AV-knutan eller Aschoff-Tawaras knuta är en liten muskelgrupp i hjärtat mellan förmak och kammare i förmaksseptum nära koronarsinus. Från den utgår det atrioventrikulära knippet i hjärtats retlednings system.
"AVNRT" står för "Atrioventriculär nodalt reentrant tachykardi", som är en form av snabb hjärtrytm orsakad av en cirkelbana i atrioventriculära noden i hjärtat.
Litet knippe specialiserade hjärtmuskelfibrer som utgår från atrioventrikulärknuten och sträcker sig in i den membranösa delen av förmakens skiljevägg (pars membranacea septi interventricularis).
Ett signalöverföringssystem bestående av modifierad hjärtmuskelvävnad, med förmåga till spontan rytmisk rörelse och mer välutvecklad ledningsförmåga än resten av hjärtat.
En "sinusknut" är en patologisk förändring av näshålornas slemhinnor, orsakad av inflammation eller infektion, vilket resulterar i svullnad och obstruktion av näshålor och sinus. Detta kan leda till symptom som huvudvärk, tryck i ansiktet, näsåkommor och hosta. Sinusknut är vanligtvis en komplikation till en förkylning eller allergi, men kan även orsakas av strukturella abnormaliteter i näshålorna eller sinusen.
Funktionsbrist i hjärtats retledningssystem. Ofta avses specifikt atrioventrikularblock (AV-block).
Avlägsnande av vävnad med hjälp av elektrisk ström via elektroder placerade i den yttre änden av en kateter. Kraftkällor är oftast likström (likströmschock) eller växelström vid 750 kHz. Tekniken används oftast för att ta bort AV-förbindelsen eller tillförselvägar för att avbryta AV-överledningen och åstadkomma AV-block vid behandlingen av olika takyarytmier.
Reglering av hjärtmusklernas sammandragningstakt med hjälp av konstgjord pacemaker.
Paroxysmal tachycardia is a type of abnormal heart rhythm (arrhythmia) characterized by a rapid heart rate that starts and stops suddenly. "Paroxysmal" refers to the sudden onset and termination of the rapid heartbeat, which can last for a few seconds or several minutes. During a paroxysmal tachycardia episode, the heart may beat more than 100 times per minute, causing symptoms such as palpitations, shortness of breath, dizziness, or chest discomfort. Paroxysmal tachycardia can occur in otherwise healthy individuals, but it can also be a symptom of an underlying heart condition.
Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en noninvasiv medicinsk testmetod som registrerar och analyserar det elektriska hjärtsignalet under vila och aktivitet, för att upptäcka oregelbundenheter och skador på hjärtat såsom hjärtklappning, ischemi eller andra sjukdomstillstånd.
Ovala eller bönformade knutor (1 - 30 mm i diameter) belägna längs lymfsystemets kärl.
Invasiva undersökningsmetoder, varmed takykardi, framkallad eller spontan, kartläggs med hjälp av kateterteknik för mätning av hjärtats elektriska aktiviteter. Förutom för diagnostiska ändamål används programmerad elektrostimulering i hjärtat i behandlingssyfte.
Takykardi är ett medicinskt begrepp som refererar till en otillräcklig sänkning av hjärtfrekvensen under andningsöppen stillhet (expiration) vid normalt tryck i lungorna, vilket kan vara ett tecken på hjärtsjukdom. Detta mäts med hjälp av en EKG och jämförs med den normala gränsen på 12 slag per minut. Takykardi kan också användas för att beskriva en subjektiv känsla av ett ökat antal slag i minuten som upplevs av en individ, även om det objektiva värdet inte når upp till den medicinska definitionen.
Wolff-Parkinson-White syndrom (WPW) är ett medfött hjärtsyndrom som karaktäriseras av en extra elektrisk ledningsväg i hjärtat, kallad accessorisk vävnad eller bundel. Denna extra väg kan leda till snabb hjärtrytm (takykardi) eftersom den skapar en kortkommunikation mellan de övre och undre kamrarna i hjärtat. WPW-syndromet kan vara asymptomatiskt, men det finns också en risk för allvarliga hjärtrytmrubbningar som kan vara livshotande. Diagnosen ställs vanligtvis genom ett EKG (elektrokardiogram), och behandlingen kan innefatta mediciner eller en procedure kallad ablation, där den extra ledningsvägen elimineras med hjälp av värme eller kyla.
Supraventricular tachycardia (SVT) is a rapid heart rhythm originating above the ventricles, typically involving abnormal electrical impulse generation or conduction in the atria or atrioventricular node.
De hjärtkammare som blodet kommer till efter cirkulation.
"Tachycardia, Ectopic Junctional" refers to a type of abnormally fast heart rhythm that originates near the junction between the atria and ventricles (the AV node), but is not initiated by the heart's natural pacemaker in the sinoatrial node. This results in an irregular heartbeat, often with a rate above 100 beats per minute, which can lead to symptoms such as palpitations, shortness of breath, and dizziness.
Störning i hjärtrytmen kännetecknad av snabb, oregelbunden förmakspuls och ineffektiva förmakssammandragningar.
Hjärtförmakens (atria) hemodynamik och elektrofysiologiska aktivitet.
Elektrokirurgisk teknik för behandling av blödningar, avlägsnande av tumörer och slemhinnesår, och behandling av refraktära arytmier.
Sjuk sinus-syndrom, även känt som barotrauma till svalg- och näshålorna eller otitismedia, är ett tillstånd där tryckskillnaden mellan luft i svalget och näshålorna och det i de närliggande luftfyllda hålorna (sinus) orsakar smärta eller obehag. Detta kan inträffa under flygning, dykning eller vid andra aktiviteter som förändrar lufttrycket kraftigt och snabbt. Symptomen inkluderar smärta i ansiktet, särskilt kring ögon och näsa, halsont, hörselnedsättning och ibland även illamående och yrsel. Behandlingen kan bestå av smärtstillande medel, varma kompresser och i vissa fall behövs antibiotika om en infektion har uppstått. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om symptomen inte förbättras eller
Snabba (200-350 slag/min), men regelbundna sammandragningar orsakade av onormal retning av atriummuskulaturen.
