, celldelning och apoptos (programmerad celldöd). I den adulta organismen är BMP-7 involverat i underhåll och reparation av skelettet, njurarna och andra vävnader.

Ett dental implantat är en konstgjord rötter som används inom tandvården för att ersätta en saknad tand. Det består vanligtvis av en titan- eller zirkoniumdioxidskruv som placeras chirurgiskt direkt i käkbenet, där den efter en viss healingtid osseointegrerar med benvävnaden och fungerar som en stabil bas för att hålla en konstgjord tAND eller en tandprotes. Dental implantat används ofta när en enda tand är saknad, men de kan också användas för att stödja en helt prostetisk över- eller underkäke.

I'm sorry for the confusion, but "Bencement" is not a medical term that I am familiar with. It is possible that there may be a spelling error or it could be a term specific to a certain language or field within medicine. Can you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

"Blodbråck" är en gammal benämning på ett tillstånd där individen har för lågt antal blodplättar (trombocyter) i blodet. Det medicinska begreppet för detta tillstånd är numera thrombocytopeni. Normalvärdet för antalet blodplättar ligger mellan 150 000 och 450 000 per milliliter blod. Vid en lägre koncentration kan det öka risken för blödningar, eftersom blodplättarna har en viktig roll i blodets koaguleringsprocess. Thrombocytopeni kan orsakas av olika sjukdomar och tillstånd, exempelvis virala infektioner, läkemedelsverkan eller sjukdomar som påverkar benmärgen.

'Käkhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till en patologisk förändring i munhålan. Det är en abnorm utväxt av benvävnad eller skleros (förtjockning) av mjuk vävnad i nedre delen av munhålan, nära halsen. Käkhåla kan orsaka problem med sväljning, hosta och andning. Den kan också öka risken för infektioner eftersom den kan störa normal salivflöde och slemproduktionen i munhålan. Käkhålor behandlas vanligen kirurgiskt.

I medical terms, 'keramik' refererer til et materiale som består af ikke-organiske, nonmetalliske komponenter, der er udvundet fra jordklumpen. Keramiske materialer er typisk hårde, skøre og gode isolatorer for varme og elektricitet. De anvendes ofte i medicinske implantater, som fx knogletilvækstmateriale, takket være deres biokompatibilitet og modstandsdygtighed overfor korrosion.

"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.

Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.

En skallfraktur är ett medicinskt tillstånd där det finns en skada eller ett brott i ett eller flera ben av skallen. Detta orsakas vanligtvis av trauma, såsom en hård slag eller ett fall. Skallfrakturer kan vara öppna eller stängda, beroende på om det finns en direkt samband mellan det yttre miljön och det inre av skallen. Öppen skallfraktur innebär att det finns en klar anslutning mellan det yttre miljön och det inre av skallen, medan stängd skallfraktur inte har någon direkt anslutning.

Symptomen på en skallfraktur kan variera beroende på typen och svårheten av frakturen. Vanliga symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, kräkningar, hörsel- eller synproblem, förändringar i sinnesstämning eller beteende, och ömmande eller svullna ställen på skallen. I vissa fall kan det även förekomma blödningar från örat eller näsan.

Behandlingen av en skallfraktur beror på typen och svårheten av frakturen, samt eventuella associerade skador. Vanliga behandlingsmetoder inkluderar smärtstillande medel, observation, vila och begränsning av fysisk aktivitet. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att reparera frakturen eller för att kontrollera blödningar.

'Underkäksskada' refererar till en skada eller skada på mandibulan, även känd som underkäken. Detta kan orsakas av olika mekanismer, såsom trafikolyckor, våld, sportrelaterade skador eller olyckor i hemmet. Underkäksskador varierar i allvar från milda frakturer till allvarliga skallskador och kan innebära symtom som smärta, svullnad, blåmärken, sår, sväljningssvårigheter, tandschemafel och förändringar i ansiktets utseende. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att stabilisera skadan och underlätta återhämtningen.

Polyglykolsyra, även känd som polyetylenglycol (PEG), är en syntetisk, icke-ionisk polymersubstans som består av en lång kedja av etylenglykolenheter som är kopplade till varandra. Den kan användas i medicinska sammanhang som ett excipient, det vill säga som ett hjälpmedel för att förbättra en läkemedels formulering eller leverans. PEG har förmågan att lösa upp och stabilisera andra substanser, och kan också användas som en glidmedel för att underlätta injektion av läkemedel.

I medicinska sammanhang finns PEG i olika molekylvikter och kan ha olika funktioner beroende på användningsområdet. Exempelvis kan PEG användas som ett kolonoskopipreparet för att rengöra tjocktarmen före en kolonoskopi, eller som ett aktivt ingrediens i vissa läkemedel där den fungerar som en penetrationsförbättrare. PEG kan också användas som ett vektor för att leverera genmaterial till celler i genteknik och gene therapy.

I allmänhet är PEG säker och väl tolererad vid användning i medicinska sammanhang, men det kan förekomma biverkningar som allergiska reaktioner eller irritation på injektionsstället.

"Mandibular osteotomy" refererar till ett kirurgiskt ingrepp där benet i underkäken (mandibulan) delas itu i syfte att korrigera skelettrelaterade missbildningar, skada eller funktionella problem. Det kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd såsom kraniofaciell dysmorfi, retrusion (bakåtriktad underkäke), avvikande käkmissbildningar och temporomandibulär articulationsproblem.

Det finns olika typer av mandibular osteotomi, men de två vanligaste teknikerna är sagittal split osteotomy (SSO) och vertical ramus osteotomy (VRO). SSO innebär att man delar itu den främre delen av underkäken och flyttar den framåt eller bakåt för att korrigera missbildningar. VRO innebär att man skär itu den bakre delen av underkäken och vrider eller rör på den för att åtgärda problem.

Efter operationen kan fasta plattor och skruvar användas för att hålla de nya positionerna i place medan benet läker. Genesleken efter en mandibular osteotomi kan variera, men det är vanligt med svullnad, smärta och temporära problem med öppning av munnen under de första veckorna efter operationen. Fysisk aktivitet och kraftig ansträngning bör undvikas under denna tid.

'Underkäksfraktur' är ett medicinskt begrepp som betecknar ett brutet käke underifrån, det vill säga mandibulan. Det kan delas in i flera olika typer beroende på vilken del av käken som är involverad och hur allvarlig skadan är. Några exempel på olika typer av underkäksfrakturer inkluderar:

1. Symphysisk fraktur: Denna typ av fraktur förekommer i symfysen, det vill säga den del av käken där de två halvorna möts i mitten.
2. Koronoidprocessfraktur: Denna typ av fraktur förekommer i koronoidprocessen, en utskjutning längst upp på insidan av underkäken.
3. Condylprocessfraktur: Denna typ av fraktur förekommer i condylprocessen, en utskjutning längst upp på utsidan av underkäken.
4. Angulär fraktur: Denna typ av fraktur förekommer i den nedre tredjedelen av underkäken.
5. Ramusfraktur: Denna typ av fraktur förekommer i ramus, det vill säga den bakre, lodräta delen av underkäken.

Symptomen på en underkäksfraktur kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken, sår eller andra yttre skador på ansiktet, samt att tänderna i över- och underkäken inte passar ihop korrekt när munnen öppnas eller stängs. Behandlingen av en underkäksfraktur kan innebära användning av en fast skena för att hålla käken i rätt position medan den läker, samt eventuellt kirurgi för att reponera och fästa benbitarna på rätt plats.

"Kallus" är ett medicinskt begrepp som refererar till den knölig, benartade vävnad som bildas under huden när benet läker efter en fraktur eller skada. Kallus utgörs av nybildat brosk och benvävnad som växer sam och stärker benet så att det kan bära vikten igen. Det kan kännas hårt och knöligt till touchen och ses ofta som en klump under huden i området där benet har brutits. Kallusen blir med tiden allt mindre och mer smälter samman med den övriga benvävnaden, vilket gör att benet återfår sin ursprungliga form och funktion.

'Gelatin' är ett proteinrikt kolloidalt hydrogel som tillverkas genom partiell hydrolys och denaturering av kollagenextrakt från djurvävnader, vanligtvis hud eller ben från nötkreatur, grisar eller fisk. Det har en unik aminosyraprofil med höga halter av icke-essentiella aminosyror som glycin och prolin. Gelatin används inom livsmedelsindustrin som stabiliserings-, textur- och klumpförebyggande medel, samt i farmaceutisk industri för tillverkning av hårda kapslar och tabletter. Det har också medicinska användningsområden inom ortopedi och stomatologi som biokompatibelt material för ben- och broskrekonstruktion, halsband för kontroll av blödningar efter tandoperationer och som fyllnads- och stöttmaterial vid läkning av sår.

En benmärgstransplantation är en medicinsk procedure där patienten får en ny benmärg, som består av stamceller. Detta görs vanligtvis för att ersätta en skadad eller sjuk benmärg, till exempel vid behandling av cancerformen leukemi.

Den nya benmärgen kan komma från en donator (allogen transplantation) eller från patienten själv (autolog transplantation). Innan transplantationen måste patienten ofta genomgå kemoterapi och/eller strålbehandling för att eliminera sina egna skadade stamceller och förbereda kroppen för den nya benmärgen.

Efter transplantationen kan patienten drabbas av komplikationer som graft-versus-host-sjukdom (GVHD), där donatorns immunsystem attackerar mottagarens kropp. Även infektioner är vanliga efter benmärgstransplantation, på grund av den nedsatta immunförsvar som följer proceduren.

"Benbrott" er en norsk betegnelse som direkte kan oversattes til "broken bone" eller "fracture" på engelsk. I medisinsk sammenhenging refererer det til en skade på skelettet der en eller flere deler av et ben har blitt revnet eller knust.

Fracturer kan oppstå som følge av uhell, direkte trauma, overbelastning, sykdomme som svækkjer benstrukturen eller bruk av visse medisiner. Symptomer på en fractur inkluderer smerte, utsving i funksjonen av det berørte leddet, synlig deformitet, svelling og blåhet i området rundt skaden.

