Allergisk bronchopulmonell aspergillose (ABPA) är en immunologiskt betingad lungsjukdom orsakad av en överdriven reaktion på svampen Aspergillus fumigatus. Sjukdomen karakteriseras av astmasymtomatik, kronisk hosta, slemproduktion och andnöd, tillsammans med typiska röntgen- och CT-bilder samt laboratoriemässiga förändringar som visar på en aktiv immunologisk respons mot Aspergillus. I allvarliga fall kan ABPA leda till permanent lungskada eller respiratorisk insufficiens. Behandlingen består vanligtvis av kortikosteroider och/eller antimykotiska läkemedel för att kontrollera inflammationen och eliminera svampen.

Aspergillus är ett släkte svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De förekommer naturligt i naturen, framförallt i fuktiga miljöer såsom lerjord, kompost, säd, hö, och förrott trä. Aspergillussvamparna kan orsaka allergiska reaktioner och lunginfektioner hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller lungsjukdomar. En välkänd sjukdom som orsakas av Aspergillus är lungabsCESS (Aspergillussvampens invasiva pulmonell ärrbildning). Andra former av sjukdomar som kan orsakas av Aspergillus innefattar allergisk bronkopulmonell aspergillos och så kallad "aspergillom", en icke-infektiös tillväxt av svampen i ett befintligt lungcysta eller skada.

'Aspergillus fumigatus' är en art av svamp som tillhör släktet Aspergillus. Det är en vanlig luftburen svamp som kan påträffas över hela världen och som kan växa på en mängd olika substrat, inklusive mat, kompost, fuktighetsskador i byggnader och annan organisk materia.

För de flesta människor är exponering för Aspergillus fumigatus ofarlig, men hos vissa individer kan den orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektioner som orsakas av Aspergillus fumigatus kallas aspergillos och kan vara allt ifrån lokaliserade luftvägsinfektioner till invasiva systemiska infektioner som kan hota livet.

Symptomen på en aspergillos-infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera hosta, andnöd, feber, trötthet och viktminskning. Diagnosen ställs vanligen genom att analysera patientens slemprover eller lungvävnad för närvaro av svampen, och behandlingen består ofta av antimykotiska läkemedel som är specifikt riktade mot svampinfektioner.

Bronchopulmonary dysplasia (BPD) er en lungsjukdom som primært påtrffes hos foetter og nyfødte barn som har vært underlegent utviklet og har hatt behov for mekanisk ventilasjon og oxygenoterapi i lengre tid etter fødselen. Sjukdomen kharakteriseres av en abnormal utvikling og skade på de smallere luftveiene (bronkene) og lungene, som kan føre til vanskeligheter med å respirere selvstendig og økt risiko for infeksjoner i lungsystemet.

BPD dannes oftest som en komplikasjon av andre lungs- eller lemforespensjonsproblemer hos foetter og nyfødte barn, særlig hos dem som har lav fødselsvikt og er født for tidlig. Andre faktorer som kan øke risikoen for å utvikle BPD inkluderer infeksjoner i lungsystemet, mekanisk ventilasjon med høy trykk og oxygenoterapi over lengre tidsperiode.

Symptomene på BPD kan variere, men inkluderer oftest tungt å respirere, økt frekvens av å hoste eller kvege, utvikling av blåhet (cyanos) under aktivitet og vanskeligheter med å spise og vekst. Diagnosen stilles vanligvis basert på kliniske symptomer, røntgenbilleder og lungfunksjonstester. Behandlingen av BPD kan inkludere kontinuerlig oxygenoterapi, medicinsk behandling for å reducere inflammation i lungsystemet og fysisk terapi for å styrke musklene brukt i å respirere. I værste fall kan barn med BPD ha behov for mekanisk ventilasjon og andre intensivsjukhusbehandlinger.