"Refraktärperioden, elektrofysiologisk, refererer til den periode hvor et exciterbart væv, såsom et muskel- eller nervesystem, ikke kan reagere på yderligere stimuli efter en initial depolarisering, fordi det er i en fase af refractoriness. Under denne perioden er membranpotentialet for højt for at muliggøre en ny aktionspotential og vævet er derfor temporært 'refractaire' overfor yderligere stimuli."
The ultimobranchial organ is a small gland located in the neck region, near the thyroid gland, and it is part of the endocrine system. In adults, this organ has been mostly incorporated into the thyroid gland and its remnants form the inferior (posterior) portion of the thyroid's lateral lobes, known as the parafollicular or C cells. These cells are responsible for producing calcitonin, a hormone that helps regulate calcium levels in the blood by inhibiting osteoclast activity and promoting osteoblast activity, thus playing a role in bone metabolism.
Det tunna membranet mellan hjärtats två förmak eller den tjockare skiljeväggen av muskelvävnad mellan hjärtats båda kammare.
'Takykardi' refererer til en forhøjet hjerterytme over 100 slag per minut, mens 'ektopisk atrielt' beskriver en uregelmessig hjerterytme som opstår fra ekstra, usædvanlige impulser i de øvre dele af hjertet (atriene). Så en endemening kunne være:
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.
En konstgjord pacemaker är ett medelelktrod- och generatorbaserat system som används för att behandla abnormt långt hjärtfrekvensavtagande eller stanna (bradykardi) genom att stimulera myokardiet elektriskt, vilket ger upphov till koordinerad kontraktion och underhåll av acceptabelt hjärtfrekvensnivå.
Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ, däribland hjärtat, lungorna, matstrupen och mag-tarmkanalen. Den är den nerv som längst sträcker sig ifrån hjärnan och har sitt ursprung i hjärnstammen. Vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och ansvarar för att reglera vila, matspjälkning och andning.
Radiovågor är elektromagnetisk strålning med längre våglängd och lägre frekvens än mikrovågor, vilket motsvarar frekvenser från ungefär 30 kHz till 300 GHz. De används inom ett brett spektrum av medicinska tillämpningar, såsom bilddiagnostik (t.ex. röntgenundersökningar och datortomografi), strålterapi för cancerbehandling och kommunikation (t.ex. telemedicin).
Atrioventrikulär block (AV-block) är en hjärtrytmrubbning som uppstår när ledningssystemet mellan förmak och kammare i hjärtat försämras eller inte fungerar korrekt, orsakande fördröjning eller avbrott i överföringen av impulser från förmaken till kammaren.
Medel som används för att behandla eller förebygga hjärtarytmier. De kan påverka aktionspotentialens polariserings-repolariseringsfas, membranpotentialen mm. Antiarytmimedlen delas ofta in i fyra huvu dgrupper, beroende på verkningsmekanism: natriumkanalblockering, betaadrenerg blockering, förlängning av repolariseringen eller kalciumkanalblockering.
I en enda mening: "Purkinje fibers är speciella, modifierade hjärtmuskelfibrer som utgör den understa lagret i heart's conduction system, bidrager till snabb konduktion av elektriska impulser och koordinerar contractionen av ventrikelns muskel."
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Arytmier. Varje avvikelse från hjärtats normala slagrytm.
De nedersta högra och vänstra kamrarna i hjärtat. Den högra kammaren pumpar venöst blod till lungorna, och den vänstra pumpar ut syresatt blod i artärernas cirkulationssystem.
Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.
Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.
En grupp homologa proteiner, som bildar kanaler mellan membraners föreningspunkter. De utgör produkter av en identifierad genfamilj med såväl väl bevarade som mycket divergenta regioner. Variabiliteten bidrar till att ge de intracellulära förbindelserna ett stort antal funktionella egenskaper.
Registrering av elektrofysiologiska data inom ett kroppsområde genom analys av ytpotentialer för att få fram en fullständig bild av effekten av hjärtats elektriska strömmar på kroppsytan. Metoden har används bl a för diagnostisering av äldre hjärtinfarkter. Metodens komplexitet begränsar dock dess användbarhet.
Kirurgiskt avlägsnande av en eller fler lymfknutor. Metoden används mest i cancerkirurgi.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Hjärttumörer är ovanliga, abnormala tillväxtor av cellsamlingar i hjärtmuskulaturen eller hjärtklaffarna, som kan vara godartade (benigne) eller elakartade (maligna), och potentiellt livshotande beroende på deras storlek, placering och omfattning av invasiv växt in i omgivande strukturer.
Elektroder med ytterst tunn spets, som används i en elklämma eller annan apparat för att stimulera eller mäta bioelektriska potentialer hos enstaka celler, antingen i cellern eller utanför.
Teoretiska framställningar som simulerar hjärt-kärlsystemets uppförande och verkningssätt, processer eller fenomen. Hit hör även matematiska beräkningar och bearbetning med datorer och annan elektronisk utrustning.
The tricuspid valve is a fibrous tissue structure located between the right atrium and right ventricle of the heart, which consists of three leaflets (anterior, septal, and posterior) that direct blood flow from the right atrium into the right ventricle during each cardiac cycle, preventing backflow of blood.
Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.
Sentinel node-biopsi är en kirurgisk procedur där den första lymfkörteln (sentinel noden) som dränerar från ett primärt tumörområde tas bort och undersöks för spridning av cancerceller. Detta används som en metod för att avgöra om cancer har spridits utanför primärtumören till regionala lymfkörtlar. Om sentinel noden är fri från cancer ses det som ett gott tecken på att cancern ännu inte har spridit sig till andra lymfkörtlar eller kroppsdelar.
Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
En nukleosid bestående av adenin och d-ribos. Adenosin och dess derivat spelar många viktiga biologiska roller, förutom att ingå i DNA och RNA. Adenosin är en neurotransmittor.

