OrganismerKemikalier och läkemedel
Acidithiobacillus thiooxidansAcidothiobacillusWolframföreningarThiobacillusSvavel
Acidithiobacillus thiooxidans
'Acidithiobacillus thiooxidans' är en gramnegativ, strikt aerob bakterie som oxiderar svavel till svavelsyra och spelar därför en viktig roll i den biologiska svavelkretsloppet. Denna bakterie trivs optimalt i sura miljöer med ett pH runt 3-4 och kan hittas i mineralförekomster som gruvor, mineralhaltiga vatten och mark. 'Acidithiobacillus thiooxidans' används också inom bioteknik för att bryta ned svavelinnehållande mineraler och metallurgiska processer.
Acidothiobacillus
'Acidithiobacillus' är ett släkte av bakterier som är specialiserade på att oxidera svavel och metalljoner i syrefattiga miljöer med lågt pH, till exempel gruvor och andra mineralkällor. De flesta arterna i släktet kan leva i extremt sura förhållanden (pH ≤ 3) och använder svavel som energikälla genom att oxidera det till svavelsyra, vilket sänker pH-värdet ytterligare. Deras förmåga att utvinna energi från metalljoner och svavel gör dem användbara inom biomining och andra biotekniska tillämpningar.
Wolframföreningar
Wolfram syndrom, eller Wolframföreningar, är en sällsynt autosomalt recessivt genetisk sjukdom som kännetecknas av diabetes insipidus, diabetes mellitus, optikus atrofi och näthinnesjukdom (DIDMOAD).
Thiobacillus
Thiobacillus är ett släkte av svavelbakterier som utför oxidation av svavelväte (H2S) och sulfider till svavelsyra (H2SO4). Dessa bakterier lever i miljöer med låga pH-värden, till exempel i syrerika sjöar, mark och mineraler. De kan också orsaka korrosion av metaller genom att producera svavelsyra som en biprodukt under sin näringsupptagning.
Svavel
Svavel (S) är ett icke-metalliskt grundämne som förekommer naturligt i naturen och är en essentiell näringsämne för levande organismer. Det är ett giftigt, illaluktande, gulaktigt gas vid rumstemperatur och omvandlas till en fast, vit substans under lägre temperaturer. Svavel förekommer i proteiner och som svavelkväveföreningar i levande växter och djur. Det används också inom industrin för att producera svavelsyra, kemikalier, gummi, pesticider och som desinfektionsmedel.
'Acidithiobacillus thiooxidans' är en gramnegativ, strikt aerob bakterie som oxiderar svavel till svavelsyra och spelar därför en viktig roll i den biologiska svavelkretsloppet. Denna bakterie trivs optimalt i sura miljöer med ett pH runt 3-4 och kan hittas i mineralförekomster som gruvor, mineralhaltiga vatten och mark. 'Acidithiobacillus thiooxidans' används också inom bioteknik för att bryta ned svavelinnehållande mineraler och metallurgiska processer.

'Acidithiobacillus thiooxidans' är en gramnegativ, strikt aerob bakterie som tillhör proteobacteria. Denna bakterie är känd för sin förmåga att oxidera svavel till svavelsyra och livnär sig på svavelhaltiga ämnen som förekommer i mineralfyndigheter, exempelvis pyrit. Bakterien trivs i sura miljöer med ett pH-värde mellan 1 och 5. Den kan spela en viktig roll i biologisk svaveloxidation och har potential att användas i bioremediering av svavelhaltiga avfall.

'Acidithiobacillus' är ett släkte av bakterier som är specialiserade på att oxidera svavel och metalljoner i syrefattiga miljöer med lågt pH, till exempel gruvor och andra mineralkällor. De flesta arterna i släktet kan leva i extremt sura förhållanden (pH ≤ 3) och använder svavel som energikälla genom att oxidera det till svavelsyra, vilket sänker pH-värdet ytterligare. Deras förmåga att utvinna energi från metalljoner och svavel gör dem användbara inom biomining och andra biotekniska tillämpningar.

"Acidithiobacillus" er en genus av bakterier som lever i syrereiche miljøer, for det meste i vann med lav pH. Disse bakteriene kan oxidere svovel og svovelsyre til sulfat og produserer som et biprodukt protoner, noe som fører til en further lowering av pH i deres omgivelser. De er kjente for å spille en viktig rolle i biokjemiske prosesser som naturals sulfid oxidasjon og kan også være involvert i mineralomsatting og korrosjon av metalliske overflater.

