En hjärtseptumdefekt är ett hjärtfel som orsakas av ett structural defect i hjärtats septum, det vill säga den vävnad som delar hjärtat i höger och vänster sida. Detta resulterar i en öppen förbindelse mellan de två hjärtkamrarna på samma sida av hjärtat.

Det finns tre typer av hjärtseptumdefekter:

1. Atrial septal defect (ASD): Defekt i det övre hjärtseptumet, atriet septum, vilket resulterar i en öppen förbindelse mellan de två överkamrarna, höger och vänster atrium.
2. Ventricular septal defect (VSD): Defekt i det undre hjärtseptumet, ventrikel septum, vilket resulterar i en öppen förbindelse mellan de två underkamrarna, höger och vänster ventrikel.
3. Atrioventricular septal defect (AVSD): Detta är ett mer komplext fel som innebär att det finns en defekt i både atriet- och ventrikelseptumet, samt en defekt i atrioventrikulär klaffen (tricuspidal eller mitral).

Hjärtseptumdefekter kan vara kongenitala, det vill säga att de är närvarande vid födelsen, och orsakas av felaktig utveckling under fostertiden. I vissa fall kan dessa defekter vara relaterade till genetiska eller kromosomala abnormaliteter. I andra fall kan orsaken vara okänd.

En ventrikelseptumdefekt (VSD) är en hjärtfel som du föds med, och det innebär att det finns ett hål i mellangripväggen (septum) mellan de två underkamrarna (ventriklarna) i hjärtat. Detta kan orsaka syrehaltigt blod från den ena kammaren att blandas med syrefattigt blod i den andra, vilket kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod runt kroppen. Symptomen på VSD kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera andfåddhet, trötthet, svag puls, problem med matspjälkningen och snabb andning. I vissa fall kan det behövas en operation för att stänga hålet.

En förmaksseptumdefekt (ASD, Atrial Septal Defect) är en hjärtdefekt där det finns ett hål i mellangärdet (septum) mellan de två övre kammare (förmak) i hjärtat. Detta orsakar att syrerik blod blandas med syrefattigt blod inuti hjärtat, vilket kan leda till syrgasmangel i kroppen. Förmaksseptumdefekter kan vara av olika storlekar och kan vara associerade med andra hjärtmissbildningar. Symtom och behandling beror på storleken på defekten och hur mycket blod som blandas. I vissa fall kan en förmaksseptumdefekt stängas av chirurgiskt eller med en kateterbaserad procedur.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

Medfödda hjärtfel, även kända som congenitala hjärtsjukdomar, är abnormaliteter eller defekter i strukturen eller funktionen av hjärtat eller de stora blodkärlen som existerar vid födelsen. Dessa avvikelser kan variera från milda till allvarliga och kan påverka hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt genom kroppen. Medfödda hjärtfel kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa läkemedel eller toxiner under graviditeten, eller kombinationer av dessa faktorer. Vissa medfödda hjärtfel kan behandlas med mediciner, kateterbaserade procedurer eller kirurgi, medan andra kan kräva livslång övervakning och behandling.

En septal occluder device är ett medico-tekniskt instrument som används inom kardiologi och intervensionell radiologi för att stänga av ett Defekt i Septum Primem (ASD) eller Patent Ductus Arteriosus (PDA), som är två typers hjärtklaffsdefekter.

Det består vanligtvis av två metallnät, var och en fäst vid varsin ände av ett flexibelt armskänsligt band. Nätens storlek kan justeras för att passa den specifika anatomiska strukturen hos patienten. Deplacement av nätet sker genom kateterisering, där en tunn böjlig slang introduceras i blodkärlen och navigeras till det defekta området i hjärtat. När nätet är på plats, veks det ihop för att stänga av den anatomiska strukturen som ska repareras.

Detta är en icke-kirurgisk behandlingsmetod som har visat sig vara säker och effektiv för många patienter med dessa typer av hjärtklaffsdefekter.

Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.

Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.

Hjärtseptumet är en anatomisk struktur i hjärtat som delar hjärtkammaren i två delar: vänster och höger. Det består av två skilda delar - septum primum och septum secundum. Septum primum är den första septala structuren som bildas under fostrets utveckling, medan septum secundum är en senare struktur som bildas ovanför septum primum.

Septum primum och septum secundum lämnar en öppning mellan sig kallad foramen ovale, som under fostertiden tillåter blod att passera fritt från höger hjärtkammare till vänster hjärtkammare. Efter födelsen stängs foramen ovale ofta av självt när trycket i lungkretsloppet ökar, men kan ibland vara öppet och orsaka ett hjärtfel som kallas för foramen ovale persistens.

I allmänhet är hjärtseptumets funktion att separera blodet i höger och vänster hjärtkammare så att det kan pumpas till olika delar av kroppen via lungslingan respektive systemkretsloppet.

Cardiac catheterization is a medical procedure where a thin, flexible tube called a catheter is inserted into the blood vessels or heart. This procedure is typically performed to diagnose and treat various cardiovascular conditions such as:

1. Coronary artery disease (CAD): To evaluate the extent of blockages in the coronary arteries and determine if any revascularization procedures, like angioplasty or bypass surgery, are necessary.
2. Valvular heart disease: To assess the function and structure of heart valves and determine the need for surgical repair or replacement.
3. Cardiomyopathy: To evaluate the pumping ability of the heart and identify any underlying causes.
4. Congenital heart defects: To diagnose and plan treatment for structural abnormalities present at birth.
5. Blood clotting disorders: To assess blood flow in the heart and determine if there is a risk of blood clots forming.
6. High blood pressure in the lungs (pulmonary hypertension): To evaluate the cause and severity of the condition.

During cardiac catheterization, various measurements and tests can be performed, including:

1. Coronary angiography: A dye is injected into the coronary arteries to visualize any blockages or narrowing.
2. Left ventriculography: A dye is injected into the left ventricle (the heart's main pumping chamber) to assess its function and contractility.
3. Hemodynamic measurements: Pressures within the heart chambers and blood vessels are measured to evaluate cardiovascular function.
4. Electrophysiology studies: To diagnose and treat abnormal heart rhythms (arrhythmias).

Cardiac catheterization is usually performed under local anesthesia, with sedation to help the patient relax. The procedure typically takes 30 minutes to a few hours, depending on the complexity of the case. After the procedure, patients are monitored for several hours and may need to stay in the hospital overnight. Possible risks include bleeding, infection, damage to blood vessels or heart structures, and allergic reactions to the contrast dye used during the procedure.

Hjärtkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp på hjärtat och de kringliggande blodkärlen. Detta kan innefatta direkt reparation eller ersättning av skadade strukturer i hjärtat, såsom hjärtklaffar eller koronara artärer. Hjärtkirurgiska tekniker kan också involvera att stödja hjärtfunktionen med hjälp av maskiner under operationen, till exempel hjärtlungmaskinen. Andra tekniker kan omfatta att skapa en ny blodförsörjning till hjärtat från en annan del av kroppen, så kallad koronar bypass-kirurgi. Hjärtkirurgin utförs vanligtvis av en specialistutbildad kirurg som kallas hjärtkirurg.

Transesophageal Ekokardiografi (TEE) är en specifik typ av ekokardiografi, eller ultraljudsundersökning av hjärtat. TEE skiljer sig från den vanligare formen av ekokardiografi, transtorakal ekokardiografi (TTE), genom att sonden placeras i matstrupen istället för på bröstkorgen. Detta ger en mer direkt och klar bild av hjärtats strukturer, särskilt av baksidan av mitralisklaffsen och av det övre komplexet av lungartärerna. TEE används ofta under operationer eller invasiva procedurer för att övervaka hjärtfunktionen i realtid, samt för att diagnostisera olika former av strukturella hjärtsjukdomar som endokardit, klaffproblem och blodproppar i lungartärerna.

En aortapulmonal septumdefekt (APSD) är en medfödd hjärtsjukdom där det finns ett hål mellan aortan och lungartären. Detta orsakar blod att strömma över från aortan till lungartären, vilket kan leda till ökad belastning på lungorna och hjärtat. Symptomen kan variera beroende på storleken på det hål som finns, men kan inkludera andnöd, trötthet och synbar puls i halsen. Behandlingen kan bestå av mediciner, kateterbaserade procedurer eller kirurgi.

Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.

"Ballongtilltäpning" är en medicinsk term som används för att beskriva ett tillvägagångssätt där en slags ballong, vanligen gjord av latex eller en annan elastisk material, används för att stänga av blödningar i kroppens blodkärl.

Under proceduren insertes en kateter (en smal, böjlig tub) in i blodkärlet och denna är fäst vid ballongen. När ballongen når rätt plats i blodkärlet expanderas den med luft eller vätska, vilket orsakar att ballongen trycks ut och täpper till blodkärlets öppning. På så sätt kan blödningen stängas av och behandlingen fortsätta.

Ballongtilltäpning används ofta i samband med vaskulära interventioner, såsom angioplasti eller stentimplantation, för att minska riskerna för blödningar under och efter proceduren. Det är en effektiv metod som kan reducera komplikationer och förbättra patientens prognos.

"Transposition of the great vessels" (TGV) är en medfödd hjärtsjukdom där de två huvudartärerna, aorta och pulmonalartären, är felplacerade vid födseln. Normalt sett förgrenar sig aortan från vänster kammare och pulmonalartären från höger kammare i hjärtat, men vid TGV har de bytt plats. Detta leder till att syrefattigt blod flödar ut via aortan istället för syresättat blod som det ska göra, vilket kan leda till allvarliga syrebristproblem i kroppen. Det finns två huvudtyper av TGV: den vanligaste formen är "transposition of the great arteries" och den mindre vanliga formen är "double outlet right ventricle". Båda typerna behöver medicinsk behandling, ofta kirurgi, för att korrigera problemet.

Förmaksseptum är den vävnadsmassa som separerar de två övre kamrarna (förmak) i hjärtat. Det består av muskel- och bindväv och har till uppgift att förhindra att syrerikt blod från det ena förmaket blandas med syrefattigt blod i det andra förmaket. Ett hål i förmaksseptum kallas för atrial septaldefekt (ASD) och kan orsaka problem med hjärtfunktionen.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

Fallot's tetralogy is a congenital heart defect that consists of four cardiac anomalies:

1. Pulmonary stenosis (narrowing of the pulmonary valve and/or infundibular area)
2. Ventricular septal defect (a hole in the interventricular septum)
3. Overriding aorta (the aorta is positioned over both ventricles instead of just the left ventricle)
4. Right ventricular hypertrophy (thickening of the right ventricular muscle)

These abnormalities result in obstruction of blood flow from the right ventricle to the lungs and a mixing of oxygenated and deoxygenated blood within the heart. This can lead to cyanosis (bluish discoloration of the skin and mucous membranes), shortness of breath, fatigue, and poor growth and development in infants and children with this condition. Treatment typically involves surgical repair or replacement of the affected valves and closure of the ventricular septal defect.

Hjärtsvikt är ett samlingsbegrepp för olika former av hjärtfunktionsstörningar, som orsakas av att hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtklaffarna eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion.

Symptomen på hjärtsvikt kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem i ben och fötter, hosta och snabbt slagen hjärta. Behandlingen av hjärtsvikt kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.

Färgdopplerekokardiografi är en typ av ultraljudsundersökning som används inom kardiologin (hjärtspecialisten) för att bedöma hjärtats funktion och blodflöde. Metoden bygger på dopplerprincipen, vilket innebär att ultraljudsvågor reflekteras tillbaka från rörliga strukturer i kroppen, såsom röda blodkroppar. Genom att mäta hastigheten och riktningen på dessa reflekterade vågor kan man bestämma riktning och hastighet på blodflödet i hjärtat och dess artärer och vener.

Vid färgdopplerekokardiografi används också färgkoder för att illustrera blodflödesriktningen och -hastigheten. Till exempel kan rött representera blodflöde i en viss riktning (vanligtvis från hjärtat), medan blått representerar blodflöde i motsatt riktning. Ju intensivare färg, desto snabbare är blodflödet.

Denna typ av undersökning används ofta för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsdefekter, hjärtmuskelsjukdomar och blodproppar i lungemboli. Det är en icke-invasiv metod som inte innebär någon strålning eller skada för patienten.

'Fosterhjärta' är ett medicinskt begrepp som refererar till en mekanisk hjärt-lunnsapparat som används för att stödja hjärtfunktionen hos patienter med akut eller chroniskt hjärtsvikt. Den består av en pump och en lunga, vilka tillsammans hjälper till att pumpa blod genom kroppen när den egna hjärtats funktion är nedsatt.

Fosterhjärtat kan anslutas till patienten på olika sätt beroende på deras behov och hälsotillstånd. I vissa fall kan det vara en temporär lösning medan patienten väntar på en hjärttransplantation, medan det i andra fall kan användas som en permanent lösning för att underlätta livskvaliteten och livslängden för patienter med obotlig hjärtsvikt.

Det är värt att notera att 'Fosterhjärta' inte är en officiell medicinsk term, men den används ofta i medicinska sammanhang för att beskriva detta slags mekaniska stöd till hjärtat.

Lungatresi (latin: atelectasis) är ett medicinskt tillstånd där en eller flera lungbläsor kollapsar och andningsluften inte kan cirkulera normalt in i eller ut från den drabbade lungan. Detta kan orsakas av olika faktorer, som exempelvis sänkt surfuktbalans i lungorna, kompression av lungblåsan, förträngning av de luftburna vägarna in i lungan eller avsaknad av andningsreflex. Symptomen på lungatresi kan variera beroende på graden och platsen på tillståndet, men kan inkludera andfåddhet, hosta, bröstsmärta och andningssvårigheter. Behandlingen av lungatresi kan bestå av olika metoder som syrgasbehandling, läkemedelsbehandling eller mekanisk ventilation.

'Hjärtskada' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som orsakar skada på hjärtmuskulaturen eller hjärtats andra strukturer. Det kan bero på olika orsaker, såsom hjärtinfarkt, högt blodtryck, infektion eller genetiska faktorer. Här är några exempel på specifika typer av hjärtskador:

1. Myokardieffekter (hjärtmuskelskador): Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom syrerikt blod (ischemi) eller direkt skada till hjärtmuskulaturen. Hjärtmuskeln kan bli permanent skadad och förtjockad (hypertrofi), vilket kan leda till hjärtsvikt.

2. Hjärtklaffskador: Hjärtkvalleflöjlarna kan skadas på grund av olika orsaker, såsom infektion (till exempel reumatisk feber), högt blodtryck eller åldersrelaterad nedbrytning. Skador på hjärtkvalven kan leda till läckage (regurgitation) eller stenos (nedsatt öppning).

3. Hjärtsäcksinflammation (perikardit): Detta är en inflammation av den membran som omsluter hjärtat (hjärtsäcken). Orsakerna kan vara infektion, trauma eller autoimmuna sjukdomar.

4. Koronara artärsjukdom: Detta innebär att koronarartärerna, de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen, är skadade eller blockerade. Det kan leda till små eller stora hjärtinfarkter (hjärtattacker).

5. Kardiomyopati: Detta är en allmän benämning på olika sjukdomar som drabbar hjärtmuskulaturen och kan orsaka strukturella och funktionella förändringar i hjärtat.

6. Hjärtklaffssjukdom: Detta innebär att en eller flera av hjärtkvalven är skadade, vilket kan leda till läckage eller stenos.

7. Endokardit: Detta är en infektion som drabbar det inre lagret av hjärtats väggar och hjärtkvalven (endokardet). Orsakerna kan vara bakterier, virus eller svampar.

Hjärtsjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar som drabbar hjärtat och blodkärlen. Det kan exempelvis innefatta:

1. Koronara hjärtklaffsjukdomar: Sjukdomar i de klaffar som reglerar blodflödet genom hjärtkammaren.
2. Kardiomyopati: En sjukdom i det muskulära vävnad som utgör hjärtats väggar.
3. Hjärtsvikt: När hjärtat inte kan pumpa blod effektivt till kroppen.
4. Rytmrubbningar (arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm.
5. Koronara sjukdomar: Sjukdomar i de artärer som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.
6. Hjärntumörer: Ovanliga, men allvarliga sjukdomar som kan påverka hjärtats funktion.
7. Kongenitala hjärtsjukdomar: Sjukdomar som förekommer vid födelsen och beror på felaktig utveckling under graviditeten.
8. Infektionsrelaterade hjärtsjukdomar: Sjukdomar orsakade av infektioner såsom endokardit, myokardit eller perikardit.

Hjärtklaffarna är strukturer i hjärtat som kontrollerar flödet av blod genom hjärtats kamrar och kärl. Det finns fyra hjärtklaffar: två atrioventrikulära klaffar (mitral- och trivalvklaffarna) och två semilunära klaffar (aorta- och pulmonalklaffarna).

