En medicinsk definition av 'Uretärhinder' är ett tillstånd där någonting förhindrar urinen från att rinna genom urinröret (uretra) och lämna kroppen. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive anatomiska avvikelser, inflammation, infektion, cystor, tumörer eller stenar i urinvägarna. Symptomen på uretärhinder kan variera beroende på orsaken och kan inkludera smärta, blod i urinen, svårigheter att urinera eller oförmåga att tömma blåsan fullständigt.

Utvidgning av njurbäckenet och njurkalkarna pga urinstockning (vattennjure), till följd av hinder i urinledaren, med åtföljande atrofi av njurens parenkymvävnad.

Alla sjukliga tillstånd där fibrös vävnad invaderar något organ, vanligen till följd av inflammation eller annan skada.

Varje hinder i, stopp eller vändning av det normala tarmflödet mot ändtarmen.

Varje hinder av luftens passage till och från lungorna.

En urinledare, även känd som uretra på latin, är ett rörformigt organ som transporterar urinen från urinary blåsan och ut ur kroppen genom either the penis in males or the urethral opening in the vulva in females.

Interstitial nephritis is a condition characterized by inflammation of the renal tubules and surrounding interstitium (the area between the tubules) in the kidneys. It can be caused by various factors, including infections, autoimmune diseases, or medications. Symptoms may include fever, rash, nausea, vomiting, and changes in urine patterns. In severe cases, it can lead to acute kidney injury or chronic kidney disease.

Retroperitoneal fibrosis is a rare and progressive condition characterized by the abnormal growth of fibrous tissue in the retroperitoneal space, which is the area behind the peritoneum (the lining that covers the abdominal cavity). This fibrous tissue can encase and compress vital structures such as the ureters, blood vessels, and nerves, leading to various symptoms. The cause of retroperitoneal fibrosis is often idiopathic, but it can also be associated with certain medical conditions or medications. Treatment typically involves a combination of medication (such as corticosteroids and immunosuppressants) and surgical intervention to relieve the compression on affected structures.

'Njurkanaler' refererar till de rörformade strukturerna inne i njuren som transporterar urin från njurbarken till urinblåsan. Dessa kanaler kallas också urinledare eller ureter. Det finns två typer av njurkanaler: det tunna nästan hårliknande rörsystemet inne i njuren som kallas tubuli, och de muskulösa, mer tjockväggiga rör som transporterar urinen från njuren till urinblåsan. Det sistnämnda kan delas upp i två delar: det inre njurkanalen (ureteren) och det yttre njurkanalen (uretra).

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

"Njursjukdomar" refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar det mänskliga urinväsendet, inklusive njurarna och urinledarna. Detta kan omfatta en bred skala av patologiska tillstånd, från smittsjukdomar och strukturella missbildningar till funktionella störningar och degenerativa sjukdomar. Exempel på njursjukdomar inkluderar glomerulonefrit (inflammation i njurarnas filteren), pyelonefrit (infektion i urinvägarna), njursten, polycystisk njursjukdom och njurcancer.

En perkutan nefrostomi är ett medicinskt tillbehör som används för att skapa en direkt urinvägsdränering från njuren genom huden. Det innebär en tunn, böjlig rörlig tub som införs genom huden och in i njuren perkutant (genom huden) för att dränera urinen och avlasta trycket på urinvägarna. Denna metod används ofta vid akuta eller kroniska obstruktioner eller funktionsnedsättningar i urinvägarna, såsom njursvullnad (hydronefros) eller infektioner som är svåra att behandla på annat sätt.

Polyuria är ett medicinskt tillstånd där individen producerar och passerar urin i excessivt stora mängder, vanligen över 3 liter per dygn hos vuxna.

Bristande genomflöde i tolvfingertarmen.

Urinledarsjukdomar är sjukdomar eller störningar som drabbar urinvägarna, vilket inkluderar nedre delen av urinblåsan och urinröret hos både män och kvinnor. Detta kan omfatta en rad olika tillstånd, såsom infektioner (exempelvis cystit eller uretrit), blåsbens dysfunktion, interstitiell cystit/blåskatarr, nefrolitiasis ( njursten) och onkologiska tillstånd som cancer i urinvägarna. Urinledarsjukdomar kan orsaka symtom som smärta, blodig urin, frekvent behov av att urinera och sårbarhet för infektioner.

