En korsreaktion är inom medicinen en immunologisk reaktion som uppstår när en individ som redan är sensibiliserad mot ett visst antigen utsätts för ett annat, relaterat antigen. Denna reaktion orsakas av att antikroppar eller T-celler som bildats under den första exponeringen kan korsreaktivitet med det nya antigenet.

Korsreaktioner kan förekomma mellan olika allergen, till exempel pollen och frukt, men även mellan vissa läkemedel och kontrastmedel som används under röntgenundersökningar. Korsreaktioner kan i värsta fall leda till allvarliga allergiska reaktioner, såsom anafylaxi.

Immunsera, även känt som immunoglobuliner eller gammaglobulin, är proteiner som produceras av B-celler och Plasma celler i vårt immunsystem. De fungerar som en viktig del av vår immunitet genom att hjälpa till att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener.

Immunsera finns i två former: monomera och polymera. Monomera immunsera består av en enda subenhet, medan polymera immunsera består av flera sammanlänkade subenheter. Det finns också fem typer av immunsera, som kallas IgA, IgD, IgE, IgG och IgM, var och en med specifika funktioner i vårt immunförsvar.

IgG är den vanligaste typen av immunsera och hjälper till att förhindra infektioner genom att neutralisera toxiner och virus. IgA finns huvudsakligen i slemhinnor, såsom i lungorna och mag-tarmkanalen, där den hjälper till att förhindra infektioner från att tränga in i kroppen. IgM är den första typen av immunsera som produceras när en individ utsätts för en ny patogen och hjälper till att aktivera komplementsystemet, vilket bidrar till borttagandet av främmande ämnen från kroppen. IgD finns huvudsakligen på ytan av B-celler och hjälper till att initiera immunresponsen när en patogen identifieras. IgE är den minsta mängden immunsera i kroppen, men den har en viktig roll i försvaret mot parasiter och är också involverad i allergiska reaktioner.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.

I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.

Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.

Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.

Läkemedelsöverkänslighet definieras som en minskad tolerance för ett läkemedel, vilket orsakar en oönskad och ofta negativ reaktion i patienten. Det kan bero på en individuell särskiljbar allergisk respons eller en icke-allergisk, farmakologisk respons.

Allergisk läkemedelsöverkänslighet uppstår när patientens immunsystem reagerar på ett läkemedel som en främmande substans och utvecklar antikroppar mot det. Nästa gång patienten tar samma läkemedel, kommer dessa antikroppar att binda till läkemedlet och aktivera immunsystemet, vilket orsakar en allergisk reaktion. Allergiska läkemedelsöverkänslighetsreaktioner kan variera från milda symptomen som hudutslag eller näsflöde till allvarliga anafylaktiska chocker.

Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet orsakas av en förändring i patientens farmakologiska respons mot ett läkemedel, vilket kan bero på genetiska faktorer, andra sjukdomar eller interaktioner med andra läkemedel. Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet kan ge symtom som yrsel, illamående, kräkningar och i vissa fall livshotande hjärt- och lungkomplikationer.

Det är viktigt att identifiera och undvika läkemedelsöverkänslighetsreaktioner genom att informera patienter om potentiella biverkningar, uppmärksamma symptomen och dokumentera alla kända läkemedelsöverkänsligheter i patientens medicinska journal.

Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som är verksamt mot grampositiva bakterier och vissa gramnegativa bakterier. Det fungerar genom att hämma enzymet transpeptidase, som är nödvändigt för bakteriens cellväggars syntes. Detta leder till att bakteriens cellevägg blir instabil och slutligen orsakar bakteriens död. Penicillin används vanligtvis för behandling av infektioner som orsakas av bakterier, såsom stafylokocker, streptokocker och meningokocker. Det kan ges oralt eller intravenöst beroende på typen och svårighetsgraden av infektionen.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

En allergisk chock, även känd som anafylaxi, är en livshotande överreaktion av kroppens immunsystem på ett ämne (allergen) som den uppfattar som farligt. Reaktionen utlöses vanligtvis inom minuter efter att personen har varit i kontakt med allergivätskan och kan involvera flera olika kroppsfunktioner.

Allvarliga symptomen på en allergisk chock kan omfatta andnöd, hosta, yrsel, svimning, accelererat hjärtslag, snabb puls, svullnad i ansikte, läppar, hals eller tunga, samt hudutslag, klåda och kramp i magen eller tarmsystemet. I värsta fall kan allergisk chock leda till koma eller död om den inte behandlas omedelbart.

