Veratrin är ett giftigt alkaloid sammansatt av två stereoisomerer, veratridin och cevadin, som förekommer naturligt i växter från släktet Veratrum (exempelvis riddarsporrar). Veratrin har en starkt irriterande effekt på nervändar och kan orsaka bland annat sveda, kramper och andningssvårigheter.

I en enkel medicinsk definition är en reflex en automatisk, snabb och involuntar reaktion på en stimuli, orsakad av en kedja av nervsignaler som reser från sensory neuroner till motor neuroner i centrala nervsystemet. Reflexer hjälper kroppen att snabbt återställa balans och integritet efter störningar eller skador, och är viktiga för att upprätthålla normal fysiologisk funktion.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

Venezuela är ett land i Sydamerika som är känt för sina omfattande oljeresurser, men som under de senaste åren har drabbats hårt av en ekonomisk och politisk kris.

En lövfällande växt som är rik på eteriska oljor. Den används som krydda eller smakämne och har flera användningsområden såväl internt som lokalt.

Inkapslade embryon till blommande växter. De används för odling eller som djurföda, pga sitt koncentrerade innehåll av näringsämnen, som t ex stärkelse, proteiner och fettämnen. Raps, bomull och solros odlas för frönas oljeinnehålls skull.

'Taraxacum' är ett botaniskt släkte av tvååriga örter som tillhör compositae-familjen och är mer kända under det gemensamma namnet maskrosor. De är världsvid förekommande och är lätt att identifiera med sina gula blomkorgar och långa, ihåliga stjälkar som slutar i en rosett av gröna, naggade blad. Maskrosor är kända för sina medicinska egenskaper, inklusive att vara ett mildelöst laxativum och ett rikt källa till antioxidanter, vitaminer och mineraler som kan stödja hälsa och välbefinnande.

Preparatformer bestående av något transportmedium i förening med ett läkemedel för förbättrad distribution i kroppen och förstärkt effekt av läkemedlet. Läkemedelsbärare används för läkemedelsadministration i system för kontrollerad (fördröjd) frisättning, för att förlänga läkemedelsverkan och minska läkemedelsmetabolism och toxicitet. Bärare används också för att förstärka administrationseffekten i målområdena för den farmakologiska verkan. Liposomer, albuminmikrokulor, lösliga, syntetiska polymerer, DNA-komplex, protein-läkemedelskonjugat och bärarerytrocyter, bl a, har använts som nedbrytbara läkemedelsbärare.