Hypofyshormoner
Adenohypofyshormoner
Hypofys
Hypofystumörer
Hypopituitarism
Adenohypofys
Prolaktin
Hypofyssjukdomar
Neurohypofyshormoner
LH
Tillväxthormon
Adrenokortikotropiskt hormon
Humant tillväxthormon
Follikelstimulerande hormon
Tyreotropin
Hormoner
Hypofysfunktionstester
Dvärgväxt, hypofysär
Hypofyshämmande hormoner
Gonadotropinfrisättande hormon
Gonadotropiner, hypofys
Körtelsvulst
Neurohypofys
Sköldkörtelhormoner
Tyreotropinfrisättande hormon
Prolaktinom
Hypofysär apoplexi
Tillväxthormonfrisättande hormon
Transkriptionsfaktor Pit-1
Proopiomelanokortin
Adenom, basofilt
Hypofyshormonfrisättande hormoner
Könshormoner, steroid
Follikelstimulerande hormon, betaenhet
Septo-optisk dysplasi
Hypofysär adenylcyklasaktiverande polypeptid
Tyroxin
Hypotalamus
Hyperprolaktinemi
Hydrokortison
Kortikotropinfrisättande hormon
LIM-Homeodomain Proteins
Glykoproteinhormoner, alfasubenhet
Hypotalamus-hypofyssystem
Bisköldkörtelhormoner
Kraniofaryngiom
Turksadel
Estradiol
Radioimmunanalys
Testosteron
Adenom, acidofilt
Centrala nervsystemets cystor
Hypogonadism
Diabetes insipidus, neurogen
Hormonsjukdomar
Hypotyreos
Hypofyshormonreceptorer
Hypotalamussjukdomar
Sköldkörtelhormonreceptorer
RNA, budbärar
Tillväxthormonproducerande hypofysadenom
Ether
Progesteron
Hypofysär ACTH-överproduktion
Prolaktinreceptorer
ACTH-producerande hypofysadenom
Diagnostiska tekniker, endokrina
Dvärgväxt
Somatostatin
Råttor, inavlade stammar
Ovary
Trijodtyronin
Ovariektomi
Kromograniner
LHRH-receptorer
Insulinliknande tillväxtfaktor I
Neuropeptider
Gonadotropiner
Neurosekretoriska system
Estrogens
Homeodomänproteiner
Sköldkörtel
Får
Tillväxtstörningar
Molekylsekvensdata
Kortikosteron
Receptors, Pituitary Hormone-Regulating Hormone
Gonadotrofer
Koriongonadotropin
Luteiniserande hormon, betaunderenhet
Graviditet
Akromegali
Adenom, kromofobt
Somatotrofer
Receptors, Pituitary Adenylate Cyclase-Activating Polypeptide
Hypotalamushormoner
Transkriptionsfaktorer
Celler, odlade
Melanocytstimulerande hormoner
Växtregulatorer, insekt
Hypofysbestrålning
Ovulation
Peptidhormoner
Råttor, Sprague-Dawley
Aminosyrasekvens
Reglering av genuttryck
Magnetisk resonanstomografi
Testikel
Bassekvens
Tidsfaktorer
Pars intermedia
Könshormoner
Receptors, Pituitary Adenylate Cyclase-Activating Polypeptide, Type I
Hormonblockerare
Nötkreatur
Sköldkörtelhormonreceptorer, beta
Protirelinreceptorer
Insulin
In situ-hybridisering
Genuttryck
Mutation
Cellinje
Anti-Mylleriskt hormon
Omvänt transkriptaspolymeraskedjereaktion
Signalomvandling
Kortikotroper
Hormoner i mag-tarmkanal
Bromokriptin
Somatotropinreceptorer
Makrofagmigrationshämmande faktorer
Inhibiner
Cushings syndrom
Securin
Tyreotroper
Placentahormoner
Hypofys-binjureaxel
Aging
Tyreotropin, betaunderenhet
Sköldkörtelhormonreceptorer, alfa
Bukspottkörtelhormoner
Endorfiner
Insektshormoner
Testikelhormoner
Kilbenshåla
Orkiektomi
Missensmutation
Estrus
Hormoner hos ryggradslösa djur
Betaendorfin
Organstorlek
Dos-responskurva, läkemedel
Diabetes insipidus
Vasoaktiv intestinal peptid
Möss, knockout
Betalipotropin
Cykliskt AMP
Hypofyshormoner, även kallat hypopituitarism, är ett tillstånd där produktionen och sekretionen av ett eller flera hormoner från hypofysen, en pecanformad endokrin gland som hänger från basen av hjärnan, är nedsatt. Hypofyshormonerna inkluderar:
1. Tyreoideastimulerande hormon (TSH): Styr produktionen och sekretionen av tyroidhormoner från sköldkörteln.
2. Adrenokortikotropa hormon (ACTH): Styr produktionen och sekretionen av kortisol, aldosteron och andra steroidhormoner från binjuremärgen.
3. Prolaktin (PRL): Styr mjölkkörtelns produktion och sekretion av bröstmjölk under amningstiden.
4. Follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH): Styr reproduktionshormoncykeln hos båda könen, inklusive ägglossning och spermieproduktion.
5. Tillväxthormon (GH): Styr tillväxten och metabolismen av kroppen.
6. Melanocytstimulerande hormon (MSH) och östraotropin (OXT): Har olika funktioner, inklusive reglering av aptit, smärta och socialt beteende.
Nedsatt funktion i hypofysen kan orsakas av en rad olika tillstånd, såsom tumörer, trauma, infektion, inflammation, blödningar eller förändringar i cirkulationssystemet som påverkar blodförsörjningen till hypofysen. Behandlingen av hypofyshormoner beror på vilket hormon som är drabbat och kan innebära substitutionsbehandling med det aktuella hormonet.
Adenohypophysenhormoner är hormoner som produceras och utsöndras av framloben (adenohypofysen) i hypofysen, en endokrin gland som ligger i hjärnan. Adenohypofysen kan delas in i tre delar: det anteriora, mittre och bakre loben. De hormoner som produceras i det anteriora lagret kallas adenohypophysehormoner.
Det finns sex olika typer av adenohypophysehormoner:
1. Growth hormone (GH) eller tillväxthormon stimulerar tillväxt och celltillväxt i kroppen.
2. Thyroid-stimulating hormone (TSH) reglerar ämnesomsättningen och produktionen av tyreoideahormoner i sköldkörteln.
3. Adrenocorticotropic hormone (ACTH) styr kortisolproduktionen i binjuremärgen.
4. Follicle-stimulating hormone (FSH) och
5. Luteinizing hormone (LH) reglerar reproduktionshormoner och ägglossning hos kvinnor.
6. Prolactin (PRL) styr produktionen av modermjölk efter förlossning hos kvinnor.
Dessa hormoner är mycket viktiga för att underhålla homeostasen i kroppen och reglera olika fysiologiska processer som tillväxt, ämnesomsättning, reproduktion och immunförsvar.
'Hypofys' eller 'hypofysen' er en endokrin gland som ligger i hjernens base, under hjernebrystet (sella turcica). Hypofysen har to deler: forhypofysen og bakhypofysen. Forhypofysen produserer hormoner som styrer andre endokrine glands funksjon, mens bakhypofysen produserer hormoner som påvirker kroppens vekst, opplaring av vannet i kroppen og søvn/vekttilstand. Hypofysen er viktig for å holde balanse mellom kroppens mange forskjellige systemer og fungerer som et slags kontroll- og reguleringsorgan for kroppens hormonnivåer.
Hypofysmörer, även kallade hypofyssammansatta neoplasmer, är en övergripande benämning på godartade (benigna) eller elakartade (maliga) tumörer som utvecklas i hypofysens (hjärnbarkens främre del) hypothalamuskirtel. Dessa tumörer kan variera i storlek och aggressivitet, och de kan orsaka olika symtom beroende på var de är belägna och hur storleken är.
De vanligaste symptomen som förknippas med hypofysmörer inkluderar:
* Förändringar i synen eller synfältet, som kan orsakas av tryck på näthinnan eller optiska nerverna.
* Hormonella rubbningar, såsom förändringar i menstruationscykeln, impotens, trötthet, ökad vikt och svettningar.
* Huvudvärk och yrsel.
Hypofysmörer kan delas in i två kategorier: funktionella och icke-funktionella tumörer. Funktionella tumörer producerar överdrivna nivåer av ett eller flera hormoner, medan icke-funktionella tumörer inte gör det. De vanligaste typerna av hypofysmörer är prolaktinom (en funktionell tumör som producerar för höga nivåer prolaktin), nonfunctioning pituitary adenoma (en icke-funktionell tumör som inte producerar hormoner) och adrenokortikotrop hormon (ACTH)-producerande tumörer (som orsakar Cushings sjukdom).
Diagnos av hypofysmörer ställs vanligen genom en kombination av symtom, fysiska undersökningar och bilddiagnostik, såsom magnetresonansavbildning (MRI) eller datortomografi (CT). Behandling kan innebära mediciner, strålbehandling eller kirurgi.
Hypopituitarism är ett tillstånd där hypofysen, en liten endokrin gland som sitter i hjärnan, inte producerar tillräckligt med hormoner. Hypofysen kontrollerar flera andra endokrina organ och produktionen av många olika hormoner, så ett brist på dessa kan orsaka en rad symtom beroende på vilka hormoner som saknas.
Typiska symtom på hypopituitarism inkluderar trötthet, nedsatt sexuell drive, minnesförlust, koncentrationssvårigheter, försämrad muskelstyrka och känsla av kyla. Andra symtom kan vara hudtorkning, viktminskning, ökad törst och urinering, samt förändringar i huden och håret.
Hypopituitarism kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skada på hypofysen eller hypothalamus (delen av hjärnan som kontrollerar hypofysen), infektion, inflammation, trauma, tumörer, blödningar eller operationer i området. I vissa fall kan orsaken vara okänd.
Behandlingen av hypopituitarism består vanligen av hormonersättningst Therapi med syntetiska hormoner som ersätter de hormoner som saknas. Behandlingen måste ofta fortsätta livet ut och övervakas regelbundet för att se till att hormonnivåerna hålls på rätt nivå.
Adenohypophysis är den främre delen av hypofysen, en endokrin gland som ligger i hjärnan. Adenohypofysen producerar och sekreterar flera olika hormoner, inklusive tillväxthormon, prolaktin, thyreoideastimulerande hormon (TSH), adrenocorticotrop hormon (ACTH), folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner reglerar en rad olika kroppsliga funktioner, till exempel tillväxt, metabolism, reproduktion och immunförsvar. Adenohypofysen kan delas in i två delar: framloben (anterior pituitary) och bakloben (posterior pituitary). Framloben utgör den största delen av adenohypofysen och är den som producerar de flesta hormonerna. Bakloben producerar istället två hormoner, oxytocin och antidiuretiskt hormon (ADH).
Prolaktin är ett hormon som produceras i hypofysens framlob (adenohypofysen). Det spelar en viktig roll för kvinnors bröstutveckling och mjölkkörtels funktion, särskilt under amningsperioden då det stimulerar produktionen av bröstmjölk. Prolaktinet påverkar även ägglossningen hos kvinnor. Hos män har prolaktinet en viss roll för reproduktiv systemet och kan ha en effekt på deras sexuella drift.
Överskott av prolaktin eller onormalt höga nivåer kallas hyperprolaktinemi och kan orsaka symptom som menstruationsstörningar, bröstutveckling hos män, impotens och ovulationstopp. Hyperprolaktinemi kan bero på olika sjukdomstillstånd eller på medicinsk behandling med vissa läkemedel.
Hypofyssjukdomar, eller hypofunktionssjukdomar i hypofysen, är medicinska tillstånd där hypofysen, en endokrin glandul lokaliserad vid basen av hjärnan, inte producerar tillräckligt med hormoner. Hypofysen har en viktig roll i att reglera kroppens homeostas och produktionen av flera olika hormoner som påverkar bland annat tillväxt, metabolism, reproduktion och stämning.
Exempel på hypofyssjukdomar inkluderar:
* Hypopituitarism: En allmän term för nedsatt funktion i hypofysen som kan orsakas av en rad olika sjukdomar, till exempel trauma, infektion, tumörer eller autoimmuna sjukdomar.
* Hypothyreos: Nedsatt funktion i sköldkörteln orsakad av otillräcklig mängd TSH (tyreoideastimulerande hormon) från hypofysen.
* Growth hormone deficiency: Nedsatt produktion av tillväxt hormon från hypofysen, vilket kan leda till tillväxthormonbrist och liten vuxen storlek.
* Adrenal insufficiency: Nedsatt funktion i binjurarna orsakad av otillräcklig mängd ACTH (adrenocorticotrop hormon) från hypofysen.
* Prolaktinbrist: Nedsatt produktion av prolaktin från hypofysen, vilket kan leda till brist på ägglossning eller sänkt milkproduktion hos kvinnor som ammar.
Behandlingen av hypofyssjukdomar beror på orsaken och den specifika hormonbristen, men inkluderar ofta substitutionsbehandling med de hormoner som saknas.
Neurohypofyshormoner är hormoner som produceras och secretes (utskickas) från neurohypofysen, en del av hypofysen som är en endokrin gland i hjärnan. Neurohypofysen innehåller två typer av hormoner: oxytocin och antidiuretiskt hormon (ADH).
Oxytocin är involverat i flera fysiologiska processer, men det är mest känt för sin roll i fosterleveransen och amning. Under fosterleveransen stimulerar oxytocin kontraktionerna hos livmodern och under amningen frigörs det när barnet sucar, vilket leder till att bröstmjölken kommer ut.
Antidiuretiskt hormon (ADH) reglerar vattenbalansen i kroppen genom att påverka mängden urin som produceras av njurarna. När ADH-nivåerna är höga ledde det till att njurarna konserverar mer vatten och producera mindre urin, medan låga nivåer av ADH gör att njurarna producerar mer urin och konserverar mindre vatten.
Sammantaget är neurohypofyshormonerna viktiga för att underhålla homeostasen i kroppen, det vill säga att hålla en jämn balans mellan olika fysiologiska processer.
'LH' står för luteiniserande hormon, som är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland som ligger under hjärnan. LH är ett viktigt hormon i könssystemet och har olika funktioner beroende på om det är fråga om en kvinna eller en man.
Hos kvinnor stimulerar LH ägglossningen (ovulationen) under menstruationscykeln, då ett mognat ägg frigörs från äggstockarna. Detta sker när LH-nivåerna stiger kraftigt under en kort period, kallad LH-överskott, vilket kan upptäckas med hjälp av ett urinprov.
Hos män stimulerar LH testosteronproduktionen i testiklarna och är därför viktigt för spermieproduktionen.
Tillväxthormon, även känt som somatotrop hormon (STH) eller Growth Hormone (GH), är ett hormon som produceras och sekreteras av hypofysens framlob (adenohypofysen) i hypotalamus. Det spelar en viktig roll i kroppens tillväxt, cellernas differentiering och ämnesomsättning. Tillväxthormonet stimulerar bland annat produktionen av protein, som är nödvändigt för att bygga upp muskelmassa, och påverkar även kroppens användning av fett som energikälla. Dessutom har tillväxthormonet en betydande roll i regleringen av kroppens kolhydrat-, lipid- och mineralomsättning.
Adrenokortikotropiskt hormon, ofta förkortat ACTH, är ett hormon som produceras och utsöndras av hypofysens framlob (adenohypofysen). Hormonet styr produktionen och sekretionen av kortisol och andra glukokortikoider från binjurebarken.
ACTH bildas som en del av ett större protein, proopiomelanocortin (POMC), tillsammans med andra biologiskt aktiva peptider som β-endorfin och melanocytstimulerande hormon (MSH). När POMC spjälkas upp av specifika enzymer bildas de olika peptiderna, inklusive ACTH.
ACTH binder till sina receptorer i binjurebarken och stimulerar syntesen och sekretionen av kortisol, som är ett viktigt hormon involverat i stressrespons, metabolism och homeostas. Överskott av ACTH leder till ökad produktion av kortisol, medan brist på ACTH orsakar minskad produktion av kortisol och kan leda till sjukdomen Addisons sjukdom.
Human Growth Hormone (HGH) eller humant tillväxthormon är ett peptidhormon som produceras och sekreteras av anterior pituitäten, en del av hypofysen i hjärnan. Det spelar en viktig roll i normal växt- och utvecklingsprocesser, såsom celltillväxt och celldifferentiering, proteinmetabolism, kolhydratmetabolism och lipidmetabolism. HGH stimulerar också produktionen av insulin-like growth factor-1 (IGF-1), som är ett viktigt mediator i många av HGH:s effekter på tillväxt och metabolism.
