I'm sorry for any confusion, but "Haka" is not a medical term. It is a traditional dance or performance from the Maori culture in New Zealand. The Haka is often performed by a group, with vigorous movements and stamping of the feet, shouting and stick gestures. It was traditionally used for various purposes such as welcoming distinguished guests, going into battle, or acknowledging achievements.

'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.

'Skin cream' er en bred betegnelse for en type hudpleieprodukt som appliceres på huden for å forbedre, beskytte eller pflege den. Skin creams kan inneholde en varierende sammensetning av ingredienser, herunder fedtstoffer, vann, emollienter, humektanter, konserveringsmidler, farvestoffer og parfymer. De kan være formulerte for å behandle forskjellige hudtilstander som tør hud, akne, fleskevær, rynker eller solskade.

Emollienter er ofte en viktig ingrediens i skin creams, fordi de hjelper til å gjøre huden blidere og mer behagelig ved at fylle ut og jevne ut fine rynker og revner i overflaten. Humektanter er også vanlige, fordi de tiltrer vann og holder huden fedtet og hydrert.

Skin creams kan være vannbaserte eller oljebaserte, og de kan være formulerte som lysere lotions eller tykkere salver eller paste. De kan også inneholde aktive ingredienser som vitaminer, antioxidanter, peptider og krefthemmer for å gi ekstra fordeler for huden.

Det er viktig å velge en skin cream som passer til din type hud og eventuelle hudtilstander for å få mest mulig fordel av produktet. Det kan også være viktig å teste skin creams på et lite område først for å sikre at du ikke har en allergisk reaksjon.

'Ansiktsasymmetri' refererar till en situation där ansiktet är ojämt eller oproportionerligt, vilket kan bero på olika anledningar. Det kan vara genetiskt betingat och förekomma vid födelsen, eller orsakas av en skada, sjukdom eller åldrandeprocessen.

Asymmetri i ansiktet kan vara mild och inte alltid uppenbar, men i vissa fall kan den vara mer uttalad och påverka individens utseende och synfält. I vissa kulturella sammanhang kan en viss grad av symmetri ses som ett tecken på skönhet och harmoni.

Det är värt att notera att små asymmetrier i ansiktet är mycket vanliga och normativa, och att det inte nödvändigtvis behöver vara patologiskt eller orsaka några hälsoproblem. Ändå kan mer uttalade asymmetrier ibland vara relaterade till olika medicinska tillstånd, såsom neurologiska sjukdomar, kraniofaciaella avvikelser eller cancer. I dessa fallen bör individen söka medicinsk expertis för att bedöma om det behövs någon behandling.

'Orthognathic surgical procedures' refer to a type of surgery used to correct jaw misalignments and improve the way the jaws function. The word "orthognathic" comes from the Greek words "orthos," meaning straight or correct, and "gnathos," meaning jaw. These surgeries are typically performed by oral and maxillofacial surgeons in conjunction with orthodontic treatment to achieve proper alignment of the teeth and jaws.

Orthognathic surgical procedures may be recommended for patients who have significant discrepancies between the size or position of their upper and lower jaws, which can lead to problems with bite, chewing, speaking, breathing, and sleeping. The surgery involves making cuts in the jawbones and repositioning them into the correct alignment. In some cases, bone may be added or removed to achieve the optimal result. Once the bones are repositioned, they are held in place with plates and screws until they heal.

Orthognathic surgical procedures can have a significant impact on a patient's appearance, as well as their ability to eat, speak, and breathe comfortably. It is important to note that these surgeries are typically only recommended for patients whose jaw misalignments cannot be corrected with orthodontic treatment alone.

"Huvudmätning" (eng. "head measurement") är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva olika metoder för att mäta olika aspekter av en persons huvud. Det kan inkludera mått på olika delar av huvudet, såsom omkretsen runt pannan, nacken eller hjässan, längden och bredden på huvudet, samt avståndet mellan olika anatomiska landmärken på skallen.

