Klaffen mellan vänstra hjärtkammaren och uppåtgående aortan, vilken hindrar återflöde till hjärtkammaren.
Klaffen mellan hjärtats vänstra förmak och vänstra kammare.
Sjukdomar som orsakas av eller leder till funktionsbrister hos hjärtklaffarna.
Förträngning i aortamynningen pga förstelnade eller förtvinade klaffar. Defekten kan också vara medfödd.
Bakåtflöde av blod från vänster hjärtkammare till vänster förmak pga ofullständig tillslutning av mitralisklaffen. Detta kan leda till mitralisreflux.
Onormal inbuktning av den ena eller båda mitralisklafflikarna in i vänster förmak vid systole. Detta medför reflux av blod till vänster förmak
Venen som åtföljer lårpulsådern i samma skida. Den utgör fortsättningen på knävecksvenen och övergår i den yttre höftvenen.
Förminskning av passagen förbi mitralisklaffen pga fibros och kalcinos i flikarna och korda. Detta leder till förhöjt tryck i vänster förmak, som i sin tur höjer ven- och kapillärtrycket i lungorna och anfall av dyspné och takykardi vid fysisk ansträngning. Reumatisk feber är den främsta orsaken.
De vener som leder tillbaka det syresatta blodet från lungorna till hjärtats vänstra förmak.
Vener i hals och nacke som tömmer blod från hjärnan, ansiktet och nacken i brakiocefal- eller nyckelbensvenerna.
En protes, t ex hjärtklaff, bestående av biologiskt material, som för sin beständighet är beroende av mekanisk eller kemisk stabilisering snarare än vävnadsåterbildning.
Vener som för blod bort från inälvorna. Den nedre tarmkäxvenen mynnar i mjältvenen, och den övre tarmkäxvenen förenar sig med mjältvenen till att bilda portvenen.
En ven på båda sidor av kroppen som utgör föreningen av den yttre och inre höftvenen och löper uppåt tills den går samman med motsvarande ven från andra kroppshalvan och bildar nedre hålvenen.
Den ven som bildas genom föreningen av den främre och den bakre skenbensvenen. Den passerar knävecket och övergår i lårbensvenen.
Vener som leder blod från levern.
Ven som vid mjältporten förenar ett flertal små vener från magen, bukspottkörteln, mjälten och tarmkäxet.
Exsudativa och proliferativa inflammatoriska förändringar i endokardiet, med förekomst av påväxter på ytan eller i själva endokardiet och oftast med utbredning till en hjärtklaff, eller ibland omfattande hjärtkamrarnas inre ytskikt eller andra delar av endokardiet. Inflammationen kan uppträda primärt eller som komplikation till annan sjukdom.
Kärl som leder blod från hjärnan.
Oparig ven från högra tillförande lumbalvenen (ländryggsvenen) eller hålvenen som via aortaöppningen i mellangärdet löper genom bröstkorgen och slutar i övre hålvenen.
Ultraljudsmätning av storlek, rörelse och sammansättning hos hjärtat och angränsande vävnader med hjälp av en transduktor i matstrupen.
Ultraljudsundersökning av hjärtats och omgivande vävnaders storlek, rörelser och sammansättning. Det vanliga tillvägagångssättet är mätning genom bröstkorgen.
Sensträngarna som förbinder de atrioventrikulära klaffarnas flikar med tillhörande papillarmuskler i hjärtats kammare, och som hindrar klaffarna från att vända sig när kamrarna drar sig samman.
Stora vener på båda sidor av halsroten, bildade genom föreningen av de inre jugular- och subklavikulärvenerna. De för bort blod från huvud, hals och armar och löper samman i den övre hålvenen.
Armens huvudven. Den utgör fortsättningen på basilär- och armvenerna som löper från teres majormuskelns underkant till det första revbenet, där den övergår i subklavikulära venen.
Patologisk avsättning av kalciumsalter i vävnader.
Klaffen mellan tunntarmen och tjocktarmen, som reglerar passagen mellan ileum (tunntarmens sista del) och grovtarmen.
Införande av en rörformig anordning i någon kanal, blodkärl, ihåligt organ eller kroppshåla för tillförsel eller tömning av vätskor för diagnostiska eller terapeutiska ändamål. Förfarandet skiljer sig från intubation, vars syfte är att upprätthålla en öppen förbindelse i tilltäppta kanaler eller kärl.
Kirurgiska ingrepp i hjärtat.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Förskjutning nedåt av flikarna till aortaklaffarna, så att de kan täppa till ventrikelseptumdefekten vid ventrikeldiastole.
Mätning av blodflödet i hjärtat med samtidig registrering av magnetfälts- och/eller tvådimensionellt (2-D) ekokardiogram och ett spektrum av den hörbara Dopplersignalen (t ex flödeshastighet, riktning, amplitud, intensitet, intervalltider) från blodströmmen.
