"Siloxaner" är ett samlingsnamn för kemiska föreningar som innehåller silicium- och kolatomgrupper i sin struktur. De är ofta använda som skönhetsprodukter och hudvårdsmedel på grund av deras förmåga att ge huden ett mjukt, silkigt och vattenavvisande skikt. Siloxaner kan också ha förmågan att förbättra produkternas spridningsförmåga och hudupptagning. Exempel på siloxaner är dimeticon, cyclomethicone och phenyl trimethicone.

"Dentalt avtrycksmaterial" är en term som används inom tandvården och refererar till material som används för att ta avgjutningar eller avtryck av tänder och munhåla. Detta görs vanligtvis för att skapa exakta modeller av tänderna och munnen, vilka kan användas för att tillverka tandbeläggningar, tandställningar, proteser och andra tandvårdsprodukter.

Det finns olika typer av dentala avtrycksmaterial som kan vara baserade på olika material, såsom silikon, vinyl, polyeter eller polyefenoxi. Varje material har sina egna unika egenskaper och användningsområden beroende på ändamålet med avtrycket. Några exempel på dentala avtrycksmaterial är additionstack, subtraktionstack, hydrofila vinylpolysiloxan och aluminiumförorenad polyetervinylsyra.

Det är viktigt att använda högkvalitativt och kontrollerat dentalt avtrycksmaterial för att säkerställa en exakt och konsekvent avbildning av tänderna och munhålan, vilket i sin tur leder till bättre passform och funktion av den slutgiltiga tandvårdsprodukten.

"Tooth print technique" är en kontroversiell metod inom forensisk tandvård som används för att identifiera en individ genom att jämföra deras bettmönster med ett tandprint. Metoden bygger på föreställningen att varje persons bettmönster är unikt, likt fingeravtrycket.

I praktiken används ofta tandprints från brottsoffer för att identifiera dem efter en dödlig olycka eller ett våldsbrott. Tandprinttekniken innebär att man tar avtryck av offrets tänder och jämför dem med de tandavtryck som finns på offerets kropp eller på andra bevisföremål, till exempel en mördare som har bitit offret.

Det finns dock vissa begränsningar och osäkerheter med denna metod, eftersom bettmönster kan variera över tid på grund av tandlossning, tandvård, åldrande och andra faktorer. Dessutom är det möjligt att två personer kan ha liknande bettmönster, vilket kan leda till felaktiga identifieringar.

På grund av dessa begränsningar har tandprinttekniken ifrågasatts av vissa experter inom forensisk tandvård, och den används inte lika ofta som fingeravtryck för identifikation. I stället tenderar man att använda andra metoder, såsom DNA-testning eller antemortem/postmortem jämförelser av tänder och käkar, för att identifiera offret.

Polyvinyl (PV) er en type plast som produses ved polymerisering av vinylklorid (PVC), vinylacetat (PVA) eller andre vinylforbindelser. Polyvinyl-materialer kan være fleksible eller stive, afhængig av hvilken type plastiseringsstoff som er blantet inn i polymeren.

Polyvinylklorid (PVK) er en av de mest brukte typer av polyvinyl-materialer. Det er en termoplastisk materiale som ofte brukes i bygg- og konstruksjonsindustrien, for eksempel i rørledninger, vinduer og døre. PVK kan også brukes til å produsere tepper, gulvbelægninger og andre produkter.

Polyvinylacetat (PVA) er en annen type polyvinyl-materiale som ofte brukes i lim, fyldstoff og malinger. Det er også en termoplastisk materiale, men den er mer fleksibel enn PVK og har bedre bindeevne.

I tillegg til disse to typer av polyvinyl-materialer, finnes det også andre varianter som brukes i forskjellige industrier, som for eksempel polyvinylalkohol (PVOH) og polyvinylpyrrolidon (PVP).

Dimetylpolysiloxan (DMP) er en type polysiloxan, som også kaldes silikonolie. Det er en polymer bestående af lange kæder af silicium- og syreatomer, hvor hvert andet syreatom er bundet til to metylgrupper (-CH3).

DMP er farveløs, lugtfri, termostabil og hydrofob (vandafstødende), hvilket gør det velegnet som et smøremiddel, release agent eller i medicinske applikationer. Det anvendes f.eks. i viskose produkter, kosmetik, silikonbrøndhuller og som antiblærings- og klumpformindskende stof i fødevarer.

I fødevareindustrien er DMP godkendt af FDA (US Food and Drug Administration) som et direkte tilføjeligt additiv (Direct Food Additive, DFA) med E-nummeret E900. Det anvendes i små mængder som en antiblærings- og klumpformindskende virkning i fødevarer som sladrede produkter, chips, chokolade, karameller og andre søde snacks.

I'm sorry for the confusion, but "Silaner" doesn't seem to be a recognized term in medical or scientific fields. It is possible that there might be a spelling mistake or it could be a term specific to certain contexts. If you're referring to "silanes," I can provide some information about them.

Silanes are chemical compounds that contain one or more silicon atoms connected to hydrogen atoms, with the general formula Si_xH_(2x+2). They are structurally similar to alkanes (hydrocarbons containing only carbon and hydrogen), but with silicon replacing the carbon atom. Silanes are important in the production of various materials, such as semiconductors and polymers, but they do not have a direct connection to medical science as a definition. If you meant something else by "Silaner," please provide more context or check the spelling, so I can give you a more accurate answer.

'Silikoner' refererar till en grupp av syntetiska polymerer som innehåller silicium- och syreatomer. De är kända för sin termostabilitet, elastomeriska egenskaper och resistens mot höga och låga temperaturer, kemikalier och väderförhållanden.

I medicinsk kontext används silikoner ofta inom områden som bröstimplantat, läkemedelskapslar, katetrar och andra medicinska enheter där flexibilitet, biokompatibilitet och kemiell stabilitet är viktiga. Silikoner används också som hudsalva för att behandla torrhet, irritation och vissa hudtillstånd.

"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.

Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.

I medicinsk kontext, refererar "ytegenskaper" (på engelska: "physical properties") vanligtvis till de observerbara karaktäristika hos ett biologiskt material eller en substans, som kan inkludera färg, lukt, smak, konsistens, densitet, hårdhet, ljusbrytning, ledningsförmåga för elektricitet, etc.

Ytegenskaperna kan vara viktiga att ta hänsyn till när man diagnostiserar eller behandlar sjukdomar, eftersom de kan ge information om vilka substanser eller material som finns i en patient's kropp, hur de beter sig under olika förhållanden, och hur de påverkas av olika terapeutiska interventioner.

Exempelvis, färgen på en persons urin kan ge information om deras hydratationsnivå eller om förekomsten av blod i urinen. Smaken och luften hos en persons andedräkt kan vara viktiga tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes eller lungsjukdomar. Konsistensen hos en persons slemhinnor kan ge information om deras allmänna hälsostatus och om förekomsten av inflammation eller infektion.