Chlorfenoler är ett samlingsnamn för en grupp av kemiska föreningar som består av en fenolgrupp (en hydroxylgrupp bundet till en bensenring) och en eller flera klorgrupp(er). De är antibakteriella och antifungala desinfektionsmedel som används inom medicinen, veterinärmedicinen och i olika typer av rengörings- och desinfektionsprodukter. Exempel på chlorfenoler är triclosan och fenolklorid.

I medicinskt sammanhang används chlorfenoler ofta som koagulans i behandlingen av lokal infektioner, sår och vårtor. De fungerar genom att döda bakterier och svampar genom att störa deras cellytor och nedsätta deras ämnesomsättning.

Det är viktigt att notera att användning av chlorfenoler ska ske enligt produktens riktlinjer och under medicinsk professionell vägledning, eftersom överanvändning kan leda till resistens hos mikroorganismer och potentiala hälsorisker för människor.

Pentaklorfenol är en organisk förening som används som konserveringsmedel och desinfektionsmedel. Den är ett starkt biocid och kan döda bakterier, svampar och vissa virus. Pentaklorfenol är ett färglöst kristallint pulver eller fast substance med en skarp lukt. Den är löslig i etanol, aceton och vatten.

I medicinsk kontext används pentaklorfenol sällan, men kan påträffas i vissa desinfektionsmedel som används för att desinficerings av ytor och instrument inom vården. Det är viktigt att vara försiktig när man hanterar pentaklorfenol, eftersom det kan orsaka hud- och slemhinnsirritation, andningssvårigheter och i extrema fall även död ifall det intas eller kommer i kontakt med huden i stora mängder.

2,4,5-Trichlorophenoxyacetic acid (TCPA) is a synthetic auxin, or plant hormone, that is used as an herbicide. It works by mimicking the natural growth hormones in plants and causing uncontrolled growth, ultimately leading to the death of the plant. TCPA is absorbed through the leaves and roots of the plant and is effective at controlling broadleaf weeds and woody plants. However, it can also have harmful effects on non-target organisms, including humans, and has been linked to various health issues such as endocrine disruption and reproductive problems. Therefore, its use is regulated in many countries.

2-Methyl-4-chlorophenoxyacetic acid (MCPA) is a selective herbicide used to control broadleaf weeds in crops such as cereals, pastures, and grasslands. It is absorbed by the leaves and roots of plants and interferes with their growth processes, leading to their eventual death. MCPA is a type of auxin mimic, which means it acts like a natural plant hormone called auxin, causing uncontrolled cell growth in susceptible weeds.

MCPA has been in use since the 1940s and is considered relatively safe for use when used according to label instructions. However, like all pesticides, it can have harmful effects on non-target organisms, including humans, if not handled and disposed of properly. It is important to follow safety guidelines when using MCPA or any other pesticide to minimize potential health risks.

"Glykolate" är ett substrat som produceras i cellens energiproducerande process, glykolys. Glykolysen är den första steget i cellandningen och sker under anaeroba (syrefria) förhållanden. I detta steg bryts glukos ner till två molekyler pyruvat, och under processen bildas också två mol ekvivalenter ATP (adenosintrifosfat), två mol NADH (reducerad nicotinamidadenindinukleotid) samt två mol H+. Glykolate produceras som en biprodukt när cellen bryter ned pyruvat med hjälp av ett enzym kallat glykolatoxidas under speciella förhållanden, till exempel vid höga nivåer syre. Glykolate kan sedan omvandlas tillbaka till pyruvat eller ombildas till andra metaboliter i cellen.

'Växtgift' är ett samlingsbegrepp för olika typer av skadliga ämnen som kan produceras av växter. Dessa giftiga ämnen kan vara toxiner, alkaloider, glykosider eller fenoler och de kan finnas i alla delar av växten, inklusive bladen, stjälken, rötterna och frukterna. Vissa växter producerar giftiga ämnen som en försvarsmekanism mot rovdjur och andra skadedjur, medan andra kan innehålla giftiga ämnen som en del av deras normala metabolism.

