Ett fettlösligt vitamin (D3), derivat av 7-dehydroxikolesterol, som bildas genom att ultraviolett strålning bryter C9-C10-bindningen. Det skiljer sig från ergokalciferol genom sin enkla bindning mellan C22 och C23 och avsaknad av en metylgrupp vid C24.

En förening med sex kol besläktad med glukos. Den förekommer naturligt i citrusfrukter och många grönsaker och är en väsentlig beståndsdel i människans föda. C-vitamin (askorbinsyra) är nödvändigt för att hålla bind- och benvävnad intakt. Dess biologiskt aktiva form verkar som reduktionsmedel och koenzym i flera metaboliska processer och anses vara en antioxidant. Syn. askorbinsyra.

Kostprodukter i kapsel-, tablett- eller flytande form som ger essentiella näringsämnen, som t ex något vitamin, mineral, protein, någon ört eller liknande näringspreparat.

Proteiner, främst i cytoplasma, som specifikt binder kalcitriol, förflyttar sig till kärnan och reglerar transkription av specifika segment av DNA med hjälp av D-receptorsamverkande proteiner (s k DRIP). Vitamin D omvandlas till kalcitriol i levern och njurarna och verkar sålunda slutligen genom dessa receptorer.

Den främsta cirkulerande metaboliten av vitamin D3, vilken produceras i levern och är den bästa indikatorn på kroppens vitamin D-förråd. Den är effektiv vid behandling av rakit och osteomalaci, hos så väl azotemiska som icke-azotemiska patienter. Kalcifediol har också mineraliserande egenskaper.

Den fysiologiskt verksamma formen av D-vitamin. Den bildas framförallt i njurarna genom enzymatisk hydroxilering av 25-hydroxikolekalciferol (Kalcifediol). Produktionen stimuleras av låga blodkalciumh alter och bisköldkörtelhormon. Kalcitriol ökar absorptionen av kalcium och fosfor i tarmen, och ökar, i samverkan med bisköldkörtelhormon, resorptionen av benmassa.

Vitamin D2-analoger eller derivat. Preparaten används huvudsakligen i vitaminpiller mot rakit (engelska sjukan).

Syntetiska eller naturliga ämnen som används som tillsatser för att förhindra eller fördröja oxidationsprocesser. Inom biokemi och medicin utgörs antioxidanter av enzym eller andra organiska ämnen, so m t ex E-vitamin eller betakaroten, som förmår motverka de skadliga effekterna av oxidation i kroppsvävnader.

Människors eller djurs normala intag av föda eller dricka. Hit hör inte kostterapi, som avser speciell kost för behandling av sjukdom.

En medlem av B-vitaminfamiljen som stimulerar blodbildningssystemet. Vitaminet finns i lever och njure, och förekommer i svampar, spenat, jäst, gröna blad och gräsarter (Poaceae). Folsyra används för att behandla och förhindra folatbrist och megaloblastisk anemi.

Brist på ett eller flera livsnödvändiga vitaminer.

En sjukdom beroende på D-vitaminbrist, i synnerhet under barndomen, som ger störningar i benbildningen. Typiska tecken är krökning och förvridning av muskelskelettbenen, rundade utväxter på ändarna och sidorna av skelettbenen, fördröjd fontanellslutning, muskelsmärtor och huvudsvettning. D-vitamin och solljus, tillsammans med tillräckligt näringsintag, har botande effekt, förutsatt att bisköldkörtelfunktionen är normal. Syn. rachitis.

En karotenoid som är en vitamin A-prekursor. Det ges för att minska ljuskänslighetsreaktioner hos patienter med erytropoetisk protoporfyri.

Ett enzym som katalyserar formeringen av 1,25-dihydroxykolekalciferol från 25-hydroxykolekalciferol. Reaktionen kräver syre, magnesium och NAD(P)H. EC 1.14.13.13.

Hydroxianaloger till vitamin D3 (kolekalciferol), inkl. bl a kalcifediol, kalcitriol och 24,25-dihydroxivitamin D3.

