Trumhinna (tricuspid valve) är en hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan höger kammare och höger lungartär i hjärtat. Den består av tre flikar (latin: tricuspid) och har till uppgift att förhindra att blod flödar tillbaka när hjärtat contrakteras.
Trumhinneperforation är ett medicinskt tillstånd där det finns en oönskad öppning (perforation) i trumhinnan, den membran som skiljer örat från näshålan. Denna skada kan orsakas av en rad faktorer, såsom infektioner, trauma eller åldrande. Trumhinneperforation kan leda till komplikationer som hörselnedsättning, smärta och öroninflammation.
Det största av hörselbenen, och det som är fäst vid trumhinnan. Dess klubbformade huvud är hopledat med städet.
Den del av örat som utgörs av trumhinnan, hörselbenen, örontrumpeten och trumhålan.
Tympanoplastik är en chirurgisk procedur där ett hål eller en lucka i trumhinnan (tympanum) repareras, ofta genom att använda ett litet stycke brosk eller en konstgjord membran. Proceduren utförs vanligtvis för att behandla hörselrelaterade problem som orsakas av skador, infektioner eller andra tillstånd som påverkar trumhinnan och/eller medelörat. Tympanoplastik kan också ingå i en kombinerad operation tillsammans med mastoidectomi (bortoperation av mastoidprocessen) för att behandla kroniska medelörsinfektioner eller kirurgiskt borttagande av kolesterolskorpor (hörselstenar).
Förbindelsegång mellan ytterörat och innerörat. Den yttre hörselgången utgörs av en rörformad kanal mellan ytterörat och trumhinnan, den inre är en benkanal mellan tinningbenspyramidens spets och innerörat.
Stroboskopi är en teknik som används för att upprepade gånger upplysa ett snabbt rörligt föremål eller fenomen med korta ljuspulser, vilket gör att det ser stillastående eller mycket långsammare ut. I en medicinsk kontext används stroboskopi ofta för att undersöka rörelsemönstret hos rörliga strukturer i kroppen, till exempel rörelsen hos stämbandet under fonation (röstproduktion). Det gör det möjligt för läkaren att bedöma eventuella skador eller avvikelser i strukturen.
De tre små ben (ossicula tympani) i mellanörat som benämns hammaren, städet och stigbygeln.
Lagring av tredimensionella bilder på fotografisk film eller i elektronisk form med hjälp av laserbelysning av det avbildade föremålet. Bilden blir ett hologram.
Hörselförlust till följd av störningar i den mekaniska överföringen eller förstärkningen av ljud in till öronsnäckan. Störningen är i ytter- eller mellanörat, dvs hörselgången, trumhinnan eller hörselbenen.
Objektiva undersökningar av mellanörats funktioner baserade på motstånd eller genomsläpplighet för ljudflöde.
En icke-neoplastisk keratiniserande massa av skiktat skivepitel, som ofta förekommer i hjärnhinnorna, centrala nervsystemet, skallbenet och allra oftast i mellanörat och mastoideumområdet.
Otoscopy är en procedur där en otoskop, ett slags lupp med ett inbyggt ljus, används för att undersöka det yttre öronhinnan och trummembranet. Det används vanligen för att diagnosticera problem relaterade till örat, såsom infektioner, hörselnedsättning eller skador på örats strukturer.
Trumhinneplastik är en medicinsk procedure där man återställer eller fixar en skada på trumhinnan, den tunnvävnad som separerar två hörselrum inne i inner ORBITA (öronbenet). Detta kan ske genom att antingen reparera eller ersätta den skadade trumhinnan med ett lämpligt substitut. Proceduren utförs vanligtvis av en öron-, näs- och halsspecialist (ENT-läkare) under lokal eller allmän bedövning. Trumhinneplastik kan behövas vid en rad olika tillstånd, inklusive kronisk medfödd eller förvärvad trumhinnesjukdom, infektioner, trauma eller tumörer.