Dopplerekokardiografi med flödesinformation återgiven i färg på en gråskala i realtidsbildåtergivning.
Röntgenbildteknik för åskådliggörande av blodkärl efter tillförsel av kontrastmedel.
Ofullkomligheter eller missbildningar hos hjärtat, vilka finns redan från födseln.
Ekokardiografi som förstärkts genom tillägg av en djupdimension till den traditionella tvådimensionella bildåtergivningen. Tekniken beskrevs för första gången 1961, men togs inte i bruk som en ekokardiografimetod förrän 1974.
Biologiska verkningsmekanismer och händelser som bidrar till att upprätthålla den systemiska eller regionala blodcirkulationen.
De hjärtkammare som blodet kommer till efter cirkulation.
Registrering av hjärtljud och återgivning av ljudpulserna som kurvor, med hjälp av mikrofon, elektrisk signalomvandlare och förstärkare (stetograf).
Ultraljudsteknik som utnyttjar Dopplereffekten i kombination med realtidsbildanalys. Realtidsbilden fås fram genom snabb förflyttning av ultraljudsstrålen. Fördelen med denna teknik är att Dopplerförändringen (frekvensskillnaden mellan utsänd och reflekterad ljudstråle) möjliggör mätning av flödeshastighet.
Blockering av flödet i biologiska eller konstgjorda kärltransplantat.
Graden av öppenhet i blodkärl.
Ett värde på flödesmängden i ett blodkärl dividerad med kärlets tvärsnittsyta.
Kirurgiska förfaringssätt för behandling av kärlsjukdomar.
Teoretiska framställningar som simulerar hjärt-kärlsystemets uppförande och verkningssätt, processer eller fenomen. Hit hör även matematiska beräkningar och bearbetning med datorer och annan elektronisk utrustning.
Utbuktning på kroppspulsådern.
Den nedre extremiteten, ned till fotleden.
Avlyssning av hjärtats ljud.
De nedersta högra och vänstra kamrarna i hjärtat. Den högra kammaren pumpar venöst blod till lungorna, och den vänstra pumpar ut syresatt blod i artärernas cirkulationssystem.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
Preparat som förhindrar blodproppsbildning. Naturligt förekommande ämnen i blodet räknas hit endast om de används som läkemedel.
Den fibrösa och serösa säckliknande bildning som omger hjärtat de stora blodkärlens rötter.
Störning i hjärtrytmen kännetecknad av snabb, oregelbunden förmakspuls och ineffektiva förmakssammandragningar.
Avlägsnande av vävnad med hjälp av elektrisk ström via elektroder placerade i den yttre änden av en kateter. Kraftkällor är oftast likström (likströmschock) eller växelström vid 750 kHz. Tekniken används oftast för att ta bort AV-förbindelsen eller tillförselvägar för att avbryta AV-överledningen och åstadkomma AV-block vid behandlingen av olika takyarytmier.
Medfödda defekter i skiljeväggen mellan hjärtats kammare, oftast pga att bulbärskiljeväggen inte fullständigt sluter till foramen interventricularis.
Tillstånd hos en anatomisk struktur, kännetecknat av onormal utvidgning.
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
Avledande av blodflödet från höger förmaks öppning direkt till aortran (eller lårbensartären) via en oxygenator (syresättningsapparat), och därmed ledande det förbi såväl hjärtat som lungorna.
Huvudpulsådern i låret, vilken utgör fortsättningen på den yttre höftartären.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Borttagning av implantat eller protes.
Undersökning av fördelar och nackdelar med, lämpligheten av eller möjligheten att genomföra en projekterad studie eller ett projekt.
Onormal hopsnörning av en anatomisk struktur.
Hjärtljud orsakade av vibrationer av blodflödet genom hjärtat. De klassificeras efter tidspunkt under hjärtcykeln och varaktighet, och intensitetsgraderas enligt en skala från I till VI. Hjärtljud kan vara normala eller onormala.
Protes, framställd av syntetiskt eller biologiskt material, för reparation av skadat eller sjukt blodkärl.
Kirurgiska ingrepp i hjärta eller blodkärl.
Ett organs eller del av organs inträngande i en naturlig eller konstgjord kroppshåla.
Kirurgiskt anlagd förbindelse eller shunt mellan kanaler, rör eller kärl. Den kan göras ända mot ända, ända mot sida, sida mot ända, eller sida mot sida.
Sjukdomstillstånd orsakat av blodpropp i någon form som transporterats av blodströmmen från ett kärl på avstånd från den aktuella platsen.
Ljuden som hörs från hjärtregionen och som framkallas av det arbetande hjärtat. Fyra distinkta ljud kan urskiljas: ett i början av systole, när förmaks- och kammarklaffarna slår ihop; nästa uppstår när aorta- och pulmonalisklaffarna sluts; det tredja framkallas när flödet från förmaken får kammarväggarna att vibrera; och det fjärde framkallas av förmakssammandragning och kammarutfyllnad.
