'Foster' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett socialt eller beteendemässigt fenomen. Ordet refererar till att ta hand om och uppfostra någon annans barn som om det vore ditt eget. Det kan ske formellt genom en fosterföräldraprogram varvid barnet placeras i ett hem av sociala myndigheter, eller informellt genom familjemedlemmar eller vänner.

I medicinskt hänseende kan man tala om fostran i samband med att en fosterdiagnos ställs under graviditeten, vilket innebär att det förekommer en abnormal utveckling hos fostret. Men själva termen 'foster' används inte som ett medicinskt begrepp för att beskriva en persons tillstånd eller diagnos.

'Campylobacter fetus' är en art av bakterier som tillhör släktet *Campylobacter*. Dessa bakterier är gramnegativa, spiralformade och rörliga. De kan orsaka infektionssjukdomar hos människor, framförallt gastroenterit (mag-tarmsjuka) som kännetecknas av diarré, buksmärta och feber. 'Campylobacter fetus' kan även i sällsynta fall orsaka systemiska infektioner såsom blodförgiftning (sepsis).

Infektionen hos människor beror oftast på födoämnesburen smitta, framförallt från ocookat kött, speciellt fågelkött, men även från kontaminerade vattenvägar och djur. För att undvika infektion rekommenderas god köks- och personlig hygien samt att tillaga köttet fullständigt.

Det är värt att notera att 'Campylobacter fetus' kan vara en zoonotisk patogen, vilket betyder att den kan överföras mellan djur och människor.

*Tritrichomonas foetus* är en encellig parasit som orsakar en sexuellt överförbar infektionssjukdom hos nötkreatur, kallad *trichomoniasis*. Denna protozoiska parasiten lever och förökar sig i slidan hos kor och börjar oftast med att kolonisera slidkörteln (*cervix*). Hos dräktiga kor kan den leda till abort eller födsel av död- eller sjuka ungar. Infektionen överförs vanligtvis mellan djur under parningen och är en viktig orsak till infertilitet hos nötkreatur.

Det är värt att notera att *Tritrichomonas foetus* inte är samma parasit som den som orsakar humant trichomonas, som vanligtvis orsakas av arten *Trichomonas vaginalis*.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Fostrets sjukdomar, även kända som congenitala anomalier eller birth defects, är avvikelser eller strukturella eller funktionella fel hos ett barn som föds. Dessa avvikelser kan vara medfödda, vilket betyder att de uppstår under fostertiden, vanligtvis på grund av genetiska faktorer, infektioner, exponering för skadliga miljöfaktorer eller kombinationen av dessa. Fostrets sjukdomar kan vara milda och lätta att behandla, eller så allvarliga att de kan hota barnets överlevnad eller livslängd. De kan påverka alla delar av kroppen och kan variera från hjärtsjukdomar, neurologiska störningar, missbildningar av skelettet till sensoriska problem som syn- och hörselnedsättningar.

I medicinsk kontext betyder "fosterålder" den tid som ett foster lever och växer inuti moderns livmoder, mätt i veckor eller månader. Den genomsnittliga fosteråldern är 40 veckor (ungefär 9-10 månader) från konception till förlossning. Förlossning före den 37:e veckan räknas som för tidig fosterdöd (preterm fetal dödfödd), och efter den 42:a vecka räknas som postmature fosterdöd.

Fosteråldern är en viktig faktor att ta hänsyn till när man bedömer ett fosters hälsa, utveckling och risk för komplikationer under graviditeten och vid förlossningen.

En ultraljudsundersökning av fostret är en icke-invasiv diagnostisk teknik som använder sig av högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av fostrets inre strukturer och utveckling. Denna typ av undersökning kallas också sonografi och är en vanlig metod under graviditeten för att övervaka fostrets tillväxt, position och hälsa.

Under en ultraljudsundersökning av fostret använder en utbildad sonograf ledare en slät, smidig, platt yta, som kallas transducer, för att skicka ljudvågor genom moderns buk. När ljudvågorna träffar fostret reflekteras de tillbaka till transducern och omvandlas sedan till elektriska impulser, som skapar bilder på en skärm.

Det finns olika typer av ultraljudsundersökningar av fostret, beroende på när under graviditeten de utförs. De vanligaste typerna inkluderar:

1. Dateringsultraljud (cirka 8-12 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att fastställa fostrets ålder och förväntade födelsedatum, samt att kontrollera om det finns flera foster.
2. Detaljerad ultraljud (cirka 18-20 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att undersöka fostrets inre organ och strukturer, såsom hjärtat, hjärnan, levern, njurarna, magsäcken, lungorna, tarmarna, könsorganen och skelettet. Denna typ av ultraljud kan också upptäcka eventuella missbildningar eller abnormaliteter.
3. Tredimensionell (3D) och fyrdimensionell (4D) ultraljud (vanligtvis mellan 24 och 34 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att skapa en detaljerad bild av fostrets ansikte, kropp och rörelser. Dessa ultraljudstypers huvudsyfte är att ge föräldrar en möjlighet att se sin baby innan den föds, men de kan också användas för att undersöka fostrets hälsa och utveckling.

I allmänhet är ultraljudsundersökningar av fostret säkra och smärtfria, och de ger värdefull information om fostrets tillväxt, utveckling och hälsotillstånd. De kan också hjälpa läkare att identifiera eventuella problem eller risker under graviditeten och ge råd om behandlingar eller ytterligare undersökningar som kan behövas.

"Moder-fosterutbyte" är ett medicinskt tillstånd där ett foster byter plats med den vätska och näringsämnen som annars skulle ha förts över via moderkakan. Detta kan leda till komplikationer eftersom fostret inte längre får tillgång till syre och näring genom moderkakan. Orsaken till moder-fosterutbyte kan vara anatomiska avvikelser, infektioner eller andra sjukdomar hos modern. Symptomen på moder-fosterutbyte kan inkludera minskad fosterrörelse, ökad fostervikt och onormalt stort moderkaka. Behandlingen för moder-fosterutbyte kan omfatta operation eller medicinsk behandling beroende på orsaken till tillståndet.

'Fosterhjärta' är ett medicinskt begrepp som refererar till en mekanisk hjärt-lunnsapparat som används för att stödja hjärtfunktionen hos patienter med akut eller chroniskt hjärtsvikt. Den består av en pump och en lunga, vilka tillsammans hjälper till att pumpa blod genom kroppen när den egna hjärtats funktion är nedsatt.

Fosterhjärtat kan anslutas till patienten på olika sätt beroende på deras behov och hälsotillstånd. I vissa fall kan det vara en temporär lösning medan patienten väntar på en hjärttransplantation, medan det i andra fall kan användas som en permanent lösning för att underlätta livskvaliteten och livslängden för patienter med obotlig hjärtsvikt.

Det är värt att notera att 'Fosterhjärta' inte är en officiell medicinsk term, men den används ofta i medicinska sammanhang för att beskriva detta slags mekaniska stöd till hjärtat.

Fosterdiagnostik (eller fetal diagnostics) är en gren inom medicinen som handlar om att undersöka och diagnostisera fostrets hälsa och utveckling under graviditeten. Detta kan ske genom olika metoder, till exempel:

* Blodprover från den gravida kvinnan för att mäta olika markörer som kan ge information om fostrets hälsotillstånd.
* Ultraljudsundersökningar för att undersöka fostrets utveckling, storlek och position.
* Amniocentes eller kordocentees, där en liten mängd fostervatten eller blod tas från fostret för att analysera fostrets DNA och andra biomarkörer.

Fosterdiagnostik kan användas för att upptäcka olika genetiska eller strukturella avvikelser hos fostret, såsom nedärvd sjukdomar, kromosomavvikelser som Downs syndrom, och missbildningar. Resultaten kan användas för att ge råd om behandling under graviditeten eller efter födseln, eller för att hjälpa till att ta beslut om fortsatt graviditet.

'Hämmad fostertillväxt' (intrauterin tillväxtretardation, IUGR) är en medicinsk term som används för att beskriva ett foster som har en lägre vikt än förväntat vid födseln, vanligtvis definierat som en fetalvikt under den tionde percentilen. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska, miljömässiga och moderska faktorer som kan påverka fostrets tillväxt i livmodern. Förekomsten av hämmad fostertillväxt kan vara ett tecken på olika komplikationer under graviditeten och efter förlossningen, såsom neonatal morbiditet och mortalitet, kognitiva funktionsnedsättningar och kardiovaskulära sjukdomar under vuxenlivet.

Medicinskt sett är moderkakan (placentan) ett organ som bildas under graviditeten hos däggdjur, inklusive människor. Den utvecklas från den äggcell som befruktats och implanterar sig i livmoderns slemhinna. Moderkakan har en yta på ungefär 0,15–0,20 kvadratmeter hos människor och är till formen platt och rund med en diameter på cirka 15–20 cm vid full term.

Moderkakans huvudsakliga funktioner inkluderar:

1. Att förse fostret med näring: Moderkakan tar upp näringsämnen från moderns blod och omvandlar dem till en form som fostret kan ta upp och använda.
2. Att avlägsna avfallsprodukter från fostret: Moderkakan tar emot avfallsprodukter från fostret och transporterar bort dem i moderns blodomlopp.
3. Att producera hormoner: Moderkakan producerar flera hormoner som hjälper till att underhålla graviditeten, inklusive gestagen, östrogen och humant klorioniskt gonadotropin (hCG).
4. Att skydda fostret mot infektioner: Moderkakan har en immunförsvarsmekanism som hjälper till att förhindra att infektioner når fostret.

Moderkakan är ett mycket viktigt organ under graviditeten och utvecklas kontinuerligt tillsammans med fostret. Efter födseln separeras moderkakan från livmodern och avlägsnas, ofta genom en process som kallas efterbörd.

Graviditet, andra trimestern, refererar till den medicinska fasen av en graviditet som varar från den 14:e veckan till slutet av den 26:e veckan (ungefär 14–26 veckor efter den sista menstruationen). Denna fas kallas också för den "mellersta graviditeten".

Under den andra trimestern utvecklas fostret snabbt, och modern kan börja känna fostrets rörelser. Risken för missfall minskar jämfört med den första trimestern, men det kan fortfarande finnas risker relaterade till fosterskador eller komplikationer hos modern. Modern kan uppleva en rad fysiska och emotionella förändringar under denna tiden, inklusive viktökning, ökad aptit, utbuktande buk, sömnsvårigheter, pregnancy glow (ett glänsande utseende på huden), samt möjliga symtom som rastlöshet, svullnader och smärtor i ländryggen.

Det är viktigt att modern tar hand om sin hälsa under denna tiden genom att äta en näringsrik diet, stanna vid regelbunden vård och övervakning, och undvika skadliga vanor som rökning och alkohol. Om modern upplever några besvär eller komplikationer bör hon kontakta sin vårdpersonal omedelbart.

Veterinärabort definieras som en spontan eller inducerad avbrutt av en djurs graviditet före fulltermin. Det kan inträffa av olika anledningar, till exempel på grund av genetiska abnormaliteter, infektioner, hormonella störningar eller strukturella problem med reproduktionssystemet. I vissa fall kan veterinärabort ingripa och inducera abort för att skydda djurets hälsa om graviditeten anses vara hög risk.

Hjärtfrekvens hos fostret är antalet hjärtslag per minut, som kan uppmätas med hjälp av ultraljudsundersökning (dopplersonografi) eller CTG (kardiotokografi). Under de tidiga stadierna av graviditeten är den normala hjärtfrekvensen för fostret mellan 120 och 160 slag per minut. När graviditeten fortskrider, sjunker den genomsnittliga hjärtfrekvensen något, men fortfarande ligger den vanligtvis över 110 slag per minut fram till födseln. Vidare minskar hjärtfrekvensen efter födseln och stabiliserar sig på ett vuxet värde av omkring 60-100 slag per minut. Abnorma fostervariationer i hjärtfrekvens kan vara ett tecken på problem med fostrets hälsostatus och bör undersökas av en läkare eller annan medicinsk expert.

I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.

Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.

"Fosterutveckling" (fetal development) refererar till de fysiska och mentala förändringarna som sker hos ett foster under graviditeten. Denna process börjar med befruktningen och fortsätter fram tills födseln.

Fosterutvecklingen kan delas in i tre huvudsakliga faser:

1. Preimplantationsstadiet: Detta inträffar under de första dagarna efter befruktningen, då cellerna delar sig och rör sig genom moderkakan innan de implanterar sig i livmoderväggen.

2. Embryonalstadiet: Denna fas varar från ungefär den tredje veckan till den åttonde veckan efter befruktningen. Under den här tiden utvecklas de grundläggande strukturerna i kroppen, såsom ryggraden, hjärtat och hjärnan.

3. Fetalstadiet: Detta påbörjas ungefär vid den nionde veckan efter befruktningen och varar till födseln. Under den här tiden utvecklas de flesta av de organ som behövs för barnets överlevnad utanför moderns kropp, såsom lungorna, levern och mag-tarmkanalen.

Fosterutvecklingen är en komplex process som styrs av genetiska och miljömässiga faktorer. Exponering för skadliga ämnen under graviditeten kan påverka fostrets utveckling och orsaka missbildningar eller andra abnormaliteter.

'Fosterdöd' är ett medicinskt begrepp som används när ett foster dör inne i livmodern, vanligtvis före den 20:e veckan av graviditeten. Det kan också kallas för intrauterint fosterförlust eller missfall. Orsakerna till fosterdöd kan variera, men de kan inkludera genetiska avvikelser, infektioner, problem med moderkakan eller livmodern, eller komplikationer under graviditeten. I vissa fall kan orsaken aldrig fastställas. Fosterdöd är en tragisk händelse och kan vara mycket traumatiskt för de drabbade föräldrarna.

Enligt medicinskt perspektiv är embryots och fostrets utveckling en process som sträcker sig från befruktningen av ägget till födelsen. Denna process kan delas in i olika faser:

1. Fertilisation (befruktning): Den första steget i embryots och fostrets utveckling är fertilisationen, då en spermie tränger in i ägget och deras arvsmassor kombineras. Det resulterande äggcellen kallas zygot.
2. Cell division and blastulation: Zygoten börjar dela sig genom mitos och bildar en klump av celler som kallas morula. Morulan fortsätter att expandera och differensiera, vilket resulterar i en hålighet i mitten av cellklumpen som kallas blastocyst.
3. Implantation: Blastocysten fäster sig till livmoderhalsens slemhinna och börjar ta upp näring från moderns kropp. Detta är den första kontakten mellan embryot och modern, och inträffar ungefär 6-10 dagar efter befruktningen.
4. Organogenes: Embryots celler differensieras till olika typer av celler som bildar de grundläggande organen i kroppen, såsom hjärtat, lungorna och levern. Denna fas varar från ungefär vecka 3 till vecka 8 efter befruktningen.
5. Fetal development: Efter att de grundläggande organen har bildats fortsätter fostret att växa och utvecklas. Under denna fas blir fostret allt mer likt ett spädbarn, med hud, hår och fungerande sensoriska system.
6. Birth: När fostret är tillräckligt stor och utvecklad för att överleva utanför moderns kropp, börjar den gå in i arbetsfasen och födas.