Atrioventrikulär knuta (AV-knuta) är en anatomisk term inom kardiologi och refererar till den del av hjärtat där signalsubstanser, såsom elektriska impulser, leds från förmak (atrium) till kamrarna (ventriklar). AV-knutan består av ett specifikt område av muskulatur och ledningsvävnad som koordinerar den elektriska aktiviteten i hjärtat.

Den atrioventrikulära knuten inkluderar:

1. Atrioventrikulär nod (AV-nod): En speciell grupp av ledningsceller som tar emot elektriska impulser från förmakens muskulatur och fördröjer deras fortsatta överföring till kamrarna. Denna fördröjning ger hjärtat tid att fylla sig med blod innan det contractar (kontraherar).
2. His-bundel: En speciell grupp av ledningsceller som leder elektriska impulser från AV-noden till kamrarna.
3. Vävnad i kammarseptum: Ledningsvävnad som fortsätter från His-bundeln och delas upp i två grenar, den vänstra och den högra his-bunden kvisten. Dessa grenar leder impulsen till de respektive kamrarna.

Avvikanden eller skador på AV-knutan kan leda till olika former av hjärtrytmrubbningar, såsom sicksackrytm (sick sinus syndrome) eller atrioventrikulär block.

AVNRT står för "Atrioventriculär nodalt reentrant tachykardi" och är en form av snabb hjärtrytm (tachykardi) orsakad av en elektrisk kretslopp i atrioventriculära noden (AV-knutan), som är en del av det elektriska ledningssystemet i hjärtat. Detta kan orsaka ett snabbt hjärtslag på upp till 250 slag per minut, och kan ge symtom som yrsel, svimningar, andnöd, bröstsmärtor eller besvär med sömnen. AVNRT behandlas vanligen med mediciner eller kateterablation, en procedure där man med hjälp av en kateter bränner bort den skadliga elektriska ledningen i AV-knutan.

'His bundle' är ett medicinskt begrepp som refererar till en del av elektriska ledningssystemet i hjärtat. Det består av speciella muskelceller som tar emot elektriska impulser från sinusknutan (SA-noden), som är den naturliga pacemakern i hjärtat, och sprider dem till kamrarna (ventriklarna) i hjärtat.

His bunt delas vanligtvis upp i tre delar: den proximala delen (His bunden), den distala delen (Purkinje fiberna) och den mellersta delen (fasciculer av His). Dessa delar arbetar tillsammans för att koordinera kontraktionen av hjärtats kamrar, så att de pumpar blod effektivt genom kroppen.

En störning i His bunt kan leda till olika former av hjärtrytmrubbningar (arrhythmier), inklusive sakta hjärtslag (bradykardi) eller snabba hjärtslag (tachykardi). Dessa rubbningar kan vara farliga och kräver ibland behandling med mediciner, ablation eller en pacemaker.

'Retledningssystemet' (engelska: 'Guidance System') är ett samlingsbegrepp för de mekanismer och processer som hjälper en läkare eller annan vårdpersonal att ta medicinska beslut om en patients vård. Det kan inkludera kliniska riktlinjer, praxisriktlinjer, kvalitetsstandarder, evidensbaserad medicin och andra resurser som hjälper till att stödja ett systematiskt och strukturerat sätt att besluta om diagnoser, behandlingar och omsorg.

Retledningssystemet är tänkt att underlätta för vårdpersonalens arbete genom att ge rekommendationer baserade på den bästa tillgängliga evidensen och erfarenheten, samtidigt som det tar hänsyn till patientens individuella behov och preferenser. Det är en viktig del av kvalitetssäkringen inom sjukvården och hjälper till att säkerställa att patienter får den bästa möjliga vården baserat på aktuell kunskap och god medicinsk praxis.

'Sinusknut' (eller 'sinusbLOKKER') er en tilstand der en eller flere av de luftfyltede huler i ansiktet, kjent som kjøttsinuser, blir inflammerte og infisjerte. Dette fører til smerter, trykk og/eller svedt nese. Sinusknuter kan være akutt eller kronisk, og de kan være forårsaket av en infeksjon, allergi eller andre medisinske tilstander. Akut sinusknut oppstår ofte som en komplikasjon til en infeksjon i øvre luftveier, mens kronisk sinusknut kan være mer utfordrende å behandle og kan forårsake langvarige symptomer.

Hjärtblock, eller kardiogenn conductionsrubbning, är ett tillstånd där hjärtats elektriska ledningssystem inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka en försämrad hjärtrytm. Det finns två typer av hjärtblock:

1. Fullständigt hjärtblock (Complete Heart Block): Detta inträffar när det saknas ledningsimpulser mellan överhuset och underhuset i hjärtat, vilket orsakar en mycket lång eller ingen konduktion alls. Detta kan leda till att hjärtrytmen blir mycket långsam (bradykardi) eller oregelbunden, och i vissa fall kan det vara livshotande om det inte behandlas.
2. Partiellt hjärtblock (Incomplete Heart Block): Detta inträffar när ledningsimpulserna från överhuset till underhuset är fördrömdas eller blockerade delvis, vilket kan orsaka en långsam hjärtrytm eller en oregelbundenhet i rytmen. I vissa fall behöver det inte behandlas, men om symtomen är allvarliga kan medicinsk behandling vara nödvändig.

Hjärtblock kan orsakas av olika faktorer, inklusive hjärtsjukdomar, skador på hjärtat, infektioner och vissa läkemedel. Symptomen på hjärtblock kan variera från att inte ha några symtom alls till yrsel, svimning, andnöd eller smärta i bröstet. Behandlingen av hjärtblock beror på orsaken och svårighetsgraden av tillståndet.

'Kateterablation' är en medicinsk term som refererar till en procedure där en speciell typ av kateter (en böjlig, smal tub) används för att leverera energi i form av värme (radiofrekvens ablation) eller kyla (kryoablation) till ett specificerat område i hjärtat. Detta görs vanligtvis med hjälp av realtidsbilddiagnostik som exempelvis eko eller magnetresonanstomografi (MRT).

Under proceduren leds katetern in i blodkärlen genom en ven i armarna eller benen, och guidas sedan till det specifika området i hjärtat där avvikande elektriska signaler orsakar ett abnormalt hjärtrytmrubbning (exempelvis förebyggande av flimmer/fibrillation). När katetern når den rätta platsen, tillförs energi för att skapa en liten ärrbildning på det berörda vävnadsområdet. Ärrbildningen stör sedan den abnormala elektriska signalens transmission och kan hjälpa till att återställa en normal hjärtrytmmönstring.

Kateterablation är ett etablerat behandlingsalternativ för vissa typer av hjärtrytmrubbningar, särskilt när de inte svarar på läkemedelsbehandling eller om patienten inte tål läkemedel.

Artificiell hjärtstimulering är en behandlingsform där elektriska impulser används för att reglera hjärtats slagfrekvens och rytm. Detta kan bli nödvändigt när hjärtat på egen hand inte orkar slå tillräckligt snabbt, starkt eller jämnt.

Den artificiella hjärtstimuleringen sker vanligen med hjälp av en liten enhet som kallas pacemaker. Pacemakern är en elektrisk apparat som placeras under huden, normalt nära bröstbenet. Från pacemakern går en fin ledning in i hjärtat och ger där elektriska impulser när det behövs.

Det finns också möjlighet att utföra en operation där man implanterar en defibrillator istället för en pacemaker. En defibrillator är en mer avancerad enhet som kan korrigera allvarliga störningar i hjärtats rytm, inte bara försena ett trögt hjärta.

Både pacemakers och defibrillatorer används ofta för att behandla olika former av hjärtsjukdomar, till exempel saknad av syrerikt blod till hjärtat (ischemi), hjärtflimmer (fibrillation) eller andra former av hjärtrytmrubbningar.

Paroksymal takykardi är en hjärtrytmrubbing (arytmi) som karaktäriseras av plötsliga, ofta korta episoder av snabb hjärtfrekvens (takykardi). Paroksysmal betyder att denna arytmi startar plötsligt och kan avbrytas spontant eller behandlas med mediciner.