Den vanligaste orsaken till en allergisk chock är livsmedel, följt av insektsbett och -sting, läkemedel och latex. Behandlingen av en allergisk chock innefattar ofta injektion av adrenalin (epinefrin), som hjälper att minska svullnaden och öka hjärtverksamheten, samt andra läkemedel för att behandla specifika symptom. Personer med känd allergi som kan utlösa en allergisk chock bör ha ett aktionsplan och vara välutbildade om hur de ska hantera en sådan situation.

Immunoglobulin E (IgE) är en typ av antikropp som produceras av vår immunförsvarsmekanism. Den har en central roll i den omedelbara hypersensitivitetsreaktionen, även känd som allergisk reaktion. När en individ utvecklar en allergi bildas IgE-antikroppar som är specifika för ett visst allergen (till exempel pollen eller äggvita). Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofila granulocyter i vår kropp. När individen sedan exponeras för sitt allergen kommer detta att binda till de redan fastbundna IgE-antikropparna, vilket leder till en kaskad av händelser som resulterar i inflammation och symtom relaterade till allergier, såsom snuva, nästäppa, hosta eller andningssvårigheter.

Penicillin G är ett bredspektrum-antibiotikum, som tillhör penicilliner-klassen. Det är en naturligt förekommande substans som produceras av svampen Penicillium chrysogenum. Penicillin G är aktivt mot många grampositiva och vissa gramnegativa bakterier, och är ett av de mest effektiva penicilliner mot stafylokocker.

Penicillin G är vanligen given intravenöst eller intramuskulärt på grund av dess låg oral bioförfügbarhet. Det är mycket vattenlösligt och har en snabb distributionshalvtid, men också en kort halveringstid på grund av att det metaboliseras snabbt i levern.

Penicillin G är ett béta-laktamantibiotikum, vilket betyder att det dödar bakterier genom att inhibera deras cellväggssyntes. Det gör det genom att binda till penicillinbindande proteinerna (PBP) i bakteriens cellyta, vilket förhindrar att peptidoglikanpolymeraset kan bilda korslänkar mellan de peptidoglikankedjorna i cellväggen. Detta leder till en instabilitet hos cellväggen och till slut till bakteriens död.

Penicillin G är ett viktigt antibiotikum inom klinisk medicin, men överanvändning kan leda till resistensutveckling hos bakterier. Det är därför viktigt att använda Penicillin G på ett ansvarsfullt sätt och endast när det är absolut nödvändigt.

Penicillin V är ett antibiotikum som tillhör gruppen peniciller. Det är en vidareutvecklad form av det ursprungliga penicillinet (penicillin G), och är bättre lämpligt för behandling av infektioner i mag-tarmkanalen eftersom det är stabilt i sura miljöer.

Penicillin V används ofta för att behandla olika typer av bakterieinfektioner, till exempel halsinfektioner, öroninfektioner och lunginflammationer. Det fungerar genom att stoppa tillväxten och spridningen av de flesta grampositiva bakterier samt vissa gramnegativa bakterier.

Som med alla antibiotika kan överanvändning eller felaktig användning av penicillin V leda till resistens hos bakterier, vilket gör att det blir svårare att behandla infektioner. Det är därför viktigt att följa din läkares rekommendationer och fullständig dosering när du använder antibiotika.

Cannabis är ett samlingsnamn för växter inom släktet *Cannabis*, som innehåller flera aktiva ämnen, däribland cannabinoider som delta-9-tetrahydrocannabinol (THC) och cannabidiol (CBD). Cannabis används både som läkemedel och rekreationellt.

Läkemedelsverket i Sverige har godkänt cannabisbaserade läkemedel för viss symtomlindring, exempelvis vid svår behandlad epilepsi hos barn och ungdomar, spasticitet orsakad av multipel skleros (MS) och cancerrelaterad smärta.

Det är viktigt att notera att användande av cannabis kan ha biverkningar och risker, särskilt vid rökning eller inandning av rök, som kan leda till lunginflammation och ökad hjärtfrekvens. Andra biverkningar kan vara förvirring, ångest, snabb hjärtslag, torr mun, rödögdhet och trötthet. Långvarigt bruk av cannabis kan också leda till toleransutveckling och beroendeproblem.

