"Tandrot" är ett medicinskt tillstånd där tanden blir känslig för temperatur-, tryck- eller sötsakskänslighet, ofta orsakad av tandkaries, recession av tandköttet eller exponering av dentinniva.

Det fasta, benartade bindväv som täcker tandroten från emalj-cementgränsen till rotspetsen och som dessutom utgör stöd åt tanden genom att vara fäste för det parodontala ligamentet.

En tand är ett hårt, vitmineraliserat organ i munhålan hos ryggradsdjur, inklusive människor, som används för att tugga och krossa föda innan den sväljs. Tänder består av en rotdel insvept i tandkött och en synlig, yttre del som kallas krona. Den yttre delen är täckt av ett hårt material som kallas emalj, vilket gör tänderna till de hårdaste strukturerna i kroppen. Tänder kan variera i form och storlek beroende på deras funktion och plats i munhålan. Hos människor finns det 32 permanenta tänder, inklusive framtänder, hörntänder, premolarer och molarer.

I en enkel medicinsk definition är cementogenes de celler som producerar cementum, ett mineraliserat matrix som täcker roten på en tand och fäst den till käkbenet. Cementumen är ett av de två hårdvävnaderna i tanden, det andra är tandens emalj. Cementogenes kan delas in i flera olika typer baserat på deras position och funktion under cementums formation. Den huvudsakliga typen av cementogenes kallas för affibrillära cementocyter, som producerar det mesta av cementumet. Andra typer av cementogenes inkluderar fibroblaster och epiteliala celler som bidrar till cementums formation genom att producera extracellulär matrix-proteiner och andra signalkemikalier.

"Tandbildning, även kallad odontogen bildning, är en process där tandkvalster, som är specialiserade celler av ektodermiskt ursprung, differenieras och utvecklas till tänder genom embryologisk utveckling."

"Tandframbrott, även kallat dental caries eller karies, är en hålformig skada på tanden orsakad av bakteriersyror som angriper tandens hårda yta och leder till nedbrytning av emaljen."

Tandförkalkning, även kallat dental eller tandplacksförkalkning, är en progressiv process där mineraler i saliven deponeras i munhålan och ledar till att plack bildas och härdar på tändernas yta, vilket kan orsaka en hård, vitaktig beläggning som kan skada tanden och leda till karies om den inte behandlas.

Käkens bakre tänder. Till mjölktänderna hör åtta kindtänder, två på varje sida, uppe och nere. Vanligtvis har den permanenta tanduppsättningen 12 kindtänder, tre på varje sida, uppe och nere. Kindtänderna är tuggtänder, med stora och breda tuggytor.

"Tandrotshinna" är en odontologisk term som refererar till en inflammation i tandköttet, det mjuka vävnadslagret runt tanden. Den kan orsakas av en infektion från en karies- eller parodontalförändring, eller en skada på tandköttet. Tandrotshinna visar sig ofta som en röd, svullen och smärtsam fläck i tandköttet, och kan leda till obehag vid konsumtion av heta, kalla, söta eller syrliga livsmedel. I vissa fall kan den utvecklas till en abscess om den inte behandlas tillräckligt snart.

'Odontoblast' är en typ av cell som finns i tanden och bildar tandemaljen, även kallad tandhylsa eller odontogen epitel. Odontoblasterna är specialiserade celler som producerar dentin, ett mineraliserat vävnadsstruktur som utgör huvuddelen av tanden. Dessa celler har långa utskott, axonliknande prolongeringar, som sträcker sig in i det dentina de själva producerar. När odontoblasterna är aktiva i dentinproduktion kallas de primära odontoblaster, medan de som överlever efter att tandemaljen har bildats och fortsätter att underhålla och reparera dentinet kallas sekundära odontoblaster.

Tandresorption, även känt som odontoklaseri, är en medicinsk term som refererar till den process där tanden successivt bryts ned och absorberas av käkbenet. Detta orsakas vanligtvis av en inflammation i käkbenet eller en infektion som når ner till roten på tanden. Tandresorption kan också förekomma vid vissa autoimmuna sjukdomar, där kroppens immunförsvar attackerar och bryter ned tandvävnaden. Denna process leder till att tanden förkortas och kan leda till smärta, känslighet och infektioner om den inte behandlas.