"Svampinfektioner i lungorna" eller "lungsvampsjukdomar" är en övergripande term för infektioner i lungorna orsakade av olika typer av svampar. Det finns många olika sorters svampinfektioner som kan drabba lungorna, men några vanliga exempel inkluderar:

1. Aspergillos: Orsakas av svampen Aspergillus fumigatus och kan orsaka en rad olika symptom beroende på personens immunstatus. Infektionen kan vara allvarlig för personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV/AIDS eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel.
2. Kryptokockos: Orsakas av svampen Cryptococcus neoformans och är vanligast hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV/AIDS eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel. Symptomen kan vara milda eller allvarliga och inkluderar hosta, feber, trötthet och andningssvårigheter.
3. Histoplasmos: Orsakas av svampen Histoplasma capsulatum och förekommer vanligast i jord i områden med hög luftfuktighet. Många människor som utsätts för svampen visar inga symtom, men vissa kan utveckla lunginflammation eller andra komplikationer.
4. Kokcidioidomykos: Orsakas av svampen Coccidioides immitis och förekommer vanligast i torra områden i sydvästra USA och Mexiko. Många människor som utsätts för svampen visar inga symtom, men vissa kan utveckla lunginflammation eller andra komplikationer.

Behandlingen av svampinfektioner beror på vilken typ av svamp det rör sig om och hur allvarliga symtomen är. Vissa infektioner kan behandlas med antimykotiska mediciner, medan andra inte behöver någon behandling alls. I allvarliga fall kan patienten behöva vård på sjukhus.

Lungaspergillose är en infektion orsakad av svampen Aspergillus fumigatus eller andra arter av samma släkte. Infektionen uppstår vanligtvis när svampsporerna andas in och sedan växer i lungorna, ofta i luftvävnaden kring ett redan existerande skada såsom en cysta, skleros eller tumör. Det finns olika typer av lungaspergilloser, beroende på vilken typ av infektion som orsakas och dess allvarlighetsgrad.

Allvarligare former inkluderar invasiv aspergillos, där svampen sprider sig utanför lungorna till andra delar av kroppen, och allergisk bronkopulmonell aspergillos, en överkänslighetsreaktion på svampen som orsakar astma-liknande symptom. Mindre allvarliga former inkluderar aspergillom, en icke-infektiös tillväxt av svamp i ett redan existerande hålrum i lungan, och sinusaspergillos, som drabbar de övre luftvägarna.

Symptomen på lungaspergillos kan variera beroende på typen och allvarlighetsgraden av infektionen, men kan inkludera hosta, andnöd, feber, värk i bröstet, trötthet och viktminskning. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka en persons symptom, medicinska historia, röntgen- eller datortomografi (CT) av lungorna, och ibland genom att ta prov på slem eller vävnad från lungan för mikrobiologisk analys. Behandlingen kan innebära användning av antimykotiska läkemedel, som t ex Voriconazol eller Amphotericin B, och i vissa fall kirurgiskt avlägsnande av den infekterade vävnaden.

Invasiv lungaspergillos (ILA) är en allvarlig infektion orsakad av svampen Aspergillus fumigatus eller andra arter av samma släkte. Infektionen uppstår vanligtvis hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel patienter som är HIV-positiva, har malign tumörer, tar immunsuppressiva läkemedel eller har subjugerad leverfunktion.

ILA karaktäriseras av att svampen invaderar lungvävnaden och orsakar nekros och inflammation. Symptomen på ILA kan vara andningsbesvär, hosta, feber, bröstsmärta och i vissa fall blodiga upphostningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera lungvävsprover eller söka efter svampens DNA i blodprov.

Behandlingen av ILA består ofta av systemiska antimykotiska läkemedel, såsom voriconazol eller amfotericin B. I allvarliga fall kan mekanisk ventilation och intensivvård vara nödvändiga. Även om behandlingen kan vara effektiv, är prognosen för patienter med ILA ofta dålig, särskilt om infektionen har spridit sig utanför lungorna.

'Svampantikroppar' (fungi) är en grupp encelliga eller flercelliga mikroorganismer som saknar klorofyll och lever som saprofyter, parasiter eller symbionter. De kan orsaka infektioner hos människor, djur och växter. Svampantikroppar består av cellväggar som innehåller kolesterol och glukan istället för cellulosa som hos växter. De reproducerar sig ofta genom sporer som kan överleva i miljön under lång tid. Exempel på sjukdomar orsakade av svampar inkluderar kandidainfektion, spetälska och svampinfektioner i lungorna som kryptokockos.

'Svampantigener' refererer til de genetiske materialer, såsom DNA og RNA, som findes i svampe (svampeslægten). Svampeslægten er en af de ældste og mest diversificerede grupper af levende organismer på jorden, med en skønnet antal arter på over 300.000.