Under hela graviditeten genomgår embryot och sedan fostret en rad olika faser av utveckling och tillväxt. Varje fas är viktig för att säkerställa ett friskt och normalt foster vid födseln.

'Fostervatten' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det vatten som finns inneslutet i fostrets amnion och hälleklåda (kiesta) under graviditeten. Fostervattnet har en viktig funktion då det ger ett skyddande och flexibelt miljö till fostret under dess utveckling. Det består huvudsakligen av vatten, men innehåller också små mängder av elektrolyter, proteiner, immunglobuliner och andra substanser som kommer från moderkakan (placentan) och fostret självt. Fostervattnets volym ökar gradvis under graviditeten och når sin maximala mängd strax innan förlossningen.

Hydrops fetalis är ett sjukligt tillstånd hos fostret som kännetecknas av allmän vätskeansamling i olika kompartment i kroppen, såsom hud, muskler, lever, milt och lungor. Det orsakas vanligen av en allvarlig fetal anemi, ofta på grund av röda blodkroppars sjukdomar som Rh-inkompatibilitet eller mängdsvårigheter med syretransporterande protein (hemoglobin S i sickle cell anemia). Andra orsaker kan innefatta hjärt- och lungsvikt, infektioner eller störningar i fetal lymfatisk eller immunsystem. Tillståndet kan leda till fosterdöd om det inte behandlas.

Medicinskt talat är navelartärer (latin: Arteriae umbilicales) två artärer som förser blod till fostret under graviditeten. De går från moderkakan till fosterhjärtat och transporterar syre-fattigt, koldioxidrikt blod från fostrets eget cirkulationssystem till moderns. Efter födseln avslutas deras funktion och de försvinner vanligtvis inom några veckor efter att barnet är fött.

'Fostervikt' är ett medicinskt begrepp som refererar till vikten på det oborenade barnet i livmodern. Det är en indikation på barnets tillväxt och utveckling under graviditeten. Fostervikten mäts vanligen vid olika tidpunkter under graviditeten med hjälp av ultraljudsundersökningar.

Normalvärden för fostervikt varierar beroende på graviditetsålder och kön, men som ett ungefärligt exempel kan man säga att ett fullt utvecklat barn normalt väger mellan 2,5 och 4 kilogram vid födseln. Barn under 2,5 kilogram betecknas ofta som små för fostervikten (SFF), medan barn över 4 kilogram kan betecknas stora för fostervikten (SFF).

Det är värt att notera att fostervikt endast är en indikation på barnets tillväxt och att andra faktorer, såsom barnets hälsa och läkemedelsbehandling under graviditeten, också kan påverka barnets vikt vid födseln.

'Syrebrist hos foster' (fetal acidosis) är ett medicinskt tillstånd där fostrets blod eller vätska i livmodern har för lågt pH, vilket indikerar en överväldigande syra-bas-störning. Detta orsakas vanligtvis av syrebrist (hypoxi) och/eller onormalt hög halter av kolsyra (hyperkapni) som kan vara relaterade till problem med moderkaka, placentan eller fostrets hjärta eller lungor. Syrebrist hos foster kan leda till allvarliga komplikationer och skador på fostret, inklusive cerebral pares, hjärnskada och död om det inte behandlas i tid.

'Tritrichomonas' är ett släkte av encelliga eukaryota organismer som tillhör gruppen flagellater. En speciell art inom detta släkte, Tritrichomonas foetus, kan orsaka en sexuellt överförbar infektion hos nötkreatur och är en vanlig orsak till diarré hos unga kalvar. Infektionen hos nötkreatur kan leda till minskad tillväxt och produktion, och i vissa fall även död. Tritrichomonas foetus kan också infektera människor, men detta är mycket ovanligt och orsakar oftast endast milda symptom hos immunkompetenta individer. Andra arter inom släktet Tritrichomonas kan påträffas i vattenmiljöer och i tarmarna hos djur, men de är vanligtvis ofarliga för människor.

Graviditet, tredje trimestern är den sista perioden av en normalt svangerskap som sträcker sig från den 29:e veckan till födseln, vilket i allmänhet inträffar mellan den 37:e och 42:a veckan. Under denna fas utvecklas fostret snabbt och ökar mycket i storlek. Modern kan uppleva en rad fysiska förändringar, inklusive ökat tryck på lungorna, svullnad och värkar. Även om fostrets hjärna och lungor inte är fullt utvecklade före födseln, är de tillräckligt mogna för att klara sig utanför moderns kropp i allmänhet.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

Graviditet i den första trimestern (eller de första 12 veckorna) är den tidiga fasen av en graviditet. Under denna period utvecklas embryot från ett befruktat ägg till en fetus med grundläggande organ och system. Den första trimesterns början räknas vanligtvis från den första dagens blödning under menstruationscykeln då befruktningen sker, även om det kan vara svårt att fastställa exakt när befruktningen har inträffat.

Under den första trimestern genomgår kvinnan flera signifikanta förändringar:

1. Implantation: Efter befruktning färdas ägget ner i livmodern och fastnar i livmoderslemhinnan, där det utvecklas till ett embryo. Denna process kallas implantation och kan orsaka lätta blödningar eller spotting.
2. Hormonella förändringar: Under den första trimestern ökar nivåerna av de hormoner som styr graviditeten, särskilt human chorionic gonadotropin (hCG), progesteron och estrogen. Dessa hormoner bidrar till att underhålla livmoderslemhinnan, förhindra ägglossning och förbereda brösten för amning.
3. Utveckling av fostret: Under den första trimestern utvecklas de grundläggande organen hos fostret, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggmärgen, muskler, skelett, andningsorgan och nervsystemet. Vid slutet av den första trimestern är fostrets storlek ungefär 3 tum (7,6 cm) och väger cirka 0,75 uns (28 gram).
4. Kroppsliga förändringar: Kvinnan kan uppleva en rad fysiska symptom under den första trimestern, inklusive morgonkvalmhet, ökad törst och urinering, trötthet, bröstömmar, humörsvängningar, svullnad i blygdbenet och kräkningar. Kräkningar under graviditet är vanliga, men om de är intensiva eller pågår länge kan de leda till en komplikation som kallas hyperemesis gravidarum.
5. Första fosterscreening: Vid cirka 10-13 veckor efter den sista menstruationen genomförs ofta ett första fosterscreening, där man mäter nivåerna av hCG och det östrogenliknande hormonet pregnanediol i blodet. Ultraljud används också för att uppskatta fostrets ålder och mäta nackutbuktningen (nackvätskan). Dessa data används för att beräkna risken för Down syndrom, trisomi 18 och andra kromosomala abnormaliteter.
6. Ultraljud: Vid cirka 20 veckor efter den sista menstruationen genomförs ofta en detaljerad ultraljudundersökning för att undersöka fostrets utveckling och kontrollera om det finns några anatomiska avvikelser.
7. Förberedelser inför barnsbörd: Under den sista trimestern bör kvinnan planera för barnsbörd, tillsammans med sin läkare eller barnmorska. Detta inkluderar att diskutera möjligheter till smärtlindring och andra behandlingsalternativ under barnsbörd.
8. Förlossning: Den normala förlossningsprocessen inleds vanligtvis med att livmodern kontraherar, vilket orsakar att fostret rör sig neråt i livmodern. När fostrets huvud når blygdbenet kallas detta för fullständig utbrytning. Därefter kan kvinnan välja att föda upp genom att trycka på magen eller vänta tills fostret själv kommer ut, vilket kallas spontan förlossning.
9. Vård efter barnsbörd: Efter barnsbörd bör kvinnan vila och återhämta sig. Det är vanligt med smärtor i underlivet och att blöda lite. Om det finns några komplikationer eller om kvinnan känner sig orolig kan hon kontakta sin läkare eller barnmorska för att få hjälp och råd.
10. Postpartumdepression: Efter barnsbörd kan vissa kvinnor drabbas av postpartumdepression, vilket är en form av depression som uppstår efter barnsbörd. Om detta sker bör kvinnan söka hjälp från sin läkare eller psykiatriker för att få behandling och stöd.

'Fosterblod' är ett begrepp som används inom medicinen för att beskriva det blod som cirkulerar i fostrets kropp under graviditeten. Fosterblodet har en annan sammansättning än moderns blod och innehåller bland annat fostrets egna celler, hormoner och substanser.

Fosterblodet bildas genom att blodceller och blodplattor produceras i benmärgen, medan levern producerar proteinerna och andra substanser som behövs för att upprätthålla fostrets liv och tillväxt. Fosterblodet transporterar syre, näringsämnen och avfallsubstanser mellan fostret och modern via moderkakan.

Det är viktigt att regelbundet kontrollera fosterblodets sammansättning under graviditeten för att upptäcka eventuella abnormaliteter eller sjukdomar hos fostret. Det kan göras genom olika typer av blodprov, som till exempel blodprover från modern eller stickprov direkt i fostrets blodomlopp via moderkakan (fetal blodprov).

Den medicinska termen för "hjässa-kokkyxlängd" är "Occipitofrontal head circumference" (OFHC). Det refererar till det mått som tas av huvudets omfång, mätt från den bakre delen av hjässan (occipitala benet) till främre delen av pannan (frontoala benet). Det är ett vanligt mått som tas vid barns rutinmässiga hälsokontroller för att övervaka barnets utveckling och tillväxt. Abnorma resultat kan vara tecken på olika medicinska tillstånd, till exempel mikro- eller makrocefali.

'Fostervattenprov' är ett laboratoriemedicinskt undersökningsmetod där man studerar fostervattnet från en gravid kvinna för att upptäcka eventuella avvikelser eller skador hos fostret. Fostervattnet kan ge information om fostrets hälsotillstånd, bland annat genom att analysera fostervattnets utseende, lukt, pH-värde och sammansättning av olika substanser som proteiner, socker, salter och eventuella celler eller mikroorganismer.

Fostervattenprovet kan till exempel användas för att upptäcka fosterskador orsakade av infektioner, kromosomavvikelser eller andra sjukdomar. Det kan också användas för att övervaka fostrets utveckling under graviditeten och för att planera behandling om det uppstår problem. Fostervattenprovet tas vanligen under en ultraljudsundersökning, där en liten mängd fostervatten sugs upp med en fin nål genom moderns bukvägg.

Down's syndrom, även känt som trisomi 21, är ett genetiskt tillstånd orsakat av en extra kopia av kromosom 21. Normalt har individen två kopior av varje kromosom, en från vardera föräldern. I Down's syndrom förekommer det dock tre kopior av kromosom 21 istället för de vanliga två. Det extra genetiska material som innehas på grund av den extra kromosomen leder till speciella fysiska och utvecklingsmässiga egenskaper hos individen.

Några typiska drag i ansiktet inkluderar en platt bakåt-sluttande panna, ett smalt ansikte med en långsmal näsa, almondformade ögon med epikantler (horisontella fårfällen vid yttre ögonvrån), en större tunga som kan sticka ut och små öron. Andra symptom kan variera från milda till allvarliga och inkluderar hjärtfel, problem med syn och hörsel, lägre intelligensnivåer, skelett- och muskelfel samt ökad risk för vissa sjukdomar som Alzheimers.

Det är värt att notera att Down's syndrom inte är en arvsförändring som går i arv från föräldrar till barn, utan orsakas av ett slumpmässigt fel under embryots tidiga utveckling. Risken för att få ett barn med Down's syndrom ökar dock med åldern på modern, särskilt efter 35 år.

'Fosterrörelser' är rörelser som kan kännas när ett foster växer och utvecklas inuti moderns livmoder. Dessa rörelser kan uppfattas som små sparkar eller ryck, särskilt under de sista stadierna av graviditeten. Fosterrörelser är vanliga och normala, och de hjälper till att stödja fostrets muskuloskelettella utveckling. Under sent i graviditeten kan modern lära sig att känna igen fostrets mönster av rörelser, och om någonting verkar ovanligt eller om rörelserna upphör helt, bör modern kontakta sin vårdpersonal för att säkerställa fostrets välbefinnande.

Fosterövervakning, även kallat fostersurveillans eller fostermonitoring, är inom medicinen ett samlingsbegrepp för de observationer och tester som utförs under graviditeten för att övervaka fostrets tillväxt, hälsa och välbefinnande. Detta kan involvera rutinmässiga ultraljudsundersökningar, blodprover från modern för att mäta fostrets tillväxthormonnivåer, samt kontroller av moderns vikt och blodtryck. I vissa fall kan även mer specialiserade tester vara aktuella, beroende på specifika riskfaktorer eller komplikationer under graviditeten.

Fosterövervakning är en viktig del av förlossnings- och barnmorskevården, särskilt för gravider med högre risk för fosterskador eller död, såsom diabetiker, rökare eller äldre mödrar. Genom att tidigt upptäcka eventuella problem kan läkare och barnmorskor vidta åtgärder för att minska risken för skador eller komplikationer under fostrets utveckling och vid förlossningen.

'Dräktighet' är medicinsk terminologi för ett tillstånd där en graviditet har etablerats och en foster har befruktat ägget och har börjat utvecklas inne i livmodern hos en kvinna. Dräktighetens längd mäts vanligtvis från den första dagen av den senaste menstruationen och varar ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar. Under dräktigheten stöder kroppen fostrets tillväxt och utveckling genom att leverera näring och syre via moderkakan och navelsträngen.

Trisomi är ett medicinskt tillstånd där en individ har tre exemplar av en viss kromosom istället för de vanliga två. Detta orsakas vanligtvis av ett fel vid meiosen, under vilket kromosomerna delas upp och fördelas mellan två celler. Om delningen inte sker korrekt kan tre exemplar av en viss kromosom hamna i samma cell, vilket ger upphov till en trisomi.

Det mest kända exemplet på en trisomi är Downs syndrom, som orsakas av en extra kopia av kromosom 21 (trisomi 21). Andra exempel inkluderar Edwards syndrom (trisomi 18) och Pataus syndrom (trisomi 13), även om det finns många andra sällsyntare former av trisomier också.

Trisomier kan vara fullständiga, vilket innebär att alla celler i kroppen har tre exemplar av en viss kromosom, eller delvis, vilket innebär att endast en del av cellerna har extra kopian. Fullständiga trisomier tenderar att vara mer allvarliga än delvisa, och kan leda till missbildningar, utvecklingsstörningar och andra hälsoproblem.

Protozoan infections in animals refer to diseases caused by single-celled microorganisms called protozoa. These organisms can infect various tissues and organs of animals, including domestic pets, livestock, and wildlife. Protozoan infections can be transmitted through several routes, such as fecal-oral transmission, ingestion of contaminated water or food, or through arthropod vectors like ticks and mosquitoes.

