Ett enzym som katalyserar tillägg av alifatiska, aromatiska eller heterocykliska radikaler, liksom även epoxider och arenoxider, till glutation. Bindningen sker vid svavelatomen. Det katalyserar även reduktion av polyolnitrat genom glutation till polyol och nitrit. EC 2.5.1.18.
En något heterogen klass av enzymer som katalyserar överföringen av alkyler eller liknande grupper (utom metylgrupper). EC 2.5.
Ett icke-mönsterbundet DNA-polymeras som normalt förekommer i tymus och benmärg hos ryggradsdjur. Det katalyserar förlängningen av oligo- eller polydeoxinukleotidkedjor och har utbredd användning som hjälpmedel för differentialdiagnos av akuta leukemier hos människan. EC 2.7.7.31.
Enzymer som överför koenzym A-delar från acyl- eller acetyl-CoA till olika karboxylmottagare, varvid bildas en tiolester. Enzymer tillhörande denna grupp är avgörande för omsättningen av ketoner och utnyttjandet av acetoacetat i mitokondrierna. EC 2.8.3.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Enzymer i transferasklassen som katalyserar överföringen av en acylgrupp från en kemisk förening (givare) till en annan (acceptor). EC 2.3.
Ett hudirriterande ämne som kan orsaka såväl primär som allergisk dermatit (hudinflammation). Kontaktreaktioner mot dinitroklorbensen (DNCB) har använts som mått på cellulär immunitet. DNCB används även som reagens för påvisning och bestämning av pyridinföreningar.
Enzymer som katalyserar överföringen av galaktos från en nukleosid-difosfatgalaktos till en annan acceptormolekyl, som oftast är ett annat kolhydrat. EC 2.4.1.-.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Ett enzym, ibland benämnt GGT, som spelar en huvudroll vid syntes och nedbrytning av glutation, en tripeptid med skyddande effekt i cellerna. Det katalyserar omvandlingen av gammaglutamyldelen till en mottagaraminosyra.
Enzymer som katalyserar överföring av glykosylgrupper till en acceptor. Oftast är en annan kolvätemolekyl acceptor, men även
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Enzymer som katalyserar infogandet av deoxiribonukleotider i en DNA-kedja. EC 2.7.7.-.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Enzymer som katalyserar överföringen av hexosgrupper. EC 2.4.1.-.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
2-acetamid-2-deoxyglukopyranos. N-acetylderivatet av glukosamin.
En grupp enzymer med verkan på en rad olika substrat, inkl fenoler, alkoholer, aminer och fettsyror. De är läkemedelsmetaboliserande enzymer som katalyserar konjugering av UDP-glukuronsyra till ett antal olika endogena och exogena föreningar. 2.4.1.17.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Enzymer som katalyserar överföringen av glukos från nukleosiddifosfatglukos till en acceptormolekyl som ofta är ett annat kolhydrat. EC 2.4.1.-.
En tripeptid som spelar många roller i celler. Den konjugerar med läkemedel så att dessa kan göras mer lösliga för utsöndring, verkar som koenzym, deltar i ändringar i proteindisulfidbindningar och reducerar peroxider.
Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.
Ordningsföljden av kolhydrater i polysaccharider, glykoproteiner och glykolipider.
Kemisk eller biokemisk koppling av kolväte- eller glykosylgrupper till andra ämnen, särskilt peptider eller proteiner. Glykosyltransferaser förmedlar denna biokemiska reaktion.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av 5-fosforibosyl-1-pyrofosfat och hypoxantin, guanin eller 6-merkaptopurin till motsvarande 5'-mononukleotider och pyrofosfat. Enzymet har stor betydelse för såväl purinbiosyntesen som för det centrala nervsystemets funktioner. Total avsaknad av enzymverkan är förknippad med Lesch-Hyhans syndrom, medan partiell brist leder till överproduktion av urinsyra. EC 2.4.2.8.