Tätt, fibröst skikt av mesodermvävnad som omger emaljorgansepitelet. Cellerna vandrar så småningom till utsidan av det nyss bildade rotdentinet och ger upphov till cementoblasterna, som avsätter cement på roten som håller på att utvecklas, till fibroblasterna som bildar det parodontala ligamentet, och till osteoblasterna i det växande alveolarbenet.

Någon av de åtta framtänder (fyra i överkäken och fyra i underkäken), med skarp kant och enkel rot, som hos människa förekommer såväl som mjölktänder som permanenta.

Den del av käkbenen i vilken tänderna sitter.

Rotkaries, även känt som dental caries eller tandcancer, är en hålformig skada på tanden orsakad av bakteriersyra som produceras när bakterier i munnen bryter ner kolhydrater från maten. Detta leder till en nedbrytning av emaljen och dentinen, vilket kan vara smärtsamt och leda till tandköttsinflammationer eller abscesser om det inte behandlas.

Den hårda tandvävnad som omger tandpulpan och som täcks av emalj på kronan och av tandcementet på roten. Den är hårdare än benvävnad, men mjukare än emaljen, vilket medför att den oskyddad lätt eroderas.

Tandförlust, eller odontiatros, är en patologisk tillstånd där en eller flera tänder faller ut, ofta orsakat av karies, parodontit, trauma eller åldrande.

En medicinsk definition av 'tandanlag' är ett sammanhangsorganiserat system av tänder och de strukturer som stöder dem, inklusive käkben, tandkött, ligament och nerver. Tandanlaggens huvudsakliga funktioner är att bryta ned föda för sväljning och att underhålla och forma ansiktets struktur och utseende.

Rikligt kärl- och nervförsett bindväv av mesodermalt ursprung i tandens centrala hålighet, omgivet av dentin och av betydelse för tandens utveckling, näringstillförsel, känsel och skydd.

Proteiner som utgör en del av tandemaljmassan.

Den första tanduppsättningens 20 tänder, vilka lossnar och ersätts av de permanenta tänderna, vanligtvis i sexårsåldern. Samtliga mjölktänder skall ha visat sig vid tvåochetthalvtårsåldern.

"Tandkronan är den del av tanden som sitter fast i käken och är det hårda, mineraliserade vävnadslagret som bildar tändernas översta del. Tandkronan innehåller emaljen, som är det hårdaste materialet i människokroppen, samt dentinen och cementum."

Integrin-binding sialoprotein (IBSP) är ett protein som förekommer naturligt i människokroppen och spelar en viktig roll i benvävnadens mineralisering och remodellering. Det uttrycks huvudsakligen i osteoblastceller, vilka är de celler som bildar benvävnaden. IBSP binder till integrinreceptorer på osteoklastcellernas yta, vilket främjar mineraliseringen av benvävnaden. Det gör även proteinen till ett potentialt mål för behandlingar av benrelaterade sjukdomar som osteoporos och cancer-relaterad benförlust.

Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.

Neurofibromin 1 (NF1) transcription factors are proteins that regulate the expression of the NF1 gene by binding to its DNA regulatory regions, thereby playing a crucial role in the development and maintenance of the nervous system and other tissues by controlling cell growth, differentiation, and survival.

Tandmissbildningar är en samlingsbegrepp för olika former av developmentstörningar eller anomalier i tandsystemet, som kan påverka tändernas struktur, form, antal och positionering under deras utveckling och growth.

"En övertänd tand definieras som en tand som inte har någon kvarvarande rotkanal eller rotstumpe och inte längre har någon funktionell anknytning till käkbenet."

"Tooth wear" refererer til den progressive nedbrydning eller slidning af tænderne, der sker som følge af forskellige faktorer som f.eks. tannslid i forbindelse med parafunktioner (som bl.a. knusesyge), fejlagtig brug af tandsøm, kemisk påvirkning eller slid som følge af malingen på tænderne. Det er en naturlig proces, der foregår over tid, men forstærkes ofte af de nævnte faktorer.

"Tandutdragning" är en medicinsk term som refererar till processen där en tand tas bort från sin alveolär (tandkött) fästan genom att skilja den ifrån kotylen och rotkanalerna, ofta under lokalbedövning eller annan smärreducering.

En non-vital tand är en tand där pulpan, det inre viktiga vävnadslager som innehåller blodkärl och nerver, har skadats eller dött till följd av karies, trauma eller andra orsaker. Denna skada kan resultera i att tanden blir obekväm, smärtsam eller förlorar sin vitalitet, vilket gör att den inte svarar på temperatur- eller beröringssimulatorer. I vissa fall behandlas en non-vital tand med en rotbehandling för att avlägsna infektionen och rädda tanden från extraktion.