Some common examples of protozoan infections in animals include:

1. Coccidiosis: A disease caused by several species of the genus Eimeria that affects the intestines of many animals, including poultry, cattle, sheep, goats, and pets. It is characterized by diarrhea, weight loss, and dehydration.
2. Toxoplasmosis: A disease caused by the protozoan Toxoplasma gondii that can infect a wide range of animals, including humans. It is transmitted through the ingestion of oocysts shed in the feces of infected cats or through the consumption of contaminated meat. Toxoplasmosis can cause abortion, stillbirth, and neurological damage in fetuses and young animals.
3. Cryptosporidiosis: A disease caused by the protozoan Cryptosporidium parvum that affects the intestines of many animals, including cattle, sheep, goats, and humans. It is transmitted through the ingestion of oocysts shed in the feces of infected animals or through contaminated water. Cryptosporidiosis can cause severe diarrhea and dehydration in young animals and immunocompromised individuals.
4. Leishmaniasis: A disease caused by several species of the genus Leishmania that affects dogs, cats, and wild animals. It is transmitted through the bite of infected sandflies. Leishmaniasis can cause skin lesions, anemia, weight loss, and kidney failure.
5. Babesiosis: A disease caused by several species of the genus Babesia that affects cattle, sheep, goats, horses, and dogs. It is transmitted through the bite of infected ticks. Babesiosis can cause fever, anemia, jaundice, and kidney failure.
6. Theileriosis: A disease caused by several species of the genus Theileria that affects cattle, sheep, goats, and wild animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Theileriosis can cause fever, anemia, jaundice, and abortion in pregnant animals.
7. Trypanosomiasis: A disease caused by several species of the genus Trypanosoma that affects cattle, sheep, goats, horses, and wild animals. It is transmitted through the bite of infected tsetse flies or other insect vectors. Trypanosomiasis can cause fever, anemia, weight loss, and neurological damage.
8. Sarcocystosis: A disease caused by several species of the genus Sarcocystis that affects cattle, sheep, goats, pigs, and wild animals. It is transmitted through the ingestion of contaminated feed or water. Sarcocystosis can cause muscle weakness, paralysis, and death in severe cases.
9. Toxoplasmosis: A disease caused by the parasite Toxoplasma gondii that affects humans and animals. It is transmitted through the ingestion of contaminated feed or water, or through contact with infected cats or their feces. Toxoplasmosis can cause abortion, stillbirth, or neurological damage in animals, and flu-like symptoms in humans.
10. Coccidiosis: A disease caused by several species of the genus Eimeria that affects poultry, cattle, sheep, goats, and pigs. It is transmitted through the ingestion of contaminated feed or water. Coccidiosis can cause diarrhea, weight loss, and death in severe cases.
11. Histomoniasis: A disease caused by the parasite Histomonas meleagridis that affects poultry, especially turkeys and chickens. It is transmitted through the ingestion of contaminated feed or water, or through contact with infected birds or their feces. Histomoniasis can cause liver damage, diarrhea, and death in severe cases.
12. Leishmaniasis: A disease caused by several species of the parasite Leishmania that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected sandflies. Leishmaniasis can cause skin lesions, fever, anemia, and death in severe cases.
13. Trypanosomiasis: A disease caused by several species of the parasite Trypanosoma that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected tsetse flies or other insect vectors. Trypanosomiasis can cause fever, anemia, neurological damage, and death in severe cases.
14. Babesiosis: A disease caused by several species of the parasite Babesia that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Babesiosis can cause fever, anemia, and death in severe cases.
15. Ehrlichiosis: A disease caused by several species of the bacterium Ehrlichia that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Ehrlichiosis can cause fever, rash, joint pain, and death in severe cases.
16. Anaplasmosis: A disease caused by the bacterium Anaplasma phagocytophilum that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Anaplasmosis can cause fever, anemia, and death in severe cases.
17. Rickettsiosis: A group of diseases caused by several species of the bacterium Rickettsia that affect humans and animals. They are transmitted through the bite of infected ticks, fleas, or lice. Rickettsioses can cause fever, rash, and death in severe cases.
18. Tularemia: A disease caused by the bacterium Francisella tularensis that affects humans and animals. It is transmitted through contact with infected animals, contaminated water, or insect bites. Tularemia can cause fever, skin ulcers, and death in severe cases.
19. Q fever: A disease caused by the bacterium Coxiella burnetii that affects humans and animals. It is transmitted through contact with infected animals, their products, or contaminated dust. Q fever can cause fever, pneumonia, and death in severe cases.
20. Brucellosis: A disease caused by several species of the bacterium Brucella that affect humans and animals. It is transmitted through contact with infected animals, their products, or contaminated food. Brucellosis can cause fever, joint pain, and death in severe cases.
21. Lyme disease: A disease caused by the bacterium Borrelia burgdorferi that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Lyme disease can cause fever, rash, arthritis, and neurological symptoms in severe cases.
22. Rocky Mountain spotted fever: A disease caused by the bacterium Rickettsia rickettsii that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Rocky Mountain spotted fever can cause fever, rash, and death in severe cases.
23. Ehrlichiosis: A group of diseases caused by several species of the bacterium Ehrlichia that affect humans and animals. They are transmitted through the bite of infected ticks. Ehrlichioses can cause fever, anemia, and death in severe cases.
24. Anaplasmosis: A disease caused by the bacterium Anaplasma phagocytophilum that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Anaplasmosis can cause fever, anemia, and death in severe cases.
25. Tularemia: A disease caused by the bacterium Francisella tularensis that affects humans and animals. It is transmitted through contact with infected animals, their products, or contaminated food and water. Tularemia can cause fever, pneumonia, and death in severe cases.
26. Plague: A disease caused by the bacterium Yersinia pestis that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected fleas or contact with infected animals. Plague can cause fever, pneumonia, and death in severe cases.
27. Anthrax: A disease caused by the bacterium Bacillus anthracis that affects humans and animals. It is transmitted through contact with infected animals, their products, or contaminated soil. Anthrax can cause fever, respiratory failure, and death in severe cases.
28. Botulism: A disease caused by the toxin produced by the

"Diaframmat brutet" eller "diafragmabråck" är ett medicinskt tillstånd där den muskulära membranen, diafraggaman, som skiljer bröstkorgen från bukhålan skadas och delar av bukhålan tränger upp i bröstkorgen. Detta kan orsakas av en trauma eller vara relaterat till andra medicinska tillstånd, såsom svaga muskler eller en försvagad struktur som omger diafraggaman. Symptomen på diafragmabråck kan inkludera smärta i bröstet eller buken, svårigheter att andas och hosta, och i vissa fall maginnehåll som kommer upp i munnen. Behandlingen beror på orsaken till diafragmabråcket och kan innebära kirurgiskt ingrepp eller konserverande behandling.

Medicinsk definieras "mätning av nackuppklarning" som en radiologisk undersökning där patienten får ligga stilla medan en serie av röntgenstrålar skickas genom halsområdet. Undersökningen ger en tvådimensionell bild av strukturerna i halskotan och möjliggör uppskattning av graden av nackuppklarning, det vill säga hur mycket rymden mellan de första halskotorna (C1 och C2) har minskat. Detta är vanligen ett tecken på en skada eller sjukdom i halsområdet, till exempel en ryggmärgsbristning eller en annan sorts ledskada.

Eugenisk abort är en medicinsk term som refererar till en abort som utförs med syftet att förebygga födseln av ett barn med genetiska avvikelser eller sjukdomar som anses vara allvarliga, oförenliga med livet eller med livslång funktionsnedsättning. Detta innebär att en abort utförs på grund av en diagnostiserad genetisk avvikelse hos fostret, exempelvis Downs syndrom, spinal muskelatrofi eller sjukdomar som cystisk fibros och Tay-Sachs.

Det är värt att notera att lagstiftning och etik kring eugenisk abort varierar mellan olika länder och jurisdiktioner. I vissa länder är det lagligt under vissa omständigheter, medan andra har strängare restriktioner eller förbjuder det helt. Diskussionen kring eugenisk abort är ofta kontroversiell och involverar etiska överväganden kring livsvärde, mänskliga rättigheter, prevention av sjukdom och individuella val.

Kromosomrubbningar, även kända som karyotypiska avvikelser, är abnormaliteter i strukturen eller antalet kromosomer hos en individ. Kromosomer är trådliknande strukturer som innehåller DNA och proteiner och bär på genetisk information.

Det finns olika typer av kromosomrubbningar, men några vanliga exempel inkluderar:

1. Deletion: En del av en kromosom saknas, vilket kan resultera i avsaknaden av genetisk information och leda till olika medfötta defekter.
2. Duplikation: En extra kopia av en del av en kromosom förekommer, vilket kan leda till överflödigt DNA och proteiner och orsaka olika hälsoproblem.
3. Inversion: En del av en kromosom är orienterad baklänges, vilket kan resultera i störningar av genetisk information och leda till olika medfötta defekter.
4. Translokation: Delar av två icke-homologa kromosomer byter plats med varandra, vilket kan leda till förändringar i genetisk information och orsaka olika hälsoproblem.
5. Monosomi: En individ saknar en kopia av en kromosom, vilket kan resultera i avsaknaden av halva av genetisk information och leda till olika medfötta defekter.
6. Trisomi: En individ har tre kopior av en kromosom istället för de två vanliga kopiorna, vilket kan leda till överflödigt DNA och proteiner och orsaka olika hälsoproblem.

Kromosomrubbningar kan uppstå spontant under fostertiden eller som en följd av genetiska mutationer. De kan också orsakas av externa faktorer, såsom strålning, kemikalier och virusinfektioner. Kromosomrubbningar är ofta associerade med missbildningar, utvecklingsstörningar, cancer och andra hälsoproblem.

Placentainsufficiens är ett tillstånd under graviditet där placentan inte fungerar optimalt och orsakar en nedsatt blodflöde och näringsupptagning från modern till fostret. Detta kan leda till en förekomst av fetal growth restriction (FGR), prematur födsel, lägre Apgar-poäng och i värsta fall intrauterint foster deaths. Placentainsufficiens kan orsakas av olika faktorer som exempelvis modersålder, rökning, drogbruk, diabetes, högt blodtryck eller andra sjukdomar hos modern. I vissa fall kan placentainsufficiens vara asymptomatisk och upptäckas först under en ultraljudsundersökning. Behandlingen av placentainsufficiens innebär ofta att modern måste tillfriskna och i vissa fall kan en tidigare planerad förlossning behöva ske för att förebygga ytterligare komplikationer.

Medfödda hjärtfel, även kända som congenitala hjärtsjukdomar, är abnormaliteter eller defekter i strukturen eller funktionen av hjärtat eller de stora blodkärlen som existerar vid födelsen. Dessa avvikelser kan variera från milda till allvarliga och kan påverka hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt genom kroppen. Medfödda hjärtfel kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa läkemedel eller toxiner under graviditeten, eller kombinationer av dessa faktorer. Vissa medfödda hjärtfel kan behandlas med mediciner, kateterbaserade procedurer eller kirurgi, medan andra kan kräva livslång övervakning och behandling.

En protozoinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av encelliga parasiter, så kallade protozoer. Dessa protozoer kan vara fria levande eller parasitera inne i andra organismer, däribland människor. Protozoinfektioner är vanliga i tropiska och subtropiska områden, men de kan även förekomma i tempererade klimatzoner.

Det finns många olika arter av protozoer som kan orsaka sjukdom hos människor, och symtom på en protozoinfektion kan variera beroende på vilken art av protozo som orsakar infektionen. Några exempel på vanliga protozoinfektioner är malaria, amöbiasis, giardiasis och toxoplasmos.

Symptomen på en protozoinfektion kan inkludera diarré, magont, illamående, trötthet, feber och viktminskning. I allvarliga fall kan infektionen leda till allvarlig sjukdom och i värsta fall död. Behandlingen av en protozoinfektion beror på vilken art av protozo som orsakar infektionen, men kan innefatta mediciner som dödar eller hämjar tillväxten hos protozoerna.

Oligohydramnios är ett tillstånd där det förekommer för lite fostervatten (amnionfluid) runt fostret i livmodern. Normalvärdet för amnionfluidens volym under senare stadier av graviditeten är mellan 500 och 1000 ml. Oligohydramnios definieras som en amnionfluidvolym på mindre än 300 ml eller ett djup på amnionfluiden under 2 cm, mätt med ultraljud. Detta tillstånd kan öka risken för komplikationer under fostrets utveckling och vid födelsen.

'Ultraljudsdoppler' är en typ av ultraljudsundersökning som används för att undersöka blodflöde i kroppens blodkärl. Metoden bygger på Dopplereffekten, vilket innebär att man kan mäta hastigheten och riktningen av rörliga objekt, i det här fallet röda och vita blodkroppar.

Under en ultraljudsdopplerundersökning placeras en liten sensor på huden över det område som ska undersökas. Sensorn avger höga frekvensljudvågor som reflekteras tillbaka när de träffar rörelseändrade partiklar i blodet, såsom röda och vita blodkroppar. Genom att mäta skillnaden i frekvens mellan det utsända ljudet och det reflekterade ljudet kan man beräkna hastigheten och riktningen på blodflödet.

Ultraljudsdoppler används ofta för att undersöka blodflöde i hjärtat, karotisartärerna, benen, levern och andra organ. Den kan hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomar och störningar i blodkärlen, såsom blodproppar, artärskleros, hjärtsvikt och andra kardiovaskulära sjukdomar.

'Navelsträngspunktion' (ombilical cord blood sampling) är ett medicinskt ingrepp där blod tas från navelsträngen hos ett nyfött barn. Det utförs vanligtvis strax efter födelsen, innan navelsträngen skärs av eller avslutas naturligt.

Genom att utföra en navelsträngspunktion kan läkare erhålla blodprov från barnet för omedelbar analys och diagnostisering av eventuella sjukdomar eller abnormaliteter. Det är speciellt användbart när snabb information behövs och det inte finns tillräckligt med tid att vänta på ett vanligt blodprov från barnet efter att navelsträngen har skurits av.

Navelsträngspunktion kan ge information om bland annat blodgasnivåer, elektrolytbalans, blodceller och eventuell infektion hos barnet. Det är ett säkert ingrepp när det utförs korrekt av en skolad vårdpersonal, men som med alla medicinska ingrepp finns det risker relaterade till komplikationer såsom blödning eller infektion.

Medicinskt sett definieras läkemedelsframkallade missbildningar som abnormaliteter hos foster eller barn som orsakats av exponering för läkemedel under graviditeten. Missbildningarna kan vara strukturella, funktionella eller både och. De kan påverka alla delar av kroppen, inklusive hjärtat, lungorna, levern, njurarna, skelettet och centrala nervsystemet.

Läkemedelsframkallade missbildningar kan variera i allvarlighetsgrad från milda till livshotande. Vissa läkemedel har en högre risk än andra för att orsaka missbildningar, och det finns ofta en dos-svarsrelation, vilket betyder att högre doser av ett läkemedel kan öka risken för missbildningar.