En vanlig metod för huvudmätning är att mäta omkretsen runt största delen av hjässan (occipitofrontalialomfång), som ofta används för att bedöma barns utveckling och hälsa. Andra mått som kan tas inkluderar distansen mellan de två öronen (bitemporalavstånd) eller avståndet mellan överkanten av pannbenet och det bakre hörnet av skallen (nasion-occipitalavstånd).

Huvudmätningar kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd, som exempelvis hydrocefalus eller mikrocefali, och för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa tillstånd. De kan även användas inom antropologi och arkeologi för att studera människans evolution och variation i olika populationer.

I samband med sjukvård och läkarverksamhet kan begreppet "underbett" användas för att beskriva en situation där en patient placerats på ett icke-adaptivt, ofta också slitet, sänglinnemedium som inte ger tillräcklig stöd och komfort under längre tidsperioder. Det kan leda till negativa hälsoutfall, såsom sängsurar, tryckskador och smärtor. Enligt medicinsk terminologi kan "underbett" definieras som en yta eller underlag som är understandard jämfört med rekommenderade standarder för att ge patienten tillräcklig stöd och komfort under vårdtiden.

"Icke-allergisk dermatit" är en medicinsk term som används för att beskriva en grupp hudåkommor som orsakas av faktorer utanför kroppen, till skillnad från allergiska dermatiter som orsakas av en överreaktion i kroppen.

Icke-allergisk dermatit kan ha många olika orsaker, såsom mekanisk irritation (till exempel vid ständig friktion eller tryck), kemisk irritation (till exempel vid kontakt med syror, alkalier eller rengöringsmedel), förändringar i fuktbalansen i huden (till exempel vid svettning eller vattenkontakt) och extrem temperatur.

Symptomen på icke-allergisk dermatit kan variera, men de inkluderar ofta rödhet, irritation, klåda, smärta, inflammation och i vissa fall blåsor eller skorpor. Vid behandling av icke-allergisk dermatit är det viktigt att undvika den specifika irriterande faktorn och ge stöd till huden med fuktighetskräm eller andra lindrande preparat.

'Hypesthesia' är ett medicinskt begrepp som refererar till nedsatt känsel i huden eller i andra delar av kroppen. Det kan orsakas av en skada på de nerver som förmedlar känselimpulser till hjärnan, eller på själva hjärnan eller ryggmärgen. Symtomen på hypestesi kan variera från lätt nedsatt känslighet till fullständig känselbortfall i de drabbade områdena. Andra symtom som kan förekomma tillsammans med hypestesi inkluderar smärta, domningar och muskelsvaghet. Orsakerna till hypestesi kan variera från relativt enkla skador på nerverna, såsom tryckskador eller skador som orsakas av diabetes, till allvarligare sjukdomar som stroke, multipel skleros och cancer. Behandlingen av hypestesi beror på dess orsak och kan innefatta smärtstillande medel, fysisk terapi eller kirurgi.

Desonide är en topisk kortikosteroidmedicin som används för att behandla inflammation och irritation orsakade av diverse hudåkommor, såsom eksem, dermatitis och psoriasis. Preparatet verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet, vilket i sin tur reducerar inflammationen och lindrar symptomen.

Desonid är tillgängligt som cream, lotion, ointment och spray för topisk användning. Läkare kan receta desonid för patienter med mild till måttlig inflammatorisk hudåkomma. Det är viktigt att följa läkares instruktioner noga när man använder denna medicin och inte använda den under längre tid än vad som rekommenderats, eftersom det kan öka risken för biverkningar.

Biverkningar av desonid kan inkludera torka, brännande känsla, klåda och rodnad på huden. I sällsynta fall kan den orsaka systemiska biverkningar om den används under längre tid eller på stora hudområden. Dessa biverkningar kan inkludera förhöjt blodtryck, kattlek, svullnad och ökad sårbarhet för infektioner.