Transforming Growth Factor β1 (TGF-β1) är ett cytokin som spelar en viktig roll i cellväxth, differentiering och immunreglering. Det är en multifunktionell vävnadsfaktor involverad i embryonal utveckling, tumörgenesis och fibros. TGF-β1 verkar genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet, vilket resulterar i en signalkaskad som kan modifiera genuttryck och cellfunktioner.

'Urinledartumörer' är en allmän term för onkologiska tillstånd som drabbar urinvägarna, inklusive nedre delen av urinblåsan, urinröret och de båda nefronroten (uretererna) som leder urin från njurarna till urinblåsan. Dessa tumörer kan vara godartade eller elakartade och kan orsaka symptom som blod i urinen, smärta under urinerandet och frekvent behov av att urinera.

Aquaporin-3 (AQP3) is a type of aquaglyceroporin, which is a subclass of aquaporins, water channel proteins that facilitate the transport of water and small solutes across cell membranes. AQP3 is primarily expressed in the epithelial cells of various tissues, including the skin, kidneys, and eyes. It plays a crucial role in osmoregulation, epidermal hydration, and wound healing by allowing the passage of water, glycerol, and other small molecules. Dysregulation of AQP3 has been implicated in several pathological conditions, such as skin disorders and cancer.

Hinder i urinblåsans hals som försvårar urintömningen.

En medicinsk definition av 'urethral stricture' är ett tillstånd där strax under 2 cm av uretan (den rörliga ledningen som leder urin från blåsan och hos män även sädesvätska) är förträngd eller skadad, vilket orsakar svårigheter vid urinering. Detta kan vara orsakat av inflammation, infektion, ärrbildning efter trauma eller operationer, eller på grund av åldrande. Stricturer kan leda till symtom som svårighet att urinera, smärta under urinering, frekvent behov av att urinera och i vissa fall urinvägsinfektioner. Behandlingen kan innefatta mediciner, ändringar av livsstilen eller operation för att expandera eller ersätta den trängda uretan.

En nästäppa är en liten, inflammerad sårbildning som kan uppstå när huden orsakas skada och bakterier tränger in under ytan, ofta orsakat av fukt, värmekontakt eller irritation.

Njurens ytterskikt, beläget under njurkapseln och bestående av njurnystan, distala och proximala njurkanaler.

Hinder i utflödet från magsäcken till tunntarmen. Orsakerna kan vara många: magsår, främmande föremål, åldersförändringar, tumörer osv.

En sällsynt, autosomalt recessiv rubbning beroende på avsaknad av enzymet katalas. Tillståndet är oftast utan symtom, men munsår och gangrän kan förekomma. Kallas också Takaharas sjukdom.

Aquaporin-2 (AQP2) är ett protein som fungerar som vattenkanaler i cellmembranet hos celler i njurarnas samtningsrör (sammanflöden). AQP2-proteinet transporterar vattenmolekyler genom cellmembranet och reglerar därmed vattnets absorption från primärurinen till blodomloppet, vilket är en viktig mekanism för att kontrollera kroppens vattenbalans. AQP2-proteinets aktivitet styrs av hormonet antidiuretiskt hormon (ADH), som frisätts från hypofysen i hjärnan när kroppen behöver konservera vatten, till exempel vid dehydrering eller lägre blodtryck. När ADH binder till sina receptorer på cellerna i njurarnas samtningsrör aktiveras AQP2-proteinet och transporterar mer vatten från urinen till blodet, vilket resulterar i mindre urin

Bowman's kapsel är den del av nefronet, det grundläggande filtreringsenheten i njuren, som omger glomerulus, den knutformade struktur där blodfiltrationen sker. Bowman's kapsel består av två cellskikt, en inre och en yttre, som tillsammans bildar en sluten, sfärisk kapsel. Den inre cellskiktet, kallat viscerala epitelet, är i direkt kontakt med glomerulus, medan den yttre cellskiktet, parietala epitelet, bildar den yttre väggen till Bowman's kapsel.

Smärta som utgår från området mellan nedre revbenskanten och höftbenskammen.