Mängden HGH i kroppen når sin topp under puberteten och minskar sedan gradvis med åldrandet. Låga nivåer av HGH kan leda till tillstånd som till exempel tillväxthormonbrist, som kan ge symtom såsom försenad pubertet, låg muskelmassa, ökad kroppsfett, trötthet och benväxling. Däremot kan för höga nivåer av HGH leda till akromegali, en sjukdom som karaktäriseras av otillräcklig benväxling under uppväxten och överdriven vävnadsväxt efter slutförda tillväxten.
Follikelstimulerande hormon (FSH) är ett hormon som produceras och secreteras av gonadotropinfceller i adenohypofysen, en del av hypofysen i hjärnan. Hormonet spelar en viktig roll i reproduktiv systemet genom att stimulera tillväxten och utvecklingen av könscellerna (gameter).
Hos kvinnor är FSH involverat i regleringen av menstruationscykeln. Det styr tillväxten och mognaden av äggstockarnas folliklar, som innehåller äggceller eller oocyter. När follikelstimulerande hormonet når en viss nivå i kroppen, börjar en grupp av folliklar att växa och utvecklas under en period på ungefär 2 veckor. Den dominerande follikeln fortsätter att moga och producera estradiol, ett östrogenhormon, medan de andra folliklarna degenererar. När follikeln är redo för befruktning, frisätts ägget (ovulation) och den resterande vätskan i follikeln bildar corpus luteum, en struktur som producerar progesteron för att underhålla graviditeten om befruktning sker.
Hos män är FSH involverat i produktionen av spermier i testiklarna. Det stimulerar spermatogonierna, de stamceller som producerar spermier, att dela och differensiera till spermatocyter, vilka sedan utvecklas till fullt utbildade spermier.
I klinisk kontext kan FSH-nivåer mätas för att undersöka könshormonstatus och fertilitet hos både kvinnor och män. Överdrivet höga nivåer av FSH kan indikera en brist på könsceller eller äggreserv, vilket kan vara ett tecken på äldre ålder eller en specifik medicinsk tillstånd som exempelvis polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) hos kvinnor eller testikulär dysfunktion hos män.
Tyreotropin, også kendt som thyreoidestimulerende hormon (TSH), er et hormon som produceres og udskilles af hypofysens forløb (adenohypofysen) i hjernen. Dets primære funktion er at stimulere produktionen og frisættelsen af tyroxin (T4) og triiodthyronin (T3), de to vigtigste hormoner produceret af skjoldbruskkirtlen (tyreoidea). Tyreotropin binder til specifikke receptorer på overfladen af thyrocyt-cellerne i skjoldbruskkirtlen, hvilket fører til en øget produktion og frisættelse af T3 og T4. Produktionen af tyreotropin reguleres af et negativt feedback-mekanisme involverende T3 og T4; høje niveauer af disse hormoner i blodet vil reducere sekretionen af tyreotropin fra hypofysen.
Hormoni är kemiska signalsubstanser som produceras och secreteras av endokrina celler eller glandulae i människokroppen. De transporteras sedan via blodet till målceller, där de binder till specifika receptorer och påverkar celldelningen, vävnadens tillväxt och utveckling, metabolismen och homeostasen i kroppen.
Exempel på hormoner inkluderar insulin, som produceras av bukspottkörteln och reglerar blodsockernivåerna; östrogen och testosteron, som är könshormoner som produceras av äggstockarna respektive testiklarna och påverkar reproduktionen och sekundära könskaraktärer; samt adrenalin, som produceras av binjurarna och förbereder kroppen för "kampsituationer".
Hypofysfunktionstest, eller hypofysskädigandetest, är ett samlingsbegrepp för olika typer av diagnostiska tester som används för att utvärdera om hypofysen (hjärnbryggan) fungerar korrekt. Hypofysen är en viktig endokrin gland som producerar och sekreterar ett flertal hormoner, inklusive TSH, ACTH, FSH, LH, prolaktin och growth hormone (tillväxthormon).
Det finns olika typer av hypofysfunktionstester, men några vanliga exempel är:
1. Basalinhormontester: Dessa tester mäter halterna av olika hormoner i blodet under standardiserade förhållanden. Till exempel kan en patient få blodprover tagna klockan 08:00 på morgonen för att mäta nivåerna av TSH, fT4 och fT3.
2. Provokationstester: Dessa tester innebär att en patient ges en dos av ett hormon eller en substans som stimulerar hypofysen att producera ett visst hormon. Sedan mäts nivåerna av det aktiverade hormonet i blodet för att se om hypofysen svarar korrekt. Ett exempel på ett provokationstest är insulin tolerance test (ITT), där patienten ges insulin injektion och därefter mäts nivåerna av growth hormone, glukos och kortisol.
3. Bilddiagnostik: För att undersöka strukturella skador på hypofysen kan olika bilddiagnostiska metoder användas, till exempel magnetresonans (MRI) eller datortomografi (CT).
Resultaten av hypofysfunktionstesterna tolkas av en läkare och används för att ställa en diagnos och besluta om behandling.
'Dvärgväxt, hypofysär' refererar till en medicinsk diagnos som kharakteriseras av ett för litet tillväxthormonproducerande hypofys, även kallat Growth Hormone Deficiency (GHD). Denna tillstånd orsakar ofta subnormal tillväxt och kortvuxenhet under barndomen. Andra symtom kan inkludera försenad pubertet, ökad kroppsfett, ansiktsdrag som liknar barnaskara och förhöjd röst. Orsaken till detta tillstånd kan vara antingen medfött eller aquired, såsom hypofysbrist efter en skada eller sjukdom i hypofysen. Behandlingen innebär vanligtvis hormonersättning med tillväxthormon.
Hypofysektomi, även kallat hypofysresekция, är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där delar eller hela hypofysen, en endokrin gland som ligger i basen av hypotalamus inne i hjärnan, tas bort.
Den vanligaste anledningen till att utföras en hypofysektomi är för att behandla pituitärt adenom, en typ av godartad tumör som kan orsaka ökade hormonnivåer och andra symtom som huvudvärk, synproblem och hormonbrist. I vissa fall kan även hypofysektomi användas för att behandla craniopharyngiomer eller andra patologiska tillstånd i närheten av hypofysen.
Efter en hypofysektomi kan patienten utveckla hormonbrist och behöva livslång substitutionsbehandling med olika hormoner, såsom till exempel tyreoideahormon, kortisol, östrogen/testosteron och eventuellt även vasopressin (ADH).
Hypofyshämmande hormoner, även kända som hypotalamus-hypofysägglutininer (RRID:SCR_006367), är hormoner som hämstar eller hämmar frisättningen av andra hormoner från hypofysen. Dessa inkluderar:
1. Dopamin, som hämmar prolaktinfrisättning.
2. Somatostatin, som hämmar frisättningen av tillväxthormon och gastrin.
3. GnRH (gonadotropin-releasing hormone), som under vissa förhållanden kan ha en hämmande effekt på LH (luteinizing hormone) och FSH (follicle-stimulating hormone).
Dessa hormoner produceras i hypothalamus och transporteras till adenohypofysen via ett system av kapillärer som kallas portosystem. I adenohypofysen binder de sig till specifika receptorer på cellmembranet och utövar sin effekt genom att modulera intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till inhibition eller stimulans av hormonfrisättning.
'Gonadotropin-releaseing hormone' (GnRH) är ett neuroendokrint hormon som produceras i hypotalamus i hjärnan. Det reglerar frisättningen av gonadotropiner, luteiniserande hormon (LH) och follikelstimulerande hormon (FSH), från adenohypofysen i hypofysen. GnRH verkar via sin specifika receptor, GnRH-receptorn, som finns i adenohypofysen.
GnRH frisätts i en pulsatil modell och påverkar därmed frisättningen av LH och FSH, vilket i sin tur reglerar reproduktiva funktioner såsom äggstockarnas (ovaries) och testiklarnas (testes) hormonproduktion och ägglossning (ovulation). Vidare kan GnRH-analoger användas terapeutiskt för att behandla tillstånd som beror på störda nivåer av könshormoner, såsom prostatacancer hos män och endometrios hos kvinnor.
'Gonadotropiner' är hormoner som styr gonen, det vill säga könskörtlarna (testiklarna eller äggstockarna). De två huvudsakliga typerna av gonadotropiner är folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH), som båda produceras i hypofysen, en liten endokrin körtel belägen vid basen av hjärnan.
FSH stimulerar tillväxten och utvecklingen av könscellerna i gonen, medan LH utlöser de slutgiltiga stadierna av könshormonproduktionen och ägglossningen (ovulationen) hos kvinnor eller spermieproduktionen hos män. Gonadotropinfrisättande hormon (GnRH), som produceras i hypotalamus, reglerar produktionen av FSH och LH genom att ge signaler till hypofysen.
I medicinska sammanhang kan gonadotropiner användas som läkemedel för att behandla olika former av fertilitetsproblem, såsom oförmåga att producera spermier eller ägg hos män respektive kvinnor. Gonadotropiner kan också användas för att behandla könsmognadsstörningar och vissa former av cancer.
En körtelsvulst, också känd som neoplasma eller tumör, är en abnorm odling av celler i en körtel. Körtelsvulstar kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Godartade körtselsvulstar växer långsamt och stannar ofta upp vid en viss storlek. De tenderar att vara lokaliserade till den körtel de utgår från och sprider sig sällan till omgivande vävnader eller andra delar av kroppen. Godartade körtselsvulstar kan i vissa fall orsaka symtom beroende på deras storlek och plats, men de är oftast behandlingsbart och ger sällan allvarliga komplikationer.
Elakartade körtselsvulstar däremot växer snabbare och kan sprida sig till omgivande vävnader och andra delar av kroppen. De kan orsaka symtom som obehag, smärta, svullnad eller utslag beroende på deras storlek och plats. Elakartade körtselsvulstar behandlas oftast aggressivt med kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi för att försöka eliminera cancercellerna och förhindra spridning till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att notera att endast en läkare kan ställa en diagnos efter en undersökning och eventuella tester, så om du misstänker att du har en körtselsvulst bör du kontakta din läkare omedelbart.
Neurohypofys, på latin kallat Neurohypophysis, är den bakre delen av hypofysen, en endokrin gland som ligger i hjärnan. Den består av nervceller som producerar och lagrar hormoner som styr vissa kroppsfunktioner. Neurohypofysen innehåller två typer av hormoner: oxytocin och antidiuretisk hormon (ADH). Oxytocin är involverat i bland annat fosterleverans och bröstmjölksekretion, medan ADH reglerar vattentrycket i kroppen genom att påverka mängden urin som produceras.
Sköldkörtelhormoner är hormoner som produceras och sekreteras av sköldkörteln (thyroidea), en endokrin gland som ligger i halsregionen. Sköldkörtelhormonerna har en rad viktiga funktioner i kroppen, inklusive reglering av metabolism, tillväxt och utveckling, hjärt- och cirkulationsfunktion, och nervsystemets aktivitet.
Det finns två huvudsakliga typer av sköldkörtelhormoner: triiodotyronin (T3) och tetrajodthyronin (T4), även kända som thyroxin. Dessa hormoner är jodbaserade och produceras som en reaktion på stimulans från ett annat hormon, thyreoideastimulerande hormon (TSH), som produceras av hypofysen.
T3 och T4 verkar genom att binda till specifika receptorer i cellkärnan och på så sätt reglera genuttrycket och proteinproduktionen. Dessa hormoner är involverade i många biologiska processer, inklusive cellandning, proteinsyntes, kroppsvikt, kroppstemperatur, hjärtfunktion och humör.
I förhållande till varandra produceras T4 i högre mängder än T3, men T3 är mycket mer aktivt biologiskt sett. När behovet av sköldkörtelhormoner ökar kan en del av T4 konverteras till T3 i målcellerna för att öka hormonaktiviteten.
Förändringar i sköldkörtelhormonernas nivåer kan leda till olika typer av endokrina störningar, såsom hypotyreos (för låga nivåer) eller hypertyreos (för höga nivåer). Dessa störningar kan ha betydande effekter på individens välbefinnande och hälsostatus.
Tyreotropinfrisättande hormon, även känt som thyreoliberin eller TSH-releasing hormone (TRH), är ett hypotalamt hormon som stimulerar frisättningen av tyreoideastimulerande hormon (TSH) från adenohypofysen. Det produceras av neuron i hypotalamus och transporteras via portvenerna till adenohypofysen där det binder till sina receptorer och utlöser en kaskad av signaltransduktion som leder till frisättningen av TSH. Dess frisättning regleras av negativ feedback-mekanismer som inkluderar tyroideahormonerna trijodtyronin (T3) och thyroxin (T4).
PROLaktINOM är ett sällsyntt, godartat tillväxt i hypofysen, en liten endokrin gland som ligger i hjärnan. Prolaktinomer orsakar ofta förhöjda nivåer prolaktin hormon i blodet, vilket kan leda till symptom som menstruationsstörningar hos kvinnor, bröstutveckling eller mjölkflöde hos icke gravida kvinnor och män, samt nedsatt sexlust och impotens hos män. I allvarliga fall kan prolaktinomen orsaka synnedsättning eller andra hormonella störningar. Behandlingen innefattar ofta mediciner som sänker prolaktinnivåerna, men i vissa fall kan kirurgi vara nödvändig.
Hypofysär apoplexi är ett oväntat, akut tillstånd som inträffar när det hypofysala neoplasminet (till exempel adenom) i hypofysen plötsligt får inre blödning och/eller infarkt. Detta resulterar i en plötslig förstoring av tumörstorleken, tryck på omgivande strukturer och påverkan på hormonproduktionen. Symptomen kan vara bland annat huvudvärk, synnedsättning, dubbelseende, ödem i ansiktet, illamående och medvetandeförlust. Hypofysär apoplexi är en medicinsk akut sjukdom som kräver omedelbar behandling.
'Tillväxthormonfrisättande hormon' (Growth Hormone Releasing Hormone, GHRH) är ett hormon som produceras i hypotalamus, en del av hjärnan. Det stimulerar frisättningen av tillväxthormon (GH) från hypofysen, en annan del av hjärnan. Tillväxthormonet har många effekter på kroppen, bland annat reglerar det vävnadens tillväxt och differensiering, protein- och kolhydratmetabolism samt benomsättning. GHRH utövar därför en viktig roll i tillväxt- och metaboll processer i kroppen.
Transkriptionsfaktor Pit-1, också känd som POU class 1 homeobox 1, är ett protein som spelar en viktig roll i den genetiska regleringen av cellers differentiering och funktion, särskilt i hypofysen. Det är involverat i regleringen av produktionen och sekretionen av hormoner såsom prolaktin, growth hormone och thyroid-stimulating hormone. Transkriptionsfaktor Pit-1 binder till specifika DNA-sekvenser i promotorregionerna av dess målgener och aktiverar eller stänger av deras transkription. Defekter i Pit-1 kan leda till endokrina sjukdomar såsom growth hormone deficiency och amenorrhea.
Proopiomelanokortin (POMC) är ett protein som bildas inuti kroppens celler. Det produceras främst i hypofysen, en endokrin (hormonproducerande) Drüsa lokaliserad i hjärnan. POMC bryts sedan ner till olika peptider, däribland:
1. Adrenocorticotrop hormon (ACTH): Styr kortisolproduktionen i binjurarna.
2. Melanocytstimulerande hormon (MSH): Reglerar hudens pigmentering och har också en roll i hungerkontrollen.
3. Beta-endorfin: Har en smärtstillande, lugnande och belöningsrelaterad effekt på centrala nervsystemet.
4. Gammas-lorfrin: Har en opioidaktivitet och kan påverka smärta, humör och appetit.
POMC har därför en viktig roll i regleringen av flera kroppsliga funktioner som inkluderar stressrespons, hungerkontroll, pigmentering och smärtkänslighet.
Adenom, basofilt, är en medicinsk term som refererar till en specifik typ av godartad (icke-cancerös) tumör i bukhinnan (mukosan). Adenom betyder "slemhinnesvulst" och basofil syftar på att cellerna innehåller ett högt antal basofila granuler, en typ av intracellulärt ämne som kan ses under mikroskopi.
Basofila adenom är ovanliga och de flesta fall upptäcks i övre delen av tarmen (duodenum). Dessa tumörer tenderar att vara små, men kan i vissa fall bli större än 1 centimeter i diameter. De kan också vara associerade med en sjukdom som kallas Zollinger-Ellison-syndrom, vilket orsakas av överproduktion av magnyckelkörtelhormonet gastrin.
