Topoisomerase I inhibitors are a class of anticancer drugs that work by inhibiting the function of the enzyme topoisomerase I, which is involved in the relaxation of supercoiled DNA during processes such as replication and transcription. By inhibiting this enzyme, these drugs cause DNA damage and apoptosis (programmed cell death) in rapidly dividing cancer cells. Examples of Topoisomerase I inhibitors include camptothecin and its derivatives irinotecan and topotecan.

DNA-topoisomeraser som katalyserar ATP-beroende klyvning av den ena av de två DNA-strängarna, genomföring av den obrutna strängen genom brottpunkten och återförening av den kluvna strängen. Typ 1-DNA-topoisomeraser minskar belastningen på DNA-strukturen genom att relaxera superhelixvindlingarna och knutringarna i DNA-spiralen. EC 5.99.1.2.

En alkaloid från stammen på Camptotheca acuminata, ett träd hemmahörande i Kina. Substansen hämmar selektivt kärnenzymet DNA topoisomeras. Ett flertal halvsyntetiska kamptotecinanaloger har visat antitumöraktivitet.

Topoisomerase II inhibitors are a class of anticancer drugs that work by interfering with the function of topoisomerase II, an enzyme that plays a critical role in the DNA replication and transcription processes. These inhibitors bind to the enzyme-DNA complex, preventing the relaxation of supercoiled DNA and causing DNA strand breaks. This results in the accumulation of DNA damage during DNA replication, which can lead to apoptosis (programmed cell death) of cancer cells. Topoisomerase II inhibitors are used in the treatment of various types of cancer, including leukemia, lymphoma, and solid tumors. Examples of topoisomerase II inhibitors include etoposide, doxorubicin, and mitoxantrone.

Topotecan är ett cancerbekämpande läkemedel som tillhör gruppen topoisomeras I-hämmare. Det används för behandling av olika typer av cancer, bland annat äggstockscancer och långtgående småcellig lungcancer. Topotecan fungerar genom att hämma en specifik enzyms aktivitet i cancercellernas DNA-syntes, vilket leder till celldöd.

DNA-topoisomeraser som katalyserar ATP-beroende klyvning av båda DNA-strängar, genomföring av de obrutna strängarna genom brottpunkten och återförening av de kluvna strängarna. Dessa enzymer relaxerar superhelixvindlingarna och frigör en duplex-DNA-knutring. EC 5.99.1.3.

Topoisomerase inhibitors are a class of medications that interfere with the function of topoisomerase enzymes, which are responsible for relaxing supercoiled DNA during processes such as replication and transcription. By inhibiting these enzymes, topoisomerase inhibitors introduce DNA breaks and prevent the completion of DNA replication or transcription, leading to cell death. These drugs are used in cancer chemotherapy to target rapidly dividing cancer cells.

"Cellgifter" är ett obestämt medicinskt begrepp som kan användas för att beskriva något som skadar eller förstör celler, men det används sällan i klinisk praxis. Som naturopatisk behandling kan "cellgifter" avse olika substanser som påstås stärka och skydda celler, men det finns inga vetenskapligt erkända bevis som stödjer dessa påståenden och användning av sådana preparat kan vara farligt om de inte har undergått rigorösa kliniska prövningar och visat sig vara säkra och effektiva.

En familj av sammanfogade kolväteringar ur stenkolstjära som verkar som intermediärer i diverse kemiska reaktioner och används vid framställning av kumaron-indenhartser.

Teniposid är ett antineoplastiskt medel som verkar genom att stävja cellcykeln och orsaka apoptos, eller programmerad celldöd, i cancerceller. Det är en analog av podofillotoxin och hämmar specifikt enzymet topoisomeras II, vilket leder till att DNA-stängsel bildas och cellcykeln stoppas. Teniposid används primärt för behandling av akut myeloisk leukemi (AML) och small cell lung cancer (SCLC).

Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.

Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.

Metoder för undersökning av effektiviteten hos cellgifter och biologiska hämmare. Hit hör modeller för celldödande in vitro och cytostatiska färguteslutningstester, samt mätning av tumörtillväxtparametrar hos försöksdjur in vivo.

