Virginiamycin är ett antibiotiskt medel som tillhör gruppen av streptograminer. Det består av två komponenter, virginiamycin M och virginiamycin S, som tillsammans verkar bakteriedödande eller bakteriestatiska på grampositiva bakterier. Virginiamycin används främst inom veterinärmedicinen för att behandla infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar hos djur, till exempel mastitis hos kor och lunginflammation hos grisar. Det är inte vanligt förekommande inom humanmedicinen på grund av begränsad användning hos människor och möjliga biverkningar som allergiska reaktioner och störningar i leverfunktionen.

"Livsmedelstillsatser" är en samlande beteckning på alla ämnen som tillförs eller tillsätts livsmedel under tillverkningsprocessen, med syfte att förbättra produkternas kvalitet, hållbarhet, smak, utseende eller näringsinnehåll. Detta kan inkludera konserveringsmedel, sötningsmedel, färgämnen, aromatillskott och emulgeringsmedel.

Streptogramin Grupp B refers to a subclass of streptogramin antibiotics, which are composed of two components, Group B Streptogramin (GBS) and Group A Streptogramin (GAS). GBS consists of the macrolactone component, such as pristinamycin IIA, and is known to inhibit bacterial protein synthesis by binding to the peptidyl transferase center of the ribosome. These antibiotics are primarily used to treat infections caused by methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA) and vancomycin-resistant Enterococci (VRE).

I en enkel medicinsk kontext, kan 'Plectonema' definieras som en typ av DNA-struktur där dubbelsträngat DNA twisterar runt sig självt istället för att bilda en lös koil (spiral). Denna typ av struktur uppstår ofta under processen med DNA-replikering när två fortskridande replikationsbubblor möts. Plectonemiska knutar kan också förekomma i konserverade DNA-molekyler, där de kan ha en roll i stabiliseringen av strukturen. Även om begreppet 'Plectonema' primärt är ett terminologi inom molekylärbiologi och genetik, så kan det ibland också stötas på i medicinska kontexter där förståelsen av DNA-strukturen är viktig, t.ex. vid studier av genuttryck eller mutationer.

Streptograminer är en klass av antibiotika som består av två komponenter, typiskt benämnd A och B, som tillsammans har synergistisk bakteriedödande verkan mot många grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker och enterokocker. Streptograminer är reserv antibiotika reserverade för behandling av svåra infektioner orsakade av multiresistenta bakterier.

Dihydro-2(3H)-furanon. En endogen substans, framställd ur gamma-aminobutyrat och prekursor till gamma-hydroxybutyrat, som även används farmakologiskt. Den verkar uppenbarligen som modulator vid bindni ngsstället för pikrotoxin på GABA-A-receptorer och kan också ha verkan på GABA-B-receptorer. Används huvudsakligen experimentellt. Bland andra systemiska effekter orsakar den en ökning av dopamin i hj ärnan genom att hämma frisläppandet från nervändarna. Har också bruk som industrellt lösningsmedel och prekursor.

Streptomyces är ett släkte av grampositiva, strikt aeroba bakterier som tillhör ordningen Actinomycetales. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att producera en rad olika antibiotika och andra bioaktiva metaboliter, vilket gör dem viktiga inom biomedicinsk forskning. Streptomyces-arterna har en komplex livscykel som inkluderar sporbildande hyfer och vegetativa mycel. De förekommer naturligt i en rad olika miljöer, till exempel jord, vatten och på levande växter.

Tylosin är ett macrolidantibiotikum som används för behandling av bakteriella infektioner hos djur, särskilt ruminanter och små husdjur. Det verkar genom att hindra bakteriers proteinsyntes.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

Det först upptäckta DNA-bindande proteinmotivet. Helix-sväng-helixmotiven påvisades ursprungligen i bakterieproteiner, men har senare hittats i hundratals DNA-bindande proteiner hos både eukaryoter och prokaryoter. De består av två alfaspiraler som är förbundna med en kort, utskjutande kedja av aminosyror, vilken utgör svängen. De två spiralerna hålls i en fast vinkel, främst genom samverkan mellan de båda spiralerna.

En grupp antibiotika av cykliska peptider från Tracy-I-stammen av Bacillus subtilis. Den marknadsförda produkten utgörs av en blandning av minst 9 bacitraciner, av vilka bacitracin A är huvudbeståndsd elen. Den används för lokal behandling av öppna, infekterade eksem eller hudsår.

"Djurfoder" är ett samlingsbegrepp för alla typer av föda som ges till djur, inklusive både vilda och domesticerade djur. Det kan vara allt från gräs och växter som betas av boskap på betesmark, till speciellt framställda pellets eller konserverade matprodukter för sällskapsdjur. Definitionen inkluderar också levande djur som används som föda, så kallat levandefoder, som exempelvis fiskmeal och insekter.