Många växtgifter kan vara farliga om de intas, andas in eller kommer i kontakt med huden. Symptomen på förgiftning kan variera beroende på vilket gift det är och hur mycket som har intagits. Vissa vanliga symptom på växtgifte kan vara illamående, kräkningar, diarré, yrsel, huvudvärk, andningssvårigheter och i värsta fall till och med dödsfall.

Exempel på vanligt förekommande växter som kan innehålla giftiga ämnen är potatis, belladonna, flitiga blåbär, vinruteväxten och många arter av gullvivan. Det är viktigt att vara medveten om vilka växter som kan vara farliga och att undvika att äta eller hantera dem på ett otillräckligt sätt.

"Desulfitobacterium" är ett släkte av sulfatreducerande bakterier som tillhör ordningen Desulfovibrionales och klassen Negativicutes. Dessa bakterier förekommer naturligt i anaeroba miljöer, såsom mark och vatten, och kan reducera sulfater till svavelväte (H2S) som en del av deras metabolism. Släktet "Desulfitobacterium" innehåller flera arter, däribland D. dehalogenans, D. frappieri och D. hafniense, vilka alla har förmågan att dehalogenera (avlägsna klora) klororganiska föroreningar i mark och vatten. På grund av denna egenskap har dessa bakterier potentialen att användas i bioremedieringsprocesser för att rensa upp efter miljöföroreningar.

"Dioxiner" er en uoffisiell betegnelse for en gruppe av organisk-miljøgifte stoffer som inkluderer poliklorerede dibensodioxiner (PCDD) og poliklorerede dibenzofuraner (PCDF). Disse stoffene dannes oftest ved uønskede biprodukter under forbrunning av organiske materialer, som f.eks. ved affallsbål, koksverk eller ved skadedyrsbehandling i jordbruket. Dioxiner er ekstremt giftige stoffer og kan føre til mange ugunstige helseeffekter ved eksposisjon, som f.eks. større risiko for kreft, endokrin forstyrrelser og skader på immunsystemet.

PCDD og PCDF har en struktur som er meget lik hverandre og de har også like egenskaper. De er begge persistente i miljøet og akkumulerer i fedtveskelser, noe som betyr at de kan oppbevares i levende vesen over en lang periode. Dette gjør at selv lave koncentrasjoner av disse stoffene kan føre til skadelige helseeffekter.

Det er viktig å nevne at det også eksisterer andre stoffer som kallas "dioxin-lignende" fordi de har like egenskaper som PCDD og PCDF, men som ikke tilhører disse to gruppene. Disse stoffene inkluderer poliklorerede bifenyler (PCB) og andre organiske forureningsstoffer.

I medicinsk sammenheng er det viktig å være oppmerksom på mulige eksposisjoner av disse stoffene, særlig hvis man jobber med dem direkte eller lever i omgivelser der de kan forekomme i høye koncentrasjoner. Det er også viktig å være oppmerksom på mulige helseeffekter av langevarige eksposisjoner, som kan inkludere økt risiko for kreft, endokrin størrelser og skader på immunsystemet.

Clorbenzoater är en organisk förening som består av en bensenring (en aromatisk kolring) med en klorgrupp och en karboxylgrupp (en funktionell grupp bestående av en karbonatom bundet till en hydroxylgrupp med en dubbelbindning emellan) kovalent bundna till varandra. Den har formeln C6H5ClO2.

Clorbenzoater är starka organic syra och används ofta som en utgångspunkt för syntes av andra kemiska föreningar inom farmaceutisk, kemi- och plastindustri. De kan också vara miljögifter eftersom de är mycket lösliga i vatten och kan orsaka skada på levande organismer vid höga koncentrationer.

"Biologisk nedbrytning" refererer til processer hvor organiske stoffer brytes ned til mindre enheder af microorganismer, såsom bakterier, svamp eller insekter. Den biologiske nedbrytning er en vigtig del af naturens kredsløb og hjælper med at omdanne organisk materiale til grundlæggende stoffer, der kan genbruges af økosystemet.