En tiolbärande aminosyra som bildas genom demetylering av metionin.

Mat som fått tillägg av essentiella näringsämnen i större mängd än i vanlig mat eller som normalt saknas i födan. Ett exempel är frukostflingor berikade med järn och vitaminer.

9,10-sekoergosta-5,7,10(19),22-tetraen-3,25-diol. Biologiskt aktiv vitamin D2-metabolit som har större aktivitet när det gäller att bota rakit än vad modersubstansen har. Föreningen tros binda till sa mma receptor som vitamin D2 och 25-hydroxyvitamin D3.

Ett malonsyraderivat som utgör ett livsviktigt mellansteg i omsättningen av fett och protein. Avvikelser i metylmalonsyrametabolismen leder till metylmalonaciduri. Denna ämnesomsättningssjukdom beror på att den enzymatiska omvandlingen av metylmalonyl CoA till succinyl CoA blockerats.

Enzymer som katalyserar sammanfogning av två molekyler genom bildande av en kol-kolbindning. De är karboxyleringsenzymer och utgörs för det mesta av biotinylproteiner. EC 6.4.

Kolekalciferoler som ersatts med två hydroxigrupper i någon position.

Starkt gulröda, fettlösliga färgämnen som strukturellt liknar karoten. De utgörs av alifatiska kolväten med en polyisoprenbas och förekommer i växter, djur och mikroorganismer och omfattar t ex betakaroten och de olika xantofyllerna. Av de mer än 600 kända karotenoiderna återfinns ca 10 % i växtriket.

Kalciumföreningar som används som kosttillskott. Kalcium i födan är nödvändigt för benutvecklingen under uppväxttiden och för bibehållande av skelettets egenskaper senare i livet för att förebygga ben skörhet (osteoporos).

En samling symtom som uppstår till följd av intag av överdrivet stora mängder vitamin A.

9,10-sekokolesta-5,7,10(19)-trien-3,24,25-triol. En fysiologiskt aktiv D-vitaminmetabolit. Substansen ingår i regleringen av kalciummetabolismen, alkalin fosfatasaktivitet, och förstärker kalcemieffek ten av kalcitriol.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

En näringsbrist som orsakas av underskott på folsyra i födan. Många växt- och djurvävnader innehåller folsyra; särskilt rika är bladgrönsaker, jäst, lever och svamp. Lång kokning förstör folsyran, och alkohol stör dess intermediära ämnesomsättningsstadier och absorption. Folsyrabrist kan uppstå vid långvarig antikonvulsiv behandling eller i samband med bruk av p-piller. Brist leder till anemi, makrocytisk anemi och megaloblastisk anemi. I periferblodprov eller benmärgsprov kan den inte skiljas från vitamin B12-brist, men nervskador, som ses vid B12-brist, uppträder inte.

Naturliga, oorganiska eller fossila organiska ämnen med en given kemisk sammansättning och bildade genom oorganiska reaktioner. De kan förekomma som enskilda, enhetliga kristaller eller kristallmassor, eller ingå som beståndsdel i heterogena mineral- eller bergartsbildningar.

Väsentliga näringsämnen eller organiska föreningar som behövs i endast små mängder för att normala fysiologiska processer skall äga rum.

Trötthet till följd av mental ansträngning.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

Upptag av ämnen genom tarmhinnan.

Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.

Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.

En naturlig tokoferol med lägre antioxidantverkan än alfa-tokoferol. Dess antioxiderande verkan beror på fenolvätet på 2H-1-bensopyran-6-olkärnan. Precis som beta-tokoferol har den tre metylgrupper på 6-kromanolkärnan, men på andra platser.

Peroxidas-katalyserad oxidation av lipider med väteperoxid som elektronmottagare.

Medel som hämmar benvävnadsresorption och/eller gynnar benmineralisering och benbildning. De används för läkning av frakturer och för att behandla metaboliska benvävssjukdomar.

Mineralmängden per kvadratcentimeter benyta är det mått som används i klinisk praktik. Egentligen borde densiteten anges i gram per milliliter. Oftast används absorptionsfotometri eller röntgendatorto mografi för bestämning av bentäthet.

Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.

Grundämne med kemiskt tecken P, atomnummer 15 och atomvikt 31. Fosfor är ett essentiellt grundämne i födan, en viktig beståndsdel av benvävnadens mineralfas och rikligt förekommande i alla vävnadstyper, där det ingår i någon form i nästan all ämnesomsättning.

En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.

Medfödd störning i metiononomsättningen som leder till överskott av homocystein i blodet. Den beror oftast på brist på enzymet cystationinbeta-syntas och utgör en risk för kranskärlsjukdom.

Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.

En megaloblastanemi som förekommer hos barn, men som är vanligare senare i livet, och som kännetecknas av histaminfast aklorhydri. Laboratorie- och klinisk diagnos baseras på vitamin B12-malabsorption pga av magslemhinnans förmåga att producera intrinsic factor.

Omfattningen av den biologiska effekten av den verksamma andelen av en substans, t ex läkemedel, vid avsedd plats eller i ett biologiskt medium som motsvarar det avsedda verkningsstället. Syn. biotill gänglighet.

Den reversibelt oxiderade formen av askorbinsyra. Den utgör laktonet av 2,3-diketogulonsyra och motverkar C-vitaminupptag hos människa efter oral tillförsel.

Allmän benämning för en grupp näringsbristsyndrom, orsakade av bristande förmåga till normalt näringsupptag i tarmarna.

Studier, i vilka förekomst eller frånvaro av sjukdom eller andra hälsorelaterade variabler fastställs för varje deltagare i studien eller för ett representativt urval vid en given tidpunkt, till skillnad från förhållandet vid longitudinella studier, där kontinuerliga iakttagelser görs under en längre tidsperiod.

Lägre halter av kalcium i blodet än normalt. Symtombilden innehåller hyperaktiva senreflexer, Chvosteks tecken, muskel- och bukkramper och karpopedalspasm.

Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.

Ett glykoprotein som utsöndras av magkörtlarna och som är nödvändigt för upptag av vitamin B12. Brist på denna faktor leder till perniciös anemi.

Benskörhet som beror på att mängden av benvävnad minskar. Skelettetblir poröst och bräckligt och risken för frakturer ökar. Två typer förekommer: benskörhet efter menopaus (postmenopausal osteoporos) och åldersrelaterad benskörhet.

Utsöndring av mjölk från moderns mjölkkörtlar efter en förlossning. Tillväxten av mjölkkörtelvävnad, mjölkbildning och mjölkutsöndring regleras genom samverkan mellan ett flertal hormoner, så som östradiol, progesteron, prolaktin och oxytocin.

Onormalt hög aktivitet i bisköldkörtlarna med överproduktion av bisköldkörtelhormon till följd av hyperfosfatemi i samband med njursvikt.

Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.

Onormalt höga halter av kalcium i blodet.

Ett B12-vitamin. Det har använts för behandling av vitamin B12-brist.

Den vita vätska som utsöndras av mjölkkörtlarna. Den innehåller proteiner, socker, fetter, vitaminer och mineralämnen.

Dialdehyden av malonsyra (CH2(COOH)2).

Näringsstatus hos en mor som påverkar hälsan hos foster och barn såväl som hos henne själv.

De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.

Systematiska sammanställningar av uppgifter om kost och kostvanor i en population inom ett givet geografiskt område.

Den mogna, köttiga eller torra frökapseln hos växter.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.1.

Färgning av huden.

Anemi med större erytrocyter än normalt.

Peroxider som produceras i närvaro av en fri radikal genom oxidation av omättade fettsyror i cellen med molekylärt syre. Bildandet av lipidperoxider leder till nedbrytning av det ursprungliga fettet och därmed membrandefekter. De förorsakar därför en rad toxiska effekter in vivo, och produktion av lipidperoxider räknas som en patologisk process i biologiska system.

Anemi kännetecknad av megaloblaster i benmärgen.

Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.