Även om basofila adenom vanligtvis är godartade, kan de i sällsynta fall bli elakartade (maligna) och utvecklas till cancer. Därför rekommenderas regelbundna kontroller och undersökningar för att övervaka tumörernas storlek och eventuella förändringar över tiden.
Hypofyshormonfrisättande (hypothalamus-hypophysär) hormoner, även kända som releaserhormoner och inhibinerande hormoner, är signalmolekyler som frisätts från hypotalamus och styr produktionen och sekretionen av hormoner från adenohypofysen, en del av hypofysen. Dessa hormoner inkluderar:
1. Tyreotropinfrisättande hormon (TRH): Stimulerar frisättningen av tyreoideastimulerande hormon (TSH) från adenohypofysen.
2. Gonadotropinfrisättande hormon (GnRH): Stimulerar frisättningen av follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) från adenohypofysen.
3. Growth hormon-releasing hormon (GHRH): Stimulerar frisättningen av tillväxthormon (GH) från adenohypofysen.
4. Somatostatin: Inhibiterar sekretionen av GH och TSH från adenohypofysen.
5. Prolaktinförhindrande hormon (PIH)/Dopamin: Inhibiterar sekretionen av prolaktin från adenohypofysen.
6. Corticotropin-releasing hormon (CRH): Stimulerar frisättningen av adrenocorticotrop hormon (ACTH) från adenohypofysen.
Dessa hormoner fungerar som en del av den neuroendokrina axeln och hjälper till att reglera olika fysiologiska processer, såsom tillväxt, metabolism, reproduktion och stressrespons.
'Könshormoner, steroid' refererar till en grupp hormoner som inkluderar både androgener (manliga könshormoner) och östrogener (kvinnliga könshormoner). Dessa hormoner är lipidlösliga och syntetiseras från kolesterol. De har en struktur med ett steroidekvivalent kärn som består av fyra ringar, och detta ger upphov till deras benämning som steroidhormoner.
Androgener produceras främst i testiklarna hos män, men även i mindre utsträckning i binjurarna och äggstockarna hos kvinnor. De viktigaste androgena hormonen är testosteron och dihydrotestosteron (DHT). Androgener spelar en central roll för den manliga reproduktiva systemet, men de har också andra funktioner som påverkar muskelmassa, benstyrka, hårväxt, aggressivitet och sexuell drift.
Östrogener produceras främst i äggstockarna hos kvinnor, men även i mindre utsträckning i testiklarna hos män. De viktigaste östrogena hormonen är estradiol, estrone och estriol. Östrogener spelar en central roll för den kvinnliga reproduktiva systemet, men de har också andra funktioner som påverkar benväxthastighet, kognitiv förmåga, hudens elasticitet, kroppsfettfördelning och sexuell respons.
I normala fysiologiska förhållanden är balansen mellan androgener och östrogener viktig för att upprätthålla en hälsosam hormonnivå hos både män och kvinnor. Förändringar i nivåerna av dessa könshormoner kan leda till olika hälsoproblem, som exempelvis könsspecifika cancerformer, menstruationsstörningar, infertilitet, impotens och klimakteriebesvär.
Follikelstimulerande hormon (FSH) är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten körtel i hjärnan. FSH har en viktig roll i reproduktivsystemet hos både män och kvinnor.
Betaenheten (β-enhet) används för att specificera typen av FSH som mäts i ett laboratorietest. Det finns två typer av FSH: α-FSH och β-FSH, men det är β-FSH som har biologisk aktivitet och är relevant för reproduktivsystemet. Därför används β-enheten för att mäta koncentrationen av den aktiva formen av FSH i blodet.
En medicinsk definition av "Follikelstimulerande hormon, betaenhet" kan därför definieras som:
"Follikelstimulerande hormon (FSH) är ett hormon som produceras i hypofysen och har en viktig roll i reproduktivsystemet. FSH mäts vanligen i betaenheter (β-enheter) för att specificera den aktiva formen av hormonet, vilket är relevant för reproduktivsystemet."
Septo-optisk dysplasi (SOD) er en sjeldn, medfødt sykdom som påvirker hjernens forreste del, specifikt området kalt septum pellucidum og visuell cortex. Sykdommen karakteriseres av abnormiteter i hjernebindivævet, optiske nervefibre og synsnervesystemet.
Typiske kliniske tegn inkluderer nedsatt seende evne (vanligvis svakt syn eller blindhet på én side), abnormiteter i øjenbevægelsen, nystagmus (rask, uregelmessig øyeblikkelige øyeblikkelige øyeblikkelige øyebevegelser), tilvækstavviksler og udviklingsmessige forsinkelser. Andre assosierte symptomer kan inkludere epilepsi, hørelsesnedsenting og endokrine abnormaliteter.
SOD kan forekomme alene eller i kombinasjon med andre sykdommer, som til eksempel holoprosencefali og agenezia of corpus callosum. Diagnosen stilles vanligvis ved hjelp av bildediagnostiske metoder som MRI (magnetisk resonans imaging) og kliniske undersøkelser.
Hypofysär adenylcyklasaktiverande polypeptid (Hypothalamic releasing hormone, HcG, TRH) är ett hypotalamt neurohormon som stimulerar frisättning av prolaktin och till viss del TSH från hypofysens framlob. Det verkar genom att aktivera adenylcyklas i adenohypofysen, vilket leder till en ökad produktion och sekretion av dessa hormoner. Hormonet är involverat i regleringen av flera kroppsliga funktioner, inklusive ämnesomsättning, termoreglering och reproduktiv system.
Tyroxin, också känd som T4, är en tyreoide hormon som produceras av sköldkörteln. Det består av fyra jodatomer bundna till ett tyrosin molekyl. Tyroxin hjälper till att reglera ämnesomsättningen, hjärtfunktionen, kroppstemperaturen och kroppsvikten genom att påverka cellers metabolism. Låga nivåer av tyroxin kan leda till en endokrin sjukdom som kallas hypotyreos.
Den hypothalamus är ett strukturellt och funktionellt delområde i hjärnan som utgör en viktig del av det endokrina systemet. Den hypothalamus har en central roll i att reglera och kontrollera flera kroppsliga funktioner, inklusive:
* Termoreglering (kroppstemperatur)
* Homöostasreglering (t.ex. vatten- och elektrolytbalans, hungerkänslor och näringsintag)
* Sömn-vakenhetscykeln
* Hormonella funktioner (till exempel produktion av hormoner som styr hypofysens funktion)
* Kardiovaskulära funktioner (t.ex. hjärtrytm och blodtryck)
* Stressrespons och affektiva tillstånd (t.ex. depression, rädsla och ilska)
Den hypothalamus är belägen i det ventrala delen av diencephalon och gränsar till tredje ventrikeln. Den består av flera nuclei (kärnor) med olika funktioner, inklusive supraoptiska kärnan, paraventriculariska kärnan, ventromediala kärnan och laterala hypotalamiska kärnan. Dessa kärnor kommunicerar med varandra och med andra delar av hjärnan via nervbanor och neurotransmittorer.
Den hypothalamus producerar också flera neuropeptider och hormoner, inklusive TRH (tyreoideastimulerande hormonfrisättande hormon), CRH (kortikotropinfrisättande hormon), GnRH (gonadotropinfreisättande hormon) och somatostatin. Dessa hormoner reglerar bland annat hypofysens produktion av tyreoideahormoner, kortisol, könshormoner och prolaktin.
Hyperprolaktinemi är ett medicinskt tillstånd där individen har förhöjda nivåer prolaktin i blodet. Prolaktinet är ett hormon som produceras i hypofysens framlob (adenohypofysen) och som normalt sett styr produktionen av modermjölk under amningstiden hos kvinnor. Vid hyperprolaktinemi kan förhöjda prolaktinnivåer orsaka rubbningar i människors menstruationscykel, fertilitet och sexuella funktion, samt simulerande symtom hos män, såsom bröstförstoring och nedsatt sexuell lust. Tillståndet kan bero på olika orsaker, till exempel hypofysförändringar (till exempel prolaktinom), mediciner, stress eller sjukdomar som påverkar hypotalamus. Diagnosen ställs vanligtvis genom blodprover och avbildande undersökningar för att utreda eventuell underliggande orsak. Behandlingen kan bestå av medicinsk behandling, operation eller strålbehandling beroende på orsaken till hyperprolaktinemi.
Hydrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används som antiinflammatorisk och immunsuppressiv medicin. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation och undertrycker immunsvaret. Hydrokortison används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive astma, eksem, psoriasis, reumatoid artrit, multipel skleros och vissa former av cancer. Det kan också användas för att ersätta kortisol som ett hormon hos personer med adrenalinsufficiens. Liksom andra glukokortikoider kan hydrokortison orsaka biverkningar som ökad risk för infektion, ökad aptit, viktuppgång, sömnstörningar och svaghet i musklerna om det används under längre tid eller vid högre doser.
Kortikotropinfrisättande hormon (CRH), även känt som corticotropinreleasing hormon, är ett hypothalamushormon som styr aktiviteten hos hypofysens framlob (adenohypofysen). CRH stimulerar frisläppandet av adrenokortikotropt hormon (ACTH) från framlobben, vilket i sin tur leder till sekretion av glukokortikoider som cortisol från binjurebarken. Denna hormonkaskad är en del av stressaxeln och hjälper till att reglera homeostasen i kroppen under olika former av stress.
LIM-homeodomain proteins are a family of transcription factors that play crucial roles in various developmental processes, including cell proliferation, differentiation, and migration. They contain two highly conserved domains: the LIM domain, which is involved in protein-protein interactions and often mediates subcellular localization; and the homeodomain, which binds to specific DNA sequences to regulate gene expression.
The LIM domain consists of approximately 50-60 amino acids and contains two zinc fingers that coordinate with zinc ions. This domain is typically present in multiple copies (usually two or four) in LIM-homeodomain proteins, and it mediates interactions with other proteins containing LIM domains or other types of protein interaction modules.
The homeodomain is a DNA-binding motif that consists of approximately 60 amino acids and forms a helix-turn-helix structure. It recognizes and binds to specific DNA sequences, usually located in the promoter or enhancer regions of target genes, thereby regulating their transcription.
LIM-homeodomain proteins can act as either activators or repressors of gene transcription, depending on the context and the presence of cofactors. They have been implicated in various developmental processes, such as nervous system development, muscle differentiation, and hematopoiesis. Dysregulation of LIM-homeodomain proteins has been associated with several human diseases, including cancer and neurological disorders.
Glykoproteinhormoner, alfasubenhet, refererar till de glykosylerade peptidkedjorna hos glykoproteinhormonerna. Glykoproteinhormoner är hormoner som består av två underenheter, en alfa- och en beta-subenhet, som båda är glykoproteiner. Exempel på glykoproteinhormoner inkluderar follitropin (FSH), luteiniserande hormon (LH), thyreoideastimulerande hormon (TSH), och human chorionic gonadotropin (hCG).
Alfasubenheten är identisk för alla fyra hormonen och består av en 92 aminosyror lång peptidkedja. Den innehåller också två sackarider som är kovalent bundna till asparaginrester i positionerna 52 och 78. Betasubenheten skiljer sig åt för varje hormon och bestämmer dess specifika biologiska aktivitet.
I sammanfattning, är glykoproteinhormoner, alfasubenhet, en del av strukturen hos vissa hormoner som inkluderar follitropin, luteiniserande hormon, thyreoideastimulerande hormon och human chorionic gonadotropin. Alfasubenheten är identisk för alla dessa hormoner och består av en 92 aminosyror lång peptidkedja med två sackarider bundna till asparaginrester.
Den hypothalamus-hypofysära axeln, eller HPA-axeln, är ett neuroendokrint system som reglerar en rad kroppsliga funktioner, inklusive stressrespons, hunger, tirst, sömn och reproduktiv hälsa. Hypothalamus är en del av hjärnan som utsöndrar neuropeptider och hormoner som styr hypofysen, en endokrin gland som finns under hjärnan.
Hypofysen kan delas in i två delar: främre hypofysen (adenohypofysen) och bakre hypofysen (neurohypofysen). Främre hypofysen producerar sex olika typer av hormoner, inklusive tillväxthormon, prolaktin, TSH, FSH och LH. Bakre hypofysen lagrar och utsöndrar två neuropeptider som producerats i hypothalamus: Oxytocin och vasopressin (ADH).
Hypothalamus detekterar också signalsubstanser från kroppen, såsom glukos-, salt- och temperaturnivåer, och svarar genom att justera hormonutsöndringen från hypofysen för att hålla kroppens homeostas i balans. På så sätt spelar hypothalamus-hypofyssystemet en central roll i regleringen av många kroppsliga processer och har en betydande inverkan på vår allmänna hälsa och välbefinnande.
Bisköldkörtelhormoner, även kända som gonadotropiner, är hormoner som produceras och secretas av hypofysens framlob (adenohypofysen) i hjärnan. Det finns två typer av bisköldkörtelhormoner: folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner är involverade i regleringen av reproduktiva funktioner, såsom ägglossning hos kvinnor och spermatozoiedenbildning hos män.
Folikelstimulerande hormon (FSH) stimulerar tillväxten och utvecklingen av könscellerna i äggstockarna hos kvinnor (foliklerna) och spermatozoidernas produktion i testiklarna hos män.
Luteiniserande hormon (LH) är involverat i den slutliga utvecklingen av en äggcell till en mogen äggcell som är redo för befruktning hos kvinnor, ett stadium som kallas ägglossning. Hos män stimulerar LH produktionen av androgener, såsom testosteron, i testiklarna.
Bisköldkörtelhormonerna kontrolleras av hypothalamus, en del av hjärnan som producerar och releasear hormonet gonadotropin-releasing hormone (GnRH). GnRH styr sekretionen av FSH och LH från hypofysens framlob.
Kraniofaryngiom är en sällsynt typ av godartad (benign) hjärntumör som utgår från rester av hypofysens embryonala utveckling. Tumören växer långsamt och sitter vanligtvis fast mellan hypofysen och hypothalamus, två strukturer som ligger i hjärnbasen.
Kraniofaryngiomer kan variera i storlek och kan orsaka olika symtom beroende på var de är belägna och hur stora de är. Några vanliga symtom inkluderar synförändringar, huvudvärk, förhöjd trötthet, problem med hormonbalansen och ökat tryck i hjärnan.
Dessa tumörer behandlas ofta med kirurgi för att avlägsna så mycket som möjligt av tumören, och ibland kan strålbehandling användas efter operationen för att minska risken för återfalls cancer. Prognosen för personer med kraniofaryngiom varierar beroende på flera faktorer, inklusive tumörstorlek, placering och behandlingsrespons.
"Turksyka" (latin: Prostata) er ein kjønnsorgan som hører til de underlegge kvinne- og mannlige kjønnsorganane. Hos menn er turksykka ein del av de reproduktive organane og lager ein sekret som er ein viktig del av særommet. Turksykka er ein muskel- og Drüsenorgan plassert for halsen til urinblåsan og rundt om urinrøret. Dess funksjoner inkluderer å hjelpe med å kontrollere urinflyten og å produse ein del av særommet som er viktig for reproduksjonen. En forstørring eller abnormal vekst av turksykka kalles en turksykkeltumor eller ein prostatautvidelse.
Estradiol, ofta förkortat E2, är den mest prevalenta och aktiva formen av östrogen, ett viktigt sexhormon hos däggdjur. Det produceras naturligt i äggstockarna, men kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska ändamål.
Estradiol spelar en central roll i kvinnors reproduktiva system genom att stödja utvecklingen och underhållet av sekundära könsorgan, men det har också andra viktiga funktioner i kroppen som hjälper till att reglera bland annat kalciumomsättning, hjärt-kärlsystemet, huden och centrala nervsystemet.
Nivåerna av estradiol varierar under livet och är högst under fertil ålder, men sjunker kraftigt efter menopaus. Lägre nivåer kan leda till symptom som heta flusher, nattsvett, sömnproblem, humörförändringar och ökad risktagare för vissa sjukdomar som osteoporos och hjärt-kärlsjukdomar.
I medicinska sammanhang används estradiol ofta för att behandla symtom relaterade till menopaus, infertilitet, bristande könsmognad, prostatacancer och vissa typer av könsdysfori.
Radioimmunanalyse (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att kvantifiera koncentrationen av ett specifikt protein i en biologisk provprov. I allmänhet involverar RIA följande steg:
1. Förbereda en standardkurva med kända koncentrationer av det målprotein som ska mätas, tillsammans med en fast koncentration av en radioaktivt märkt antikropp (eller omvänt, ett radioaktivt märkt antigen).