Exponeringen för läkemedel som kan orsaka missbildningar bör undvikas under graviditeten om det är möjligt. Om en kvinna blir gravid medan hon tar ett läkemedel som kan orsaka missbildningar bör hon kontakta sin läkare omedelbart för att diskutera alternativ behandlingar.

Det är viktigt att notera att inte alla läkemedel som används under graviditeten kommer att orsaka missbildningar, och att det finns ofta risker med att avbryta en behandling under graviditeten. Läkare och patienter bör diskutera alla möjliga risker och fördelar med varje läkemedel som används under graviditeten.

Trichomonas är ett släkte enkelleda parasiter som kan infektera människor och orsaka en sexuellt överförbar infektion (STI). Den vanligaste arten som infekterar människor kallas Trichomonas vaginalis. Infektionen kan drabba både kvinnor och män, men den är oftare förekommande hos kvinnor.

Vid en infektion med Trichomonas vaginalis kan kvinnor uppleva symptom som vulvit (irritation eller smärta i yttre könsorganen), vaginit (inflammation och irriterad vagina) och gråaktig, luktande och icke-normal vätska från slidan. Män kan ha smärta eller irritation på huvudet av penis, brännande känsla vid urinering eller ejakulation samt sällsynt också en uretrit (inflammation i urinvägen).

Det är viktigt att notera att många personer med Trichomonas vaginalis-infektion inte uppvisar några symptom alls. Ändock undersökning och behandling kan dock fortfarande vara nödvändiga, eftersom infektionen kan öka risken för andra sexuellt överförbara infektioner (STI) och komplikationer under graviditet. Behandlingen består vanligtvis av en kort kurs med antibiotika som metronidazol eller tinidazol.

Graviditetskomplikationer refererer til unormale eller farlige tilstande, som kan opstå under graviditeten og true morens sundhed eller fostrets udvikling. Disse komplikationer kan variere i alvorlighed og kan være forbundet med bestemte medicinske tilstande, livsstilsfaktorer eller genetiske faktorer. Nogle almindelige typer af graviditetskomplikationer omfatter:

1. Præeklampsi/Eklampsi: Et hypertensivt syndrom, der opstår under graviditeten og karakteriseres ved højt blodtryk og protein i urinen. I værste fald kan det udvikle sig til eklampsi med konvulsioner og muligvis koma.
2. Diabetes i graviditeten: En form for sukkersyge, der opstår under graviditeten hos kvinder, som ikke havde diabetes før graviditeten.
3. For tidlig fødsel: Fødslen af barnet før 37 uger graviditet.
4. Fejlplacering af placentan: Hvor placentan vokser inde i livmodermuskulaturen i stedet for at dække modermunden, hvilket kan medføre alvorlig blødning under graviditeten eller ved fødslen.
5. Intrauterin vækstrestriktion (IUGR): En tilstand, hvor fostret ikke vokser tilstrækkeligt i moders livmoder.
6. Infektioner: Graviditet kan øge risikoen for infektioner, herunder bakterielle og virale infektioner som f.eks. listeriose, toksoplasmose og zika-virusinfektion.
7. Præmature ruptur af membranerne (PROM): En tilstand, hvor modermunden brister før graviditeten er fuldt udviklet.
8. Blodtryksforhøjelse: Graviditet kan forårsage eller forværre blodtryksforhøjelse hos nogle kvinder.
9. Preeklampsi: En alvorlig tilstand, der rammer gravide kvinder og er karakteriseret ved pludselig opstået højt blodtryk og skader på organer som lever, nyre eller hjerne.
10. Fejlformede fostre: Graviditeten kan resultere i fostre med fysiske afvigelser, herunder kromosomale anomalier som Downs syndrom.

'Fetal distress' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en situation där ett foster upplever syrebrist eller andra komplikationer under graviditeten eller under förlossningen. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel nedsatt blodflöde till placentan, långvarig moderkakslösning, eller en långvarig och svår födelsemässig belastning under förlossningen.

Fetalt distress kan leda till allvarliga skador eller död om det inte behandlas omedelbart. Vanliga tecken på fetalt distress inkluderar abnorma fostertakt, sänkt hjärtfrekvens och onormalt syrehalt i blodet. Även om begreppet 'fetal distress' används i klinisk praktik är det värt att notera att det inte finns en allmänt accepterad definition eller ett standardiserat sätt att diagnostisera det.

Korionbiopsi är en medicinsk procedur där ett litet vävnadsprov tas från den del av moderkakan som kallas korion, vanligtvis mellan 10 och 13 veckors graviditet. Proceduren innebär att en finnig nål insätts genom buken och livmodern för att komma åt korionvävnan. Vävnadsprovet analyseras sedan för att upptäcka eventuella kromosomala abnormaliteter eller genetiska sjukdomar hos fostret.

Korionbiopsi används ofta som ett komplement till det rutinmässiga screeningtestet för Downs syndrom, som vanligtvis utförs mellan 10 och 13 veckors graviditet. Det kan även användas för att fastställa fostrets kön, men detta är inte alltid tillförlitligt och bör diskuteras med din läkare.

Det är viktigt att notera att korionbiopsi innebär en liten risk för komplikationer, såsom blödning, infektion eller missfall. Dina läkare ska informera dig om alla risker och fördelar med proceduren innan du fattar ditt beslut.

Intrauterine blodtransfusion (IUT) är en medicinsk procedure där blod transfunderas till ett foster inuti livmodern, vanligtvis för att behandla allvarlig anemi orsakad av rödcellssjukdomar som Rh-inkompatibilitet eller ABO-inkompatibilitet. Proceduren utförs under ultraljudsövervakning och kräver kvalificerad expertis. Fostret får en injektion av blod direkt in i dess cirkulationssystem, ofta genom att sticka in ett behandlingsbehovet i moderkakan och sedan in i fostrets bukhöjd. IUT kan rädda livet på det drabbade fostret och förhindra allvarliga skador orsakade av allvarlig anemi.

"Fostrets livsduglighet" (fetal viability) är ett medicinskt begrepp som refererar till den gestationella åldern då ett foster kan överleva utanför moderns kropp med hjälp av modern medicinsk teknik och vård. Detta tenderar att variera mellan 24 och 28 veckor av graviditet, beroende på tillgängliga medicinska resurser och fosterets hälsotillstånd. Före denna tidpunkt anses fostret normalt inte vara levnadsdugligt. Det är värt att notera att det finns undantag från detta, där vissa foster kan överleva vid en lägre gestationell ålder, men detta är ovanligt och tenderar att vara associerat med högre risk för komplikationer.

Medicinskt kan man definiera navelsträng (latin: *funiculus umbilicalis*) som den embryonala struktur hos däggdjur som förbinder fostret med modern under graviditeten. Navelsträngen består av två artärer och en ven, vilka transporterar blod mellan modern och fostret. Dessa blodkärl är omgivna av ett hylle av bindväv och muskulatur som möjliggör för blodet att pulsas tillbaka till modern även när fostrets hjärta slutat slå. Navelsträngen innehåller också en nervtråd, *nervus umbilicalis*, som är en del av det parasympatiska nervsystemet.

Navelsträngen är cirka 50-60 cm lång och har en diameter på ungefär 1-1,5 cm. Vid födseln kapslas navelsträngen ofta in i ett skyddande hölje kallat *whartons bulle*, som förhindrar att den skadas under förlossningen. Efter födseln klipps navelsträngen av och torkas ren, varefter det kvarvarande stycket avsöndras naturligt inom några dagar.

'Blodflödeshastighet' refererar till hastigheten med vilken blod flödar genom kroppens artärer, kapillärer och vener. Den kan variera beroende på flera faktorer, inklusive personens hjärtfrekvens, blodvolym, resistans i artärerna och ventrikelns kontraktionsstyrka.

Blodflödeshastigheten mäts vanligtvis i enheten millimeter per sekund (mm/s) eller centimeter per sekund (cm/s). I kliniska sammanhang kan den också uttryckas som hjärtminutvolym (HMV), vilket är volymen blod som pumpas ut från hjärtat under en minut.

Det är viktigt att upprätthålla en normal blodflödeshastighet eftersom för låg hastighet kan leda till syrebrist i kroppens vävnader, medan för hög hastighet kan orsaka skador på artärväggarna och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Medicinskt sett betyder "missbildningar, multiple" att en individ har flera missbildningar i kroppen. Missbildningar är avvikelser från den normala utvecklingen och strukturen hos kroppsdelar eller organ. De kan vara medfötta (congenital) eller uppstå senare under livet.

Multiple missbildningar kan vara relaterade till varandra eller orelaterade, och de kan påverka olika delar av kroppen. Exempel på orsaker till multiple missbildningar inkluderar genetiska faktorer, exponering för teratogener (substanser som kan orsaka fetal skada) under graviditeten och andra sjukdomsförlopp.

Multiple missbildningar kan vara ett tecken på en underliggande medicinsk störning eller syndrom, så det är viktigt att diagnostisera och behandla orsaken om möjligt. Behandlingen av multiple missbildningar beror på vilka delar av kroppen som är drabbade och hur allvarliga avvikelserna är.

Campylobacter infektioner är en typ av bakterieinfektion orsakad av arter i släktet Campylobacter, vanligtvis Campylobacter jejuni eller Campylobacter coli. Infektionen är oftast relaterad till födoämnesintag, särskilt av opastöriserad mjölk, rått kött och kycklingkött. Infektionen kan också spridas via direkt kontakt med djur eller av person-till-person-kontakt.

Symptomen på en Campylobacter infektion inkluderar diarré, buksmärtor, feber och kräkningar. Symptomen kan vara milda eller allvarliga och vanligtvis uppstår de within 2-5 days after exposure to the bacteria. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer som Guillain-Barré syndrom, en nervsjukdom som kan orsaka muskelsvaghet och andningssvårigheter.

Campylobacter infektioner behandlas vanligtvis med antibiotika, särskilt om symtomen är allvarliga eller om patienten tillhör en riskgrupp, såsom äldre vuxna, små barn, gravida kvinnor eller personer med nedsatt immunförsvar. För att förebygga infektioner rekommenderas god kökshygien, att undvika att äta rått kött och att tillaga köttet ordentligt för att döda bakterierna.

'Fosterresorption' är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där fostrets benvävnad bryts ned och ersätts av moderns benvävnad under graviditeten. Detta sker när ett befruktat ägg implanteras utanför livmodern, oftast i ett annat organ eller vävnad, till exempel i en äggstock (ovarium) eller i bukhinna (peritoneum).

Fosterresorption är en sällsynt men förekommande komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga hälsoproblem för modern, inklusive blödningar, infektioner och skador på organ. Det kan också orsaka missfall eller prematura förlossningar. Behandlingen av fosterresorption kan variera beroende på individuella omständigheter, men den kan innefatta medicinsk behandling, kirurgi eller spontan avslutning av graviditeten.

I medicinska sammanhang definieras nacken (cervix) som den övre, flexibla delen av ryggraden (kolumnen) som bär upp huvudet och skapar en rörlig länk mellan huvudet och resten av kroppen. Nacken består av sju olika vertebrala segment, C1 till C7, där C1 (atlas) och C2 (axis) är speciellt viktiga eftersom de tillåter huvudrörelserna upp/ner, sid-till-sid och rotation. Nacken innehåller också muskler, ligament, nerver, blodkärl och lymfkärl som är nödvändiga för att underhålla strukturer i huvudet, halsen och övre extremiteterna samt att upprätthålla kroppens balans och stabilitet.

Karyotypbestämning är en metod inom genetiken som används för att analysera och beskriva ett individuellt kromosomuppslag, även kallat karyotyp. Metoden innebär att man färgar kromosomerna så att de blir synliga under mikroskop, varefter man sorterar och arrangerar dem efter storlek och form. Karyotypbestämning används bland annat för att diagnostisera genetiska störningar orsakade av kromosomavvikelser, såsom Downs syndrom och Klinefelters syndrom.

'Medfödda missbildningar' (congenital anomalies/birth defects) är en medicinsk term som refererar till strukturella eller funktionella avvikelser som förekommer vid eller strax efter fostrets bildande. Dessa avvikelser kan vara relaterade till kromosomala abnormaliteter, genetiska faktorer, miljöfaktorer under graviditeten eller en kombination av dessa. De kan påverka alla delar av kroppen och variera från milda till allvarliga, ibland med livslånga konsekvenser. Exempel på medfödda missbildningar inkluderar hjärtfel, neuralrörsdefekter, njurfel och navelsträngbråck.

'Ultraljudsdoppler, pulsad' (Pulsed Wave Doppler, PWD) är en ultraljudsundersökningsmetod som används för att bedöma hastigheten och riktningen på blodflöde i kroppens blodkärl. Metoden bygger på effekten av dopplereffekten, där frekvensen av ultraljudsböljorna ändras när de reflekteras tillbaka från rörliga objekt, i det här fallet röda blodkroppar.

Vid pulsad ultraljudsdoppler skickas korta ultraljudspulser ut och mottas sedan när de reflekterats tillbaka från blodflödet. Genom att mäta tidsintervallet mellan avsändandet och mottagandet av pulsen kan man bestämma avståndet till det rörliga objektet, i det här fallet ett specifikt ställe i blodkärlet. Genom att sedan mäta frekvensförskjutningen av reflekterade ultraljudsböljor kan man beräkna hastigheten på blodflödet i det aktuella stället.

Pulsad ultraljudsdoppler används ofta för att undersöka hjärtklaffar och deras funktion, samt för att bedöma blodflödeshastigheter i olika delar av kroppen, till exempel i artärer och vener. Denna metod ger mycket detaljerad information om blodflödet och är därför en viktig del i ultraljudsundersökningar inom kardiologi, angiologi och andra medicinska specialiteter.

Placentacirkulation är den cirkulationsbana som etableras mellan moderkakan (placentan) och fostrets blodomlopp under graviditet. Det tillåter syre och näringsämnen från moderns kropp att transporteras över till fostret, samtidigt som avfallsprodukter och kolmonoxid från fostret kan tas bort.

I mer detalj fungerar placentacirkulationen genom att moderkakans blodkärl växer in i den del av moderkakan som är i kontakt med fostrets blodfyllta rum, kända som intervillösa rum. Dessa blodkärl bildar ett nätverk av kapillärer där utbyte sker mellan moderns och fostrets blod via difusion.

Moderns artärer förser placentan med syre- och näringsriktigt blod, medan moderkakans venösa blod returneras till modern via de moderkaksartärer som tar emot avfallsprodukterna från fostret. Fostrets hjärta pumpar sitt eget obefläckade blod genom två umbilikala artärer in i placentan, där det blandas med modersblodet i intervillösa rummen. Efter utbytet av syre och näringsämnen returneras fostrets blod tillbaka till fostret via en enda umbilikal ven.

Placentacirkulationen är en vital process under graviditet för att säkerställa fostrets tillväxt, utveckling och överlevnad.

'Livmoder' (latin: Uterus) är en muskelartad, hallow organ hos däggdjur där fostret utvecklas under graviditet. Den består av tre delar: kroppen (corpus), cervix ( cervikalis) och livmoderhalsen (portio). Livmodern har ett rikt blodkärlsnätverk och en viktig funktion är att producera hormonet prostaglandin under förlossningen.

Gastroschisis är ett medfött missbildning där tarmslemmar sticker ut genom bukhålan på ett ställe bredvid naveln. Detta beror på att den muskelring som normalt håller bukväggen stängd saknas på en plats, vilket gör att tarmslemmarna kan glida ut genom öppningen. Gastroschisis är vanligen inte kombinerat med andra missbildningar och orsaken är okänd. Behandlingen består av kirurgi för att placera tarmslemmarna tillbaka in i bukhålan och stänga öppningen.

"Nötkreatursjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar nötkreatur, även kallat kor. Det kan innefatta en rad olika tillstånd, bakteriella, virala eller parasitära, som kan påverka djurets hälsa och produktion. Några exempel på nötkreatursjukdomar är mastit (bröstinflammation), tuberkulos, blödande diarré hos kalvar (Cryptosporidios), IBR (korrespiratoryt viruset) och BVD/MD (bovin viral diarré/mucosal disease). Prevention och kontroll av nötkreatursjukdomar är viktigt för att säkerställa djurens hälsa, produktivitet och biosecurity.

Terapeutisk abort är en medicinsk procedure som utförs för att avsluta en ongoing pregnancy med hälso- eller livshotande komplikationer för den gravida individen. Det innebär att man inducerar en missfall genom mediciner eller kirurgiska metoder.

Det är viktigt att skilja på terapeutisk abort och elektiv abort, där den senare avser en avslutning av en ongoing pregnancy utan någon specifik medicinsk orsak. Båda former av abort är rättigheter som skyddas av många länders lagar och internationella konventioner om mänskliga rättigheter.

'Näsben' (nasus, nasala benet) är en del av människans skelett i ansiktet. Det är ett pariga ben som bildar en del av näshålan och nosryggen. Näsbenet har också en viktig funktion vid doftsinnet, eftersom det innehåller de sensoriska cellerna för lukt.

I anatomiskt perspektiv är näsbenet ett kort, flätat ben som sitter i mitten av ansiktet ovanför överläppen och under ögonbrynen. Det består av två delar: en framsida (corpus nasale) och två sidor (alae nasales). Framsidan är den lodräta delen som bildar näshålans bakre vägg, medan de två sidorna utgör de yttre delarna av näsan.

Näsbenet hjälper också till att skydda hjärnan genom att skapa en barriär mellan det inre av huvudet och den yttre miljön. Det är ett av de 14 benen i ansiktsskelettet och är direkt kopplat till ögonhålans botten, tinningbenet och pannbenet.

Kardiotokografi (CTG) är en metod för att kontinuerligt övervaka fostrets hjärtakt och moderns muskelkontraktioner under förlossningen. CTG-graphen visar fostrets hjärtfrekvens och varierande mönster, samt styrkan och frekvensen av moderns kontraktioner. Denna information används för att upptäcka eventuella problem såsom syrebrist eller stress hos fostret under förlossningen, och hjälper läkare och barnmorskor att besluta om behovet av ytterligare undersökningar eller ingripanden under förlossningsprocessen.

Rh-isoimmunisering är ett medicinskt tillstånd där en individ som är Rh-negativ utvecklar antikroppar mot Rh-positiva röda blodkroppar. Detta kan ske när en Rh-negativ individ exponeras för Rh-positiva röda blodkroppar, till exempel under en graviditet där fostret är Rh-positivt eller vid en blodtransfusion med Rh-positivt blod.

I normala fall har en Rh-negativ individ inga antikroppar mot Rh-positiva röda blodkroppar, men om det kommer till en exponering kan kroppen börja producera antikroppar som attackerar de främmande Rh-positiva röda blodkropparna. Detta kan leda till komplikationer vid senare graviditeter då fostrets Rh-positiva blod kan komma i kontakt med moderns blod och orsaka en hemolys, det vill säga en brytning ned av röda blodkroppar.

För att förebygga Rh-isoimmunisering ges ofta preventiva injektioner med anti-D-immunglobulin till Rh-negativa gravida under vissa förutsättningar, till exempel vid fostrets Rh-typ är okänd eller positiv. Detta hjälper till att neutralisera eventuella Rh-positiva röda blodkroppar som kan ha kommit i kontakt med moderns blod och därmed minska risken för isoimmunisering.

Fetoskopi är en invasiv medicinsk undersökningsmetod där man använder en slags endoskop, en fetoskop, för att direkt kunna se på ett fosters utveckling och hälsa inuti moderns livmoder. Fetoskopen sätts in genom en liten incision i moderns buk och livmoder, och möjliggör för läkaren att titta på fostret och eventuellt behandla vissa fosterrelaterade sjukdomar eller avvikelser direkt. Detta kan exempelvis innebära att man tar ett litet prov på fostrets blod eller lungvävnad, eller att man behandlar fostersjukdomar såsom till exempel hjärtfel. Fetoskopi används vanligen under den senare delen av graviditeten och är en metod som kan ge mycket värdefull information om fostrets hälsa, men som också innebär vissa risker för både modern och foster.

"Campylobacter" är en genus av bakterier som tillhör familjen Campylobacteraceae. Dessa bakterier är gramnegativa, spiralformade eller kurviformade och är kända för att orsaka gastroenterit, även kallad mag-tarmloppor eller magsjuka. Sjukdomen som orsakas av Campylobacter kallas ofta campylobacterios.

Campylobacter jejuni och Campylobacter coli är de två vanligaste arterna som orsakar sjukdom hos människor, och de infekterar oftast mag-tarmsystemet via kontaminerad mat eller vatten. Symptomen på campylobacterios inkluderar diarré, buksmärtor, feber och kräkningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till komplikationer som Guillain-Barrés syndrom, en nervsjukdom som kan orsaka muskelsvaghet och andningssvårigheter.

Campylobacter är mycket vanlig i djur, särskilt fåglar, och många människor blir smittade genom att äta kött som inte tillräckligt tillagats, framför allt kycklingkött. Andra källor till smitta kan vara rå eller halvråa grönsaker, osten och vatten som är kontaminerat med avföring från infekterade djur eller människor.

Fosterterapi, även känt som fosterteknisk behandling eller neuroutvecklingsmotorisk terapi, är en typ av medicinsk behandling som används för att hjälpa barn med utvecklingsstörningar, rörelsekoordinationsproblem och neurologiska skador att förbättra sin motorik, sensoriska integration och kognitiva förmågor.

Behandlingen inkluderar en rad olika tekniker som är utformade för att stödja barnets naturliga utvecklingsprocess och hjälpa dem att uppnå sina potential. Fosterterapeuterna arbetar ofta tillsammans med barnet, deras familj och andra medicinska specialister för att skapa en individuell behandlingsplan som tar hänsyn till barnets unika behov och mål.

Fosterterapi kan inkludera exempelvis:

* Övningar för att förbättra balans, koordination och muskelstyrka
* Träning i sensorisk integration för att hjälpa barnet att tolka och reagera på sensorer information korrekt
* Användning av speciella leksaker och utrustningar som är utformade för att främja motorisk utveckling
* Råd och stöd till föräldrar och vårdnadshavare för att hjälpa dem att stötta barnets utveckling i hemmet

Målet med fosterterapi är att hjälpa barnet att uppnå så stor självständighet som möjligt och att underlätta deras deltagande i vardagsaktiviteter, skola och sociala situationer.

Spina bifida cystica är en medfödd neurologisk defekt som beror på att ryggkotorna i ryggraden inte stängts fullständigt under fostertiden. Detta leder till att nervrötter och delar av ryggmärgen sticker ut genom ryggkotan, vilket kan orsaka skada på nerverna och leda till neurologiska symptom som muskelsvaghet, förlorad känsel i benen och svårigheter med tarm- och blåshantering.

Det finns två huvudtyper av spina bifida cystica: myelomeningocele och meningocele. Vid myelomeningocele sticker ryggmärgen och nervrötterna ut genom ryggkotan och bildar en säck på baksidan av kroppen. Detta är den allvarligaste formen av spina bifida cystica och kan leda till allvarliga neurologiska skador. Vid meningocele sticker endast de skyddande hinna som omger ryggmärgen ut genom ryggkotan, vilket orsakar mindre allvarlig skada på nervsystemet.

Behandlingen av spina bifida cystica kan innebära kirurgi, rehabilitering och livslånga vårdinsatser för att hantera symtomen och förebygga komplikationer.

Diabetes under graviditet definieras som förhöjda nivåer av glukos (socker) i blodet som påverkar kvinnans och fostrets hälsa under graviditeten. Det finns två typer av diabetes under graviditet:

1. Gestationell diabetes: Detta är en form av diabetes som uppstår för första gången under graviditeten, vanligtvis under det andra trimesteret. Den beror på att kroppen inte producerar tillräckligt med insulin för att hantera den ökade mängden glukos i blodet under graviditeten. Gestationell diabetes kan leda till komplikationer såsom övervikt hos barnet, högt blodtryck hos modern och en ökad risk för skador på fostrets nerver och hjärta.
2. Förvarande diabetes: Detta är en form av diabetes som förekommer innan graviditeten och kan förvärras under graviditeten. Kvinnor med förvarande diabetes har ofta högre risker för komplikationer under graviditeten, såsom missbildningar hos barnet, skador på fostrets nerver och hjärta, och en ökad risk för fosterförlust.

Det är viktigt att kvinnor med diabetes under graviditeten får regelbundna undersökningar och behandling för att minimera risken för komplikationer. Det kan innebära att kontrollera blodsockernivåerna flera gånger om dagen, ändra kosten, öka motionen och eventuellt ta mediciner som insulin eller andra läkemedel för att hjälpa till att reglera blodsockret.

'Fostrets organ, full utveckling' kan definieras som den fysiologiska och anatomiska utvecklingen av ett fosters olika organ som är komplett eller nästan komplett vid slutet av graviditeten. Under denna period har de flesta organens struktur, funktion och storlek nått en punkt där de liknar de hos en fullvuxen individ. Detta inkluderar hjärtat, lungorna, levern, njurarna, tarmarna, hjärnan och det centrala nervsystemet, samt de yttre organen som hud, hår, naglar och könsorgan. Vid denna tidpunkt är fostret i princip redo för att överleva utanför moderns kropp med lämplig vård och stöd.

I medicinska sammanhang kan "kullstorlek" (engelska: grain size) användas för att beskriva storleken på partiklar i ett preparat, till exempel inom patologi när man studerar celler under mikroskop. Kullstorleken kan ha betydelse för hur effektivt ett läkemedel eller ett diagnostiskt verktyg fungerar. I vissa fall kan en mindre partikelstorlek leda till bättre absorption och därmed verkan i kroppen.

Ibland används termen "nanokullstorlek" (engelska: nanograin size) för att beskriva mycket små partiklar, med en diameter på mindre än 100 nanometer. Dessa kan ha unika egenskaper jämfört med större partiklar och används inom områden som nanomedicin och diagnostik.

Ductus arteriosus är en blodkärlslig förbindelse mellan lungartären (arteria pulmonalis) och aortan hos foster. Denna förbindelse möjliggör för blodet att undvika lungsäcken, eftersom fostrets syrebehov tillgodoses via moderkakan. Efter födelsen börjar ductus arteriosus att stängas av gradvis och är normalt stängd hos ett nyfött barn. Om den inte stänger sig fullständigt kvarstår en förbindelse som kallas persistent ductus arteriosus, vilket kan leda till hjärt- och lungrelaterade problem.

Hemolytisk sjukdom hos nyfödda (HDN) är en allvarlig blodsjukdom som orsakas av destruktion av nyfödda barns röda blodkroppar (erytrocyter). Denna destruktion beror vanligtvis på en immunologisk reaktion där antikroppar från modern passerar placentan och attackerar fetusens röda blodkroppar. Detta händer när det förekommer en olikhet mellan moders och barns blodgrupper, särskilt vid Rh-inkompatibilitet eller ABO-inkompatibilitet.

I Rh-inkompatibiliteten har modern Rh-negativ blodtyp medan barnet är Rh-positiv. I ABO-inkompatibiliteten har modern typ 0 och barnet typ A, B eller AB. När moders antikroppar reagerar med fetusens röda blodkroppar orsakas de att spricka sönder (hemolys), vilket leder till en ökning av obehagliga nivåer av bilirubin, ett slaggprodukt från hemoglobinbrutna. Höga nivåer av bilirubin kan leda till en allvarlig neurologisk skada som kallas kernikterus om den inte behandlas i tid.

Symptomen på HDN kan inkludera gulsot (icke-kulturell), trötthet, irritabilitet, svårigheter med att äta och andas, blåaktiga till röda uriner och grumliga avföring. Behandlingen för HDN kan omfatta byte av blod, fototerapi (exponering för blått ljus), transfusion av röda blodkroppar eller intravenös immunoglobulin (IVIG) för att neutralisera moders antikroppar. För att förebygga HDN kan vaccinering och preventiv behandling erbjudas gravida kvinnor som är i riskzonen för att utveckla HDN.

Polyhydramnios är ett medicinskt tillstånd där det förekommer för mycket amnionfluid (fruktvatten) i livmodern under graviditeten. Normalvärdet av amnionfluiden varierar, men vanligtvis bör mängden ligga mellan 500 och 1500 milliliter under senare stadier av graviditeten. Vid polyhydramnios överstiger mängden 2000–2500 milliliter, beroende på vecka för vecka.

Detta tillstånd kan orsakas av olika faktorer, såsom missbildningar hos fostret, diabetes hos modern, genetiska störningar eller problem med fostrets urinvägar eller tarm. I vissa fall kan orsaken vara okänd. Polyhydramnios kan leda till komplikationer under graviditeten och förlossningen, såsom födelskombination, tidig förlossning eller andningsproblem hos det nyfödda barnet. Behandlingen beror på orsaken till polyhydramnios och kan innefatta att avlasta amnionfluiden genom amniocentes eller medicinsk behandling för att minska fostrets urinproduktion.

'Fårboskap' refererer til dyrere, der primært holder af at græsse og ernære sig af planter i det fri. I medicinsk sammenhæng kan udtrykket bruges for at beskrive en persons eller populations eksponering for bestemte miljøfaktorer, der er forbundet med at være i nær kontakt med får.

For eksempel kan personer, der arbejder tæt på eller passer får, have en øget risiko for at blive inficeret med certain bakterielle infektioner, som Q-feber og pasteurellose. Disse infektioner kan overføres fra får til mennesker gennem indånding af kontaminerede stoffer eller direkte kontakt med inficerede dyr.

Derudover kan fårboskap også have en indvirkning på folks sundhed gennem eksponering for andre miljøfaktorer, såsom allergier og parasitiske infektioner.

En högriskgraviditet definieras som en graviditet där det förekommer en eller flera komplikationer som kan påverka moderns hälsa eller fostrets utveckling och överlevnad. Det kan röra sig om förhållanden som existerar innan graviditeten, under graviditeten eller under förlossningen.

Exempel på riskfaktorer för en högriskgraviditet inkluderar:

* Moderns ålder över 35 år
* Undervikt eller övervikt
* Förhöjda blodtrycksvärden eller diabetes före graviditeten
* Tvilling- eller flerbörd
* Problem med livmodern, äggstockarna eller hormonella störningar
* Infektioner under graviditeten, till exempel listerios eller toxoplasmos
* Missbildningar hos fostret
* Förväntad för tidig förlossning eller för tidig avbrytning av graviditeten

Det är viktigt att identifiera en högriskgraviditet så snart som möjligt, så att läkare och sjuksköterskor kan övervaka modern och fostret närmare och vidta åtgärder för att minska riskerna.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

"Pulsatilt flöde" är ett medicinskt begrepp som refererar till den periodiska volymökningen och minskningen av blodflödet i artärer under en hjärtslagscykel. Detta fenomen orsakas av hjärtats kontraktioner och relaxeringar, vilket får blodet att pulsera genom kroppens artärsystem. Under systolen, när hjärtat kontraherar, ökar trycket i artärerna och flödet av blod blir mer intensivt. Under diastolen, när hjärtat relaxerar, minskar trycket i artärerna och flödet av blod blir mindre intensivt. Den pulsatila karaktären av detta flöde kan kännas som en puls i olika delar av kroppen, till exempel i halsen eller i handleden.

Prenatal exposure with late effects refererar till att ett barn har varit utsatt för en faktor under sin fostertid som sedan lett till skador eller komplikationer efter födseln. Det kan handla om exponering för olika typer av miljögifter, infektioner, läkemedel eller droger. Sen effekterna kan variera beroende på vilken faktor barnet har varit utsatt för och hur länge exponeringen pågått. Några exempel på sena effekter av prenatal exponering är neurologiska skador, läggningsstörningar, kognitiva funktionsnedsättningar, fysiska missbildningar och ökad risk för vissa sjukdomar. Det är viktigt att notera att inte alla barn som har varit utsatta för en faktor under sin fostertid kommer att drabbas av sen effekter, men det finns alltid en risk som bör tas i beaktande.

Människokromosompar 18, även kända som autosomala kromosompar 18, är en del av vårt genetiskt material och består av två identiska kromosomer. Varje människa har ett par 18-kromosomer, vilket innebär att vi har totalt fyra kopior av alla gener som finns på kromosompar 18. Dessa kromosomer är viktiga för vår utveckling och hälsa, och mutationer eller abnormaliteter i dem kan leda till olika genetiska tillstånd och sjukdomar.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Organstorlek är ett mått på storleken på olika organ i kroppen, ofta uttryckt i volymen (till exempel i kubikcentimeter, cm3) eller i vikt (till exempel i gram, g). Organens storlek kan variera mellan individer beroende på en rad faktorer som kön, ålder, genetiska faktorer och hälsostatus. I vissa fall kan organens storlek användas som ett sätt att bedöma hälsan hos en individ, till exempel när man mäter storleken på levern för att undersöka om den är utsatt för skada eller sjukdom.

Medicinskt sett betecknar man med "tvillingar" två barn som delat samma fostret och därmed har samma moder. Tvillingarna kan vara enkla tvillingar (svenska: enslingstvillingar), vilket innebär att de utvecklats från två skilda ägg som blir befruktade samtidigt, eller de kan vara tvislingar (svenska: dubbelgångare), vilket innebär att de utvecklas från samma befruktade ägg som delat sig i två separata fostrar. Enkla tvillingar är genetiskt sett lika varandra som vanliga syskon, medan tvislingar har en högre grad av genetisk likhet eftersom de delar en stor del av sina gener.

En flerbördsgraviditet, även känd som multipel graviditet, är en medicinsk term som används när en kvinna är gravid med två eller flera foster samtidigt. Det kan delas in i två kategorier: tvillinggraviditet (två foster), och tretalig graviditet eller trillinggraviditet (tre foster) och så vidare.

Flerbördsgraviditeter kan inträffa på naturlig väg, men är också vanligare som komplikation till fertilitetsbehandlingar som exempelvis in vitro-fertilisering (IVF). Risken för flerbördsgraviditet ökar med åldern och kan även vara genetiskt betingad.

Flerbördsgraviditeter kan vara högrisksituationer både för moder och foster, och kräver därför extra uppmärksamhet och vård under graviditeten. Vanliga komplikationer inkluderar födelseskador, låg födelsevikt, för tidig födsel och ökad risk för fosterdöd.

"Modern exposure" är inte en etablerad medicinsk term, men det kan tolkas som att ha kontakt med en substans eller faktor under modern tid som kan ha en påverkan på hälsan. Detta kan exempelvis vara exponering för kemiska ämnen, luftföroreningar, joniserande strålning eller infektioner i den moderna miljön.

Det är viktigt att klargöra vilken substans eller faktor som avses när man talar om "modern exposure", eftersom effekterna på hälsan kan variera beroende på typen och graden av exponering.

I medicinsk kontext, betecknar "moderna tiden" eller "den moderna eran" ofta perioden från 1500-talet till nutid. Detta är en relativt bred definition och kan inkludera många olika aspekter av medicinsk utveckling och förändring.

Under den moderna tiden har det skett enorma framsteg inom medicinen, bland annat tack vare utvecklingen av mikroskopi, bakteriologi, immunologi, genetik och molekylärbiologi. Detta har lett till en bättre förståelse av sjukdomar och deras orsaker, vilket i sin tur har möjliggjort utvecklingen av effektiva behandlingsmetoder och preventiv åtgärder.

Exempel på viktiga medicinska framsteg under den moderna tiden innefattar upptäckten av antibiotika, vaccinering mot smittosamma sjukdomar som smittkoppor och mässling, utvecklingen av kirurgiska tekniker och anestesi, samt framsteg inom diagnostik med hjälp av bildtekniker som röntgen, ultraljud, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRI).

Det är värt att notera att definitionen av "modern tid" kan variera beroende på sammanhang och perspektiv. Inom vissa akademiska discipliner kan den moderna tiden definieras på ett annat sätt än inom medicinen.

"Three-dimensional image creation" in medical terms refer to the use of technology to create a 3D representation of anatomy, physiological processes, or pathology within the human body. This can be achieved through various imaging techniques such as computed tomography (CT), magnetic resonance imaging (MRI), ultrasound, and confocal microscopy. These images allow medical professionals to visualize and analyze structures and functions in greater detail, providing valuable information for diagnosis, treatment planning, and research.

Three-dimensional image creation can also be used in surgical planning and guidance, allowing surgeons to practice and simulate procedures before performing them on patients. Additionally, 3D printing technology has emerged as a powerful tool for creating physical models of patient anatomy, providing a hands-on tool for surgeons to plan and rehearse complex surgeries. Overall, three-dimensional image creation has revolutionized the field of medicine, improving diagnostic accuracy, surgical outcomes, and patient care.

Anencephaly is a serious birth defect of the neural tube, which occurs when the upper part of the neural tube fails to close during fetal development. This results in the absence of a major portion of the brain, including the cerebrum, cerebellum, and skull. Anencephaly is typically diagnosed prenatally through ultrasound or other imaging tests.

Infants born with anencephaly are usually stillborn or die shortly after birth due to the severity of their condition. There is no known cure for anencephaly, and it cannot be prevented once it has occurred. However, folic acid supplementation before and during early pregnancy can help reduce the risk of neural tube defects in general.

It's worth noting that anencephaly is a rare condition, affecting only about 1 in every 10,000 live births in the United States.

Den medicinska definitionen av "Abort, framkallad" är en avbruten graviditet som orsakas av medvetet ingripande. Det kan ske genom mediciner eller kirurgiska procedurer. Orsaken till en framkallad abort är ofta att modern har valt att avsluta sin graviditet. I vissa fall kan en framkallad abort också behövas om fostret inte utvecklas korrekt eller om graviditeten hotar moderns hälsa.

"Missfall" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en spontan avslutning av en graviditet före den 20:e veckan. Det kan också kallas för en tidig abort. Missfall orsakas ofta av olika komplikationer under graviditeten, såsom kromosomavvikelser, hormonella störningar eller anatomiska avvikelser hos modern eller fostret. I vissa fall kan missfall även orsakas av yttre faktorer som trauma, infektioner eller exponering för skadliga ämnen.

Spädbarn, som är små för tiden, definieras som spädbarn med ett födelsevikt under den 10:%-ileen efter kön och gestationsålder, efter att ha justerats för mödrarnas fetma och socioekonomiska status. Detta betyder att barnet är mindre än 90% av alla barn inom samma gestationsålder och kön. Det kan vara associerat med ökad risk för kort- och långtidsneonatala komplikationer, såsom andningssvårigheter, hypoglykemi och utvecklingsbrist.

I medicinsk kontext, refererar "huvud" till den övre delen av kroppen som inkluderar hjärnan, halsen och ansiktet. Det är den del av kroppen ovanför ryggraden (ryggmärgen) och innehåller en rad viktiga strukturer såsom hjärnan, hörsel- och balansorganen, ögonen, muskler, benen, blodkärl och nerver. Huvudet är också känt som cranium eller caput.

Placentasjukdomar är en övergripande benämning på en grupp sjukdomar som drabbar moderkakan (placentan) under graviditeten. Dessa sjukdomar kan orsaka komplikationer för både modern och barnet, beroende på allvarlighetsgraden av sjukdomen.

Det finns olika typer av placentasjukdomar, men några vanliga exempel är:

1. Placenta praevia: Detta innebär att moderkakan sitter lägre i livmodern än vanligt och kan täcka delar av cervix ( slidan). Denna placering kan orsaka blödning under graviditeten eller vid förlossningen.
2. Placentalabruptio: Detta innebär att moderkakan lossnar från livmoderväggen före förlossningen, vilket kan leda till allvarlig blödning och syrgasmangel hos barnet.
3. Preeklampsi: Detta är en sjukdom som vanligtvis uppstår under den senare delen av graviditeten och kännetecknas av högt blodtryck och skador på bland annat njurarna. I allvarliga fall kan preeklampsi leda till eklampsi, vilket innebär att modern får epileptiska anfall.
4. Intrauterin tillväxthämning (IUGR): Detta innebär att barnet inte växer normalt i livmodern, vilket kan orsakas av en placentasjukdom eller andra problem under graviditeten.

Det är viktigt att upptäcka och behandla placentasjukdomar så snart som möjligt för att minska risken för komplikationer. Behandlingen kan variera beroende på typ av sjukdom och allvarlighetsgrad, men kan innefatta vila, mediciner eller i vissa fall förlossning.

I medicinsk terminologi refererer moder-barnsforhold (engelsk: mother-infant relationship) til den interaktive forbindelse og samspil mellem en mor og hendes baby, særligt i de første årnelever. Denne relation har stor betydning for barnets sociale, emotionelle og kognitive udvikling. Moder-barnsforholdet kan påvirkes af mange faktorer, herunder moders sundhed, psykologiske tilstand, ernæring, stressniveau samt barnets helbred og temperament. En positiv moder-barnsforhold kendetegnes ved tryghed, omsorg, responsivitet og god kommunikation mellem mor og barn. Negative moder-barnsforhold kan have langvarige virkninger på barnets udvikling og velbefindende.

En blodgasanalys är en laboratoriemetod för att bestämma syrgashalt, koldioxidhalt och pH-värde i ett blodprov. Denna analys används vanligen för att utvärdera patienters andnings- och syresättningsstatus, såsom vid andningssvikt, hjärt-lung-sjukdomar, metabola störningar och drogförgiftningar. Blodgasanalysen kan även ge information om elektrolytbalansen, syretransporten och acid-base-status i kroppen.

Fyrdimensionell ekokardiografi, även känd som 3D-ekokardiografi, är en ultraljudsundersökning av hjärtat. Den använder sig av särskilda sensorer och datorsystem för att skapa en detaljerad, rymddimensionell bild av hjärtats strukturer och funktioner i realtid.

Den fyrdimensionella ekokardiografin ger kardiologer och andra vårdpersonal insyn i komplexa hjärtsjukdomar, såsom strukturella hjärtfel, hjärtklaffssjukdomar och hjärtmuskelsjukdomar. Den kan användas under diagnostiska, terapeutiska och follow-up-sammanhang för att hjälpa läkare att planera och utvärdera behandlingar, inklusive operationer och kateterbaserade ingrepp.

Fördelarna med den fyrdimensionella ekokardiografin jämfört med traditionell tvådimensionell ekokardiografi innefattar en förbättrad visuell förståelse av de komplexa rymdbilderna hos hjärtat, mer exakt mätning av strukturer och funktioner samt möjligheten att utföra mer detaljerade preoperativa planeringar.

Hydrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används som antiinflammatorisk och immunsuppressiv medicin. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation och undertrycker immunsvaret. Hydrokortison används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive astma, eksem, psoriasis, reumatoid artrit, multipel skleros och vissa former av cancer. Det kan också användas för att ersätta kortisol som ett hormon hos personer med adrenalinsufficiens. Liksom andra glukokortikoider kan hydrokortison orsaka biverkningar som ökad risk för infektion, ökad aptit, viktuppgång, sömnstörningar och svaghet i musklerna om det används under längre tid eller vid högre doser.

Ekoencefalografi (EEG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärnan. Metoden bygger på att placera elektroder på ytan av skallen, som sedan registrerar de elektriska signalerna som genereras när nervceller i hjärnan aktiveras.

EEG-undersökningen ger information om hjärnans funktion och kan användas för att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, till exempel epilepsi, söva eller koma, stroke, hjärntumörer och andra neurologiska sjukdomar. Den kan även användas under operationer i hjärnan för att övervaka hjärnans funktion och undvika skador på nervceller.

EEG-undersökningen är en icke-invasiv metod och är vanligtvis smärtfri, även om det kan kännas lite obekvämt att ha elektroder fästade på skallen under en längre period. Undersökningen tar vanligen mellan 20 och 40 minuter att genomföra, men kan vara längre beroende på vilka frågor som ska besvaras med undersökningen.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

I medicinska sammanhangen kan "vararbete" (engelska: "occupational therapy") definieras som en form av rehabilitering och behandling som hjälper människor att utveckla, förbättra och upprätthålla de färdigheter och förmågor de behöver för att kunna klara av vardagsaktiviteter och livets olika krav. Detta kan innefatta både kroppsliga och psykiska färdigheter, såsom finmotorik, koordination, perception, kognition, emotionell förståelse och sociala interaktioner.

Genom vararbete kan en person läras att hantera sina funktionsnedsättningar, skador eller sjukdomstillstånd på ett bättre sätt, vilket i sin tur kan leda till en förbättrad livskvalitet och ökad självständighet. Behandlingen kan bestå av olika aktiviteter som är anpassade efter den enskilda individens behov och mål, exempelvis handarbete, träning av balans och koordination, användande av assistiva tekniker och redskap, samt arbete med sociala färdigheter och kognitiva funktioner.