Atrioventrikulära klaffarna separerar de övre hjärtkamrarna, atrierna, från de undre kamrarna, ventriklarna. Mitralklaffan har två flapsliknande segment, och trivalvklaffen har tre. Dessa klaffar öppnas under diastolen för att låta blodet strömma från atrierna till ventriklarna, och stängs under systolen för att förhindra att blodet flödar tillbaka in i atrierna.

Semilunära klaffar finns mellan varje hjärtkammare och de stora kärlen som leder bort från hjärtat. Aortaklaffen separerar vänster ventrikel från aortan, och pulmonalklaffen separerar höger ventrikel från lungartären. Dessa klaffar har tre halvmånformade segment, eller cusps, som öppnar sig under systolen för att låta blodet strömma ut från hjärtat till kroppen och stängs under diastolen för att förhindra att blodet flödar tillbaka in i hjärtkamrarna.

Medicinskt sett betyder "missbildningar, multiple" att en individ har flera missbildningar i kroppen. Missbildningar är avvikelser från den normala utvecklingen och strukturen hos kroppsdelar eller organ. De kan vara medfötta (congenital) eller uppstå senare under livet.

Multiple missbildningar kan vara relaterade till varandra eller orelaterade, och de kan påverka olika delar av kroppen. Exempel på orsaker till multiple missbildningar inkluderar genetiska faktorer, exponering för teratogener (substanser som kan orsaka fetal skada) under graviditeten och andra sjukdomsförlopp.

Multiple missbildningar kan vara ett tecken på en underliggande medicinsk störning eller syndrom, så det är viktigt att diagnostisera och behandla orsaken om möjligt. Behandlingen av multiple missbildningar beror på vilka delar av kroppen som är drabbade och hur allvarliga avvikelserna är.

Protesimplantation är ett medicinskt ingrepp där ett konstgjort implantat, oftast ett kopolymermaterial eller en metall, placeras i en led för att återställa dess funktion och/eller reducera smärta. Det används vanligtvis när ledkartilagen har skadats eller förtjockats till följd av artrit eller trauma, och konventionell behandling har visat sig vara otillräcklig.

Protesimplantationen kan involvera ersättning av en del eller alla komponenter i en led, beroende på skadan och patientens individuella behov. Det finns olika typer av implantat, inklusive totala ledproteser (som ersätter både lårbenet och lårets yta) och delvisa ledproteser (som endast ersätter en del av ledytan).

Protesimplantationen utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en till två timmar att genomföra, beroende på komplexiteten. Efter operationen behöver patienten ofta följa en rehabiliteringsplan för att stärka musklerna kring leden och återfå rörligheten.

'Hjärtförmak' är en medicinsk term som refererar till de två övre kammare i hjärtat, även kända som vänster och höger hjärtförmak. Deras funktion är att ta emot blodet från kroppens blodkärl och pumpar det vidare till de två nedre kammarna, kallade vänster och höger hjärtkammare.

Vänster hjärtförmak tar emot syresatt blod från lungorna och pumpar det sedan över till vänster hjärtkammare genom mitralisklaffen. Höger hjärtförmak tar emot utandat, syrefattigt blod från kroppen och pumpar det över till höger hjärtkammare genom tricuspidalklaffen.

Hjärtförmaken spelar en viktig roll i hjärtats funktion och kan påverkas av olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtmuskelsjukdom och blodproppar.

Pulmonal klafförträngning (Pulmonic valve stenosis) är ett hjärtsjukdomstillstånd där pulmonal klaffen, som förbinder högerkammaren med lungartären, inte öppnar sig normalt. Detta orsakar en obstruktion som gör det svårare för blodet att flöda från högerkammaren till lungorna för att få syre.

Den vanligaste orsaken till pulmonal klaffförträngning är en medfödd defekt, men den kan också uppstå senare i livet på grund av kalkavlagringar eller infektioner som endokardit. Symptomen kan inkludera andnöd, trötthet, synkop (tillfälliga medvetslöshetsattacker) och bröstsmärta beroende på svårighetsgraden av förträngningen. Behandlingen kan omfatta mediciner eller kirurgiska ingrepp som klaffrekonstruktion eller klaffersättning.

En endokardial cushion defekt är en hjärtfel som uppstår under fostertiden. Det orsakas av ett fel i embryots utveckling, där det inte bildas tillräckligt med vävnad i de delar av hjärtat som kallas endokardiala cushioner. Dessa cushions är viktiga för att forma och definiera de mitrala och tricuspidala klaffarna samt den interventrikulära septum (mellangränsen mellan vänster och höger ventrikel).

En endokardial cushion defekt kan leda till olika grader av läckage i mitral- och/eller tricuspidalklaffarna, samt en öppning mellan de två ventriklarna (ventrikelseptaldefekt). Symptomen kan variera från milda till allvarliga, beroende på storleken och lokaliseringen av defekten. I vissa fall kan det behövas kirurgiskt ingrepp för att korrigera felbildningen.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

En hjärtaneurysm, även kallat kardiovaskulärt aneurysm, är en ovanlig medicinsk tillstånd där det uppstår en utbulning eller en svullnad i väggen på ett hjärtkamra eller en blodkärl som förser hjärtat med blod. Detta kan orsakas av svaghet eller skada i kärlväggen.

Hjärtaneurysmen kan vara asymptomatisk, men om den ökar i storlek eller spricker, kan det leda till allvarliga komplikationer som blodproppar, stroke eller hjärtinfarkt. Behandlingen för hjärtaneurysm beror på dess storlek, lokalisering och symtom, men den kan innefatta mediciner, kirurgi eller andra invasiva procedurer.

Trikuspidalklaffen är en hjärtklaff som ligger mellan höger kammare och höger förmak i hjärtat. Den har tre flikar (trikuspidala betyder "tre spetsar") och reglerar blodflödet från höger förmak till höger kammare under varje hjärtslag. När hjärtat kontraherar, eller pumpar ut blod, stängs trikuspidalklaffen för att förhindra att blod flödar tillbaka in i höger förmak. När hjärtat slappnar av och fylls på med blod öppnas klaffen igen så att blod kan strömma in i höger kammare.

Lungartär (latin: Arteria pulmonalis) är den stora artären som försörjer lungorna med syresatt blod från hjärtat. Den delar sig vanligen i två grenar, höger och vänster lungartär, som följer respektive lunga's bronkialgrenar och delar upp sig i flera mindre artärer som förser de olika lungaloben med blod. Lungartären är en av kroppens fem stora artärer och har en diameter på ungefär 2,5-3 cm hos en vuxen människa.

Hjärtblock, eller kardiogenn conductionsrubbning, är ett tillstånd där hjärtats elektriska ledningssystem inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka en försämrad hjärtrytm. Det finns två typer av hjärtblock:

1. Fullständigt hjärtblock (Complete Heart Block): Detta inträffar när det saknas ledningsimpulser mellan överhuset och underhuset i hjärtat, vilket orsakar en mycket lång eller ingen konduktion alls. Detta kan leda till att hjärtrytmen blir mycket långsam (bradykardi) eller oregelbunden, och i vissa fall kan det vara livshotande om det inte behandlas.
2. Partiellt hjärtblock (Incomplete Heart Block): Detta inträffar när ledningsimpulserna från överhuset till underhuset är fördrömdas eller blockerade delvis, vilket kan orsaka en långsam hjärtrytm eller en oregelbundenhet i rytmen. I vissa fall behöver det inte behandlas, men om symtomen är allvarliga kan medicinsk behandling vara nödvändig.

Hjärtblock kan orsakas av olika faktorer, inklusive hjärtsjukdomar, skador på hjärtat, infektioner och vissa läkemedel. Symptomen på hjärtblock kan variera från att inte ha några symtom alls till yrsel, svimning, andnöd eller smärta i bröstet. Behandlingen av hjärtblock beror på orsaken och svårighetsgraden av tillståndet.

Subvalvulär aortastenos refererar till en medicinsk tillstånd där det förekommer en förträngning (stenos) under aortaklaffsen i hjärtat. Aortaklaffsen är den klaff som kontrollerar utflödet av blod från vänster kammare i hjärtat till aortan, den stora kroppspulsådern.

Subvalvulär aortastenos innebär att det finns en förträngning nedanför aortaklaffsen, ofta orsakad av ett extra band eller skiva av hjärtmuskulatur eller annan vävnad som försnörar utflödet från hjärtat. Detta kan leda till att blodet har svårare att pumpas ut från hjärtat, vilket i sin tur kan orsaka högt blodtryck i lungorna, trötthet, andfåddhet och i vissa fall hjärtsvikt. Behandlingen av subvalvulär aortastenos kan variera beroende på allvarlighetsgraden och symtomen, men kan innebära mediciner, kateterbaserade procedurer eller kirurgi.

Aortakompression eller aortaförträngning (aortic compression/compression or aortic stenosis) är ett tillstånd där aortklaffen i hjärtat inte öppnas normalt, vilket resulterar i en förträngning som förhindrar att blod flödar ut från vänster ventrikel (kammaren i hjärtat) och till kroppen. Detta kan orsaka högt blodtryck i lungorna, trötthet, andfåddhet och i allvarliga fall hjärtsvikt. Orsaken kan vara medfödd eller bero på åldersrelaterad slitage av aortaklaffen.

'Pulmonell subvalvulär stenos' är ett medicinskt tillstånd där det föreligger en förträngning (stenos) i det pulmonaliska hjärtklaffsystemet, som inte direkt beror av själva klaffbladens struktur eller rörelser. I stället är det beläget nedanför klaffen, subvalvulärt, och kan vara orsakat av olika anatomiska anomalier som exempelvis muskulära bultar (muskelhypertrofi) eller fibrotiska band som förtränger utflödet från högerkammaren till lungartären. Denna förträngning kan leda till ökat tryck i högerkammaren och minskad hjärtfunktion om den är allvarlig.

'Ventrikelseptumruptur' (VSD) er en medicinsk term som betegner en hjertesygdom, hvor der er skader eller en åbning i mellemventrikelsepitemuren i hjertet. Mellemventrikelsepitemuren adskiller de to underdele af hjertets venstre kammersystem (mellemventriklen), og normalt er denne væg fuldstændig lukket, så blodet ikke kan strømme over fra den ene side til den anden. Ved en ventrikelseptumruptur dannes der imidlertid enten en mindre eller større åbning i mellemventrikelsepitemuren, hvilket gør at blodet kan strømme over fra den ene side til den anden.

Den grad af ventrikelseptumruptur varierer meget, og sygdommen kan være tilstede ved fødslen (kongenital) eller opstå senere i livet som følge af hjertesygdomme, infektioner eller skader. En lille ventrikelseptumruptur kan ikke medføre nogen symptomer og måske ikke påvirke ens helbred overhovedet. Imidlertid kan en større åbning føre til at for meget blod strømmer ind i mellemventriklen, hvilket kan presse mod hjertets venstre kammersystem og forstyrre dets funktion.

Symptomer på en ventrikelseptumruptur kan omfatte vejrtrækningsbesvær, træthed, svimmelhed, hoste, blå farve på huden eller smerter i brystet. I alvorlige tilfælde kan sygdommen føre til hjerteklappesvigt, lungehjertesygdomme eller endda død. Behandling af ventrikelseptumruptur kan omfatte medicin, operationer eller andre terapier alt efter alvorligheden og størrelsen på åbningen.

"Truncus arteriosus, persisterande" är en medfödd hjärtsjukdom där det inte bildas två separata stora artärer (aorta och pulmonalartär) från hjärtats lägre vänstra kammare (ventrikel). I stället kommer både aorta och pulmonalartär att dela på ett gemensamt blodkärl, kallat truncus arteriosus. Detta leder till att syrerika och syrefattiga blodet blandas, vilket kan orsaka cyanos (blåfärgad hud eller slemhinnor) och hjärt-lungsvikt om det inte behandlas. Det är en ovanlig hjärtsjukdom som ofta upptäcks under fostertiden eller inom de första levnadsveckorna. Behandlingen består vanligtvis av kirurgisk korrektur.

"Angiokardiografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som brukes for å visualisere hjertekammerenes størrelse, pumpefunksjon og blodgjennomstrømming. Metoden innebærer å sette inn en tynd slange (sonde) i en armvein eller halsvene, som føres ned til hjertet. Gjennom sonden kan kontrastmidler injecteres for å kunne se hvordan blodet strømmer gjennom hjertets kamre og artirer (blodkar) på ultralydsbilder.

Angiokardiografien gir dermed informasjon om eventuelle skader eller fornedslinger i hjertet, som kan være skyld i hjerteklappesvikt, hjertekarsvikt eller andre hjertesykdommer.

En hjärttransplantation är en medicinsk procedur där ett skadat eller funktionshindrat hjärta ersätts med ett friskt och fungerande donatorhjärta. Detta är vanligtvis den sista behandlingsalternativet för personer med allvarlig hjärtsvikt som inte har avhjälpats av andra behandlingar, såsom mediciner eller mekaniska hjälpmedel.

Under en hjärttransplantation tas det skadade hjärtat bort och ersätts med ett nytt från en givare som nyligen har avlidit. Efter operationen måste patienten ta immunsuppressiva läkemedel för resten av sitt liv, för att förhindra att kroppen avstöter det nya hjärtat.

Hjärttransplantation är en komplex och tekniskt krävande procedur som utförs av erfarna kirurger i specialiserade sjukhus. Även om operationen kan rädda livet på patienter med allvarlig hjärtsvikt, finns det vissa risker och komplikationer som är associerade med proceduren, inklusive infektioner, blödningar och avstötningsreaktioner.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Hjärt-kärlkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under operationer och ingrepp på hjärtat och kärlen. Dessa tekniker utförs vanligtvis av speciellt utbildade kirurger inom området, hjärt-kärlkirurger.

Exempel på hjärt-kärlkirurgiska tekniker inkluderar:

1. Koronar bypass: En operation där en ny blodflödesväg skapas till ett hjärta som har förträngda eller skadade kärl (koronarartärer). Det kan göras med hjälp av en egen blodkärl från patienten eller med en syntetisk graft.
2. Aortakorrektur: En operation där defekter i aortan, den huvudsakliga artären som leder utblottat blod ifrån hjärtat, korrigeras. Det kan handla om att reparera eller ersätta en skadad aortavägg eller att reparera en aortaklaff som inte fungerar korrekt.
3. Hjärtklaffreparation eller -ersättning: En operation där en defekt eller skada i hjärtklaffarna (mitralisklaffen, tricuspidalklaffen, pulmonalisklaffen och aortaklaffen) korrigeras. Det kan göras genom att reparera den befintliga klaffen eller genom att ersätta den med en konstgjord klaff eller en klaff från ett djur eller människa.
4. Hjärttransplantation: En operation där ett skadat eller sjukligt hjärta ersätts med ett friskt och fungerande hjärta från en givare.
5. Ventrikulär assistansdevice (VAD) implantering: En operation där en mekanisk pump implanteras för att stödja hjärtats funktion, ofta vid svår hjärtsvikt när andra behandlingar har misslyckats.
6. Endovaskulära procedurer: Minimalt invasiva procedurer som utförs genom små snitt i kroppen och innebär att katetrar placeras in i kärlen för att korrigera problem med hjärtklaffar, blodkärl eller andra strukturer i hjärtat.

Det är viktigt att notera att detta inte är en komplett lista över alla möjliga operationer och procedurer som utförs på hjärtat. Behandlingsalternativet beror på patientens specifika tillstånd, allvarlighetsgrad och andra faktorer.

Den medicinska termen för "dubbelt flöde från högerkammaren" är "double chamber right heart" eller "double outlet right ventricle" (DORV). Detta är en medfödd hjärtsjukdom där båda artärerna som leder blodet ut från hjärtat, aortan och lungartären, har sitt ursprung i högerkammaren. I normalfallet har aortan sitt ursprung i vänsterkammaren.

DORV kan vara associerad med andra hjärtfel, såsom ventrikelseptdefekt (VSD), pulmonal stenos eller atresia, och transposition av de stora artärerna (TGA). Behandlingen innebär ofta kirurgisk korrektur för att återställa normalt blodflöde genom hjärtat.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Patients with a persistently open ductus arteriosus (PDA) have a failure of this vessel to close after birth. The ductus arteriosus is a normal fetal blood vessel that connects the pulmonary artery and the aorta, allowing most of the blood from the right ventricle to bypass the lungs. In a full-term infant, the closure of the ductus arteriosus usually occurs within the first 48 hours after birth due to functional and anatomic changes.

