Hyperventilation är ett tillstånd där man andas för djupt och/eller för snabbt, vilket leder till att koldioxidhalten i blodet minskar. Detta kan orsaka symptom som yrsel, svimning, muskelkramper, yrsel och hosta. Långvarig hyperventilation kan också leda till förändringar i blodets pH-värde, vilket kan ha negativa effekter på kroppens funktioner. Hyperventilation kan vara ett tecken på sjukdom eller stress och bör undersökas av en läkare om det uppträder ofta eller är kraftigt.

'Hypokapni' är ett medicinskt tillstånd där individen har för lågt halter av koldioxid (CO2) i blodet. Normalvärdet för koldioxidhalten i blodet, även kallat partialtrycket för koldioxid (pCO2), ligger vanligtvis mellan 35 och 45 mmHg. Hypokapni definieras som ett pCO2-värde under 35 mmHg.

Detta tillstånd kan orsakas av olika faktorer, såsom överdriven andning (hyperventilering), lungförändringar eller medicinska behandlingar som påverkar andningsmönstret. Symptomen på hypokapni kan variera från milda till allvarliga och inkluderar bland annat yrsel, huvudvärk, trötthet, spasmer i musklerna och i vissa fall andningssvårigheter. Långvarig hypokapni kan också leda till förändringar i blodets pH-värde och påverka andra kroppsfunktioner.

Koldioxid (CO2) är ett gasartat ämne som bildas vid cellandning i kroppen. Det är ett naturligt förekommande ämne i atmosfären och spelar en viktig roll i jordens klimatsystem. Koldioxid är också ett av de växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen när koncentrationen i atmosfären ökar. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av koldioxid i blodet (hyperkapni) orsaka andningssvårigheter och andra symtom.

Andningsalkalos, även kallat respiratorisk alkalos, är ett medicinskt tillstånd där kroppens blodflora har för högt pH-värde, vilket innebär att den är för basisk. Detta orsakas vanligtvis av en snabb och djup andning (hyperventilering), som leder till att kolmonoxidhalten i blodet minskar och syret ökar, vilket i sin tur får syrgasutbytet i lungorna att öka. Detta kan leda till en förändring i kroppens elektrolytvärden, särskilt ett högre värde av bikarbonatjoner (HCO3-) och lägre värde av vätejoner (H+), vilket leder till det höjda pH-värdet. Andningsalkalos kan vara akut eller kronisk, och kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive lunginflammation, hög höjd, sjukdomar som påverkar centrala nervsystemet och användning av vissa läkemedel. Symptomen på andningsalkalos kan vara svaga eller obefintliga, men kan också innefatta yrsel, krampanfall, muskelspasmer och i allvarliga fall medvetslöshet. Behandlingen av andningsalkalos beror på orsaken till tillståndet, men kan inkludera andningsreglering, behandling av underliggande sjukdom eller förändringar i läkemedelsbehandling.

In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.

Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.

"Exertional asthma" er en type av astma som utløses eller forværres ved fysisk aktivitet. Som med andre typer av astma kan det føre til åpningsproblemer i de små luftveiene, hvilket kan resultere i hoste, pibelende andedrag og/eller kortat åndedrct. Disse symptomene oppstår typisk under eller umiddelbart etter fysisk aktivitet og kan forværres ved kolde og tørre luftforhold. Det er viktig å søke medisinsk veiledning hvis du mener at du lider av exertional asthma, slik at en korrekt diagnose kan stilles og behandling kan startses.

"Partial pressure" är ett begrepp inom fysiologi och läkemedelsrelaterad forskning, som refererar till det tryck ett visst gasmolekyll utövar i en blandning av olika gaser. Det mest vanliga exemplet på detta är partialtrycket av syre (pO2) och kolmonoxid (pCO) i andningsluften och i blodet.

Partialpressuren av syre i luften vid havsnivå är ungefär 160 mmHg, men varierar beroende på höjden över havet och vädret. När luft inandas via andning, diffunderar syret genom lungornas alveoler och löses ut i blodet. Därvid kommer syrets partialtryck att minska i lungorna och öka i blodet.

Partialpressuren av kolmonoxid är vanligtvis mycket lägre än för syre, men kan vara skadlig om koncentrationen blir för hög. Kolmonoxid har en mycket högre affinitet till hemoglobin än syre, vilket gör att det kan ersätta syret i blodet och orsaka syrebrist (hypoxi) i kroppen.