2. Extraktion och förberedelse av det okända provet som innehåller målproteinet.
3. Lägg till en konstant koncentration av den radioaktiva markören (antikropp eller antigen) i både standardkurvan och provet.
4. Låt systemet nå jämvikt, så att det radioaktiva markören binds till målproteinet i både standardkurvan och provet.
5. Separera de fria markörerna från de bundna komplexen, vanligtvis genom centrifugation eller filtrering.
6. Mäta den radioaktiva signalen i varje separerat fritt markör-provet och bundet markör-protein-provet.
7. Använd standardkurvan för att korrelera den mätta radioaktiva signalen till en koncentration av målproteinet i provet.
Radioimmunanalys används ofta inom klinisk forskning och medicinsk diagnostik för att uppskatta koncentrationer av olika hormoner, vitaminer, droger, nukleotider, aminosyror och andra biologiskt aktiva molekyler i blod, urin eller andra kroppsfluider.
Testosteron är ett steroidhormon som produceras huvudsakligen i testiklarna hos män, även om kvinnor också producerar mindre mängder i äggstockarna och binjurarna. Det är det primära manliga könshormonet och spelar en viktig roll i utvecklingen och funktionen av de manliga könsorganen, samt i uppbyggnaden och underhållet av muskler, ben, hud, hår och allmän kroppskomposition. Testosteron påverkar också mäns sexuella drifter och fertilitet genom att stödja produktionen av spermier. Hormonet är viktigt för människors allmänna hälsa och välbefinnande, och kan påverka humör, kognition, energi och livskvalitet. Testosteronnivåer tenderar att vara högst under ungdomen och tidiga vuxenlivet och minskar gradvis med åldern.
'Binjurehypofunktion' refererar till en nedsatt funktion hos binjurarna, som är ett par endokrina organ lokaliserade ovanpå nyckelbenen. Binjurarnas främsta funktion är att producera hormoner, såsom aldosteron, som reglerar salt- och vattenbalansen i kroppen, samt renin, som spelar en roll i regleringen av blodtrycket. De producerar också steroidhormoner, till exempel kortisol och dehydroepiandrosterone (DHEA).
En binjurehypofunktion kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive sjukdomar som diabetes, högt blodtryck, tumörer eller cystor i binjurarna, infektioner och autoimmuna sjukdomar. Även skador på binjurarna kan leda till en nedsatt funktion.
Symptomen på binjurehypofunktion kan variera beroende på graden av nedsättning och kan inkludera trötthet, svaghet, saltkänslighet, muskelspasmer, urinsyre i blodet (azidose) och ökad känslighet för kalla temperaturer. I allvarliga fall kan patienten drabbas av elektrolytbrist, särskilt natriumbrist, samt hypotoni (sänkt blodtryck).
Diagnosen ställs vanligen genom att mäta nivåerna av binjurehormoner i blodet och att undersöka patientens symptom och medicinska historia. Behandlingen beror på orsaken till binjurehypofunktionen, men kan innebära hormonersättningst Therapi med syntetiska hormoner som aldosteron och kortisol.
"Adenom, acidofilt" är inte en etablerad medicinsk diagnos på engelska, så det är möjligt att du söker efter information om två separata medicinska begrepp. Låt oss bryta ner ditt frågeställande i två delar:
1. Adenom: Detta är en benign (godartad) tumör som utvecklas från körtlarnas epitelceller. Adenomer kan förekomma i olika organ, till exempel tarm, livmoder, sköldkörtel och prostata. De flesta är ofarliga, men i vissa fall kan de bli så stora att de orsakar symtom som illamående, kräkningar eller blödningar. I sällsynta fall kan en adenom transformeras till en malign (ontartad) tumör.
2. Acidofilt: Detta är ett begrepp inom patologi som används för att beskriva celler eller vävnader som har en hög affinitet till sura färglösningar, vilket indikerar en högre pH-värde (mer basiskt). Acidofila celler innehåller ofta stora mängder proteiner som är rika på basiska aminosyror.
Om du letade efter information om en godartad tumör i ett specifikt organ som har en hög affinitet till sura färglösningar, kan det vara svårt att hitta någon direkt koppling mellan de två begreppen. Det är möjligt att du letade efter information om en godartad tumör i ett specifikt organ som har acidofila celler, men utan ytterligare kontext eller detaljer är det svårt att ge en exakt medicinsk definition.
Om du kan ge mer information eller specificera din fråga, skulle jag vara glad att hjälpa dig med mer information.
"En centraln nervsystemets cysta är en utbuktning eller en innesluten kammare fylld med vätska som bildas i eller pressar in sig på det centrala nervsystemet (hjärnan eller ryggmärgen). Cystor kan vara congenitala (medfödda) eller aquired (skapade under livet), och de kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter. Symptomen på en centralnervsystemscysta kan variera beroende på cystans placering, storlek och om det orsakar tryck på hjärnan eller ryggmärgen."
(Källa: Mayfield Clinic)
Hypogonadism är ett medicinskt tillstånd där äggstockarna eller testiklarna inte producerar tillräckliga nivåer könshormoner. Hos kvinnor kan det leda till brist på menstruationer och svårigheter att bli gravid, medan män kan uppleva problem som sänkt libido, impotens och brist på sekundära könskaraktärsdrag. Hypogonadism kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skador, sjukdomar, åldring eller ärftliga faktorer. Behandlingen beror på underliggande orsaken till tillståndet och kan omfatta hormonersättningst Therapi.
Hormonersättningsbehandling (HER) är en form av behandling där man intar hormoner som ersätter de hormoner som kroppen normalt producerar men inte producerar tillräckligt mycket av. Detta kan vara fallet vid vissa medicinska tillstånd, till exempel när äggstockarna eller testiklarna har tagits bort eller inte längre fungerar korrekt.
HER är vanligast känd för att användas i behandlingen av könsstyrka-relaterade sjukdomar, såsom könskromosomala störningar och klimakterium. Vid könskromosomal störningar, som Klinefelters syndrom hos män eller Turners syndrom hos kvinnor, kan patienterna ha onormalt låga nivåer av könshormoner. Genom att ge dem hormonersättningsbehandling kan man hjälpa till att utveckla och underhålla sekundära könskaraktärsdrag, förbättra könslivet och öka muskelmassan.
Vid klimakteriet, som inträffar när kvinnans äggstockar slutar producera ägg och hormonnivåerna sjunker, kan HER användas för att lindra symptomen som är relaterade till den lägre nivån av könshormoner. Dessa symptom kan inkludera heta flashes, nattliga svettningar, sömnproblem, irritabilitet och könsrelaterad torrhet.
Det är viktigt att notera att HER bör endast skrivas ut av en läkare efter en noggrann undersökning och under tätt medicinskt övervakande, då det finns risker relaterade till behandlingen som ska övervägas.
Diabetes insipidus, neurogen (også kjent som central diabetes insipidus) er en medisinsk tilstand karakterisert av uføre i produksjonen og/eller sekretionen av antidiuretisk hormon (ADH), som regulerer vannholdigheten i kroppen. Dette fører til økt urinproduksjon (polyuria) og tørst (polydipsi).
Neurogen diabetes insipidus skyldes ofte skader på hypofysen eller hypothalamus, som er strukturer i hjernen som er involvert i produksjonen og reguleringen av ADH. Dette kan være forårsaket av en rekke faktorer, inkludert hjerneblødning, infeksjon, inflammasjon, tumorer eller traumer.
Behandlingen av diabetes insipidus, neurogen består vanligvis i erstattelse av ADH ved bruk av syntetisk hormon som kan tas som injeksjon eller næsespray. Det er også viktig å sikre tilstrekkelig indtagelse av vann for å unngå dehydrering.
Hormonsjukdomar är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som orsakas av felaktig funktion i endokrina systemet, det vill säga kroppens hormonproducerande körtlar och deras regleringssystem. Hormoner är signalsubstanser som frisätts av en endokrin körtel och transporteras via blodomloppet till målceller i kroppen, där de påverkar cellens funktion.
Hormonsjukdomar kan delas in i två kategorier: överaktiva hormonkörtlar som orsakar för höga hormonnivåer och underaktiva hormonkörtlar som orsakar för låga hormonnivåer.
Exempel på hormonsjukdomar inkluderar:
* Diabetes mellitus, en sjukdom där betacellerna i bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med insulin eller närkroppens celler inte reagerar normalt på insulin.
* Hyperthyreoidism, en överaktivitet av sköldkörteln som orsakas av för höga nivåer thyroxin (T4) och trijodtyronin (T3).
* Hypothyreoidism, en underaktivitet av sköldkörteln som orsakas av för låga nivåer T4 och T3.
* Cushings syndrom, en sjukdom där kroppen utsätts för för höga nivåer kortisol över en längre tidsperiod.
* Addisons sjukdom, en sjukdom där binjuremärgen inte producerar tillräckligt med hormoner som kortisol och aldosteron.
* Diabetes insipidus, en sjukdom där njurarna inte kan koncentrera urinen på grund av brist på antidiuretiskt hormon (ADH).
Symptomen på hormonsjukdomar varierar beroende på vilket hormon som är störd och hur mycket det är påverkat. Vissa symptom kan vara trötthet, viktmässiga förändringar, hudförändringar, sömnsvårigheter, förändrade kognitiva funktioner och förändrad humör.
Hypothyreose är ett tillstånd där sköldkörteln (thyreoidea) inte producerar tillräckligt med thyroxin (T4) och triiodtyronin (T3), två typer av hormoner som reglerar metabolismen i kroppen. Detta kan leda till en långsamare ämnesomsättning, sänkt puls, viktminskning, trötthet, minnessvårigheter och försämrad tolerans för kyla. Hypothyreos orsakas oftast av en autoimmun sjukdom som kallas Hashimotos sjukdom, men kan också bero på andra faktorer såsom strålbehandling, operation eller brist på jod i kosten. Behandlingen för hypothyreos innebär ofta att inta substitutionsbehandling med thyroxinpreparat.
Hypofyshormonreceptorer (hypothalamic-pituitary hormone receptors) är receptorer som finns i hypofysen och svarar på stimuli från hypotalamus. Dessa receptorer binder till respektive hormon som produceras i hypotalamus, vilket leder till sekretion av specifika hormoner från framtillande delar av hypofysen (främre hypofysen och mittdeln). Exempel på hypofyshormonreceptorer inkluderar adenosinmonofosfat (AMP)-cyklan kinas receptor, thyrotropin releasing hormone (TRH) receptor, gonadotropin releasing hormone (GnRH) receptor, somatostatin receptor och corticotropin releasing hormone (CRH) receptor.
Hypothalamussjukdomar är en samling sjukdomar som drabbar hypothalamus, ett litet område i hjärnan som har en central roll i regleringen av kroppens homeostas och endokrin system. Hypothalamus kontrollerar bland annat aptit, sömn, kroppstemperatur, stressrespons och hormonproduktion.
Hypothalamussjukdomar kan orsakas av olika faktorer som genetiska defekter, infektioner, trauma, tumörer eller autoimmuna sjukdomar. Exempel på hypothalamussjukdomar inkluderar:
1. Hypopituitarism: En tillstånd där hypofysen inte producerar tillräckligt med hormoner, vilket kan bero på en skada eller sjukdom i hypotalamus.
2. Diabetes insipidus: En sjukdom som orsakas av ett felaktigt signalsystem mellan hypothalamus och njurarna, vilket leder till att kroppen inte kan reglera vattnets balans korrekt.
3. Klinefelters syndrom: En genetisk störning som orsakas av en extra X-kromosom hos män, vilket kan leda till hormonella rubbningar och problem med könsmaturiteten.
4. Prader-Willi syndrom: En genetisk sjukdom som kännetecknas av aptitlöshet under spädbarnsåldern följt av överdriven aptit och viktuppgång under barndomen.
5. Craniopharyngiom: En typ av hjärntumör som ofta växer i närheten av hypotalamus och hypofysen och kan orsaka hormonella rubbningar och andra symtom.
Symptomen på hypothalamussjukdomar varierar beroende på vilken del av hypothalamus som är drabbad och hur allvarlig sjukdomen är. Behandlingen består ofta av hormonersättningst Therapy, mediciner och i vissa fall kirurgi.
Sköldkörtelhormonreceptorer är proteiner som finns i cellmembranet eller i cytoplasman hos målceller för sköldkörtelhormoner, såsom tyroideahormoner och kalcitonin, samt för tyreoideaoxidbindande hormoner (TBB), som är aktiva metaboliter av tyroideahormoner. Dessa receptorer binder till sina respektive hormoner och aktiverar signaltransduktionsvägar som leder till specifika cellulära responsen, inklusive genuttryck och proteintranslering, vilket påverkar cellens metabolism, tillväxt och differentiering. Sköldkörtelhormonreceptorerna spelar därför en viktig roll i regleringen av bland annat ämnesomsättning, tillväxt och utveckling hos däggdjur.
RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.
Tillväxthormonproducerande hypofysadennom, även kallat akromegali om det utvecklas efter slutet av tillväxtperioden, är en ovanlig endokrin sjukdom orsakad av en benign tumör (adennom) i hypofysen som producerar för mycket tillväxthormon (GH). Tillväxthormonet reglerar kroppens tillväxt och muskelmassa, men när nivåerna blir för höga kan det leda till olika symptom som exempelvis förändringar i ansiktets utseende, större händer och fötter, svullnad i huden, extremiteter och muskler, röstförändringar, svettningar, trötthet, sexuell dysfunktion och ökat hungerkänsla. I vissa fall kan det även orsaka allvarliga komplikationer som diabetes, högt blodtryck, hjärtproblem och sömnapné. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att avlägsna tumören, strålbehandling eller medicinsk behandling med läkemedel som minskar GH-produktionen.
In medical terms, "ether" is an outdated term that was used to refer to a group of compounds known as "diethyl ethers." These are colorless, volatile, and highly flammable liquids with a characteristic odor. They were once commonly used as general anesthetics for surgical procedures due to their ability to produce unconsciousness and insensibility to pain. However, due to their adverse effects such as respiratory depression, cardiac arrhythmias, and postoperative nausea and vomiting, they have been largely replaced by safer and more effective anesthetic agents.
It's important to note that "ether" also has other meanings in different contexts, such as a class of organic compounds characterized by the presence of an oxygen atom bonded to two alkyl or aromatic groups. However, in medical terminology, it specifically refers to the use of diethyl ethers as anesthetics.
Progesteron är ett steroidhormon som produceras naturligt i kroppen, framförallt under graviditeten. Det produceras huvudsakligen i glandulae suprarenalis (binjurarna) och corpus luteum (en struktur i äggstockarna efter ägghalten lossnat). Progesteron spelar en viktig roll i regleringen av menstruationscykeln, underhåll av graviditeten och utvecklingen av fostret.
Under menstruationscykeln hjälper progesteron till att förbereda livmodern för möjlig befruktning genom att öka dess sekretion och minska muskelaktiviteten i livmoderslemhinnan. Om ett ägg blir befruktat och implanteras i livmodern, fortsätter corpus luteum att producera progesteron för att underhålla graviditeten. Progesteron hjälper till att hålla livmoderslemhinnan intakt och minskar risken för missfall.
Om en graviditet inte uppstår, kommer nivåerna av progesteron att sjunka, vilket leder till menstruationen. Progesteron kan också användas som ett läkemedel för att behandla vissa hormonella störningar och för preventivmedel.
Hypofysär ACTH-överproduktion, även känt som Cushings syndrom, är ett tillstånd där äldre hypofysen i hjärnan överproducerar adrenokortikotrop hormon (ACTH). Detta leder till en ökad produktion och release av kortisol från binjuremärgen. Symptomen på detta tillstånd kan inkludera among annat:
* Ökad fetma, särskilt runt magen och ansiktet
* Muskelsvaghet
* Ovanpåliggande rödaktiga akne
* Håravfall
* Menstruationsstörningar hos kvinnor
* Ökad aptit med viktminskning
* Psykiatriska symtom som depression, irritabilitet och sömnstörningar
* Ödem i ansiktet och benen
* Högt blodtryck
* Ökat blodsocker
* Osteoporos
Det är viktigt att diagnostisera och behandla hypofysär ACTH-överproduktion så snart som möjligt för att undvika fortsatt skada på kroppen. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling beroende på orsaken till tillståndet.