If the ductus arteriosus remains open (patent), it can lead to several complications, including:

1. Shunting of blood: The oxygen-rich blood from the aorta mixes with the oxygen-poor blood from the pulmonary artery, causing increased pulmonary blood flow and workload for the heart. This can result in congestive heart failure symptoms such as shortness of breath, poor feeding, and sweating.

2. Pulmonary hypertension: Persistent high pulmonary blood flow may lead to elevated pressure in the lung vasculature (pulmonary hypertension), which can further compromise cardiac function and lead to right-sided heart failure.

3. Infection: The persistent communication between the systemic and pulmonary circulations increases the risk of bacterial endocarditis, a serious infection of the inner lining of the heart.

4. Growth and development issues: Infants with an open ductus arteriosus may experience growth failure due to increased metabolic demands and poor feeding.

Treatment for a persistently open ductus arteriosus depends on various factors, including the size of the PDA, symptoms, associated conditions, and patient age. Treatment options include medical management, indomethacin or ibuprofen to promote closure, and surgical or catheter-based interventions for those who fail medical therapy or have a large PDA with significant hemodynamic consequences.

Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.

Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:

1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.

2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.

3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.

4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.

5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.

6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.

I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.

Ebstein's anomali är en medfödd hjärtsjukdom där den tricuspida klaffen (klaffen mellan högeratrium och högerventrikel) sitter placerad längre ned i högerventrikeln än normalt. Detta kan leda till insufficiens (bakflöde) av blod från högerventrikel till högeratrium under varje hjärtslag. Sjukdomen kan också vara associerad med andra strukturella och elektriska abnormaliteter i hjärtat. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, beroende på graden av insufficiens och förekomsten av andra abnormaliteter. Behandlingen kan omfatta medicinsk behandling, operation eller kombinationen av båda.

En hjärtkammare är en muskelartad flik som delar övre och undre halvorna (ventriklarna) av hjärtat. Det finns två hjärtkamrar i människohjärtat: höger och vänster hjärtkammare. Deras främsta funktion är att kontrollera flödet av blod till och från hjärtat genom att öppnas och stängs under varje hjärtslag.

Höger hjärtkammare pumpar normalt sett syrefattigt blod till lungorna för att fyllas på med syre, medan vänster hjärtkammare pumpar syresatt blod till resten av kroppen. När hjärtkamrarna stängs bildas slagkraftiga kontraktioner som pumpar blodet genom blodkärlen och förser oss med den syre- och näringsrika blodflöde vi behöver för att överleva.

'Cyanos' är ett medicinskt adjektiv som betyder blåaktig eller blåfärgad. Det används ofta för att beskriva en person som har cyanos, vilket innebär att deras hud, läppar eller naglar har blåaktiga eller gråblåaktiga nyanser. Denna företeelse kan vara ett tecken på syrebrist i kroppen, till exempel vid lung- eller hjärtsjukdomar som förhindrar att syret transporteras effektivt i blodet.

Tredimensionell ekokardiografi (3DE) är en ultraljudsbaserad medicinsk undersökningsmetod som används för att visualisera hjärtats struktur och funktion i tre dimensioner. Denna teknik ger ett mer detaljerat och exakt överblick över hjärtat jämfört med den traditionella tvådimensionella ekokardiografin (2DE).

Vid 3DE får sonografen en realtids visualisering av hjärtats volymer, väggrörelser och strukturella deformationer. Detta möjliggör en mer detaljerad analys av olika hjärtsjukdomar, såsom ventrikulärt disfunktion, vaskulärt åderförkalkning, klaffbrist eller strukturella missbildningar.

Tredimensionell ekokardiografi kan användas för att:

1. Utvärdera hjärtats storlek, form och rörelsemönster.
2. Mäta hjärtkammarnas volymer och pumpfunktion under olika belastningsnivåer.
3. Diagnostisera och övervaka förloppet av strukturella hjärtsjukdomar, såsom klaffbrist eller defekter.
4. Planera och guida terapeutiska ingrepp, till exempel kateterbaserade klaffreparationer eller kirurgiska operationer.
5. Förbättra överensstämmelsen mellan olika diagnostiska metoder och underlätta kommunikationen mellan läkare inom och utanför specialiteten.

I allmänhet anses 3DE vara en säker, icke-invasiv och kostnadseffektiv metod för att bedöma hjärtats struktur och funktion. Den kan användas som ett komplement till den traditionella 2DE och andra avancerade bilddiagnostiska tekniker, såsom magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT).

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), kan ett självvalt eller orsakat hjärtstopp definieras som:

I46.0: Självvalt hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest, unspecified (engelska)

I46.1: Förgiftningsrelaterat hjärtstopp (svenska) / Poisoning, cause of, cardiac arrest (engelska)

I46.2: Strömkvalitetssjukdomar och andra elektriska rubbningar, orsakande hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest due to disorders of cardiac rhythm and conduction (engelska)

I46.3: Andningsrelaterat hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest due to respiratory failure and ventricular fibrillation (engelska)

I46.4: Hypoxi, orsakande hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest due to hypoxia and anoxia (engelska)

I46.5: Andra och obestämda yttre orsaker till hjärtstopp (svenska) / Other and unspecified external causes of cardiac arrest (engelska)

I46.6: Postoperativt hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest following a procedure (engelska)

I46.8: Övriga orsaker till hjärtstopp (svenska) / Other specified causes of cardiac arrest (engelska)

I46.9: Hjärtstopp, oklar på vilket sätt det uppstått (svenska) / Cardiac arrest, cause unspecified (engelska)

Källa: ICD-10 Version: 2019, sidan 186. https://www.who.int/classifications/icd/en/

'Hjärt-lung-bypass' (engelska: 'heart-lung bypass') är en teknik inom kirurgi där blodet leds bort från hjärtat och lungorna under operationen, för att underhålla blodcirkulationen och syresättning av blodet. Detta görs med hjälp av ett maskineriskt system som består av en pump och ett syrefilter.

Under operationen kopplas patienten an till systemet genom att leda bort blodet från höger kammare i hjärtat via en slang till maskinen, där det pumpas igenom ett syrefilter som tar bort koldioxid och tillför syre. Därefter pompas maskinen tillbaka blodet till patienten via en annan slang till en artär i halsen eller benet, där det leds tillbaka in i cirkulationen. På så sätt kan kirurgen operera på hjärtat och lungorna utan att de är i funktion.

Hjärt-lung-bypass används ofta under komplexa hjärtkirurgiska operationer, till exempel vid behandling av hjärtklaffar problem, koronarartärsjukdom eller för att reparera strukturella defekter i hjärtat. Det kan också användas under lungkirurgi och transplantation.

"Blåsljud" er en medisinsk betegnelse for et lydfænomen, der kan høres under auskultation (med brug af stetoskop) af lunnen. Det opstår, når luft passrer gennem de delte membraner (vallader) i lungernes luftveje, oftest som følge af en infektion eller anden skade, der har resulteret i et hul eller en forbindelse mellem to separate luftvejsgrene. Blåsljud kan også kaldes "subkutant emissionsluft" eller "subkutant crepitation".

Det er vigtigt at bemærke, at blåsljud ikke skal forveksles med andre lydfænomener, der kan høres under auskultation af lunnen, såsom krepitationer (tynde, knasende eller pibende lyde), rhonchi (brummende eller hvæsende lyde) eller wheezing (strygende eller siselende lyde). Disse andre lyde kan have andre årsager og behandles på forskellig vis.

Hjärt-kärlmissbildningar, även kända som congenitala hjärtdefekter, är en grupp av medfötta avvikelser i hjärtat eller de stora blodkärlen. Dessa missbildningar kan variera från milda till allvarliga och kan påverka hur blodet flödar genom hjärtat och kroppen. Hjärt-kärlmissbildningar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten eller exponering för vissa läkemedel under den kritiska fosterdifferentieringsperioden. Symptomen på hjärt-kärlmissbildningar kan variera beroende på typ och allvarlighetsgrad, men kan inkludera andnöd, blåfärgad hud eller syrgasbrist. Behandlingen kan omfatta mediciner, kateterinterventioner eller kirurgi beroende på typ och svårighetsgrad av missbildningen.

Kammarseptum är en anatomisk struktur i hjärtat som separerar de två övre hjärtkammarna, vänster och höger kamra. Det består av ett tjockt muskulärt skikt och har en speciell formad öppning, kallad foramen ovale, under fostertiden som tillåter blod att passera mellan kamrarna. Efter födseln börjar foramen ovale normalt stängas upp och stängs slutligen under de första levnadsmånaderna. I vissa fall kan foramen ovale dock stanna öppet, vilket kallas för en persisterande foramen ovale (PFO), och kan vara kliniskt signifikant i vissa medicinska tillstånd som exempelvis stroke eller dykarsjuka.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

'Pulmonal Klaff' er en medicinsk term som refererer til klapperne i hjertets pulmonalartirie, der forbinder højre underhus (højre ventrikel) med lungernes blodkar system (pulmonalcirkulation). Den pulmonale klappe består af to halvklapper - en fra hver side af den pulmonaleartirie. Disse klapper åbner sig og lukker under forskellige faser af hjertets slag, regulerende blodstrømmen mellem hjertet og lungerne. Pulmonalklappen sørger for at unge blod fra højre ventrikel ikke kan strømme tilbage ind i hjertet, når det pulmonale tryk er lavere end trykket i højre ventrikel.

Trikuspidalklaffinsufficiens (TS) är en hjärtsjukdom där trikuspidalklaffen, som förbinder högerkammaren med höger förmak i hjärtat, inte sluter korrekt. Detta resulterar i att blod flödar baklänges in i höger förmak under varje hjärtslag, vilket kan leda till ökat tryck och volym i högerkammaren och eventuellt högerhjärtats kongestion. TS kan vara lindrigt eller allvarligt beroende på graden av insufficiens. Orsakerna till TS kan variera, men de vanligaste orsakerna är strukturella skador på klaffen som orsakas av endokardit, rheumatiska sjukdomar eller kongenitala hjärtfel. Andra orsaker kan inkludera högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension) och myokardiella skador som kan vara relaterade till ålder, ischemisk hjärtsjukdom eller kardiomyopati. Symptomen på TS kan variera beroende på graden av insufficiens och kan inkludera andfåddhet, ödem, trötthet, synkope och buksmärtor. Behandlingen för TS beror på underliggande orsak och kan omfatta mediciner, kirurgi eller kateterbaserade procedurer.

Fluoroscopi är en typ av medicinsk undersökningsmetod som använder lågdoser joniserande strålning för att producera realtidsbilder av rörliga strukturer och handlingar inne i kroppen. Den används ofta under andra procedurer, såsom injektioner eller operationer, för att guida verktyg och positionera implantat korrekt. Fluoroskopi kan också användas för att diagnostisera sjukdomar och skada i rörliga strukturer som ledgångar, muskler och tarmsystemet. Under en fluoroskopi-undersökning får patienten ofta placera sig under ett rörligt röntgenstrålningsskärm, medan en tekniker eller läkare manövrerar ett rörligt röntgenstrålningskälla runt patienten för att få en tydlig bild av det som undersöks.

En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.

Cineangiografi är en medicinsk undersökningsmetod där ett kontrastmedel injiceras i blodkärlen och X-strålar används för att få skarpa bilder av hjärtats blodkärl och deras funktion. Proceduren kallas även koronarangiografi eller hjärtundersökning med kateter.

Under undersökningen får patienten lokalbedövning och en tunn, böjlig tub, kallad kateter, placeras i ett blodkärl i benet eller armarna. Katetern leds sedan genom kroppsvävnader till hjärtats kranskärl. När katetern är på rätt plats injiceras kontrastmedlet och en serie snabba bilder tas medan kontrastmedlet cirkulerar i hjärtats blodkärl.

Cineangiografi används ofta för att diagnostisera och behandla hjärtsjukdomar som kranskärlsförträngning (koronarartérioskleros), hjärtklaffproblem och andra strukturella problem med hjärtat eller blodkärlen.

Eisenmenger's komplex är en allvarlig komplikation till anatomiskt korrekt kongenitalt heart defect, vanligtvis en stor ventrikulär septaldefekt (VSD), atrioventricular septaldefekt (AVSD) eller persistens av ductus arteriosus (PDA). Det karaktäriseras av en reverser eller bidirektionell skleros (trängsel) i de stora artärerna, vilket orsakar högt tryck i lungsartärerna och cyanos (blåfärgad hud på grund av syrebrist). Detta inträffar på grund av en obalans mellan det höga blodflödet till lungorna och den skadade lungartärväggen som orsakar förträngning. Symptomen inkluderar andnöd, trötthet, synnedsättning, sömnsjuka, synbar puls i bröstet eller halsen, benstorhet och i vissa fall medvetslöshet. Diagnosen ställs vanligtvis genom echokardiografi och hjärt-lungsymtom. Behandlingen är ofta symtomatisk och inkluderar syrgas, mediciner för att reducera ökat blodflöde till lungorna och eventuellt lungtransplantation eller hjärt-lungtransplantation.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Dopplerekokardiografi är en typ av echokardiografi (ultraljud av hjärtat) som används för att bedöma hjärtflödet och hjärtklaffarnas funktion. Den bygger på Doppler-effekten, uppkallad efter den österrikiske fysikern Christian Andreas Doppler, vilken innebär att frekvensen av en våg ändras när den reflekteras från ett föremål som rör sig i förhållande till källan.

I en dopplerekokardiografi används ultraljudsvågor för att mäta hastigheten och riktningen av blodflödet genom hjärtklaffarna och de stora hjärtslagen. Detta ger information om eventuella flödesstörningar, som exempelvis sjukdomar i klaffarna eller förträngningar i kärlen. Metoden är icke-invasiv och säker, och används ofta som en del av en standard echokardiografi.

Lungcirkulation, eller lungblodomsättning, är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av hjärt- och cirkulationssystemet som involverar lungorna. Detta inkluderar blodets väg från höger kammare i hjärtat, genom lungsartärerna (pulmonalartärerna) till lungornas kapillärer, där syre fångas upp och kolmonoxid avges. Sedan transporteras det oxygenerade blodet tillbaka till vänster kammare i hjärtat via lungevenerna (pulmonalvenorna). Därifrån pumpas blodet ut i resten av kroppen genom aortan och andra kroppsartärer. Lungcirkulationen är en nödvändig del av andningsprocessen och hjärt-kretsloppet, eftersom den förser kroppen med syre och tar bort kolmonoxid.

Fostrets sjukdomar, även kända som congenitala anomalier eller birth defects, är avvikelser eller strukturella eller funktionella fel hos ett barn som föds. Dessa avvikelser kan vara medfödda, vilket betyder att de uppstår under fostertiden, vanligtvis på grund av genetiska faktorer, infektioner, exponering för skadliga miljöfaktorer eller kombinationen av dessa. Fostrets sjukdomar kan vara milda och lätta att behandla, eller så allvarliga att de kan hota barnets överlevnad eller livslängd. De kan påverka alla delar av kroppen och kan variera från hjärtsjukdomar, neurologiska störningar, missbildningar av skelettet till sensoriska problem som syn- och hörselnedsättningar.

'Situs inversus' är ett medfött tillstånd där de inre organen i kroppen har en spegelvänt placering jämfört med normalläget. Det vill säga att det som vanligtvis befinner sig på vänster sida av kroppen istället befinner sig på höger sida och vice versa. Detta inkluderar ofta hjärtat, lungorna, levern och bukspottkörteln.

Det är värt att notera att personer med 'situs inversus' vanligtvis inte har några symptom eller komplikationer relaterade till detta tillstånd, eftersom alla organ fungerar normalt även om de befinner sig på fel sida. Det kan dock förekomma andra medfödda missbildningar i samband med 'situs inversus'.

Det finns ingen medicinsk definition av "hjärtat på höger kroppssida", eftersom det inte är en normalt eller möjligt tillstånd. Ett friskt, vuxet mänskligt hjärta ligger i mitten av thorax (bröstkorgen), närmare vänster sida, bakom sternum (bröstbenet) och ovanför diafragman (bukdiagen).

Om någon uppger att de har "hjärtat på höger kroppssida", kan det vara ett tecken på en extremt ovanlig medicinsk avvikelse eller fel i förståelsen av anatomin. I vissa fall, om det finns en kongenital hjärtfel (strukturellt hjärtsvikt) som kallas "dextrokardia", kan hjärtat vara placerad på höger sida av thorax. Men det är mycket ovanligt och förknippas ofta med en rad andra komplexa anatomiska och fysiologiska rubbningar.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Down's syndrom, även känt som trisomi 21, är ett genetiskt tillstånd orsakat av en extra kopia av kromosom 21. Normalt har individen två kopior av varje kromosom, en från vardera föräldern. I Down's syndrom förekommer det dock tre kopior av kromosom 21 istället för de vanliga två. Det extra genetiska material som innehas på grund av den extra kromosomen leder till speciella fysiska och utvecklingsmässiga egenskaper hos individen.