"DNA-klyvning" refererer til den proces, hvor et DNA-molekyle klippes itu af et specifikt sted ved hjælp af et enzym kaldet en restriktionsenzym. Denne proces anvendes hyppigt i molekylærbiologi og genetisk engineering til at skære DNA-strenge op, så de kan manipuleres og for eksempel indsætte i andre organismer eller plasmider. Restriktionsenzymet krydser DNA-strengen på et bestemt sted, der kendes som en restriktionssite, hvor det specifikke sekvens af basepar er tilstede. Det resulterende DNA-fragment kan derefter anvendes i forskellige molekylærbiologiske teknikker som kloning og sekventering.

Ringformat, supertvinnat duplex-DNA som isolerats från virus, bakterier och mitokondrier. Denna superhelixform av DNA har tillgång till fri energi. Under transkriptionsfasen är omfattningen av RNA-initiering proportionell mot superhelixgraden hos DNA:t.

Interkalatorer är molekyler som kan insmyga sig mellan basparen i DNA-stapeln, vilket orsakar en separation av dess två strängar och en expanderad struktur. Dessa molekyler används ofta inom forskning för att studera DNA-strukturen och dess funktion, samt inom medicinen för att störa DNA-replikationen och transkriptionen vid behandling av vissa typer av cancer.

Läkemedels- eller strålningsframkallade skador på DNA som medför avvikelser från den normala dubbelspiralkonformationen. Till dessa hör strukturella förvrängningar som stör replikation och transkription, samt punktmutationer som splittrar baspar och ger skadliga effekter på efterföljande generationer genom ändringar i DNA-sekvensen. Om skadan är av mindre omfattning kan den repareras (DNA-reparation), men stor skada kan leda till apoptos (celldöd).

Ett halvsyntetiskt derivat av podofyllotoxin med antitumörverkan. Det hämmar DNA-syntes genom att bilda komplex med topoisomeras II och DNA. Komplexet utlöser brott på dubbelsträngat DNA och hindrar reparation genom topoisomeras II-bindning. Upprepade DNA-brott hindrar övergång till celldelningens mitosfas och leder till celldöd. Etoposid är verksam främst i cellcykelns G2- och S-faser.

'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'

Ett bakteriellt DNA-topoisomeras II som katalyserar ATP-beroende delning av båda DNA-strängar, genomföring av hela strängar genom brottställena och återförening av de uppdelade strängarna. Topoisomeras IV binder till DNA i form av 2 parC- och 2 parE-underenheter. Enzymet är ett länkbrytande enzym som särar på sammankopplade dotterkromosomer efter DNA-replikation. EC 5.99.1.3

N-(4-(9-akridinylamino)-3-metoxyfenyl)metansulfonamid. Ett aminoakridinderivat med starkt cytostatisk verkan. Det är effektivt vid behandling av akut leukemi och maligna lymfom, men har dålig verkan m ot solida tumörer. Det används i kombination med andra antitumörmedel. Det ger acceptabla bieffekter i form av benmärgshämning och hjärttoxicitet.

En grupp föreningar med benso(c)pyridinets heterocykliska ringstruktur. Ringstrukturen är typisk för den grupp av opiumalkaloider som innehåller papaverin.

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

Bensodioxoler är ett centralstimulerande preparat som används som appetite suppressant för att behandla fetma. Det verkar genom att påverka signalsubstanser i hjärnan som styr hungern och matkonsumtionen. Bensodioxoler är en kemisk förening med formeln C16H25NO2 och tillhör gruppen fenetylaminers. Det bör användas under kontroll av en läkare på grund av potentiala biverkningar och risk för beroende.

Carbazole är ett organisk förening som består av två benzeningar fused med en piperidinring. Det är inte nödvändigtvis en medicinsk term, utan det kan vara relevant inom olika områden som organisk kemi och farmakologi. Ibland kan carbazol-derivat användas inom medicinen som läkemedel eller i forskning, men 'carbazole' är inte en direkt medicinsk definition.

'Nasturtium' är ett medicinskt term som vanligtvis refererar till arten *Eutaquelia suaveolens*, också känd som gul nasturtium eller kaplöksblomma. Denna växt är ursprunglig i Nord- och Sydamerika och har traditionellt använts inom medicinen för att behandla infektioner, särskilt urinvägsinfektioner, på grund av dess antibakteriella egenskaper. Extrakt från växtens blad och stjälkar kan appliceras topisk eller tas som ett tekniskt preparat för att utvinna dess aktiva ämnen, främst allylsenepaler. Det är viktigt att notera att denna artikel inte bör användas som en substitut till professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling.

En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.