Prolaktinreceptorer (PRLR) är proteiner som finns på cellytan och binder specifikt till det hormon som kallas prolaktin. När prolaktinet binder till receptorn aktiveras den och utlöser en signaltransduktion som får cellen att genomgå specifika funktioner. Prolaktin är viktigt för bland annat bröstmjölkens produktion under amningstiden, men det har också visat sig ha en roll i andra kroppsliga processer såsom immunförsvaret och benvävnadens hälsa.
Mutationer eller abnormala nivåer av prolaktinreceptorer kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer i bröstet eller prostatan.
En ACTH-producerande hypofysadennom är en typ av godartad (benign) tumör i hypofysen, den del av endokrina systemet som producerar hormoner. Denna speciella typ av hypofysadennom producerar ett hormon som kallas adrenocorticotrop hormon (ACTH). Överproduktion av ACTH leder till överproduktion av cortisol, ett steroidhormon, från binjurarna. Detta tillstånd kallas Cushings syndrom och kan orsaka en mängd symtom som ökad fetma, muskelsvaghet, hudbrist, högt blodtryck, förhöjd blodsocker och benbrott. Behandlingen av ACTH-producerande hypofysadennom innebär ofta kirurgiskt avlägsnande av tumören, strålbehandling eller medicinsk behandling med hormonhämmare.
"Diagnostiska tekniker inom endokrinologi" refererar till metoder och tester som används för att ställa diagnoser på endokrina sjukdomar och störningar. Dessa tekniker inkluderar:
1. Hormonnivåbestämning: Mätning av olika hormoner i blodet, urinen eller saliven för att utvärdera deras koncentration och funktion.
2. Bilddiagnostik: Användning av bildtekniker som röntgen, ultraljud, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT) för att undersöka endokina organ såsom sköldkörteln, bukspottkörteln och kanske mest känt tyroidkörteln.
3. Provocerings- och suppressionstester: Användning av läkemedel eller speciella dietförhållanden för att påverka hormonproduktionen och sedan mäta nivåerna för att ställa diagnos.
4. Genetiska tester: Användning av genetisk analys för att upptäcka genetiska mutationer som kan vara associerade med endokrina sjukdomar.
5. Biopsi: En liten provtagning av ett vävnadsprov från en endokrin organ för att undersöka om det finns tecken på sjukdom eller skada.
Dessa tekniker används tillsammans för att ställa en korrekt diagnos och ge den bästa möjliga behandlingen för patienten med endokrina sjukdomar.
'Dvärgväxt' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en person vars längd är betydligt mindre än genomsnittet, ofta definierat som två standardavvikelseenheter under den lägre gränsen av normalt acceptabel längd för deras ålder, kön och etnicitet. Det kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive genetiska störningar, hormonella rubbningar eller hälsoförhållanden under fostertiden. I vissa fall kan orsaken vara okänd.
Somatostatin är ett hormon och neurotransmittor som produceras naturligt i kroppen. Det utsöndras bland annat från hypofysen, tarmarna och bukhinnan (perifera nerver). Somatostatin har en inhibiterande effekt på flera kroppsliga processer, till exempel insulin- och glukagonutsöndring i buken samt mag-tarmsystemets motorik. Det används även som läkemedel vid behandling av vissa typer av tumörer, då det kan minska eller stoppa celldelningen hos dessa tumörer.
Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.
'Ovarier' är en anatomisk term som refererar till de två äggstockarna hos däggdjur, inklusive människan. De är ungefär lika stora som mandlar och sitter i buken, nära slutet av äggledarna. Ovarierna har flera funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att producera äggceller (ägg) och de hormoner som kontrollerar kvinnors menstruationscykel och reproduktiva system. Varje månad mognar ett antal äggceller i ovarierna, och den mogna ägget lämnar sedan ena av ovarierna under ägglossningen (ovulationen) för att möjliggöra befruktning. Ovarierna producerar även de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron, som spelar en viktig roll i att reglera menstruationscykeln, underhålla graviditeten och utveckla sekundära könskaraktärer hos kvinnor.
Trijodtyronin (T3) är en tyreoideahormon som produceras i sköldkörteln. Det är den aktiva formen av tyreoideahormonen och har en viktig roll i regleringen av kroppens metabolism, tillväxt och utveckling. T3 fungerar genom att binda till specifika receptorer i cellkärnan, vilket påverkar genuttrycket och proteinernas syntes. T3 produceras som en del av hormonet thyroxin (T4), som omvandlas till T3 i levern och andra vävnader.
Ovariektomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk proceduren där äggstockarna tas bort hos en kvinna eller ett djur. Detta kan också kallas för "ovariektomi" eller "ovaruimaktoperation". Proceduren kan utföras av olika anledningar, till exempel vid behandling av cancer, hormonrubbningar eller smärtsamma menstruationer. I vissa fall kan ovariektomi också utföras som en del av en könskorrigerande operation hos transpersoner. Efter operationen kommer kvinnan att uppleva menopaus och bli steril, eftersom äggstockarna är de organ där ägg befruktas och hormoner produceras.
Kromograniner är ett proteinet som finns i vissa celler, särskilt i mastceller och basofila granulocyter. Det spelar en roll i mediatorutlösning vid inflammation och allergiska reaktioner. Kromogranin A används också som markör för neuroendokrina tumörer.
'Könsmognad' refererer til den fysiske, kønsmæssige udvikling som unge gennemgår under puberteten, når de bliver fysisk voksne og skaber potentiale for reproduktion. Denne proces involverer ændringer i kroppen, herunder øget vækst, ændringer i kønsorganerne, udvikling af sekundære kønskarakteristika og begyndende produktion af reproduktionshormoner.
For drenge inkluderer dette typisk:
1. Øget væksthastighed og muskelmassevækst
2. Udvikling af body hair, herunder skæg, mustascher og behåring under armene og i skridtet
3. Dybning af stemmen
4. Ændringer i kønslivet, inklusive erektioner og ejakulationer
5. Udvikling af testikler og penis
For piger inkluderer dette typisk:
1. Begyndende menstruation (regelblodning)
2. Øget brystvækst
3. Udvikling af body hair, herunder underarmene og i skridtet
4. Voksende højde og vægt
5. Skift i kønslivet, inklusive vaginale sømmelubrikation
Könsmognad er en normal og vigtig del af udviklingen for både drenge og piger, men det kan variere meget fra person til person. Nogle unge vil nå puberteten tidligere eller senere end andre, og dette er normalt så længe der ikke er andre tegn på sundhedsproblemer.
LHRH-receptorer, også kendt som gonadotropin-release hormone receptorer (GnRH-receptorer), er proteiner der findes i cellemembranen hos visse typer celler. De er specifikke receptorer for luteiniserende hormon-release hormon (LHRH), som også kaldes gonadotropin-release hormon (GnRH). LHRH er et neuroendokrint peptidhormon, der produceres i hypothalamus og spiller en vigtig rolle i reguleringen af reproduktiv systemet. Når LHRH binder til LHRH-receptorerne på cellerne i adenohypofysen, stimulerer det frisættelse af luteiniserende hormon (LH) og follikelstimulerende hormon (FSH), som igen regulerer produktionen af kønshormoner. Derefter påvirker disse kønshormoner udviklingen, væksten og funktionen af reproduktive organer.
Insulin-like growth factor I (IGF-I) är ett peptidhormon som liknar insulin i sin struktur och funktion. Det produceras huvudsakligen i levern under stimulering av tillväxthormonet (GH) och har en viktig roll i celltillväxt, celldifferentiering, cellproliferation och cellsurvival. IGF-I binder till sin specifika receptor, IGF-1R, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som påverkar cellcykeln, apoptosen och cellytiska funktioner. Det har också visat sig ha anabola effekter på muskel-, ben- och annan vävnadstillväxt. IGF-I kan även ha direkta effekter på hjärnan och kognitiv funktion, samt möjligen skydda mot neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom.
Neuropeptider är signalmolekyler som består av korta aminosyrekedjor och fungerar som neurotransmittorer eller neuromodulatorer i det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). De produceras inne i neuron och är involverade i en rad olika fysiologiska processer, såsom smärtperception, aptitreglering, minnesbildning och emotionella respons.
Neuropeptider binder till specifika receptorer på cellmembranet hos målcellerna och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till en biologisk respons. Exempel på välkända neuropeptider inkluderar substance P, endorfiner, oxytocin och vasopressin.
I medicinska sammanhang kan förändringar i neuropeptidernas uttryck och funktion vara associerade med olika sjukdomszustånd, såsom smärtsyndrom, neuropsykiatriska störningar och neurologiska skador.
'Gonadotropiner' är ett samlingsnamn för två hormoner som produceras i hypofysens framlob (adenohypofysen), nämligen follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner har en viktig roll i regleringen av könskörtlarnas (gonadernas) funktion. FSH stimulerar till exempel äggstockarnas folliklar att utvecklas och mognas, medan LH initierar ägglossningen hos kvinnor. Hos män stimulerar LH testikelns Leydigceller att producera testosteron, ett viktigt manligt könshormon. Gonadotropinerna kontrolleras i sin tur av hypothalamus, som producerar releasinghormoner (GnRH) som frisätts i blodet och når adenohypofysen där de påverkar sekretion av FSH och LH.
Neurosekretoriska system är ett samlingsbegrepp för de nervceller och nerver som producerar, transporterar och secreterar neurohormoner till blodomloppet. Dessa neurohormoner påverkar sedan olika kroppsfunktioner genom att påverka andra cellers och organers aktivitet. Neurosekretoriska system finns i hjärnan och ryggmärgen, där de ofta är belägna i så kallade hypothalamiska neurosekretoriska celler. Dessa celler bildar två huvudsakliga typer av neurohormoner: neuropeptider och klassiska hormoner. Neuropeptider är korta aminosyrekedjor som fungerar som signalsubstanser i nervsystemet, medan klassiska hormoner är kemiska ämnen som frisätts direkt till blodomloppet och transporteras till sina målceller. Neurosekretoriska system har en central roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner, såsom hunger, tirst, stress, reproduktion och homeostas.
Estrogen är ett samlingsnamn för en grupp steroidhormoner som är vitala för reproduktivt hälsa och homeostas hos kvinnor. De produceras naturligt i kroppen, främst i äggstockarna, men även i mindre utsträckning i fettvävnad, bröstkörtlar och binjurarna. Estrogen har en rad betydelsefulla funktioner i kroppen, däribland att reglera menstruationscykeln, underhålla skelettet, påverka kardiovaskulärt systemet och stödja reproduktiv hälsa.
Det finns tre huvudsakliga typer av estrogen som förekommer naturligt i människokroppen:
1. Estradiol (E2): Det dominerande estrogenet under kvinnors fertila år och produceras huvudsakligen i äggstockarna.
2. Estron (E1): Produceras i både äggstockar och fettvävnad, och är det huvudsakliga estrogenet hos postmenopausala kvinnor.
3. Estriol (E3): Produceras främst under graviditeten av placentan.
Estrogenets roll inkluderar att:
* Reglera menstruationscykeln och underhålla reproduktiv hälsa
* Stimulera tillväxten och utvecklingen av kvinnliga sekundära könsdrag
* Skydda skelettet genom att förhindra benmassans nedbrytning och främja benneuuppbyggnaden
* Verka som antiinflammatoriskt medel
* Skydda hjärtat och kärlen genom att öka HDL-kolestrol (det "goda" kolestrol) och minska LDL-kolestrol (det "dåliga" kolestrol)
* Stödja kognitiv funktion och minneskapacitet
I medicinsk kontext kan syntetiska former av estrogen användas för att behandla symtom relaterade till menopaus, hormonbrist, osteoporos och vissa typer av cancer.
Homeodomäneproteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som binder till DNA och hjälper styra genuttrycket under utvecklingen hos flera olika levande organismer, inklusive djur, växter och svampar. Homeodomäneproteinernas struktur består av en 60 aminosyror lång region, känd som homeodomen, som bildar tre alfa-helixar som kan vecklas runt DNA:t. Denna struktur gör att proteinet kan binda till specifika sekvenser av DNA och hjälpa styra aktiviteten hos närliggande gener. Många homeodomäneproteiner är involverade i utvecklingen av kroppsplanen hos djur, inklusive reglering av organutveckling och celldifferentiering.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
Medicinskt sett är sköldkörteln (thyroid) en endokrin körtel som ligger i halsregionen, längst ned i struphuvudet. Den producerar tyreoideahormoner som har en viktig roll för kroppens ämnesomsättning, tillväxt och utveckling. Sköldkörteln producerar två huvudsakliga tyreoideahormoner: triiodthyronin (T3) och thyroxin (T4), som bildas genom att jod kopplas till tyrosin, en aminosyra. Sköldkörtelhormonerna styr ämnesomsättningen i nästan alla kroppens celler och påverkar bland annat hjärtats funktion, andning, muskelaktivitet, nervsystemet, skelettvävnaden och reproduktionssystemet. Sköldkörtelhormonerna påverkar också kroppsvikten genom att reglera ämnesomsättningen och energibalansen. Dessutom producerar sköldkörteln en hormon som kallas kalcitonin, vilket hjälper till att reglera kalciumhalten i blodet.
I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.
Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.
Tillväxtstörningar är ett samlingsbegrepp för olika medicinska tillstånd som påverkar barns och ungdomars tillväxt och utveckling. Dessa störningar kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive genetiska, hormonella, näringsrelaterade och andra sjukliga tillstånd.
En vanlig typ av tillväxtstörning är låg tillväxthormonnivå ( growth hormone deficiency), som orsakas av en brist på tillväxthormon i kroppen. Andra exempel på tillväxtstörningar inkluderar:
* Turner syndrom, en genetisk störning som drabbar flickor och kan leda till låg tillväxt och oregelbunden utveckling
* Prader-Willi syndrom, ett sällsynt genetiskt tillstånd som orsakar svårigheter med tillväxt, aptitkontroll och beteende
* Hypotyreos, en hormonell störning som kan leda till låg tillväxt, viktminskning och trötthet
* Kronisk njursjukdom, som kan påverka tillväxten genom att störa mineral- och näringsabsorptionen i kroppen
Tillväxtstörningar behandlas ofta med hormonersättning eller andra läkemedel, beroende på orsaken till störningen. I vissa fall kan också ändringar i livsstilen, som förbättrad näring och ökad motion, vara till hjälp.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
'Kortikosteroid' är ett samlingsbegrepp för en grupp steroidhormoner som produceras i kortex, den yttre barken av binjuren. De har en rad biologiska effekter och används inom medicinen för att behandla en mängd olika sjukdomar och tillstånd.
Exempel på kortikosteroider är cortisol, aldosteron och de syntetiska glukokortikoiderna som används som antiinflammatoriska läkemedel, såsom dexametason och prednisolon. Dessa läkemedel minskar inflammation, undertrycker immunsystemet och påverkar även ämnesomsättningen.
Pituitary hormone-regulating hormone receptors refer to specific protein molecules found on the surface of cells in the pituitary gland. These receptors are responsible for detecting and responding to hormonal signals from the hypothalamus, which is a small gland located at the base of the brain.
The hypothalamus produces and releases hormones that regulate the release of pituitary hormones. These hormones travel to the pituitary gland through a network of blood vessels called the portal circulation. Once they reach the pituitary gland, they bind to their respective receptors on the surface of the pituitary cells, triggering a series of intracellular signals that ultimately lead to the release or inhibition of pituitary hormones.
There are several types of pituitary hormone-regulating hormone receptors, including:
1. Thyroid-stimulating hormone (TSH) receptor: This receptor is found on thyroid follicular cells and responds to TSH released from the anterior pituitary gland. When TSH binds to this receptor, it stimulates the production and release of thyroid hormones.
2. Adrenocorticotropic hormone (ACTH) receptor: This receptor is found on cells in the adrenal cortex and responds to ACTH released from the anterior pituitary gland. When ACTH binds to this receptor, it stimulates the production and release of cortisol and other steroid hormones.
3. Growth hormone-releasing hormone (GHRH) receptor: This receptor is found on somatotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to GHRH released from the hypothalamus. When GHRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of growth hormone.
4. Growth hormone-inhibiting hormone (GHIH) receptor: This receptor is also found on somatotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to GHIH (also known as somatostatin) released from the hypothalamus. When GHIH binds to this receptor, it inhibits the production and release of growth hormone.
5. Prolactin-releasing hormone (PRH) receptor: This receptor is found on lactotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to PRH released from the hypothalamus. When PRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of prolactin.
6. Prolactin-inhibiting hormone (PIH) receptor: This receptor is also found on lactotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to PIH (also known as dopamine) released from the hypothalamus. When PIH binds to this receptor, it inhibits the production and release of prolactin.