Några typiska drag i ansiktet inkluderar en platt bakåt-sluttande panna, ett smalt ansikte med en långsmal näsa, almondformade ögon med epikantler (horisontella fårfällen vid yttre ögonvrån), en större tunga som kan sticka ut och små öron. Andra symptom kan variera från milda till allvarliga och inkluderar hjärtfel, problem med syn och hörsel, lägre intelligensnivåer, skelett- och muskelfel samt ökad risk för vissa sjukdomar som Alzheimers.

Det är värt att notera att Down's syndrom inte är en arvsförändring som går i arv från föräldrar till barn, utan orsakas av ett slumpmässigt fel under embryots tidiga utveckling. Risken för att få ett barn med Down's syndrom ökar dock med åldern på modern, särskilt efter 35 år.

Hypoplastisk vänsterkammare är ett medfött hjärtfel där den vänstra kammaren i hjärtat är underutvecklad (hypoplasia). Denna tillståndet påverkar blodflödet genom hjärtat och kan orsaka syrebrist i kroppen. Det är ofta associerat med andra strukturella missbildningar i hjärtat, såsom mitralisklaffminskning eller aortaklaffstenos. Hypoplastisk vänsterkammare kan vara ett allvarligt tillstånd som ofta kräver kirurgiskt ingrepp under de första dagarna eller veckorna efter födseln.

Den övre hålven (latin: foramen magnum) är ett stort hål i den bakre delen av kraniet där ryggmärgen passerar in i ryggraden. Det är en viktig passage för nervbanor och blodkärl som förbinder hjärnan med resten av kroppen.

En ultraljudsundersökning av fostret är en icke-invasiv diagnostisk teknik som använder sig av högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av fostrets inre strukturer och utveckling. Denna typ av undersökning kallas också sonografi och är en vanlig metod under graviditeten för att övervaka fostrets tillväxt, position och hälsa.

Under en ultraljudsundersökning av fostret använder en utbildad sonograf ledare en slät, smidig, platt yta, som kallas transducer, för att skicka ljudvågor genom moderns buk. När ljudvågorna träffar fostret reflekteras de tillbaka till transducern och omvandlas sedan till elektriska impulser, som skapar bilder på en skärm.

Det finns olika typer av ultraljudsundersökningar av fostret, beroende på när under graviditeten de utförs. De vanligaste typerna inkluderar:

1. Dateringsultraljud (cirka 8-12 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att fastställa fostrets ålder och förväntade födelsedatum, samt att kontrollera om det finns flera foster.
2. Detaljerad ultraljud (cirka 18-20 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att undersöka fostrets inre organ och strukturer, såsom hjärtat, hjärnan, levern, njurarna, magsäcken, lungorna, tarmarna, könsorganen och skelettet. Denna typ av ultraljud kan också upptäcka eventuella missbildningar eller abnormaliteter.
3. Tredimensionell (3D) och fyrdimensionell (4D) ultraljud (vanligtvis mellan 24 och 34 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att skapa en detaljerad bild av fostrets ansikte, kropp och rörelser. Dessa ultraljudstypers huvudsyfte är att ge föräldrar en möjlighet att se sin baby innan den föds, men de kan också användas för att undersöka fostrets hälsa och utveckling.

I allmänhet är ultraljudsundersökningar av fostret säkra och smärtfria, och de ger värdefull information om fostrets tillväxt, utveckling och hälsotillstånd. De kan också hjälpa läkare att identifiera eventuella problem eller risker under graviditeten och ge råd om behandlingar eller ytterligare undersökningar som kan behövas.

"Mitralklappen" er en hjerteklappe som ligger mellom venstre overhus (latin: atrium) og venstre underhus (latin: ventriculus) i hjertet. Mitralklappen består av to pløyformede klapper, kaldt anteirerriske og posterieore mitralaklarappene, som åpner og lukker for å regulere blodfluksen mellom de to hjerteslekta. Mitralklappen er den vanligste klappen som påvirkes av hjerteklappesykdommer, såsom mitraliske stenose eller insufficiens.

Hjärtklaffsjukdomar är en benämning på medicinska tillstånd där hjärtklaffarna, valven som kontrollerar flödet av blod genom hjärtat, inte fungerar korrekt. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom slitage, infektioner, strukturella defekter eller sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffsjukdomar: stenos (förträngning) och insufficiens (regurgitation eller icke-slutna klaffar). Vid stenos är hjärtklaffen för trång, vilket gör att det blir svårare för blodet att passera genom den. Detta kan leda till högt tryck uppströms klaffen och sämre blodförsörjning till kroppen. Vid insufficiens är hjärtklaffen läckande, vilket gör att blodet kan läcka tillbaka genom den när hjärtat pumpar ut blodet. Detta kan leda till ökat volymbelastning på hjärtkammaren och sämre pumpfunktion över tid.

De fyra hjärtklaffarna som finns i människans hjärta är aortaklaffen, mitralisklaffen, pulmonalisklaffen och tricuspidalklaffen. Varje klaff kan drabbas av stenos eller insufficiens, och sjukdomarna kan vara medfötta eller utvecklas under livet. Behandlingen för hjärtklaffsjukdomar kan innebära mediciner, operationer eller kirurgiska ingrepp som ersätter eller reparerar klaffarna.

Lunghypertoni, også kjent som pulmonale hypertoni, er en tilstand der artæriene i lungene har forhøydt trykk. Det vil si at det er for stort motstand i de blodkarrene som fører blodet fra hjertet og ut til lungene. Dette kan føre til at hjertet må arbeide hardere for å pumpe blodet rundt, og kan med tiden føre til hjertesvikt.

Lunghypertoni kan være primær eller sekundær. Primær lunghypertoni betyr at det ikke finnes en klar årsak til sykdommen, mens sekundær lunghypertoni betyr at det er en underliggende medisinsk tilstand som forårsaker trykkets øking.

Symptomer på lunghypertoni kan inkludere tranghet ved aktivitet, hoste, trøkkende brystpine, utmattelse og benøvendhet. Diagnosen stilles vanligvis ved hjelp av en røntgenundersøkelse, lungfunksjonstest, EKG eller hjertulsound. Behandlingen vil typisk inkludere medisinsk behandling, men kan også omfatte operasjon i vanskefulle tilfeller.

Kranskärlsanomalier (Cardiovascular Disease, CVD) är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som påverkar hjärtats och kroppens blodkärl. Detta inkluderar men är inte begränsat till:

1. Koronara hjärtsjukdom (Coronary Artery Disease, CAD): En grupp sjukdomar som beror på åderförträngning eller åderförändringar i de kranskärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Detta kan leda till angina pectoris (svår smärta i bröstet) eller hjärtinfarkt (myokardieinfarkt).

2. Hjärtsvikt (Heart Failure): En tillstånd då hjärtat inte orkar pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov, vilket kan leda till andningssvårigheter, ödem och andra symtom.

3. Hypertension (High Blood Pressure): En tillstånd där det perifera blodtrycket är förhöjt, vilket kan leda till skada på hjärtat, njurarna och andra organ.

4. Rytmstörningar (Arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm, inklusive för snabb (tachykardier) eller för långsam (bradykardier) puls.

5. Cerebrovaskulära sjukdomar (Cerebrovascular Disease): Sjukdomar som beror på skada på hjärnans blodkärl, inklusive stroke och transitorisk ischemisk attack (TIA).

6. Perifera artärsjukdom (Peripheral Artery Disease, PAD): En grupp sjukdomar som beror på åderförträngning eller åderförändringar i de perifera blodkärlen, vilket kan leda till smärta, svullnad och andra symtom.

7. Ateroskleros: En progressiv sjukdom där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av artärernas väggar, vilket kan leda till skada på hjärtat, hjärnan och andra organ.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

Fonokardiografi är en icke-invasiv undersökningsmetod inom medicinen som används för att studera hjärtats funktion. Metoden bygger på att man placerar ett mikrofonliknande sensorelement på det utsida av bröstet och registrerar de ljud som hjärtat genererar under varje hjärtslag. Dessa ljud kan sedan analyseras för att bedöma olika aspekter av hjärtats funktion, såsom hjärtklaffarnas rörelser, hjärtmuskulaturens styrka och omfång, samt eventuella strukturella skador eller sjukdomar i hjärtat. Fonokardiografin är en viktig del av klinisk undersökning inom kardiologi och kan bidra till att ställa diagnoser, planera behandlingar och övervaka effekterna av olika terapeutiska åtgärder.

Hjärtvolymen är ett mått på hur mycket blod som hjärtat kan pumpa per slag. Den totala hjärtvolymen delas in i två olika volymer: slagvolym och minutvolym.

Slagvolymen (SV) definieras som den mängd blod som pumpas ut från vänster ventrikel varje gång det contracterar, alltså varje hjärtslag. Den normala slagvolymen för en vuxen person ligger mellan 70 och 120 milliliter (ml).

Minutvolymen (MV) är summan av alla slagvolymer under ett minut, och beräknas genom att multiplicera slagvolymen med hjärtfrekvensen. En normal minutvolym ligger mellan 4,2 och 8,4 liter per minut.

Det är viktigt att ha en tillräckligt stor hjärtvolym för att möjliggöra en god genomblödning av kroppen, särskilt under fysisk aktivitet. Vid sjukdom eller skada kan hjärtvolymen minska, vilket kan leda till symtom som andfåddhet, trötthet och i värsta fall hjärtsvikt.

'Lungvener' (latin: Pulmonary veins) är de blodkärl som transporterar oxygenerat blod från lungorna till vänster hjärtkammare. Det oxygenerade blodet har absorberats från alveolerna i lungorna via respirationen, och kommer nu att pumpas ut till kroppens vävnader via aortan för att försörja dem med syre. Lungvenerna är en del av de stora venerna (latin: Venae cavae) i kroppen.

'Hjärtmuskelsammandragning' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kontrahering eller sammandragningen av hjärtmusklaturen, vilket leder till pumpning av blod genom kroppen. Detta är en nödvändig process för att hålla levande och understödja alla andra organ i kroppen med syre och näringsämnen.

Under en normalt hjärtmuskelsammandragning kommer den övre delen av hjärtat, atrierna, att kontrahera först, pushar blod in i de nedre kamrarna, ventriklarna. Sedan kommer ventriklarna att kontrahera och pressa ut blodet genom stora kroppspulsådern, aortan, och lungpulsådrorna, pulmonalartärerna.

Ett antal olika medicinska tillstånd kan påverka hjärtmuskelsammandragningarna, inklusive hjärtsjukdomar, elektrolytbrist, droger och toxiner. Dessa tillstånd kan orsaka abnorma hjärtmuskelsammandragningar, såsom arytmier eller för tidiga eller för sent kommande kontraheringar, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärt failure, stroke eller död.

Medicinskt sett definieras en "sjukdom orsakad av läkares åtgärder" (engelska: iatrogenic disease) som en negativ konsekvens eller komplikation till en medicinsk behandling, diagnos- eller preventionsförfarande. Det kan handla om biverkningar till läkemedel, skador orsakade under operationer, infektioner som insjuknanden fått under vårdtillfälle eller felaktig diagnostisering och behandling.

Det är viktigt att notera att inte alla negativa utfall av medicinska åtgärder räknas som iatrogena sjukdomar, eftersom det kan finnas andra orsaker till dessa utfall. För att klassificera en sjukdom som iatrogen måste det finnas ett tydligt samband mellan läkares ingripande och den skadan eller sjukdomen som uppstått.

Spontan remission definieras inom medicinen som en situation där en sjukdom av naturliga eller okända skäl avtar eller försvinner utan någon specifik behandling. Detta fenomen är relativt sällsynt och kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om. I vissa fall kan patientens eget immunsystem ha haft en roll i att bekämpa sjukdomen, medan andra gånger kan orsaken vara okänd. Det är viktigt att notera att spontan remission inte är samma sak som en fullständig läkning, eftersom det finns risk för att sjukdomen kan återkomma i framtiden.

'Sinus aortae' er en del av hjertet og er definert som en muskelpose i venstre kammer (ventrikel) av hjertet. Den er lokisert mellom aortaens rot og den muskulære delen av aortaklappen. 'Sinus aortae' inneholder noen av de conducting slemhinnene som hjelper til å koordinere hjertets slag. Den er også en plassering for elektrisk aktivitet og kan være involvert i bestemte typer av hjerterhythmestørrelser, som f.eks. forkortede QT-intervaller.

Hjärtauskultation är en medicinsk undersökningsmetod där läkare eller annan vårdpersonal lyssnar på hjärtats ljud med hjälp av ett stetoskop. Metoden används för att upptäcka ovanliga eller abnorma hjärtljud som kan vara tecken på olika hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

Under en hjärtauskultation placeras stetoskopet vanligen på olika ställen på den undersöktes bröstkorg, beroende på vad som ska lyssnas efter. Exempelvis kan stetoskopet placeras längst ned till vänster på bröstkorgen för att lyssna på det tidiga hjärtats slag (apsidljudet), eller högre upp och lite till vänster för att lyssna på det senare hjärtats slag (basal ljudet).

Genom att analysera olika aspekter av hjärtljudet, såsom dess intensitet, tonhöjd, timing, och karaktär, kan vårdpersonal dra slutsatser om den undersöktes hjärtats hälsotillstånd. Vissa abnormiteter i hjärtljudet kan indikera problem som hjärtsvikt, hjärtmuskelsjukdom, hjärtfel eller andra sjukdomar som påverkar hjärtat.

"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

En medicinsk definition av 'legeringar' är vanligen en kombination av två eller fler metalliska element, där den ena komponenten är ett huvudsakligt strukturellt material och den andra (eller andra) komponent(erna) är tillagda för att förbättra egenskaper som hårdhet, slidstyrka, korrosionsbeständighet eller biokompatibilitet.

Exempel på metalllegeringar som används inom medicinen innefattar:

1. Titanlegeringar: Används ofta inom ortopedisk kirurgi och tandvård på grund av deras höga styrka, låga densitet, goda korrosionsbeständighet och utmärkta biokompatibilitet.

2. Stållegeringar: Används ofta inom kirurgiska instrument och implantat på grund av deras höga hårdhet, slidstyrka och goda slidresistens.

3. Kobberlegeringar: Använts historiskt som antibakteriella ytor på handtag till dörrknappar, räcke och andra ofta hanterade ytor inom sjukvården.

4. Gullegeringar (till exempel guld-platinalegeringar): Används ofta inom tandvård på grund av deras höga korrosionsbeständighet, goda formbarhet och acceptabel biokompatibilitet.

5. Ferrolegeringar (till exempel järn-manganlegeringar): Används inom magnetoterapi för behandling av smärta och inflammation.

Fyrdimensionell ekokardiografi, även känd som 3D-ekokardiografi, är en ultraljudsundersökning av hjärtat. Den använder sig av särskilda sensorer och datorsystem för att skapa en detaljerad, rymddimensionell bild av hjärtats strukturer och funktioner i realtid.

Den fyrdimensionella ekokardiografin ger kardiologer och andra vårdpersonal insyn i komplexa hjärtsjukdomar, såsom strukturella hjärtfel, hjärtklaffssjukdomar och hjärtmuskelsjukdomar. Den kan användas under diagnostiska, terapeutiska och follow-up-sammanhang för att hjälpa läkare att planera och utvärdera behandlingar, inklusive operationer och kateterbaserade ingrepp.

Fördelarna med den fyrdimensionella ekokardiografin jämfört med traditionell tvådimensionell ekokardiografi innefattar en förbättrad visuell förståelse av de komplexa rymdbilderna hos hjärtat, mer exakt mätning av strukturer och funktioner samt möjligheten att utföra mer detaljerade preoperativa planeringar.

I medicinen kan ett framfall definieras som ett plötsligt och ofta oväntat händelse eller tillstånd där en persons funktioner, såsom rörelse, tal eller sinnesförnimmelser, påverkas negativt. Det kan bero på en rad olika orsaker, som stroke, epilepsi, skada eller en underliggande medicinsk ailment. I vissa fall kan ett framfall vara livshotande och kräva akut vård.