"En tand som är infekterad och involverar en inflammation i den omgivande benvävningen, ofta orsakat av odontogen bacterier, kan definieras som 'tand, inkilad'."

"Tandmissfärgning, eller dental fluorosis, är en diskret till allvarlig missfärgning av tandens emalj, orsakad av för höga fluoridnivåer under uppväxten."

En "tand, icke-erupterad" definieras som en tand som ännu inte har brutit igenom den överliggande munhålan eller käkbenet efter att ha passerat genom tandköttsslemhinnan under utvecklingen.

"Tandhals, eller parodontium, refererar till det stödjande strukturella systemet kring tänderna, inklusive tandkött, cement, periodontall ligament och alveolärben."

Spinala nervrötter, eller spinalnervrotorner, är de nerveslutna ledningar som utgår från ryggraden (spinal cord) och innerverar kroppens muskler, hud och andra vävnader med sensorisk och motorisk information.

Ett hårt, tunt och genomskinligt skikt av förkalkat material som omger och skyddar tandbenet och tandkronan. Det är det hårdaste ämnet i kroppen och består nästan uteslutande av kalksalter. I mikroskopet ser man att skiktet består av tunna stavar (emaljprismor), sammanfogade med ett cementerande ämne och omgivna av ett emaljhölje.

"Tandexfoliering, även känt som tandskaling, är en rutinmässig tandsjukvårdsbehandling där hård depositionssubstans, såsom tandsten, mekaniskt avlägsnas från tänderna med speciella instrument."

Den tredje tanden i ordningen, såväl till vänster som till höger, räknat från käkens mittlinje. Den sitter mellan den andra framtanden och den främre kindtanden.

Tandluxation är en term inom tandvård och medicin som refererar till en subluxation eller dislokation av en tand, vilket innebär att tanden har förskjutits från sin normala position i käken. Detta kan inträffa på grund av olyckor, skador, sjukdomar eller vissa medicinska behandlingar. Tandluxationer kan vara smärtsamma och orsaka skada på tanden och omgivande vävnader, så det är viktigt att söka tandläkare omedelbart ifall man misstänker en luxation. Behandlingen kan bestå av att justera tanden tillbaka till dess normala position eller i vissa fall extrahera den om skadan är för allvarlig.

Syn. bikuspid eller liten kindtand. Permanent tand, av vilken det finns åtta, två på varje sida i över- resp. underkäken. De sitter mellan hörntänderna och de bakre kindtänderna (molarerna).

Två tänder som förenas under utvecklingen från hopväxta tandanlag. Tänderna kan ha hopväxt tandemalj, rotdentin eller båda.

"Maxilla" är benet i ansiktsskelettet som utgör den övre delen av underkäken och innehåller överkäkens tänder. Det är ett parligt ben som också hjälper till att forma nosryggen, ögonhålorna och delar av tinningbenen.

Tandsjukdomar är sjukdomar eller skada som drabbar tänderna och orala hålrumen, inklusive tandkött, käkar och käkleder.

'Ankylos av tänder' refererar till en tillstånd där en tand är fastväxt eller fogad fast till den underliggande käkbenet, ofta orsakat av en abnorm alveolär process eller trauma. Detta resulterar i en förlorad rörlighet och funktion hos tanden, och kan leda till komplikationer som attandens position i käken förändras under tandsättning eller tillväxt.

Den medicinska betydelsen av "Plant Root Cap" refererar till den protektiva cellagering som täcker rotspetsen hos växter. Denna struktur, även känd som Kalyptra eller Rotkapscellager, består av döda och delvis döda celler som skyddar rotspetsen under markpenetration och hjälper till att navigera rotation i jordmånen genom att detektera och reagera på olika typer av ytor. Plant Root Cap har en viktig roll i växternas tillväxt och överlevnad, eftersom den hjälper till att säkerställa att rotarna kan gro korrekt och ta upp vatten och näringsämnen från marken.

I en enkel medicinsk definition, är en "rotpreparation" ett läkemedel som används för att behandla tandrot, som orsakas av bakterieinfektion i tandens inre delar. Rotpreparationer appliceras vanligtvis under kontrollerade kliniska förhållanden av en odontolog (tandläkare) under en rotbehandling. