'Konsensuskonferens' (eller 'consensus conference') är ett evenemang där en grupp experter inom ett specifikt medicinskt område samlas för att diskutera och nå konsensus om en viss fråga eller problem. Målet är att skapa en gemensam uppfattning och förståelse om den aktuella frågan, baserat på den bästa tillgängliga evidensen.

NIH (National Institutes of Health) är en amerikansk federal organisation som bedriver biomedicinsk forskning. De organiserar ofta konsensuskonferenser för att samla experter inom olika områden av medicinen och hälsa för att diskutera och nå konsensus om viktiga frågor relaterade till deras forskningsområden.

'NIH-principer' kan syfta på de riktlinjer och principer som NIH använder sig av i sin forskning och verksamhet. Dessa kan inkludera principer för etisk forskning, integritet i forskningen, samarbete mellan olika institutioner och forskare, och delaktighet av allmänheten i forskningsprocessen. NIH-principerna är ofta baserade på de högsta standarderna för vetenskaplig integritet och etik, och de används som riktlinjer för att garantera att forskningen som utförs av NIH är tillförlitlig, relevant och ansvarsfull.

Konsensusmöte (consensus conference) är ett evenemang där experter inom ett visst område samlas för att diskutera, analysera och nå konsensus kring en viss fråga eller problem som de har identifierat. Målet med ett konsensusmöte är ofta att skapa rekommendationer eller riktlinjer som kan användas för att guidera praktisk verksamhet, policybeslut eller forskning.

Under ett konsensusmöte presenteras vanligtvis aktuell forskning och evidens som sedan diskuteras av deltagarna. Genom en kombination av individuella insikter, expertis och gruppdiskussioner strävar man efter att nå en gemensam uppfattning om vad som bör göras för att lösa problemet eller frågan. Det kan också ingå i processen att ha en moderator eller facilitator som ser till att diskussionen fortskrider på ett strukturerat och effektivt sätt, samt att alla deltagare får möjlighet att uttrycka sin åsikt.

Det är värt att notera att konsensusmöten inte nödvändigtvis innebär att alla deltagare är 100% eniga, men snarare att de har nått en acceptabel kompromiss eller enighet om de viktigaste aspekterna av frågan. Slutresultatet från ett konsensusmöte kan dokumenteras i en rapport eller publikation som sedan kan delas med andra intressenter, inklusive beslutsfattare, praktiker och forskare.

"NIH Consensus Development Conference" är en typ av möte som anordnas av National Institutes of Health (NIH) i USA. Dessa möten samlar experter inom olika medicinska områden för att granska, diskutera och nå konsensus om aktuella forskningsfrågor eller behandlingsmetoder som är av betydelse för den medicinska vården.

Mötena följer en strukturerad process där olika aspekter av ämnet granskas, inklusive aktuell forskning, metodologiska aspekter och kliniska tillämpningar. Efter två dagars intensiva diskussioner och debatter röstar deltagarna om en konsensusförklaring som sammanfattar deras slutsatser och rekommendationer.

Det är värt att notera att NIH Consensus Development Conferences inte sätter officiella riktlinjer eller lagstiftning, men de kan ha en betydande inverkan på den medicinska forskningen och praktiken genom att skapa ett gemensamt understånd om viktiga frågor.

En konsensuskonferens innebär ett möte eller en samling av experter, specialistkommittéer eller intresseorganisationer som samlas för att diskutera och nå konsensus (enighet) om en viss fråga eller problem inom ett medicinskt område. Detta kan handla om att fastställa riktlinjer, rekommendationer eller standarder för diagnos, behandling eller prevention av sjukdomar eller hälsoförhållanden.

Principerna bakom konsensuskonferenser innefattar ofta:

1. Evidensbaserad medicin: Konferensen bygger på den senaste forskningen och evidensen inom området för att nå en konsensus.
2. Multidisciplinärt samarbete: Experter från olika discipliner deltar i konferensen för att ge en bredd perspektiv och kunskap.
3. Öppenhet och transparent: Processen och resultaten från konferensen ska vara öppna och tillgängliga för allmänheten och intresserade parter.
4. Deltagande av intresseorganisationer: Patientföreträdare, intresseorganisationer och andra relevanta parter kan delta i konferensen för att ge yttrande och bidra till diskussionen.
5. Kvalitetssäkring: Konferensen ska ha en strukturerad process för att samla in och analysera data, såväl som för att nå konsensus.
6. Oberoende: Konferensen bör vara oberoende av kommersiella intressen eller andra påverkande faktorer.
7. Revision och uppdatering: Riktlinjerna och rekommendationerna som fastställs vid konferensen ska regelbundet revideras och uppdateras för att reflektera den senaste forskningen och utvecklingen inom området.