Samtidigt användande av desonid med andra kortikosteroidmediciner eller immunsuppressiva läkemedel kan öka risken för biverkningar. Det är viktigt att informera läkaren om alla mediciner som man tar, inklusive över-the-counter-preparat och naturläkemedel, innan man börjar använda desonid.

Den medicinska benämningen 'Betteford-Angle klass III' används för att beskriva en viss typ av tandlägeanomali eller oregelbundenhet i käken. Detta är en del av den etablerade klassificeringssystemet för skallben- och ansiktskonditioner, som utvecklats av Dr. Betteford och Dr. Angle.

I Betteford-Angle klass III-tandlägeanomali har underkäken en överdrivet framskjuten position jämfört med överkäken. Detta resulterar i ett ansiktsutseende där underkäken är tydligt framträdande och kan ge upphov till ett så kallat 'undermål' eller 'retrognat' utseende av överkäken.

Det är värt att notera att denna klassificering inte bara inkluderar enbart tandlägeanomalier, utan kan också vara kopplad till skelettala och muskulära förändringar i ansiktet. Dessa förändringar kan påverka andning, sug- och sväljfunktioner, samt tala och käkfunktioner.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en sådan tillstånd, eftersom tidig behandling kan hjälpa förhindra ytterligare komplikationer och förbättra livskvaliteten.

I medically oriented context, the term "vertical dimension" is often used in relation to dental occlusion and maxillofacial skeletal relationships. Specifically, it refers to the measurement of the distance between two fixed points, one from the upper jaw (maxilla) and one from the lower jaw (mandible), when the teeth are in contact during biting or chewing.

The most common measurement used is the "vertical dimension of occlusion" (VDO), which is defined as the distance between two specific points on the maxillary and mandibular teeth or dental arches when the jaws are closed in a stable, reproducible position. This position is often determined by using a bite registration material to record the relationship of the upper and lower teeth.

The VDO is an essential consideration in various dental treatments, such as restorative dentistry, orthodontics, and oral surgery, as it can impact the overall function, aesthetics, and health of the masticatory system. Changes in the vertical dimension may be associated with conditions like temporomandibular joint disorders (TMD), tooth wear, or facial asymmetry.

'Ansikte' är en medicinsk term som ofta används för att referera till det yttre utseendet eller strukturen hos huvudet och övre delen av halsen. Det inkluderar ofta ansiktets hud, muskler, bindevävnad, fettvävnad, blodkärl, lymfkörtlar, nerver, skelett och kraniala suturer. Ansiktet innehåller också viktiga sensoriska organ som ögon, öron, näsa och mun, vilka är involverade i syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Medicinska bedömningar av ansiktet kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd eller skador, såsom hudsjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar, neurologiska tillstånd och trauma.

Traditionell orientalisk medicin (TOM) är en samlande beteckning för de traditionella medicinska systemen som har utvecklats i Östasien, främst i Kina, Japan och Korea. TOM bygger på en helhetligt perspektiv där sjukdom orsakas av ett obalans i kroppen och mellan kroppen och den omgivande miljön. Behandlingen innefattar ofta akupunktur, kräuterterapi, massage, motion och diet. TOM har använts under tusentals år för att förebygga och behandla olika sjukdomstillstånd och är fortfarande en viktig del av den primära vården i många länder i Östasien.

"Mandibular condyle" refererar till den del av tinbenet (mandibulan) som articulariserar med temporalbenet i käken och bildar tinbensleden. Det består av en huvudyta, en hals och en process som är belägen i den bakre överkanten av underkäken. Mandibular condyle är viktigt för öppning och stängning av munnen samt för laterala rörelser av käken.