I medicinska sammanhang mäts partialtryck ofta med hjälp av en blodgasanalys, som ger värden på pO2, pCO2 och pH i blodet. Dessa värden kan ge information om patientens andningsstatus, syrebrist och acidobasbalans.

'Hyperkapni' betyder att ett persons koldioxidhalt i blodet är för hög. Normalvärdet för koldioxidpartialtryck (pCO2) i blodet ligger vanligtvis mellan 35 och 45 mmHg. Hyperkapni definieras som när pCO2-värdet överstiger 45 mmHg.

Hyperkapni kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom lungförlamning, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), sömnapné och andra störningar i andningsmönstret. Symptomen på hyperkapni kan variera beroende på svårighetsgraden och kan inkludera yrsel, huvudvärk, trötthet, förvirring, andfåddhet och i allvarliga fall koma eller till och med död.

Behandlingen av hyperkapni beror på orsaken till tillståndet och kan innebära behandlingar som andningsstimulans, syreterapi, mekanisk ventilation eller behandling av underliggande sjukdom eller störning.

En blodgasanalys är en laboratoriemetod för att bestämma syrgashalt, koldioxidhalt och pH-värde i ett blodprov. Denna analys används vanligen för att utvärdera patienters andnings- och syresättningsstatus, såsom vid andningssvikt, hjärt-lung-sjukdomar, metabola störningar och drogförgiftningar. Blodgasanalysen kan även ge information om elektrolytbalansen, syretransporten och acid-base-status i kroppen.

Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.

Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.

Andningsmekaniken (respiratory mechanics) är det område inom fysiologi som handlar om de mekaniska processerna involverade i andningen. Det inkluderar studiet av de krafter och mekanismer som påverkar rörelserna hos lungorna och bröstkorgen under andning, samt hur dessa påverkar respirationsvolymer och luftflöden.

De viktigaste komponenterna i andningsmekaniken innefattar:

1. Kompliance (deformabilitet) av lungorna och bröstkorgen, som bestämmer hur mycket de kan expandera under tryckförändringar.
2. Resistans i luftvägarna, som påverkar hur lätt eller svårt det är att andas in och ut luft.
3. Olika muskelgrupper, såsom interkostalmusklerna, diafragen och hals- och bröstkorgsmuskulaturen, som arbetar tillsammans för att generera de nödvändiga tryckförändringarna för att möjliggöra andning.

Andningsmekaniken kan påverkas av en rad olika faktorer, inklusive ålder, kön, lungvolym, luftvägsdiameter och muskelstyrka. Dysfunktion i andningsmekaniken kan leda till andningssvårigheter och respiratoriska komplikationer, vilket gör det viktigt att förstå dessa processer för att kunna diagnostisera och behandla andningsrelaterade sjukdomar.

'Panik' är ett starkt, plötsligt och oförutsägbart intensivt känslomässigt tillstånd som kan ingå i en panickattack eller panikstörning. Tillståndet kännetecknas av rädsla, oro eller fruktan som når en topp inom minuter och som är kopplat till fysiska symtom såsom accelererad hjärtslag, svettningar, tremor, andnöd, yrsel, illamående och obehaglig känsla av att tappa kontrollen eller att dö. Panik kan också leda till undvikande beteenden och förändringar i vardagslivet som påverkar en persons funktionalitet och livskvalitet negativt.

Hypoventilering är ett medicinskt tillstånd där andningsvolymen eller andningsfrekvensen är för låg, vilket leder till att mängden syre i blodet minskar och mängden koldioxid i blodet ökar. Detta kan orsaka andningsbrist (hypoxi) och en förhöjd halter av koldioxid i blodet (hyperkapni). Orsakerna till hypoventilering kan vara många, inklusive neurologiska sjukdomar, muskuloskeletala problem eller läkemedelsverkan. Symptomen på hypoventilering kan variera beroende på allvarlighetsgraden och kan inkludera andnöd, yrsel, trötthet, sömnbrist och i allvarliga fall medvetslöshet eller koma. Behandlingen av hypoventilering kan bestå av andningsstimulans, andningshjälpmedel eller mekanisk ventilation.

