"Acetal" er en type av kjemisk forbindelse som dannes ved reaksjon mellom en aldehyd og to alcoholgrupper. Denne typen forbindelsen inneholder en funksjonell gruppe bestående av to karbonringer med en syreetert (etat) i midten, derav navnet "acetal". Acetaler er ofte stabilere enn aldehyder og kan dannes ved en reversibel kemisk reaksjon. De brukes ofte som beskyttende grupper i organisk syntese for å hindre omsatting av aldehyder under bestemte reaksjonssteg.

Inom organisk kemi kan "fenomen" vara relaterat till olika observationer, egenskaper eller reaktioner hos organiska föreningar. Ett exempel på ett fenomen inom organisk kemi är aromaticitet, som är en särskild stabiliserande effekt hos vissa cykliska strukturer, såsom bensen. Aromaticiteten orsakas av elektronernas delokaliserade distribution runt cykeln och följer Hückels regel. Detta fenomen leder till en extra stabilitet hos aromatiska föreningar jämfört med motsvarande alifatiska föreningar. Andra exempel på fenomen inom organisk kemi kan vara stereoisomeri, where two or more molecules have the same molecular formula but different arrangements of atoms in space, and reactivity differences between various functional groups.

Stereoissomerisme er en type isomeri, hvor to eller flere molekyler har samme kemiske formel men forskellige rumlige arrangementer af deres atomer. Disse forskelle i rumlig placering fører til forskelle i de fysiske og kemiske egenskaber hos de enkelte isomere, herunder smeltepunkt, kogepunkt, polaritet, reaktivitet og andre faktorer.

I speciel kan stereoissomerisme forekomme i molekyler med dobbeltbindinger eller cykliske strukturer, hvor de kan eksistere som enten cis-trans (eller E/Z) isomere eller som enantiomerer. Cis-trans isomeri opstår når der er to forskellige substituenter på hver side af en dobbeltbinding, og de kan være placeret enten i en cis-konfiguration (hvor de er på samme side) eller en trans-konfiguration (hvor de er på modsatte sider). Enantiomerer opstår når der er et chiral center i molekylet, hvilket betyder at det har fire unikke substituenter. Disse to enantiomerer er spejlvendte billeder af hinanden og kan ikke overlægges.

Stereoissomerisme har stor relevans inden for farmakologi, da de forskellige stereoisomere former af et molekyle ofte har forskellige farmakologiske effekter. For eksempel kan en stereoisomer have ønskværdige terapeutiske effekter, mens den anden isomer kan være uvirksom eller endda skadelig. Derfor er det vigtigt at have en forståelse af stereoissomerisme og hvordan det påvirker de farmakologiske egenskaber af et molekyle.

Plasmalogener är en typ av fosfolipider som innehåller en speciell typ av fettsyra, känd som en omega-3-fettsyra, som är bundet till en glycerolbacke via en särskild bindning, känd som en vinyleterbindning. De flesta fosfolipider innehåller i stället en esterbindning mellan fettsyran och glycerolen. Plasmalogener är vanligt förekommande i yttre membranet hos alla celler, men de är särskilt rikliga i hjärtmuskulatur, nervceller och retinalceller i ögat. De har visats ha viktiga funktioner för cellytiska processer som signalöverföring, andning och celldelning. Plasmalogener kan även agera som antioxidanter och hjälpa till att skydda cellmembranen från skada.

Luciferin och eldflugor är två separata begrepp inom biologi och medicin. Luciferin är ett organisk molekyl som förekommer hos vissa djur och bakterier, och som kan oxideras till en exciterad syrgasmolekyl som sedan avges som ljus. Detta fenomen kallas bioluminiscens.

Eldflugor är en grupp insekter som tillhör ordningen tvåvingar (Diptera) och familjen myggor (Culicidae). De flesta arter av eldflugor är inte lysande, men det finns ett fåtal undantag. Det mest kända exemplet är släktet *Photuris*, som inkluderar den nordamerikanska eldflugan (*P. versicolora*). Dessa arter kan producera bioluminiscens genom att oxidera en speciell typ av luciferin med hjälp av ett enzym som kallas luciferase.