Mikrognati är ett medicinskt tillstånd där underkäken (manđibula) och/eller överkäken (maxilla) är underutvecklade, vilket resulterar i en kortare under- eller överbett än normalt. Detta kan leda till ett flertal medicinska och estetiska problem, såsom svårigheter med att tugga, svälja och tala samt ett utseende som kan påverka individens självkänsla negativt. Mikrognati kan vara en isolerad avvikelse eller förekomma i kombination med andra syndrom eller ärftliga tillstånd. Behandlingen kan bestå av kirurgiska ingrepp, ortodontisk behandling eller kombinationen av båda.

Matnings- och ätstörningar hos barn är en grupp av psykiatriska störningar som kännetecknas av abnorma beteenden och attityder till mat, vikt och kroppsuppfattning. De kan påverka barns fysiska, emotionella och sociala utveckling. Några exempel på matnings- och ätstörningar hos barn är:

1. Anorexia nervosa: Barn med anorexia nervosa har en överdriven rädsla för att bli fet och begränsar därför sin kaloriintag till ett extremt nivå, vilket leder till undernäring och ofta mycket låg vikt.
2. Bulimia nervosa: Barn med bulimia nervosa altererar mellan perioder av övermatning (kränkningar) och tvångsmässiga metoder för att kompensera för den ökade kaloriintaget, till exempel genom självinducerad illamående eller överdrivet träning.
3. Ätstörning som inte specificeras (EDNOS): Denna diagnos ges när barnets beteenden och symptom inte uppfyller kriterierna för någon specifik ätstörning, men fortfarande påverkar deras välbefinnande och hälsa.
4. Ätstörningar som inte annars specificeras (OSFED): Denna diagnos ges när barnets beteenden och symptom inte uppfyller kriterierna för någon specifik ätstörning, men fortfarande påverkar deras välbefinnande och hälsa.
5. Pica: Barn med pica har en stark aptit på att äta icke-matföda, till exempel jord, lack, sand eller plast.
6. Rumination: Barn med rumination återvänder regelbundet till sin mat och sväljer den igen efter att ha spottat upp den.
7. Återkommande matrelaterade problem (ARFID): Barn med ARFID undviker eller avstår från att äta vissa livsmedel på grund av en rädsla för att bli sjuk, ett starkt aversivt beteende eller brist på intresse för mat.

Det är viktigt att notera att ätstörningar kan variera i svårighetsgrad och att det finns olika former av behandling som kan hjälpa barn att hantera sina symptom och återfå en hälsosam livsstil. Om du tror att din son eller dotter lider av en ätstörning rekommenderar vi starkt att du kontaktar en läkare eller terapeut som har erfarenhet av att behandla barn med ätstörningar.

'Ansiktsutveckling' er en medisinsk term som oftest brukes i forbindelse med behandling av barn med cerebral pares (CP) eller andre tilstander som kan påvirke barnets evne til å kontrollere ansiktets muskler.

Ansiktsutveckling refererer til barnets evne til å uttrykke seg med ansiktet, inkludert evnen til å smile, synke kindene, puste ut munnens laper og andre ansiktsmuskelbevegelser.

For barn med cerebral pares kan ansiktsutveckling være utilstrekkelig på grunn av skader på de dele av hjernen som styrer ansiktets muskler. Dette kan føre til at barnet har vanskeligheter med å spise, drikke og tale.

Behandlingen av ansiktsutveckling inkluderer ofte fysioterapi, logopedi og eventuelt kirurgiske inngreps som kan hjelpe barnet til å forbedre kontrollen over sine ansiktsemuskelbevegelser.

'Tandregleringshjälpmedel, funktionella' refererar till medicinska enheter eller hjälpmedel som används för att korrigera, stödja eller förbättra funktionen hos tänder och käkar. Dessa inkluderar exempelvis ortodontiska apparater såsom fasta och lösa bracketsystem, skruvar och expansorer som placeras i munnen för att justera tändernas position och att korrigera eventuella felställningar. Andra exempel på funktionella tandregleringshjälpmedel är palatalklaffar, som används för att behandla talsvårigheter orsakade av käkpositionering, samt skumgummier och andra typer av nattsplintar som används för att skydda tänderna och käken under sömn.