'Blodflöde i hjärnan' (cerebral blodflöde) refererar till den totala mängden syresatt blod som cirkulerar genom hjärnans blodkärl (artärer, kapillärer och vener) per tidsenhet. Det cerebrala blodflödet är avgörande för hjärnans funktion och överlevelse, eftersom hjärnan är beroende av ett ständigt tillförande av syre och näringsämnen från blodet.

Normalvärden för cerebralt blodflöde varierar mellan 45 och 55 milliliter per 100 gram hjärnvävnad per minut (ml/100g/min). Det kan mätas noninvasivt med tekniker som transkraniell dopplersonografi, magnetisk resonansangiografi (MRA) eller datoriserad tomografi (CTA), vilka ger information om storleken och formen på de stora hjärnartärerna samt blodflödeshastigheten i dem.

Förändringar i cerebralt blodflöde kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, som exempelvis stroke (blodpropp eller blödning i hjärnan), hypotension (låg blodtryck), hypertenision (högt blodtryck), arterioskleros (förträngning av artärerna) och skalltrauma. Dessa förändringar kan leda till neurologiska symtom som huvudvärk, yrsel, synstörningar, svårigheter att tala eller andas, medvetandeförlust och i värsta fall död.

Kemoreceptorceller är speciella celler som kan detektera kemiska signaler i kroppen, särskilt i blodomloppet. Dessa celler är mycket känsliga för små variationer i koncentrationen av olika kemiska substanser, till exempel syre, kolmonoxid och natriumjoner (Na+). De kan på så sätt hjälpa till att reglera andnings- och hjärtats funktion genom att sända information till hjärnan om kroppens inre miljö. Kemoreceptorceller finns i bland annat carotisblodkärlen i halsen och aortabågen nära hjärtat.

'Lungventilation' (eller 'lunga ventilation') refererer til den proces hvor luft bevæges ind og ud af lungerne under respirationen. Det består af to faser: inhalation (inspiration) og exhalation (expiration). Under inhalation trækker musculaturen i thorax (brystkassen) luft ind i lungerne, hvilket øger volumenet og sænker trykket inde i lungerne. Under exhalation slapper musculaturen af, hvilket får brystkassen til at synke sammen igen, reducerer volumenet og forhøjer trykket inde i lungerne, så luften bliver presset ud igen. Dette er en nødvendig proces for at sikre levering af ilt til kroppen og fjerne affaldsstoffer som CO2 fra kroppen.

Ritodrine är ett läkemedel som används för att förhindra förtidig födelse. Det är ett β2-adrenergt agonist, vilket betyder att det aktiverar β2-adrenoreceptorer i den glatta muskulaturen i livmodern, vilket orsakar avslappning och minskar kontraktionerna. Det ges vanligtvis som intravenös infusion under övervakning i en klinisk setting. Användningen av Ritodrine har minskat på grund av förekomsten av biverkningar och effektivare alternativ, men det kan fortfarande vara ett tillgängligt val i vissa fall under specialistvård.

Lungans gasutbyte, även känt som pulmonell gasutbyte, är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden syre och kolmonoxid som diffunderar över alveolär-kapillärmembranet i lungorna. Detta gasutbyte är en nödvändig process för att syre ska kunna transporteras från luften vi andas in till blodomloppet, och för att kolmonoxid ska avlägsnas från blodet och utandas igen.

Under normala förhållanden är lungans gasutbyte mycket effektivt, och syre-kolmonoxid-diffusionen sker fort och löper tillbaka till jämvikt. Därför kan andningen och syresättning i blodet hålla en konstant nivå, även under fysiskt aktiva tillstånd då behovet av syre ökar.

Även om lungans gasutbyte är en viktig process för att upprätthålla homeostas i kroppen, kan det påverkas negativt av olika sjukdomar och skador som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsvikt och hög altitud. Dessa tillstånd kan leda till syrgasbrist eller hypoxi, vilket kan ha allvarliga konsekvenser för kroppens funktioner och överlevnad.

En panikattack definieras inom psykiatrin som ett plötsligt och oförutsägt anfall av intensiv rädsla eller oro, som når sin topp inom tio minuter och innefattar fyra eller fler av följande symptom:

1. Palpitationer, hjärtklappning eller accelererad hjärtslag
2. Svettningar
3. Tremor eller skakning
4. Andningsbesvär eller känsla av kvävning
5. Känsla av att bli yr eller förlorar medvetandet
6. Kvalmande känsla eller magont
7. Frusenhets- eller varmkänslor
8. Parestesier (krypningar, formikation)
9. Dyssestesi (förändrad kroppsbild)
10. Chockkänslor

Panikattacker kan upplevas som mycket obehagliga och skrämmande, men de är vanligtvis inte farliga i sig själva. De kan dock vara ett tecken på en underliggande psykiatrisk störning, såsom paniksyndrom eller social oro. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever panikattacker, för att få rätt diagnos och behandling.