'Medfödda missbildningar' (congenital anomalies/birth defects) är en medicinsk term som refererar till strukturella eller funktionella avvikelser som förekommer vid eller strax efter fostrets bildande. Dessa avvikelser kan vara relaterade till kromosomala abnormaliteter, genetiska faktorer, miljöfaktorer under graviditeten eller en kombination av dessa. De kan påverka alla delar av kroppen och variera från milda till allvarliga, ibland med livslånga konsekvenser. Exempel på medfödda missbildningar inkluderar hjärtfel, neuralrörsdefekter, njurfel och navelsträngbråck.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Heterotaxy Syndrome är ett sällsynt medfött tillstånd där de inre organen i kroppen, särskilt hjärtat och lungorna, inte är placerade på rätt plats. Ordet "heterotaxi" kommer från grekiskan och betyder "oordnad placering".

I allmänhet har barn med Heterotaxy Syndrome också andra strukturella hjärtfelet, såsom transposition av de stora artärerna, endocardial cushion defekter, ventrikulära septala defekter eller annat. Andra organ som kan vara drabbade inkluderar levern, mjälten och tarmarna.

Det finns två typer av Heterotaxy Syndrome: den ena kallas "situs inversus" där alla organ är spegelvänt placerade jämfört med normalt, men de är symmetriskt placerade. Den andra typen kallas "situs ambiguus" där inga organ har en normal eller spegelvänt placering och det kan variera från fall till fall hur de är placerade.

Heterotaxy Syndrome kan leda till allvarliga hälsoeffekter, beroende på vilka organ som är drabbade och hur allvarligt de är drabbade. Behandlingen kan innebära operationer för att korrigera strukturella hjärtfelet eller andra problem med de drabbade organen. Prognosen varierar också beroende på vilka komplikationer som uppstår och hur allvarliga de är.

Aortaklaffprolaps, även kallat aortainsufficiens, är en medicinsk term som beschriver när det stora hjärtklaffen, aortaklaffen, inte sluter korrekt. Detta orsakas vanligtvis av en naturlig åldersrelaterad nedbrytning eller försvagning av klaffens struktur, men kan också bero på andra faktorer som högt blodtryck, födelsedefekter och infektioner.

När aortaklaffen inte sluter korrekt, kan blod flöda baklänges in i hjärtats kammare under varje slag, vilket kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod runt kroppen. Detta kan orsaka symtom som andfåddhet, trötthet, yrsel och i värsta fall hjärtsvikt eller hjärtstopp. Behandlingen för aortaklaffprolaps kan innebära livstids mediciner, operationer eller kirurgiska ingrepp som ersätter klaffen med en konstgjord klaff eller en klaff från en människa eller djur.

Hjärtbristning efter akut myokardinfarkt (AMI) definieras som ett kliniskt tillstånd där hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov, vilket orsakar hypoperfusion och organskada. Detta kan inträffa akut under eller omedelbart efter en AMI på grund av ett plötsligt och allvarligt skadat område i hjärtmuskulaturen som förhindrar att hjärtat pumpar tillräckligt med blod. Hjärtbristning kan också utvecklas sekundärt till komplikationer efter en AMI, såsom ventrikulära arytmier, ruptur av papillarmuskler eller mitralisklaff, eller pericardit. Symptomen på hjärtbristning innefattar andnöd, ökad puls, minskad urinproduktion, förvirring och yrsel, vilket kan leda till medvetslöshet om det inte behandlas omedelbart. Behandlingen av hjärtbristning efter AMI innefattar livsuppehållande åtgärder, medicinsk behandling för att stödja hjärtat och kroppens organ, samt eventuellt kirurgiskt ingrepp.

Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.

En hjärtklaffprotes är ett medico-tekniskt enhet som används för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Hjärtklaffarna reglerar flödet av blod mellan olika kammare i hjärtat och mellan hjärtat och kroppens blodkärl. En hjärtklaffprotes kan vara nödvändig när en naturlig klaff är för trång, skadad eller inte kan stängas tillräckligt väl, vilket kan leda till hjärtfel och andra komplikationer.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffprotes: mekaniska proteser och biologiska proteser. Mekaniska proteser är ofta långvarigare men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att minska risken för blodproppar. Biologiska proteser, som tillverkas av djur- eller mänskliga vävnader, är mindre tåliga än mekaniska proteser men kan inte behöva antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesoperationer utförs vanligen under allmänt anestesi och kan kräva hjärt-lungmaskin för att stödja hjärtat under operationen. Efter operationen behöver patienten ofta stanna på intensivvården för observation och rehabilitering.

Jag antar att du frågar efter den medicinska definitionen av "11q-deletionssyndromet", även känt som Jacobsen syndrom eller 11q terminal deletion syndrome. Det är en sällsynt genetisk avvikelse orsakad av en delning (deletering) av den långa armen (q-armen) på kromosom 11.

Den medicinska definitionen kan variera, men en typisk beskrivning ser ut ungefär såhär:

11q-deletionssyndromet är ett genetiskt tillstånd som orsakas av en delning (deletering) av den långa armen (q-armen) på kromosom 11, vanligtvis i den terminala regionen (11q24-qter). Tillståndet är varierande och kan innebära olika symtom beroende på storleken och positionen av deleteringen. De vanligaste symptomen inkluderar utvecklingsstörning, ansiktsdeformationer, hjärtfel, tillväxthämning, problem med blodets koaguleringsförmåga och neurologiska symtom som exempelvis epilepsi. Andra möjliga symtom kan inkludera njursvikt, ögonproblem och lägre än genomsnittlig muskeltonus. Syndromet är ofta associerat med en viss typ av ansiktsdeformation som kallas "påfallande ansikte". Prognosen varierar beroende på allvarligheten av deleteringen och förekomsten av komplikationer.

Mitralklaffinsufficiens (MI) är en hjärtsjukdom där mitralklaffen, som sitter mellan två av hjärtats kammare (vänster förmak och vänster kammar), inte stänger tätt under slaget. Detta gör att blod flödar tillbaka in i vänstra förmak istället för att pumpas fram till kroppen, vilket kan leda till ökad tryck i lungorna och symtom som andnöd, trötthet och benödem. MI kan vara lindrig eller allvarlig och behandlingen beror på sjukdomens svårighetsgrad.

Hjärtfunktionstester är en samlande benämning på olika diagnostiska tester som används för att utvärdera hur väl ett hjärta fungerar. Det finns flera olika typer av hjärtfunktionstester, men några vanliga exempel är:

1. Elektrokardiogram (ECG): En non-invasiv test som mäter elektrisk aktivitet i hjärtat. Den kan användas för att upptäcka hjärtklappning, hjärtsjukdomar och andra hjärtfel.

2. Echokardiogram (ekokardiografi): En ultraljudsundersökning av hjärtat som ger en realtidsbild av hjärtats rörelser och strukturer. Den kan användas för att upptäcka skador på hjärtmuskulaturen, felaktiga hjärtklaffar och andra strukturella problem.

3. Belastningstest: En tester som mäter hjärtats funktion under fysisk aktivitet, vanligtvis på en stationär cykel eller löpband. Den kan användas för att upptäcka ischemiska hjärtsjukdomar och andra problem med hjärtfunktionen under belastning.

4. Scintigrafi: En typ av medicinsk bildbehandling som använder små mängder radioaktiva ämnen för att producera detaljerade bilder av hjärtat. Den kan användas för att upptäcka ischemiska hjärtsjukdomar, skador på hjärtmuskulaturen och andra problem med hjärtfunktionen.

5. Magnetkameraundersökning (MRI): En typ av bildbehandling som använder starka magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av hjärtat. Den kan användas för att upptäcka strukturella problem, skador på hjärtmuskulaturen och andra problem med hjärtfunktionen.

"Genomförbarhetsstudier", eller "feasibility studies", är en typ av klinisk forskning som utförs för att undersöka hur en kommande större studie kan planeras, koordineras och genomföras på ett effektivt sätt. Dessa studier har ofta som syfte att testa olika aspekter av en framtida klinisk prövning, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen, datahanteringen och -analysen, samt deltagarnas tålamod och acceptans för studiens design och genomförande.

Genomförbarhetsstudier är vanligtvis mindre i skala än en fullskalig klinisk prövning och inkluderar ofta ett begränsat antal deltagare. Dessa studier kan hjälpa forskarna att identifiera och lösa eventuella problem eller utmaningar som kan uppstå under en kommande större studie, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och framgångsrik genomförande av den slutliga kliniska prövningen.

"Främmandekroppsförflyttningar" är ett medicinskt begrepp som refererar till när främmande partiklar, såsom föroreningar eller gasbubblor, färdas in i blodomloppet och kan blockera eller skada mindre blodkärl. Detta kan leda till en mängd olika symptom beroende på var partikeln slutar fastna, men några exempel kan vara andningssvårigheter, yrsel, huvudvärk eller neurologiska symtom om det är i hjärnan.

Orsakerna till främmandekroppsförflyttningar kan variera, men de kan inträffa vid vissa medicinska procedurer som kateterisering eller angiografi, där kontrastmedel injiceras in i kärlen. Ibland kan också gasbubblor bildas under operationer och färdas in i blodomloppet. Andra möjliga orsaker kan vara industriella exponeringar eller olyckor som resulterar i att främmande partiklar kommer in i kroppen.

Behandlingen av främmandekroppsförflyttningar beror på var partikeln fastnat och hur allvarligt symptomen är. I vissa fall kan observation och tillsyn vara tillräcklig, medan andra fall kan kräva mer aggressiv behandling som mediciner eller operationer för att avlägsna partikeln.

'Kirurgisk utrustning' refererar till de instrument och verktyg som används under kirurgiska ingrepp och procedurer. Denna utrustning kan vara handhållen, som skalpeller, saxar, pincettar och tryckluftsdrivna, som borrmaskiner, lasersystem och sondesystem. Kirurgisk utrustning kan även innefatta specialdesignade bords, stolen och lampor för att skapa ett städat, väl-uplyst arbetssammanhang under operationer. Syftet med kirurgisk utrustning är att underlätta precisionen och säkerheten under kirurgiska ingrepp, samt att förbättra resultatet för patienten.

'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.

Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:

* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).

Hjärtmuskelceller, också kända som kardiomyozyter, är speciella muskelceller som utgör den majoriteten av vävnaden i hjärtats muskulära väggar. Dessa celler är ansvariga för kontraheringarna (muskelförmågan att korta sig) som driver hjärtpumpningen och cirkulationen av blod i kroppen.

Hjärtmuskelceller har två typer:

1. Trabekulära muskelceller: Dessa celler utgör den inre muskulära väggen av hjärtkammaren och hjärtats två underkamrar (ventriklar). De arbetar tillsammans för att koordinera kontraheringarna och pumpa blodet ut från hjärtat.

2. Papillära muskelceller: Dessa celler finns i de små muskulära fingerliknande projektionerna (papillarmuskler) som sticker upp in i hjärtkammaren och hjärtats två underkamrar. De hjälper till att kontrollera rörelserna av hjärtkläppen och förhindra att de viklar tillbaka under kontraheringarna.

Hjärtmuskelceller har också en speciell elektrisk aktionspotential som gör det möjligt för dem att koordinera sin kontrahering på ett sätt som ger upphov till hjärtats regelbundna slag. Denna elektriska aktivitet styrs av jonkanaler i cellmembranet och är mycket viktig för hjärtats normala funktion.

Den inre hinna i hjärtat kallas endokard. Det är ett tunnt lager av celler som tapetserar insidan av hjärtkammare och hjärtklaffar. Endokardet producerar också en del av de strukturer som hjärtkvalfarna (hjärtklaffarna) består av, så kallade heart valve leaflets. Ibland kan endokardit (infektion i endokardet) uppstå, vilket kan leda till allvarliga komplikationer om det inte behandlas akut.

En hjärtinfarkt, även känd som myokardieffekt eller akut koronart syndrom (ACS), är ett medicinskt tillstånd som inträffar när blodflödet till en del av hjärtmuskulaturen (myokardiet) avbryts ornormalt. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i ett eller flera av de koronara artärerna som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Obstruktionen kan bero på en blodpropp (trombos) eller en kollapsad plack (aterom).

När blodflödet till hjärtmuskulaturen avbryts, får cellerna i det drabbade området inte tillräckligt med syre och näringsämnen för att fungera korrekt. Detta kan leda till celldöd (nekros) i hjärtmuskulaturen, vilket kan orsaka permanenta skador på hjärtat och öka risken för allvarliga komplikationer, inklusive hjärtarytmier, hjärtsvikt och dödsfall.

Symptomen på en hjärtinfarkt kan variera, men de vanligaste symptomen är smärta eller obehag i bröstet, som kan stråla ut till armarna, axlarna, ryggen, magen eller halsen. Andra symtom kan inkludera andnöd, yrsel, svimning, svettningar, illamående och kräkningar. I vissa fall kan en person inte uppleva några symptom alls, vilket kallas tyst hjärtinfarkt.

Behandlingen för en hjärtinfarkt inkluderar akut medicinsk behandling som kan omfatta trombolytika (att lösa upp blodproppen), blodflödessänkande läkemedel, smärtlindring och syreterapi. Långsiktig behandling kan inkludera livstilsförändringar som rökstopp, hälsosam kost, fysisk aktivitet och medicinsk behandling för att reducera risken för ytterligare hjärtsjukdom.

'Ventrikulärt utflödeshinder' (i engelska ofta refererat till som 'ventricular outflow obstruction') är ett medicinskt begrepp som avser en förträngning eller hinder i det ventrikulära utflödet, vilket är den del av hjärtat där blodet pumpas ut från de kraftiga muskelförbeningscellerna (ventrikel) till stora kroppspulsådern (aortan) respektive lungpulsådern (pulmonalartären).

Det kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom hjärtklaffmissbildningar, kärlförkalkning eller tumörer i hjärtat. Symptomen på ventrikulärt utflödeshinder kan innefatta trötthet, andnöd, bröstsmärta och synkop (medvetslöshet). Behandlingen beror på underliggande orsaken till hindret men kan omfatta mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp.

Minimalinvasiva kirurgiska tekniker är metoder för att utföra kirurgiska ingrepp genom mycket små snitt eller inkapslingar, istället för de traditionella öppna kirurgiska procedurerna med stora snitt. Dessa tekniker innebär ofta användning av specialdesignade instrument, kamera och belysning som introduceras genom små inkapslingar i kroppen. Exempel på minimalinvasiva kirurgiska tekniker är laparoskopi, thorakoskopi och artroskopi.

Laparoskopi används vanligen för bukhålsoperationer, där en liten kamera och instrument introduceras genom små snitt i magen. Thorakoskopi är en teknik som används för att operera på lungor och mediastinum genom små inkapslingar mellan revbenen. Artroskopi är en minimalinvasiv metod för att undersöka och behandla leder, där en liten kamera och instrument introduceras genom ett mycket litet snitt i ledhinnan.

Minimalinvasiva kirurgiska tekniker kan minska smärtan, blodförlusten, nedrekomplikationerna, skarvaffekterna och rehabiliteringstiden efter operationen jämfört med traditionell öppen kirurgi.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

Kingella är ett släkte av gramnegativa, aerotoleranta kockobaciller som beskrevs första gången 1976. Släktet består av tre arter: Kingella denitrificans, Kingella kingae och Kingella negevensis. Dessa bakterier är vanligen en del av det normala mun- och svalgfloran hos människor, men kan i sällsynta fall orsaka infektioner, framförallt hos barn under fem år och äldre vuxna med nedsatt immunförsvar. Infektionerna orsakade av Kingella-arter kan vara lokaliserade till olika vävnader i kroppen, såsom andningsvägar, hjärta, ben och led. Symptomen på en Kingella-infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men kan inkludera feber, trötthet, smärta, svullnad och rodnad i den drabbade vävnaden. Behandlingen av Kingella-infektioner består vanligen av antibiotikabehandling med penicillin eller cefalosporiner.

Hjärtkammaren är den muskulösa, underdelen av hjärtat som pumpar blodet ut från hjärtats lägre delar till lungorna. Den högra hjärtkammaren har till uppgift att pumpa deoxygenerat (syreutarmat) blod från kroppen till lungorna för att fyllas på med syre och avge koldioxid.

Höger hjärtkammarens funktion kan bedömas genom olika medicinska tester, såsom echokardiografi (ultraljud av hjärtat), magnetresonanstomografi (MRT) eller scintigrafi. Dessa tester mäter bland annat hur väl kammaren pumpar ut blodet med varje slag (ejektionsfraktion), och om det finns några strukturella skador eller avvikelser i kammarväggen eller hjärtklaffarna.

En nedsatt höger hjärtkammarens funktion kan orsaka symtom som andnöd, trötthet, ödem och cyanos (blåfärgning av läppar och hud). Det kan bero på olika sjukdomar eller skador, såsom lungrörsjukdomar, lungemboli, högt blodtryck i lungkretsloppet (pulmonell hypertension), kardiomyopati eller hjärtklaffssjukdomar.

