Kroppsdel mellan bröstkorg och bäcken.
Kliniskt syndrom med svår buksmärta förenad med andra symtom och tecken, vanligtvis akut bukhinneinflammation, som kan ha orsakats av brustna inälvor eller liknande allvarliga buktillbud som kräver akuta kirurgiska ingrepp.
Allmänna eller ospecificerade skador på organ i bukhålan.
Tumörer lokaliserade i bukhålan.
Kirurgiskt ingrepp via snitt genom bukväggen.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
Området i buken som sträcker sig från mellangärdet till den övre öppningen i bäckenet. Bukhålan består av bukhinna och bukens inre organ samt området utanför bukhinnan inklusive retroperitonealrum.
Känsla av obehag, smärta och svåra plågor i bukområdet.
De yttersta lagren av buken, som sträcker sig från bröstkorgen ner till bäckenet. Bukväggen består till största delen av muskler, men utgör totalt sju lager: hud, subkutant fett, bindvävshinna, bukmuskler, tvärsgående bindvävshinna, fettvävnad utanför bukhinnan och parietala bukhinnan.
Varje hinder i, stopp eller vändning av det normala tarmflödet mot ändtarmen.
Appendicit. Akut inflammation i blindtarmsbihanget.
En sällsynt buktumör i tarmkäxet. Mesenterialcystor är vanligtvis godartade och kan bli stora, vätskefyllda (2000 ml) svullnader.
Penetrationsöppning i tarmväggen.
Muskler som bildar bukhålans vägg. De inkluderar den raka bukmuskeln, yttre och inre sneda bukmusklerna, den tvära bukmuskeln och den fyrkantiga bukmuskeln.
Tillstånd där lokalt förhöjt tryck inom ett begränsat område negativt påverkar cirkulation och vävnadsfunktioner i området. Kompartmentering ses oftast i benen, men armar, lår, skuldror och skinkor drabbas också. Orsaker till förhöjt tryck kan vara skada, hårt sittande förband, blödning och fysisk träning. Till komplikationerna hör nervkompression, kramp och sammandragning.
Ett förfarande där ett laparoskop förs in genom ett litet snitt nära naveln i syfte att undersöka buk- eller bäckenorganen i bukhinnehålan. Om nödvändigt, kan biopsier eller kirurgiska ingrepp utföras i samband med laparoskopi.
Ett trådigt kollagen som är spritt i små mängder till vävnader som innehåller kollagen av typ I och typ III. Det är en heterotrimer molekyl bestående av alfa1(V)-, alfa2(V)- och alfa3(V)-enheter. Flera former av kollagen typ V förekommer, beroende på sammansättningen av de underenheter som bildar trimeren.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
Sjukliga förändringar i ileum (tunntarmens sista del) och ileocekalklaffen.
Blödning in i bukhålan.
En cystisk utväxt som utgår från lymfatisk vävnad. Cystorna uppträder oftast på halsen, i armhålan eller i ljumsken.
Appendektomi. Avlägsnande av blindtarmsbihanget genom kirurgiskt ingrepp.
Mycobacterium-infektion i mjälten.
Slutna håligheter eller blåsliknande svullnader, normala eller onormala, klädda med epitelvävnad och oftast med innehåll av någon flytande eller halvflytande substans.
Patologisk process, bestående av partiell eller fullständig bristning av skikten i ett opeationssår.
En sorts obstruktion i tarmen orsakad av framfall av en del av tarmen in i angränsande tarmgång. Det finns fyra typer: i tjocktarmen; i tunntarmen (enterisk typ); ileocekal typ, där ileocekalklaffen faller in i blindtarmen och drar med sig ileum; samt ileokolisk typ, varvid ileum faller igenom ileocekalklaffen och in i tjocktarmen.
Varbildning, varansamling.
Syn. kolecystit.
Ascites. Ansamling av vätska i peritonealhålan (bukhinnehålan).