Hashish (hash) är ett koncentrerat preparat av den högst aktiva substansen i cannabis, THC (tetrahydrocannabinol). Hashish används ofta genom att röka det, men kan också inandas eller konsumeras oralt.

Haschmissbruk definieras som att använda hashish på ett regelbundet och ofta missbruksmässigt sätt, vilket kan leda till beroende och skada både fysiskt och psykiskt. Missbruk av hashish kan orsaka symptom som försämrad minneskapacitet, koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter, humörsvängningar, rastlöshetsstörningar och i värsta fall psykoser. Långvarigt missbruk kan också leda till skador på lungorna, hjärtat och reproduktionssystemet.

Urin är en vätska som produceras i njurarna och innehåller olika slags ämnen, däribland vatten, salt, urea, kreatinin och andra avfallsprodukter från kroppens celler. Urinen transporteras genom urinvägarna (uretrerna) och samlas i urinblåsan innan den tas bort från kroppen genom urinerande.

Dronabinol är ett syntetiskt tetrahydrocannabinol (THC), som är den aktiva substansen i cannabis. Det används som en läkemedelsbehandling för att behandla svår kärlsjuka, aptitlöshet orsakad av HIV/AIDS och vissa former av smärta.

Läkemedlet marknadsförs under varunamnet Marinol och ges vanligtvis som en kapsel att svälja. Dronabinol verkar genom att påverka cannabinoidreceptorerna i hjärnan, vilket kan hjälpa att minska smärta, öka aptiten och reducera kräkningar.

Samtidigt bör man vara medveten om att dronabinol kan orsaka vissa biverkningar, såsom yrsel, trötthet, förvirring, minnesförlust och i vissa fall psykiska effekter som hallucinationer eller paranoia. Det är viktigt att använda läkemedlet under en läkares övervakning och följa den föreskrivna dosen noga för att undvika biverkningar och komplikationer.

Den medicinska termen "Hashimotos sjukdom" eller "Hashimoto's thyroiditis" refererar till en autoimmun sjukdom som drabbar sköldkörteln. Sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar attackerar och förstör sköldkörtelvävnaden, vilket leder till en underfunktion i sköldkörteln (hypotyreos).

Typiska symtom på Hashimoto's sjukdom inkluderar trötthet, viktminskning, känslighet för kyla, förstoppning, torr hud och hår, muskel- och ledont (artropati) samt minnessvårigheter. Diagnosen ställs vanligen genom blodprover som visar höga nivåer av TSH (tyreoideastimulerande hormon) och låga nivåer av fria tyroxin (FT4) och/eller trijodotyronin (FT3). Behandlingen består ofta av substitutionsbehandling med levotyroxin, ett syntetiskt thyroxinpreparat.

Cannabinoider är ett samlingsnamn för en grupp av kemiska ämnen som binds till cannabinoidreceptorer i kroppen. De kan delas in i tre kategorier: endocannabinoider, som produceras naturligt i kroppen; fytocannabinoider, som finns i cannabisplantan (inklusive den aktiva substansen delta-9-tetrahydrocannabinol, eller THC); och syntetiska cannabinoider, som är konstgjorda ämnen som efterliknar de två andra grupperna. Cannabinoider har potential att användas inom medicinen för behandling av smärta, spasticitet, sömnproblem och andra symtom, men deras användning är fortfarande under forskning och inte alla aspekter om deras verkan och biverkningar är fullständigt klarlagda.

Cannabidiol (CBD) är ett ämne som förekommer naturligt i cannabispflanterna. Det är ett av fler än 100 kända cannabinoider som finns i cannabis. CBD utvinns vanligtvis från odlad cannabis med lågt THC-innehåll, även kallad industriell cannabis, och kan användas i en mängd olika produkter, inklusive oljor, extrakt, kapslar, creams och livsmedel.

Det viktiga att notera är att CBD inte har samma psykoaktiva effekter som tetrahydrocannabinol (THC), det mest kända cannabinoidet i marijuana, som orsakar den kännbara "high"-känslan. CBD anses ha potentialen att erbjuda en rad medicinska fördelar, såsom smärtlindring, antiinflammatoriska, antiepileptiska och ångestlindrande effekter, men det finns fortfarande behov av fortsatt forskning för att fullt ut förstå dess potentiala hälsoeffekter och säkerhet. CBD-produkter är inte lagligt tillgängliga i alla länder och deras laglig status kan variera beroende på lokal lagstiftning.