Det finnes forskjellige typer av benfracturer, som kan klassifiseres basert på stedet, retningen, artens grad og mekanismen til skaden. Behandlingen av en fractur kan innebære reduksjon (realigering), immobilisering ved hjelp av en slags støtte som en gips- eller splint, operasjon og rehabilitering for å fremme heling og å gi tilbake funksjonen.

"Dental implantation, jaw-anchored" refers to a dental procedure where a screw-like titanium fixture is surgically placed into the jawbone to replace the root of a missing tooth. This forms a stable foundation for an artificial tooth or crown to be attached on top. The implant becomes anchored in the bone over time through a process called osseointegration, providing a secure and durable restoration that looks and functions like a natural tooth.

The procedure is often performed by oral surgeons or periodontists, and it can help improve chewing function, speech, and overall quality of life for patients with missing teeth. Jaw-anchored dental implants are typically more stable and long-lasting than other types of dental restorations such as dentures or bridges.

CBFA1, även känt som Core-binding factor subunit alpha-1, är ett transkriptionsfaktorprotein som hör till familjen dito3/pu.1 i kärnan och spelar en viktig roll i osteogenes (benbildnings)processen genom att reglera differentiering av mesenchymala stamceller till osteoblast (benbildande celler). Genmutationer i CBFA1 kan leda till skelettrelaterade sjukdomar som till exempel familjär akral neurofibromatosis och myelodysplastiskt syndrom.

'Skenben' er en medisinsk betegnelse for en type fraktur (knøskebrud) i underarmsknoglen (ulna), der sker nær leddet til armen. Det vil si at bruddet sker i den del av underarmsknoglen som ligger nærmest skulderen og håndleddet. Skenbenet er en vigtig del av bærekraftsystemet i underarmen, og et knøskebrud her kan føre til smerter, svelling, blåmærker og/eller begrænset rørelseevne i armen. Behandlingen af skenben kan inkludere opplasting, sleng, behandling med splint eller gips, fysioterapi og i vissa tilfeller kirurgi.

Stamceller (engelska: Stem cells) är celler som har förmågan att dela sig och differensiera sig till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas och expanderas i laboratoriemiljö och användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler, vävnader och organ.

Det finns två huvudtyper av stamceller: embryonala stamceller och vuxna stamceller (även kända som adulte stamceller). Embryonala stamceller hämtas från blastocysten under de tidiga stadierna av fosterdifferensiering och kan differensiera sig till alla celltyper i kroppen. Vuxna stamceller finns hos vuxna individer och återfinns i olika delar av kroppen, som benmärg, hjärna, lever, hud och fettvävnad. De har begränsad differensieringskapacitet jämfört med embryonala stamceller och kan endast differensiera sig till specifika celltyper beroende på var de finns.

Stamceller är en aktiv forskningsområde inom medicinen, men deras användning är också omdiskuterad på grund av etiska frågor kopplade till användningen av embryonala stamceller.

Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.

I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.

Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.

SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.

Mesenkymal stamcellstransplantation (MSCT) är en typ av celltransplantation där mesenkymala stamceller används. Mesenkymala stamceller är ett slags stamceller som har förmågan att differentieras, eller omformas, till olika typer av celler som utgör bindväv, muskel, ben, brosk och fett.

I en MSCT-procedur tas mesenkymala stamceller vanligtvis från benmärgen, navelsträngen eller annan lämplig källa, prepareras i laboratoriet och transplanteras sedan till patienten. Transplantationen kan ske antingen autologt (dvs. med celler tagna från samma individ) eller allogeniskt (med celler tagna från en annan individ).

MSCT har potentialen att behandla en rad olika sjukdomar och skador, bland annat cancer, degenerativa muskuloskeletala tillstånd, hjärt-kärlsjukdomar och neurologiska skador. Dock finns det fortfarande mycket forskning kring hur MSCT bäst kan användas och vilka risker och fördelar den kan medföra.

Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.

The process of cell proliferation involves several stages, including:

1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)

These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.

In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.

"Alveolarproces" eller "alveolarutskott" är medicinska termer som refererar till en patologisk tillstånd där det förekommer abnormt växt av benvävnad (osteogenes) inne i lungornas alveoler, små luftfickor där gasutbyte sker vid andning. Detta kan leda till andningssvårigheter och andra respiratoriska komplikationer.

Alveolarproces kan förekomma som en komplikation av olika sjukdomar, exempelvis cystisk fibros (CF) eller granulomatös sjukdom, såsom sarkoidos. I vissa fall kan det även vara relaterat till långvarig användning av kortisoninhalatorer för att behandla lungsjukdomar som astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD).

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever andningssvårigheter, hosta eller annan andningsrelaterad symptomatologi, för att fastställa diagnos och få behandling så snart som möjligt.

"Apatiter" är ett samlingsnamn på en grupp mineral som inkluderar hydroxylapatit, fluorapatit och klorapatit. Dessa mineral är fosfater av kalcium och har en gemensam kemisk formel: Ca5(PO4)3X, där X kan vara OH-, F- eller Cl-. Apatiter förekommer naturligt i naturen och de är viktiga som råmaterial för framställning av konstgjord benväv och som källa till fosfor i konstgödsel.

I medicinsk sammanhang kan apatit också användas för att beskriva en form av benväv, ofta kallad "biologisk apatit", som huvudsakligen består av kalciumfosfat i mineralform. Denna typ av benväv är viktig för stödjande struktur och mineralsättning i skelettet hos djur, inklusive människor.

I medisinsk sammenheng kan "siden" henvise til den side af kroppen der ligger mod det samme retning som et bestemt organ eller struktur. Det er også kendt som den anatomiske side. Der er to sider på det fleste levende væsener: højre og venstre. I medicinsk dokumentation vil man ofte se "siden" specificeret for at beskrive hvilken side af kroppen en lokalisation, sygdom eller skade befinder sig på for at undgå forvirring.

'Silikonelastomerer' är ett samlingsbegrepp för polymermaterial som innehåller silikon. De är kända för sin elasticitet och flexibilitet över en bred temperaturintervall. Silikonelastomerer består av långa, kedjeliknande molekyler med silicon-atomkärnor som är bundna till varandra via syreatomer. Vid varje ände av dessa kedjor finns organiska grupper, ofta metylgrupper (-CH3), vilket gör att materialet blir hydrofobt (vattenavstötande).

Silikonelastomerer används inom en rad olika industrier och tillämpningar, exempelvis inom medicin, elektronik, fordonsindustrin och byggsektorn. I vissa medicinska tillämpningar kan silikonelastomerer användas för att framställa katetrar, implantat eller andra medicintekniska produkter på grund av deras goda biokompatibilitet och förmåga att motstå kroppsvätskor och temperaturvariationer.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Polyester är ett samlingsnamn för polymera material som innehåller esterbindningar i sin kedjestruktur. De flesta polyestern tillverkas syntetiskt genom en kemisk reaktion mellan en diol (två-kolsvans) och en diacid (två-syraväte). Detta resulterar i en polymer med esterlänkar som förbinder varje monomerenhet.

Polyestern är kända för sin termoplastiska natur, vilket betyder att de kan formas när de hettas upp och härdas när de svalnas ner. De används ofta i textil- och konfektionsindustrin för tillverkning av kläder, tältdukar, buss- och lastbilsdukar, samt i kompositmaterial där hög hållfasthet och väderbeständighet efterfrågas.

Ett vanligt exempel på en polyester är PET (polyetylentereftalat), som används till flaskor för drycker, matförpackningar och syntetiska textiler.

En hydrogels är en typ av material som består av ett tresdimensionellt nätverk av polymerer, som har förmågan att absorbera och hålla mycket stora mängder vatten eller fysiologisk vätska, utan att upplösas. Hydrogeler har ofta en konsistens liknande gelé och används inom en rad olika områden, till exempel inom medicinen för kontaktlinser, läkemedelsutskiljning, vätskeabsorberande bindor och regenerativ medicin. De kan även användas inom andra tekniska områden som exempelvis jordbruk, miljöskydd och materialvetenskap.

Underkäkstumör (latin: Tumor mandibulae) är en allmän term för olika slags abnorma tillväxt eller tumörer i underkäken. Dessa tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De kan uppstå från olika typer av vävnader i underkäken, såsom benvävnad, mjukvävnad, kärlvävnad eller nerver.

Godartade underkäkstumörer växer långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen. De kan dock orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer, som tänder, käkar eller nerver.

Elakartade underkäkstumörer däremot växer snabbare och sprider sig lättare till andra delar av kroppen genom att metastasera (sprida cancerceller). De kan orsaka allvarliga skador på omgivande vävnader och organ.

Exempel på vanliga typer av underkäkstumörer inkluderar ameloblastom, odontom, central granulocytär myoblastom, cherubism, fibrosarkom, osteosarkom och plasmacytom.

'Tandhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till munhålan och dess innehåll, inklusive tänder, tandkött, käkar, spott, bakterier och annan flora. Tandhålan är en viktig del av kroppen då den har en nära koppling till vår allmänna hälsa. En sund tandhåla kan bidra till ett lägre riskbelastning för sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och andningsvägsproblem. Dessutom kan en dålig oral hälsa leda till problem som karies, parodontit och ont i tänderna. Det är viktigt att upprätthålla god oral hygien genom att regelbundet borsta tänderna, flossa, använda munvatten och besöka tandläkaren regelbundet för att undvika problem och underhålla en sund tandhåla.

Chitosan är ett biopolymer som utvinns från exoskelettet hos kräftdjur, såsom humrar och krabbor. Det består huvudsakligen av två sockerarter, glukosamin och N-acetylglukosamin, som sitter ihop i långa kedjor. Chitosan har en positivt laddad laddning på grund av förekomsten av aminogrupper, vilket gör att det kan ingå i interaktioner med negativt laddade molekyler, till exempel DNA och proteiner.

I medicinsk kontext har chitosan visat sig ha potential som en del av läkemedelsformuleringar på grund av sin förmåga att fungera som en mucoadhesiv (händer vid slemhinnor) och permeabilitetshöjande agent. Det kan också användas för att framställa nanopartiklar för läkemedelsdosering, samt i till exempel hudvårdsprodukter och bandage på grund av sina cytokompatibla och hämostatiska egenskaper.