Vid paroxymal takykardi slår hjärtat i allmänhet snabbare än 100 slag per minut, men episoderna kan vara från några sekunder till flera timmar långa. Denna arytmi kan orsaka symtom som yrsel, svimning, andfåddhet eller bröstsmärta. Paroksymal takykardi kan ibland vara ett tecken på underliggande hjärtsjukdom, men den kan också förekomma hos friska individer.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever symtom på takykardi eller annan arytmi, eftersom det finns behandlingar som kan hjälpa att kontrollera dessa episoder och förebygga komplikationer.

Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.

Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.

Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.

Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.

I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.

Elektrofysiologiska tekniker (EPS) för hjärtat är metoder som används för att undersöka och behandla hjärtats elektriska aktivitet. Detta görs genom att placera fina elektroder i olika delar av hjärtat via en kateter som införs genom en ven i arm eller lår.

EPS kan användas för att:

* Diagnostisera oregelbundenheter i hjärtats rytm, såsom aritmi
* Lokalisera och kartlägga abnorma elektriska banor i hjärtat som orsakar oregelbundna hjärtslag
* Testa effekten av olika behandlingar, till exempel mediciner eller ablation
* Genomföra en ablation, vilket innebär att försöka eliminera eller isolera abnorma elektriska banor i hjärtat med hjälp av värme, kyla eller annan energi.

EPS är en specialiserad procedur som utförs av en elektrofysiolog, en läkare med specialistutbildning inom området. Proceduren kräver speciell utrustning och används ofta för att diagnostisera och behandla komplexa hjärtrytmstörningar som inte svarar på andra behandlingsmetoder.

Takykardi är ett medicinskt begrepp som betyder "snabb puls". Ordet kommer från grekiskans 'tachys', som betyder 'snabb', och 'kardia', som betyder 'hjärta'. Takykardi innebär att hjärtat slår snabbare än normalt. Normalpulsen för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut. När pulsen ökar till över 100 slag per minut talar man om takykardi.

Det finns olika orsaker till takykardi, inklusive fysisk ansträngning, rädsla, upphetsning, sjukdomar som infektioner eller hjärtproblem, vissa mediciner och droger, samt underliga tillstånd som skakelse eller överaktiv sköldkörtel. I vissa fall kan takykardi vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, så det är viktigt att undersökas av en läkare om man upplever symtomen.

Wolff-Parkinson-White syndrom (WPW) är ett hjärtsjukdomstillstånd som kännetecknas av en extra elektrisk ledningsbana i hjärtat, kallad en accessorisk vävnadsledning eller bundel. Denna extra ledningsbana kan orsaka snabb hjärtrytm (tachyarytmier), även om alla med WPW syndrom inte nödvändigtvis kommer att uppleva denna typ av symptom.

Den accessoriska vävnadsledningen kopplar atrioventrikulära noden (AV-knutan) direkt till ventriklarna, vilket bypas den vanliga ledningsvägen genom His-Purkinje systemet. Detta kan orsaka en förtida depolarisering av ventriklarna, som kallas preexcitation, och kan ses på EKG som en sluttande uppåtgående vågform (delta-våg) före QRS-komplexet.

WPW syndrom kan vara asymptomatisk eller orsaka olika typer av tachyarytmi, inklusive supraventrikulära takykardier (SVTA) och ventrikulära takykardier (VT). Symptomen på WPW syndrom kan inkludera snabb hjärtslag, yrsel, svimning, andningssvårigheter eller bröstsmärta. I vissa fall kan WPW syndrom orsaka allvarliga komplikationer som synkop och plötslig död.

Behandlingen för WPW syndrom beror på symtomen och sjukdomens svårighetsgrad. Ablationsbehandling, där den accessoriska vävnadsledningen elimineras med hjälp av kateterablation, är en effektiv behandlingsmetod för många med WPW syndrom. Andra behandlingsalternativ kan inkludera medicinsk behandling med antiarytminer eller livslång övervakning.

Takykardi supraventrikulär (SV-takykardi) är en hjärtslagfrekvensacceleration orsakad av en överaktiv supraventrikulär nod eller ett annat supraventrikulärt focus. Det innebär att hjärtat slår fortare än normalt, ofta mer än 100 slag per minut i vila. SV-takykardi är en form av tachykardi som skiljer sig från ventrikulär tachykardi (VT), där hjärtats undera kammare är ansvarig för den ökade frekvensen.

SV-tachykardi kan orsaka symtom som palpitationer, yrsel, svimningar, andfåddhet eller bröstsmärta. I vissa fall kan det vara asymptomatiskt och upptäckas av en slump under en rutinmässig hjärtundersökning. SV-tachykardi kan bero på olika orsaker, inklusive strukturella hjärtsjukdomar, elektrolytrubbningar, stimulansmedel eller andra läkemedel, eller det kan vara idiopatisk (inga kända orsaker). Behandlingen beror på symtomen och underliggande orsaken. I vissa fall behövs inget specifikt behandlingsåtgärd, medan andra fall kan kräva medicinsk behandling, ablation eller andra terapeutiska åtgärder.

'Hjärtförmak' är en medicinsk term som refererar till de två övre kammare i hjärtat, även kända som vänster och höger hjärtförmak. Deras funktion är att ta emot blodet från kroppens blodkärl och pumpar det vidare till de två nedre kammarna, kallade vänster och höger hjärtkammare.

Vänster hjärtförmak tar emot syresatt blod från lungorna och pumpar det sedan över till vänster hjärtkammare genom mitralisklaffen. Höger hjärtförmak tar emot utandat, syrefattigt blod från kroppen och pumpar det över till höger hjärtkammare genom tricuspidalklaffen.

Hjärtförmaken spelar en viktig roll i hjärtats funktion och kan påverkas av olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtmuskelsjukdom och blodproppar.

Tachycardia is a heart rhythm disorder characterized by a resting heart rate that exceeds the normal range, typically above 100 beats per minute in adults. Ectopic junctional tachycardia (EJT) is a specific type of tachycardia that originates from an ectopic focus, or abnormal electrical activation site, located near or within the atrioventricular (AV) node, which is the area responsible for conducting electrical signals between the atria and ventricles.

In EJT, the ectopic focus can initiate rapid and abnormal electrical impulses, causing the ventricles to contract faster than normal. This results in a heart rate that is typically between 100 and 250 beats per minute. The QRS complex on an electrocardiogram (ECG) may appear narrow or wide, depending on the location of the ectopic focus and whether there is any associated bundle branch block.

EJT can occur in both children and adults, but it is more commonly seen in infants and young children. It can be associated with various underlying medical conditions, such as congenital heart disease, cardiac surgery, myocarditis, digitalis toxicity, or electrolyte imbalances. In some cases, EJT may occur without any identifiable cause, known as idiopathic ectopic junctional tachycardia.