Enzymer som katalyserar överföringen av mannos från en nukleosiddifosfatmannos till en mottagarmolekyl som ofta är ett annat kolhydrat. Gruppen innehåller EC 2.4.1.32, EC 2.4.1.48, EC 2.4.1.54 och EC 2.4.1.57.
Ett enzym som reversibelt katalyserar överföring av fosfoetanolamin från CDP-etanolamin till diacylglycerol, vilket ger fosfatidyletanolamin (cefalin) och CMP. Enzymet finns i det endoplasmatiska nätverket. EC 2.7.8.1.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
En undergrupp enzymer av transferasklassen som katalyserar överföringen av en metylgrupp från en förening till en annan. EC 2.1.1.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
En in situ-metod för att upptäcka DNA-områden som stubbats vid apoptos. Terminalt deoxinukleotidyltransferas används för att binda märkt dUTP, på ett malloberoende sätt, till 3-prim OH-ändarna på enkel- eller dubbelsträngat DNA. Denna s k TUNEL-metoden markerar apoptos i enskilda celler, vilket gör den känsligare än agarosgelelektrofores för analys av DNA-fragmentering.
En grupp ärftliga enzymbristtillstånd med förhöjda värden av galaktos i blodet som typiskt symtom. Tillståndet kan förknippas med brist på galaktokinas, UDP-glukos-hexos-1-fosfaturidylyltransferas eller UDP-glukos-4-epimeras. Den klassiska formen beror på brist på UDP-glukos-hexos-1-fosfaturidylyltransferas och yttrar sig hos barn som hämmad tillväxt, kräkningar och förhöjt intrakraniellt tryck. Individer med sjukdomen kan även drabbas av förståndshandikapp, gulsot, förstorad lever och mjälte, ovarialsvikt och katarakt (starr).
Viktig bärarmolekyl som binder acetylgrupper och deltar i transacetyleringsprocessen. Syn. CoA
Det område i ett enzym som genom verkan på sitt substrat utlöser en enzymreaktion.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Enzymer som katalyserar överföringen av en acetylgrupp, vanligen från acetylkoenzym-A, till någon annan förening. EC 2.3.1.
Ett enzym som katalyserar första steget i histidinbiosyntesen hos Salmonella typhimurium. ATP reagerar reversibelt med 5-fosforibosyl-1-pyrofosfat för att ge N-1-(5´-fosforibosyl)-ATP och pyrofosfat. EC 2.4.2.17.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
Ett enzym som katalyserar överföringen av acetylgalaktosamin från UDP-N-acetylgalaktosamin till olika 2-fukosylgalaktosider som mottagare. EC 2.4.1.40.
En ganska stor grupp enzymer, omfattande inte bara dem som omvandlar fosfat, utan även difosfat,nukeotidylrester och andra. Dessa har indelats efter acceptorgrupp. EC 2.7.
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
Minskning av ett läkemedels eller annan kemisk substans farmakologiska aktivitet eller toxicitet i en levande organism, vanligen genom enzymatisk verkan. Processen omfattar sådan ämnesomsättning som ökar ämnets löslighet så att en snabbare utsöndring via njurarna kan ske.
Ett enzym i transferasklassen som katalyserar överföringen av en metylgrupp från S-adenosylmetionin till en katekol eller katekolamin, så som dopa, dopamin, epinefrin eller norepinefrin. Enzymet finns i cytoplasman i främst njurar, lever och det centrala nervsystemet. EC 2.1.1.6.
En grupp enzymer som katalyserar överföringen av karboxyl- eller karbamoylgrupper. EC 2.1.3.
Slutna blåsor av fragmenterat endoplasmatiskt nätverk som bildas när leverceller eller -vävnad säras genom homogenisering. De kan vara släta eller ojämna.
Den genetiska massan hos bakterier.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.