Svampantigener inkluderer gener, der koder for proteiner involveret i cellulære processer som næringsupptagelse, cellevækst og celldeling, samt gener, der koder for unikke enzymer og andre biomolekyler, som svampene producerer for at overleve i deres specifikke økologiske nicher.

Svampeantigener har været anvendt til mange formål, herunder identificering og klassificering af svampeslægten, undersøgelse af evolutionæ forhold indenfor svampeslægten, og udvikling af nye farmakologiske behandlinger mod sygdomme, der skyldes infektioner med patogene svampe.

"Bronkusvällning" (på engelska "bronchodilation") är en medicinsk term som refererar till den process där de muskler som omger luftrörerna i lungorna slappnar av och luftrören därmed vidgas. Detta gör det lättare för luft att strömma in och ut ur lungorna, vilket kan underlätta andningen och minska andningsbesvär hos personer med lungsjukdomar som till exempel astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). Bronkusvällning kan uppnås genom användning av läkemedel som kallas bronkodilatatorer, vilka ofta ges som inhalationsspray.

Immunoglobulin E (IgE) är en typ av antikropp som produceras av vår immunförsvarsmekanism. Den har en central roll i den omedelbara hypersensitivitetsreaktionen, även känd som allergisk reaktion. När en individ utvecklar en allergi bildas IgE-antikroppar som är specifika för ett visst allergen (till exempel pollen eller äggvita). Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofila granulocyter i vår kropp. När individen sedan exponeras för sitt allergen kommer detta att binda till de redan fastbundna IgE-antikropparna, vilket leder till en kaskad av händelser som resulterar i inflammation och symtom relaterade till allergier, såsom snuva, nästäppa, hosta eller andningssvårigheter.

Medicinskt talat är "mögelsvamp" (på engelska "mold") ett samlingsbegrepp för olika slags svampar som kan gro och föröka sig på organiska material, inklusive föda och fuktighetskällor i hemmet. Mögelsvampar kan producera små sporer som kan flotta fritt i luften och orsaka allergiska reaktioner hos människor och djur när de andas in dem. Vissa mögelsvampsarter kan även producera toxiner som kan vara skadliga för hälsan om de exponeras för dem över längre tid.

Itraconazole är ett antimykotiskt läkemedel, vilket betyder att det används för behandling av svampinfektioner. Det är ett azol-derivat och fungerar genom att hämma syntesen av ergosterol, en viktig komponent i svampmembranen. När ergosterolproduktionen hämmas blir svampmembranen instabil och fungerar sämre, vilket dödar eller hämmar tillväxten hos svampen.

Itraconazole används för behandling av en rad olika svampinfektioner, inklusive:

1. Dermatofytos (hudsvamp) infektioner som till exempel ringorm (tinea) och athlets foot (tinea pedis).
2. Kandidamycos (svampinfektion orsakad av Candida-svampar), inklusive sår i munhålan, strupen och genitalierna.
3. Aspergillos (svampinfektion orsakad av Aspergillus-svampar) som kan drabba lungor eller andra organ.
4. Histoplasmos (svampinfektion orsakad av Histoplasma capsulatum), som kan drabba lungor eller andra organ.
5. Onycomykos (nagelsvamp).

Läkemedlet ges vanligen per oral i form av kapslar eller en lösning, och behandlingstiden beror på typen och svårighetsgraden av infektionen.

Cystic fibrosis (CF) is a genetic disorder that primarily affects the lungs and digestive system. It is caused by a mutation in the gene that makes a protein called CFTR (cystic fibrosis transmembrane conductance regulator). This protein controls the movement of salt and water in and out of cells, and when it doesn't function properly, it can lead to thick, sticky mucus building up in various organs.

In the lungs, this mucus can clog the airways and make it difficult to breathe. It also creates an environment that is conducive to bacterial growth, leading to chronic lung infections and inflammation. Over time, this can result in severe lung damage and respiratory failure.

In the digestive system, the thick mucus can prevent the release of digestive enzymes from the pancreas, which helps break down food. This can lead to malnutrition, growth problems, and poor weight gain in children with CF. Additionally, people with CF may have issues with their liver, bile ducts, and sex organs.