7. Thyrotropin-releasing hormone (TRH) receptor: This receptor is found on thyrotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to TRH released from the hypothalamus. When TRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of thyroid-stimulating hormone (TSH) and prolactin.
8. Gonadotropin-releasing hormone (GnRH) receptor: This receptor is found on gonadotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to GnRH released from the hypothalamus. When GnRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of follicle-stimulating hormone (FSH) and luteinizing hormone (LH).
9. Corticotropin-releasing hormone (CRH) receptor: This receptor is found on corticotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to CRH released from the hypothalamus. When CRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of adrenocorticotropic hormone (ACTH) and beta-endorphin.
10. Growth hormone-releasing hormone (GHRH) receptor: This receptor is found on somatotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to GHRH released from the hypothalamus. When GHRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of growth hormone (GH).
11. Somatostatin receptor: This receptor is found on somatotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to somatostatin released from the hypothalamus. When somatostatin binds to this receptor, it inhibits the production and release of GH.
12. Prolactin-inhibiting hormone (PIH) receptor: This receptor is found on lactotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to PIH released from the hypothalamus. When PIH binds to this receptor, it inhibits the production and release of prolactin.
13. Thyrotropin-releasing hormone (TRH) receptor: This receptor is found on thyrotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to TRH released from the hypothalamus. When TRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of TSH.
14. Gonadotropin-releasing hormone (GnRH) receptor: This receptor is found on gonadotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to GnRH released from the hypothalamus. When GnRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of LH and FSH.
15. Corticotropin-releasing hormone (CRH) receptor: This receptor is found on corticotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to CRH released from the hypothalamus. When CRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of ACTH.
16. Melanocortin-2 receptor (MC2R): This receptor is found on adrenal cells and responds to ACTH released from the anterior pituitary gland. When ACTH binds to this receptor, it stimulates the production and release of cortisol.
17. Growth hormone-releasing hormone (GHRH) receptor: This receptor is found on somatotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to GHRH released from the hypothalamus. When GHRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of growth hormone (GH).
18. Somatostatin receptor 2 (SSTR2): This receptor is found on somatotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to somatostatin released from the hypothampus. When somatostatin binds to this receptor, it inhibits the production and release of GH.
19. Prolactin-releasing hormone (PRLR) receptor: This receptor is found on lactotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to PRLR released from the hypothalamus. When PRLR binds to this receptor, it stimulates the production and release of prolactin.
20. Dopamine receptor 2 (DRD2): This receptor is found on lactotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to dopamine released from the hypothalamus. When dopamine binds to this receptor, it inhibits the production and release of prolactin.
21. Thyrotropin-releasing hormone (TRH) receptor: This receptor is found on thyrotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to TRH released from the hypothalamus. When TRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of thyroid-stimulating hormone (TSH).
22. Corticotropin-releasing hormone (CRH) receptor: This receptor is found on corticotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to CRH released from the hypothalamus. When CRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of adrenocorticotropic hormone (ACTH).
23. Gonadotropin-releasing hormone (GnRH) receptor: This receptor is found on gonadotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to
"Gonadotrofer" er en betegnelse for en type celler i hypofysen, en endokrin gland som ligger under hjernen. Gonadotropere producerer og udskiller to hormoner: follikelstimulerende hormon (FSH) og luteiniserende hormon (LH). Disse hormoner er involveret i reguleringen af reproduktive processer, herunder modningen af ægceller hos kvinder (ovulation) og produktionen af kønshormoner hos både mænd og kvinder. Gonadotropere spiller derfor en vigtig rolle i reguleringen af menstruationscyklus hos kvinder og spermatogenese hos mænd.
Koriongonadotropin, även känt som human koriongonadotropin (hCG), är ett hormon som produceras under graviditeten. Det produceras av den syncytiotrofoblastala cellen i moderkakan och har till uppgift att underhålla graviditeten genom att stimulera äggstockarna att fortsätta producera progesteron, som håller liv i corpus luteum och därmed förhindrar menstruation. Hormonet kan mätas i blodet eller urinen och används bland annat som markör vid graviditetstester.
Luteiniserende hormon (LH) är ett hormon som produceras i adenohypofysen, en del av hypofysen, en liten endokrin gland som ligger i hjärnan. LH är en peptidhormon och är en del av det gonadotropa systemet tillsammans med folikelstimulerande hormon (FSH).
LH har olika funktioner beroende på kön. Hos kvinnor stimulerar LH mognaden och utvecklingen av äggcellen i äggstockarna under menstruationscykeln, och frisättningen av ägget vid ovulation. Efter ovulation produceras progesteron från den luteala kroppen i äggstocken, som håller liv i eventuell befruktning och förbereder livmodern för möjlig graviditet.
Hos män stimulerar LH produktionen av androgenhormonet testosteron i testiklarna, vilket är viktigt för spermieproduktion och utvecklingen av manliga sekundära könskaraktärer.
Betaunderenheten (BTU) är en enhet för mätning av biologisk aktivitet hos LH och FSH. Den används för att specificera potensen hos preparat av dessa hormoner som används inom medicinsk behandling, till exempel vid fertilitetsbehandlingar. En BTU motsvarar den aktivitet som ger upphov till en specifik reaktion i ett standardiserat laboratorietest.
"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.
Akromegali är en sällsynt hormonsjukdom som orsaks av överproduktion av tillväxthormon (GH) i äldre ålder, vanligtvis på grund av en benign tumör i hypofysen (hypofystumör). Den onormalt höga nivån av GH leder till progressivt kroppsligt tillväxt och förändringar av ansiktet och extremiteterna. Symptomen kan inkludera utvidgad näsa, ökad storlek på läppar, tunga och öron, förstorade händer och fötter, svullnad i huden, kraftigare svettningar, röstförändringar, ihållande mag-tarmlösa besvär och försämrad tolerans för glukos. Akromegali behandlas vanligtvis med kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling för att kontrollera överproduktionen av GH.
"Kromofob adenom" er en type med adenom, som er en godartet voksom tumor i epitellsvulsten i en kirtel. "Kromofob" refererer til at de celler i tumoren mangler typiske kromatinsmulringer (kromatin er det sted hvor DNA er sammenrullet og pakket sammen med histonproteiner), som normale celleker har. Dette gør at cellerne ser frem for alt lyse under mikroskopi, da de ikke indeholder så meget DNA at se på. Kromofob adenomer er oftest beliggende i tykt tarm og lever og er en af de hyppigste typer af benigne tumorer i disse organer. Selv om de fleste kromofob adenomer ikke udvikler sig til kræft, kan visse større eller atypiske kromofob adenomer have potentiale for at blive maligne (kræftudvikling). Derfor bør disse tumorer fjernes chirurgisk.
Somatotroper celler, även kända som akreosceller, är en typ av celler i hypofysen, en endokrin gland i hjärnan. Dessa celler producerar och sekreterar human growth hormone (HGH) också känt som somatotropin, ett peptidhormon som stimulerar tillväxt och celldelning i flera typer av vävnader i kroppen.
HGH verkar genom att binda till receptorer på målceller, vilket aktiverar en signaltransduktionskaskad som leder till ökat protein- och kolhydratmetabolism samt celldelning. HGH har också en roll i regleringen av kroppsfettfördelning, benstyrka och mineralbalans.
Dysfunktion i somatotropa celler kan leda till tillstånd som till exempel akromegali (överproduktion av HGH efter slutet av tillväxtperioden) eller tillväxthormonbrist (som kan orsaka till exempel dvärgväxt vid barn).
'Fiskproteiner' refererer til proteiner som findes i fisk. Proteiner er essentielle næringsstoffer, der udgør byggestenene i levende væseners celler og er nødvendige for at understøtte en række kropslige funktioner, herunder vækst, reparation og opretholdelse af muskelmasse.
Fiskproteiner er højt værdisatte på grund af deres høje biologiske værdi, som betyder, at de nemt absorberes og assimileres i kroppen. De fleste fiskproteiner er fuldstændigt proteiner, hvilket betyder, at de indeholder alle essentielle aminosyrer, som kroppen ikke kan producere selv.
Fiskproteiner har også vist sig at have en række helbredsfremmende effekter, herunder at reducere inflammation, forbedre blodtryksreguleringen og styrke det immunforsvar. De er desuden lavt i fedtindhold og kalorier, hvilket gør dem til en sund alternativ proteinquelle til rødt kød og andre dyrefødevarer.
Pituitary adenylate cyclase-activating polypeptide (PACAP) receptors är en typ av G-protein-kopplade receptor som binder till PACAP peptidhormon. Dessa receptorer finns i flera olika typer av celler, inklusive hjärnan och hypofysen. När PACAP binds till dessa receptorer aktiveras adenylatcyclas enzymet, vilket leder till ökad produktion av cAMP (cyklisk AMP) i cellen. Detta signaltransduktionssystem är involverat i en mängd olika cellulära processer, inklusive celldelning, differentiering och apoptos.
Det finns två huvudsakliga typer av PACAP-receptorer: PAC1 och VPAC1/VPAC2. PAC1 har hög affinitet för PACAP, medan VPAC1 och VPAC2 binder till både PACAP och vasoaktiv intestinal peptid (VIP). Dessa receptorer är involverade i en mängd olika fysiologiska processer, inklusive regleringen av neuroendokrina funktioner, immunförsvaret, och homeostasen.
Hypothalamus hormones refer to a group of hormones that are produced and released by the hypothalamus, a small but critical region of the brain. The hypothalamus is responsible for regulating many bodily functions, including temperature, hunger, thirst, fatigue, sleep, and circadian rhythms.
Hypothalamus hormones can be classified into two main groups: releasing hormones and inhibiting hormones. These hormones regulate the release of other hormones from the pituitary gland, a small gland located at the base of the brain.
Releasing hormones stimulate the pituitary gland to release specific hormones, while inhibiting hormones prevent the pituitary gland from releasing certain hormones. Some examples of hypothalamus hormones include:
* Thyroid-releasing hormone (TRH): stimulates the release of thyroid-stimulating hormone (TSH) from the pituitary gland, which in turn regulates the production and release of thyroid hormones.
* Growth hormone-releasing hormone (GHRH): stimulates the release of growth hormone (GH) from the pituitary gland, which plays a critical role in growth and development.
* Gonadotropin-releasing hormone (GnRH): stimulates the release of follicle-stimulating hormone (FSH) and luteinizing hormone (LH) from the pituitary gland, which regulate reproductive function.
* Corticotropin-releasing hormone (CRH): stimulates the release of adrenocorticotropic hormone (ACTH) from the pituitary gland, which regulates the stress response.
* Prolactin-inhibiting hormone (PIH): inhibits the release of prolactin from the pituitary gland, which regulates lactation.
Overall, hypothalamus hormones play a critical role in maintaining homeostasis and regulating many bodily functions. Dysregulation of these hormones can lead to various endocrine disorders and diseases.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
'Melanocytstimulerande hormoner' (MSH) är en grupp peptidhormoner som produceras och sekreteras av hypofysens bakkropp (neurohypofysen) och melanocyterna i huden. De har olika funktioner i kroppen, men deras huvudsakliga roll är att styra pigmentproduktionen i huden genom att påverka melanocytcellerna.
MSH-hormonerna binder till specifika receptorer (MC1R, MC3R och MC4R) på melanocytcellernas yta, vilket leder till en ökad produktion av det bruna pigmentet eumelanin. Detta resulterar i en mörkare hudfärg och skyddar huden mot UV-strålning från solen.
MSH-hormonerna har också visat sig ha en roll i regleringen av aptit, hungerkänslor, kroppsvikt och energibalans genom att påverka nervsystemet. Dessa hormoner inkluderar alpha-melanocyte-stimulating hormone (α-MSH), beta-melanocyte-stimulating hormone (β-MSH) och gamma-melanocyte-stimulating hormone (γ-MSH).
I allmänhet är melanocytstimulerande hormoner viktiga regulatorer av pigmentering, aptit och energibalans i kroppen.
'Växtregulatorer' är ett samlingsbegrepp för kemiska ämnen som används för att påverka växters tillväxt och utveckling. När det gäller insekter, kan växtregulatorer användas som ett medel för att kontrollera insektsbefattningar genom att påverka deras beteende, reproduktion eller överlevnad. Exempel på sådana växtregulatorer inkluderar ämnen som stör insekternas hormonsystem, påverkar deras födointag eller förhindrar deras äggläggning. Det är viktigt att notera att dessa ämnen inte är skadliga för växter, men de kan vara skadliga för icke-målade organismer, inklusive människor och djur, om de används på ett otillräckligt sätt eller under felaktiga förhållanden.
'Binjurar' er en feilstavning av begrepet "binyrer". Binyrene er ein par organer i kroppen til mennesker og dyr. De er lite, avrundade gresaker som ligger på bakside av nedre lendene, ovenfor begge skjenene. Binyrene har mange viktige funksjoner, blant annet produserer de hormoner som hjelper å regulere kroppens søvn-vesen, hungerkontroll, seksualutvikling og blodtrykk. De er også involvert i stoffskifteprosessen ved å bryte ned steroidhormoner og andre stoffer som kroppen ikke lenger trenger.
En medisinsk definisjon av 'binyrer' vil vært:
Binyrene, også kjent som nefrar eller suprarenale gresaker, er ein par endokrin og excratorisk organ i kroppen til mennesker og dyr. De ligger på bakside av nedre lendene, ovenfor begge skjenene, og har en viktig rolle i reguleringen av kroppens hormonnivåer og stoffskifteprosesser. Binyrene produserer steroidhormoner som kortisol, aldosteron og androgener, samt non-steroidelle hormoner som erytropoietin og renin. De er også involvert i bortskaffelsen av avfall og overflødig vann ved å produsere urin gjennom en proces kalt ultrafiltrering, diffusjon og reabsorbsjon.
Hypofysbestrålning (også kendt som hypofysektomi) er en behandlingsmetode, hvor der gives stråling til hypofysen, der er en endokrin gland, placeret i base af hjernen. Behandlingen anvendes oftest til at reducere en overaktivitet eller et tumorvækst i hypofysen. Strålingen ødelægger eller beskadiger cellerne i hypofysen, hvilket resulterer i en nedsat produktion af hormoner. Dette kan hjælpe med at kontrollere symptomerne forbundet med en overaktivitet eller et tumorvækst.
Ovulation är den process då ett ägg mognar och friges från en kvinnas äggstock (ovarium) under hennes menstruationscykel. Detta sker vanligtvis mitt i cykeln, ungefär 14 dagar före nästa menstruation börjar. Ett gång utfrisat ägg kan sedan bli befruktat av spermier om det finns några tillgängliga i kvinnans kropp. Om befruktning sker kommer ägget att fästa sig i livmoderns (endometriet) inre vägg och utvecklas till ett foster. Om inte befruktning sker kommer ägget att upplösas och lämna kroppen genom menstruationen.
Peptidhormoner är hormoner som består av en kedja av aminosyror, så kallade peptider. De produceras och sekreteras av endokrina celler i kroppen och transporteras via blodomloppet till sina måltceller där de binder till specifika receptorer på cellytan och utövar sin biologiska verkan genom att påverka cellens metabolism och funktion. Exempel på peptidhormoner är insulin, glukagon, somutläts av bukspottkörteln, samt östrogen och testosteron som utsöndras från könskörtlarna.
Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.
Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.
Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.
Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:
* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.
Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.
Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.
Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.
MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.
Testikel, eller testis, är ett par gonader (könskörtlar) hos manliga djur och människor. De är en del av det reproduktiva systemet och producerar spermier samt den manliga könshormonen testosteron. Testiklarna är också involverade i produktionen av andra hormoner som påverkar bland annat muskelmassa, röstläge, libido och benägenheten till aggressivt beteende. Testiklarna är placerade utanpå kroppen inom scrotum (skrotumsäcken) för att underhålla en lägre temperatur än kroppstemperaturen, vilket är nödvändigt för produktionen av normalt fungerande spermier.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
'Pars intermedia' är ett begrepp inom anatomin och refererar till en del av hypofysen, en endokrin gland som ligger i hjärnan. Pars intermedia är den mellersta delen av den anteriora hypofysen (adenohypofysen) och producerar flera typer av hormoner, inklusive melanocytstimulerande hormon (MSH) och aktivt T4-hormon. Dess främsta funktion är att hjälpa till med regleringen av hudens pigmentering och ämnesomsättningen i kroppen.