EJT can cause symptoms such as palpitations, shortness of breath, chest discomfort, dizziness, or syncope (fainting). Treatment options for EJT depend on the underlying cause and severity of symptoms. In some cases, no treatment may be necessary, while in others, medications, cardioversion, or catheter ablation may be required to restore normal heart rhythm.

Atrieflimmer, eller förmaksflimmer, är en hjärtsjukdom där den övre vänstra komoran i hjärtat, atriet, börjar flimra och kontrahera (kontrahera) oregelbundet och snabbt. Detta kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat och kan orsaka sänkt hjärtfunktion och syrgasbrist i kroppen. Atrieflimmer kan också öka risken för blodpropp (till exempel stroke) eftersom obehandlat atrieflimmer kan leda till att blod samlas och koagulerar i förmaken. Symtom på atrieflimmer kan inkludera palpitationer, andfåddhet, yrsel, svimning och bröstsmärta. Behandlingen för atrieflimmer kan omfatta mediciner, elektrisk kardioversion eller ablation.

Förmaksfunktionen (Atrioventriculär funktion) är den mekanism som kontrollerar hur blodflödet regleras mellan förmak och ventriklar i hjärtat. Den består av ett elektriskt ledningssystem som koordinerar kontraheringarna (muskeltjockningarna) hos förmaken och ventriklarna för att säkerställa effektivt blodflöde genom hjärtat.

Förmakens funktion inkluderar också att fånga blod som returneras till hjärtat från kroppen och lungsäcken, samt att pumpa det vidare till ventriklarna under varje hjärtslag. Detta görs genom sinoatrialnoden (SA-noden), atrioventriculärnoden (AV-noden) och His-Purkinje systemet som är delar av det elektriska ledningssystemet i hjärtat. SA-noden skapar den elektriska impulsen som initierar hjärtats slag, och AV-noden fungerar som en gatekeeper som fördröjer impulsen innan det fortsätter till ventriklarna via His-Purkinje systemet.

En rubbning i förmaksfunktionen kan leda till olika hjärtbesvär, såsom arytmier (för få eller för många slag), syrgasbrist (hypoxi) och hjärtsvikt.

Elektrokoagulering är en metod för att med hjälp av elektrisk ström ställa om blödande blodkärl till ett fast tillstånd, vilket kan användas vid vissa typer av operationer. Den medicinska definionen på elektrokoagulering är:

"En metod för att med hjälp av elektrisk ström ställa om blödande blodkärl till ett fast tillstånd genom att koagulera (sammanfalla) proteiner i vävnaden. Detta kan uppnås genom att använda en speciell elektrod som appliceras på det blöda området under operation, varvid den elektriska strömmen orsakar koagulering av blodkärlen och minskar blödningen. Elektrokoagulering kan användas vid olika typer av kirurgiska ingrepp, till exempel vid prostatektomi (borttagning av prostata) eller kolonresektion (borttagning av en del av tjocktarmen)."

Sjuka sinussyndrom, även känt som sinusit eller rhinosinusitis, är en inflammation eller infektion i en eller flera av de paranasala sinusen - framsinus, baksinus, mellanhus och pannasinus. Detta kan orsakas av en viral, bakteriell eller sällsynt en svampinfektion.

Symptomen på sjuka sinussyndrom inkluderar:

1. Nasal congestion eller en stoppad näsa
2. Näsflöde, som kan vara klart eller grönaktigt/gulaktigt
3. Tryck eller smärta i ansiktet, särskilt kring ögon och näsa
4. Huvudvärk eller panna
5. Försämrad lukt- och smakförmåga
6. Hosta, halsont och/eller feber (i vissa fall)

Sjukdomen kan vara akut (varar under fyra veckor eller mindre) eller kronisk (varar längre än tolv veckor), beroende på dess varaktighet. Akuta fallen tenderar att vara virala, medan kroniska fallen ofta är orsakade av en bakteriell infektion eller ett underliggande strukturellt problem i sinusen.

'Förmaksfladder' är ett medicinskt begrepp som refererar till en oregelbundenhet i hjärtats förmak, som orsakas av extra slag eller kontraktioner i muskulaturen i det övre hjärtat. Denna oregelbundenhet kan leda till en snabb och oförutsägbar hjärtslagfrekvens, känd som förmaksflimmer eller förmaksflickering, beroende på typen av oregelbundenhet. Förmaksfladder kan vara asymptomatisk eller leda till symtom som palpitationer, andfåddhet, yrsel och i värsta fall hjärtfailure. Förmaksfladder är vanligare hos äldre personer och hos dem med strukturella hjärtsjukdomar eller andra sjukdomstillstånd som kan påverka hjärtmuskulaturen. Behandlingen kan innefatta mediciner, elektrisk kardioversion eller kirurgi beroende på allvarlighetsgraden och symtomen.

Refraktärperiod, elektrofysiologisk, refererer til den periode hvor et exciterbart væv, som f.eks. et muskel- eller nervesystem, ikke kan svare på en yderligere stimulus, fordi det er i en tilstand af refractoriness. Under den absolutte refraktærperiode er vævet ude af stand til at reagere overhovedet, mens under den relative refraktærperiode kan et svagt stimulus ikke føre til en respons, men et stærkere stimulus kan. Denne periode er vigtig indenfor elektrofysiologien fordi den bestemmer hvor hurtigt et exciterbart væv kan reagere på efterfølgende stimuli, og den kan måles ved at udsætte vævet for en række forskellige stimulusintensiteter.

Ultimobranchialorganet är ett smalt, konformat glandulärt (körtelvävnad) organ som hos människan ligger nära sköldkörteln och utgör en del av dess struktur. Det utvecklas från den ultimobranchiala blåsan under fostertiden. Ultimobranchialorganet producerar kalcitonin, ett hormon som hjälper till att reglera calciumnivåerna i blodet genom att påverka aktiviteten hos benmärgen. Det är en del av endokrina systemet och bidrar till att underhålla homeostas i kroppen.

Hjärtseptumet är en anatomisk struktur i hjärtat som delar hjärtkammaren i två delar: vänster och höger. Det består av två skilda delar - septum primum och septum secundum. Septum primum är den första septala structuren som bildas under fostrets utveckling, medan septum secundum är en senare struktur som bildas ovanför septum primum.

Septum primum och septum secundum lämnar en öppning mellan sig kallad foramen ovale, som under fostertiden tillåter blod att passera fritt från höger hjärtkammare till vänster hjärtkammare. Efter födelsen stängs foramen ovale ofta av självt när trycket i lungkretsloppet ökar, men kan ibland vara öppet och orsaka ett hjärtfel som kallas för foramen ovale persistens.

I allmänhet är hjärtseptumets funktion att separera blodet i höger och vänster hjärtkammare så att det kan pumpas till olika delar av kroppen via lungslingan respektive systemkretsloppet.