CF is a progressive disease, meaning that it gets worse over time. However, with proper medical care, many people with CF can manage their symptoms and live into their 40s, 50s, or beyond. Treatment typically includes chest physical therapy to help clear the lungs, medication to thin mucus and fight infections, a healthy diet, and enzyme supplements to aid digestion. In some cases, lung transplantation may be necessary for severe lung disease.

'Svampmedel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla svampinfektioner. Dessa medel kallas även antimykotika och de verkar genom att hindra svampar från att växa eller skada kroppen på olika sätt. Svampmedel kan användas både topisk (på huden) och systemiskt (via mun, näsa, luftvägar eller intravenöst). Exempel på svampinfektioner som kan behandlas med svampmedel inkluderar candida-infektioner, spruckna läppar, athlets foot och skållad hud.

Radioreleaseradsorpensionstest (RAST) är en typ av laboratorietest som används för att diagnostisera allergiska reaktioner. Testet mäter särskilda antikroppar, kända som IgE-antikroppar, i blodserum som kan vara associerade med typ I ( omedelbar) hypersensitivitet eller allergisk reaktion.

I RAST-testet exponeras en persons blodprov för ett specifikt allergen, till exempel pollen, djurdander eller mat, och om det finns IgE-antikroppar mot det aktuella allergenet kommer de att binda till det. Sedan adsorberas (tar bort) de fria allergenen och radioaktivt märkt anti-IgE-antikroppar tillsätts för att binda till de IgE-antikroppar som är bundna till allergenet. Slutligen mäts radioaktiviteten i provet för att avgöra om och hur mycket IgE-antikroppar finns i serumet.

RAST-testet har nu i stort sett ersatts av ett mer känsligt test som kallas Immunokapillärkromatografi (ImmunoCAP) eller CAP-system, men begreppet RAST används fortfarande för att beskriva denna typ av laboratorietester.

Ambroxol är ett sekretomotoriskt och mucolytiskt läkemedel som används för behandling av respiratoriska sjukdomar, särskilt dem som associeras med upphostning av tjockt, stickigt slem.

Ambroxol fungerar genom att stimulera produktionen av surfaktant i lungorna och underlätta nedbrytningen och avlägsnandet av flegm. Det gör det lättare för patienter att andas och reducerar risken för komplikationer som lunginflammation och bronkit.

Läkemedlet finns tillgängligt i olika former, inklusive tablettform, sirap och injektionsvätska. Även om ambroxol är ett effektivt läkemedel för behandling av respiratoriska sjukdomar, bör det användas under ledning av en läkare eller annan licensierad hälsovårdspersonell, eftersom det kan ha vissa biverkningar och kontraindikationer.

'Helminthosporium' er ein generisk namn for ein gruppe svampe (svamp) som unnar små, sporene bærende strukturer kjent som pyknider og/eller klyster. Disse svampene er grønne eller brune i fargen og kan opptrådje på ein vårlig overflate, like som på levende planter eller døde organisk materiale. De kan foråke skader på planter og bli en økt bekymring i landbruk og skogbruk. Det er imidlertid viktig å merke seg at 'Helminthosporium' lengre ikke er anerkjent som ein gyldig slagsnavn i systematisk mykologi, og de fleste arter som tidligare ble plassert under denne slagsen er nå plassert i andre slagser.

"Bronkografi" er en medisinsk terminologi som refererer til en undersøkelse av de underdele av luftveiene i lungene som kaller bronkene, ved hjelp av en bildegivende metode. En slik undersøkelse kan for eksempel være en bronkografi gjort ved hjelp av røntgen eller computed tomography (CT) skanning.

Under en bronkografi får pasienten vanligvis inn en kontraststoff som fyller ut luftveiene, noe som gjør at de blir synlige på bildeet. Dette kan hjelpe med å avdekke forskjellige tilstander som kan påvirke luftveiene, slik som infeksjoner, inflammasjon, tumorer eller andre abnormaliteter.

Det er viktig å nevne at terminologien kan variere mellom forskjellige land og spesialiseringer innen medisinen. I noen kontekster kan "bronkografi" referere til en spesiell type undersøkelse der en fleksibel tubing (bronkoskop) brukes for å se direkte inn i luftveiene, men det er mer vanlig at denne typen undersøkelse blir kalt "bronkoskopi".