Den biologiske nedbrytning sker ofte gennem en række forskellige stadier, hvor de oprindelige organiske stoffer brydes ned til mindre molekyler, såsom sukker, aminosyrer og fedtsyrer. Disse mindre molekyler kan derefter absorberes af mikroorganismerne og anvendes som energikilde eller byggesten for at producere nye celler.

Den biologiske nedbrytning er særligt vigtig i miljøet, da den hjælper med at bortskaffe affald og døde organismer, såsom planter og dyr. Denne proces er også essentiel for at regulere kulstof- og kvælstofkredsløbene i naturen.

Det er vigtigt at bevare en balance i den biologiske nedbrytning, da for store mængder af organiske stoffer kan føre til overpopulation af mikroorganismer og skabe ubalance i økosystemet. Samtidig kan for lidt biologisk nedbrytning resultere i en akkumulering af affald, der kan have negative konsekvenser for miljøet.

Medicinsk definition:

"Fungicides, industrial" are substances or mixtures of substances used in industrial settings to prevent, destroy, or inhibit fungi and their spores that can cause damage to materials, crops, or other industrial products. Unlike agricultural fungicides, industrial fungicides are not typically intended for use on crops or food products, but rather for non-living materials such as wood, textiles, plastics, and metals. Examples of industrial fungicides include:

* Pentachlorophenol (PCP)
* Orthophenylphenol (OPP)
* Formaldehyde
* Glutaraldehyde
* Sodium hypochlorite
* Hydrogen peroxide
* Peracetic acid
* Quaternary ammonium compounds (quats)

It is important to note that many industrial fungicides can be hazardous to human health and the environment, and must be used and disposed of properly.

Cyklodextrin är en typ av cylindrisk, ringformad oorganisk molekyl som består av glukoseenheter som är kemiskt sammanlänkade i en ringstruktur. Den medicinska definitionen av cyklodextriner definieras vanligtvis som kemiska komplexbildare som används för att förbättra lösligheten, stabiliteten och biotillgängligheten hos vissa läkemedel. Cyklodextriner bildar inre håligheter där läkemedelsmolekyler kan placeras, vilket skyddar dem från nedbrytning och förbättrar deras löslighet i vatten. Detta gör att läkemedlen kan ges i lägre doser och med mindre biverkningar jämfört med traditionella former av läkemedel. Cyklodextriner används också som utvecklingsverktyg inom farmaceutisk forskning och utveckling.

'Vattenrening' är ett samlingsbegrepp för olika processer och tekniker som används för att rensa vatten från olika slag av föroreningar. Det kan handla om både naturligt förekommande föroreningar, såsom bakterier och mineraler, och syntetiska föroreningar, som kemikalier och tungmetaller.

Det finns olika typer av vattenreningsprocesser, men några vanliga metoder inkluderar:

1. Filtrering: Vattnet passerar genom ett filter som tar bort partiklar och andra föroreningar. Det kan handla om sandfilter, kolfilter eller membranfilter.
2. Desinfektion: Vattnet behandlas med kemiska ämnen eller UV-strålning för att döda bakterier och andra mikroorganismer.
3. Sedimentering: Vattnet låter stå stilla så att tunga partiklar sedimenterar till botten och kan tas bort.
4. Flockulering: Kemiska ämnen tillsätts vattnet för att göra små partiklar sammanlänkade till större flockar, som sedan kan filtreras bort.
5. Ionbyte: Vissa föroreningar kan tas bort genom att byta ut joner i vattnet med hjälp av speciella material.

Vattenrening används inom många olika sammanhang, till exempel för att producera dricksvatten, behandla avloppsvatten och rena industrivatten.