Takykardi är ett medicinskt tillstånd där hjärtat slår i en hastighet över 100 slag per minut. Ektopisk atriell takykardi innebär att det förekommer extra, oregelbundna impulser som utlöses från de övre kammarens (atrien) vävnad istället för den normalt placerade impulsverksamheten i sin särskilda nod, så kallade senusnoden. Detta kan orsaka en oregelbunden hjärtrytm och i vissa fall kännetecken som snabb puls, yriga känslor eller andningssvårigheter. Orsakerna till ektopisk atriell takykardi kan variera från obetydliga faktorer som stress, alkohol och kaffe till allvarligare sjukdomar som struphuvudskancer, hjärtsjukdom eller elektrolytbrist.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Elektrofysiologi är en medicinsk specialitet som handlar om studiet av den elektriska aktiviteten hos levande vävnader, särskilt hjärt- och nervvävnader. Inom kardiologin används elektrofysiologi för att diagnostisera och behandla olika typer av hjärtsjukdomar, till exempel aritmier (för fått eller för snabb hjärtrytm).

Inom neurofysiologin används elektrofysiologiska tekniker för att studera den elektriska aktiviteten i nervceller och deras signalering till varandra. Detta kan ske genom att placera elektroder på ytan av hjärnan eller inuti nervbanor för att mäta den elektriska aktiviteten under olika förhållanden, till exempel under vakenhet eller sömn, och under olika sjukdomszuständerna.

Elektrofysiologin är en mycket avancerad teknik som kräver speciell utbildning och erfarenhet för att kunna tolka de komplexa mönstren av elektrisk aktivitet som kan ses i levande vävnader.

En konstgjord pacemaker är ett medelelsesystem som används för att behandla abnormt långsamt hjärtslag (bradykardi) orsakat av en störd naturlig hjärtrytm. Pacemakern består av en liten batteridriven generator som är kopplad till elektroder som placeras i specifika delar av hjärtat. När pacemakern detekterar ett för långsamt hjärtslag skickar den en elektrisk impuls genom elektroderna till hjärtat, vilket orsakar en kontraktion och hjärtats slag frekvens ökar. På så sätt hjälper pacemakern till att upprätthålla en normal och effektiv hjärtrytm.

Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ. Den går från hjärnan via halsen till bröstet och buken, och styr bland annat hjärtats, lungornas och mag-tarmsystemets funktioner. Den vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och bidrar till att hålla kroppen i ett jämviktstillstånd.

Radiovågor är en form av elektromagnetisk strålning som har längre våglängd och lägre frekvens än synligt ljus. I den internationella standarden för elektromagnetiska spektret definieras radiovågor som elektromagnetisk strålning med våglängder från 10^{-1} meter (10 cm) till 10^{4} meter (10 000 km), vilket motsvarar frekvenser från 3 x 10^{7} Hz till 3 x 10^{9} Hz.

Radiovågor används inom en rad olika applikationer, bland annat för radiokommunikation, radar, medicinsk diagnos och terapi (t.ex. magnetresonanstomografi och strålbehandling), navigering och avståndsmätning.

Atrioventrikulär (AV) block är en hjärtsjukdom där det uppstår förseningar eller fullständiga upphöranden av elektrisk ledning mellan förmak och kamrar i hjärtat. Detta leder till oregelbundna eller saktade hjärtslag, beroende på graden av AV-block.

Det finns tre grader av AV-block:

1. Första graden: Försening av AV-ledningen, men alla hjärtslag leds igenom.
2. Andra graden: Vissa hjärtslag blockeras och saknas, vilket kan vara antingen Mobitz typ I eller Mobitz typ II. Mobitz typ I visar sig som en progressiv förlängning av PR-intervallet före ett blockerat slag, medan Mobitz typ II har konstant PR-intervall innan blockeringen.
3. Tredje graden (komplett AV-block): Ingen elektrisk ledning sker mellan förmak och kamrar, vilket leder till att förmaken pulserar oberoende av kamrarna. Kamrarnas slag regleras istället av en särskild mekanism i hjärtat som kallas för den intrinseka pacemakern (sinusknutan).

Atrioventrikulär block kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, hjärtsjukdomar, elektrolytbrist och vissa läkemedel. I allvarliga fall kan det behöva behandlas med en pacemaker.

"Antiarrhythmic drugs" er ein klasse medisinske midler som brukes for å kontrollere og forhindre uregelmessige hjerterytmer (aritmier). Disse midlene virker ved å påvirke elektrisk aktivitet i hjertet og kan deles inn i fire klasser basert på deres mekanisme og effekt.

1. Klasse I antiarrhythmics inneholder kvaternsedativa medler som blockerer sodium-kanaler i hjertet, forsinke ledingshastigheten og forlate QRS-komplekset på EKG. Disse midlene kan også ha en dæmpende effekt på myokardiet og brukes ofte for å behandle ventrikulære aritmier.
2. Klasse II antiarrhythmics inneholder betablokkerende medler som blokkerer β-adrenerge reseptorer i hjertet, reduserer ledingshastigheten og forlenger refractorinessen. Disse midlene brukes ofte for å behandle supraventrikulære aritmier som falder innenfor atrioventrikulær nodens (AV-nodens) aktivitetssområde.
3. Klasse III antiarrhythmics inneholder potassium-kanalblockere som forlenger aktionspotentialets lengde og refractorinessen i atrier, ventrikler og His-Purkinje systemet. Disse midlene brukes ofte for å behandle både supraventrikulære og ventrikulære aritmier.
4. Klasse IV antiarrhythmics inneholder calcium-kanalblockere som forsinke ledingshastigheten i AV-noden og kan brukes for å behandle supraventrikulære aritmier, særlig hvis de er forbundet med hypertrofi eller iskemi av hjertet.

Det er viktig å nevne at alle disse midlene har bivirkninger og kontraindikasjoner som må overveies før behandlingen starter, og at de skal brukes under kontrollert monitoring for å minimere risiko for komplikasjoner.

'Purkinje fibers' är en typ av specialiserade muskelceller i hjärtat som spelar en viktig roll i ledning och koordinering av kontraktioner inom hjärtats kamrar. Dessa celler är namngivna efter den tjeckiske anatomisten Jan Evangelista Purkinje, som först beskrev dem år 1839.

Purkinje fibers finns huvudsakligen i den subendokardiala lagren (den innersta lagret närmast hjärtkammarnas muskellager) av hjärtats ventriklar (kamrarna). De har en tjockare cellmembran och ett rikare nätverk av mitokondrier än vanliga hjärtmuskulära celler, vilket gör dem mer effektiva i att leda elektriska impulser.