Lung Einosofilia är ett sällsynt tillstånd där patienten har ökad mängd eosinofiler (en viss typ av vita blodkroppar) i lungorna. Detta kan leda till andningsbesvär, hosta och ibland även astmatliknande symtom. Tillståndet kan vara primärt, det vill säga orsakat av en genetisk defekt, eller sekundärt, det vill säga som ett resultat av andra sjukdomar eller exponeringar, såsom allergier, parasitinfektioner eller exponering för vissa läkemedel. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera en lungprovsfläck (BAL) och att utesluta andra möjliga orsaker till symtomen. Behandlingen kan innebära användning av kortikosteroider för att minska eosinofilernas aktivitet och förbättra andningsfunktionen.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används som antiinflammatorisk och immunosuppressiv terapi. Det verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation, rodnad, smärta och svullnad i kroppen.

Prednisolon används ofta för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive astma, allergier, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska böjningssjukdomar, hudutslag, svullnad i svalg och andningsvägar, ögoninflammationer och cancer.

Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisolon orsaka en rad biverkningar, inklusive ökad aptit, viktuppgång, svårigheter att sova, förändringar i humör och sömnschema, förhöjt blodtryck, ökat blodsockernivå, benstarknad och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar kan vara mer uttalade vid högre doser eller längre behandlingstider.

Det är viktigt att använda prednisolon enligt recept och under läkares tillsyn, för att minimera risken för biverkningar och maximera dess terapeutiska effekt.

En hudtester, också känd som epiteltest eller keratinocyttest, är ett laboratorietest som används för att diagnostisera allergiska reaktioner på substanser som kommer i kontakt med huden. Hudtesterna utförs vanligtvis genom att placera en liten mängd av den misstänkta allergena på huden, ofta på baksidan av armen eller ryggen.

Det finns två huvudtyper av hudtester: punkt Testhudtester (PPD) och intradermal testhudtester. I en punkt Testhudtest appliceras en liten droppe av den misstänkta allergena på huden med hjälp av en speciell nål som skapar en smärtfri punktering av huden. Om en person är allergisk mot substansen kommer det att uppstå en lokalreaktion i form av rodnad, svullnad eller klåda inom 15-20 minuter eller senare under de närmaste två dagarna.

I en intradermal testhudtest injiceras en mycket smal dos av den misstänkta allergena direkt under huden med en liten nål. Även här kommer det att uppstå en lokalreaktion om personen är allergisk mot substansen.

Det är viktigt att notera att hudtester bör endast utföras av en läkare eller annan licensierad hälsovårdspersonal efter en noggrann bedömning av patientens medicinska historia och symtom. Hudtester kan ge falska positiva eller falska negativa resultat, så det är viktigt att tolka resultaten i kombination med andra kliniska faktorer.

"Bronkopulmonell sekvestrering" är en medikinsk term som refererar till en abnormitet i lungornas blodförsörjning. Det innebär att en del av lungan får sin blodförsörjning från en egen, separat artär, istället för från den vanliga lungartären (pulmonalartären). Denna avskilda artär kan vara antingen en gren av aortan (den huvudsakliga kroppspulsartären) eller en artär som direkt kommer från hjärtat.

Den bronkopulmonella sekvestreringen kan vara inneboende (kongenital), vilket betyder att den är närvarande vid födelsen, och den kan vara associerad med andra anatomiska avvikelser eller syndrom. Den kan också vara akvired, det vill säga, den utvecklas senare under livet.

Denna abnormalitet kan orsaka symtom som andningssvårigheter, hosta och lunginfektioner, men i vissa fall kan den vara asymptomatisk och upptäckas slumpmässigt under en rutinundersökning eller vid undersökningar för andra medicinska problem. Behandlingen kan innebära kirurgiskt avlägsnande (resektion) av den sekvestrerade lungdelen, särskilt om det orsakar återkommande infektioner eller andningssvårigheter.

'Upphostning' (engelska: 'Degradation') är inom medicinen ett samlingsbegrepp för den process där större molekyler bryts ned till mindre, enklare delar. Denna process kan ske naturligt i kroppen eller induceras av yttre faktorer som exempelvis vissa enzymer eller andra ämnen. Upphostning kan vara en önskvärd process vid nedbrytning och utransport av avfallsprodukter, men kan även leda till skadliga effekter om det gäller strukturella proteiner eller andra viktiga molekyler som bryts ned.