Den vänstra hjärtkammaren (ventriculus sinister) är en muskelbihang i vänster sida av hjärtat som har till uppgift att pumpa syresatt blod ut i kroppen via aortan. Hjärtkammarfunktionen refererar till den effektiva pumpförmågan hos vänstra hjärtkammaren, det vill säga dess förmåga att fylla sig med blod och därefter kontrahera (sammandragas) för att pumla ut blodet under tryck i kroppens cirkulationssystem.

En nedsatt hjärtkammarfunktion i vänster hjärtkammare kan orsaka symptom som andfåddhet, trötthet, yrsel och benödem. Det kan vara ett tecken på olika former av hjärtsjukdomar, såsom hjärtklappning, hjärtinflammation eller hjärtvävnadsdegeneration. Diagnostiseringen av hjärtkammarfunktionen innefattar ofta användning av ultraljud (ekokardiografi), elektrokardiogram (ECG) och andra specialiserade tester för att bedöma hjärtats struktur och funktion.

Torakotomi är en kirurgisk procedur där man öppnar bröstkorgen genom att göra en incision (snitt) i den främre laterala delen av thorax (bröstkorgen). Detta görs vanligtvis för att ge bättre tillgång till de strukturer som befinner sig inne i bröstkorgen, såsom lungor, hjärta och mediastinum (det centrala området i thorax där stora blodkärl och luftstrupar passerar).

Torakotomi kan användas för en rad olika syften, inklusive:

1. Lungresektioner: Om man behöver ta bort en del eller hela en lunga på grund av sjukdom eller skada.
2. Biopsier: Om man behöver ta prover från lungor, lymfknutar eller andra strukturer inne i bröstkorgen för att ställa en diagnos.
3. Dränering: Om det behövs dränera vätska eller luft som har accumulerat inne i bröstkorgen.
4. Reparation av hjärtklaffar: I vissa fall kan torakotomi användas för att reparera skadade hjärtklaffar.
5. Tumörresektioner: Om det behövs ta bort tumörer eller cancer i bröstkorgen.

Torakotomin utförs vanligtvis under allmänt anestesi och kräver en vårdgivare med erfarenhet inom thoraxkirurgi. Efter operationen kan patienten behöva stanna på intensivvårdsavdelningen för att övervakas noga, och det kan ta tid för patienten att helt återhämta sig.

Aortaklaffinsufficiens (Aortic Valve Insufficiency) är ett tillstånd där aortaklaffen, som sitter mellan det övre kammaren (vänster ventrikel) och den stora kroppspulsådern (aortan), inte fungerar korrekt. Normalt sett sluter sig klaffen så att blodet flyttas i en riktning, från vänster ventrikel till aortan. Vid aortaklaffinsufficiens kan klaffen inte stänga tätt, vilket gör att blod flödar baklänges in i det övre kammaren när hjärtat slår. Detta kan leda till en ökad volym av blod i vänster ventrikel och därmed en ökad arbetskraft på hjärtat för att pumpa ut det extra blodet.

Aortaklaffinsufficiens kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, degenerativa förändringar i klaffen, infektioner, hjärtinfarkt eller andra sjukdomar som skadar strukturen på klaffen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta andfåddhet, trötthet, yrsel, bröstsmärta eller benödem. Behandlingen beror på svårighetsgraden av aortaklaffinsufficiens och kan innebära mediciner, operationer eller en kombination av båda.

'Slagvolym' er en begrep i medisinen som refererer til mengden blod som pumpes ut fra hjertet og gjennom kroppen per slag. Det beregnes ved å multiplisere slagfrekvensen (antall slag hjertet pumper per minut) med slagvolumet, som er volumet av blod som pumpes ut fra venstre hjertekammer per slag. Et gjennomsnittlig slagvolym for en voksen person er omkring 70 milliliter per slag. Dette kan variere alt etter individets alder, kjønn, fysisk form og helsetilstand.

Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.

Congenital Upper Extremity Deformities refer to abnormalities of the upper limbs (arms, wrists, and hands) that are present at birth. These deformities can vary greatly in severity, appearance, and impact on function. They may affect the bones, joints, muscles, tendons, nerves, or blood vessels of the upper extremity.

Congenital upper extremity deformities can be caused by genetic factors, environmental influences during pregnancy, or a combination of both. Some common types of congenital upper extremity deformities include:

1. Radial club hand: A deformity in which the radius bone in the forearm is shortened or missing, causing the hand to turn outward and the wrist to bend inward.
2. Ulnar club hand: A similar deformity that affects the ulna bone instead of the radius.
3. Radial longitudinal deficiency: A condition in which the radius bone is underdeveloped or absent, leading to a spectrum of deformities ranging from mild to severe.
4. Congenital constriction band syndrome: A condition in which bands of tissue form around the limb during development, restricting blood flow and causing deformities such as missing fingers or amputations.
5. Arthrogryposis: A condition characterized by stiff, fixed joints and weak muscles, which can affect any part of the body, including the upper extremities.
6. Duplication or fusion anomalies: Conditions in which extra digits (polydactyly) are present or two or more fingers are fused together (syndactyly).
7. Shoulder dystocia: A birth injury that can occur when the baby's shoulder becomes stuck during delivery, potentially leading to nerve damage and deformities of the upper extremity.

Treatment for congenital upper extremity deformities may include surgery, bracing, physical therapy, or a combination of these approaches. The goal of treatment is to improve function, alleviate pain, and enhance the appearance of the affected limb.

En sternotomi är ett ingrepp där man skär igenom bröstbenet (sternum) för att kunna komma åt hjärtat och de stora blodkärlen i området. Detta görs ofta under öppen hjärtkirurgi. Sternotomin är en vanlig ingreppsväg då den ger operatören god tillgång till hjärtat och de stora kärlen, men det innebär också en viss risk för komplikationer som infektioner, blödningar och skador på bröstbenet. Efter operationen behöver patienten ofta ha ett stort bandage eller en dräkt för att stabilisera bröstbenet under läkningen.

Myokardskemi (myocardial ischemia) är ett tillstånd då blodflödet och syretillförseln till hjärtmuskulaturen (myokardiet) minskar eller avbryts. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i de koronarartärer som förser hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Myokardskemi kan leda till smärta i bröstet (angina pectoris) eller allvarligare komplikationer som hjärtinfarkt om det inte behandlas akut.

'Protesborttagning' (engelska: *prosthesis removal*) är en procedure där en prostetisk enhet, som exempelvis en konstgjord led eller ett implantat i bröstet, tas bort från kroppen. Orsaken till en sådan procedure kan variera, men innefattar ofta infektioner, mekaniska problem med prostesen eller patientens önskan om att få den bort.

Läkare specialiserade på sådana ingrepp är ofta ortopediska kirurger eller plastikkirurger, beroende på vilken typ av protes som ska tas bort. Proceduren utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en öppen kirurgisk operation eller minimalinvasiv teknik, beroende på omständigheterna. Efter operationen kan patienten behöva följande behandlingar som antibiotika, smärtstillande medel eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.

Kardiomyopati er en betegnelse for sygdomme der primært påvirker hjertets muskulatur (miokard) og kan føre til forringet hjertefunktion. Det kan skyldes genetiske, infektionsrelaterede eller andre skader på hjertets muskelceller.

Der findes flere typer kardiomyopati, herunder:

1. Dilatative kardiomyopati (DCM): Her er hjertet forstørret og pumpfunktionen nedsat, så det ikke kan pumpe blod effektivt rundt i kroppen. DCM kan være genetisk betinget eller opstå sekundært til andre sygdomme eller livsstilsfaktorer.
2. Hypertrofiske kardiomyopati (HCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv forstærket, hvilket gør det sværere at fylde og pumpe blodet korrekt. HCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
3. Restriktive kardiomyopati (RCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv stivnet, hvilket gør det sværere at udvide sig og fylde sig med blod. RCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
4. Arvelige kardiomyopatier: Nogle typer kardiomyopati skyldes arvemæssigt overførte genetiske mutationer, herunder DCM, HCM og RCM. Disse former for kardiomyopati kan have forskellige mønstre af arvelighed og forekomst.
5. Infektionsrelaterede kardiomyopatier: Nogle infektioner, såsom virusinfektioner, kan føre til kardiomyopati. I disse tilfælde er hjertet direkte påvirket af infektionen og kan resultere i en midlertidig eller permanent skade på hjertets muskelvæv.

Kardiomyopatier kan have forskellige symptomer, herunder træthed, åndenød, svimmelhed, hjertebanken og vandophold. Diagnosen af kardiomyopati stilles oftest ved hjælp af en kombination af fysiske undersøgelser, blodprøver, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi og magnetisk resonans (MRI). Behandlingen af kardiomyopati kan omfatte medicinsk behandling, livsstilsændringer, operation eller transplantation.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

Hjärtförstoring, eller cardiomegali, är ett tillstånd där hjärtat har blivit utvidgat eller förstorat i storlek. Detta kan ses på röntgenbilder eller andra bildstudier som echokardiografi eller magnetresonanstomografi (MRT).

Det finns olika orsaker till hjärtförstoring, inklusive hjärtsvikt, lunginflammation, genetiska faktorer och andra sjukdomar som kan påverka hjärtats funktion. I vissa fall kan hjärtförstoring vara asymptomatisk, men i andra fall kan det orsaka symtom som andfåddhet, trötthet, yrsel eller bröstsmärta. Behandlingen av hjärtförstoring beror på underliggande orsaken och kan innebära mediciner, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgiska ingrepp.

'Stickskada' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en skada på en muskel, sen eller annan vävnad i kroppen orsakad av direkt tryck eller trubbig trauma. Det kan inträffa när en hård yta pressar mot kroppen under en längre tid eller vid en plötslig påkörning, som i en trafikolycka. Stickskador kan orsaka smärta, svullnad, blåmärken och skada vävnaden djupt inne i kroppen. I allvarliga fall kan stickskador leda till komplikationer som blodproppar eller nervskador.

En suturtekniker (også kendt som suture technician eller surgical suturing technician) er en sundhedsfaglig medarbejder, der har specialiseret sig i at udføre suturer og andre slutningsmetoder på patienter efter operationer eller andre invasive procedurer. Deres hovedopgave er at sikre at sårene bliver lukket på en sikker og æstetisk måde for at mindske risikoen for infektioner, komplikationer og at forbedre helingprocessen.

Suturteknikere arbejder ofte under overvågning af kirurger eller andre lægefaglige medarbejdere i operationssale, men de kan også arbejde i andre sundhedsfaglige områder som f.eks. notfaldrum, klinikker og sygehuse. Deres ansvarsområder kan inkludere:

* At vurdere sårenes størrelse, form, dybde og lokation for at bestemme den bedste slutningsmetode
* At foretage suturer med forskellige typer nåle og tråd alt efter patientens behov
* At fjerne suturer eller klips et vist antal dage efter operationen
* At dokumentere procedurerne korrekt i patientjournalen
* At opbevare og forberede instrumenter, nåle og tråd til brug under operationer

For at blive suturtekniker skal man normalt have en relevant sundhedsfaglig uddannelse og gennemgå en specifik on-the-job training eller et kurssystem for at lære de nødvendige færdigheder. Derudover kan det være påkrævet at have certificering fra en relevant fagorganisation for at kunne arbejde som suturtekniker i visse lande eller regioner.

Fontanoperationen är en typ av hjärtkirurgi som används för att behandla en särskild form av hjärtfel vid vilken barnet föds med endast ett fungerande hjärtkammare istället för de två normalt förekommande. Detta tillstånd kallas ofta tricuspidalatresi.

Vid en Fontanoperation skapar kirurgen en ny väg för blodet att flöda genom hjärtat och lungorna, så att syrefattigt blod kan nå lungorna utan att behöva passera den funktionslösa kammaren. Detta uppnås genom att leda blodet direkt från den övre hjärtkammaren (sväljartakten) till lungarna, istället för att låta det flöda genom den nedre hjärtkammaren och lungartären som det gör under normalt tillstånd.

Fontanoperationen utförs vanligen i två steg. Den första operationen kallas ett Glenn- eller Hemi-Fontan-tillförande och sker vanligtvis när barnet är mellan 4 och 6 månader gammalt. Under denna operation leds blodet från den övre hälften av kroppen till lungorna. Den andra operationen, den egentliga Fontanoperationen, utförs sedan några år senare, ofta när barnet är mellan 18 och 36 månader gammalt. Under denna operation leds blodet från den nedre hälften av kroppen också till lungorna, vilket skapar en cirkulation där syrefattigt blod flödar direkt till lungorna utan att behöva passera en fungerande hjärtkammare.

Fontanoperationen kan förbättra barnets livskvalitet och öka dess överlevnadschans, men det finns också risker och komplikationer som kan uppstå efter operationen, såsom ökad trötthet, samt problem med leverfunktionen och lungfunktionen.

I medicinsk kontext betyder "fosterålder" den tid som ett foster lever och växer inuti moderns livmoder, mätt i veckor eller månader. Den genomsnittliga fosteråldern är 40 veckor (ungefär 9-10 månader) från konception till förlossning. Förlossning före den 37:e veckan räknas som för tidig fosterdöd (preterm fetal dödfödd), och efter den 42:a vecka räknas som postmature fosterdöd.

Fosteråldern är en viktig faktor att ta hänsyn till när man bedömer ett fosters hälsa, utveckling och risk för komplikationer under graviditeten och vid förlossningen.

Pulmonellt inkilningstryck, också känt som pulmonal arteriellt tryck eller PAP (Pulmonary Artery Pressure), är ett mått på den kraft som behövs för att pumpa blod genom lungornas blodkärl. Det består av tre komponenter:

1. Systoliskt pulmonalt inkilningstryck (SPAP): Det högsta trycket i lungartären under hjärtats kontraktion, när blod pumpas ut från hjärtat till lungorna. Normalvärdet ligger mellan 15 och 30 mmHg.
2. Diastoliskt pulmonalt inkilningstryck (DPAP): Det lägsta trycket i lungartären under hjärtats avslappnade fas, när blod strömmar tillbaka till hjärtat. Normalvärdet ligger mellan 5 och 12 mmHg.
3. Pulmonal mittinkilningstryck (MPAP): Det genomsnittliga trycket i lungartären under en hel hjärtslagscykel. Det beräknas som (SPAP + 2 x DPAP) / 3. Normalvärdet ligger mellan 10 och 20 mmHg.

Ökat pulmonellt inkilningstryck kan vara ett tecken på olika hjärt- och lungrelaterade sjukdomar, till exempel lungsjukdomar, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), kärlinflammation eller hjärtsvikt.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Dilaterade kardiomyopatier är en typ av sjukdomar som påverkar hjärtats muskulatur och försämrar dess förmåga att pumpa blod effektivt. Ordet "dilaterande" refererar till den utvidgning (dilatation) som sker i hjärtkammarens muskelväggar, särskilt i vänster kammare och ibland även i höger kammare. Denna utvidgning leder till en försämrad kontraktion av hjärtmuskeln och därmed en minskad pumpfunktion.

Dilaterade kardiomyopatier kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska mutationer, infektionssjukdomar, autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk och andra toxiner. Ibland kan orsaken inte fastställas (idiopatisk dilaterad kardiomyopati).

Sjukdomen kan leda till komplikationer som hjärtsvikt, oregelbundna hjärtrytmor och blodproppar. Behandlingen inkluderar ofta mediciner för att förbättra hjärtfunktionen, kontrollera ödem och normalisera hjärtrytmen. I vissa fall kan en hjärttransplantation vara ett alternativ för de med allvarlig sjukdom.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

'Patent Foramen Ovale' (PFO) er en medisk betegnelse for et hjertefejl, hvor der findes en abnorm forbindelse (et 'foramen ovale') mellem de to øverste hjertekamre (venstre og højre overhjerte).

Under fostertilvæxten er der normalt en åbning (foramen ovale) mellem de to overhjerter, som tillader blodet fra moderkagen at gennemstrømme direkte til kroppen uden at skulle passere igennem lungecirkulationen. Efter fødslen bør denne åbning normalt lukkes, når trykket i de to overhjerter bliver ens. I visse tilfælde kan foramen ovale dog ikke lukke sig selv efter fødslen, hvilket resulterer i et patent foramen ovale.