Alla typer av ospecificerade öronsjukdomar.
Stapeskirurgi är en typ av öronkirurgi där den del av mellanörat som kallas stapediusbenet (ett av de tre benen i hörselorganet) ersätts med ett konstgjort material, ofta en liten prostetisk skruv. Detta görs vanligtvis för att korrigera en hörselfunktionsnedsättning orsakad av en sjukdom som kallas otoskleros, där stapediusbenet blir fastväxt i det omgivande benet i innerörat och hindrar ljudvågor från att passera korrekt. Stapeskirurgi är ett relativt smärtfritt ingrepp som ofta utförs under lokalbedövning och kan förbättra patientens hörselkvalitet avsevärt.
Inflammation i mellanörat, inklusive hörselbenen och örontrumpeten.
I en enkel mening kan 'tinningben' definieras som den yttre huden eller membranen som omger och skyddar tinningbenet, även känt som temporalbenet, som är ett av skallens ben i huvudet. Tinningsbenets funktion är att hjälpa till att forma ögonhålan och ge struktur åt ansiktet.
Ett av mellanörats tre småben. Det överför ljudvibrationer från hammaren (malleus) till stigbygeln (stapes).
En medicinsk kontext är en termometer (eller febertermometer) ett instrument som mäter kroppstemperaturn, oftast underarmen, munnen eller ändå i ett svalg. Den används vanligtvis för att diagnosticera feber eller andra tillstånd som kan påverka kroppstemperaturen.
I en enda mening kan man definiera vibration inom en medicinsk kontext som "den rörelse och de skälvningar som uppstår när kroppsdelar eller strukturer vibrerar oroväckande eller smärtsamt, ofta orsakat av exponering för mekaniska krafter eller störningar i kroppens funktion." Detta kan inträffa till följd av olika sjukdomstillstånd eller yttre faktorer, såsom användande av vissa maskiner eller verktyg.
I den medicinska kontexten, refererar "stygbygel" till ett instrument som används under kirurgiska ingrepp för att hålla together olika vävnader eller strukturer. Det är ofta gjort av ett slags plastmaterial och har en böjlig, skålformad design som möjliggör anpassning efter de specifika anatomiska behoven under operationen. Stygbygelns huvudsakliga funktion är att hjälpa till att upprätthålla en visuell orientering och kontroll över operationsområdet, samt att stödja och hålla isär vävnader för att underlätta precisionen under kirurgiska procedurer.
Otitis media with effusion (OME) refers to the presence of fluid in the middle ear without signs or symptoms of acute infection. This condition can cause hearing difficulties and is often associated with inflammation or swelling of the Eustachian tubes, which connect the middle ear to the back of the throat. OME can occur as a complication of an upper respiratory tract infection, allergies, or other conditions that affect the eustachian tubes. It is most commonly seen in children and often resolves on its own within three months, but in some cases, medical intervention may be necessary to alleviate symptoms and prevent complications.
Ett släkte av Chinchillidae, en familj gnagare bestående av tre släkten: Lagidium, Lagostomus och Chinchilla. De används i stor omfattning i biomedicinsk forskning, såväl som för pälsens skull.
En kanal från mellanörat till svalgets översta del. Den har betydelse för tryckutjämning mellan svalget och mellanörat. Syn. eustakiska röret; tuba auditiva.
Ventilering av mellanörat vid behandling av serös öroninflammation, oftast genom punktering av trumhinnan.
Tunna vävnadsskikt som täcker delar av kroppen, som skiljer angränsande kaviteter eller som förbinder angränsande strukturer.
Ljudförnimmelse.
Lipider, huvudsakligen fosfolipider, kolesterol och små mängder glykolipider som finns i membran, inkl. cellmembran och intracellulära membran. Lipiderna kan förekomma som dubbellager i membranen, med inneslutna proteiner mellan lagren och yttre proteiner på membranets utsida. Membranlipider är nödvändiga för aktiv transport, ett flertal enzymatiska aktiviteter och membranbildning.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
Tumörsjukdomar i ytter-, mellan- eller innerörat.