Nefroskleros är en medicinsk term som refererar till förhårdnad och skleros (fibros) i njurarna. Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller skador, såsom diabetes, högt blodtryck, glomerulonefrit (inflammation i njurarnas små blodkärl), eller åldrande. Nefroskleros kan leda till nedsatt njurfunktion och eventuellt slutligt njur failure.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

"Ventrikulärt utflödeshinder" är en medicinsk term som refererar till en obstruktion eller nedsatt funktion hos det ventrikulära utflödet, vilket försvårar eller förhindrar normal pumpning av blod från hjärtats ventriklar till stora kroppspulsådern (aortan) eller lungornas artärer. Det kan orsakas av strukturella hjärtsjukdomar, funktionella rubbningar eller externa kompressioner och kan leda till ökat tryck i ventriklarna, hjärtfel och organskador om det inte behandlas.

Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.

Njurinflammation, eller pyelonefrit, är en infektion i urinvägarna som har spridit sig till njuren. Den orsakas vanligtvis av bakterier som har färdats upp från urinblåsan genom urinledare till njurarna. Njurinflammation kan också uppstå när bakterier sprider sig via blodomloppet till njuren. Symptomen på njurinflammation kan inkludera smärta i ryggen eller sidan, feber, trötthet, illamående och kräkningar, samt smärta eller brännande känsla vid urinering. Behandlingen av njurinflammammation består vanligtvis av antibiotika för att döda bakterierna och lindring av symtom med smärtstillande medel och ökad vätskeintag.

Sodium-Phosphate Cotransporter Proteins, Type I, refer to a group of membrane proteins that facilitate the transport of sodium and phosphate ions across cell membranes in a coupled manner. These proteins play crucial roles in various physiological processes, including intracellular signaling, bone metabolism, and kidney function. In mammals, there are two major types of sodium-phosphate cotransporters: Type I and Type II.

Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellväxth, celldelning, cellifferentiering, apoptos och extracellulär matrisproduktion. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellytan och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till cellcykeln och andra cellulära processer. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes, fibros och immunsuppression.

Myofibroblasts are specialized cells that contribute to the structure and function of various tissues in the body, particularly in situations involving wound healing and tissue repair. They are characterized by their ability to produce and organize extracellular matrix components, as well as by their expression of alpha-smooth muscle actin (α-SMA), which gives them contractile properties similar to those of smooth muscle cells.

"Panniculitis, nodular non-suppurative" is a medical term that refers to a inflammatory condition affecting the fatty layer (panniculus) beneath the skin, characterized by the presence of non-infectious, non-pus-forming (non-suppurative) nodules.

Ett tiaziddiuretikum (urindrivande medel) med verkningsmekanismer och användningsområden liknande dem hos hydroklortiazid.

Urografi är en radiologisk undersökningsmetod där kontrastmedel ges intravenöst för att studera urinvägarnas funktion och anatomi.

Den inre delen av njuren, bestående av strierade, konformiga massor, njurpyramiderna, vars basytor är närmast barken, och vars toppar bildar utskott in i de mindre njurkalkarnas utrymmen.

Njurens förmåga att i urinen utsöndra höga halter av lösningar från blodplasman.

Indigo Carmine är ett syntetiskt blått färgmedel som används som livsmedelsfärgämne och har E-nummer E132. Det är också vanligt som ett markörämne inom urologi för att underlätta såridentifiering under kirurgiska ingrepp, såsom cystoskopieringar och biopsier.

Störning av utsöndringen från tårkörtlarna. Hinder för flödet från tårsäcken eller i tårkanalen, vilka kan leda till akut eller kronisk inflammation i tårsäcken (dakryocystit). Förträngning kan även uppträda hos småbarn pga att tårkanalen inte leder ut i nedre näshålan, och ses omkring den tredje levnadsveckan. Hos vuxna kan tilltäppning ske spontant eller efter skada eller sjukdom i näsan.

Helt utebliven utsöndring av urin från njurarna.

Den njurkanal som utgår från Bowmans kapsel i njurbarken och in i njurmärgen. Den proximala kanalen består av ett kapslat avsnitt i njurbarken och ett rakt, distalt segment som leder ned i märgen, där den bildar den U-formade Bowmans slynga.

Cancersjukdomar i ileum (tunntarmens sista del).

HSP47 (heat shock protein 47) is a collagen-specific chaperone protein that assists in the proper folding, assembly, and transport of procollagens within the endoplasmic reticulum (ER). It is primarily expressed in cells that synthesize collagen, such as fibroblasts, and its expression can be upregulated under stress conditions, including elevated temperatures, oxidative stress, and ER stress. As a stress protein, HSP47 plays a crucial role in maintaining cellular homeostasis and protecting against protein misfolding and aggregation, which can lead to various pathological conditions, including fibrosis and cancer.