PFO forekommer hos omkring 25-30% af den voksne befolkning og er oftest asymptomatisk (symptomfri). I visse tilfælde kan PFO dog være ansvarlig for symptomer som luft i blodet (luftemboli), migræne eller andre neurologiske symptomer, især hvis personen også har et højere risiko for at udvikle disse tilstande. I disse tilfælde kan lukning af PFO blive overvejet som en behandlingsmulighed.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

"Kroppspulsåder" (koronarartärer) är de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det finns två huvudsakliga koronarartärer: den vänstra och den högra. Den vänstra koronarartären delar sig vanligtvis i en framgående gren, som förser blod till framsidan av vänster ventrikel (den kraftigaste pumpande kamrarna i hjärtat), och en bakre gren, som förser blod till baksidan av både höger och vänster ventrikel. Den högra koronarartären förser blod till höger ventrikel och delar sig ofta i två grenar: en som förser hjärtspetsen (apex) och en annan som förser det bakre delen av höger atrium.

Kroppspulsåder kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros), vilket kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.

Kranskärlssjukdom (Coronary Artery Disease, CAD) är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som beror på att kärlen som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen blir stela, förtjockade eller blockerade. Detta orsakas vanligtvis av ateroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig i och på insidan av artärernas väggar. Över tiden kan detta bilda plack som kan smala ned artärerna eller lossna och leda till blodproppar (tromboser).

CAD kan vara asymptomatisk under en längre tid, men om ett eller flera av de kranskärlen blir tillräckligt stela eller blockerade kan det leda till angina pectoris (svår bröstsmärta eller tryck), hjärtinfarkt (död av en del av hjärtmuskulaturen på grund av otillräcklig syre- och näringsämnesförsörjning) eller i värsta fall dödsfall. Andra komplikationer kan vara hjärtrytmrubbningar och hjärtsvikt.

Faktorer som ökar risken för CAD innefattar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden, diabetes, övervikt, brist på fysisk aktivitet och en ohälsosam kost.

"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."

Bakteriell endokardit är en infektion som drabbar hjärtklaffarna och det inre lagret av hjärtkammaren (endokardiet). Infektionen orsakas vanligtvis av bakterier som når blodomloppet via sår eller skador på huden, slemhinnor eller från tänder och tandkött. När bakterierna passerar hjärtklaffarna kan de fastna och föröka sig på endokardiet, vilket orsakar inflammation och skada på strukturen.

Symptomen på bakteriell endokardit kan variera, men ofta inkluderar feber, trötthet, hjärtsvikt, andningssvårigheter, hosta, svullnad i benen eller fotlederna och blodproppar. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka blodprover för tecken på infektion och använda bilddiagnostik som echokardiografi för att se på hjärtklaffarna. Behandlingen består ofta av starka antibiotika som ges via intravenös injektion under en längre tidsperiod. I vissa fall kan kirurgi behövas för att ersätta eller reparera skadade hjärtklaffar.

En medicinsk catheter är en slang eller rör som används för att dränera, infundera vätskor eller katalysatorer, eller utföra andra medicinska procedurer. Catheters kan vara tillverkade av olika material, såsom silikon, latex eller polyuretan, och de kan vara sterila eller icke-sterila beroende på användningsområdet.

Det finns olika typer av catheters som används i olika delar av kroppen, till exempel:

* Urinkateter (blåsa): Används för att dränera urin från urinusblåsan. De kan vara indrörda genom urinröret (urethra) eller placeras direkt i urinusblåsan via en liten incision (suprapubisk kateterisering).
* Hjärtcatheters: Används för att diagnostisera och behandla hjärtsjukdomar. De inseras genom en blodkärl i benet eller armarna och leds till hjärtat.
* Centrala venkatheters: Används för att administrera läkemedel, närings- eller vätskelösningar direkt till stora vener i kroppen, ofta i halsen, bröstet eller låret.
* Arteriella katheters: Används för att mäta blodtryck och taga blodprover från artärer. De kan användas under operationer eller vid intensivvårdsbehandling.

Catheters bör placeras och hanteras med stor omsorg för att undvika infektioner, skador på kroppsvävnader eller andra komplikationer.

En hjärttumör är en ovanlig form av cancer som utvecklas inne i hjärtmuskulaturen eller i de strukturer som omger hjärtat. Det finns två huvudtyper av hjärttumörer: primära och sekundära.

Primära hjärttumörer är tumörer som har sitt ursprung i hjärtmuskulaturen eller i de strukturer som omger hjärtat, såsom serösa membran, klaffar eller kärl. De flesta primära hjärttumörer är godartade (benigna), men vissa kan vara elakartade (maligna) och aggressiva. De vanligaste typerna av godartade hjärttumörer inkluderar myxom, papillärfibroelastom och rhabdomyom. De vanligaste typerna av elakartade hjärttumörer inkluderar angiosarkom, rhabdomyosarkom och fibrosarkom.

Sekundära hjärttumörer är tumörer som har spridit sig (metastaserat) till hjärtat från andra delar av kroppen. De är mycket vanligare än primära hjärttumörer och kan uppstå från en mängd olika typer av cancer, såsom lungcancer, bröstcancer, levercancer och melanom.

Symptomen på hjärttumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vissa personer med små eller långsamt växande tumörer kan inte ha några symptom alls, medan andra med större eller snabbväxande tumörer kan ha symtom som andnöd, trötthet, synpunkter, yrsel, svimningar och smärtor i bröstet eller armarna. Behandlingen för hjärttumörer beror på flera faktorer, inklusive tumörtyp, storlek, plats och om patienten har några andra sjukdomar eller hälsoproblem. Behandlingsalternativen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, immunterapi och målinriktad terapi.

Tillväxthämning (growth retardation) är ett medicinskt tillstånd där barns tillväxt understiger den normativa kurvan för deras ålder och kön. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive genetiska störningar, undernäring, endokrina störningar, kronisk sjukdom eller exponering för toxiner. Tillväxthämning kan vara asymmetrisk (dvs. påverkar olika kroppsdelar oproportionellt) eller symmetrisk (dvs. påverkar alla kroppsdelar lika mycket). Diagnosen ställs vanligtvis genom att jämföra barnets tillväxtkurva med normativa kurvor och att utreda orsaken till tillväxthämningen. Behandlingen beror på den underliggande orsaken, men kan innefatta hormonbehandling, näringsstöd eller behandling av grundsjukdomen.

Vektorkardiografi (VCG) är en metod för att registrera och analysera hjärtats elektriska aktivitet. Den gör det möjligt att visualisera hur hjärtats elaktioner sprider sig i tre dimensioner, istället för de två dimensioner som standard-EKG gör.

VCG använder tre eller fler ledande kablar placerade på olika ställen på kroppen för att registrera hjärtats elektriska potentialer. Dessa data bearbetas sedan med hjälp av datorprogramvara som kan konstruera en geometrisk modell av hjärtat och visa hur elaktionen sprider sig genom det.

Denna metod ger mer detaljerad information om hjärtats elektriska aktivitet än standard-EKG, vilket kan vara användbart för att diagnostisera komplexa hjärtsjukdomar som till exempel arrhythmier och hjärtmuskelskador. VCG används också inom forskning för att studera hjärtats elektrofysiologi.

"Kärlröntgen" är en medicinsk undersökningsmetod som innebär att en patient får exponeras för en liten dos joniserande strålning, vanligtvis röntgenstrålar, med syfte att producera detaljerade bilder av ben- och käkstrukturer. Detta görs vanligen med hjälp av en apparat som kallas en "kärltub" eller "dental röntgentub", som är placerad framför patientens huvud.

Detaljerade bilder av tänderna och deras omgivande strukturer, såsom käken och tandköttet, kan tas med hjälp av denna metod. Detta kan vara användbart för att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i munhålan som annars kan vara svåra att se under en vanlig tandläkarundersökning.

Kärlröntgen är en säker och effektiv metod för att undersöka tänderna och deras omgivande strukturer, men det är viktigt att begränsa strålexponeringen till den absolut nödvändiga mängden för att undvika onödiga hälsorisker.

Atrioventrikulär (AV) block är en hjärtsjukdom där det uppstår förseningar eller fullständiga upphöranden av elektrisk ledning mellan förmak och kamrar i hjärtat. Detta leder till oregelbundna eller saktade hjärtslag, beroende på graden av AV-block.

Det finns tre grader av AV-block:

1. Första graden: Försening av AV-ledningen, men alla hjärtslag leds igenom.
2. Andra graden: Vissa hjärtslag blockeras och saknas, vilket kan vara antingen Mobitz typ I eller Mobitz typ II. Mobitz typ I visar sig som en progressiv förlängning av PR-intervallet före ett blockerat slag, medan Mobitz typ II har konstant PR-intervall innan blockeringen.
3. Tredje graden (komplett AV-block): Ingen elektrisk ledning sker mellan förmak och kamrar, vilket leder till att förmaken pulserar oberoende av kamrarna. Kamrarnas slag regleras istället av en särskild mekanism i hjärtat som kallas för den intrinseka pacemakern (sinusknutan).

Atrioventrikulär block kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, hjärtsjukdomar, elektrolytbrist och vissa läkemedel. I allvarliga fall kan det behöva behandlas med en pacemaker.

'Vänsterkammardysfunktion' (LVDF) är ett samlingsbegrepp för olika former av strukturella eller funktionella rubbningar i vänster kammare av hjärtat. Det kan orsakas av olika patologiska tillstånd, såsom kardiomyopati, ischemisk hjärtsjukdom, vaskulär skleros, kärlinflammation eller andra sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen och/eller hjärtkärlen.

LVDF kan innebära en minskad pumpförmåga (systolisk dysfunktion) eller en försämrad förmåga att fyllas upp (diastolisk dysfunktion). I vissa fall kan båda aspekterna vara påverkade. Systolisk dysfunktion visar sig ofta i form av en minskad utéjektionsfraktion (EF), som är ett mått på hur stor del av blodvolymen som pumpas ut under varje hjärtslag. En EF under 50% anses generellt vara tecken på systolisk dysfunktion.

Diastolisk dysfunktion innebär att vänster kammare har försvårat tillflöde av blod under diastolen, vilket kan leda till en ökad ventrikulär preload och höjd intrakardial tryck. Detta kan vara orsaken till symtom som dyspni (andnöd), ben edem (vätskeansamling i benen) och trötthet.

I allmänhet används echokardiografi, kärlmagnetresonanstomografi (CMR) eller andra bilddiagnostiska metoder för att ställa diagnosen LVDF och bedöma dess svårighetsgrad. Behandlingen av LVDF beror på underliggande orsak och kan innefatta medicinsk behandling, livsstilsförändringar eller till och med kirurgiska ingrepp i vissa fall.

Muskel- och skelettmissbildningar är en övergripande benämning på en grupp med medfödda eller acquireda sjukdomar och tillstånd som berör muskler, senor och skelett. Dessa missbildningar kan vara milda och orsaka endast smärta eller funktionsnedsättning, men de kan också vara allvarliga och livshotande.

Muskel- och skelettmissbildningar kan delas in i två kategorier: medfödda och acquireda. Medfödda muskel- och skelettmissbildningar uppstår under fostertiden, medan acquireda muskel- och skelettmissbildningar utvecklas efter födseln till följd av skada, infektion eller sjukdom.

Exempel på medfödda muskel- och skelettmissbildningar inkluderar:

* Spina bifida: En missbildning av ryggraden där ryggkotorna inte stängs sig fullständigt under fostertiden, vilket kan leda till neurologiska skador.
* Osteogenesis imperfecta: En grupp av sjukdomar som orsakas av defekter i kollagenerna och som resulterar i benbrott, lätta blåmärken och nedsatt muskelstyrka.
* Dysplasi: Abnorma formation eller utveckling av en struktur, till exempel leddysplasi (abnormal utveckling av leden) eller kraniofacial dysplasi (abnormal utveckling av ansiktsskelettet).

Exempel på acquireda muskel- och skelettmissbildningar inkluderar:

* Muskeldystrofi: En grupp av sjukdomar som orsakas av defekter i proteiner som nödvändiga för muskelns funktion, vilket leder till progressiv svaghet och atrofi.
* Artrit: En inflammatorisk sjukdom som drabbar lederna och som kan orsaka smärta, stelhet och skada i leden.
* Osteoporos: En sjukdom där benmassan minskar och benen blir svagare och mer benbrottbenägna.

Det är viktigt att notera att det finns en stor variation i orsaker, symtom och behandlingar för muskel- och skelettsjukdomar, så det rekommenderas att söka medicinsk expertis om man misstänker att man har någon av dessa sjukdomar.

'Ultraljudsundersökning, interventionell' refererar till användandet av ultraljud (ekodoppler) som en guide för att genomföra en medicinsk procedure eller behandling. Ultraljuden ger realtidsbilder av olika vävnader och organ i kroppen, vilket gör det möjligt för läkaren att se precisely var den interventionella behandlingen ska utföras.

Detta kan exempelvis innebära att en radiolog eller kirurg använder ultraljuden som en guide när de placerar nålar, katetrar eller andra instrument in i kroppen för att behandla sjukdomar eller skada. Interventionell ultraljudsundersökning kan användas för en rad olika procedurer, till exempel dränering av abscesser eller cystor, injicering av lokalanestetika eller läkemedel, biopsier och minimalt invasiva kirurgiska ingrepp.

Fördelarna med interventionell ultraljudsundersökning inkluderar att den är icke-invasiv, säker, smärtfritt och ofta kan utföras på en ambulant basis. Den ger också direkt feedback till läkaren under proceduren, vilket kan hjälpa till att minska komplikationer och förbättra resultaten av behandlingen.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

"Högerkammardysfunktion" (RVD, Right Ventricular Dysfunction) är ett medicinskt tillstånd där höger kammare i hjärtat inte pumpar blod effektivt. Detta kan leda till att blodet backuppas i lungorna och kan orsaka andningssvårigheter, ödem och andra komplikationer. RVD kan vara orsakad av olika sjukdomar eller skador på hjärtat, såsom lungemboli, högt blodtryck i lungornas artärer (pulmonell hypertension), kardiomyopati och ischemisk hjärtsjukdom. Symptomen på RVD kan variera från milda till allvarliga beroende på graden av dysfunktion. Behandlingen beror på orsaken till RVD, men kan innefatta mediciner för att öka pumpförmågan hos hjärtat och reducera belastningen på det, samt livsstilsförändringar som exempelvis att sluta röka. I vissa fall kan operation eller andra invasiva behandlingsmetoder vara aktuella.

'Medfödda missbildningar av nedre extremiteterna' är en övergripande term för strukturella avvikelser eller anomalier i benen som förekommer vid födseln. Dessa avvikelser kan variera från milda till allvarliga, och kan påverka benens längd, form, position, funktion och rörelseomfång. Exempel på medfödda missbildningar av nedre extremiteterna inkluderar:

1. Tibiala hemimelia: Det saknas en del av skinnet, muskler, senor och/eller benmärg i lårbenet eller underbenet.
2. Fibulahemimelia: Det saknas en del av skinnet, muskler, senor och/eller benmärg i vadenområdet eller underbenet.
3. Femurfracturer: En fraktur av lårbenet som kan vara associerad med andra missbildningar av nedre extremiteten.
4. Knäledsdislokationer: En avvikelse i knäledens position eller placering.
5. Kontrakturer: En förkortning eller förtjockning av musklerna eller senorna som kan leda till en förvrängd form eller funktion hos benen.
6. Skolios: En böjning eller krökning av ryggraden som kan påverka benens position och balans.
7. Klubfot: En missbildning där foten är vriden inåt eller utåt, vilket kan leda till en förvrängd form eller funktion hos foten och underbenet.

Det är värt att notera att många medfödda missbildningar av nedre extremiteterna kan behandlas med hjälp av kirurgi, proteser, ortoser eller andra terapeutiska metoder för att förbättra funktionen och livskvaliteten.

Medicinskt sett definieras läkemedelsframkallade missbildningar som abnormaliteter hos foster eller barn som orsakats av exponering för läkemedel under graviditeten. Missbildningarna kan vara strukturella, funktionella eller både och. De kan påverka alla delar av kroppen, inklusive hjärtat, lungorna, levern, njurarna, skelettet och centrala nervsystemet.

Läkemedelsframkallade missbildningar kan variera i allvarlighetsgrad från milda till livshotande. Vissa läkemedel har en högre risk än andra för att orsaka missbildningar, och det finns ofta en dos-svarsrelation, vilket betyder att högre doser av ett läkemedel kan öka risken för missbildningar.

Exponeringen för läkemedel som kan orsaka missbildningar bör undvikas under graviditeten om det är möjligt. Om en kvinna blir gravid medan hon tar ett läkemedel som kan orsaka missbildningar bör hon kontakta sin läkare omedelbart för att diskutera alternativ behandlingar.