'Könshormoner' är ett samlingsbegrepp för de hormoner som produceras i körtlarna i endokrina systemet och har en central roll i att reglera och koordinera utvecklingen, funktionen och homeostasen av det kvinnliga respektive manliga reproduktiva systemet. De två huvudsakliga typerna av könshormoner är androgener (t.ex. testosteron) och estrogener/progesteron (tillhörande östrogenerna). Androgenernas främsta källa hos män är testiklarna, medan östrogenerna och progesteron huvudsakligen produceras i äggstockarna hos kvinnor. Dock producerar båda könen både androgener och estrogener, även om nivåerna skiljer sig åt. Könshormonerna har en rad olika funktioner i kroppen, bland annat påverkar de skelettet, muskulaturen, huden, hjärtat och det centrala nervsystemet. De spelar också en viktig roll i könsspecifika karaktärsdrag och sexuell differentiering under fostertiden och vid puberteten.
Pituitary adenylate cyclase-activating polypeptide type I (PAC1) receptors are a type of G protein-coupled receptor that bind to and are activated by the neuropeptide pituitary adenylate cyclase-activating polypeptide (PACAP). PAC1 receptors play important roles in various physiological processes, including regulating the release of hormones from the pituitary gland, modulating pain perception, and influencing learning and memory. They are widely expressed throughout the body, including in the brain, spinal cord, and endocrine organs. PAC1 receptors have been shown to be involved in a number of disease states, including migraine, depression, and certain types of cancer.
"Hormonblockerare" är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att blockera eller minska verkan av hormoner i kroppen. Dessa läkemedel används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar och tillstånd, exempelvis cancerformer som är beroende av hormoner för att växa och fortleva, såsom bröstcancer hos kvinnor (brast Cancer) och prostatacancer hos män.
Hormonblockerare fungerar genom att hindra hormonreceptorer på cellerna från att binda till sina respektive hormoner, vilket förhindrar aktivering av signalvägar som leder till celldelning och tillväxt. I vissa fall kan hormonblockerare också minska produktionen av specifika hormoner i kroppen.
Exempel på hormonblockerare inkluderar:
* Aromatashinhibitorer, som används för att behandla bröstcancer hos kvinnor efter menopaus och minskar produktionen av östrogen i kroppen.
* Antiandrogener, som används för att behandla prostatacancer hos män och blockerar verkan av androgener (manskliga könshormoner) i prostatan.
* Gonadotropinfrisättande hormonanaloger (GnRH-analoger), som används för att behandla både bröstcancer hos kvinnor och prostatacancer hos män genom att minska produktionen av könshormoner i kroppen.
Det är viktigt att notera att hormonblockerare kan ha biverkningar, och används vanligtvis under övervakning av en läkare för att säkerställa deras effektivitet och att de används på rätt sätt.
Dexametason är ett starkt syntetiskt kortikosteroid, som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom inflammatoriska sjukdomar, autoimmuna störningar och allergier. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och påverkar därmed kroppens inflammatoriska svar.
Dexametason har en stark verkan och används ofta i lägre doser än andra kortikosteroider, eftersom det behövs mindre för att uppnå den önskade effekten. Det kan ges oralt, intravenöst eller som topisk behandling beroende på tillståndet och patientens individuella behov.
Liksom med andra kortikosteroider kan långvarig användning av dexametason leda till biverkningar, såsom ökad risk för infektioner, ökad svaghet i musklerna och benen, försämrad ämnesomsättning, höjd blodtryck och förhöjda blodsockernivåer. Därför bör användningen av dexametason övervakas noga och avbrytas så snart som möjligt för att undvika långvariga komplikationer.
I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.
'Sköldkörtelhormonreceptorer, beta' (Beta-adrenergiska receptorer) är en typ av G-proteinkopplade receptorer som binder till sköldkörtelhormonet trijodtyronin (T3) och dess aktiva form, tetrajodtyronin (T4). Dessa receptorer är primärt belägna i cellkärnan och när de aktiveras, påverkar de genuttrycket genom att modulera transkriptionsfaktorer. De beta-sköldkörtelhormonreceptorerna delas vanligtvis upp i tre subtyper: beta1, beta2 och beta3. Aktivering av dessa receptorer leder till en ökning av intracellulär cAMP (cyklisk adenosinmonofosfat) som i sin tur reglerar olika cellulära processer som metabolism, proteinkinasaktivering och celldelning.
Prolaktin-inhibitierande substans (PIH) receptorer, även kända som prolactin-release inhibiting factor (PRIF) receptorer eller som protirelinreceptorer, är en typ av dopaminreceptor. De aktiveras av hormonet protirelin och är involverade i regleringen av prolaktinföreningar i kroppen. Protirelin verkar hämmande på prolaktinsekreterande celler i hypofysen, vilket leder till sänkta prolaktinnivåer i blodet.
PIH-receptorer tillhör G protein-kopplade receptorerna (GPCR) och är kopplade till en specifik signaltransduktionsväg som involverar inhibition av adenylatcyklasen, vilket leder till minskad produktion av cAMP (cyklisk AMP). Dessa receptorer finns i höga koncentrationer i hypofysen och i mindre utsträckning i andra delar av kroppen.
Abnormaliteter i PIH-receptorernas funktion kan leda till störningar i prolaktinregleringen, vilket kan ha påverkan på reproduktiva funktioner, sömn och humör.
Insulin är ett hormon som produceras och sekreteras av de betaceller som finns i bukspottkörteln (pancreas). Det spelar en central roll i regleringen av blodsockernivåerna i kroppen. När vi intagit kolhydrater från maten bryts dessa ner till glukos i tarmen, som sedan absorberas in i blodet. Denna ökning av blodglukoskoncentrationen orsakar betaceller att släppa ut insulin, vilket stimulerar celler runt om i kroppen (i synnerhet lever-, muskel- och fettceller) att ta upp glukosen från blodet och använda den som energikälla eller lagra den som glykogen eller fettsyror. På så sätt hjälper insulin till att hålla blodsockernivåerna i balans och förhindrar att de stiger allt för högt. Insufficiens av insulin orsakar diabetes typ 1, medan resistans mot insulins effekter kan leda till diabetes typ 2.
In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.
Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).
"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).
Anti-Müllerska hormonet (AMH), även känt som Müllerska hormonet eller MIS (Müllerian Inhibiting Substance), är ett glykoproteinhormon som produceras av granulosa celler i äggstockarna hos foster hos däggdjur. Hormonet spelar en viktig roll under embryonal utvecklingen hos fostren, där det orsakar regression av Müllerska gångarna (ett par tunnväggiga rör som i normala fall utvecklas till äggstockarna och äggledare hos kvinnor).
AMH är ett viktigt biomarkör under fostertiden för att fastställa könsidentiteten, samt efter födseln för att bedöma ovarialreserven hos kvinnor. Nedsatt AMH-nivå kan vara ett tecken på en reducerad äggstockskapacitet och ökar risken för tidig menopaus.
Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.
Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.
PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.
RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.
Kroppslängd (anthropometry) definieras som den vertikala avståndet mellan toppen av huvudet (vertex) och planta pedis (sulcus calcanei), when the individual is in a standing position with heels together, looking straight ahead, and with knees and hips fully extended. Standard measurements are taken using a stadiometer and recorded to the nearest 0.1 cm.
'Kastrering' refererer til en kirurgisk procedure, hvor de reproduktive organer hos en individ af enten køn fjernes. Ved mænd (hanner) involverer dette normalt fjernelsen af testiklerne og kaldes ofte orchidectomi. Ved kvinder (hunner) involverer dette normalt fjernelsen af æggelederne, livmoderen og forovreste dele af vulven, og kaldes ofte ovariectomi, hysterektomi eller vaginektomi alt efter den specifikke type procedure.
Kastrering reducerer signifikant produktionen af de hormoner, der produceres i reproduktive organer, herunder testosteron hos mænd og østrogen hos kvinder. Dette kan have en række konsekvenser for den kastrerede individ, herunder reduceret seksuel lyst, muskelmasse og knoglemassetrangsbevarelse samt ændret adfærd og fysiologisk funktion.
Kastrering anvendes ofte i medicinske kontekster til at behandle eller forhindre visse sygdomme, herunder hormonrelaterede kræftformer som prøstatekræft hos mænd og bryst- eller endometriumskræft hos kvinder. Det anvendes også til at behandle seksuelt uønsket adfærd, herunder overdreven seksuel drift (satyrisme hos mænd og nymfomani hos kvinder). Endelig kan kastrering anvendes i dyr som en del af avlsprogrammer for at reducere uønsket reproduktion eller adfærd.
I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).
'Kortikotroper' er en betegnelse for de hormonproducerende celler i hypofysens forløb (adenohypofysen), som producerer og udskiller det hormon, der kaldes adrenocorticotrop hormon (ACTH). ACTH stimulerer bindevævskirtlen (kortex) i binyrene til at producere og udskille steroidhormoner, herunder cortisol, aldosteron og androgene. Kortikotrope celler udskiller også melanocytstimulerende hormon (MSH), som har en rolle i hudens pigmentering.
Hormoner i mag-tarmsystemet, också kända som enterohormoner, är signalmolekyler som produceras och sekreteras av celler i mag-tarmkanalen. De hjälper till att reglera en rad fysiologiska processer, inklusive ämnesomsättning, näringsabsorption, motilitet (rörelse) och homeostas (jämvikt) i det gastrointestinala systemet.
Exempel på hormoner i mag-tarmkanalen innefattar:
1. Gastrin: Stimulerar sekretionen av saltsyra från slidcellerna i magsäcken och motiliteten i magmuskulaturen.
2. Ghrelin: Ökar aptiten, stimulerar tillväxthormonutsöndringen och påverkar glukosmetabolismen. Produceras främst av magsäckscellerna.
3. Cholecystokinin (CCK): Stimulerar gallblåsan att contrahera och utsöndra gall, samt minskar aptiten genom att påverka hjärnan. Produceras av I-celler i duodenum och jejunum.
4. Secretin: Stimulerar produktionen av alkalisk vätska från bukspottkörteln för att neutralisera den sura maginnehållet som passerar in i tolvfingertarmen.
5. Motilin: Reglerar gastrointestinal motilitet och inducerar "gastrisk emptying" (magutvidgningsprocess). Produceras av MO-celler i duodenum och jejunum.
6. Serotonin: Har en roll i regleringen av smärta, aptit, sömn och humör. Majoriteten av serotonin i kroppen produceras i tarmarna.
Dessa hormoner arbetar tillsammans för att upprätthålla homeostas i gastrointestinala systemet och hjälpa till att reglera digestion, absorption och elimination av näringsämnen.
Laktotrope celler, även kända som prolaktinceller, är en typ av endokrina cell i framläppen i hypofysen, en liten Drüsgland som ligger i hjärnan. Dessa celler producerar och sekreterar hormonet prolaktin, som stimulerar produktionen av mjölk i brösten under amningstiden efter fostrets födelse. Laktotropa celler utgör ungefär 20-30% av alla endokrina celler i framläppen och deras aktivitet regleras av ett komplext system av neuroendokrina signaler, inklusive hormoner som dopamin, thyreoideastimulerande hormon (TSH) och estrogen.
Bromokriptin är ett ergolinlikt preparat som verkar som dopamin D2-receptorantagonist och agonist. Det används primärt för behandling av Parkinson sjukdom, men kan också användas för att behandla prolaktinom (en typ av hypofysk tumör) och akromegali (orörd growth hormone överproduktion). Preparatet kan också användas off-label för behandling av klimakteriebesvär hos kvinnor. Bromokriptin fungerar genom att stimulera dopaminreceptorerna i hjärnan, vilket hjälper att korrigera dopaminbristen som orsakas av Parkinson sjukdom eller andra tillstånd.
Somatotropinreceptorer, även kända som growth hormone receptors (GHR), är en typ av receptor i människokroppen som binder till det hormonellt aktiva peptidet somatotropin (tillväxthormon). Dessa receptorer finns på cellmembranen hos målceller och uttrycks i hög grad i lever, muskler och adipöst tissue. När somatotropin binder till sina receptorer aktiveras en signalkaskad inne i cellen, vilket leder till olika fysiologiska effekter såsom ökat vävnadsproteinsyntes, lipolys och insulinresistens. Dysfunktion eller mutationer i somatotropinreceptorerna kan leda till endokrina sjukdomar såsom akromegali eller dwarfism.
Macrophage migration inhibitory factors (MIFs) are a group of proteins and signaling molecules that play a crucial role in regulating the immune system's response to infection and inflammation. They work by inhibiting the movement or migration of macrophages, which are a type of white blood cell that plays an essential part in the body's defense against foreign invaders.
MIFs can interfere with the normal functioning of macrophages in several ways. For example, they can prevent macrophages from moving to the site of infection or inflammation, where they would normally help to eliminate pathogens and promote tissue repair. MIFs can also stimulate the production of pro-inflammatory cytokines, which can contribute to chronic inflammation and tissue damage if not properly regulated.
There are several different factors that can influence macrophage migration inhibitory activity, including:
1. Cytokines: Certain cytokines, such as tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) and interleukin-1 (IL-1), can stimulate the production of MIFs and enhance their ability to inhibit macrophage migration.
2. Chemokines: Some chemokines, which are signaling molecules that help to regulate immune cell movement, can also influence MIF activity. For example, CXCL4 (also known as platelet factor 4) has been shown to enhance MIF-mediated inhibition of macrophage migration.
3. Hormones: Certain hormones, such as cortisol and adrenaline, can affect MIF activity by modulating the expression of genes involved in MIF signaling.
4. Oxidative stress: High levels of oxidative stress, which can be caused by factors such as smoking, pollution, or chronic inflammation, have been shown to increase MIF production and activity.
5. Pharmacological agents: Certain drugs, including glucocorticoids and nonsteroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs), can influence MIF activity by modulating the expression of genes involved in MIF signaling or by directly inhibiting MIF function.
Understanding the factors that influence MIF activity is important for developing new therapies to target this pathway in diseases such as cancer, autoimmune disorders, and infectious diseases.
Inom medicin refererar ett inhibitor till ett ämne eller en substans som motverkar eller minskar en biologisk process, kemisk reaktion eller enzymatisk aktivitet inom organismen. Inhibitorer fungerar genom att binda till specifika enzymer, receptorer eller proteiner och på så sätt hämma deras funktion.
Det finns två huvudsakliga typer av inhibitorer: reversibla och irreversibla inhibitorer. Reversibla inhibitorer binder till enzymet temporärt och kan avskiljas, medan irreversibla inhibitorer bildar en kemisk bindning med enzymet som inte går att avbryta.
Exempel på reversibla inhibitorer inkluderar ofta läkemedel som används för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel ACE-hämmare som används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt. Irreversibla inhibitorer kan också användas som läkemedel, såsom penicillin, som är ett antibiotikum som binder till och förstör bakteriens cellväggar.
I allmänhet är inhibitorer viktiga för att reglera biologiska processer och hjälpa till att upprätthålla homeostas inom kroppen.
Cushing's syndrome, eller Cushings sjukdom, är ett tillstånd orsakat av för höga nivåer kortisol i kroppen under en längre tidsperiod. Det kan bero på att kroppen producerar för mycket kortisol, ofta på grund av en tumör i hypofysen eller binjurarna, eller orsakas av att en person tar för höga doser kortikosteroidmediciner under en längre tid.
Symptomen på Cushing's syndrome kan inkludera:
* Ökad fetma, särskilt runt magen och ansiktet
* Munvätskans förändringar, såsom tjockare läppar och mörka prickar på huden
* Hudförändringar, som rynkor, tunn hud, akne och lätta blåmärken
* Svaghet i musklerna och benen
* Högt blodtryck
* Ökad sömnighet
* Psykiatriska symtom, såsom depression, rastlöshet eller humörsvängningar
* Menstruationsstörningar hos kvinnor
* Ökad behåring hos kvinnor och minskad behåring hos män
* Svag benstyrka och ökad risk för frakturer
Cushing's syndrome kan vara livshotande om det inte behandlas, så det är viktigt att söka medicinsk vård om man misstänker att man har symtom på tillståndet. Behandlingen av Cushing's syndrome beror på orsaken och kan innebära kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling.
Securin är ett protein som spelar en viktig roll i celldelningen, eller mitosen. Det håller tillbaka separasen, ett annat protein, från att klista isär kromosomerna förrän cellen är redo för det. När celldelningen är nästan klar, aktiveras en proteas, som bryter ner securinet och släpper lös separasen för att slutligen separera systerchromatiderna, de två identiska dotterkromosomerna, från varandra.
Tyreotropa hormon (TTH) er ein hormon som produseres i hypofysen, den forre dela av pituitary gladsen. TTH stimulerer tyreoideaklanden til å produsere og sekretere tyroxin (T4) og triiodthyronin (T3), som er hormoner involvert i reguleringen av stoffskiftet og vekstens regulering hos mennesker. TTH-produksjonen stimuleres i sin tur av tyreoideastimulerende hormon (TSH) fra hypofysens bakre del, adenohypofysen.