Tidsschema för administrering av läkemedel i syfte att uppnå optimal effekt och bekvämlighet.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

Humana tjocktarmsadenokarcinomceller med förmåga att uttrycka differentieringssärdrag, typiska för mogna tarmceller, så som bägarceller.

Motstånd mot eller minskad känslighet för ett antitumörmedel hos en tumör hos människor, djur eller i cell- eller vävnadsodlingar.

Läkemedelsamverkan, eller drug-drug interaction (DDI), är den förändring i farmakologisk respons som uppstår när två eller fler läkemedel tas samtidigt och påverkar varandra negativt eller positivt. Detta kan resultera i ökat eller minskat terapeutiskt effekt, eller ökad biverkan av ett eller flera av läkemedlen.

En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.

Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.

En karboxylesteras är ett enzym som katalyserar hydrolys (nedbrytning) eller syntesen av karboxylesterbindningar, vilket innebär att de bryter ned estrar till alkoholer och karboxylsyror eller syntetiserar estrar från alkoholer och karboxylsyror.

En tumör är en abnorm och ofta opålitlig vävnadsformation som uppstår då celltillväxten och celldelningen överstiger normal nivå eller fortsätter utan kontroll efter cellskada eller påverkan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancer-relaterade eller inte. De kan också variera i storlek och spridning, och deras uppkomst kan bero på en kombination av genetiska, miljömässiga och livsföstylett relaterade faktorer.

NAD+ ADP-ribosyltransferase är ett enzym som katalyserar överföringen av en ADP-ribosgrupp från molekylen NAD+ till ett proteinmottagare, vilket resulterar i modifiering och påverkan av proteinets funktion.

Rotenone är ett starkt neurotoxin och naturligt förekommande pesticid som utvinns från rötterna av flera olika växtarter, främst inom släktena *Lonchocarpus* och *Derris*. Rotenone har historiskt använts som traditionell fiskgift av bland annat ursprungsbefolkningar i Sydamerika och Asien. I medicinsk kontext kan rotenone användas inom forskning för att skapa modeller av Parkinson's sjukdom, då ämnet är specifikt skadligt för dopaminproducerande nervceller i hjärnan, liknande de skador som ses vid Parkinson's. Rotenone är dock inte godkänt för medicinskt bruk hos människor på grund av dess höga toxicitet och potentiala att orsaka allvarliga hälsoproblem, inklusive parkinsonism, neurodegenerativ skada och cancer.

Cancer i grov- eller tjocktarmen.

En komplex följd av händelser, som inträffar mellan slutet av en celldelning och slutet av nästa, varigenom cellmaterial delas upp mellan dottercellerna.

Långvarig (minuter till timmar) tillförsel av vätska i en ven genom venpunktion, antingen med hjälp av tyngdkraften eller pump.

Enzymer som reglerar DNA-topologin genom att bryta, relaxera, förbikoppla och återkoppla DNA-strängar i celler. Dessa enzymer har en viktig funktion i DNA-replikationssystemet. De klassificeras efter sin specificitet. Typ 1-DNA-topoisomeraser verkar på enkelsträngar av DNA, medan typ 2-DNA-topoisomeraser verkar på dubbelsträngar av DNA. EC 5.99.1.2.

Den koncentration av en förening som behövs för att reducera tillväxten av en bakteriekoloni eller population av eukaryota celler in vitro med 50%. Standarden används såväl för att ange antibakteriell verkan in vitro som cytotoxicitet mot eukaryota celler i odling.

Muterade möss som är homozygota för den recessiva "nakengenen" och inte utvecklar någon tymus (bräss). De är värdefulla för tumörstudier och undersökning av immunsvar.

Mångfaldigande av en DNA-molekyl.

DNA fragmentering refererar till den process där DNA-strängarna i cellkärnan bryts ned till mindre bitar, ofta som ett resultat av skada eller stress på cellnivå. Detta fenomen kan inträffa naturligt under processen med celldöd och cellförnyelse, men kan också orsakas av faktorer som UV-strålning, toxiska ämnen, inflammation eller vissa sjukdomar som cancer. DNA-fragmentering kan användas som en biomarkör för att undersöka cellskada och är också en kritisk teknik inom molekylärbiologi för att analysera specifika delar av DNA-molekyler.

"Structure-activity relationship (SAR) refers to the correlation between the chemical structure of a drug or molecule and its biological activity, describing how changes in the molecular structure can affect its ability to interact with biological targets and produce a desired pharmacological response."