'Konsensus' er en overenskomst eller enighet som nås gjennom en samling av eksperter, forskere eller praktiserende i et bestemt felt. Dette kan oppnås ved hjelp av diskusjoner, debatter og/eller undersøkelser før en beslutning træffes. I medisinsk sammenheng kan en konsensus være en overensstemmelse om behandlingsprotokoller, diagnostiske retningslinjer eller andre medisinske praksiser etter å ha evaluert relevant forskning og klinisk erfaring. Det er viktig å understreke at en konsensus ikke nødvendigvis er likevel med evidensbasert medisin, men det kan være en veiledning til bedre klare retningslinjer når direkte evidens mangler eller er uklar.

Den medicinska termen "delfimetodi" (Delphi method) används för att beskriva en strukturerad gruppkonsensusmetod som används inom hälso- och sjukvården, forskning och andra områden. Metoden utvecklades under 1950-talet av forskare vid Rand Corporation i USA och är namngiven efter det grekiska oraklet Delphi.

Delfimetoden innebär att en grupp experter, ofta via anonymt samarbete, deltar i flera omgångar med informationsutbyte, åsiktsframförande och konsensusbildning. Efter varje omgång sammanställs resultaten och distribueras till gruppmedlemmarna, som får möjlighet att revidera sina åsikter i relation till de andra medlemmarnas kommentarer och förslag. Processen fortsätter tills en acceptabel nivå av konsensus uppnås eller efter ett antal förutbestämda omgångar.

Den medicinska användningen av delfimetoden kan vara att fastställa kliniska riktlinjer, bedöma behandlingsalternativ, utvärdera tekniker eller utforma forskningsagendor. Denna metod underlättar strukturerad kommunikation och samarbete mellan experter, även över långa avstånd, för att uppnå en konsensus om komplexa ämnen inom hälso- och sjukvården.

Evidensbaserad medicin (EBM) definieras som en systematisk, klar och transparent metod att tillämpa den bästa tillgängliga forskningsbaserade evidensen i kliniska beslut tillsammans med patients preferenser och praktisk erfarenhet. Det innebär att läkare och andra hälso- och sjukvårdspersonal tar hänsyn till de senaste forskningsrapporterna, kliniska riktlinjer och andra relevanta bevis när de beslutar om en patients vård. Detta görs också i samarbete med patienten för att säkerställa att behandlingen är anpassad efter deras individuella behov, önskemål och förväntningar.

Evidensbaserad medicin har som mål att förbättra kvaliteten på vården, minska variationen i praktiken och säkerställa att patienter får den mest effektiva och säkra behandlingen möjlig. Det är en kontinuerlig process som innefattar livslång lärande och forskning för att ständigt förbättra vården.

Clinical practice guidelines, or principles, är systematiska riktlinjer som utformats för att underlätta beslut om patientvård genom att integrera de bästa tillgängliga forskningsbeviset med klinisk erfarenhet och patientens preferenser och värden. De är avsedda att stödja hälsovårdspersonal i att erbjuda högkvalitativ, säker och effektiv vård. Clinical practice guidelines kan omfatta rekommendationer kring diagnostiska eller terapeutiska procedurer, screening, prevention och annan patientvård. De utvecklas ofta av experter inom ett visst område och granskas vanligen av oberoende experter innan de publiceras.

I medically focused conferences, principles generally refer to the fundamental guidelines or rules that underpin medical practice, research, and education. These principles can include evidence-based practices, ethical considerations, patient autonomy, informed consent, and professional conduct, among others. Conferences often feature presentations, discussions, and workshops that delve into these topics, with the aim of promoting knowledge exchange, fostering critical thinking, and encouraging continuous learning within the medical community. By adhering to and upholding these principles, healthcare professionals can strive to provide high-quality care, protect patient rights, and maintain their professional integrity.