Hål eller genomföring i livmoderväggen, vanligtvis för anslutning av något instrument eller inläggning av intrauterina preventivmedel.
En utbuktning av bukvävnader genom bukväggen. Två komponenter ingår: en öppning i bukväggen och en bråcksäck bestående av
Borttagning av ansamlingar av underhudsfett genom sugkyrettage eller kanylering i kosmetiskt syfte vid fetma eller andra tillstånd där estetiska åtgärder eftersträvas.
Något vävt material med öppen textur som används inom kirurgi för reparation, rekonstruktion eller som ersättning för vävnad. Nätet består oftast av syntetiskt material av olika polymerer. Metallnät förekommer också.
Ett släkte små, tvåvingade flugor (bananfluga, fruktfluga) med ungefär 900 kända arter. Inga andra arter av organismer är så väl undersökta i genetiskt och cellbiologiskt hänseende som dessa.
Utbuktning eller slinga på ett organ eller en vävnad genom en onormal öppning.
Abscess lokaliserad i bukhålan.
Inflammation i en divertikel.
Sjukliga förändringar i tunntarmens övre del, jejunum.
Läran om insekter.
Benämning på de fasta hinnor som omger och stöder muskler och andra vävnader.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Sjuklig förändring i form av utbuktning på rör- eller säckformade organ.
Proteiner från insektarter tillhörande släktet Drosophila (bananfluga, fruktfluga). Särskilt proteiner från den mest välundersökta Drosophilaarten, Drosophila melanogaster, tilldrar sig stort intresse när det gäller forskning inom morfogenes och utveckling.
En familj olika sötvattenkräftor, påminnande om hummer, men vanligtvis mindre i storlek. Vanliga släkten är Astacus, Cambarus, Oronectes och Pacifastacus. Hit hör även kräftor som föda, av vilka de populäraste är flodkräfta (Astacus astacus) och signalkräfta (Pacifastacus leniusculus).
Utvidgning av tjocktarmen, ofta till oroväckande dimensioner. Det finns olika typer av megakolon, som t ex medfödd megakolon i Hirschsprungs sjukdom, idiopatisk megakolon vid förstoppning, och toxisk megakolon.
Kirurgiskt anlagd öppning mellan tjocktarmen och kroppsytan.
En tumörform bestående av dislokerade ektodermstrukturer längs embryonala sammansmältningslinjer, där skiljeväggen kommer att utgöras av epiteltäckt bindväv, inklusive vävnad hörande till hud, med keratin, talg och hår.
Hypertrofi och vävnadssvällning av någon orsak. En speciell form är filariaelefantsjuka, som orsakas av filariainfektion.
Oförutsedd information som framkommer i samband med undersökning eller vård. Termen används för uppgifter som kan få sociala eller psykologiska konsekvenser, som t ex när det framkommer att ett barns biologiska far är annan än den förmodade fadern, eller när det visar sig att en patient som undersöks för ett visst sjukdomtillstånd har, eller löper risk att få, något annat.
Bristning i magsäcken.
Cancersjukdomar i ileum (tunntarmens sista del).
Kirurgiska ingrepp i matsmältningssystemet eller någon av dess delar.
Ansamlingar eller klumpar av hår, växtfibrer och liknande i matsmältningskanalen hos djur och människa.
Systematisk tömning av vätska eller var från sår, böld eller hålighet.
Blodutgjutning i något organ, hålrum eller vävnad.
Inflammation i tjocktarmen till följd av akuta, ischemiska förändringar.
Förekomst av tarmlymfa i bukhinnehålan, med eller utan infektion.
Den del av mag-tarmkanalen som sträcker sig mellan nedre magmunnen och ileocekalklaffen mot tjocktarmen. Den kan delas in i tre delar: tolvfingertarmen, jejunum och ileum.
En grupp dermatoser med tydliga morfologiska särdrag. Den primära förändringen utgörs vanligen av en blemma, oftast rödaktig, med varierande grad av ytlig fjällning. Större fläckar bildas genom att de primära utslagen flyter samman.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Actinomyces.
