Koccidioidin är inte en medicinsk term, utan snarare ett laboratorieverktyg som används i immunologiska tester. Det är ett extract av den svampart (Coccidioides) som orsakar sjukdomen kokcidioidomykos, även känd som Valley fever. Koccidioidin används som antigen i blodprover för att påvisa en individuell immunreaktion mot svampen och hjälpa till att diagnostisera en infektion med Coccidioides.

'Coccidioides' är ett släkte av svampar som tillhör delgruppen skålsvampar (Ascomycota). Släktet innehåller två arter, C. immitis och C. posadasii, som orsakar en allvarlig lunginfektion hos människor och andra djur, känd som coccidioidomycos eller Valley fever.

Svamparna förekommer naturligt i torra och sandiga områden i sydvästra USA, Mexiko och Central- och Sydamerika. Sporer sprids vanligtvis genom luften när markstörningar sker, till exempel vid byggnation, jordbruk eller naturkatastrofer som jordbävningar.

Infektionen uppstår när en person andas in sporerna och de når lungorna. Hos vissa individer kan det leda till en allvarlig infektion med symtom som hosta, feber, trötthet, viktförlust och svullnad i lymfkörtlar. I sällsynta fall kan infektionen spridas utanför lungorna och orsaka allvarliga komplikationer.

Koccidioidomycos är en infektion som orsakas av svampar i släktet Coccidioides, vanligtvis antingen C. immitis eller C. posadasii. Infektionen sprids via inandning av sporer (konidier) från den svampart som finns naturligt i marken i torra och varma regioner, främst i sydvästra USA och norra Mexiko. När sporerna når lungorna konverterar de till en annan form av svamp, kallad en cysta eller sfäroid, som kan orsaka infektion om den tar sig in i lungvävnaden.

Infektionen kan variera från mild till allvarlig och kan leda till pneumoni eller mer sällsynt disseminerad koccidioidomykos, vilket betyder att svampen sprider sig utanför lungorna till andra delar av kroppen. Symptomen på lunginfektion inkluder ofta hosta, feber, trötthet och bröstsmärtor. Vid disseminerad infektion kan symtomen variera beroende på vilka organ som är drabbade, men kan omfatta hudutslag, ledont, benmärgssvullnad och neurologiska symptom.

Diagnos av koccidioidomykos ställs vanligtvis genom att undersöka slemprover eller vävnadsprover med mikroskopi eller kulturtekniker, samt serologiska tester som påvisar antikroppar mot svampen i blodet. Behandling av infektionen kan variera beroende på allvarlighetsgraden och omfattar ofta behandling med antimykotiska läkemedel, såsom amfotericin B eller fluconazol.

'Svampantigener' refererer til de genetiske materialer, såsom DNA og RNA, som findes i svampe (svampeslægten). Svampeslægten er en af de ældste og mest diversificerede grupper af levende organismer på jorden, med en skønnet antal arter på over 300.000.

Svampantigener inkluderer gener, der koder for proteiner involveret i cellulære processer som næringsupptagelse, cellevækst og celldeling, samt gener, der koder for unikke enzymer og andre biomolekyler, som svampene producerer for at overleve i deres specifikke økologiske nicher.

Svampeantigener har været anvendt til mange formål, herunder identificering og klassificering af svampeslægten, undersøgelse af evolutionæ forhold indenfor svampeslægten, og udvikling af nye farmakologiske behandlinger mod sygdomme, der skyldes infektioner med patogene svampe.

Histoplasmin är ett proteinantigen som utvinns från svampen Histoplasma capsulatum, orsakande sjukdomen histoplasmos. Det används vid serologiska tester för att diagnostisera en infektion med Histoplasma capsulatum. Testet mäter patientens antikroppsrespons mot histoplasmin och kan indikera en aktiv eller tidigare histoplasmainfektion.

En hudtester, också känd som epiteltest eller keratinocyttest, är ett laboratorietest som används för att diagnostisera allergiska reaktioner på substanser som kommer i kontakt med huden. Hudtesterna utförs vanligtvis genom att placera en liten mängd av den misstänkta allergena på huden, ofta på baksidan av armen eller ryggen.

Det finns två huvudtyper av hudtester: punkt Testhudtester (PPD) och intradermal testhudtester. I en punkt Testhudtest appliceras en liten droppe av den misstänkta allergena på huden med hjälp av en speciell nål som skapar en smärtfri punktering av huden. Om en person är allergisk mot substansen kommer det att uppstå en lokalreaktion i form av rodnad, svullnad eller klåda inom 15-20 minuter eller senare under de närmaste två dagarna.

I en intradermal testhudtest injiceras en mycket smal dos av den misstänkta allergena direkt under huden med en liten nål. Även här kommer det att uppstå en lokalreaktion om personen är allergisk mot substansen.

Det är viktigt att notera att hudtester bör endast utföras av en läkare eller annan licensierad hälsovårdspersonal efter en noggrann bedömning av patientens medicinska historia och symtom. Hudtester kan ge falska positiva eller falska negativa resultat, så det är viktigt att tolka resultaten i kombination med andra kliniska faktorer.

Komplementfixerings test (CFT) är en typ av immunologisk tester som används för att diagnostisera infektioner orsakade av encapsulerade bakterier, såsom Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae type b.

Testet fungerar genom att kombinera ett prov som tros innehålla antikroppar mot en specifik patogen med ett komplementsystem bestående av proteiner som normalt finns i serum. Om antikroppar är närvarande i provet, kommer de binda till den specifika bakterien och aktivera komplementsystemet, vilket orsakar en kedja av reaktioner som slutligen leder till att ett komplementprotein klyvs och bildar en membranattackkomplex (MAC).