Det är viktigt att notera att inte alla läkemedel som används under graviditeten kommer att orsaka missbildningar, och att det finns ofta risker med att avbryta en behandling under graviditeten. Läkare och patienter bör diskutera alla möjliga risker och fördelar med varje läkemedel som används under graviditeten.

I medicinsk kontext är en stamtavla (även känd som en pedigree) ett diagram eller tabell som visar släktrelationer och ärftliga sjukdomar över flera generationer inom en familj. Den används ofta i genetisk rådgivning och forskning för att spåra mönster av ärftlighet och genetiska mutationer som kan vara relaterade till specifika sjukdomar eller tillstånd.

En stamtavla innehåller vanligen information om individens familjemedlemmar, inklusive deras kön, födelse- och dödsdatum, äktenskapsrelationer och barn. Varje person representeras av en symbol (kvinnlig eller manlig) och är ansluten till sina släktingar med linjer som visar släktskapet mellan dem.

Ibland kan färger eller andra symboler användas för att indikera individers status vad gäller en specifik ärftlig sjukdom eller genetisk mutation, vilket kan hjälpa till att illustrera hur sjukdomen har överförts från generation till generation.

"Arbetsprov" er en medicinsk term som oftest brukes i forbindelse med arbeidsrelaterte skader eller sykdommer. Det refererer til en vurdering eller en rekke prøver som gjennomføres for å avklare om en person er i stand til å utføre bestemte arbeidsoppgaver etter å ha fått behandling for en skade eller sykdom.

Arbetsprovene kan involvere fysisk, psykisk og sensorisk evaluering av en persons evne til å fullføre arbeidsoppgavene i henhold til de fysiske, kognitive og psykososiale kravene til jobben. Dette kan inkludere ting som styrke, rørelseomfang, ulike bevegelsesmønstre, smerte toleranse, arbeidshastighet, koncentrasjon, minne, beslutningstagning og andre relevante ferdigheter.

Formålet med et arbetsprov er å hjelpe med å bestemme om en person er klar til å vende tilbake til arbeidet i sin gamle stilling eller om de trenger tilrettelegginger for å kunne utføre sine oppgaver på en trygg og effektiv måte. Det kan også hjelpe med å identifisere om en person trenger ytterligere behandling eller træning før de kan vende tilbake til arbeidet.

Systoliskt blåsljud (även känt som systolisk murmur) är ett hjärtst ig med ljud som kan höras när man lyssnar på hjärtat med ett stetoskop. Det uppstår när blodflödet genom hjärtklaffarna ökar under den tidiga systoliska fasen, vilket orsakar en turbulens i blodflödet som ger upphov till ljudet.

Det kan vara ett tecken på olika hjärtsjukdomar, såsom högt blodtryck, aortastenos (förträngning av aortaklaffen), mitraliskleros (förträngning av mitralisklaffen) eller hjärtfel hos barn, som till exempel ventrikulär septumdefekt (ett hål mellan kammare i vänster och höger ventrikel).

Systoliska blåsljud kan vara ett tillfälligt fenomen, men det kan också vara ett tecken på en allvarligare sjukdom. Om du upplever några symtom som oroar dig, rekommenderas du att söka vård hos din läkare för att undersöka orsaken till dina symtom och få rätt behandling.

Enligt medicinsk terminologi är "biologiskt nedbrytbara implantat" definierade som konstgjorda material eller enheter som placeras i kroppen för att utför en specifik funktion och som progressivt bryts ner och absorberas av kroppens egna biologiska processer över tiden. Dessa implantat är ofta gjorda av material som naturligt förekommer i kroppen, såsom proteinbaserade polymerer eller keramik, och kan användas till exempel för att stödja benväxt efter en fraktur eller för kontrollerad läkemedelsutskiljning.

Aortaklafförträngning, även kallat aortastenos, är ett hjärtsjukdomstillstånd där aortaklaffen – den klaff som kontrollerar blodflödet mellan kammaren och aortan i hjärtat – är förträngd. Detta orsakas vanligtvis av en förkalkning (ateroskleros) eller annan skada på klaffen, vilket gör att den har svårt att öppna sig fullt när hjärtkammaren pumpar ut blod.

Den förträngda aortaklaffen kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod genom klaffen, vilket kan orsaka högt blodtryck, trötthet, andfåddhet och i värsta fall hjärt failure. Aortaklafförträngning behandlas vanligtvis med operation eller kateterbaserad procedur för att ersätta eller reparera klaffen.

DiGeorge syndrom (DGS) är ett genetiskt tillstånd som orsakas av en deletion på korta armen av kromosom 22 (22q11.2). Detta saknade område innehåller flera gener, inklusive TBX1, som är involverad i utvecklingen av strukturer i ansiktet och halsen, samt strukturer i bröstkorgen och matstrupen under fostertiden.

DGS kännetecknas ofta av en kombination av följande symtom:

* Konotrakalanomali (abnormal utveckling av strukturen mellan struphuvudet och matstrupen), vilket kan leda till problem med svalning, tal och andning.
* Hjärtfel, vanligtvis hål i hjärtat eller andra strukturella abnormaliteter.
* Immung deficiens, vilket ökar risken för infektioner.
* Utvecklingsstörning, som kan variera från mild till allvarlig.
* Ansiktsavvikelser, såsom bred nos, smal ansiktsform, nedsatt syn och lågt sittande öron.

Det är värt att notera att symtomen på DGS kan variera mycket i allvarlighet mellan olika individer, och att det finns också andra genetiska tillstånd som kan ge liknande symtom. En professionell medicinsk bedömning är därför nödvändig för en korrekt diagnos och behandling.

Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpar ut från hjärtat under en minut. Det beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut vid varje slag).

En låg hjärtminutvolym, även känd som lägre gränsen av normalt HMV, definieras som mindre än 50 milliliter per slag. Detta kan vara ett tecken på att hjärtat inte pumpar tillräckligt mycket blod för att möta kroppens behov, vilket kan orsaka symtom som andfåddhet, trötthet och yrsel. Lågt HMV kan bero på olika sjukdomar eller skador på hjärtat, såsom hjärtsvikt, hjärtklaffssjukdomar eller hjärtskada efter ett hjärtattack.

"Cor triatriatum" är ett sällsynt medfött hjärtfel där det vänstra förmaket i hjärtat är delat i två avskilda kamrar av en membranartad struktur. Det innebär att blodflödet från lungorna till kammaren på vänster sida av hjärtat är störd, och kan leda till högt tryck i lungornas blodkärl och symtom som andnöd, trötthet och syncope (svimningar). Det finns två typer av cor triatriatum: type A och type B. Type A innebär att membranet delar det vänstra förmaket i två separata kamrar ovanför mitralisklaffsen, medan type B innebär att membranet delar det vänstra förmaket under mitralisklaffsen. Cor triatriatum kan vara associerat med andra hjärtfel, såsom septalfel och valvulära stenoser eller regurgitationer. Diagnosen ställs vanligtvis genom echokardiografi (ultraljud av hjärtat) och behandlas ofta kirurgiskt genom att membranet tas bort för att återställa normal blodflöde i hjärtat.

"Kärlmotstånd" (i engelska vanligtvis kallat "vascular resistance") är ett mått på den totala resistansen som blodkärlen ger upphov till när blod pumpas genom dem av hjärtat. Det beräknas vanligen genom att dividera det tryck som skapas över kärlen (mean arterial pressure, MAP) med flödet av blod som pumpas genom dem per tidsenhet (cardiac output, CO). Matematiskt kan det uttryckas som:

Kärlmotstånd = MAP / CO

Ett högre kärlmotstånd innebär att hjärtat behöver arbeta hårdare för att få blodet att cirkulera effektivt i kroppen, medan ett lägre kärlmotstånd betyder att hjärtat kan pumpa blodet mer effektivt. Faktorer som kan påverka kärlmotståndet inkluderar diameteren och elasticiteten hos de blodkärl som är inblandade, samt olika signalsubstanser som reglerar deras kontraktion och relaxering.

Subaortastenos är ett medicinskt tillstånd där det finns en förträngning (stenos) i den övre delen av aortan, den stora huvudartär som för börjar i hjärtat och försörjer kroppen med syresatt blod. Subaortastenos kan vara congenital, det vill säga någonting man föds med, eller aquired, det vill säga något man utvecklar under livet. Det kan orsakas av flera olika faktorer, inklusive kalkavlagringar, entäthetsdefekter och infektioner. Symptomen på subaortastenos kan variera beroende på graden av förträngningen och kan inkludera trötthet, andfåddhet, svag puls i halsen och benen, yrsel och i vissa fall även smärta i bröstet. Behandlingen kan bestå av mediciner, operationer eller kombinationen av båda beroende på allvarlighetsgraden av tillståndet.

Subakut bakteriell endocardit (SBE) är en infektion som drabbar hjärtats inre ytskikt, endokardiet, och orsakas av streptokocker eller enterokocker. Den subakuta bakteriella endocarditn är ett långvarigt tillstånd med mildare symtom jämfört med akut bakteriell endocardit. Symptomen kan vara trötthet, feber, viktminskning och hudförändringar. Sjukdomen kan påverka hjärtklaffarna och leda till allvarliga komplikationer om den inte behandlas tidigt och effektivt med antibiotika.

Trisomi är ett medicinskt tillstånd där en individ har tre exemplar av en viss kromosom istället för de vanliga två. Detta orsakas vanligtvis av ett fel vid meiosen, under vilket kromosomerna delas upp och fördelas mellan två celler. Om delningen inte sker korrekt kan tre exemplar av en viss kromosom hamna i samma cell, vilket ger upphov till en trisomi.

Det mest kända exemplet på en trisomi är Downs syndrom, som orsakas av en extra kopia av kromosom 21 (trisomi 21). Andra exempel inkluderar Edwards syndrom (trisomi 18) och Pataus syndrom (trisomi 13), även om det finns många andra sällsyntare former av trisomier också.

Trisomier kan vara fullständiga, vilket innebär att alla celler i kroppen har tre exemplar av en viss kromosom, eller delvis, vilket innebär att endast en del av cellerna har extra kopian. Fullständiga trisomier tenderar att vara mer allvarliga än delvisa, och kan leda till missbildningar, utvecklingsstörningar och andra hälsoproblem.

En medicinsk definition är "paradoxisk emboli" när ett blodpropp (embolus) som bildas i en ven (venös thrombus) orsakar en obstruktion i en artär (artär emboli) på ett sätt som inte följer den normala flödesriktningen från vener till artärer. Detta händer när det föreligger en anatomisk förbindelse mellan systemkretsloppet och lungkretsloppet, så kallad persistens av foramen ovale (PFO), vilket är en öppning mellan de två hjärtkamrarna som normalt stängs efter födelsen.

I ett fall av paradoxal emboli kan en blodpropp bildas i en extremitet eller i bukhinnan och sedan passera genom PFO till den högra hjärtkammaren, för att sedan fastna i lungartärerna eller i systemartärerna i hjärnan eller annorstädes i kroppen. Detta kan leda till allvarliga komplikationer som stroke, lungemboli eller ischemisk skada på andra organ.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

Endocardial cushions are a part of the embryonic development of the heart. They are a pair of swellings in the primitive heart tube that eventually form the atrioventricular (AV) canal and parts of the septa (walls) that divide the heart into four chambers. The right endocardial cushion forms part of the tricuspid valve, while the left endocardial cushion forms part of the mitral valve. Defects in the development of the endocardial cushions can lead to congenital heart defects such as atrioventricular septal defect (AVSD) or a primum atrial septal defect.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

I en medicinsk kontext refererar ‘systole’ till den fas i hjärtats slagcykel då kamrarna (ventriklerna) kontraherar och pumpar ut blodet från hjärtat till kroppens olika organ och vävnader. Detta sker under en tryckökning i de stora artärerna, som kallas för blodtrycksystolen. Systolen följs av diastole, då kamrarna relaxerar och fylls på med blod igen.

Trikuspidalatresi är ett hjärtsjukdomstillstånd där det blir restriktivt i den trikuspidala klaffen, vilket innebär att klaffen har förlorat sin flexibilitet och/eller rörelseförmåga, vilket leder till att det blir svårare för blodet att flöda från höger förmak till höger kammare i hjärtat. Detta kan orsaka en minskad hjärtfunktion och leda till symtom som trötthet, ödem och andnöd. Trikuspidalatresi kan vara inneboende eller utvecklas sekundärt till andra hjärtsjukdomar som exempelvis mitraliskleros, endokardit eller kongenitala hjärtfel.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Hjärtklaffprotesimplantation är en medicinsk procedur där en konstgjord hjärtklaff placeras in i hjärtat för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Detta görs vanligtvis för att behandla allvarliga hjärtsjukdomar som kan orsaka problem med hjärtfunktionen, syrgasbrist eller andra komplikationer.

Det finns två typer av konstgjorda hjärtklaffar som används i dessa procedurer: mekaniska och biologiska. Mekaniska klaffproteser är ofta långvarigare, men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att förebygga blodproppar. Biologiska klaffproteser har ofta en kortare livslängd än mekaniska klaffproteser, men de behöver inte kräva livslång antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesimplantation kan utföras som en öppen hjärtkirurgisk procedur eller med hjälp av minimalinvasiva tekniker, beroende på patientens allmänna hälsotillstånd och typen av hjärtsjukdom. Efter operationen kommer patienten att behöva vila och återhämta sig under en tid, och kan få följeslagande behandlingar som mediciner eller rehabilitering för att stödja hjärtfunktionen och förebygga komplikationer.

'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:

1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.

Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.

Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

En konstgjort hjärta är en mekanisk pump som används för att ersätta eller stödja funktionen hos ett slagfallet, skadat eller otillräckligt hjärta. Det finns olika typer av konstgjorda hjärtan, men de flesta består av en komponent som pumpar blod genom kroppen och en kontrollenhet som styr pumpens funktion. Konstgjorda hjärtan kan vara tillfälliga eller permanenta lösningar beroende på patientens behov och hälsotillstånd. De används ofta som en bro till transplantation eller som en definitiv behandling för vissa typer av hjärtsjukdomar.

"Genomspolning" (engelska: "genome sequencing") är en teknik inom genetiken som möjliggör bestämning av den exakta sekvensen av baspar i DNA:t i ett individuellt genom. Det innebär att man kan fastställa den specifika ordningen av de fyra grundläggande building blocken (nukleotiderna) – adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C) – som tillsammans utgör en persons genetiskt material. Genomspolning kan användas för att undersöka allt DNA i en cell, vilket kallas "whole genome sequencing", eller endast vissa delar av det, till exempel "exome sequencing" som begränsar analysen till de områden i genomet som kodar för proteiner. Genomspolning kan vara användbar inom forskning, medicinsk diagnostik och personlig genetisk information.

En arterio-arteriell fistel (AAF) är en abnorm connection eller kanal mellan två artärer. Den vanligaste orsaken till AAF är trauma, men det kan också orsakas av medfött tillstånd, inflammation eller som komplikation efter en operation.

AAF kan vara kongenital (medfött), spontan eller sekundär till trauma eller annan sjukdom. Den kan vara asymptomatisk eller orsaka symtom beroende på dess storlek, lokalisation och effekter på hjärt-kärlsystemet.

Symptomen på AAF kan inkludera halsvener som sticker ut (venos distention), puls i halsen, högt blodtryck, lägre puls i ena armen jämfört med den andra, hosta, andnöd, yrsel, svimning eller blåfärgad näsa eller ögon.

Diagnosen ställs vanligen genom ultraljud, CT-angiografi eller MR-angiografi. Behandlingen kan variera beroende på storleken och lokalisationen av fisteln, men innebär ofta operation eller interventionell radiologi för att stänga av den abnorma anslutningen.

Atrieflimmer, eller förmaksflimmer, är en hjärtsjukdom där den övre vänstra komoran i hjärtat, atriet, börjar flimra och kontrahera (kontrahera) oregelbundet och snabbt. Detta kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat och kan orsaka sänkt hjärtfunktion och syrgasbrist i kroppen. Atrieflimmer kan också öka risken för blodpropp (till exempel stroke) eftersom obehandlat atrieflimmer kan leda till att blod samlas och koagulerar i förmaken. Symtom på atrieflimmer kan inkludera palpitationer, andfåddhet, yrsel, svimning och bröstsmärta. Behandlingen för atrieflimmer kan omfatta mediciner, elektrisk kardioversion eller ablation.

"Sammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till inåtbuktande av magen, ofta orsakat av muskelspasmer eller kramper i magmuskulaturen. Det kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom gastrit, gastroenterit, förstoppning eller irritabelt tarm syndrom (IBS). Ibland kan även psykiska faktorer som ångest och stress spela en roll i att utlösa sammandragningar. Vid allvarliga eller kroniska symtom bör man söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.