I strikt mening, hörbara frekvenser. Dock kan även infraljud och ultraljud räknas hit.
Tunna strukturer som omger de subcellulära enheterna eller organellerna i eukaryota celler. De omfattar en rad olika membran anslutna till cellkärnan, mitokondrierna, golgiapparaten, det endoplasmatiska närverket, lysosomerna, plastiderna och vakuolerna.
En otoskop är ett medicinskt instrument som används för att undersöka örat, särskilt örontrumpeten (koncha). Med hjälp av ett otoskop kan en läkare titta in i örat och inspektera örönmuskeln, öratrumpeten, örsnibben och trumhinnan för att diagnosticera eventuella sjukdomar eller skador. Det består av ett litet rör med en belysning och en lins på slutet som hålls mot örat.
Kolesteatom som vanligtvis åtföljs av kronisk infektion och som ofta drabbar tympanum (trumhålan), epitympanum (övre delen av trumhålan) och antrum (klippbenets hålrum).
Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).
Ofrivillig sammandragning och vibration i musklerna. Det är en fysiologisk värmealstringsmetod hos människa och andra däggdjur.
Hörselmätning med hjälp av rena toner av varierande frekvens och styrka.
Konstgjorda membran, som t ex halvgenomsläppliga membran för artificiell njurdialys, enkelmolekylskiktade och dubbelmolekylskiktade membran som används som modeller för simulering av biologiska cellmembran. Sådana membran används även i samband med styrd vävnadsläkning.
En allmän term för fullständig eller partiell förlust av hörseln på det ena eller båda öronen.
Otitis media with effusion (OME) refers to a medical condition characterized by the presence of fluid in the middle ear without signs or symptoms of acute infection.
Otorinolaryngologi, även känt som ORL eller häulsjukvård, är en medicinsk specialitet som fokuserar på diagnosen och behandlingen av sjukdomar och störningar i huvudet och halsen, inklusive öronsjukdomar, näsa, svalg, struphuvud och hals. Specialisten kallas otorinolaryngolog eller häulspecialist.
I en enskild medicinsk definition kan "benledning" (eng. shunting) syfta på en kirurgisk procedure där en abnormalt stört cirkulationsflöde i kroppen korrigeras genom att skapa en ny väg för blodet eller cerebrospinalvätskan att flyta fritt. Detta kan användas för att lindra ödem, minska intrakraniell tryck eller behandla vissa former av hydrocefalus.
Otoskleros är en medfödd eller acquisitiv sjukdom som orsakar förtjockning och hårdning av benet i inner ORL-organet, vilket kan leda till hörselförlust.
Stapedius är en intrinsic muskel i mellanörat hos däggdjur, inklusive människan. Den har sitt ursprung från båtformade hornet (processus cochlearis) på ovala fönstret och fästningspunkt på stapediusstången (stapes). Stapediusmuskeln hjälper till att skydda innerörat från skadligt höga ljudnivåer genom att dämpa rörelserna i ovala fönstret.
"Ovala fönstret är en del av mellanörat (öronmedlet) som är formad som ett ovalt, hårt membran som vibrer när ljudvågorna når det, vilket i sin tur stimulerar innerörats hörselorgan och möjliggör vår förmåga att uppfatta ljud."
Otologic surgical procedures refer to a group of surgeries that are performed on the ear with the goal of treating various conditions affecting hearing, balance, and inner ear functions. These procedures can range from relatively simple ones such as myringotomy (incision in the eardrum to relieve pressure and drain fluid) to more complex ones like cochlear implantation (surgical implantation of an electronic device that provides a sense of sound to a person with severe to profound hearing loss). Other examples of otologic surgical procedures include stapedectomy (removal or modification of the stapes bone in the middle ear to improve hearing), tympanoplasty (reconstruction of the eardrum), and mastoidectomy (removal of mastoid air cells to treat chronic ear infections).