Andningsstillestånd, även kallat apnea, definieras medicinskt som ett upphörande av andningen som varar i minst tio sekunder. Det kan delas in i olika typer beroende på orsaken till andningsstoppet: obstruktivt, centralt eller mixedn (en kombination av de två förra). Obstruktivt andningsstillestånd uppstår när det finns en mekanisk hindring för luftflödet i övre luftvägarna, medan centralt andningsstillestånd beror på störningar i andningscentrum i hjärnan.

'Anteilvolym' (også kalt andelstøttrykk eller fractional exhaled volume of carbon dioxide, FeCO2) er en måling af det relative indhold af CO2 i den udånde luft. Det er defineret som forholdet mellem udåndets CO2-volum og totalt udåndet volum under specifikke forsøgsbetingelser, typisk udført under kontrollerede vejrforhold og standardiserede respiratoriske manøvrer.

Anteilvolym er et vigtigt klinisk mål, der ofte anvendes i intensivmedicinsk pleje for at overvåge patienters respiratoriske funktion og tilpas behandlingen. For eksempel kan ændringer i andetagsvolymet vise på komplikationer som lungeemboli, lungeödem eller respirationssvigt.

Det er vigtigt at understrege, at korrekt tolkning af andetagsvolym må tage højde for patientens kliniske tilstand, medicinske behandling og andre faktorer, der kan påvirke dette mål. Derfor bør andetagsvolym altid overvåges i sammenhæng med andre kliniske data og under ledelse af en erfaren læge eller sygeplejerske.

'Syra-bas-jämvikt' (pH-homöostas) är ett medicinskt begrepp som beskriver den balans mellan syra och bas som hålls i kroppen för att upprätthålla en optimal pH-nivå i olika kroppsvätskor, till exempel blodet. En normal pH-värde för blod är cirka 7,4, och avvikelser från detta kan leda till ohälsa eller sjukdom.

Kroppen reglerar syra-bas-jämvikten genom att utväxla ämnen med omgivningen, till exempel genom andning (utväxling av koldioxid) och urinproduktion (utväxling av vätejoner). Dessutom finns det inre buffertsystem i kroppen som hjälper att motverka stora förändringar i pH-värdet.

Om syra-bas-jämvikten störs kan det leda till acidos eller alkalos, beroende på om pH-värdet blir för lågt (acidos) eller för högt (alkalos). Detta kan orsakas av olika sjukdomar, skador eller läkemedel. Exempel på orsaker till acidos kan vara diabetes, njursjukdomar och lungemboli, medan alkalos kan orsakas av mag-tarmsjukdomar, överdosering av vissa läkemedel eller förlorande av för mycket vätska.

Medicinskt sett betyder "syrgasförbrukning" vanligtvis mängden syre som en patient förbrukar under en viss tidsperiod, ofta uttryckt i liter per minut. Denna mätning används ofta inom intensivvården för att övervaka patienters andningsstatus och behov av mekanisk ventilation. En ökad syrgasförbrukning kan indikera en försämrad lungfunktion eller ett allvarligare tillstånd, medan en minskad förbrukning kan vara ett tecken på att patienten börjar andas normalt igen.

'Tandskydd' är ett samlingsbegrepp för preventiva åtgärder och behandlingar som utförs med syfte att bevara och skydda tänder och munhälsa. Detta kan innefatta:

1. Tandborstning och tandploggbekämpning: Rutinmässig tandborstning med fluoridtandborste och tandpasta hjälper till att undvika uppkomsten av karies och tandplack.
2. Fluorbehandlingar: Fluor behandlar och stärker emaljen på tänderna, vilket gör dem mindre känsliga för kariesangrepp.
3. Fissursealing: En metod där en tunn hartsliknande substans appliceras på de gropar (fissurer) som finns på ytorna av molarer och premolarer, vilket skyddar mot bakterier och förebygger kariesutveckling.
4. Riskbedömning och individuell preventionsrådgivning: En tandläkare eller tandhygienist bedömer patientens risk att drabbas av olika munhälsoförhållanden och ger råd om hur de kan skydda sina tänder och sin mun bäst.
5. Undervisning i goda munsöndringsvanor: Rutinmässiga munsöndringar hjälper till att upptäcka eventuella problem i ett tidigt skede, vilket underlättar behandlingen och förbättrar prognosen.
6. Tandregleringar: I vissa fall kan tandreglering behövas för att korrigera en felställd tandbita, vilket kan förhindra skador på tänderna och underlätta munhygienen.
7. Dietråd: Råd om kosthållning och matvanor som hjälper till att minska risken för kariesutveckling, genom att begränsa intaget av socker och andra kariesframkallande livsmedel.
8. Fluoridbehandlingar: Fluorid är ett effektivt medel mot kariesutveckling, och tandläkare kan erbjuda fluoridbehandlingar för att skydda tänderna.

Atropine derivatives are a group of medications that chemically mimic the properties of atropine, a natural compound found in plants such as belladonna and deadly nightshade. Atropine and its derivatives are classified as anticholinergics because they block the action of acetylcholine, a neurotransmitter that activates muscarinic receptors in the body.

The main therapeutic uses of atropine derivatives include:
- Treating or preventing bradycardia (slow heart rate) and reducing salivation during surgical procedures
- Dilating the pupils for eye examinations
- Reducing bronchial secretions in patients with chronic obstructive pulmonary disease (COPD)
- Managing symptoms of Parkinson's disease, such as tremors and rigidity
- Treating poisoning caused by organophosphate pesticides or nerve agents

Some common atropine derivatives include:
- Hyoscine (scopolamine): used to prevent motion sickness and postoperative nausea and vomiting
- Ipratropium bromide: a bronchodilator used to treat COPD and asthma
- Homatropine: used as an eye drop to dilate the pupils for eye examinations
- Glycopyrrolate: used to reduce salivation, bronchial secretions, and gastric acid production
- Tropicamide: used as an eye drop to dilate the pupils for eye examinations

It's important to note that atropine derivatives can have significant side effects, especially when used in high doses or in patients with certain medical conditions. These side effects include dry mouth, blurred vision, constipation, urinary retention, confusion, and agitation. In severe cases, they can cause delirium, hallucinations, and even coma.

Syrebrist, också känt som acidos, är ett medicinskt tillstånd där kroppens blod eller andra kroppsv likuor har för lågt pH-värde, vilket innebär att de är för sura. Normal pH-värde för blodet ligger mellan 7,35 och 7,45. Vid syrebrist sjunker pH-värdet under 7,35.

Syrebrist kan orsakas av olika faktorer, till exempel när kroppen producerar för mycket syra, när njurarna inte kan eliminera tillräckligt med syra eller när kroppen inte får tillräckligt med syre. Symptomen på syrebrist kan variera beroende på allvarlighetsgraden och kan inkludera andnöd, yrsel, trötthet, muskelkramp, samt i allvarliga fall koma eller dödsfall. Behandlingen av syrebrist beror på orsaken till tillståndet och kan innebära behandling med basmedel för att neutralisera överflödig syra, syreterapi för att öka syretillförseln till kroppen eller behandling av underliggande sjukdom orsakande syrebristen.

Luftvägsmotstånd (Airway resistance) är ett mått på hur mycket luften möttr resistans när den passerar luftvägarna under andningen. Det beräknas som förhållandet mellan tryckfallet över luftvägarna och flödet av luft genom dem. Luftvägsmotståndet kan vara ökat vid olika lungsjukdomar, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och lungemfysem. Ökat luftvägsmotstånd kan leda till andnöd och sämre syresättning i blodet.

Impedanspletysmografi är en icke-invasiv metod för att undersöka funktionen i de djupa venerna i benen. Den mäter impedansen (ohm), ett mått på motståndet, hos blodet som flyter genom venorna när musklerna i benet kontraherar och relaxerar.

Under en impedanspletysmografi placeras elektroder runt benet och patienten får instruktioner att dra ihop och slappna av muskler i foten och underbenet. Detta görs medan impedansmätningarna tas.

Resultatet av undersökningen visar hur väl venorna fungerar när blodet pumpas tillbaka till hjärtat, och kan användas för att diagnostisera kärlrelaterade sjukdomar som djup ventromyalgi (DVT) eller kronisk venös insufficiens.