Varbildning i levern till följd av infektion genom bakterier, protozoer eller andra medel.

Föreningar med femgrenad ring av fyra kol och en syreatom. De är aromatiska heterocykliska föreningar. Den reducerade formen är tetrahydrofuran.

En art grampositiva kulbakterier som ingår i tarmkanalens normalflora. Till skillnad från Enterococcus faecalis kan denna art framkalla en alfa-hemolytisk reaction på blodagar och saknar förmåga att utnyttja pyrodruvsyra som energikälla.

Ett medel mot protozoer som alstras av Streptomyces cinnamonensis.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Kroppens nedbrytning av föda för ämnesomsättningen.

Ett ribosom är en komplex struktur i cellen som syntetiserar proteiner genom att translatera information från RNA till aminosyror, vilket resulterar i bildandet av en peptidkedja. Ribosomen består av två subenheter, en större och en mindre, som innehåller ribosomalt RNA (rRNA) och proteiner. De två subenheterna interagerar med varandra samt med mRNA (budbärar-RNA) och tRNA (transfer-RNA), för att bygga upp en proteinmolekyl korrekt enligt genetisk information. Ribosomer finns i både cytoplasma och mitokondrier, och spelar därför en central roll i cellens proteinsyntes.

Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.

I medicinsk terminologi, refererer "rumen" til den første del af mavesækken hos visse dyr, herunder køer og andre græssende dyr. Det er en del af deres fordøjelsesmekanisme, hvor fedt og fedtopløselige vitaminer opløses og forberedes til optagelse i kroppen. Rumenet fungerer som en fermentationskammer, hvor mikroorganismer bryder ned cellulosen fra græs og andre plantefødevarer, hvilket gør næringstofferne lettere tilgængelige for dyret.

Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.

Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).

Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

En enzymutlöst kemisk förändring i organiska föreningar som sker utan tillgång till syre. Vid processen bildas etanol eller mjölksyra och frigörs energi.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Ett antibiotiskt ämne besläktat med tetracyklin som produceras av Streptomyces aureofaciens. Eftersom det utsöndras långsammare än tetracyklin upprätthålls effektiva blodnivåer under en längre tidsperiod.

Polypharmacology kan definieras som användandet eller påverkan av en enda substans, vanligtvis ett läkemedel, som binder och modulerar verkan på två eller flera målmolekyler i kroppen. Detta står i kontrast till den traditionella monoterapi-approachen, där varje sjukdom behandlas med en specifik läkemedelsbehandling riktad mot ett enda molekylärt mål. Polypharmacologi kan antingen vara avsiktlig, genom design av multifunktionella läkemedel som binder till och modulerar flera mål för att optimera effektivitet och/eller minska biverkningar, eller oavsiktlig, där en läkemedelsbehandling har oväntade effekter på andra än det ursprungliga målet.

Tyrothricin är ett naturligt förekommande peptidantibiotikum som utvinns från bakterien Bacillus brevis. Det består av två huvudsakliga komponenter, gramicidin och tyrocidin, som tillsammans har bredspektrum antibiotisk verksamhet mot grampositiva och vissa gramnegativa bakterier samt vissa svampar. Tyrothricin används huvudsakligen topisk till behandling av infektioner i hud, slemhinnor och sår.

Silver sulfadiazine är ett topisk antibiotiskt preparat som används för att behandla brännskador och andra sår som är susceptibla för infektioner. Den verkar genom att inhibera bakteriel tillväxt i sårområdet, vilket hjälper till att förebygga eller behandla infektioner. Preparatet består av silverjoner kombinerade med sulfadiazin, en sulfonamidantibiotikum. Silver sulfadiazine är rekommenderad för användning under kortare tidsperioder på grund av potentialen för biverkningar relaterade till sulfonamider, såsom hudreaktioner och blodcellssänkningar.

Sulfadiazin är ett sulfonamidpreparat som används som antibiotikum för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel hudinfektioner och lunginflammation (bronkit). Det fungerar genom att hindra bakteriernas förmåga att producera en viktig aminosyra som de behöver för att överleva och växa. Sulfadiazin ges vanligen per oral, men kan också ges topisk, till exempel som läkemedlet Silvadhen för behandling av brännskador.

En sulfonamid som hämmar enzymet kolanhydras och används som lokalt antiinfektionsmedel, särskilt vid brännskadebehandling.

Sulfamethizole är ett sulfonamidmedel som används som antibiotikum för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel urinvägsinfektioner och hudinfektioner. Det fungerar genom att hämma enzymet dihydropteroatsyntas, vilket stör bakteriens förmåga att producera de essentiella vita ämnena folsyra och biotin.