Insekter tillhörande familjen Apoidea, med världsomfattande utbredning. Av nektar från blommor framställer de honung som föda åt sina larver. De har giftgadd, och bistick kan hos överkänsliga personer ge upphov till svår allergisk reaktion.
En anatomisk skadegraderingsskala som bygger på den förkortade skadeskalan AIS (Abbreviated Injury Scale) och som utvecklats speciellt för gradering av multipla skador. Den har även använts som mortalitetsprediktor.
Att tillföra pulver, ånga eller gas till någon kroppshåla i experimentellt, diagnostiskt eller behandlingssyfte genom blåsning.
Den mellanvägg av fibrös muskulatur som skiljer brösthålan från bukhålan. Sammandragning av mellangärdet ökar bröstkorgens volym och underlättar inandning.
Maskliknande stadium efter äggstadiet i livscykeln hos insekter, maskar och andra djur som genomgår metamorfos.
Tumörer eller cancersjukdomar i tunntarmens övre del, jejunum.
En medfödd missbildning kännetecknad av en utbuktning i ileum. Det är en kvarleva av embryots gulesäck, där äggulegången inte slutits.
Akut inflammation i gallblåsans vägg. Den kännetecknas av buksmärta, feber och leukocytos. I ungefär 90 % av fallen föreligger obstruktion av gallgången pga gallsten.
En flugart som används mycket i genetisk forskning pga sina stora kromosomer.
Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.
Utvidgning av njurbäckenet och njurkalkarna pga urinstockning (vattennjure), till följd av hinder i urinledaren, med åtföljande atrofi av njurens parenkymvävnad.
Otillräckligt artär-eller venblodflöde i mjälten, pga embolism, blodproppar, kärlvridning eller tryck, vilket leder till makroskopisk nekros.
En typ av tarmvred, en funktionell, inte mekanisk, obstruktion i tarmkanalen. Syndromet orsakas av ett stort antal störningar i den glatta muskulaturen eller nervsystemet.
Tarmvred, en vridning av tarmarna som kan orsaka stopp.
Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Ett skikt av bukhinnan som fäster bukorganen vid bukväggen och bär deras blodkärl och nerver.
Operativt avlägsnande av gallblåsan. Syn. kolecystektomi.
Den del av kroppspulsådern som går mellan diafragman och delningen i de två ljumskartärerna.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
Proteiner hos någon insektsart.
Klassificeringssystem för bedömning och gradering av skador, utvecklat och publicerat av American Association for Automotive Medicine.Systemet används för kodning av enskilda skador och är grunden för bedömningsmetoder av multipla skador. Den ackumulerade effektenav flera skador kan också bedömmas enligt systemet. Maximum AIS (MAIS), Injury Severity Score (ISS) och Probability Death Score (PODS) ingår.
BaSO4. En förening som används som röntgenkontrastmedel och som förekommer naturligt som mineralet baryt. Det används också inustriellt, t ex vid pappersframställning eller som tillsats i betong för s trålningsskyddseffekter.
Hudsjukdomar orsakade av leddjur, maskar eller protozoer.
Sjukliga förändringar i någon del av tarmsystemet, från tolvfingertarmen till ändtarmen.
Ett främmande föremåls vandring från ursprungsplatsen till annan plats i kroppen.
Genomgripande fysisk förvandling under levande organismers utveckling från omogna stadier till vuxenstadier, som t ex grodyngel till grodor och larver till fjärilar.
Ansamling av histologiskt normal vävnad på "fel" plats.
Kirurgiskt anlagd öppning (stoma) för dränering av urinblåsan.