Sodium-Phosphate Cotransporter Proteins, Type II (NaPi-II) refer to a group of membrane transport proteins that are responsible for the active reabsorption of inorganic phosphate (Pi) from the primary urine back into the bloodstream in the kidney. These proteins are located in the brush border membrane of the proximal tubule cells and function to maintain phosphate homeostasis in the body.

En anhopning av inkapslade kapillärkärl som utgår från varje njurkanal och hålls samman av bindväv.

Ett nefron är den grundläggande funktionella enheten i en nieren, som är ansvarig för att filtrera blodet och producera urin. Varje nyckelkomponent innefattar glomerulus (filtrationsbarriären), tubuli (för att transportera substanser) och kapillärer (för att byta substanser mellan blodomloppet och nefronet).

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

'Smad3 är ett signalskalärt protein som spelar en central roll i TGF-β (transforming growth factor beta) signaltransduktionsvägen. När TGF-β binder till sin receptor aktiveras Smad3, dimeriserar och transporteras in i cellkärnan där det fungerar som en transkriptionsfaktor för att regulera genuttryck relaterat till celldelning, apoptos och differentiering.'

'Smad2' är ett protein som fungerar som en signaltransducer inom TGF-β (transforming growth factor beta)-signalsystemet, vilket spelar en viktig roll i cellcykeln, celldelning och apoptos. När TGF-β binder till sin receptor aktiveras Smad2 genom fosforylering, vilket leder till att det bildar komplex med andra Smad-proteiner och transporteras in i cellkärnan för att reglera genuttryck relaterat till celldifferentiering, celldelning och apoptos.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.

Mått på den mängd vatten som filtreras ur plasma genom glomerulära kapillärväggar till Bowmans kapslar per tidsenhet. Den motsvarar inulinelimineringsförmågan.

Den vanligaste formen av trådigt kollagen. Det är den huvudsakliga beståndsdelen av ben- och hudvävnad och utgörs av en heterotrimer av två alfa1(I)-kedjor och en alfa2(I)-kedja.

Ett väl bevarat heterodimerglykoprotein som uttrycks på differentierat sätt under många svåra, fysiologiska störningstillstånd, så som vid cancer, apoptos och olika nervsjukdomar. Klusterin produceras överallt och tycks fungera som en utsöndrad molekylär chaperon.

Raka tuber som utgår från njurbarkens stråliga del, där de möter de krökta ändarna av de distala, kapslade kanalerna. I njurmärgen löper pyramidernas samlingskanaler samman och förenas med ett centralt rör (Bellinis kanal; ductus Bellini), som mynnar på pyramidtoppen.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

"Urinavledning" refererar till den process där välfilterat blod passerar through njurarnas nefron och resulterar i produktionen av urin, som sedan leds bort från kroppen. Det är en kontinuerlig process som hjälper till att reglera vattnets- och elektrolytbalans samt avlägsna avfallsprodukter från kroppen.

I en enkel medicinsk definition, betyder "stentara" att placera en liten, rörlig eller fast tubformad inläggning (en stent) inne i ett kärl, till exempel ett hjärtkranskärl eller en artär, för att hålla lumen (kärlets öppna passage) vidmakthållen och underlätta blodflödet. Stentar används ofta för att behandla åderförträngningar orsakade av ateroskleros eller andra tillstånd som kan orsaka skador på kärlen.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Pyelonefrit är en infektion i nedre delen av urinvägarna som har spridit sig till det yttre av de båda njurarnas pelvis, en del av urin systemet där urinen samlas innan den passerar ner i urinblåsan. Pyelonefrit orsakas oftast av bakterier som har kommit upp från urinblåsan och kan ge upphov till symtom som smärta i ryggen eller flankerna, feber, illamående och kräkningar. Behandlingen består vanligen av antibiotika.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

Undersökning, behandling eller kirurgiska ingrepp i urinblåsan med hjälp av endoskop.

Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.

"Cell transdifferentiation är en process där en typ av differentierad celltyp konverteras till en annan typ av differentierad cell, ofta under kontroll av specifika genuttryck och signaleringsvägar."