Dessutom har chitosan visat sig ha antimikrobiell verkan mot en rad olika bakterier och svampar, vilket gör att det kan användas som ett naturligt konserveringsmedel i livsmedels- och kosmetiska produkter.

'Ricinus' er en medisinsk betegnelse for planten Ricinus communis, som også kendes under navnet castorplante. Denne plante indeholder giftstoffet ricin, der kan være skadeligt for mennesker og dyr hvis den bliver indtaget eller kommer i kontakt med huden i større mengder. Ricinusolien, som udvindes af frøene, anvendes dog medicinsk til at behandle forstoppelse, men bør kun anvendes under lægeovervågning på grund af risikoen for forgiftning.

En dental implantation är en procedur inom tandvården där ett konstgjort rötthylsa (t.ex. gjord av titan) placeras i käken för att efterhand osseointegrera, vilket innebär att benvävnaden växer ihop med implantatet och skapar en stabil grund för en konstgjord tand (protes). Detta används ofta när en naturlig tand inte kan återställas eller behöver ersättas på grund av skada, sjukdom eller ålder. Dental implantation utförs vanligen under lokalbedövning och kan kräva flera besök till tandläkaren beroende på individuella förhållanden.

Osteocyter är de mest talrika celltyparna i benvävnaden och utgör upp till 90-95% av all cellmassa i benet. De är specialiserade, differentierade osteoblaster som blivit inneslutna i den mineraliserade benmatrix de själva har producerat. Osteocyter är nätverksknuta med varandra och med ytan av benen via smala utskott, cytoplasmatiska utväxter som sträcker sig genom benmatrisen. Deras huvudsakliga funktion anses vara att underhålla och reglera benstrukturen och mineraliseringen, men de har också visat sig spela en roll i mekanisk signalering, kalciumhomöostas och respons på hormoner som parathyroideahormon (PTH) och vit D.

Biomimetiska material, även kända som biomimetiska polymerer eller kompositer, är konstgjorda material som efterliknar egenskaper hos levande vävnader eller strukturer i naturen. De utvecklas ofta för att användas inom medicinsk teknik och design av medicinska enheter, såsom proteser, implantat och regenerativ medicin.

Biomimetiska material kan ha en rad olika egenskaper beroende på deras tillämpning. Exempelvis kan de vara elastiska, starka, lätta, hållbara eller ha förmågan att stödja celltillväxt och differentiering. De kan också vara utformade för att ha en specifik topografi eller struktur som liknar den hos ett visst biologiskt material, till exempel kollagenfibriller i brosk eller mikrostrukturen på fiskskal.

Denna typ av material kan tillverkas genom olika tekniker, såsom elektrospinnning, 3D-printning och självorganiserande processer. De kan också innehålla biologiskt aktiva ämnen, som peptider eller proteiner, för att påverka cellrespons och funktion.

Biomimetiska material används ofta inom områden som ortopedisk kirurgi, tandvård, ögonkirurgi och hjärt-kärlsjukvård, men de kan också ha potential att användas inom andra medicinska områden.

Nephroblastoma overexpressed protein (NOV/CCN3) är ett protein som tillhör CCN-familjen, som består av sex cysteinrika modulerära proteiner. NOV/CCN3 uttrycks i flera olika typer av celler och har visat sig ha en roll i celldelning, celldifferentiering, angiogenes och apoptos.

I nefroblastom, även känt som Wilms tumör, överexpresseras NOV/CCN3 jämfört med normalt utvecklade njurar. Det har föreslagits att överexpressionen av NOV/CCN3 kan bidra till cancertillväxten och progressionen hos nefroblastom genom att påverka cellcykeln, apoptosen och angiogenesen. Emellertid är mekanismerna som styr NOV/CCN3:s onkogena egenskaper i nefroblastom inte fullständigt klarlagda och kräver fortsatt forskning.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Alginate er en biokjemisk polysakkarid som utvinns fra sjøgrønnsslakter og visse rødalger. I medisinen brukes alginate ofte som ett hjelpemidler i diverse terapeutiske tilfeller, for eksempel som en del av et enterisk koagulum i behandlingen av blødning fra magsår eller som en del av et værnslag i behandlingen av sår. Alginate har også vært brukt som en del av noen typer av kunstige lunger for å hjelpe med å holde lungene oppne og beskytte dem fra skade under respiratorbehandling.

Alginat består av blokker av α-L-guluronat (G), β-D-mannuronat (M) og guluronat-mannuronat (GM)-koblinger, og strukturen kan variere mellom forskjellige typer alger. Disse variasjonene i struktur påvirker egenskapene til alginate, inkludert deres evne til å absorbere vann og danne geler.

I medisinen er alginate ofte formet som en slags gel eller skive for å lette applikasjonen. Når alginat kommer i kontakt med vann, danner det en gel som kan hjelpe til å binde vann og/eller proteaser, noe som kan være nyttig i behandling av sår eller blødning.

I tillegg til bruken i medisinen har alginate også vært brukt i industrien for mat, drikkevarer og andre formål på grunn av deres evne til å danne geler og stabilisere emulsioner.

I en medicinsk kontext är en konstgjord membran en syntetisk barriär som skapas för att efterlikna eller ersätta en naturlig biologisk membran i kroppen. Dessa konstgjorda membran kan tillverkas från en rad olika material, inklusive polymerer och keramik, beroende på deras ändamål och användningsområde.

Exempel på konstgjorda membran inkluderar:

1. Dialysmembran: Används i dialysbehandlingar för att ersätta några av njurarnas funktioner genom att filtrera skadliga ämnen och vätskor från blodet.

2. Konstgjorda lungor: Används som en temporär lösning för patienter med respirationssvikt, där konstgjorda membran används för att gasutbyte sker mellan blodet och omgivande luft.

3. Konjunktivala membran: Används vid ögonkirurgi för att ersätta den transparenta ytan som täcker ögats främre del, konjunktiva.

4. Hjärtklaffprotesmembran: Används vid hjärtkirurgi för att ersätta defekta eller skadade hjärtklaffar.

5. Konstgjorda hud: Används som ett tillfälligt skydd för sår och brännskador när det naturliga hudlagret är skadat eller förstört.

Planarianer är en grupp plattmaskar (Platyhelminthes) som tillhör underklassen Rhabditophora. De kännetecknas bland annat av sin förmåga att regenerera sina kroppar efter skador, vilket gör dem till ett intressant forskningsobjekt inom biologi och medicin. Planarianer lever ofta i sötvattenmiljöer som dammar, bäckar och sjöar, men det finns också arter som lever i marken eller i marina miljöer. De är vanligen små, mellan några millimeter upp till ett par centimeter långa, och har en avplattad kropp med en munöppning på undersidan. Födan består främst av små organismer som djurplankton och detritus.

Hepatektomi är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där en del eller hela levern tas bort. Det kan vara delad i olika typer baserat på hur mycket levern som tas bort, till exempel partial hepatektomi (borttagning av en del av levern) och total hepatektomi (borttagning av hela levern).

Denna procedure används ofta för att behandla levercancer eller andra sjukdomar som påverkar levern, såsom kolestatisk fibros eller cystisk fibros. I vissa fall kan en del av levern också transplanteras tillbaka i kroppen efter operationen, ett så kallat leverlobtransplantat, för att hjälpa patienten att fortfarande ha leverfunktion.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av titanium istället för "titan". Titan är ett grundämne med symbol Ti och atomnummer 22. Det är ett transitional metall som är känt för sin styrka, lätthet, korrosionsbeständighet och biokompatibilitet. Dessa egenskaper gör titan till ett värdefullt material inom ortopedisk kirurgi, tandvård, hjärtkirurgi och andra medicinska tillämpningar där långvarig funktion och patientens säkerhet är av högsta prioritet.

Exempel på titans användningsområden inom medicinen innefattar:

1. Implantat: Titan används ofta för att tillverka ortopediska implantat som skall ersätta skadade eller sjuka ben och ledknutor. Dessa implantat kan vara jointreplacementproteser, skruvar, plattor och stänger.
2. Tandimplantat: Titan används också för att tillverka tandimplantat som ersätter en saknad tandrot. Titans biokompatibilitet gör det möjligt för kroppen att integrera implantatet med benvävnaden, vilket skapar en stark och hållbar anslutning.
3. Hjärtkirurgi: Titan används i hjärtkirurgiska tillämpningar som hjärtklaffproteser och stenting av kärl. Titans korrosionsbeständighet gör det möjligt för materialet att fungera under extremt höga tryck och temperaturer.
4. Medicinsk utrustning: Titan används också i tillverkningen av medicinsk utrustning som exempelvis pacemakers, defibrillatorer och andra invärtes elektroniska enheter.

I medicinska sammanhang används ofta renat titan, eftersom det är extremt biokompatibelt och korrosionsbeständigt. Detta gör att det inte orsakar några allergiska reaktioner eller skador på kroppsvävnader.

Lårbensfraktur (femurschaftfraktur) är en benfraktur som sker i den långa, raka delen av lårbenet (femurschaftet). Det kan orsakas av högkraftstrauma, till exempel vid bil- eller sportrelaterade olyckor. Äldre personer med lägre benstyrka och ökad benfragilitet är också susceptibla för att utveckla lårbensfrakturer även efter lindrigare trauma, till exempel en fall.

Lårbensfrakturer kan vara slutna (med intakt hud) eller öppna (med sönderslitna vävnader och utsatt benmärg). De kan också klassificeras efter frakturmönstret, till exempel transversella, spiralfrakturer eller komplexa frakturmönster. Komplikationer av lårbensfrakturer kan innefatta blodförlust, blodproppar, infektion och senare komplikationer som artros i leden ovanför frakturen. Behandlingen för lårbensfrakturer bestäms ofta av frakturmönstret, patientens ålder och allmäntillstånd samt eventuella associerade skador.

"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.

En hydrogel är ett material som består av en tresdimensionell nätverksstruktur av polymerer, som har förmågan att absorbera och hålla en stor mängd vatten eller fysiologisk vätska. Hydrogeler kan designas för att ha specifika egenskaper såsom kontrollerad degradering, mekanisk styrka, biokompatibilitet och förmåga att transportera molekyler, vilket gör dem användbara inom områden som medicin, farmaci och bioingenjörsvetenskap.