I medicinsk kontext kan ‘läpp’ (engelska: "lip") referera till olika anatomiska strukturer, men oftast avser det den yttre delen av munnen hos djur och människor. Den består av muskler, nerver, blodkärl och hud, och kan vara uppdelad i två delar - överläppen och undre läpp. Överläppen skyddar ovan- och sidotänderna, medan undre läppen skyddar undertänderna.

Läppen har också en viktig funktion vid ätande, talsättet och andningen. Vid tal används läpparna för att forma ljud och hjälpa till att producera vissa konsonanter. De är också involverade i känsel och smak, eftersom de innehåller nervreceptorer som kan detektera beröring, smärta och temperaturförändringar.

Ibland kan läpparna drabbas av sjukdomar eller skador, såsom vårtor, eksem, torrhet, förkylningar eller sår. Dessa problem kan behandlas med hjälp av olika medicinska metoder, beroende på deras orsak och svårighetsgrad.

"Extraoral appliances" är en medicinsk term som används för att beskriva diverse slags medicinska apparater eller enheter som används utanpå munhockeen (extraoral) för att behandla olika medicinska tillstånd eller symtom.

Exempel på extraoral draganordningar inkluderar:

1. Cervikala collar: Används för att stödja halsen och hjälpa till att hålla huvudet i en rak position efter operationer eller trauma i nacken.
2. Traktionsmaskiner: Används för att utöva dragkraft på skelettet i syfte att korrigera avvikelser, exempelvis skolios eller kyfos.
3. Huvudstöd: Används för att stödja huvudet under operationer eller vid intensivvård.
4. Ögonbrynsband: Används för att hålla ögonbrynen upphöjda under vissa kirurgiska procedurer.
5. Käkställningar: Används för att behandla TMJ-disorder (temporomandibular joint dysfunction) eller efter käksurgeri.

Det är viktigt att notera att användningen och designen av extraoral draganordningar kan variera beroende på tillstånd och patientens individuella behov.

'Tandregleringshjälpmedel, avtagbara' kan definieras som en typ av ortodontisk apparat som är tillfälligt och reversibelt, och används för att korrigera, förebygga eller lindra onormaliteter i tänder och/eller käkar. Dessa hjälpmedel kan vara av detabla (som exempelvis gummiband) eller fasta (som exempelvis en fixerad multi-bandapparat). De avtagbara tandregleringshjälpmedlen är vanligtvis fastsatta på tänderna med hjälp av klamrar och kan avtags och justeras under behandlingen för att uppnå önskad positionering av tänderna.

Det finns ingen universell eller etablerad medicinsk definition av "skönhet", eftersom det i hög grad är subjektivt och kan variera stort mellan olika individer och kulturer. I medicinen kan utseendet spela en viss roll inom områden som rekonstruktiv chirurgi eller estetisk medicin, men det finns inga fastställda kriterier för vad som är "vackert".

Ibland använder man termerna "estetisk preferens" eller "kosmetisk förbättring" när man diskuterar förändringar av utseende inom medicinska sammanhang. Dessa begrepp handlar dock mer om individuella smaker och preferenser än en absolut standard för vad som är "skönt".

'Orthodontic extrusion' är en term inom ortodonti som refererar till den process där en tand gradvis förs uppåt och ut från sin alveolär kudde (benet kring tanden) med hjälp av ortodontisk behandling. Detta görs vanligtvis med hjälp av en fast monterad bracket på tanden som är fäst i ett ark med en speciell böjd tråd, kallad en "extrusionark".

Extrusionen kan användas för att korrigera olika ortodontiska problem, såsom tandpositionering, öka den vertikala dimensionen av käken eller justera den relationen mellan över- och underkäken. Det är viktigt att notera att extrusionen måste utföras gradvis och kontrollerat för att undvika skador på tanden, dess rot och omgivande vävnader.