En ordning (Tvåvingar) inom klassen Insecta med ca 120 000 arter. När de har vingar har de två, vilket skiljer dem från andra såkallade flugor, medan haltererna (svängkolvarna; rudimentära bakvingar) skiljer Diptera från andra insekter med ett vingpar. Ordningen omfattar familjerna Calliphoridae, Oestridae, Phoridae, Sarcophagidae, Scatophagidae, Sciaridae, Simuliidae (knott), Tabanidae (bromsar), Therevidae, Tipulidae (harkrankar), Trichoceridae (vintermyggor), Chironomidae (fjädermyggor), Cecidomydidae (gallmyggor), Trypetidae, Ceratopogonidae, Chironomidae, Culicidae (stickmyggor), Drosophilidae (bananflugor), Glossinidae, Bombyliidae (svävflugor), Muscidae (flugor), Syrphidae (blomflugor), Tephritidae (borrflugor) och Psychodidae.
Utbuktning på bukhinnan in i brösthålan till följd av någon form av bukskada.
En multilokulär tumör med mucinutsöndrande epitel. Typen återfinns oftast i äggstockarna, men förekommer även i bukspottkörteln, blindtarmen och, sällan, retroperitonealt samt i urinblåsan. Den anses ha låg malignitet.
Utsippring av diagnosmedel eller terapeutiska preparat från det kärl de tillförts till omgivande vävnader eller hålrum.
Ett patologiskt förlopp med plötsligt inträdande brist på blodförsörjning till något område i kroppen, vilket leder till nekros. Orsaken är oftast blodpropp, embolus eller kärlvred.
Växtätande insekter (Caelifera) av ordningen hopprätvingar (Orthoptera). Det finns två dominerande familjer, Acrididae (markgräshoppor) och Romaleidae. Till familjen markgräshoppor hör t ex vandringsgräshopporna.
En utvecklingsdefekt med utebliven förflyttning av testiklarna till pungen.
Inflammatorisk komplikation till tjocktarmsdivertikulos, vid vilken divertiklarna kan perforeras och abscessbildning uppstå.
Kirurgiskt avlägsnande av någon del av eller hela tjocktarmen.
Mesoteliom i bukhinnan som drabbar främst unga kvinnor och bildar cystor av varierande storlek, klädda med ett enkelt skikt av godartade mesotelceller. Sjukdomen har ett godartat förlopp och är förenlig med normal, förväntad livslängd; i enstaka fall kan det krävas kirurgiska ingrepp eller trycklindring för smärta eller andra symtom. Endast undantagsvis föreligger en malign potential.
Tumörsjukdom eller cancer i levern.
Första hjälpen eller annat omedelbart ingripande vid olycksfall eller medicinska tillstånd som kräver akut behandling innan adekvat medicinsk eller kirurgisk vård finns att tillgå.
Utstötning av maginnehållet genom munnen.
Insekter är en klass, Insecta, av Arthropoda, vars medlemmar har en kropp bestående av tre delar: huvud, torax och bakkropp. Insekterna utgör den dominerande djurgruppen på jorden; flera hundra tusen olika arter har beskrivits. Det har funnits insekter på jorden i mer än 350 miljoner år, att jämföras med mindre än 2 miljoner år för människan. Många insekter är av kommersiellt värde som renhållningshjon, medan andra kan orsaka enorm ekonomisk skada och mänskligt lidande som skadedjur inom jordbruket. Tre ordningar är av medicinskt intresse, nämligen Hemiptera, Diptera och Siphonaptera, eftersom de orsakar sjukdom hos människor och djur.
Felaktiga diagnoser efter klinisk undersökning eller teknisk diagnostik.
Anatomisk missbildning i form av passage mellan olika delar av tarmen eller mellan tarm och annat organ. Yttre tarmfistel har förbindelse med huden (enterokutan fistel). Inre tarmfistel kan utgöra förbindelse med ett antall olika organ, som t ex magsäcken (gastrokolisk fistel), gallgångarna (kolecystoduodenal fistel), eller urinblåsan (kolovesikal fistel). Till riskfaktorerna hör inflammatoriska förlopp, cancer, strålbehandling och misslyckade kirurgiska ingrepp (behandlingsfel).
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
Material för bandagering av någon kroppsdel.
Sjukdomar i urinblåsan.