Osteocalcin är ett protein som produceras av osteoblaster, celler som är involverade i benets bildning och remodellering. Det är ett av de mest prevalenta proteinerna i benvävnaden och anses vara en markör för osteoblastaktivitet. Osteokalcin binder kalciumioner och har en viktig roll i regleringen av kalciumhomöostas, som är nödvändigt för att underhålla starka och hälsosamma ben. Ett litet del av det totala osteocalcinet kan frisättas till blodomloppet, där det kan mätas för att få information om den aktuella osteoblastaktiviteten och benmetabolismen.

"Siloxaner" är ett samlingsnamn för kemiska föreningar som innehåller silicium- och kolatomgrupper i sin struktur. De är ofta använda som skönhetsprodukter och hudvårdsmedel på grund av deras förmåga att ge huden ett mjukt, silkigt och vattenavvisande skikt. Siloxaner kan också ha förmågan att förbättra produkternas spridningsförmåga och hudupptagning. Exempel på siloxaner är dimeticon, cyclomethicone och phenyl trimethicone.

Alveolarkammplastik är en typ av kirurgisk procedur inom oral och maxillofacial kirurgi. Proceduren innebär att man återställer och modellerar den bennära strukturen i alveolarramen, vilket är den del av käkbenet där tänderna sitter inneslutna.

Alveolarkammplastik utförs ofta efter en tandutträckning eller efter att tänden extraherats, då alveolarramen kan bli skadad och försvagad. Genom att återställa och modellera alveolarramen kan man förbättra den estetiska utseendet och underlätta placeringen av en tandimplantatprotes eller annan typ av tandrestaurering.

Under proceduren skär kirurgen bort delar av den skadade benstrukturen och formar sedan om de återstående delarna för att skapa en stabil och funktionell alveolarram. I vissa fall kan man använda benersättning eller annan typ av biologiskt material för att stödja den nya benstrukturen.

Själva operationen utförs vanligtvis under lokalbedövning, men i vissa fall kan sedering eller allmänt bedövningsmedel användas beroende på patientens behov och preferenser. Efter operationen kan det vara nödvändigt att följa vissa instruktioner för att underlätta läkningen, till exempel undvikande av rökning, intag av kylande livsmedel och skonsam behandling av området.

Skelettmuskuloskeltala metabola sjukdomar är en grupp sjukdomar som påverkar skelettet och muskulaturen och orsakas av störningar i ämnesomsättningen. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan påverka benvävnad, ledbildning, mineralisering och kalciumhomöostas. Exempel på skelettmuskuloskelta metabola sjukdomar inkluderar osteoporos, hypo- och hyperparatyroidism, fenylketonuri och flera andra.

'Glas' är ett material som är transparent och elastiskt, och ofta används till att göra glasögon, flaskor, fönster med mera. Medicinskt sett kan glas också referera till en transparent struktur i ögat som består av två delar: cornea ( den främre, transparenta delen) och kristallinlen (den bakre, linsformade delen). Bägge dessa delar hjälper till att fokusera ljus på näthinnan så att vi kan se klart.

Integrin-binding sialoprotein (IBSP) är ett protein som förekommer naturligt i människokroppen. Det uttrycks framförallt i benvävnad och odontogen (tandbildning). IBSP binder till integriner, en typ av cellmembranprotein, och hjälper till att reglera celldelning, cellöverlevnad och celldifferentiering. Det är också involverat i mineraliseringen av benvävnad och tandmineralisering. IBSP har också visat sig ha en roll i cancerutveckling och progression, därtill att det kan vara ett potentialt prognostiskt markeringsmolekyl för vissa typer av cancer.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Polypropylen (PP) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som tillhör polyolefinerna. Det framställs genom polymerisation av propen (C3H6). Polypropylen är känt för sin låga densitet, höga hållfasthet, god kemiell resistens och god temperaturbeständighet. Det används inom en mängd olika medicinska tillämpningar, såsom tillverkning av medicinska instrument, behållare för infusion, katetrar och andra medicinska produkter som kräver hög kvalitet, större styrka och slitstyrka.

'Mineral' er en medisinsk betegnelse for et uorganisk stof som er nødvendig for kroppens funksjoner. Mineraler er essensielle for mange biologiske prosesser, herunder opbygning av knogler og tænder, muskel- og nervesystemets funktion, blodets sammensætning og regulering af hjertets aktivitet.

De vigtigste mineraler for mennesker inkluderer calcium, magnesium, fosfor, svovl, jern, kobber, zink, mangan og iod. Disse mineraler findes naturligt i mange fødevarer som grøntsager, frugt, nødder, frø, kød, fisk og mejeriprodukter.

Mangel på essensielle mineraler kan føre til forskellige sundhedsproblemer, herunder svækkelse af knoglerne, anæmi, muskelkramp, hjertesvigt og neurologiske problemer. Derfor er det vigtigt at have en balanceret kost som dækker behovet for alle essensielle mineraler.

Ameloblastoma är en sällsynt, men benign tumör som utvecklas från odontogen epitel, det vill säga celler som deltar i tands formation. Tumören växer långsamt och kan vara aktiv under många år. Den kan uppstå i käkbenet, vanligtvis i underkäken eller i överkäkens molar- och premolarregion.

Ameloblastomen karakteriseras av att bilda multilokulära (flervätskiga) kaviteter som är fyllda med blod eller serös vätska. Tumörens vävnad består av höga, kolumnära celler som liknar ameloblasterna, de celler som bildar tandemaljen under normala förhållanden.

Det finns olika typer av ameloblastom, men de vanligaste är:

1. Konventionell ameloblastom: Denna typ karaktäriseras av att bilda cystor och växa långsamt över tid.
2. Desmoplastisk ameloblastom: Denna typ innehåller mycket fibros (förtjockning av bindväv) och kan vara svår att skilja från andra typer av maligna tumörer.
3. Metaplastiskt ameloblastom: Denna typ innehåller både odontogen epitel och hud- eller broskliknande vävnad.

Ameloblastomen är en behandlingsbar tumör, men den kan vara aggressiv och invadera omgivande benstrukturer. Behandlingen består ofta av kirurgisk excision med bred marginal för att säkerställa att alla cancerceller tas bort. Radioterapi och kemoterapi används sällan eftersom tumören är benign, men kan användas i speciella fall där tumören är aggressiv eller har spridit sig till andra delar av kroppen.

En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.

'Tandrotshinna' er en medisinsk term som refererer til en tilstand der en persons tann rotter blir synlige i munnen. Dette skjer vanligvis fordi gommen har trukket seg tilbake fra tennene, ofte pga av tandlosshet eller parodontitt. Tandrotshinna kan ogssa være et teken på at en person har en mer alvorlig form for parodontitt, som kaller for behandling for å forhindre ytterligere skade og eventuell tap av tennene.

"Tryckhållfasthet" (eng. "pressure resistance") är ett mått på en materials förmåga att motstå deformation under tryck. Det definieras ofta som det maximala trycket som kan appliceras på ett material innan det permanent deformeras eller går sönder. Tryckhållfastheten mäts vanligen i enheter som pascal (Pa), psi (pound-force per square inch) eller bar (100 000 Pa). Det är ett viktigt begrepp inom materialvetenskap och används ofta vid konstruktion av komponenter som utsätts för höga tryck, till exempel i rörledningar, hydrauliska system och trycksensorer.

Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som består av kolatomer bundna till varandra via fluoratomer. Det är känt under handelsnamnet Teflon och används ofta inom medicinen på grund av sina unika egenskaper, såsom låg friction, kemiokälld, vädertålighet, elastiskitet och biokompatibilitet.

PTFE är inert och orsakar inte någon iritation eller allergiska reaktioner när det kommer i kontakt med kroppsvätskor eller vävnader. Det gör att det ofta används som ett beläggningsmaterial på katetrar, proteser och andra medicinska enheter som kommer i kontakt med blodet.

PTFE kan också användas som ett fyllmaterial inom ortopedisk kirurgi för att ersätta skadade eller bortopererade vävnader, såsom brosk, senor och muskler. Detta är möjligt tack vare dess höga styrka, flexibilitet och förmåga att integrera med omgivande vävnader över tiden.

'Kärlnybildning, fysiologisk' refererar till den normale och naturliga processen där nya blodkärl bildas i kroppen. Denna process kallas också angiogenes. Fysiologisk kärlnybildning sker under normala förhållanden, till exempel under fostertiden då det behövs ett stort antal nya blodkärl för att försörja den växande fostret med syre och näringsämnen. Även under vuxenlivet kan fysiologisk kärlnybildning ske, till exempel när sår eller skador läker sig. I dessa situationer aktiveras specifika signalsubstanser som får celler i blodkärlen att dela sig och bilda nya kärl. Denna process är viktig för att hålla kroppen frisk och hälsa.

Salamandridae är en familj i ordningen stjärtlösa groddjur (Caudata eller Urodela). Den innehåller omkring 150 arter, företrädesvis i Europa och Asien, men även i Nordafrika och Nordamerika. Familjen kännetecknas av att ha en långsträckt kropp med fyra extremiteter, ett stjärtliknande svansparti och ofta hudkörtlar som producerar giftiga sekreter. Många arter i familjen har en delvis aquatisk livsstil och kan andas både genom lungor och hud. Salamandridae innehåller bland annat släktena salamander, trollsländor och vattensalamandrar.

"Extremiteter" er en medicinsk terminologi som refererer til de yderste lemmene på kroppen, inklusive arme og ben. Disse lemmene er forbundet til kroppen via skuldre og hofter og består af flere led, muskler, sener og knogler, der gør det muligt for individet at bevæge sig og udføre daglige aktiviteter.

"Biokompatibel belagd material" refererar till ett material som har en yta som är belagd med en biokompatibel substans, med andra ord en substans som inte orsakar skada eller reaktion när den kommer i kontakt med levande vävnad eller biologiska fluid.

Den biokompatibla beläggningen gör att materialet blir mer anpassat för användning inom medicinsk teknik, till exempel som en del av en protes eller ett medicinskt instrument som kommer i kontakt med kroppen. Beläggningen kan bestå av en polymer, ett hydrogel, ett keramiskt material eller en kombination av dessa.