Enligt läkemedelsverket definieras ett fosterskadande medel som: "Ett läkemedel eller annan kemisk substans som orsakar skada på fostret under graviditeten. Skadan kan vara oföddhet, missbildning, funktionsnedsättning eller död hos fostret."

Det är viktigt att notera att vissa läkemedel kan vara fosterskadande även om de används under tidiga skeden av graviditeten, medan andra kan vara säkrare att använda under vissa tider under graviditeten än under andra. Det är alltid viktigt för en kvinna som är gravid eller planerar att bli gravid att diskutera med sin läkare om vilka läkemedel som är säkra att använda under graviditeten.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Kejsarsnitt är ett medicinskt ingrepp där en kirurg skär genom buken och livmodern för att föda ut det oväntade barnet. Detta görs vanligtvis när modern eller/och barnet är i fara under förlossningen, och det inte finns tillräckligt med tid eller möjlighet att utföra en vaginal förlossning på säker och effektiv väg. Kejsarsnitt kan också utföras på begäran av den gravida kvinnan, även om detta är mindre vanligt.

Under ett kejsarsnitt placerar läkaren oftast en epiduralanestesi för att dämpa smärtan, men i vissa fall kan en allmän narkos användas istället. Sedan skärs buken och livmodern upp, och barnet tas ut genom den öppningen. Efter att barnet har fötts stänger läkaren upp buken och livmodern igen med hjälp av sömmar.

Kejsarsnitt är ett relativt vanligt ingrepp i många delar av världen, men det finns fortfarande risker som är associerade med det, såsom infektion, blödning och skador på organ. Dessa risker ökar om kvinnan har flera kejsarsnitt eller om hon får ett akut kejsarsnitt under förlossningen.

Färgultraljud, även känt som dopplersonografi eller färgdopplar, är en typ av ultraljudsundersökning som används för att undersöka blodflödet i kroppens artärer och vener. Denna metod kombinerar traditionell gråskaleultraljud med färgkodad dopplersonografi, vilket gör det möjligt att se hur blodet rör sig genom de undersökta blodkärlen i realtid.

Färgen visar riktningen och hastigheten av blodflödet: rött representerar flöde mot ultraljudskällan, medan blått representerar flöde bort från ultraljudskällan. Detta hjälper läkaren att identifiera eventuella problem med blodflödet, som exempelvis förträngningar (stenoser), klaff- eller ventilproblem, blodkoagulationer eller andra patologiska tillstånd. Färgultraljud är en icke-invasiv och smärtfritt metod, och det finns minimala risker relaterade till undersökningen.

Aneuploidi är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormalitet i antalet kromosomer hos en cell eller ett individ. Normalt har människor 46 kromosomer, organiserade i 23 par, med en kopia från varje förälder. Aneuploidi innebär att det finns ett extra kromosom (trisomi) eller saknas ett kromosom (monosomi). Exempel på aneuploidier är Downs syndrom, som orsakas av trisomi 21, och Turner syndrom, som orsakas av monosomi X. Aneuploidi kan uppstå under celldelningen, då felaktiga separation av kromosomerna kan leda till att en cell får för många eller för få kromosomer.

Trofoblast är en typ av cell som finns i ett tidigt stadium av graviditeten hos däggdjur, inklusive människan. Det är en del av den yttre lagren av embryots blastocyst, och efter att blastocysten har fastnat i livmoderns slemhinna (något som kallas nidation) börjar trofoblastcellerna sekretera enzymer och växa till att omge sig med blodkärl från modern.

Trofoblasten kan delas in i två huvudgrupper av celler: cytotrofoblast och syncytiotrofoblast. Cytotrofoblasten är en lagring av celler som ligger under syncytiotrofoblasten, som är ett multinukleärt skikt av sammansmälta celler som bildar kontakt med moderns blodkärl.

Trofoblasten har flera viktiga funktioner under graviditeten, bland annat att sekretera hormoner som hjälper till att upprätthålla graviditeten och underhålla fostret, att bryta ner och absorbera näringsämnen från moderns livmoderslemhinna, och att skydda fostret mot moderns immunförsvar.

Ett patologiskt tillstånd som kallas trofoblastpatologi kan uppstå när trofoblastcellerna börjar växa oregelbundet eller invaderar omgivande vävnader, vilket kan leda till allvarliga komplikationer under graviditeten.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Kromosomavvikelsen är ett samlingsbegrepp för olika typer av avvikelser i människans kromosomer. Kromosomer är trådformade strukturer som innehåller DNA, proteiner och genetisk information. De är närvarande i alla celler i kroppen, förutom i könscellerna (spermier och ägg).

Kromosomavvikelser kan uppstå under celldelningen, då kromosomerna kopieras och delas mellan de två nya cellerna. Avvikelser kan orsakas av fel i denna process, exempelvis att kromosomer inte separeras korrekt eller att bitar av kromosomer bryts loss och byter plats med varandra.

Det finns olika typer av kromosomavvikelser:

1. Numeriska avvikelser: Detta innebär att det är för många eller för få kromosomer i cellen. Exempelvis kan en person ha tre exemplar av kromosom 21 istället för de två vanliga, vilket orsakar Down syndrom.

2. Strukturella avvikelser: Detta innebär att en del av kromosomen saknas, upprepas, har bytt plats eller är omvänt. Exempelvis kan en bit av en kromosom ha brutits loss och fastnat på en annan kromosom, vilket kallas en translokation.

Kromosomavvikelser kan leda till olika hälsoproblem, beroende på vilken typ av avvikelse det rör sig om och hur allvarlig den är. Vissa avvikelser kan orsaka missbildningar, utvecklingsstörningar, cancer eller andra sjukdomar. Andra kromosomavvikelser kan dock vara symptomlösa och påverka individen inte alls.

'Navelvene' er en medisinsk betegnelse for den del af tarmsystemet som forbinder moderkagen (placentan) og fostrets mave via navelstrengen under graviditeten. Navelvenen transporterer næring til fostret fra moren gjennom blodbanen. Efter fødselen tørres navelvenen ut og stumper av, noe som kaller seg navelsengen eller omfalos.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.

Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.

Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

I medicinsk kontext refererar "Människokromosomer, par 13" till de två kromosompar som är nummer 13 i det mänskliga kromosomsatta. Varje normal cell i en människas kropp innehåller 23 paret av kromosomer, förutom könscellerna (spermier och ägg) som endast har 22 par. Av dessa 23 par är 22 par autosomala kromosomer och det sista paret är könsbestämmande kromosomer (X och Y-kromosomen hos män, två X-kromosomer hos kvinnor).

Par 13 består alltså av två identiska kopior av kromosom 13. Varje kromosom innehåller tusentals gener som ger instruktioner för cellens funktion och utveckling. Genetiska abnormaliteter kan uppstå när det finns för få eller för många kopior av en viss kromosom, inklusive kromosom 13. Ett exempel på ett syndrom orsakat av en genetisk abnormalitet på kromosompar 13 är Pätau syndrom (även kallad Down syndrom), som orsakas av en extra kopia av kromosom 13.

En ultraljudsundersökning, även känd som sonografi, är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av inre strukturer och organ i kroppen. Detta görs genom att sända ut ultraljudsvågor med hjälp av en handhållenhets, som kallas transducer, som placeras på ytan av kroppen över den del som ska undersökas. När ljudvågorna träffar gränssnittet mellan olika typer av vävnad reflekteras de tillbaka till transducern och konverteras till elektriska signaler, som sedan bearbetas för att producera en tvådimensionell bild.

Ultraljudsundersökningar används ofta för att undersöka graviditet, men de kan också användas för att utvärdera blodflöde, funktion och struktur hos hjärtat, levern, sköldkörteln, bukhinnan, binjurarna, prostata glanden, bröstet och andra delar av kroppen. De är säkra, smärtfria och billigare än många andra bilddiagnostiska metoder, såsom röntgen och magnetresonanstomografi (MRT).

'Fosterhinnor' är ett medicinskt begrepp som refererar till de membran (hinnor) i ögat som hjälper till att hålla linsen på plats och skydda det från smuts och främmande partiklar. De två fosterhinnorna är:

1. Första fosterhinnan (Anteior capsul): Den första fosterhinnan är en tunn, transparent membran som omger linsen i ögat. Den sitter framför linsen och hjälper till att hålla den på plats.

2. Andra fosterhinnan (Posterior capsul): Den andra fosterhinnan är också en tunn, transparent membran som omger linsen i ögat, men den sitter bakom linsen.

Dessa fosterhinnor kan påverkas av åldrande och vissa sjukdomar, vilket kan leda till synproblem som katarakt (grumling av linsen). I vissa behandlingsmetoder, såsom kirurgi för att korrigera katarakter, kan dessa fosterhinnor skadas eller tas bort.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

Graviditetskomplikationer med cancer eller tumörer är ovanliga, men kan förekomma. I allmänhet delas graviditetskomplikationer av cancertumörer in i tre kategorier:

1. Komplikationer som orsakas av cancer själv (till exempel andningssvårigheter, blödningar eller infektioner)
2. Komplikationer som kan uppstå under cancerbehandling (till exempel försämrad fosterväxt eller födelsesvårigheter)
3. Komplikationer som orsakas av interaktionen mellan cancer och graviditet (till exempel tumörväxt på grund av hormonella förändringar under graviditeten)

Det är viktigt att notera att behandlingen av cancertumörer under graviditet måste vägas upp mot riskerna för fostrets utveckling och hälsa. I allmänhet undviks strålbehandling och kemoterapi under de första tre månaderna (försttrimestern) av graviditeten på grund av risken för missfall eller missbildningar hos fostret.

I samband med graviditetskomplikationer av cancertumörer kan det vara nödvändigt att avbryta graviditeten (genom en abort) för att kunna ge effektiv cancerbehandling. I vissa fall kan det vara möjligt att fortsätta med graviditeten och behandla cancern efter födseln, men detta måste bedömas på individuell basis av läkare specialiserade på både onkologi och obstetrik.

'Panna' er en del av hjernen som oftest refererer til hypofysen, en liten endokrin gland som er beliggende i basefuren under forhøyet. Hypofysen har to dele: forhypofysen (adenohypophysis) og bakhypofysen (neurohypophysis). Forhypofysen produserer og secreterer hormoner som styre andre endokrine glands funksjon, mens bakhypofysen regulerer vann- og elektrolytbalanse samt muskel- og sekretmotorikk.

I medisinsk kontekst vil man derfor vanligvis referere til hypofysen når de bruker termen 'panna'.

Mikrognati är ett medicinskt tillstånd där underkäken (manđibula) och/eller överkäken (maxilla) är underutvecklade, vilket resulterar i en kortare under- eller överbett än normalt. Detta kan leda till ett flertal medicinska och estetiska problem, såsom svårigheter med att tugga, svälja och tala samt ett utseende som kan påverka individens självkänsla negativt. Mikrognati kan vara en isolerad avvikelse eller förekomma i kombination med andra syndrom eller ärftliga tillstånd. Behandlingen kan bestå av kirurgiska ingrepp, ortodontisk behandling eller kombinationen av båda.

"Multifetal pregnancy reduction" (MPR) är en medicinsk term som refererar till en procedur där antalet fostrar minskas i en graviditet med flera foster, oftast tvillingar eller trillingar. Proceduren innebär att en specialist i fostervård, ofta en fetomedicinare, använder ultraljud för att identifiera och avbryta en eller flera av de mindre välutvecklade fostren i ett tidigt stadium av graviditeten, vanligtvis mellan 9 och 13 veckor. Detta görs med hjälp av en injektion som stoppar fostrets hjärtslag och hjälper att förebygga komplikationer som kan uppstå vid en fortsatt multipelgraviditet, såsom förtidig födsel, lägre vikt vid födseln och potentialt högre risk för handikapp hos de överlevande fostren.

Tvilling till tvilling-transfusion (TTTS) är en komplikation som kan uppstå under graviditeten med monochorioniska, diamniotiska tvillingar, det vill säga tvillinger som delar en gemensam moderkaka (monochorionisk) men har två separata fettblåsor (diamniotisk). På grund av att de delar en moderkaka kan blodtransfusioner ske mellan de två fosterhavarna genom anastomoser (kärlförbindelser) i moderkakan.

I TTTS-tillståndet överförs ett överskott av blod från det ena fostret (donatorfostret) till det andra fostret (recipientfostret). Detta leder till att donatorfostret får för lite blod och minskat blodvolym, medan recipientfostret får för mycket blod och en ökad blodvolym. Det kan också leda till att recipientfostret utvecklar ödem och hjärtbelastning på grund av den ökade blodvolymen.

TTTS är ett allvarligt tillstånd som kan hota båda fostrens liv om det inte behandlas. Behandlingen innebär ofta en kirurgisk ingrepp, där anastomoserna i moderkakan avsluts för att stoppa blodtransfusionerna mellan fosterhavarna.

En embryo hos däggdjur är den tidiga utvecklingsfasen av ett foster, vanligtvis från befruktningen till omkring 8 veckor. Under denna period sker snabba förändringar och differentiering av cellerna, vilket leder till att de grundläggande organen och systemen bildas. Embryots utveckling kännetecknas av celldelning, migration, differensiering och interaktion mellan celler, vilket kräver en precis kontroll av genuttryck och signalsubstanser för att garantera en normalt embryonal utveckling.

Dandy-Walker syndrom är ett sällsynt medfött neurologiskt tillstånd som karaktäriseras av en utvidgning av den bakre hjärnvätskedukten (t forth ventricle) och en ofullständig utveckling eller avsaknad av den bakre delarna av hjärnbalken (cerebellum). Detta leder till en ökad risk för hydrocefalus, som orsakas av en påträngning av vätskan i hjärnan.

Tillståndet kan också vara associerat med andra anatomiska avvikelser, såsom agenesis av corpus callosum och myelomeningocele. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar neurologiska symptom som ataxi, torticollis, och developmental delay.

Det är viktigt att notera att det finns också en mildare form av tillståndet, känd som Dandy-Walker variant, som inte innebär samma utsträckning av anatomiska avvikelser eller lika hög risk för neurologiska symptom.

'Personhood' är ett begrepp som ofta används inom filosofi, etik och juridik för att diskutera vilka kvaliteter eller egenskaper som ger upphov till moralisk och juridisk status som en "person". Det finns inget allmänt accepterat medicinskt definierat kriterium för personhood, eftersom det ofta handlar om etiska och filosofiska frågor snarare än vetenskapliga fakta.

Emellertid kan vissa aspekter som diskuteras inom kontexten av 'personhood' ha medicinska implikationer, såsom medvetande, självmedvetande, minnesförmåga, förmåga att uppleva smärta och lycka, samt social interaktion. Dessa aspekter kan vara relevanta inom områden som exempelvis neuroetik, psykiatri och medicinsk etik.

I vissa medicinska kontexter kan begreppet 'personhood' användas för att diskutera frågor kring livsbevarande behandlingar, organ- och celldonation, fosterdiagnostik och reproduktiv medicin. I dessa sammanhang är det viktigt att notera att olika kulturer, religioner och lagar kan ha olika uppfattningar om vad som utgör 'personhood'.