Den vätska (vattenlösning) som fyller ut utrymmet mellan organellerna och andra cellorgan i cytoplasman.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
Ett enzym som under kolesterolbiosyntesen katalyserar kondenseringen av isopentenylpyrofosfat och dimetylallylpyrofosfat till pyrofosfat och geranylpyrofosfat. Därefter katalyserar enzymet kondenseringen av sistnämnda förening med ytterligare isopentenylpyrofosfat till pyrofosfat och farnesylpyrofosfat. EC 2.5.1.1.
En art saltälskande arkéer som utmärker sig genom att producera syra från socker. Arten benämndes tidigare Halobacterium marismortui.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i samband med enzymsyntes.
Mikroblåsor som bildas av det endoplasmatiska nätverket när celler brister. De kan isoleras genom differentialcentrifugering och utgörs av tre strukturtyper: ojämna vesiklar, släta vesiklar och ribosomer. Ett flertal enzymatiska processer är förknippade med mikrosomfraktioneringen.
En aldohexos som uppträder naturligt i D-form i laktos, cerebrosider, gangliosider och mukoproteiner. Brist på galaktosyl-1-fosfaturidyltransferas ger upphov till felaktig galaktosomsättning, galaktosemi, som leder till höjda halter av galaktos i blodet.
En subsubklass av enzym i transferasklassen som katalyserar överföringen av en aminoacylgrupp från en molekyl till en annan, varvid bildas en ester eller en amidbindning.
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
Enzymer som katalyserar överföringen av kvävehaltiga grupper, främst aminogrupper, från en givare, vanligen aminosyra, till en mottagare, vanligtvis en 2-oxosyra. EC 2.6.
Ett enzym som katalyserar acetyleringen av kloramfenikol till kloramfenikol-3-acetat. Då kloramfenikol-3-acetat inte binder till bakterieribosomer och inte hämmar peptidyltransferas, är enzymet ansvar igt för naturligt förekommande kloramfenikolresistens hos bakterier. Enzymet, som har varianter, påträffas hos både gramnegativa och grampositiva bakterier. EC 2.3.1.28.
Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.
Ett test för att avgöra om komplementering (dominant kompensation) kommer att äga rum i en cell med en given mutantfenotyp när ett annat muterat genom, som kodar för samma fenotyp, förs in i cellen.
Enzymer som katalyserar överföring av hydroximetyl- eller formylgrupper. EC 2.1.2.
En ärftligt överförd, könsbunden sjukdom som orsakas av brist på ett enzym i purinmetabolismen, hypoxantinfosforibosyltransferas (EC 2.4.2.8). Hos drabbade individer är det första levnadsåret normalt, men sedan uteblir normal psykomotorisk utveckling, och det uppträder extrapyramidala rörelsestörningar, tilltagande spasticitet och krampanfall. Självskadande beteenden som bitande av fingrar och läppar ses ofta. Mental utvecklingsstörning kan förekomma, men är vanligen av lindrig art. Höjda halter av urinsyra i serum leder till njursten och gikt.
Gifter producerade av Clostridium botulinum. Det finns minst sju olika ämnen, av vilka de flesta är proteiner. De har neurotoxiska, enterotoxiska och hemotoxiska egenskaper, är immunogena och omfattar de starkaste gifter man känner till. Det vanligaste blockerar frigörande av acetylkolin vid de kolinerga synapserna.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Enzymer i transferasklassen som katalyserar reaktionen mellan L-aspartat och 2-ketoglutarat till oxaloacetat och L-glutamat. Enzymerna är pyridoxalfosfatproteiner. I levern överför reaktionen överskottskväve till aspartat för användning i ureacykeln. EC 2.6.1.1. Syn. aspartattransaminaser.
Leukemi associerad med hyperplasi och överaktivitet i lymfvävnaden, och med ökat antal cirkulerande maligna lymfocyter och lymfoblaster.