Den biokompatibla beläggningen ska reducera risken för infektion, reaktioner som inflammation och fibros, samt förhindra adherens och korrosion av materialet. Det är viktigt att materialet är non-toxic, har god kemisk stabilitet och en långvarig livslängd.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

'Ambystoma mexicanum' er en art av salamandrar som også kallas axolotl. Det er en neoten aquatisk salamanderart som lever i Xochimilco-sjøene sør for Mexico City i Mexico. Axolotler er unike blant salamanderene fordi de normalt ikke går gjennom en fullstendig metamorfose og forbliver i deres larverstadie hele livet, med kjennetegn som ytre garneller og en lengre, svevende hale. De kan leve i opp til 15 år og blir vanligvis mellom 20 og 45 cm lange. Axolotler er populære i laboratoriemiljøet på grunn av deres evne til å regenerere sine lemmer, hjerte, nervebaner og andre organiske væv fullstendig etter skade.

Kollagen typ I är ett av de många olika typerna av kollagen som finns i kroppen. Det är ett fibrillärt kollagen, vilket betyder att det består av långa, trådformiga strukturer. Kollagen typ I är bland de vanligaste typerna av kollagen och utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och blodkärl. Det består av tre polypeptidkedjor som är sammanbundna till en tredimensionell struktur. Kollagen typ I ger styrka och integritet till de vävnader där det finns, och påverkar också cellernas beteende och funktion.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

'Vuxna stamceller', också kända som adulta stamceller, är stamceller som finns hos vuxna djur och människor. De hittas i många olika typer av vävnader i kroppen, såsom benmärg, fettvävnad, muskler och lever.

Enligt National Institutes of Health (NIH) definieras vuxna stamceller som "celler som har förmågan att själva förnya sig genom celldelning och att differensiera till olika celltyper inom samma eller närliggande typer av vävnader."

Vuxna stamceller kan användas inom medicinen för att behandla en rad olika sjukdomar och skador, såsom leukemi, lymfom, multipel myelom, sjukdomar i benmärgen, hjärtsjukdomar, diabetes, Parkinson's sjukdom och skador på hud, lever och nervsystem.

Det är värt att notera att forskningen kring vuxna stamceller fortfarande är en aktiv och snabbt utvecklande område inom medicinen, och det finns fortfarande mycket att lära om deras potential och begränsningar.

Kollagen är ett protein som finns i djurs och människors kroppar. Det är ett strukturprotein som utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och leder. Kollagen ger styrka och elasticitet åt dessa vävnader. Det är det mest förekommande proteinet i djurriket och utgör upp till 30% av allt protein i en människokropp.

Det finns flera olika typer av kollagen, men de vanligaste är typ I, II och III. Typ I kollagen är det starkaste och mest vanliga och hittas bland annat i huden, benen och senorna. Typ II kollagen hittas främst i brosk och leder och ger dem deras elasticitet. Typ III kollagen finns i blodkärl, hud och andra mjuka vävnader.

Kollagens molekyler är uppbyggda av tre polypeptidkedjor som spirals samman till en tresnöring. Dessa tresnörningar sitter sedan ihop med varandra i långa fibriller som ger kroppsvävnaderna deras mekaniska styrka och flexibilitet.

A "nerve crush" injury är ett traumatisk skada till en nerv som orsakas av kompression eller tryck på nerven under en längre period. Detta kan leda till skador på myelinhöljet som omger nerven och kan orsaka problem med nervens funktion, inklusive sänkt känsel, smärta, svaghet eller muskelsammamnande i den drabbade kroppsdelen. I allvarliga fall kan en nerve crush-skada leda till permanent nerve skada om den inte behandlas snabbt och effektivt.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

Den mest sannolika medicinska beteckningen på "nakna råttor" är någon form av albino eller skalfri laboratorieråtta, vanligtvis Rattus norvegicus (brunråtta) eller Rattus rattus (husråtta), som saknar päls och har en naken hud. Det finns olika genetiska mutationer som kan orsaka detta tillstånd, men de flesta nakna laboratorieråttor är av en speciell stam som kallas för Furless (hr) eller Hairless (hr²). Dessa råttor används ofta inom forskning på grund av deras speciella egenskaper.

Multipotenta stamceller är celler som har kapaciteten att differensiera sig till flera olika celltyper inom ett visst celltyp-spektrum. De kan dela sig och producera avkomlingar som behåller samma multipotenta förmåga, samt ge upphov till olika specialiserade celltyper under adekvata förhållanden. Exempel på multipotenta stamceller inkluderar blodstamceller (hämatopoetiska stamceller) som kan differensiera sig till olika typer av blodceller, och mesenchymala stamceller som kan differentieras till bland annat fett-, brosk- och benceller.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Polyurethane (PU) är ett samlingsnamn för polymerer som innehåller uretanbindningar i sin kedja. De kan vara termoplaster eller termohärdande material och används inom en mängd olika industrier, däribland medicinsk utrustning.

Polyuretaner kan formas till skum, hårda plaster eller elastiska material beroende på deras sammansättning och framställningsprocess. De används ofta som isolering, gummierematerial, skumgjutna produkter och i vissa medicinska tillämpningar som kateter, pacemakerkapslar och implantat.

I medicinska sammanhang är polyuretaner intressanta på grund av deras egenskaper som att de är biokompatibla, mekaniskt starka och motståndskraftiga mot kemiella angrepp. De kan också formas till komplexa geometriska former, vilket gör dem användbara inom områden som regenerativ medicin och medicinsk utrustning.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

'Smad5' är ett protein som tillhör Smad-familjen, som är involverade i TGF-β (transforming growth factor beta) signalingvägen inom cellulär signaltransduktion. När TGF-β binder till sin receptor aktiveras den och får Smad5 att fosforyleras, vilket leder till att Smad5 dimeriserar med andra Smad-proteiner och transporteras in i cellkärnan. I kärnan fungerar Smad5 som en transkriptionsfaktor och reglerar genuttrycket av målgener som är involverade i olika cellulära processer, till exempel celldifferentiering, celldelning och apoptos.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

'Mjölksyra' (laktat) är ett naturligt förekommande ämne i kroppen och är en slags syra som produceras inne i kroppens muskler när de använder syre under aktivitet. När musklerna behöver mer energi än vad som kan tillhandahållas genom syretillförseln, bryter de ned kolhydrater (glukos) anaerobt, vilket resulterar i produktionen av mjölksyra.

Mjölksyra är en viktig källa till energi för musklerna och hjärtat, men när koncentrationen blir för hög kan den leda till muskeltrötthet och smärta, samt i vissa fall metabola störningar. Mjölksyra är också en indikator på hur hårt musklerna har arbetat under en aktivitet, och mätningar av mjölksyran används ofta inom idrottsvetenskapen för att utvärdera intensiteten och effekterna av träning.

'Notophthalmus viridescens' är den vetenskapliga beteckningen för en groddjursart som tillhör familjen salamandrar (Salamandridae). Den kallas även vanligen för östlig tigergroda eller östlig vårgroda. Denna art förekommer naturligt i östra Nordamerika och kan leva både i vatten och på land.

Östlig tigergroda har en distinkt utseende med sin gröna till bruna grundfärg, vita eller gula fläckar och svarta markeringar som liknar tigrstreck. Den kan genomgå tre olika livsfaser: ägg, larv (kallad vårgroda) och adult grodform. I sin vuxna form kan den bli upp till 20 centimeter lång.

Östlig tigergroda är ett viktigt studieobjekt inom biologi och medicin, bland annat på grund av dess förmåga att regenerera sina lemmar efter skador. Den har också använts i forskning om hudgifter och läkemedelsverkan.

'Tinningben' er en uttrykk som ikke brukes innenfor medisinen. Menn kan ha forskjellige typer testikler, og det er viktig å kontakte en lege eller en fagleg person hvis du har spørsmål eller bekymringer om dine kroppsfunksjoner.

'Tandutdragning' är en procedure inom odontologi (tandvård) där en tand tas bort från sin alveolär (tandköttsfäste) i käken. Detta kan vara nödvändigt på grund av olika skäl, till exempel om tanden är skadad, infekterad eller orsakar smärta. Tandutdragningen utförs vanligen av en tandläkare eller en specialist inom oral kirurgi. Proceduren kan involvera lokalbedövning för att minska smärtan under utdragningen, och det finns också möjlighet att använda sedering vid behov. Efter tandutdragningen ges ofta instruktioner om vård av området för att undvika komplikationer som infektion eller skada på det omgivande vävnaden.

I'm sorry for any confusion, but the term "Animal Fins" is not a medical term. It is a general term used to describe the fins of aquatic animals such as fish, whales, and dolphins. These appendages help the animals swim, steer, and stabilize themselves in water. If you have any questions about animal anatomy or physiology, I'd be happy to try to help answer those!

Ett läkemedelsadministrationssystem (LAS) är ett datorsystem som används för att hantera, spåra och kontrollera administrationen av läkemedel till patienter, särskilt inom sjukvården. Detta inkluderar ofta funktioner för att dokumentera patientinformation, skapa och hantera medicinska order, övervaka läkemedelsbehov och inventering, och generera rapporter och analyser. Läkemedelsadministrationssystem används vanligen i kombination med elektroniska patientjournaler och andra datorsystem inom sjukvården för att underlätta säkerheten, effektiviteten och kvaliteten av läkemedelsbehandlingar.

Antraquinoner är en grupp organiska föreningar som innehåller ett antrakenon-struktur, vilket är en polycyklisk aromatisk kolvätemolekyl bestående av två benzenringar som är kopplade via två kol-kolbindningar. Antraquinoner har många användningsområden, inklusive som färgämnen, läkemedel och pesticider.

I medicinskt hänseende kan antraquinoner vara kända för deras laxativa effekter när de intas oralt. De fungerar genom att stimulera peristaltiken i tarmarna och öka vattnet och elektrolytutflödet från kroppen, vilket hjälper till att utvidga och mjuka upp fekalierna och underlätta avföringen. Exempel på läkemedel som innehåller antraquinoner är senna, aloe och kassia.

Även om antraquinoner kan vara effektiva vid lindring av konstipation bör de endast användas under kort tid och under medicinsk övervakning, eftersom de kan orsaka biverkningar som diarré, kramp i mag-tarmkanalen och elektrolytochbalansrubbningar. Långvarig användning av antraquinoner kan också leda till melanosis coli, en benign förändring av tjocktarmens slemhinna som inte orsakar några symptom men som kan öka risken för kolorektal cancer.

Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.

Examples of biomechanical phenomena include:

1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.

Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.

Kraniosynostoser är ett medfött tillstånd där skullbasens suturer stänger sig för tidigt, vilket resulterar i att huvudet inte kan växa normalt. Suturerna är de flexibla band av bindväv som hjälper till att forma och skydda hjärnan under dess utveckling. Vid ett normalt tillstånd stänger sig suturerna successivt under de första åren av barnets liv, vilket ger upphov till den typiska formen på ett barns huvud.

Vid kraniosynostoser stänger sig en eller flera suturer före sin tid, vilket kan leda till att huvudet får en ovanlig form och att hjärnan inte har tillräckligt med utrymme för att växa och utvecklas korrekt. Detta kan orsaka ett antal symtom och komplikationer, inklusive ökad intrakraniell tryck, utvecklingsstörningar, synproblem och i vissa fall neurologiska skador.

Det finns olika typer av kraniosynostoser, beroende på vilka suturer som är drabbade. De vanligaste typerna inkluderar sagittal synostos, koronala synostos och metopisk synostos. Behandlingen för kraniosynostoser kan variera beroende på typen och svårighetsgraden, men den vanligaste behandlingsmetoden är kirurgi för att korrigera huvudets form och återställa normalt utrymme för hjärnan.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellens tillväxt, differentiering och celldöd. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellens yta och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till celldelning, apoptos och extracellulär matrisproduktion. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes och immunrespons. Dysreglering av TGF-β har visats vara involverat i flera patologiska tillstånd, inklusive fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.

Medicinskt kan man definiera navelsträng (latin: *funiculus umbilicalis*) som den embryonala struktur hos däggdjur som förbinder fostret med modern under graviditeten. Navelsträngen består av två artärer och en ven, vilka transporterar blod mellan modern och fostret. Dessa blodkärl är omgivna av ett hylle av bindväv och muskulatur som möjliggör för blodet att pulsas tillbaka till modern även när fostrets hjärta slutat slå. Navelsträngen innehåller också en nervtråd, *nervus umbilicalis*, som är en del av det parasympatiska nervsystemet.

Navelsträngen är cirka 50-60 cm lång och har en diameter på ungefär 1-1,5 cm. Vid födseln kapslas navelsträngen ofta in i ett skyddande hölje kallat *whartons bulle*, som förhindrar att den skadas under förlossningen. Efter födseln klipps navelsträngen av och torkas ren, varefter det kvarvarande stycket avsöndras naturligt inom några dagar.

Hexuronsyra, även känd som glucuronsyra, är en organisk syra som förekommer naturligt i människokroppen och andra levande organismer. Det är en form av pentos, en enkel sockerart med fem kolatomer.

Hexuronsyra spelar en viktig roll i nedbrytningen och elimineringen av toxiner och främmande ämnen från kroppen. Den konjugeras ofta med dessa substanser i levern, vilket gör dem vattenlösliga och underlättar deras utschelningsprocess genom njurarna.

Det är också en komponent i flera biologiska molekyler, inklusive proteoglykaner, som är viktiga för skelett- och broskvävnadens hälsa. Dessutom förekommer hexuronsyra i vissa former av kolhydrater, såsom askorbinsyra (vitamin C) och dess derivat.

'Svans’ er en anatomisk term som refererer til et organ som findes hos mange dyr, men ikke mennesker. Hos pattedyrer som hunde, katte og rævnaturer, består svansen av et lange, fleksible ledd i ryggemarksdelen av kroppen. Svansen brukes oftest til balanse og støtte under bevegelse, men kan også være involvert i kommunikasjon og varsel. Hos fugle er svansen også kjent som 'hale' og består av en bunke styv, fløyelike fjer som hjelper med styring under flyvning. Andre dyr, som ormar og firben, har også en form for svans, men denne er ofte mer stiv og brukes mer til forsvar enn balanse.

Glukuronsyra är en karboxylsyra som är vanligt förekommande i naturen och bildas när en glukosmolekyl modifieras genom att en carboxylgrupp fogas till en av kolatomerna i glukosen. Detta sker oftast i leverceller med hjälp av ett enzym som heter UDP-glukuronyltransferas.

Glukuronsyra är viktigt eftersom det fungerar som en viktig del i nedbrytningen och elimineringen av många olika slags substanser, inklusive hormoner, läkemedel och giftiga ämnen. Detta sker genom en process som kallas glukuronidation, där en glukuronsyra molekyl fogas till en förorening eller ett läkemedel i levercellen, vilket gör det lättare för kroppen att utsöndra den.

Glukuronsyra är också en viktig beståndsdel i proteoglykaner, komplexa sockermolekyler som hjälper till att ge struktur och integritet åt extracellulära matrixer i kroppen.

F344 är en typ av laboratorieratt som använts vid forskning och är känd för sin relativt låga genetiska variation jämfört med vilda råttor. Denna specifika typ av F344-rätt är inavlad, vilket betyder att den har blivit avlade under många generationer i ett kontrollerat laboratoriemiljö för att uppnå en hög grad av genetisk konsekvens. Denna standardiserade genetiska bakgrund gör det möjligt att reducera individuella variationer och på så sätt underlätta reproducerbarhet och jämförelser mellan olika studier.

Det är värt att notera att F344-råttor är en vanlig typ av laboratorieratt, men det finns andra typer också som används beroende på forskningsbehov. Varje rätttyp har sina egna specifika drag och fördelar, så valet av rätttyp beror ofta på vilka specifika frågor eller hypoteser som undersöks i en viss studie.

'Nanostructures' refererer til strukturer med mindst en dimension i størrelsesordnen af nanoskalen, typisk defineret som mellem 1-100 nanometer (nm). Nanostrukturer kan være naturligt forekommende eller syntetiske og ses i mange forskellige materialer, herunder metaller, halvledere, polymerer og keramikker.

På grund af deres lille størrelse har nanostrukturer unikke egenskaber, der adskiller sig fra deres makroskopiske modstykker. Disse egenskaber inkluderer øget overfladeareal, speciel optisk eller elektrisk respons og potentiale for at påvirkes af kvantemekaniske effekter. Som et resultat har nanostrukturer vist potentiale indenfor en række teknologiske områder, herunder nanoelektronik, nanomedicin, energiteknik og miljøteknik.

Eksempler på nanostrukturer inkluderer nanopartikler, nanorør, nanokabler, nanofilmer og nanokompositter. Disse strukturer kan fremstilles ved hjælp af en række forskellige teknikker, herunder kemisk syntese, selvorganisering, lithografi og deposition.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

Satellitceller i skelettmuskulaturen är små, platta celler som ligger under den basala membranen och nära myofibrerna i skelettmuskelvävnad. De är stammceller som kan differentieras till muskelceller och spela en viktig roll vid muskelreparation och regeneration efter skada eller sjukdom. Satellitceller kan aktiveras av olika signalsubstanser, till exempel när muskeln utsätts för mekanisk skada eller inflammatoriska mediereaktioner. När satellitcellen är aktiverad delar den sig och en del av dessa celler differencieras till muskelceller och fuserar med de existerande muskelcellerna, medan andra delar sig och blir nya satellitceller som kan användas i framtida regeneration.

I medicinsk kontext, refererar "ytegenskaper" (på engelska: "physical properties") vanligtvis till de observerbara karaktäristika hos ett biologiskt material eller en substans, som kan inkludera färg, lukt, smak, konsistens, densitet, hårdhet, ljusbrytning, ledningsförmåga för elektricitet, etc.

Ytegenskaperna kan vara viktiga att ta hänsyn till när man diagnostiserar eller behandlar sjukdomar, eftersom de kan ge information om vilka substanser eller material som finns i en patient's kropp, hur de beter sig under olika förhållanden, och hur de påverkas av olika terapeutiska interventioner.

Exempelvis, färgen på en persons urin kan ge information om deras hydratationsnivå eller om förekomsten av blod i urinen. Smaken och luften hos en persons andedräkt kan vara viktiga tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes eller lungsjukdomar. Konsistensen hos en persons slemhinnor kan ge information om deras allmänna hälsostatus och om förekomsten av inflammation eller infektion.

'Fumarater' är ett slanguttryck och har ingen officiell medicinsk definition. Termen används ibland informellt för att referera till någon som röker, särskilt om personen gör det ofta eller i överdrivet stor utsträckning. Det är viktigt att notera att användandet av sådana slanguttryck kan variera mellan olika sammanhang och grupper av människor, och de behöver inte alltid vara välkända eller allmänt accepterade.

Spinal cord regeneration refererar till processen där nervceller och deras förbindelser i ryggmärgen återbildas eller restaureras efter skada. Ryggmärgenskanaler är en del av centrala nervsystemet (CNS) som innehåller nervbanor och cellkroppar som leder sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från hjärnan. Skador på ryggmärgen orsakas ofta av trauma, sjukdom eller åldrande, vilket kan leda till permanent funktionsnedsättning eftersom CNS har en begränsad kapacitet för spontan regeneration.

Spinal cord regeneration innebär att skapa ett miljö som främjar tillväxten av nervceller och deras utskott (axoner), återansluta axoner till rätt mål, och återställa funktionella signaltransduktioner. Detta kan uppnås genom att modifiera den skadade miljön, tillhandahålla tillväxtfaktorer som stöder regenerationen, blockera inhibitorer av regeneration eller ersätta skadade nervceller med stamceller eller progenitorceller.

För närvarande är det mycket svårt att återställa funktionen fullständigt efter en skada på ryggmärgen, men forskning inom området spinal cord regeneration har visat lovande resultat och ger hopp för framtida behandlingsmetoder som kan hjälpa människor med ryggradsskador att återfå funktion.

Ischiasnerven (latin: Nervus ischiadicus) är den största nervern i kroppen och förser benet med känsel och rörelseförmåga. Ischiasnerven bildas genom sammansmältning av två rötter från ryggmärgen på ländryggens nivå, L4 till S3. Nerven passerar sedan ner genom bäckenet och längs baksidan av benet, där den delar upp sig i flera grenar som förser musklerna, huden och lederna med nervimpulser.