En rad septumdefekter som hänger samman med kvarvarande embryonal atrioventrikulär kanal till följd av ofullständig utveckling av endokardievalken.
Godartad tumör bestående av fibrös vävnad eller bindväv.
Defekter i hjärtats skiljeväggar, vilka leder till onormal kommunikation mellan motsatta kammare i hjärtat.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Hjärtats inre ytskikt, bestående av endotelceller. Syn. endokardiet.
Aorta. Huvudstammen i kroppens artärsystem.
Statistisk kalkyl, där en variabel är fördelad som summan av kvadraten på givna, oberoende och slumpmässiga variabler, som var och en har en normalfördelning med medelvärde noll och varians ett. Syn. chi-kvadratfördelning.
Dräneringsanordningar, med envägsventiler, som opereras in i ögats senhinna i avsikt att upprätthålla ett normalt intraokulärt tryck vid glaukom.
Förskjutning av hjärtats klaffar.
Vänstra hjärtkammarens hemodynamiska och elektrofysiologiska verkan. Mätning av denna funktion är viktig vid den kliniska utvärderingen av patienter med hjärtsjukdom för bedömning av tillståndets effekter på hjärtkapaciteten.
Radiografi av blodkärl efter tillförsel av kontrastmedel.
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
Det korta, vida blodkärl som utgår från den högra hjärtkammarens conus arteriosus och leder ej syresatt blod till lungorna.
Ett korsbindningsreaktionsmedel för proteiner som används för desinfektion och sterilisering av värmekänslig utrustning och som reagens i laboratoriet, särskilt som fixativ.
Kirurgiskt anlagd direktförbindelse mellan en artär och en ven.
Samtidig graviditet och hjärt-kärlsjukdom. Sjukdomen kan föregå eller ha tillstött efter befruktningen, och den kan ha eller inte ha skadlig verkan på den gravida kvinnan eller fostret.
Hjärtat i foster hos djurarter som föder levande ungar, under tiden efter embryonalstadiet. Arbeten om embryots hjärta indexeras som HJ
Skador i allmänhet eller ospecificerade skador på hjärtat.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Insättande av kateter i en perifer artär eller ven eller luftväg fäör diagnostiska eller terapeutiska ändamål.
Defekter i skiljeväggen mellan hjärtats förmak, pga ofullständig slutning mellan antingen septum secundum eller septum primum och endokardiekuddarna.
Kirurgisk infällning av syntetiskt eller biologiskt material som ersättning för eller reparation av skadade eller sjuka blodkärl.
Användning av en ligatur för att knyta till eller strypa ett kärl.
Emboli i lungartären eller någon av dess grenar.
Blodflöde genom levern.
Framställning av en sekvens av bilder på en fluoroskopskärm. Röntgenfilmning.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Bildframställning genom röntgenbestrålning av en fluorescerande skärm.
Bristning i hjärtats väggar, i de inre förmaks- eller kammarskiljeväggarna, papillarmusklerna eller chordae tendinae (papillarmusklernas sensträngar), eller i någon av hjärtklaffarna. Sådana bristningar kan uppkomma till följd av en rad olika patologiska tillstånd, men oftast är de en följd av hjärtinfarkt.
En autosomal, dominant bindvävssjukdom med onormala drag i hjärtat, ögat och skelettet. Till de kardiovaskulära manifestationerna hör mitralklaffprolaps, aortautvidgning och aortabristning. Andra kännetecken kan vara linsförskjutning, oproportionerligt långa lemmar och förstoring av den hårda hjärnhinnan. Marfans syndrom beror på mutationer i genen som kodar för fibrillin, en huvudbeståndsdel av de extracellulära mikrofibrillerna i bindvävnaden.
Bristande funktionalitet hos en utrustning, antingen pga fel i utrustningen eller pga felaktigt handhavande.
Läckage av blod från blodkärl.
Handinstrument avsedda för bruk vid kirurgiska operationer.
Statistiskt mått på frekvens av och orsak till dödsfall bland sjukhuspatienter.
Insättande av intravenös kateter i subklavikulär- eller jugularvenen eller annan central ven för bestämning av ventrycket, för kemoterapi, hemodialys eller näringstillförsel.
Onormal förbindelse mellan en artär och en ven.
Onormalt blodflödesmotstånd i leverns portasystem, vilket ofta förekommer vid skrumplever och portvensobstruktion.
Kirurgisk behandling av ischemisk kranskärlssjukdom genom transplantation av ett stycke av vena saphena (rosenådern), arteria mammaria eller annat ersättningsmaterial mellan aortan och den täppta kransartären, bortom den sjukliga förändringen.
Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.
Radiografi av hjärtat och de stora blodkärlen efter tillförsel av kontrastmedel.
Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.