Bakteriene i "Acidithiobacillus"-genera er gramnegative, aerobe stavformige organismer som typisk er 0,3–1,0 mikrometer i diameter og 1,0–3,0 mikrometer i lengde. De har en simpel cellopbygning med en cellemur og et flagell for selvbevegelse. Disse bakteriene kan overleve under strenge voksneforhold, inkludert lavt pH, høy koncentrasjon av svovel og metalliske ioner, og lave temperaturer og næringsfattige forhold.

Denne genera inneholder noen velkjente arter som "Acidithiobacillus ferrooxidans" og "Acidithiobacillus thiooxidans", som har blitt studert i flere årtier på grunn av deres evne til å oksidere jern- og svovelforbindelser. Disse bakteriene har vært brukt i biomining, et prosess hvor de hjelper til å utvinne metaller fra malmer gjennom mikrobielle aktivitet. I tillegg kan disse organismaene også være involvert i korrosjon av metalliske overflater og forurening av vannmiljøer med svovelsyre.

Wolfram syndrom, eller Wolframföreningar, är en sällsynt autosomalt recessivt genetisk sjukdom som kännetecknas av diabetes insipidus, diabetes mellitus, optikus atrofi och näthinnesjukdom (DIDMOAD).

Wolfram syndrom, eller Wolfram föreningar, är en sällsynt genetisk neurologisk sjukdom som först beskrevs av svensk-brittiske läkaren och forskaren Hans Werner Wolfram 1938. Sjukdomen kännetecknas av fyra huvudsakliga symtom: diabetes insipidus, diabetes mellitus, optisk atrofi och näthinnesjukdom (DIDMOAD).

Diabetes insipidus orsakas av en brist på hormonet antidiuretiskt hormon (ADH), vilket leder till ökad urinproduktion och törst. Diabetes mellitus är en sjukdom där kroppen inte producerar tillräckligt med insulin eller blir resistent mot insulinet, vilket orsakar höga nivåer socker i blodet. Optisk atrofi innebär att näthinnan skadas och förlorar sin funktion, vilket kan leda till synförlust. DIDMOAD står för diabetes insipidus, diabetes mellitus, optisk atrofi och näthinnesjukdom.

Wolfram syndrom orsakas av mutationer i genen WFS1, som kodar för ett protein som hjälper till att reglera cellernas energibalans och skydda dem från skada. Denna sjukdom är autosomalt recessivt, vilket betyder att en individ måste ha två kopior av den skadliga genen för att utveckla sjukdomen. Wolfram syndrom drabbar ungefär 1 på 500 000 personer världen över och är vanligare hos släktingar till en individ med sjukdomen.

Thiobacillus är ett släkte av svavelbakterier som utför oxidation av svavelväte (H2S) och sulfider till svavelsyra (H2SO4). Dessa bakterier lever i miljöer med låga pH-värden, till exempel i syrerika sjöar, mark och mineraler. De kan också orsaka korrosion av metaller genom att producera svavelsyra som en biprodukt under sin näringsupptagning.

Thiobacillus är ett släkte av bakterier som tillhör proteobacteria. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att oxidera svavel, och de spelar en viktig roll i naturliga svavelcykler. Några arter av Thiobacillus kan också utnyttjas kommersiellt inom till exempel bioremediering för att rena avloppsvatten eller behandla gruvor med höga halter av svavelhaltiga mineraler.

Svavel (S) är ett icke-metalliskt grundämne som förekommer naturligt i naturen och är en essentiell näringsämne för levande organismer. Det är ett giftigt, illaluktande, gulaktigt gas vid rumstemperatur och omvandlas till en fast, vit substans under lägre temperaturer. Svavel förekommer i proteiner och som svavelkväveföreningar i levande växter och djur. Det används också inom industrin för att producera svavelsyra, kemikalier, gummi, pesticider och som desinfektionsmedel.

Själva grundämnet svavel (symbol: S) är inte direkt relaterat till medicin, men vissa svavelhaltiga kemiska föreningar kan ha medicinska användningsområden. Här följer en definition av en sådan svavelhaltig substans som kan användas inom medicinen:

Sulfasalazin: En läkemedelssubstans som används huvudsakligen för behandling av kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), till exempel Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Sulfasalazin är en kombination av två andra substanser, 5-aminosalicylsyra (5-ASA) och sulfapyridin, som tillsammans har antiinflammatoriska egenskaper. När sulfasalazin tas upp i kroppen splittras den upp till 5-ASA och sulfapyridin, där 5-ASA verkar direkt på tarmslemhinnan för att minska inflammationen.