Ischiasnervenspinale rötter kan bli irriterade eller komprimerade, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i benet, ett tillstånd som kallas ischiasialgi. Detta är en vanlig orsak till ländryggssmärta och benbesvär. Andra orsaker till ischiasbesvär kan vara diskbråck, tumörer, inflammation eller trauma.

Protesimplantation är ett medicinskt ingrepp där ett konstgjort implantat, oftast ett kopolymermaterial eller en metall, placeras i en led för att återställa dess funktion och/eller reducera smärta. Det används vanligtvis när ledkartilagen har skadats eller förtjockats till följd av artrit eller trauma, och konventionell behandling har visat sig vara otillräcklig.

Protesimplantationen kan involvera ersättning av en del eller alla komponenter i en led, beroende på skadan och patientens individuella behov. Det finns olika typer av implantat, inklusive totala ledproteser (som ersätter både lårbenet och lårets yta) och delvisa ledproteser (som endast ersätter en del av ledytan).

Protesimplantationen utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en till två timmar att genomföra, beroende på komplexiteten. Efter operationen behöver patienten ofta följa en rehabiliteringsplan för att stärka musklerna kring leden och återfå rörligheten.

Elasticitetsmodul, även kallat Youngs modulus, är ett mått på ett material's styvhet eller motstånd mot deformation under mekanisk påverkan. Det definieras som spänning per enhetsdeformation och har enheten pascal (Pa) i SI-enheter.

Elasticitetsmodulen kan beräknas genom följande formel:

E = σ/ε

där E är elasticitetsmodulen, σ är spänningen och ε är deformationen.

Elasticitetsmodulen är ett viktigt koncept inom mekanik och materialvetenskap, eftersom den kan användas för att förutsäga hur ett material kommer att bete sig under olika former av belastning. Vid lägre värden på elasticitetsmodulen är materialet mer "mjukt" och lättare deformerbart, medan högre värden indikerar en styvare och mindre deformerbar egenskap hos materialet.

En läkemedelsbärare, även kallad en formulering eller en dosageform, är ett preparat som används för att leverera ett aktivt läkemedel till en patient. Bäraren kan vara i olika former beroende på läkemedlets art och hur det behöver tas in i kroppen. Några exempel på läkemedelsbärare är tabletter, kapslar, salvor, lozenges, droppar, injektionsvätskor och transdermala patchar.

Läkemedelsbäraren innehåller ofta olika typer av hjälpämnen som hjälper till att stabilisera, konservera eller förbättra läkemedlets verkan, absorption, distribution och eliminering i kroppen. Dessa hjälpämnen kan vara exempelvis fyllmedel, bindemedel, smakstoff, konserveringsmedel, färgämne och dispersionsmedel.

Det är viktigt att utforma en lämplig läkemedelsbärare eftersom det kan påverka läkemedlets säkerhet, effektivitet och hur länge det behåller sin verkan.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

En medicinsk definition av 'injektioner' är när man ger en patient läkemedel eller andra substanser genom att införa dem direkt in i kroppen med hjälp av en nål. Detta kan göras på olika sätt, beroende på vilket område av kroppen som behandlas. Några exempel är subkutan injektion (under huden), intramuskulär injektion (in i muskelvävnaden) och intravenös injektion (direkt in i en ven). Injektioner används ofta när det behövs snabb verkan av läkemedlet, när patienten har svårt att svälja tabletter eller kapslar, eller när substansen annars inte skulle kunna absorberas tillräckligt väl genom magsäcken.

Osteoklast är en typ av cell som förekommer i benvävnaden och har till uppgift att bryta ner (resorba) och återanvända benvävnad. De är specialiserade celler som hör till det mononukleära fagocytsystemet och är multinukleära, vilket betyder att de innehåller flera kärnor. Osteoklastbildningen stimuleras av olika signalsubstanser, bland annat RANKL (receptoraktiverande kostimulerande ligand), som utsöndras av osteoblaster och andra celler i benvävnaden. När osteoklasterna har fullbordat sin uppgift att bryta ner benvävnaden, undergår de apoptos (programmerad celldöd). Förhöjda nivåer av osteoklastaktivitet kan leda till benförlust och sjukdomar som exempelvis osteoporos.

"Cell culturing methods" refer to the various techniques used to grow and maintain cells in a laboratory setting. These methods allow researchers to study cellular behavior, function, and interactions outside of a living organism. Here are some common cell culturing methods:

1. Two-dimensional (2D) culture: Cells are grown on flat surfaces, usually plastic or glass, allowing them to form a monolayer. This method is simple and cost-effective but may not accurately represent the cells' natural three-dimensional environment.
2. Three-dimensional (3D) culture: Cells are grown in a 3D structure, such as hydrogels, scaffolds, or spheroids. This method provides a more realistic representation of the cells' natural environment and allows for better study of cell-cell interactions, tissue organization, and drug responses.
3. Primary culture: Cells are directly isolated from living tissues and grown in a laboratory. These cells retain their original characteristics and functions but may have a limited lifespan.
4. Immortalized or continuous cell lines: Cells are genetically modified to proliferate indefinitely, making them useful for long-term studies. However, these cells may not represent the natural behavior of their originating tissue.
5. Co-culture: Two or more different cell types are grown together to study their interactions and communication.
6. Conditioned media culture: Cells are grown in media that has been conditioned by other cells, allowing for the study of paracrine signaling and soluble factor release.
7. Organoid culture: Stem cells are grown in a 3D structure to form mini-organs or organoids, which can be used to model organ development, function, and disease.
8. Differentiation culture: Cells are cultured under specific conditions to promote their differentiation into specialized cell types.
9. Suspension culture: Cells are grown in a liquid medium without attachment to a solid surface, allowing for large-scale production of cells or biomolecules.
10. Microfluidic culture: Cells are cultured in microfabricated devices that mimic the physical and chemical properties of specific tissue environments, enabling high-throughput screening and analysis of cell behavior.

Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till den kirurgiska proceduren där man skär benet i ett specifikt ställe för att korrigera en deformitet eller förändra benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftdeformationer, återställa normal benlängd efter benfrakturer eller behandla artros. Osteotomin kan utföras med olika typer av kirurgiska verktyg, såsom sågar eller raspblad, och kan vara öppen eller minimalt invasiv beroende på operationsteknik. Efter operationen behöver benet ofta stabiliseras med exempelvis skruvar, plattor eller bandage för att underlätta läkningen och uppnå önskad korrektion.

"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A" (Vascular Endothelial Growth Factor A, VEGF-A) är ett protein som fungerar som en signalsubstans och har en viktig roll i angiogenes, det vill säga tillväxten av nya blodkärl. Det produceras främst av celler i näringsbrist, under hypoxi (samtliga eller delvis på grund av syrebrist) och under inflammatoriska förhållanden. VEGF-A binder till receptorer på vaskulära endotelceller och stimulerar därmed deras tillväxt, migration och ökad permeabilitet, vilket leder till angiogenes. Detta gör att det är involverat i en rad fysiologiska processer såsom fostertillväxt, men också i patologiska tillstånd som cancer, diabetisk retinopati och åderförkalkning.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

"Bencystor" er en feilstavning av "benceptor", som igen er en gammeldags betegnelse for et protein kalt "benzodiazepin-bindingsstedet" i GABA-A-receptorer. Dette proteinet binder til benzodiazepiner, en type av sedativa midler, og forsterker deres virkning på GABA-A-receptorerne. I dag brukes betegnelsen "benceptor" sjeldent, og i stedet brukes mer nøyaktige terminologier for å beskrive disse proteinetes struktur og funksjon.

Osteopontin (OPN) är ett protein som uttrycks i många olika typer av vävnader, inklusive ben, tandkött, njurar och hjärta. Det är involverat i en rad biologiska processer såsom celladhesion, migration, proliferation och differentiering. I benvävnaden har OPN visat sig spela en viktig roll i regleringen av benomsättning och mineralisering.

OPNs struktur innehåller ett arginin-glycin-aspartat (RGD)-tripeptidsekvens, som är en bindningsplats för integriner, vilket gör att proteinet kan interagera med cellmembranet och utöva sin funktion. OPN har också visat sig vara involverat i inflammatoriska processer och cancer, där det kan verka som ett tumörpromotoriskt protein genom att främja cellproliferation, överlevnad och invasivitet hos cancerceller.

I medicinsk kontext kan mätningar av OPN-nivåer i blod eller andra kroppsfluider användas som biomarkörer för olika sjukdomstillstånd, såsom ben- och tandrelaterade sjukdomar, njurssjukdomar, hjärtsjukdomar och cancer.

"Benskörhet" refererar till den mekaniska styrkan hos benvävnaden, vilket är ett mått på benens förmåga att hantera mekanisk belastning. En nedsatt benskörhet kan leda till en ökad risk för frakturer (brott i benen). Benskörhet kan mätas med hjälp av olika tekniker, till exempel täthetsmätningar med hjälp av dubbelenergix-strålning eller med hjälp av biokemiska markörer i blodet.

En vanlig orsak till nedsatt benskörhet är osteoporos, en skelettrelaterad sjukdom som kännetecknas av låg benmassa och skör benvävnad, vilket ökar risken för frakturer. Andra orsaker till nedsatt benskörhet kan vara vissa mediciner, läkemedelsöveranvändning, njursjukdomar, malabsorption, kronisk lungsjukdom och andra sjukdomar som påverkar hormonnivåer. Även livsstilsfaktorer som brist på motion, tobaksrökning, alkoholmissbruk och onormalt låg kroppsvikt kan bidra till en nedsatt benskörhet.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Sebrafisk (latin: Danio rerio) er en liten, tropisk ferskvannsfisk som også brukes som modellorganisme innenfor biomedisinsk forskning. Den tilhører familien kyertfisker (Cyprinidae) og stammer fra de søyrker i Syd-Asia. Sebrafisken er en populær akvariefisk på grunn av sin lette holdbarhet og lave krav til akvariet. Den blir vanligvis mellom 3,5 til 4,5 cm lang og lever opp til tre år i fangenskap. Sebrafisken har en sidelengtre stribet kropp med røde farver på de siste skalerene i hver stribe. Den er ikke giftig eller skadelig for mennesker.