Republik i Sydostasien, mellan Indiska oceanen och Stilla havet, omfattande mer än 17 000 öar, varav ca 6 000 bebodda. De största öarna är Java, Sumatra, Bali, Kalimantan, Sulawesi och Irian Jaya. Territorialytan är 1 919 440 km2, och folkmängden uppgår till knappt 242 miljoner invånare (2005). Huvudstad är Jakarta.

Substanser som påträffas i många växter innehållande 4-hydroxykumarinradikalen. De interfererar med vitamin K och blodproppsbildningen, är hårt proteinbundna, hämmar mitokondrie- och mikrosomenzymer o ch används som orala antikoagulanter.

Ett enzym som katalyserar oxidationen av två mol glutation i närvaro av väteperoxid, varvid ges oxiderat glutation och vatten. EC 1.11.1.9.

Näringsbehov och -intag hos barn upp till två år gamla.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.

Det totala dygnsintaget av kalorier, genom föda eller parenteralt.

Anteckningar om födointaget under en viss tidsperiod, vanligen förda av patienten.

En ärftlig sjukdom som kännetecknas av hypofosfatemi med minskat återupptag av oorganiskt fosfor i njurkanalerna. Den åtföljs ibland av osteomalaci eller rakit, som inte svarar på den vanliga behandlingen med D-vitamin.

Samtidig graviditet och sjukdom. Sjukdomen kan föregå eller ha tillstött efter befruktningen, och den kan ha eller inte ha skadlig verkan på den gravida kvinnan eller fostret.

Påträffas i olika vävnader, särskilt i fyra blodproppsbildande proteiner inklusive protrombin, i njurprotein, i benprotein och i protein i diverse ektopiska förkalkningar.

En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.

Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.

Oorganiska salter av fosforsyra.

De ätliga delarna av något djur som används som föda, inkl. tamboskap (nötkreatur, svin och får) och fjäderfä, fisk, skaldjur och vilt.

Fastställda uppsättningar av frågor att användas för insamling av uppgifter, som t ex kliniska data, social ställning, yrkesgrupp osv. Termen används ofta om frågeformulär för massundersökning som fylls i av uppgiftslämnarna själva.

Bröstmatning av ett barn.

En stor grupp enzymer som förmedlar oxidations-reduktionsreaktioner där en atom i en syremolekyl binds till det organiska substratet. Den reducerade syreatomen binds med väte och bildar vatten. Enzymerna kallas även monooxygenaser. Dessa reaktioner fordrar två substrat som reduktanter för var och en av de båda syreatomerna. Det finns olika klasser av enzymerna beroende på vilken typ av väteavgivande kosubstrat (koenzymer) som krävs för blandfunktionsoxidationen. EC 1.4 - 1.97.

Sjukdomstillstånd till följd av födoämnes- eller ämnesomsättningsbrister. Begreppet omfattar alla sjukdomar orsakade av otillräckliga förråd i kroppen av livsviktiga näringsämnen, t ex protein (eller aminosyror), vitaminer och mineral.

En svavelhaltig, essentiell aminosyra av betydelse för många kroppsfunktioner. Den bildar tungmetallkelat.

Ett D-vitamin.

Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.

Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska genom en ihålig nål direkt in i muskelvävnaden.

Statistiska modeller, i vilka värdet av en parameter till ett givet värde för en faktor antas vara lika med a+bx, där a och b är konstanter. Modellerna förutsäger en linjär regression.

Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.

Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).

Vitamin B12-koenzymanaloger.

Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.

Bensopyraner som är mättade i positionerna 2 och 3.

Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.

Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.

En tripeptid som spelar många roller i celler. Den konjugerar med läkemedel så att dessa kan göras mer lösliga för utsöndring, verkar som koenzym, deltar i ändringar i proteindisulfidbindningar och reducerar peroxider.

Mätning av kroppens storlek, vikt mm hos människan och andra primater.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Ett flavoproteinaminoxidoreduktas som katalyserar den reversibla omvandlingen av 5-metyltetrahydrofolat till 5,10-metylentetrahydrofolat. EC 1.5.1.20.