'Kilben' er en norsk medisinsk betegnelse for en fraktur (brudd) i beneet, oftest brukt om en lang benbrudd som går igjennom skjelet i underbenets lengre del. Kilben kan være komplett eller inkomplett og oppstå som følge av en traumatisk hændelse, slik som et fall eller en ulykke. Symptomer på kilben kan omfatte smerte, svelling, blåhet, deformitet og vanskeligheter med å bevege benet. Behandlingen av kilben kan innebære immobilisering av benet ved bruddstellen, oftest gjennom anvendelse av en gips- eller splintbehandling, samt eventuelt kirurgisk behandling hvis det er behov for å fastsette benstykker med skruer og plater.
Placentahormoner är hormoner som produceras under graviditeten i moderkakan (placentan), som förser fostret med näring och skyddar det mot infektioner. De viktigaste placentahormonerna inkluderar:
1. Humant chorioniskt gonadotropin (hCG): Detta hormon produceras tidigt under graviditeten och hjälper till att upprätthålla graviditeten genom att signalera för äggstockarna att fortsätta producera progesteron. Nivåerna av hCG ökar snabbt under de första veckorna av graviditeten och kan mätas i blodet eller urinen för att diagnostisera en graviditet.
2. Progesteron: Detta hormon produceras av moderkakan under graviditeten och hjälper till att förbereda livmodern för fostrets utveckling genom att öka blodflödet, minska muskelaktiviteten i livmoderväggarna och förhindra framtida ägglossningar. Progesteron påverkar också fostrets tillväxt och hjälper till att reglera immunsystemet så att det inte attackerar fostret som en främmande kropp.
3. Östrogen: Moderkakan producerar också östrogen under graviditeten, som hjälper till att stödja fostrets tillväxt och utveckling av könsorganen. Östrogen påverkar även moderkakans blodflöde och hjälper till att förbereda bröstarna för amning.
4. Humant placentalt laktogen (hPL): Detta hormon produceras under graviditeten och är viktigt för fostrets tillväxt och utveckling. HPL påverkar också moderkakans blodflöde och hjälper till att reglera glukosnivåerna i moderns kropp.
5. Relaxin: Moderkakan producerar även relaxin under graviditeten, som är viktigt för att förbereda kroppen för förlossning. Relaxin löser upp ligament och muskler i bäckenet och hjälper till att öka blodflödet till fostret.
Dessa hormoner arbetar tillsammans för att stödja fostrets tillväxt och utveckling under graviditeten och förbereda moderns kropp för förlossning och amning.
'Hypofys-binjureaxel' (Hypophyse-Nebennierenrinden-Achse) är ett endokrin system som består av hypofysen (hjärnbarksunderlägg) och binjurarna (nefroner och kortex). Dessa två endokrina organ kommunicerar med varandra och andra kroppsfunktioner genom att producera och sekretera hormoner.
Hypofysen är indelad i två delar: framlob (adenohypofys) och baklob (neurohypofys). Framlobben producerar och sekreterar sex olika typer av hormoner, inklusive TSH (tyreoideastimulerande hormon), ACTH (adrenocorticotrop hormon), FSH (folikelstimulerande hormon), LH (luteiniserande hormon), prolaktin och growth hormon (tillväxthormon). Baklobben lagrar och sekreterar två hormoner, oxytocin och antidiuretiskt hormon (ADH).
Binjurarna består av två delar: binjurebarken (kortex) och binjuremärgen (medulla). Binjurebarken producerar och sekreterar tre olika typer av steroidhormoner, inklusive glukokortikoider (som kortisol), mineralokortikoider (som aldosteron) och androgener (som testosteron). Binjuremärgen producerar och sekreterar katekolaminer, som adrenalin och noradrenalin.
Hypofys-binjureaxeln fungerar genom att hypofysen reglerar binjurarnas hormonproduktion genom att producera och sekretera de olika typerna av hormoner som nämnts ovan. Till exempel stimulerar ACTH från hypofysen binjurebarken att producera mer kortisol, och ADH från hypofysen reglerar vattenbalansen i kroppen genom att påverka binjurarnas sekretion av urin. Om ett fel uppstår i hypofys-binjureaxeln kan det leda till en rad olika sjukdomar och symptom, beroende på vilken del av axeln som är drabbad.
Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.
The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.
The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.
The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.
In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.
Tyreotropin, eller TSH (Thyroid-stimulating hormone), är ett hormon som produceras och secreteras av adenohypofysen, en del av hypofysen, en liten endokrin gland i hjärnan. TSH reglerar produktionen och frisättningen av tyroida hormoner, trijodtyronin (T3) och thyroxin (T4), från sköldkörteln.
TSH agerar genom att binda till specifika receptorer på ytan av celler i sköldkörteln, vilket initierar en signaltransduktionsväg som leder till ökat syntes och frisättning av T3 och T4. Nivåerna av dessa tyroida hormoner i blodet kontrollerar feedbackmekanismen för TSH-produktionen, vilket innebär att när nivåerna av T3 och T4 är höga minskar produktionen av TSH och tvärt om.
Betaunderenheten (beta-subenheten) refererar till den specifika underenheten av TSH-molekylen som innehåller aktiva aminosyroransamlingar som är involverade i hormonets funktion. Denna betaunderenhet kombineras med alfa-underenheten för att bilda fullständiga TSH-molekyler.
'Sköldkörtelhormonreceptorer, alfa' refererar till en typ av receptor som binder till sköldkörtelhormonet adrenergt hormon-liket peptid (ALP), också känt som adrenomedullin. Dessa receptorer är G-proteinkopplade receptorer och delas in i tre undergrupper: alpha-1, alpha-2 och alpha-3.
Alpha-1-sköldkörtelhormonreceptorerna är involverade i regleringen av blodflödet, ökat tryck och småkärlsvasodilation. De aktiveras av både ALP och noradrenalin och leder till en ökning av intracellulärt calcium som orsakar kontraktion av glatt muskelceller i blodkärlen.
Alpha-2-sköldkörtelhormonreceptorerna är involverade i negativ feedback-regleringen av noradrenalinrelease från sympatiska nervändar och påverkar också insulinsekretion, glukagonutsöndring och lipolys.
Alpha-3-sköldkörtelhormonreceptorerna är mindre välstuderade än de andra två undergrupperna, men de verkar vara involverade i regleringen av cellproliferation och differentiering.
Bukspottkörtelhormoner, också kända som gastrin, är hormoner som produceras och secretieras av G-cellerna i magsäckens bakre vägg. Dessa hormoner stimulerar frisättningen av mag juice, en syrahaltig vätska som hjälper till att bryta ned maten i magsäcken.
Gastrin har också andra funktioner, inklusive stimulering av cellernas tillväxt och proteinklyvning i magsäcken. Förhöjda nivåer av bukspottkörtelhormoner kan orsaka överproduktion av mag juice, vilket kan leda till symptom som Magkatarr, illamående och kräkningar. Låga nivåer av gastrin kan orsaka magsyrabrist och andra magrelaterade problem.
Endorfiner är kroppsegena peptider som fungerar som neurotransmittorer och neuropeptidhormoner. De produceras naturligt i kroppen, särskilt i hypofysen och binjuremärgen, och har en smärtlindrande effekt samt kan framkalla känslor av välbefinnande och glädje. De utsöndras till exempel vid fysisk aktivitet, stress, smärta och orgasm. Deras roll innefattar även att reglera hunger, aptit, sömnsättning och immunförsvaret.
Insekthormoner är signalmolekyler som produceras och secreteras av insekters endokrina system. De reglerar olika fysiologiska processer såsom utveckling, tillväxt, metabolism och reproduktion. Exempel på insekthormoner är ekdyson, juvenilhormon och hormonet som styr könsutvecklingen hos hanar, välkänt som 20-hydroksyecdyson. Dessa hormoner binder till specifika receptorer i målcellerna och utövar sin effekt genom att påverka genuttrycket i cellen. Det är värt att notera att vissa insekthormoner kan ha en strukturell och funktionell likhet med hormoner hos däggdjur, men deras mekanismer av verkan kan vara olika.
Testosteron och andra androgena hormoner som produceras i testiklarna kallas för "testikelhormoner". Testosteron är det primära manliga könshormonet och spelar en viktig roll i utvecklingen och funktionen av de manliga könsorganen, ökad muskelmassa, ökad benstyrka, spermieproduktion, sexuell lust, samt hårväxt på kroppen och ansiktet. Andra androgena hormoner som produceras i testiklarna inkluderar androstendion och dihydrotestosteron, vilka också har en betydande roll i männens könsutveckling och sexuella funktion.
'Kilbenshåla' är ett slanguttryck och används inte inom medicinen. Det finns dock en medicinsk diagnos som kan relateras till symptomen som ofta förknippas med detta uttryck, nämligen bukgirigt (akut magsäcksdilatation). Bukgirigt är ett tillstånd där magsäcken är utvidgad och fylld med gas eller vätska, vilket kan orsaka smärta, illamående och kräkningar. Detta kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd, såsom mag-tarm-obstruktioner, gastroenterit, överätning eller neurologiska sjukdomar som exempelvis multipel skleros.
Orkiektomi är en kirurgisk procedure där en del eller hela en av de två körtlarna i halsen, salivkörtlarna (kallade också orektider), till exempel den stora svalgkörteln (parotis), tas bort. Orkiektomi kan utföras av medicinska skäl såsom att behandla eller förebygga återkommande infektioner i körteln, att ta bort godartade eller elakartade tumörer eller cystor, eller för att undersöka en sjukt körtel. Proceduren utförs vanligtvis under allmänbedövning och kräver ofta en övernattning på sjukhus efter operationen. Efter operationen kan patienten uppleva smärta, svullnad och nedsatt munöppning, men detta tenderar att förbättras över tiden.
En missensmutation är en typ av genetisk mutation där en enda nukleotid (en building block i DNA) byts ut, vilket resulterar i att den kodade aminosyran i proteinets sekvens blir felaktig. Detta kan ha olika konsekvenser beroende på var i genen mutationen sker och hur viktig den felaktiga aminosyran är för proteinet. I värsta fall kan det leda till att proteinet inte kan utöva sin funktion korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar eller abnormaliteter.
Estrus, även känt som "löpare" eller "hetta", är ett begrepp inom djurmedicin och beteendeforskning. Det refererar till den fas i en honas menstruationscykel då hon är sexuellt receptiv och kan bli befruktad. Under estrus uppvisar honan ofta specifika beteendemönster, såsom ökat flirtande med hannar eller ett ökat uttryck av sin genitalöppning. Den exakta varaktigheten och frekvensen av estrus kan variera mellan olika djurarter. I människor motsvaras estrus av den så kallade "ovulationscykeln", under vilken kvinnan är fruktsam, men i motsats till de flesta andra djurarter uppträder det inga tydliga beteendemönster som visar att en kvinna befinner sig i denna fas.
Hormoni hos ryggradslösa djur är signalmolekyler som produceras och secreteras av endokrina celler i endokrina organ eller glandulae, och som transporteras via kroppsvätskor till målceller där de binder till specifika receptorer och utövar en biologisk effekt. Hormonerna hos ryggradslösa djur kan ha strukturella och funktionella likheter med hormoner hos ryggradsdjur, men deras produktion, reglering och mekanismer för signalering kan variera.
Exempel på hormonsystem hos ryggradslösa djur inkluderar juvenilhormonet och ecdysonet hos leddjur som reglerar utveckling, tillväxt och metamorfos, och diuretiska hormonet hos insekter som reglerar vatten- och saltbalansen. Även om det finns en stor mångfald av hormonsystem hos ryggradslösa djur, så är det fortfarande mycket att lära om deras specifika funktioner och mekanismer för reglering.
Beta-endorfiner är en typ av endogen peptidhormon, som produceras i kroppen och binder till opioidreceptorer i centrala nervsystemet (CNS). De har en smärtlindrande effekt och kan också påverka sinnesstämning, känslor och minnesfunktioner. Beta-endorfiner är en del av endorfinfamiljen, som också inkluderar alfa-, gamma- och delta-endorfiner. Dessa peptider produceras naturligt i kroppen och hjälper till att reglera smärta, stress, emotionell respons och andra fysiologiska processer.
Organstorlek är ett mått på storleken på olika organ i kroppen, ofta uttryckt i volymen (till exempel i kubikcentimeter, cm3) eller i vikt (till exempel i gram, g). Organens storlek kan variera mellan individer beroende på en rad faktorer som kön, ålder, genetiska faktorer och hälsostatus. I vissa fall kan organens storlek användas som ett sätt att bedöma hälsan hos en individ, till exempel när man mäter storleken på levern för att undersöka om den är utsatt för skada eller sjukdom.
En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.
Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.
Diabetes insipidus är ett sällsynt endokrint tillstånd som orsakas av brist på hormonet antidiuretiskt hormon (ADH) eller bristande respons hos njurarna på detta hormon. Detta leder till en patologisk ökning av duriten och polyuri, det vill säga att personen urinerar mycket och får i sig mycket vätska för att kompensera.
Det finns två huvudtyper av diabetes insipidus: central diabetes insipidus och nefrogen diabetes insipidus. Central diabetes insipidus orsakas av brist på ADH-produktion i hypofysen, medan nefrogen diabetes insipidus beror på en nedsatt funktion hos njurarna att svara på ADH.
Det är viktigt att skilja diabetes insipidus från diabetes mellitus, som är ett mycket vanligare tillstånd som kännetecknas av höga blodsockernivåer och ofta orsakas av insulinresistens.
Vasoaktivt intestinalt peptid (VIP) är ett neuropeptidhormon som har funktioner både som neurotransmittor och vasodilator. Det utsöndras av nervceller i mag-tarmsystemet, hjärnan och andra delar av kroppen. VIP verkar främst genom att binda till specifika receptorer på blodkärlens yta, vilket orsakar vasodilation (dilatering av blodkärlen) och ökar blodflödet i de drabbade områdena. Det har också visat sig ha effekter på immunsystemet, ämnesomsättningen och celltillväxten. VIP är involverat i en rad fysiologiska processer, däribland regleringen av magsaftssekretion, tarmrörelser och blodflöde i mag-tarmsystemet.
"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.
Betalipotropin (BLTP) är ett peptidhormon som bildas i människokroppen. Det produceras som en del av proopiomelanocortin-proteinet (POMC), som även är prekursor till andra hormoner såsom adrenokortikotrop hormon (ACTH) och endorfiner.
BLTP har visat sig ha en viktig roll i regleringen av lipidmetabolism, särskilt cholesterol- och fettsyrumedlen. Det stimulerar bland annat produktionen av lipoproteinlipas, ett enzym som bryter ner lipoproteiner och frigör fettsyror som kan användas som energikälla eller lagras i kroppen.
Det är värt att notera att forskningen kring BLTP fortfarande är relativt begränsad, och det finns fortfarande mycket att lära om dess exakta funktioner och mekanismer i kroppen.
Cyclic AMP, eller cAMP (cyclisk adenosinmonofosfat), är ett second messenger-molekyl som spelar en viktig roll i cellsignalering inom organismen. Det bildas inifrån cellen när en hormonreceptor på cellmembranet aktiveras av ett hormon, till exempel glukagon eller adrenalin. Aktiveringen av receptorn leder till att en G-proteinkomplex kopplad till receptorn aktiveras, vilket i sin tur aktiverar en enzymkomplex kallad adenylatcyklas. Adenylatcyklasen konverterar ATP till cAMP, som sedan fungerar som en signalsubstans inom cellen och aktiverar olika proteinkinas-enzymkomplex. Dessa komplex kan leda till olika fysiologiska respons, beroende på vilket hormon som initialt aktiverade receptorn. När signalsubstanserna cAMP har utfört sin funktion bryts de ned av fosfodiesteras-enzymkomplex, varpå signalsystemet återgår till det ursprungliga tillståndet.
Tyreoperoxidase (TPO) er ein enzym som fungerer som ein katalysator i produksjonen av skjoldbruskkjeretshormonet. Det er lokalisert i folikelcellene i skjoldbruskkjerten og er viktig for konverteringen av jodid til jod, som er en grunnleggende prosess i syntesen av skjoldbruskkjeretshormoner. Tyreoperoxidas kan også spille en rolle i immunforsvaret og ha bakteriedrapsfunksjon. Dypere medisinske definisjoner vil typisk inneholde mer detaljert informasjon om strukturen, funksjonen, reguleringen og klinisk signifikans av tyreoperoxidas.