Elektrofores, där en pH-gradient bestäms i ett gelsubstrat och proteiner vandrar tills de når den plats (fokus), vid vilken pH är lika med deras isoelektriska punkt.
Består av en polypeptidkedja och 4´-fosfopantetein kopplade till en serinrest med en fosfodiesterbindning. Acylgrupper binds som tiolestrar till pantotenylgruppen. Acylbärarprotein ingår i alla steg i cytoplasmasystemets fettsyrasyntes.
Undersöknig av kristallstrukturer med hjälp av röntgendiffraktionsteknik.
Infogande av en syraradikal i molekylen till en kemisk förening.
En grupp derivat av naftyridinkarboxylsyra, kinolinkarboxylsyra eller nalidixinsyra.
Ett enzym som katalyserar oxidationen av två mol glutation i närvaro av väteperoxid, varvid ges oxiderat glutation och vatten. EC 1.11.1.9.
Ett enzym som katalyserar överföringen av en metylgrupp från S-adenosylmetionin till histamin, varvid bildas N-metylhistamin, den viktigaste histaminmetaboliten hos människor. EC 2.1.1.8.
3,5-dihydroxi-3-metylpentansyra, ett ämne som bildas som mellansteg i biosyntesen av kolesterol.
Ett nukleosiddifosfatsocker som kan omvandlas till deoxisockret GDP-fukos, som ger fukos till lipopolysackarider i bakteriecellväggar. Det fungerar även som givare av mannos åt glykolipidsyntes.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
En uppsättning gener som genom mångfaldigande och variation härstammar från någon ursprunglig gen. Sådana gener kan sitta tillsammans på samma kromosom eller vara utspridda på olika kromosomer. Exempel på multigenfamiljer är de som kodar för hemoglobiner, immunglobuliner, histokompatibilitetsantigener, aktiner, tubuliner, keratiner, kollagener, stressproteiner, salivproteiner, korioproteiner, membranproteiner, ägguleproteiner och faseoliner, och även histoner, ribosom-RNA och tRNA-gener. De tre senare utgör exempel på upprepningsgener, av vilka det finns hundratals identiska i tandemformationer.
Enzymer som katalyserar överföringen av fukos från en nukleosiddifosfatfukos till en mottagarmolekyl, som ofta är ett kolhydrat, en glykoprotein eller en glykolipid. Förhöjd aktivitet av vissa fukosyltransferaser i humant serum kan vara indikator för malignitet. I denna klass ingår EC 2.4.1.65; 2.4.1.68; 2.4.1.69 och 2.4.1.89.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
S-acylkoenzym-A. Derivat av fettsyrakoenzym-A som ingår i biosyntes och oxidation av fettsyror samt i bildande av ceramid.
Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.
Eikosametyl-oktakontanonadekasen-1-ol. Polyprenol i djurvävnad, med ca 20 isoprenrester, av vilka den med alkoholgruppen är mättad.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
En aminosyrasekvens i en polypeptid eller en nukleotidsekvens i DNA eller RNA som är den samma hos flera arter. En känd uppsättning bevarade sekvenser representeras av en konsensussekvens. Aminosyramotiv består ofta av bevarade sekvenser.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-alanin och 2-oxoglutarat till pyruvat och L-glutamat. EC 2.6.1.2.
Acetyl-CoA medverkar i biosyntesen av fettsyror och steroler, i oxidationen av fettsyror och i metabolismen av många aminosyror. Det har också verkan som ett biologiskt acetylerande medel.
Ett enzyms förmåga att bibehålla sin strukturform eller sin verkan när det utsätts för lagring, isolering, rening eller annan fysikalisk eller kemisk manipulering, inklusive proteolytiska enzymer och värme.
En kromatografisk teknik som utnyttjar biologiska molekylers förmåga att binda till vissa ligander, specifikt och reversibelt. Tekniken används i proteinkemi.
En tiolhaltig, icke-essentiell aminosyra som vid oxidation bildar cystin.