"Akustisk stimulering refererer til den proces where sinnene stimuleres med lyd eller lyde, som kan forstås eller tolkes av det menneskelige øre og hjernen. Dette inkluderer tale, musik, lyde fra miljøet eller andre kilder, og er ofte anvendt i terapeutiske sammenhænge for at forbedre sensorisk behandling, opmærksomhed, hukommelse og andre kognitive funktioner."
Organismens funktioner för att reglera kroppstemperaturen genom uppvärmning eller avkylning.
Den halvgenomträngliga, yttre delen av den röda blodkroppen. Efter hemolys bildar membranet en "spökcell".
Fosfolipidmolekylers rörelse i lipiddubbellagret, beroende på fosfolipidklass, deras fettsyrasammansättning och acylkedjornas omättnadsgrad, kolesterolkoncentration och temperatur.
Den gren av fysiken som behandlar ljud och ljudvågor. Inom medicinen äger den tillämpningar för studier i tal och hörsel.
Inflammation i det bikakeliknande utskottet (processus mastoideus) på klippbenet bakom örat. Den är ofta en komplikation till öroninflammation (otitis media).
Avstånds- eller rörelsemätning med hjälp av interferens mellan två ljusstrålar (optisk interferometri) eller ljudvågor (akustisk interferometri).
Audiometri. Mätning av hörselförmågan för att fastställa tröskelvärden för de lägsta ljudnivåer vid vilka en person kan uppfatta olika toner. För ljudöverföring i luft används frekvenser mellan 125 oc h 8000 Hz, och för att mäta tröskelvärden för överföring i benmassa används frekvenserna 250 till 4000 Hz.
Läckage av cerebrospinalvätska genom den yttre hörselgången eller örontrumpeten till nasofarynx. Detta hänger ofta samman med skallskada (t ex tinningsbenfraktur), neurokirurgiska ingrepp eller har an dra orsaker. Läckaget kan även uppkomma spontant.
En död kropp, vanligtvis en människokropp.
En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.
'Förhårdning' kan definieras som en process där vävnadskroppar i kroppen, ofta under påverkan av externa eller interna faktorer, blir tjockare, mindre flexibla och mer motståndskraftiga över tid.
Utbredd, acellulär stödvävnad i form av hinnor mellan epitel och underliggande vävnad och runt glatt muskulatur. Membranet innehåller makromolekylära beståndsdelar såsom kollagen, laminin och sulfater ade proteoglykaner, och har betydelse för elektrolytpassagen.
Den förhållandevis konstanta temperatur som kroppen normalt håller (hos människan 37 grader C) och som regleras från mellanhjärnan.
Tryck är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som verkar på en viss yta, vanligtvis uttrycks som newton per kvadratmeter (N/m2 eller Pascal, Pa), och används för att beskriva olika fysiologiska fenomen såsom blodtryck, lufttryck och cerebrospinalvätskans tryck.
"Hudtemperatur är den uppmätta temperatur som registreras på ytan av huden, och kan användas som ett indirekt mått på kroppens inre temperatur eller som en indikation på hudens aktuella termoregleringsrespons."
Inneröra, eller inre öron, refererar till den innersta delen av örat som innehåller cochlea (hörselorganet), vestibularapparaten (som hjälper till att upprätthålla balansen) och det auditiva nervsystemet.
Gränsen för förmågan att uppfatta ljudstyrka och tonhöjd.
Hörsel- och balansorgan.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Lägre kroppstemperatur än normalt, särskilt hos varmblodiga djur. Hos människor uppkommer hypotermi vanligen genom olyckshändelse eller på annat sätt oavsiktligt.
En underfamilj under Muridae (råttdjur), bestående av flera släkten, inkl. Gerbillus, Rhombomys, Tatera, Meriones och Psammomys.
Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.