Dessa fibers funktion är att leda den elektriska signalen från hjärtats natrium- och kaliumkanaler snabbt och effektivt genom ventriklarna, så att de koordinerat kontraherar och pumpar blodet ut i cirkulationssystemet. Funktionsstörningar eller skador på Purkinje fibers kan leda till allvarliga hjärtrytmrubbningar som exempelvis ventrikulär fibrillation, en livshotande tillstånd där hjärtat inte orkar pumpa blod korrekt.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Hjärtrytmrubbningar, eller arrhythmier, är störningar i hjärtats slagrytm. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel strukturella skador på hjärtat, elektrolytrubbningar, hjärtsjukdomar eller som biverkningar av vissa mediciner.

Det finns olika typer av hjärtrytmrubbningar, beroende på var de uppstår i hjärtats ledningssystem och hur snabbt eller långsamt hjärtat slår. Några exempel är:

1. Tachykardier: För accelererad hjärtslag, vanligen över 100 slag per minut.
2. Bradykardier: För förlangsamd hjärtslag, vanligen under 60 slag per minut.
3. Fibrillationer: Oregelbundna, snabba kontraktioner av hjärtats muskelceller. Atriefibrillation är den vanligaste typen och berör överhuset i hjärtat. Ventrikelfibrillation är allvarligare och kan vara livshotande eftersom det resulterar i att underhuset inte pumpar blod effektivt.
4. Flimmer: Oregelbundna, snabba kontraktioner av hjärtats muskelceller, men med en något mer organiserad mönstring än vid fibrillation.
5. Extraslag: Överdrivna extrabeat eller "extra slag" som kan kännas som ett "knackning" i bröstet. De kan vara av olika orsaker, inklusive stress, kaffe och alkohol.

Vissa hjärtrytmrubbningar kan vara asymptomatiska medan andra kan orsaka symtom som yrsel, svimning, andfåddhet, bröstsmärta eller i värsta fall död. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av hjärtrytmrubbningen.

En hjärtkammare är en muskelartad flik som delar övre och undre halvorna (ventriklarna) av hjärtat. Det finns två hjärtkamrar i människohjärtat: höger och vänster hjärtkammare. Deras främsta funktion är att kontrollera flödet av blod till och från hjärtat genom att öppnas och stängs under varje hjärtslag.

Höger hjärtkammare pumpar normalt sett syrefattigt blod till lungorna för att fyllas på med syre, medan vänster hjärtkammare pumpar syresatt blod till resten av kroppen. När hjärtkamrarna stängs bildas slagkraftiga kontraktioner som pumpar blodet genom blodkärlen och förser oss med den syre- och näringsrika blodflöde vi behöver för att överleva.

Aktionspotential (Action Potential) är en plötslig elektrisk potentialändring som sker över cellmembranet hos exciterbara cellsorter, såsom nerv- och muskelceller. Detta fenomen orsakas av fluktuationer i membranpotentialen som följer specifika mönster av depolarisering (positivt laddning) och repolarisering (negativt laddning).

I nerv- och muskelceller är aktionspotentialerna resultatet av jonkanaler som öppnas och stängs i cellmembranet, vilket tillåter specifika joner (som natrium, kalium och kalcium) att diffundera in eller ut genom membranet. Denna jontransport orsakar en förändring av membranpotentialen, vilket kan uppfattas som en elektrisk signal.

När aktionspotentialen initieras öppnas natriumjonkanaler, vilket leder till en inflöde av natriumjoner och en depolarisering av cellmembranet. När membranpotentialen når en viss tröskelvärde aktiveras ytterligare jonkanaler, vilket orsakar en snabb repolarisering av cellmembranet. Efter repolariseringen stängs natriumjonkanalerna och kaliumjonkanaler öppnas, vilket leder till en utflöde av kaliumjoner och en ytterligare repolarisering av membranpotentialen.

Aktionspotentialer är viktiga för kommunikation och signalering inom nervsystemet och muskelsystemet. De möjliggör snabb överföring av information och koordinerad muskelaktivitet, vilket är nödvändigt för normal funktion hos levande organismer.

Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.

Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.

Konnexiner (eller "connexins" på engelska) är en typ av transmembranproteiner som bildar kanaler genom cellytan, så kallade gap junctions eller kommunikationsportar. Dessa kanaler möjliggör direkt kommunikation mellan två intilliggande celler genom att tillåta passage av joner och små molekyler (upp till 1 kDa) mellan cellerna. Konnexiner spelar därför en viktig roll i celldifferentiering, signaltransduktion, homeostas och reparationsprocesser samt i patologiska tillstånd som cancer och degenerativa sjukdomar.

"Kroppsytepotential" refererer til den elektriske potentialen som måles over huden ved hjælp af et EEG (elektroencefalografi) eller andre lignende metoder. Det er en ikke-invasiv måde at måle den elektriske aktivitet i hjernen på, og det kan være nyttigt til at diagnosticere forskellige sygdomme og forstyrrelser i centralnervøs systemet, herunder epilepsi, søvnløshed, hjerne skader og psykiatriske lidelser.

Kroppsytepotentialet er en differensmåling af den elektriske potentiale mellem to punkter på kroppen, oftest mellem en referenceelektrode placeret et sted på kroppen og en aktivelektrode placeret på hovedet. Når hjernen aktiverer neuroner for at behandle information eller udføre en opgave, skabes der små elektriske impulser, som kan måles som forskelle i potentialet mellem de to elektroder.

Kroppsytepotentialet er et vigtigt redskab indenfor klinisk neurofysiologi og kan give værdifulde oplysninger om hjernens funktion og aktivitet.

'Lymfkörtelexcision' är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedur där en lymfkörtel tas bort. Lymfkörtlarna är små, avlånga strukturer som finns runt om i kroppen och som hjälper till att skydda oss från infektioner genom att filtrera lymfan (den klara vätskan som transporterar vita blodkroppar) och ta bort skadliga substanser, såsom virus och bakterier.

En lymfkörtelexcision kan utföras av olika anledningar, till exempel om en lymfkörtel är inflammerad, infekterad eller om det finns misstankar om cancer i lymfkörteln. Genom att ta bort lymfkörteln kan läkaren undersöka den och få viktig information som hjälper till att ställa en diagnos och planera behandlingen. I vissa fall, till exempel om cancer har spridits till lymfkörtlarna, kan en lymfkörtelexcision också vara en del av behandlingen för att försöka ta bort all cancer och minska risken för att cancer återkommer.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

En hjärttumör är en ovanlig form av cancer som utvecklas inne i hjärtmuskulaturen eller i de strukturer som omger hjärtat. Det finns två huvudtyper av hjärttumörer: primära och sekundära.

Primära hjärttumörer är tumörer som har sitt ursprung i hjärtmuskulaturen eller i de strukturer som omger hjärtat, såsom serösa membran, klaffar eller kärl. De flesta primära hjärttumörer är godartade (benigna), men vissa kan vara elakartade (maligna) och aggressiva. De vanligaste typerna av godartade hjärttumörer inkluderar myxom, papillärfibroelastom och rhabdomyom. De vanligaste typerna av elakartade hjärttumörer inkluderar angiosarkom, rhabdomyosarkom och fibrosarkom.