Astma är en kronisk inflammatorisk luftvägsjukdom som karaktäriseras av omvända, ofta periodvis återkommande andningssvårigheter och hosta. Det beror på en ökad respons hos luftvägarnas musklatur, slemhinnor och immunförsvar mot olika utlösande faktorer som till exempel allergier, luftföroreningar eller infektioner. Den inflammatoriska reaktionen leder till en förträngning av de mindre luftvägarna och slemproduktion, vilket kan orsaka andningsbesvär som hosta, bröstsmärta, tryck i bröstet och diffus dyspné (andnöd). Astma klassificeras ofta som allergiskt eller icke-allergiskt beroende på dess orsak. Diagnosen astma ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, lungfunktionstester och andningsprov. Behandlingen innefattar ofta läkemedel som inhalationssteroider, kortikosteroider, bronkdilatatorer och leukotrienantagonister för att kontrollera inflammationen och lindra symtomen.

Neuroaspergillosis är en allvarlig infektion orsakad av svampar inom släktet Aspergillus, som har spritt sig till centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Infektionen kan uppstå när svampsporer andas in och når lungorna, där de kan penetrera blodomloppet och sprida sig till andra delar av kroppen. Neuroaspergillosis är sällsynt men kan vara livshotande om den inte behandlas adekvat. Symptomen på neuroaspergillosis kan inkludera huvudvärk, feber, kräksjuka, förvirring, minnesförlust och neurologiska symptom som bero på vilken del av centrala nervsystemet som är drabbad. Behandlingen består vanligtvis av antimykotiska läkemedel som dödar svampar, men prognosen för neuroaspergillosis är ofta dålig.

En allergeni är ett främmande protein som kan utlösa en överreagerande immunreaktion hos vissa individer. När en person som är känslig för en viss allergen utsätts för den, producerar deras immunsystem IgE-antikroppar specifika för den allergien. Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofiler i kroppen, vilket orsakar de klassiska allergi symptoms som snuva näsa, irriterade ögon, hosta, hudutslag och andningssvårigheter. Exempel på vanliga allergener inkluderar pollen, husdammsvårtor, djurdander, skalbaggar och vissa livsmedel som nötter, mjölk, ägg, fisk och skaldjur.

'Respiratorisk överkänslighet' (även känd som respiratorisk allergisk reaktion eller luftvägsreaktion) är en medicinsk term som refererar till en ökad respons i luftvägarna till ett ämne som normalt inte orsakar problem. Detta skiljer sig från astma, som är en kronisk inflammatorisk sjukdom i de lägre luftvägarna.

Respiratorisk överkänslighet kan vara orsakad av exponering för olika ämnen såsom pollen, sporer, damm, djurdander eller kemiska substanser. När en person med respiratorisk överkänslighet exponeras för ett av dessa ämnen kan det leda till symtom som hosta, nässelfeber, snuva, bröstsmärta och andnöd.

Det är viktigt att skilja mellan respiratorisk överkänslighet och astma eftersom de behandlas på olika sätt. En person med respiratorisk överkänslighet kan få lindring av symtomen genom att undvika exponering för det allergen som orsakar problemen, medan en person med astma kan behöva läkemedel för att öppna luftvägarna och reducera inflammationen.

'Mannaner' är ett kolhydratpolymer som består av mannos (en hexos) monomerer. De förekommer naturligt i celleväggarna hos svampar, där de spelar en viktig roll för cellytan och strukturen hos svampcellerna. Vissa svampar, som exempelvis Candida albicans, kan producera så kallade kapsulära mannaner som bildar ett yttre skyddande skikt runt svampcellen. Dessa kapsulära mannaner har visat sig vara viktiga virulensfaktorer eftersom de hjälper till att undvika upptäckt och fagocytos av värdens immunförsvar. Mannaner kan också påträffas i växter, där de fungerar som en del av cellväggarna eller som reservkolsocker. I medicinsk kontext kan mannaner vara av intresse vid diagnostisering och behandling av svampinfektioner.