MAC-komplexet skapar en por i cellmembranet hos bakterien, vilket orsakar dess död. I CFT mäts den mängd komplement som konsumerats under testets gång, och detta kan användas för att indirekt bestämma antikropparnas koncentration i provet.

Testet är användbart eftersom det kan ge en indikation på om en individ har utvecklat en immunrespons mot en specifik patogen, och kan hjälpa till att fastställa om en aktiv infektion finns eller inte. Det är också användbart för att övervaka effekterna av vaccinationer som ger skydd mot encapsulerade bakterier.

Immunelektrofores, tvådimensionell (2DE) är en biokemisk teknik som används för att separera och analysera proteiner baserat på deras laddning och molekylär vikt. Denna metod kombinerar två separata tekniker: immunpreciptation och elektrofores.

I den första dimensionen sker immunpreciptation, där en antikropp som är specifik för ett visst protein används för att fånga upp det proteinet i ett komplext proteinblandat. Detta görs genom att blanda proteinet med antikroppen och sedan centrifugera blandningen för att separera de immunprecipiterade proteinerna från de övriga.

I den andra dimensionen sker elektrofores, där de immunprecipiterade proteinerna appliceras på ett gelélektroforesgell och separeras baserat på deras laddning och molekylär vikt när en elektrisk potential appliceras. Proteinerna migrerar genom gelen under dessa förhållanden, och de som har olika laddningar och molekylära vikter migrerar också olika snabbt.

Slutligen kan de separerade proteinerna detekteras med hjälp av färgning eller immunoblotting, vilket gör att man kan se var de proteiner som är av intresse finns på gelen och i vad stor mängd.

Tvådimensionell immunelektrofores är en kraftfull teknik för att analysera komplexa proteinblandningar, såsom cellulär extract, plasma eller serum. Den kan användas för att identifiera och karakterisera olika proteiner i ett specifikt system, vilket kan vara användbart inom forskning och klinisk diagnostik.

Cell migration is the movement of cells from one location to another within an organism. It is a fundamental process in the development, homeostasis, and repair of tissues in multicellular organisms. Cell migration involves several steps, including cell polarization, protrusion of the leading edge, adhesion to the extracellular matrix, and contraction of the cell body.

Cell migration inhibition or cell migration hampering refers to the prevention or disruption of this process. This can occur through various mechanisms, such as:

1. Inhibition of cytoskeletal dynamics: The cytoskeleton is a network of protein filaments that provide structural support and enable cell movement. Drugs that target actin polymerization or microtubule dynamics can inhibit cell migration by preventing the formation of protrusions at the leading edge of the cell.
2. Inhibition of integrin function: Integrins are transmembrane receptors that mediate adhesion to the extracellular matrix. Blocking integrin function can prevent cells from attaching and migrating on a substrate.
3. Inhibition of signaling pathways: Cell migration is regulated by various intracellular signaling pathways, including those involving Rho GTPases, MAP kinases, and PI3 kinase. Inhibiting these pathways can disrupt cell migration.
4. Physical barriers: The extracellular matrix or other cells can form physical barriers that prevent cell migration. For example, the basement membrane is a layer of extracellular matrix that separates epithelial cells from the underlying connective tissue and acts as a barrier to cell migration.

Cell migration inhibition has therapeutic potential in various diseases, including cancer, where inhibiting the invasive and metastatic properties of cancer cells can improve patient outcomes. However, it is important to consider that cell migration is also essential for normal physiological processes, so any therapy targeting cell migration must be specific to the disease context.

'Svampantikroppar' (fungi) är en grupp encelliga eller flercelliga mikroorganismer som saknar klorofyll och lever som saprofyter, parasiter eller symbionter. De kan orsaka infektioner hos människor, djur och växter. Svampantikroppar består av cellväggar som innehåller kolesterol och glukan istället för cellulosa som hos växter. De reproducerar sig ofta genom sporer som kan överleva i miljön under lång tid. Exempel på sjukdomar orsakade av svampar inkluderar kandidainfektion, spetälska och svampinfektioner i lungorna som kryptokockos.

Immunodiffusion är en laboratorietest som används för att upptäcka och identifiera antikroppar eller antigener i ett prov. Det är en typ av immunologisk test som bygger på principen att antigen och antikropp binder specifikt till varandra, bildande en immunkomplex.

I en typ av immundiffusionstest, kallas diffusion i gelé (ODG), består provet av en vätska som innehåller antigen eller antikropp som placeras i ett hål i en gelé, ofta gjord av agaros. En annan vätska med känt antigen eller antikropp placeras i ett angränsande hål. Sedan diffunderar båda vätskorna genom gelén och när de möts bildas en immunkomplex som kan ses som en synlig linje eller ett band i gelén.

Denna metod är användbar för att identifiera olika typer av antigener eller antikroppar, till exempel vid diagnostisering av infektionssjukdomar eller autoimmuna sjukdomar.

Hypersensitivity, Delayed (typically referred to as Type IV hypersensitivity) is a type of immune response that becomes apparent several hours or days after exposure to an antigen. Unlike other types of hypersensitivity reactions, it does not involve the production of antibodies such as IgE. Instead, it involves the activation of T-cells (a type of white blood cell) and the release of cytokines, which can cause inflammation and tissue damage.

This type of hypersensitivity reaction is often seen in response to certain medications, chemicals, or other environmental antigens. Examples include contact dermatitis (e.g., poison ivy), some drug reactions (e.g., penicillin), and graft-versus-host disease. Treatment typically involves avoiding the offending agent and managing symptoms with topical corticosteroids, antihistamines, or other medications as needed.