Sekundära hjärttumörer är tumörer som har spridit sig (metastaserat) till hjärtat från andra delar av kroppen. De är mycket vanligare än primära hjärttumörer och kan uppstå från en mängd olika typer av cancer, såsom lungcancer, bröstcancer, levercancer och melanom.

Symptomen på hjärttumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vissa personer med små eller långsamt växande tumörer kan inte ha några symptom alls, medan andra med större eller snabbväxande tumörer kan ha symtom som andnöd, trötthet, synpunkter, yrsel, svimningar och smärtor i bröstet eller armarna. Behandlingen för hjärttumörer beror på flera faktorer, inklusive tumörtyp, storlek, plats och om patienten har några andra sjukdomar eller hälsoproblem. Behandlingsalternativen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, immunterapi och målinriktad terapi.

Mikroelektroder (ME) är en typ av elektrod som används inom neurovetenskap och andra biomedicinska tillämpningar. En ME definieras ofta som en elektrod med en diameter på mindre än 50 Mikrometer (μm). De kan vara uppbyggda av olika material, men vanligtvis används platina eller iridiumoxid på grund av deras goda elektriska ledningsförmåga och biokompatibilitet.

ME:er används ofta för att mäta lokala potentialskillnader i levande vävnad, till exempel i hjärnan eller i musklerna. De kan också användas för att stimulera nervceller och muskler på ett kontrollerat sätt. Mikroelektroder är speciellt användbara när det gäller att studera enskilda nervcellers aktivitet, eftersom de kan placeras mycket nära cellerna utan att skada dem.

Det finns också en subkategori av ME:er som kallas för glasmikroelektroder (GME). Dessa är tillverkade av glas och har en diameter på mindre än 1 μm. De används ofta för att spärra in och registrera aktivitet från en enda nervcell eller en liten grupp av celler.

Hjärt-kärlmodeller, även kända som cardiovaskulära modeller, är matematiska eller datorbaserade representationer av hjärt-kärlsystemet i kroppen. Dessa modeller används för att simulera och förutsäga hur systemet fungerar under olika förhållanden, såsom hälsa och sjukdom. Hjärt-kärlmodeller kan vara mycket enkla eller mycket komplexa beroende på vilka aspekter av systemet som behöver studeras.

En enkel hjärt-kärlmodell kan bestå av en enda differentialekvation som beskriver blodflödet genom kroppen. Mer avancerade modeller kan inkludera flera komponenter, såsom hjärtat, artärer, vener och kapillärer, samt muskler, ventiler och andra strukturer som påverkar blodflödet. Dessa modeller kan användas för att simulera olika sorters sjukdomar, såsom hjärtsjukdomar, blodproppar och högt blodtryck.

Hjärt-kärlmodeller kan vara antingen deterministiska eller stokastiska. Deterministiska modeller ger alltid samma utdata givet samma indata, medan stokastiska modeller inkluderar en slumpkomponent som gör att utdata kan variera mellan simuleringar. Stokastiska modeller används ofta när systemet är mycket komplext eller om det finns många okända variabler.

Hjärt-kärlmodeller används inom flera olika områden, såsom medicin, biologi, fysik och ingenjörsvetenskap. Inom medicinen används de ofta för att simulera effekterna av läkemedel, operationer och andra behandlingar. Inom biologin används de för att studera hur blodflödet påverkar cellfunktion och vävnadsuppbyggnad. Inom fysiken används de för att simulera strömning av fluid i rör och andra system. Inom ingenjörsvetenskapen används de för att designa bättre hjärt-lungsmaskiner, proteser och andra medicinska enheter.

Trikuspidalklaffen är en hjärtklaff som ligger mellan höger kammare och höger förmak i hjärtat. Den har tre flikar (trikuspidala betyder "tre spetsar") och reglerar blodflödet från höger förmak till höger kammare under varje hjärtslag. När hjärtat kontraherar, eller pumpar ut blod, stängs trikuspidalklaffen för att förhindra att blod flödar tillbaka in i höger förmak. När hjärtat slappnar av och fylls på med blod öppnas klaffen igen så att blod kan strömma in i höger kammare.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

'Sentinel node-biopsi' är en metod för att undersöka spridningen av cancer i lymfkörtlarna. Den innebär att man identifierar den (eller de) sentinellnode(r), det vill säga den (de) första lymfkörtlorna som cancerceller normalt sett sprider sig till, och tar biopsi på dem för further histologisk analys. Om sentinelnoden är cancerfri kan det vara ett tecken på att cancern ännu inte spridit sig till andra lymfkörtlor eller kroppsdelar. Metoden används ofta inom bröstcancer- och melanombehandling, men kan också användas vid andra typer av cancer.

En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Adenosin är ett endogent nukleosid som består av en nucleotidbase (adenin) som är kovalent bundet till en pentos (ribose) via en β-N1-glykosidbindning. Adenosin har en central roll inom celldelenas energihushållning, då det fungerar som prekursor till adenosintrifosfat (ATP) och adenosindifosfat (ADP).

Utöver sin roll i energimetabolismen är adenosin också en viktig neurotransmittor och modulerande signalsubstans inom det centrala nervsystemet. Det fungerar som en inhibitorisk neurotransmittor och har en dämpande effekt på exciterade neuroner. Adenosinreceptorerna är måltavlor för flera läkemedel, till exempel vid behandling av arytmier (hjärtrytmrubbningar) och smärta.

I kroppen kan adenosin bildas genom nedbrytning av ATP eller genom direkt syntes från inosinmonofosfat (IMP). Nivåerna av adenosin i blodet är höga vid fysisk aktivitet och stress, då energiförbrukningen ökar. Vid sänkta nivåer av syre tillgänglighet, som under hypoxi eller ischemisk skada, kan adenosin bildas i större utsträckning genom en process som kallas för hypoxantisk nedbrytning.

I medicinsk kontext kan adenosin användas som ett läkemedel vid diagnostisering och behandling av olika hjärtsjukdomar, till exempel för att inducerara atrioventrikulär blockad eller för att behandla paroxysmal supraventrikulär tachykardi (PSVT). Adenosin ges ofta som en snabb intravenös bolus injektion och verkar genom att bromsa sinusknuten och atrioventrikulära noden, vilket kan korrigera oregelbundna hjärtrytmer eller sänka frekvensen vid tachykardi.

... atrioventrikulärknuta, åtta, åttioåtta, Augusta, AV-knuta, avbryta, avdunsta, avfrosta, avhämta, avklippta, avlasta, avlukta, ...