Eosinofili är ett medicinskt begrepp som refererar till när det finns förhöjda nivåer eosinofiler i blodet. Eosinofiler är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som hjälper kroppen att bekämpa parasitära orsaker till sjukdom, såsom maskar och amöbor. Normalvärdet på eosinofiler i blodet för vuxna ligger vanligtvis mellan 0,04 och 0,4 x 10^9/L. Nivåer över 0,5 x 10^9/L anses vara ett tecken på eosinofili.

Förhöjda nivåer av eosinofiler kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive allergier, astma, vissa infektioner, autoimmuna sjukdomar och cancer. I vissa fall kan eosinofili vara asymptomatisk, men i andra fall kan det leda till symtom som andningssvårigheter, hosta, hudutslag, ont i magen och diarré. Om du anser att du har tecken på eosinofili bör du kontakta din läkare för ytterligare utvärdering och behandling.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Binjurebarkshormoner, även kända som corticosteroidhormoner, är hormoner som produceras och secreteras av binjurenkortex, den yttre barken på binjuren. Det finns två typer av binjurebarkshormoner: glukokortikoider och mineralokortikoider.

Glukokortikoider, som huvudsakligen består av cortisol, har en rad effekter på kroppen, inklusive att hjälpa till att reglera metabolismen, modulera immunresponsen och dämpa inflammation. De kan också påverka vattn- och elektrolytbalansen i kroppen.

Mineralokortikoider, som huvudsakligen består av aldosteron, är involverade i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen. De gör detta genom att påverka reabsorptionen av natrium och sekretion av kalium i njurarna.

Binjurebarkshormoner är nödvändiga för att underhålla homeostasen i kroppen, men överproduktion eller underproduktion kan leda till olika hälsoproblem. Till exempel kan överproduktion av cortisol leda till Cushings syndrom, medan underproduktion kan leda till Addisons sjukdom. Överproduktion av aldosteron kan leda till primär hyperaldosteronism, och underproduktion kan leda till Addisons sjukdom.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras barn som för tidigt födda om de föds före 37 kompletta veckor graviditet. För tidigt födda barn delas in i tre kategorier baserat på gestationsåldern:

1. Mycket för tidigt födda (extremt för tidigt födda): Födda före 28 veckor graviditet.
2. För tidigt födda (mycket för tidigt födda): Födda mellan 28 och 32 veckor graviditet.
3. Något för tidigt födda: Födda mellan 32 och 37 veckor graviditet.

Det är viktigt att notera att för tidigt födda barn kan ha en högre risk för komplikationer jämfört med fullväxta barn, och risken ökar desto tidigare barnet är fött.

Amphotericin B är ett antifungalt läkemedel som används för att behandla allvarliga svampinfektioner. Det fungerar genom att binde till ergosterol, en komponent i svampcellmembranet, och bilda porer som orsakar utflöde av cellvätska och död av svampcellen. Amphotericin B är amfoteriskt, vilket betyder att det kan uppföra sig som både en syra och en bas beroende på lösningens pH.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

Triazoler är en grupp organiska föreningar som innehåller en treledad ring, bestående av två kolatomer och tre kväveatomer. Triazolringen kan vara antingen konjugerad med andra cykler eller existera som en separat enhet.

Triazoler delas vanligen upp i två huvudklasser: 1,2,3-triazoler och 1,2,4-triazoler, beroende på positionerna av kväveatomerna i ringen. Dessa föreningar har visat sig vara mycket användbara inom olika områden, däribland läkemedelsindustrin, pesticidtillverkningen och materialvetenskapen.

Vissa triazoler har antimykotiska (svampdödande) egenskaper och används som läkemedel för behandling av svampsjukdomar hos människor, till exempel fluconazol och itrakonazol. Andra triazoler har använts som herbicider för att kontrollera ogräs i jordbruket, såsom triallat och metribuzin.

I materialvetenskapen har triazoler visat sig vara intressanta binderingsmedel för kompositmaterial, samt använts som kemiska länkar vid framställning av polymerer med speciella egenskaper.

Eosinofila leukocyter, även kända som eosinofiler, är en typ av vit blodcell (leukocyt) som deltar i immunförsvaret och inflammatoriska processer i kroppen. De kan identifieras under mikroskop eftersom de innehåller ett högt antal granuler som tar upp vissa färgämnen, såsom eosin, vilket ger cellerna en röd-orange färg. Normalvärdet för eosinofiler i blodet ligger vanligtvis mellan 0,04 och 0,4 x 10^9 celler per liter. Ett ökat antal eosinofiler kallas eosinofili och kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, till exempel allergier, parasitinfektioner eller autoimmuna sjukdomar.