Ett rött färgämne i galla, bildat genom nedbrytning av hem från hemoglobin eller cytokromer.
Separationsteknik, där den fasta fasen består av jonbytarhartser. Hartserna innehåller små, löst bundna joner som lätt byter plats med andra små joner med motsvarande laddning i de lösningar som passe rar över den fasta fasen. Syn. jonbyteskromatografi.
Hydroxikanelsyra och dess derivat. De utövar sin verkan genom att aktivera oxidering av indolättiksyra, varvid den endogena nivån av bunden indolättiksyra i växter sjunker.
En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.
Ett antibiotiskt ämne som produceras av Streptomyces lincolnensis. Det har används för behandling av stafylokock-, streptokock- och Bacteroides fragilis-infektioner.
Den typiska, tredimensionella formen hos kolhydrater.
Adenosin-5´-(trivätedifosfat),5´-5-ester med D-ribos. En ester som bildas mellan aldehydkolet i ribos och det terminala fosfatet i adenosindifosfat. Verkar som ribosbärare.
Ett enzym som katalyserar bildandet av AMP från adenin och fosforibosylpyrofosfat. Det kan fungera som återanvändningsenzym för återcirkulering av adenin till nukleinsyror. EC 2.4.2.7.
Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.
En packe tillplattade, små blåsor som medverkar i posttranslationsproduktionen och sorteringen av proteiner, genom att ta emot dem från det endoplasmatiska nätverket och vidarebefordra dem till sekretoriska mikrokärl, lysosomer eller cellmembranet. Proteiner förflyttas med hjälp av transportblåsor som knoppas av från det endoplasmatiska nätverket eller Golgiapparaten och smälter samman med Golgi, lysosomer eller cellmembranet.
Fosforsyraestrar av dolikol.
Ett cytokrom P-450-enzym som katalyserar hydroxyleringen av anilin till hydroxyanilin i närvaro av reducerat flavoprotein och molekylärt syre. Det deltar i metaboliseringen av läkemedel. EC 1.14.14.-.
Blandning av 2- och 3-tert-butyl-4-metoxifenoler som används som antioxidant i livsmedel, kosmetika och läkemedel. Syn. BHA.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
En förening som hindrar symport av natrium, kalium och klorid främst i Henles slynga, men även i de proximala och distala kanalerna. Denna farmakologiska verkningsmekanism leder till utsöndring av dessa joner, ökad urinavgång och minskning av extracellulär vätska. Preparatet har klassats som ett loop-diuretikum.
Ett enzym som reversibelt katalyserar omvandlingen av palmitoyl-CoA till palmitoylkarnitin i den inre mitokondriehinnan. EC 2.3.1.21.
Ett enzym som katalyserar den reversibla formeringen av acetacetyl-CoA från två molekyler acetyl-CoA. EC 2.3.1.9.
Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.
Infektionssjukdom hos idisslare, orsakad av bandmaskar av släktet Moniezia.
Det viktigaste systemet för gruppering av mänskligt blod, baserat på förekomst eller frånvaro av två antigener, A och B. När varken A eller B förekommer är blodet av grupp 0, när bägge förekommer är blodet av grupp AB. A och B är genetiska faktorer som bestämmer förekomsten av enzymer för syntes av vissa glykoproteiner huvudsakligen i erytrocytmembranet.
Omättade kolväten av typen Cn-H2n, betecknade med ändelsen -en.
En svavelhaltig, essentiell aminosyra av betydelse för många kroppsfunktioner. Den bildar tungmetallkelat.
Lipid A är den biologiskt aktiva beståndsdelen i lipopolysackarider. Den har en kraftigt endotoxisk verkan och uppvisar immunogena egenskaper.
Den vanliga paddan; en art av de äkta paddorna, Bufonidae, med omfattande utbredning i Amerika och Europa.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
Proteiner från Escherichia coli.