Ett läkemedelsimplantat definieras som ett medically defined as a device that is placed inside the body to deliver a medication. It is designed to provide a controlled and sustained release of a drug over a period of time, often to maintain therapeutic levels of the medication in the body or to target specific areas of the body.

Läkemedelsimplantaten kan vara av olika typer beroende på deras funktion och hur de levereras. Några exempel är:

1. Hormonimplantat: Dessa implantat innehåller hormoner som frisätts långsamt över en period av tid, ofta upp till ett år eller mer. De används vanligen för att behandla hormonsjukdomar såsom familjär bröstcancer, endometrios och utebliven menstruation.
2. Nervstimuleringsimplantat: Dessa implantat använder elektriska impulser för att påverka nervsystemet och lindra smärta eller störningar i rörelseförmågan. De kan också användas för att behandla neurologiska sjukdomar såsom Parkinsons sjukdom och epilepsi.
3. Konträceпtiva implantat: Dessa små, flexibla stavar innehåller konträceпtiva hormoner som frisätts långsamt över en period av tid, ofta upp till tre år. De placeras vanligen under huden i överarmen och används för att förebygga graviditet.
4. Infusionspumpar: Dessa implantat innehåller en reservoar med läkemedel som frisätts kontinuerligt eller på begäran till en specifik plats i kroppen. De används ofta för att behandla smärta, cancer och andra sjukdomar som kräver kontrollerad läkemedelsadministration.

Läkemedelsimplantaten är vanligen reversibla och kan tas bort när de inte längre behövs. De är ofta en effektiv alternativ till traditionella läkemedelsbehandlingar, särskilt för patienter som har svårt att ta mediciner oralt eller som behöver kontrollerad läkemedelsadministration.

Stroma cells are a type of cell that are found in various tissues throughout the body. They are often referred to as "connective tissue cells" because they play a supportive role in the tissues where they are found. Stroma cells produce and maintain the extracellular matrix, which is the network of proteins and other molecules that provides structural support to cells and helps to regulate cell behavior.

There are several different types of stroma cells, including fibroblasts, adipocytes (fat cells), and myofibroblasts. Fibroblasts are the most common type of stroma cell, and they produce collagen and other proteins that make up the extracellular matrix. Adipocytes are specialized stroma cells that store energy in the form of fat, while myofibroblasts are stroma cells that have contractile properties and help to regulate tissue tension and repair.

Stroma cells can also play a role in the immune system by producing cytokines and other signaling molecules that help to coordinate the immune response. In some cases, stroma cells may also contribute to the development of diseases such as cancer, fibrosis, and autoimmune disorders.

"Axotomy" är en medicinsk term som refererar till skada eller skärning av en axon, den långa utskott som ledar nervimpulser bort från cellkroppen i en nervcell. När en axon axotomiseras kan det leda till avbrott i nervsignaler och möjligen degeneration av nervern. Termen används ofta inom neurovetenskap och medicin för att beskriva skador på nervsystemet.

I en medicinsk kontext, kan "polymerer" definieras som stora molekyler byggda upp av upprepade enheter (monomerer) som är kemiskt bundna till varandra. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, exempelvis som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjort för användning inom medicinen.

Exempel på artificiella polymerer inkluderar biokompatibla material som polymetylmetakrylat (PMMA), polyvinylklorid (PVC) och polyetylentereftalat (PET), som används i olika medicinska tillämpningar, såsom kontaktlinser, kateter, implantat och medicinsk emballage. Andra exempel är polymerer använda som läkemedelsutdelande system, såsom polymerbaserade nanopartiklar och hydrogeler, som kan användas för att kontrollerad och långsam frisättning av läkemedel.

Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

I en medicinsk kontext refererar "färgning och märkning" ofta till tekniker som används för att identifiera, lära ut om, eller undersöka strukturer och funktioner hos celler, vävnader eller andra biologiska preparat.

Färgning innebär vanligtvis användandet av färgämnen eller fluorescerande markörer för att skapa kontrast mellan olika strukturer i ett preparat, vilket underlättar dess observation och analys under ett mikroskop. Det finns många olika typer av färgningsmetoder som används beroende på vad det är man vill undersöka, till exempel hematoxylin-eosin (HE)-färgning för att generellt framhäva cellkärnor och cytoplasma, eller immunfluorescens för att detektera specifika proteiner.

Märkning innebär vanligtvis användandet av markörer som binder till specifika molekyler i ett preparat, vilket gör att de kan ses och lokaliseras under mikroskopi. Detta kan vara användbart för att studera distributionen och interaktionerna av olika biologiska molekyler inom celler eller vävnader. Exempel på markörer inkluderar fluorescerande proteiner, antikroppar och aptamer.

Sammantaget kan färgning och märkning vara användbara verktyg för att undersöka struktur och funktion hos biologiska system på cell- eller vävnadsnivå.

Mikrosfärer, även kända som mikrovesikeler eller exosomer, är små vesiklar med en diameter på 50-1000 nanometer som frisätts från celler. De innehåller biologiskt aktiva substanser såsom proteiner, lipider och nukleinsyror och kan transportera dessa ämnen mellan celler. Mikrosfärer har visat sig spela en viktig roll i intercellulär kommunikation och kan vara involverade i olika fysiologiska processer såsom immunresponser, läkande av sår och cancerutveckling.

Regenerativ medicin är ett område inom biomedicin som fokuserar på att ersätta, regenerera eller förbättra funktionen hos celler, vävnader eller organ som har skadats eller förlorats på grund av sjukdom, skada eller åldrande. Detta uppnås genom att stimulera kroppens egna regenerativa kapaciteter eller att införa nya, fungerande celler eller vävnader i kroppen. Regenerativ medicin innefattar tekniker som stamcellsteknologi, biomaterialvetenskap och tissue engineering. Målet är att utveckla terapeutiska strategier som kan användas för att behandla en rad olika sjukdomar och skador, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, hjärtsjukdomar, diabetes, leverförsagring och skador på muskler, senor och hud.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

Intercellulära, signalöverförande peptider och proteiner är molekyler som används för kommunikation mellan celler i kroppen. Dessa peptider och proteiner binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en biokemisk respons, vilket orsakar en ändring av cellens funktion eller beteende. De kan vara involverade i en rad olika fysiologiska processer, till exempel immunresponser, nervimpulstransmission och cellytorscellkommunikation. Exempel på intercellulära signalproteiner inkluderar cytokiner, neurotransmittorer och hormoner.

Periferala nerverna är en samling nervceller och deras utskott som bildar ett komplext nervesystem utanför centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver transporterar sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från olika delar av kroppen, såsom huden, musklerna, organ och lederna. De hjälper till att kontrollera känsel, rörelse, koordination, samt automatiska funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Periferala nerver kan skadas eller påverkas av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och andra symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.

Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).

Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.

I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Schwann celler är typen av glialceller som finns i det perifera nervsystemet hos däggdjur. De omger och skyddar axonerna, de långa utskott som utgör en del av nervcellernas kommunikationssystem. Schwann celler har också en viktig roll i att underhålla och regenerera nervceller.

En speciell typ av Schwann cell, känd som en ensamstående Schwann cell, kan också bilda en myelinat skida runt axonen, vilket hjälper till att öka nervimpulsernas hastighet och effektivitet. Myelinat axoner omges av flera lager av Schwann celler som tillsammans bildar en myelinat fibrill. Mellan varje lager finns en liten lucka, känd som Node of Ranvier, där axonen är obeväpnade och impulser kan hoppa mellan noderna för att öka hastigheten på nervimpulserna.

'Smad1' är ett protein som tillhör Smad-familjen, som är involverade i signaltransduktionen för TGF-β (transforming growth factor beta) superfamiljen av signalsubstanser. När TGF-β binder till sin receptor på cellytan aktiveras receptorn och får Smad1 att fosforyleras, vilket leder till att Smad1 bildar komplex med andra Smad-proteiner.

Denna Smad-komplex transporteras sedan in i cellkärnan där den fungerar som en transkriptionsfaktor och reglerar genuttrycket av målgener som är involverade i olika cellulära processer, såsom celldelning, differentiering och apoptos. Smad1 är specifikt involverat i signaltransduktionen för bone morphogenetic proteins (BMPs), en undergrupp av TGF-β superfamiljen som spelar en viktig roll i skelettutvecklingen och homeostasen.

Extracellular Matrix (ECM) är ett nätverk av strukturella och funktionella molekyler som utom cellerna (extracellulärt) bildar en biologiskt aktiv miljö i flera typer av vävnader. ECM består huvudsakligen av proteiner, såsom kollagen, elastin, fibronectin och laminin, samt polysackarider, som glykosaminglykaner (GAG) och proteoglycaner. Dessa molekyler interagerar med varandra och med cellmembranet för att ge strukturell stöd, skapa barriärer, reglera celldelning, differentiering, migration, adhesion och apoptos, samt modulera signaltransduktion och homeostas. ECM kan variera mellan olika vävnader och är dynamiskt under olika fysiologiska och patologiska tillstånd, inklusive embryonal utveckling, vuxen vävnadens normala funktion och sjukdomar som fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.

... ökad bennedbrytning som minskad bennybildning. Vid behandling motsvarande po prednisolon ≥5 mg/dag under en sammanlagd period ...
Bensår och påskyndning av bennybildning vid fraktur. Ja du ser det finns ett stort användningsområde. ...
Frakturen har vanligen dålig stabilitet och periostal bennybildning i periferin av det infekterade området (involucrum) kan ...
Även hos vuxna är den kontinuerligt pågående balansen mellan bennedbrytning och bennybildning beroende av bra tillförsel av ...
i örontrumpeten, bennybildning i innerörats labyrint (otoskleros), vaxpropp, Patienten har måttliga symtom om kalkstenarna ... bennybildning i innerörats labyrint (otoskleros), vaxpropp, Patienten har måttliga symtom om kalkstenarna samlats i bakre ...
Diskarna (mellankotskivorna) sjunker ihop och det blir bennybildning runt diskarna och mellankotlederna. ...
Vid mycket hög risk för frakturer vid osteoporos finns läkemedel som stimulerar bennybildning (till skillnad från bisfosfonat ...