Sålunda är "Luciferin, eldfluga" ingen medicinsk term, men det finns vissa arter av eldflugor som kan producera bioluminiscens med hjälp av luciferin.

Organisk kemi er en gren av kjemien som handler om studien av klorofyllfrie (icke-grønne) forbindelser, der typisk inneholder koolstoff, brannstoffer, sukker, fedtstoffer, proteiner og mange typer syntetiske materialer. Disse forbindelsene har ofte komplekse molekylære strukturer med kovalente bindinger mellom koolstofatomer og andre atomer som waterstoff, il, svovel, fosfor, azot og halogen. Organisk kemi er en viktig del av biokjemien og har mange praktiske anvendelser innenom medicinen, industrien og teknologien.

I medicinen, refererer "ringsluiting" til en type defekt i et molekyle, hvor to ender af samme molekyle er bundet sammen og danner en sluttet ringstruktur. Dette sker oftest, når der dannes en kemisk binding mellem de to ender, der normalt ville have været frie.

Et eksempel på en ringsluiting er i et peptid eller protein, hvor det sidste aminosyre sidekæde (R-gruppen) af den ene aminosyrekæde reagerer med starten af samme peptid/protein kæde og danner en cyklisk struktur. Ringsluitinger kan også findes i visse typer lipider, kulhydrater og andre biomolekyler.

Ringsluinger kan have betydning for molekylers funktion, stabilitet og farmakologiske egenskaber. For eksempel kan ringsluinger i nogle medicinske forbindelser forbedre deres evne til at passere cellernes membraner og øge deres biodynæmik.

Bensylidenföreningar är en typ av organiska föreningar som innehåller en bensylgrupp (C6H5CH2-) kopplad till en dubbelbindning. Den allmänna formeln för en bensylidenförening är R-CH=CH-Ph, där R representerar ett kolvätekedja och Ph står för en bensylgrupp.

Dessa föreningar är intermediater i flera organiska reaktioner och har också använts som byggstenar inom syntesen av komplexa organiska molekyler. Bensylidenföreningar kan vara instabila och reaktiva, men de kan stabiliseras genom att addera en funktionell grupp till den dubbelbindande kolatomens kolvätesida.

Det är värt att notera att bensylidenföreningar inte ska förväxlas med bensyliumjoner, som är en karbokation med formeln C6H5CH2+. Bensyliumjoner är mycket reaktiva och förekommer vanligtvis endast som intermediater i kemiska reaktioner.

Paraldehyd är ett läkemedel som tillhör gruppen kolhydratlösningar och används främst som sövmedel. Det är en kondenserad sockerlösning som innehåller huvudsakligen paraldehyd, en cyklisk etanoltrimer (tre enheter etanol bundna tillsammans). Paraldehyd har sedvanligen använts som ett sövmedel vid kortare operationer och medicinska undersökningar.

Ibland kan paraldehyd även ge en viss smärtstillande effekt, men det är inte huvudindikationen för dess användning. Läkemedlet ges vanligen som intravenös injektion eller rektal ( genom rumpunkten) tillämpning.

Varning: Paraldehyd bör endast användas under kontroll av en läkare på grund av riskerna för allvarliga biverkningar och komplikationer, såsom andningsstillestånd, hjärtarytmier och skada på lever och njurar.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

Själva begreppet "svavelsyra" används inte som en medicinsk diagnos, men svavelsyra är ett ämne som kan vara involverat i vissa medicinska tillstånd eller behandlingar. Medicinskt talat kan man tala om "svavelväteoxid" istället för svavelsyra, eftersom det är den gasformiga komponenten av svavelsyra som kan ha medicinska inverkan.

Svavelväteoxid (SO2) är en gas som bildas när svavel bränns och som kan orsaka andningssvårigheter, särskilt hos personer med astma eller andra lungsjukdomar. Långvarig exponering för höga nivåer av svavelväteoxid kan också skada lungorna och öka risken för respiratoriska sjukdomar.

I vissa medicinska sammanhang kan svavelväteoxid användas som en behandling för personer med kronisk lungsjukdom, eftersom inandning av låga koncentrationer av gasen kan hjälpa att öppna upp de smala luftvägarna i lungorna och underlätta andningen.