Novobiocin är ett antibiotikum som verkar bakteriostatiskt, det vill säga att det hindrar bakteriers tillväxt och förökning, genom att störa deras proteinsyntes. Det produceras av Streptomyces niveus och är aktivt mot grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker och enterokocker. Novobiocin har också visat sig ha viss verkan mot mykoplasma och chlamydia. Det används kliniskt för behandling av infektioner orsakade av dessa mikroorganismer, men på grund av sina biverkningar och begränsade spektrum används det inte lika ofta som andra antibiotika.

DNA som finns i tumörvävnad.

Rekonstruktion av en sammanhängande, dubbelsträngad DNA-molekyl utan felparning utifrån en molekyl med skadade områden. De viktigaste typerna av reparationsmekanismer är: excisionsreparation, där defekta områden i en sträng tas ut och återsyntetiseras med hjälp av den information som de komplementära basparen i den hela strängen innehåller; ljusåteraktiveringsreparation, som innebär att de nedbrytande och mutagena effekterna av UV-strålning elimineras; samt postreplikationsreparation, där de primära skadorna inte repareras, men där gapen i en dotterdubbelsträng fylls med delar av den andra, oskadade duplexdottern. Excisionsreparation och postreplikationsreparation kallas ibland för "mörk reparation", eftersom de inte kräver ljus.

En anaplastisk, svårt elakartad och vanligtvis bronkogen cancer, bestående av små, äggformade celler med sparsam neoplastisk vävnad. Typiskt är den kraftigt basofila kärnan och avsaknaden av eller svå ridentifierade nukleoler. Småcelligt karcinom förekommer tillsammans med andra typer av lungcancer och kan särskiljas genom sina distinkta, biologiska egenskaper, sin reaktion på kemoterapeutika och s trålningsbehandling, och sin benägenhet att utveckla öppna eller subkliniska metastaser, vilket ofta omöjliggör kirurgisk behandling.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Xenograft model antitumor assays refer to a type of preclinical cancer research study in which human tumor tissue or cell lines are implanted into an immunodeficient animal, typically a mouse, to form a tumor. This allows researchers to test the effectiveness of potential anti-cancer therapies in a living organism. The assay measures the ability of the therapy to inhibit or reduce the growth of the xenografted human tumor, providing valuable information about its safety and efficacy before proceeding to clinical trials in humans.

Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.

En grupp antileukemimedel med immunsuppressiva egenskaper som främst erhålls från Ochrosia elliptica (tillhörande familjen Apocynaceae, oleanderväxter). De hämmar både DNA- och RNA-syntes.

Xenotransplantation refererar till den kliniska praktiken av överföra organ, vävnader eller celler från ett individ av en art till en annan art, oftast från djur till människa. Detta är ett aktivt fält inom transplantationsforskning som har potentialen att lösa den akuta bristen på organ donatorer och rädda livet på dem som väntar på en transplantation. Men, xenotransplantation är också associerat med etiska, juridiska och immunologiska frågor som måste övervägas innan det kan bli en rutinmetod inom klinisk medicin.

Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.

Användning av två eller fler preparat samtidigt eller i följd vid cancerterapi. Medlen behöver inte administreras i samma form.

Neutropeni är ett tillstånd där individen har för få neutrofiler (en viss typ av vit blodkroppar) i cirkulationen, vanligtvis under ett tröskelvärde på 1500-2000 neutrofiler per mikroliter. Detta gör patienten mer känslig för infektioner eftersom neutrofilerna är en viktig del av immunförsvaret som hjälper till att skydda kroppen från skadliga bakterier och svampar. Neutropeni kan orsakas av olika faktorer, inklusive vissa sjukdomar (till exempel leukemi), kemoterapi och andra läkemedel, eller genetiska störningar.

En cells förökning genom delning.

Små kromosomproteiner (ca 12-20 kD) med öppen, oveckad struktur och kopplade till cellkärnors DNA med jonbindning. Klassificeringen i olika typer (histon I, histon II osv) är baserad på mängdförhållandet mellan arginin och lysin i var och en av typerna.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Proteiner, glykoproteiner eller lipoproteinfraktioner på tumörcellers ytor, som vanligen kan identifieras med monoklonala antikroppar.Många av dessa har antingen embryonalt eller viralt ursprung.

Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.

