En sengångare är en individ som utför automatiska, stereotypa rörelser med extremiteterna under sömnen, vanligtvis under lättare sömnstadier, och som inte har någon funktion eller medveten kontroll över dem.

Bältdjur (bältor; Dasypodidae) som är vanligt förekommande i varmare områden i USA. De är bepansrade med små, benartade plattor.

Xenarthra är ett taxonomiskt inråde (i allmänhet betraktat som en superordning) av däggdjur som består av två nu levande ordningar: pilgiftsgrodor (Vermilingua) och bältdjur (Cingulata). Dessa djur kännetecknas av sina unika morfologiska egenskaper, såsom deras xenartrier (extra artikulationer mellan ryggkotorna i deras ryggrad), som har gett gruppen dess namn. Pilgiftsgrodor är kända för sina långa, smala nosar och långa, rörliga tungor, medan bältdjur är kända för de pansarliknande plattorna som täcker deras kroppar. Xenarthra inkluderar också en mängd utdöda grupper av däggdjur, och denna grupp har en lång evolutionär historia som sträcker sig tillbaka till tidig krit

Teknik för synliggörande av kromosomavvikelser med hjälp av fluorescerande DNA-indikatorer (sökfragment) som hybridiseras med kromosom-DNA. Flera fluorokromer kan kopplas till sökfragmenten. Vid hybri diseringen fås en flerfärgseffekt, med en specifik färg vid varje hybridiseringsställe. Tekniken kan också användas för att identifiera homologi mellan arter genom att märkta DNA-fragment från en art hybridiseras med kromosomer från en annan.

Varmblodiga ryggradsdjur hemmahörande i klassen Mammalia, omfattande alla med hårväxt och som diar. Tre stora grupper ingår, placentadäggdjur (med moderkaka) och pungdjur, vilka föder levande avkomma, och kloakdjur, vilka är äggläggande.

Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.

Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.

"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.