Holoprosencefali är ett sällsynt, medfödd tillstånd som berör hjärnbarken och ansiktsskelettet. Det orsakas av att hjärnans främre del, telencephalon, inte delar sig normalt under fostrets tidiga utveckling. Till följd av detta kan olika grader av sammanväxtning av hjärnbarken och ansiktsskelettet förekomma.

Holoprosencefali kan delas in i tre olika typer beroende på svårighetsgrad: alveolara, semilobar och lobar. Alveolara holoprosencefali är den allvarligaste formen där det ofta förekommer sammanväxtning av hjärnbarken och ansiktsskelettet. Vid semilobar holoprosencefali är delningen av hjärnan ofullständig, medan lobar holoprosencefali är den mildaste formen där endast en liten del av hjärnbarken är påverkad.

Symptomen på holoprosencefali kan variera mycket beroende på typ och svårighetsgrad, men kan inkludera missbildningar av ansiktsskelettet som ensidig näsa, en enda öga (cyclopia) eller ett smalt ansikte. Andra symtom kan vara utvecklingsstörning, epilepsi, hormonella störningar och problem med matspjälkningen.

Behandlingen av holoprosencefali består ofta av symtomatisk behandling, såsom mediciner för att kontrollera epilepsi eller hormonella störningar. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell för att korrigera missbildningar av ansiktsskelettet eller för att lindra tryck på hjärnan.

Som svar på ditt begäran här är en medicinsk definition av "sätesbjudning":

En sätesbjudning, även känd som prostatabidning eller prostatorrhoi, är ett tillstånd där man märker en ökad trängtan att urinera och/eller en svag, ofta hes ström av urin. Detta beror på att prostatakörteln, som sitter under urinblåsan hos män, blir förstorad och pressar mot urinröret.

Det är värt att notera att en sätesbjudning inte nödvändigtvis innebär att man har prostatacancer. Det kan också bero på andra orsaker, såsom prostatit (inflammation av prostatakörteln) eller benign prostatahyperplasi (BPH), en icke-cancerartad tillväxt av prostatakörteln som är vanlig bland äldre män.

Om du upplever symtom på en sätesbjudning rekommenderar vi att du besöker din läkare för en undersökning och behandling.

Graviditetskomplikationer med hänsynd till hjärta och kärl (kardiovaskulära komplikationer under graviditet) är en bred kategori av medicinska tillstånd som kan uppstå under eller strax efter graviditeten och påverkar moderkakan, livmodern, fosterhinnan eller fostret. Dessa komplikationer kan vara allvarliga och potentiellt livshotande för både modern och barnet.

Exempel på kardiovaskulära komplikationer under graviditet inkluderar:

1. Preeklampsi/eclampsi: Detta är en allvarlig sjukdom som kan uppstå under graviditeten och karaktäriseras av högt blodtryck, protein i urinen och ödem (svullnad). I vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer såsom skador på levern, njurarna och hjärnan.

2. Kardiomyopati: Detta är en sjukdom som orsakar svaghet i hjärtmuskulaturen och kan leda till att hjärtat inte pumpar blod effektivt. Graviditetskardiomyopati är en sällsynt komplikation under graviditeten, men den kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt.

3. Arterioskleros: Detta är en sjukdom som orsakar härdning av artärväggarna och kan leda till allvarliga komplikationer under graviditeten, såsom högt blodtryck, preeklampsi/eclampsi och stroke.

4. Venös tromboembolism (VTE): Detta är en sjukdom som orsakar blodpropp i djupa vener eller lungorna och kan vara livshotande under graviditeten, särskilt under de senare stadierna av graviditeten.

5. Förhöjd blodtryck: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom preeklampsi/eclampsi, skador på levern och njurarna samt förtidig födsel.

6. För tidig födsel: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom lungunderutveckling, låg vikt vid födseln och dödlighet hos barnet.

7. Diabetes mellitus: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom högt blodsocker, förtidig födsel, skador på levern och njurarna samt dödlighet hos barnet.

8. Infektion: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom förtidig födsel, skador på levern och njurarna samt dödlighet hos barnet.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

Agenesis of the Corpus Callosum (ACC) is a congenital disorder in which there is a partial or complete absence of the corpus callosum, which is the part of the brain that connects the two hemispheres and allows for communication between them. This condition can occur as an isolated abnormality or as part of a larger syndrome or genetic disorder.

The severity of ACC can vary widely, from mild cases with few or no symptoms to severe cases that can include intellectual disability, developmental delay, seizures, vision problems, and difficulties with movement and coordination. In some cases, individuals with ACC may also have other brain abnormalities, such as hydrocephalus (excessive accumulation of cerebrospinal fluid in the brain) or Probst bundles (abnormally positioned nerve fibers).

The exact cause of ACC is not fully understood, but it is believed to be related to disruptions in fetal development during the first trimester. In some cases, ACC may be associated with genetic mutations or chromosomal abnormalities, while in other cases, the cause may be unknown.

Treatment for ACC typically focuses on managing any symptoms or complications that arise and providing supportive care to help individuals reach their full potential. This may include therapies such as physical therapy, occupational therapy, and speech-language therapy, as well as educational interventions and assistive technologies.

Neuralrörsdefekter är en sammanfattande benämning på en grupp med congenitala missbildningar, det vill säga defekter som uppstår under fostertiden. De beror på oregelbunden utveckling av neuralröret under de första veckorna efter befruktningen. Neuralröret är den rörformade struktur som senare blir ryggmärgen, ryggraden och hjärnan.

Det finns tre huvudtyper av neuralrörsdefekter: anencephali, spina bifida och encephalocele.

1. Anencephali: Detta är den allvarligaste formen av neuralrörsdefekt där det mesta eller hela hjärnan saknas. Barn födda med anencephali överlever vanligtvis inte länge efter födseln.

2. Spina bifida: Detta är en defekt i ryggkotorna i nedre delen av ryggraden som orsakar ofullständig lukting av neuralröret. Det finns två huvudtyper av spina bifida: spina bifida occulta och spina bifida manifesta. Spina bifida occulta är den mildare formen där ryggkotorna inte är fullständigt stängda, men det saknas ofta symtom eller endast lindriga symtom. Spina bifida manifesta innebär att neuralröret sticker ut genom en öppning i ryggkotorna och kan orsaka neurologiska skador som kan leda till rörelse- och känselbortfall, svaga muskler, inkontinens och i vissa fall även hjärnskador.

3. Encephalocele: Detta är en defekt där en del av hjärnan sticker ut genom en öppning i skallbenet. Encephaloceles kan vara små och orsaka milda symtom eller vara större och leda till allvarligare neurologiska skador som kognitiva funktionsnedsättningar, rörelse- och känselbortfall samt andra komplikationer.

Behandlingen av neuralrörsdefekter beror på typen och svårighetsgraden av defekten. Vissa barn med spina bifida occulta behöver inte ha någon behandling alls, medan andra med mer allvarliga former kan behöva kirurgi, fysioterapi, logopedi och andra typer av stöd. Barn med encephalocele behöver ofta också kirurgi för att korrigera defekten och förhindra ytterligare neurologiska skador.

'Binjurar' er en feilstavning av begrepet "binyrer". Binyrene er ein par organer i kroppen til mennesker og dyr. De er lite, avrundade gresaker som ligger på bakside av nedre lendene, ovenfor begge skjenene. Binyrene har mange viktige funksjoner, blant annet produserer de hormoner som hjelper å regulere kroppens søvn-vesen, hungerkontroll, seksualutvikling og blodtrykk. De er også involvert i stoffskifteprosessen ved å bryte ned steroidhormoner og andre stoffer som kroppen ikke lenger trenger.

En medisinsk definisjon av 'binyrer' vil vært:

Binyrene, også kjent som nefrar eller suprarenale gresaker, er ein par endokrin og excratorisk organ i kroppen til mennesker og dyr. De ligger på bakside av nedre lendene, ovenfor begge skjenene, og har en viktig rolle i reguleringen av kroppens hormonnivåer og stoffskifteprosesser. Binyrene produserer steroidhormoner som kortisol, aldosteron og androgener, samt non-steroidelle hormoner som erytropoietin og renin. De er også involvert i bortskaffelsen av avfall og overflødig vann ved å produsere urin gjennom en proces kalt ultrafiltrering, diffusjon og reabsorbsjon.

Magnetokardiografi (MCG) är en icke-invasiv diagnostisk metod som mäter och kartlägger det magnetiska fältet som genereras när hjärtats muskler kontraherar. MCG gör det möjligt att visualisera och studera hjärtats elektriska aktivitet på ett sätt som kan komplettera informationen från ett elektrokardiogram (ECG).

I en MCG-undersökning placeras patienten i en magnetically shielded room (ett rum med skydd mot magnetfält) och en sensor placeras nära patientens hjärta för att uppfånga de magnetiska signalerna. Data hämtas vanligtvis under flera hjärtslag, och sedan analyseras och visualiseras med datorbaserade metoder för att producera två- eller tres dimensionella kartor över hjärtats magnetiska aktivitet.

MCG kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, som hjärtfel, ischemisk hjärtsjukdom och hjärtrytmrubbningar. Det kan också användas för forskningsändamål för att undersöka hjärtats elektriska funktion under olika förhållanden.

Cloning of an organism refererar till skapandet av ett genetiskt identiskt exemplar av en individ genom att skapa en ny organism med samma DNA-sekvens som den ursprungliga. Detta kan uppnås genom att ta en cell från den individuella organismen och placera dess kärninnehåll i ett äggcellsbefruktat ägg, vilket sedan utvecklas till en klon av den ursprungliga individen. Detta process kallas också som "somatisk celkloning".

Det finns också en annan typ av kloning som kallas "genetisk kloning" där DNA från en individ kopieras och insätts i ett värdägg för att skapa en genetiskt identisk organism. Detta kan användas för att skapa djur med specifika gener eller egenskaper, till exempel för att producera djur som kan producerar viktiga protein och andra substanser för medicinsk användning.

Det är värt att notera att kloning av människor är omdiskuterat på etisk grunder och är förbjudet i många länder, inklusive Sverige.

Hypoplastisk vänsterkammare är ett medfött hjärtfel där den vänstra kammaren i hjärtat är underutvecklad (hypoplasia). Denna tillståndet påverkar blodflödet genom hjärtat och kan orsaka syrebrist i kroppen. Det är ofta associerat med andra strukturella missbildningar i hjärtat, såsom mitralisklaffminskning eller aortaklaffstenos. Hypoplastisk vänsterkammare kan vara ett allvarligt tillstånd som ofta kräver kirurgiskt ingrepp under de första dagarna eller veckorna efter födseln.

Medicinskt talat är "Mellersta hjärnartären" (på latin: Arteria cerebri media) en av de tre huvudsakliga artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsrika blod. Denna artär delar sig vanligen i två grenar, främre och bakre, som vardera ger upphov till ett antal mindre artärer som innerverar olika delar av hjärnbarken och underliggande vävnader. Mellersta hjärnartären är en del av den cirkulära systemkretsen inom hjärnan och har stor betydelse för dess homeostas och funktion.

'Korion' är ett medicinskt term som refererar till den yttre, embryonala höljet i ett tidigt foster. Det bildas ungefär 8-10 dagar efter befruktningen och utgör en del av moderkakan (placentan). Korionet är det första höljet som bildas runt fostret och är direkt i kontakt med moderkakan. Det består av två skikt: det tunna, yttre citotrofoblastskiktet och det tjockare, inre syncytiotrofoblastskiktet. Korionet hjälper till att förse fostret med näring och syre genom att utbyta ämnen mellan moderns blodomlopp och fostrets.

Amnion är en membran som omger fostret inuti livmodern hos däggdjur. Det utgör en del av den yttre embryofonen och bildas under fosterutvecklingen. Amnionen fylls med ett klart, vattenliknande fluid som kallas amnionskiktet eller fostervattnet, vilket hjälper till att skydda fostret och ge ett flexibelt utrymme för fostrets rörelser under graviditeten. Amnion är en del av moderkakan (placentan) som ger näring och syre till fostret genom navelsträngen.

"Biometri" är ett begrepp inom medicinen som refererar till mätning och statistisk analys av biologiska data, ofta för att stödja kliniska beslut eller forskningsstudier. Det kan innebära användning av olika tekniker såsom:

1. Morfometri: mätning och jämförelse av morfologiska egenskaper hos celler, vävnader eller organ.
2. Klinisk biometri: användning av statistiska metoder för att analysera kliniska data, till exempel patientdemografi, symptom och laboratorievärden.
3. Genetisk biometri: användning av statistiska metoder för att analysera genetiska data, såsom frekvenser av genvarianter eller släktband mellan individer.
4. Bioimaging-biometri: användning av bilddiagnostik och bildanalys för att mäta och jämföra biologiska strukturer och funktioner, till exempel hjärtfunktion eller lungfunktion.

Biometri används ofta inom forskning och utveckling av nya terapier, diagnostiska metoder och medicinska produkter för att stödja beslut om behandling och förbättra patientvården.

Strålningsframkallade missbildningar definieras som abnormaliteter i en individuals anatomi eller fysiologi som orsakats av exponering för joniserande strålning under kritiska perioder under fostertiden. Missbildningarna kan variera från milda till allvarliga och kan påverka alla delar av kroppen. De kan vara strukturella, som när lemmar saknas eller är malformade, eller funktionella, såsom hjärnskador som leder till utvecklingsstörningar. Orsaken till strålningsframkallade missbildningar är direkt skada på celler och DNA i fostret under dess tidiga utveckling. Risken för att utveckla strålningsframkallade missbildningar ökar med ökad dos av strålning, och det finns inget säkert nivågräns för strålningsexponering under fostertiden.

'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.

Den medicinska termen för "buk" är abdomen. Abdomen är den del av kroppen som ligger mellan bröstkorgen (thorax) och bäckenet (pelvis). Den innehåller flera viktiga organ såsom levern, magsäcken, tarmarna, bukspottkörteln, njurarna och könsorganen.

Den nedre hålven (latin: cavum ventriculi inferius) är den lägsta delen av magsäcken. Den ligger under överkanten av levern och har en utbuktning som kallas magmunnen eller fundus. I den nedre hålven sker det mesta av magens sammandragningar, vilket bland annat hjälper till att bryta ner maten med hjälp av magsaften.

Legal abortion, also known as induced abortion, is a medical procedure that intentionally terminates a pregnancy before the fetus can survive outside the womb. The legality of abortion varies around the world and is often a topic of intense debate. In countries where it is legal, abortion is typically restricted to specific circumstances, such as when the pregnancy poses a risk to the mother's health or life, when the fetus has a severe abnormality, or when the pregnancy results from rape or incest. The procedures used for legal abortion depend on the stage of pregnancy and may include medication or surgical methods. It is important to note that access to safe and legal abortion is a fundamental human right recognized by several international organizations, including the World Health Organization (WHO).