I en enkel mening kan "nukleinsyrakonfiguration" referera till den specifika rymden eller position som en nukleotid eller ett baspar tar upp i en nukleinsyra, såsom DNA eller RNA. Detta inkluderar vilken sida av strängen varje nukleotid befinner sig på, och i vilket läge de är rotade. I DNA utgörs konfigurationen ofta av en dubbelhelix med antiparallella strängar, där varje baspar består av en adenin (A) som parar sig med en timin (T), och en guanin (G) som parar sig med en cytosin (C). I RNA är konfigurationen ofta en enkelsträngad helix, där uracil (U) ersätter timin (T) som basparningspartner till adenin (A).

Tumörsuppressorproteinet p53 är ett protein som spelar en central roll i cellcykeln och DNA-reparationen, och som undertrycker oregelbunden celldelning och neoplasi (abnorm tumörväxt). Det gör detta genom att initiera apoptos eller celldelningsstopp vid skadad DNA eller påträngande onkogena signaler.

En medicinsk definition av 'DNA, katenat' är: DNA-molekyler som är sammanflätade med varandra i en dubbel helixstruktur, där varje molekyl består av två komplementära strängar av nukleotider. Denna struktur bildas under DNA-replikeringen och måste separeras innan celldelningen kan ske för att säkerställa korrekt fördelning av arvet till dottercellerna.

Razoxan är ett cytostatikum, ett slags cellgift som används inom cancerbehandling. Det är en kemisk substans som hämmar celldelning och kan användas för att behandla vissa typer av cancer, till exempel bräkensäckscancer (ovariellt carcinom). Razoxan ges vanligen intravenöst, det vill säga som en infusion direkt in i blodbanan.

Cancersjukdom i lungorna.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.

Elektrontransportkomplex I, också känt som NADH-dehydrogenas, är ett enzymkomplex inblandat i cellandets elektrontransportkedja, som är lokaliserad i mitokondriens inner membran hos eukaryota celler och cellmembranet hos prokaryota celler. Detta komplex spelar en central roll i cellandets energiproduktion genom att oxidera NADH och reducera coenzym Q, vilket leder till pumpning av protoner över mitokondriens inner membran och skapande av ett protonkoncentrationsgradient. Denna gradient driver därefter syntesen av ATP, en energirik molekyl som används av cellen för att driva olika processer. Elektrontransportkomplex I består av flera subenheter och kofaktorer, inklusive flaviner, järn-svavelkluster och kvävebaserade grupper, som tillsammans utgör den aktiva plats där elektr

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

Podofyllotoxin är ett organiskt ämne som utvinns från växten Amerikansk majblomma (Podophyllum peltatum) och dess asiatiska motsvarighet, Himalayamajblomma (Podophyllum hexandrum). Det är ett starkt cytostatiskt medel som verkar genom att störa cellcykeln i främst snabbt delande celler, såsom cancerceller. Podofyllotoxin används inom medicinen för behandling av genitala warsor andra typer av hudväxtar (externt) samt som en del av vissa cancerbehandlingar (intravensöst).

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Tumor proteins are abnormal or altered proteins produced by the genetic changes that occur within cancer cells, contributing to tumor growth, progression, and resistance to therapy.

Ett bakteriellt DNA-topoisomeras II som katalyserar ATP-beroende delning av båda DNA-strängar, genomföring av obrutna strängar genom brottsstället och återförening av de delade strängarna. Gyras binder till DNA i form av en heterotetramer bestående av två A- och två B-underenheter. I närvaro av ATP kan gyras omvandla vilande, cirkelformat duplex-DNA till en superspiral. I frånvaro av ATP försätts DNA i superspole i vilotillstånd av DNA-gyras. EC 5.99.1.3. Syn. DNA topoisomeras (ATP-hydrolyserande).

Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

Nedsatt eller utebliven effekt av ett läkemedelspreparat på en organism, sjukdom eller vävnad. Läkemedelsresistens måste skiljas från läkemedelstolerans, som innebär en gradvis minskande känslighet för ett läkemedels effekter vid fortlöpande medicinering.

'Ovarian neoplasms' refererar till abnormala tillväxtformer eller tumörer i äggstockarna, som kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Dessa tillväxtformer kan uppstå från olika typer av celler i äggstockarna, inklusive epitelceller, germceller och stromaceller. Ovarialtumörer är en av de vanligaste gynekologiska cancerformerna hos kvinnor och kan orsaka symtom som buksmärta, magsmärta, trötthet och onormal utflöde. Dess orsaker är inte fullständigt kända, men vissa faktorer som ålder, genetisk predisposition och hormonella faktorer kan öka risken för att utveckla ovarialtumörer.

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.