Metakolinföreningar (eng. "choline esters") är en grupp av organiska föreningar som innehåller en esterbindning mellan kolin och en karboxylsyra. De är kemiskt relaterade till neurotransmittorn acetylkolin, som också är en metakolinförening. Exempel på metakolinföreningar inkluderar acetylkolin, karbakol och metakolin. Dessa föreningar har diverse farmakologiska egenskaper och används inom medicinen som läkemedel, till exempel i behandlingen av glaukom och muskarinreceptor-relaterade sjukdomstillstånd.

Intrakraniellt tryck (ICP) är det tryck som finns inom kraniehålan, som innehåller hjärnan, cerebrospinalvätska och blod. Normalt ligger ICP mellan 5 och 15 mmHg. Ökat intrakraniellt tryck kan orsaka skada på hjärnan och är därför en viktig medicinsk parameter att övervaka, särskilt efter skalltrauma eller vid andra tillstånd som kan påverka hjärnans blod- och vätskeomsättning.

Transcutaneous blood gas measurement (TcBG) är en non-invasiv metod för att bestämma partialtrycket av syre (pO2) och kolsyra (pCO2) i blodet. Metoden bygger på att man mäter gashalten i blodet genom huden, vanligen på ytan av ett extremitet (t.ex. en arm eller en ben).

TcBG använder sig av en sensor som värms upp huden till en viss temperatur för att öka permeabiliteten i huden och på så sätt möjliggöra diffusionen av gaser genom huden. Gaserna mäts sedan med hjälp av elektroder, och värdena för pO2 och pCO2 beräknas därefter.

Denna metod används ofta inom intensivvården och annan akutvård för att kontinuerligt övervaka patienters andningsfunktion och syresättning. Den är särskilt användbar för patienter som inte kan andas på egen hand eller som har instabila vävnader, såsom brännskador.

Fysiologisk nystagmus är en normal, ofrivillig rörelse av ögonen som uppstår när huvudet roterar eller rör på sig. Det sker på grund av att balansorganet i innernan hos örat registrerar rörelsen och sänder signaler till hjärnan, men det tar en liten stund för ögonen att justera efter den nya positionen. Nystagmusen består av en snabb, rytmisk rörelse följt av en långsammare återgång till utgångspositionen. Det är vanligt förekommande och tenderar att vara ofarligt.

I medicinsk kontext refererar "kall temperatur" vanligtvis till en kroppstemperatur under 35°C (95°F). Detta skiljer sig från normaltemperatur, som ofta definieras som mellan 36,5°C och 37,5°C (97,7°F och 99,5°F).

En lägre än normal kroppstemperatur kan indikera en varulka sjukdom eller ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom hypotermi, hypotalamič dysfunktion, sepsis, eller vissa infektioner som kan påverka kroppens termoregleringssystem.

Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av "kall temperatur" kan variera beroende på kontext och det specifika medicinska tillståndet som undersöks.

Andningsfysiologi (engelska: Respiratory physiology) är ett medicinskt specialområde som handlar om hur andningssystemet fungerar och hur det påverkar kroppens homeostas. Det inkluderar studiet av gasutbyte i lungorna, blodets transport av syre och kolmonoxid, cellandningens syrebehov och produktion av kolmonoxid, samt regleringen av andningen. Andningsfysiologin undersöker också hur olika sjukdomar och tillstånd påverkar dessa processer.

'Forcerad utandningsvolym' är en medicinsk term som refererar till den maximala volymen av luft som en person kan andas ut på kommando. Det mäts vanligtvis under standardiserade förhållanden, där individen tar en djupt inandningsvåg följt av ett maximalt, tvångsmässigt utandningsförsök.

Det är viktigt att notera att forcerad utandningsvolym inte ska förväxlas med vital kapacitet, som är den totala mängden luft en person kan andas ut efter maximal inandning. Forcerad utandningsvolym inkluderar den extra volymen av luft som kan tvingas ut genom att kontrahera muskler i bröstkorgen och magen, vilket gör den till ett mer precist mått på andningskapacitet och lungfunktion.

Även om forcerad utandningsvolym är ett användbart verktyg för att bedöma lungfunktion, bör det inte användas ensamt som diagnosmetod för lungsjukdomar eller andra hälsoproblem. I stället bör det ses som en del av en komplett medicinsk utvärdering.

