Adenoider är en benign (godartad) vävnadsväxt som förekommer i bakre delen av näshålan, ovanför gommen. De kallas även för "nasofaryngealt tonsillage" och består av lymfatisk vävnad, liknande de vanliga svalgtonsillerna (mandlar).

Adenoider hjälper till att skydda kroppen från infektioner genom att fånga bakterier och virus som andas in via näshålan. Vissa barn kan ha större adenoider än andra, vilket kan orsaka problem som svårigheter att andas genom näsan, ökad slemproduktion, snuva, hosta och återkommande infektioner i övre luftvägarna. I vissa fall kan adenoiderna behöva operativt tas bort om de orsakar allvarliga eller långvariga problem.

Adenoidektomi är en medicinsk term som refererar till ett ingrepp där adenoiderna, ett par baksätesvävnader bakom näsan och över struphuvudet, tas bort chirurgiskt. Detta görs vanligtvis för att lindra återkommande problem med andningsvägarna eller öronen, såsom svårigheter att andas genom näsan, snuva, upprepade öroninfektioner eller hörselproblem. Adenoidektomi utförs vanligtvis under en kort allmänt bedövning och är ett relativt vanligt och säkert ingrepp, särskilt hos barn.

'Tonsiller' är ett par läppar som finns på sidorna av svalget (farynx) i halsen. De består av lymfvävnad och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att fånga bakterier och virus som andas in via näsa och mun. Tonsillerna kan bli inflammerade och smitta, vilket kallas tonsillit eller svalgtupp. I vissa fall kan de också vara för stora och orsaka problem med sväljning eller andning, vilket kan kräva en operation för att ta bort dem (tonsillektomi).

'Otitis media with effusion' (OME) är en medicinsk term som används för att beskriva när mellanörat fylls med flytning eller vätska, utan tecken på akut inflammation eller infektion. Detta kan också kallas 'glue ear' på grund av den sluggaktiga konsistensen hos vätskan som samlas i mellanörat.

OME är vanligt bland barn, särskilt de under 2 års gamla, och kan orsakas av en försämrad funktion i eustachiska röret som förbinder näshålan med mellanörat. Detta kan leda till att luften inte kan cirkulera fritt och därmed skapar ett undertryck i mellanörat, vilket gör att vätskan dras in från slemhinnorna.

I de flesta fallen försvinner OME av sig själv efter några veckor eller månader, men i vissa fall kan det leda till problem med hörseln och behöva behandlas med läkemedel eller en liten operation där en tub är placerad i trumhinnan för att underlätta ventilationen av mellanörat.

Tonsillektomi är en operation där båda mandlarna (tonsillerna) i svalget entfernas. Operationen utförs vanligtvis under allmänt medvetande stillas med anestesi, och den kan vara ett behandlingsalternativ för personer som drabbats av återkommande infektioner eller inflammationer i mandlarna, svår sömnapné orsakad av stora mandlar eller andra besvärliga symtom. Tonsillektomin är en relativt vanlig operation och normalt sett ger den lindring för patienten. Efter operationen kan det dock vara smärta i svalget, svullnad och hosta under några dagar.

'Munandning' är en medicinsk term som refererar till den process där man tar bort bakterier, död vävnad och främmande partiklar från munhålan. Detta görs vanligtvis med hjälp av diverse instrument som exempelvis munstreck, skrapor och spacklor. Munandningar utförs ofta som en preventiv åtgärd för att förebygga infektioner och andra komplikationer i munhålan, men kan även behövas vid behandling av olika sjukdomstillstånd såsom parodontit (tandköttsinflammation) eller karies.

"Nässvalgsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som drabbar näsan och svalget. Detta kan inkludera sådana saker som allergisk rinit (inflammation i näsan orsakad av allergi), non-allergisk rinit (näsbesvär utan en tydlig orsak), sinusit (inflammation i slemhinnorna i skallens bakhåla), förkylning, influensa och andra infektioner som drabbar näsan och/eller svalget.

Det är värt att notera att detta är ett mycket brett sammanhang och att det kan finnas en stor variation i symtom och svårighetsgrad mellan olika individer med nässvalgsjukdomar. Om du eller någon annan upplever pågående eller återkommande problem med andning, sömnsvårigheter, smärta eller andra besvär i näsan eller svalget bör man söka vård av en läkare för att få en noggrann diagnos och behandling.

"Nästäppa" på medicinska svenska kan definieras som "epithelialiscystor" eller "retentionscystor". Det handlar om små, ofta opigmenterade, hudcystor som innehåller hartsvit skörbjuggssyra (kolsten). De kan förekomma över hela kroppen men är vanligast på ansikte och huvud. Nästäppor uppstår när hudens svettkörtlars utgångar blir blockerade, vilket leder till att en liten ficka bildas under huden. De flesta nästäpporna är ofarliga men kan ibland vara estetiskt störande och i vissa fall kan de även bli inflammerade eller infekterade.

Hypertrofi är ett tillstånd där en cell eller ett organ växer i storlek som svar på ett stimuli, såsom ökat arbete eller ökad hormonell påverkan. I det medicinska sammanhanget används termen ofta för att beskriva en ökad storlek hos hjärtmuskulaturen (ventrikelhypertrofi) som orsakas av högt blodtryck eller annan typ av belastning på hjärtat. Denna ökade muskelmassa kan leda till komplikationer såsom sämre hjärtfunktion och ökat riskt för hjärtattacker. Andra exempel på hypertrofi inkluderar skelettmuskelhypertrofi som uppstår vid kraftutveckling och läderhudshypertrofi vid långvarig irritation eller inflammation.

Aerobe bakterier är en typ av bakterier som behöver syre för att kunna producera energi genom cellandning (respiration). De använder syret som elektronacceptor under sin cellandning och producerar koldioxid som ett slutprodukt. Många aeroba bakterier är viktiga i naturen, till exempel för nedbrytning av organiska material. Exempel på aeroba bakterier är Pseudomonas aeruginosa och Escherichia coli (E. coli).

'Näsa-svalg' (latin: nasopharynx) är den övre delen av svalget, direkt under näsan och ovanför struphuvudet. Den fungerar som en genomfart för luft vid andning och för mat och dryck vid deglution (sväljning). Nasofarynxs bakre del gränsar till den övre delen av matstrupen (farynx) och omgärdas av muskler och bindevävnad. Här passerar också ledningssystemet för Eustachiusrören, som förbinder mellanörat med svalget och hjälper till att reglera lufttrycket i mellanörat.