'Vattenförorenande kemiska ämnen' refererar till substance som påverkar vattnets kvalitet på ett negativt sätt och gör det olämpligt för användning. Dessa ämnen kan vara av naturliga eller konstgjorda ursprung och kan inkludera tungmetaller, pesticider, industriella kemikalier, bensinprodukter och mikrobiologiska kontaminanter. Vissa vattenförorenande kemiska ämnen kan vara farliga för människors hälsa, medan andra kan ha negativa effekter på djurs liv och ekosystem. För att skydda vattenkvaliteten finns det lagar och regler som begränsar mängden tillåtna kemiska ämnen i vatten.

Beta-cyklodextrin (β-cyklodextrin) är en typ av cyklisk oligosackarid som består av 7-8 glukopyranosingar (sackaridringar) sammanbundna i en ringform. Den har en hydrofob interiör och en hydrofil exteriör, vilket gör den användbar för att innesluta och transportera hydrofoba molekyler i vattenlösningar.

I medicinsk kontext kan β-cyklodextrin användas som utskiljningsmedel för oönskade substanser, som kolesterol, eller som en del av formuleringen av läkemedel för att förbättra deras löslighet och biotillgänglighet.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

Organisk kemi er en gren av kjemien som handler om studien av klorofyllfrie (icke-grønne) forbindelser, der typisk inneholder koolstoff, brannstoffer, sukker, fedtstoffer, proteiner og mange typer syntetiske materialer. Disse forbindelsene har ofte komplekse molekylære strukturer med kovalente bindinger mellom koolstofatomer og andre atomer som waterstoff, il, svovel, fosfor, azot og halogen. Organisk kemi er en viktig del av biokjemien og har mange praktiske anvendelser innenom medicinen, industrien og teknologien.

MedlinePlus är en webbplats som tillhandahålls och underhålls av US National Library of Medicine (NLM), som är en del av National Institutes of Health (NIH). MedlinePlus erbjuder information om sjukdomar, förhållanden, terapier, läkemedel och preventiva omsorgsmått på ett tillgängligt, opartiskt och trovärdigt sätt. Innehållet på webbplatsen är skrivet på enkel engelska och spanska och inkluderar artiklar, videor, illustrationer, hälsorelaterade nyheter och information om kliniska prövningar.

MedlinePlus sammanställer information från American National Institutes of Health och andra välrenommerade organisationer och har som mål att erbjuda en neutral och opartisk resurs för allmänheten, patienter, familjer och vårdpersonal. Innehållet på webbplatsen genomgår en granskning av experter för att säkerställa att den är korrekt, aktuell och tillförlitlig.

'Hov och klo' är ett begrepp som används inom veterinärmedicinen, särskilt när man talar om hovdjur som hästar och kor. Med 'hov' menas den hårda, hornartade strukturen på djurets fot som skyddar de inre vävnaderna och ger stöd vid rörelser. Hoven är viktiga för att djuret ska kunna gå, springa och stå stabilt.

'Klo' används ofta som en beteckning på den kraftfulla, böjda klor som hittas på till exempel rovdjurs extremiteter, men i det här sammanhanget avser det istället den hårda, hornartade strukturen runt djurets tåspets när det gäller hovdjur. Klon skyddar tån och ger extra grepp vid rörelser på olika underlag.

Således kan man säga att 'hov' och 'klo' är två anatomiska strukturer på en djurs extremitet, där hoven finns på hovdjur och klor på andra djurarter som rovdjur. Båda dessa strukturer har viktiga funktioner för djurets rörelser och överlevnad.

Inom organisk kemi kan "fenomen" vara relaterat till olika observationer, egenskaper eller reaktioner hos organiska föreningar. Ett exempel på ett fenomen inom organisk kemi är aromaticitet, som är en särskild stabiliserande effekt hos vissa cykliska strukturer, såsom bensen. Aromaticiteten orsakas av elektronernas delokaliserade distribution runt cykeln och följer Hückels regel. Detta fenomen leder till en extra stabilitet hos aromatiska föreningar jämfört med motsvarande alifatiska föreningar. Andra exempel på fenomen inom organisk kemi kan vara stereoisomeri, where two or more molecules have the same molecular formula but different arrangements of atoms in space, and reactivity differences between various functional groups.