Kapnografi är en metod för att kontinuerligt övervaka andningens och ämnesomsättningens funktion genom att mäta koncentrationen av koldioxid (CO2) i utandningsluften. Det görs med hjälp av ett kapnografi- instrument som visar en kurva eller värden som representerar andetagens CO2-mönster över tiden.

Kapnografi används ofta under allmänbedövning, intensivvård och operationssammanhang för att snabbt identifiera andningsstörningar, övervaka effekterna av respiratorisk behandling och kontrollera syrgasyngrejser. Det kan också användas för att bedöma metaboliska störningar och diagnostisera olika sjukdomstillstånd relaterade till andnings- och ämnesomsättningsfunktioner.

Bronkiellprovokationstest, eller bronchialde challenges, är en medicinsk undersökningsmetod där man utsätter patientens luftrör för en allt större mängd av ett ämne som misstänks orsaka andningssvårigheter. Testet används främst för att diagnostisera eller utesluta bronkiell astma, men kan även användas för andra luftvägsrelaterade sjukdomar.

Under en Bronkiellprovokationstest mäter man patientens lungfunktion före och efter utsättningen av det provocerande ämnet. För att testa på bronkiella reaktivitet använder man ofta metakolin, ett substans som orsakar bronkospasm hos personer med hyperreaktiva luftrör. Andra substanser som kan användas inkluderar histamin och koldioxid.

Testet utförs vanligen på en lungspecialistklinik under kontrollerade förhållanden, där patienten får andas in det provocerande ämnet genom ett spray eller en nebuliseringsmask. Man mäter sedan patientens lungfunktion med hjälp av en spirometri, som mäter luftvolym och flöde i lungorna.

Det är viktigt att notera att Bronkiellprovokationstest inte bör utföras på patienter med allvarlig kärlkramp, högt blodtryck eller andra allvarliga hjärt-kärlsjukdomar, eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar.

"Acidosis" er en medisinsk terminologi som refererer til et tilstand der har for low pH i kroppens væske, særligt i blodet. Normal pH-værdi for blod ligger på omkring 7,35-7,45. Acidosis kan forekomme når der er en overvægtning af syre i kroppen i forhold til base, hvilket fører til en forstyrrelse i den normale acid-base balance.

Der er to typer af acidosis: respiratorisk og metabolisk. Respiratorisk acidosis skyldes for lavt iltindhold i blodet, hvilket fører til en øget CO2-koncentration og derfor lavere pH-værdi. Dette kan skyldes lungesygdomme eller andre tilstande som forhindrer normal respirationsfunktion.

Metabolisk acidosis skyldes forstyrrelser i kroppens metabolisme, der fører til en øget syreproduktion eller nedsat evne til at fjerne syre fra kroppen. Dette kan skyldes mange forskellige årsager, herunder diæt, medicin, sygdomme som fx diabetes, nyresvigt og andre organsvigt.

Symptomer på acidosis kan variere alt efter graden af pH-fald og type af acidosis, men kan inkludere svimmelhed, forvirring, træthed, hurtig eller abnormt åndedræt, søvnighed, opkastning og i værste fald koma. Behandlingen af acidosis afhænger af dens årsag og kan inkludere behandling af underliggende sygdomme, ændringer i diætet, iltterapi eller andre medicinske indgreb.

En andningsfunktionstest (PFT) är en grupp av undersökningsmetoder som mäter lungornas funktion. Denna typ av tester kan mäta lungvolymer, flödeskapacitet och syrgashalning i blodet. PFT inkluderar ofta:

1. Spirometri: Mäter luftvolym och flöde genom att andas in och ut i ett instrument som kallas spirometer. Detta kan mäta förhindringar i luftflödet, såsom obstruktion eller restriktion.

2. Lungvolymmätning: Mäter den totala lungvolymen och den residuala volymen (den luft som är kvar i lungorna efter maximal utandning). Detta kan göras med hjälp av olika metoder, till exempel body plethysmography eller helium-dilution.

3. Diffusionskapacitet: Mäter hur effektivt syre och kolmonoxid kan diffundera över alveolär-kapillärmembranet från lungorna till blodomloppet. Detta kan ge information om lungornas förmåga att utbyta gaser.

Andningsfunktionstester används ofta för att diagnostisera, övervaka och bedöma effekterna av behandlingar för lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), cystisk fibros och interstitiell lunga