En andningsfunktionstest (PFT) är en grupp av undersökningsmetoder som mäter lungornas funktion. Denna typ av tester kan mäta lungvolymer, flödeskapacitet och syrgashalning i blodet. PFT inkluderar ofta:

1. Spirometri: Mäter luftvolym och flöde genom att andas in och ut i ett instrument som kallas spirometer. Detta kan mäta förhindringar i luftflödet, såsom obstruktion eller restriktion.

2. Lungvolymmätning: Mäter den totala lungvolymen och den residuala volymen (den luft som är kvar i lungorna efter maximal utandning). Detta kan göras med hjälp av olika metoder, till exempel body plethysmography eller helium-dilution.

3. Diffusionskapacitet: Mäter hur effektivt syre och kolmonoxid kan diffundera över alveolär-kapillärmembranet från lungorna till blodomloppet. Detta kan ge information om lungornas förmåga att utbyta gaser.

Andningsfunktionstester används ofta för att diagnostisera, övervaka och bedöma effekterna av behandlingar för lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), cystisk fibros och interstitiell lunga

Spädbarn med mycket låg födelsevikt (VLBW) definieras som spädbarn som väger 1500 gram eller mindre vid födelsen. Detta är ungefär hälften av den genomsnittliga vikten för fullgångna foster och innebär att barnet har varit född under gränsen för viable fosterdistrikt, det vill säga gränsen där moderns läkare anser att fostret har en realistisk chans att överleva utanför livmodern.

Spädbarn med mycket låg födelsevikt kan vara speciellt känsliga för komplikationer som lungunderutveckling, hjärtproblem, infektioner och hjärnskador. Dessa barn behöver ofta intensiv vård på neonatalavdelningar med specialiserad personal och utrustning för att underlätta deras överlevnad och minska risken för komplikationer. Även om de flesta spädbarn med mycket låg födelsevikt överlever tack vare modern framskridna medicinska tekniker, kan de fortfarande ha en högre risk än andra barn för långsiktiga hälsoproblem som utvecklingsstörningar, syn- och hörselproblem, och lära sig svårigheter.

Echinocandins are a class of antifungal medications that inhibit the synthesis of 1,3-β-D-glucan, an essential component of fungal cell walls. This results in damage to the fungal cell wall and ultimately leads to fungal cell death. Echinocandins are commonly used to treat invasive fungal infections caused by Candida species and Aspergillus species. Examples of echinocandins include caspofungin, micafungin, and anidulafungin.

'Aspergillus flavus' är en art av svamp som tillhör släktet Aspergillus. Den är vanlig i naturen och kan förekomma i varma, fuktiga miljöer över hela världen. Svampen producerar ofta gula eller gröna kolonier med en distinkt mustig lukt.

Aspergillus flavus är känd för sin förmåga att producera giftiga ämnen som kallas aflatoxiner, som kan vara skadliga för människor och djur om de exponeras för dem. Aflatoxinerna produceras ofta i vissa livsmedel, särskilt i jordnötter, majs, ris och andra sädesslag, om de kontaminerats av svampen under odling eller lagring.

Aspergillus flavus kan orsaka en lungsjukdom som kallas aspergillos, vilket kan vara allvarligt för personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV/AIDS, cancer eller organtransplantation. Aspergillos kan också orsaka allergiska reaktioner hos vissa individer.

En immunsupprimerad värd är en individ vars immunsvar, det vill säga den förmåga att försvara sig mot främmande ämnen som infektionskällor eller transplanterade organ, har reducerats. Detta uppnås vanligtvis genom användning av läkemedel som kallas immunsuppressiva mediciner, vilka hämmar aktiviteten hos vissa celler i det immunsystemet för att förhindra att dessa celler attackerar transplanterade organ eller undertrycker sjukdomstillstånd såsom autoimmuna sjukdomar. Immunsuppression kan också orsakas av sjukdomstillstånd, som HIV/AIDS, eller av vissa behandlingar, som strålbehandling och kemoterapi. Immunsupprimerade individer är mer mottagliga för infektioner och cancer på grund av den nedsatta immunförsvarsmekanismen.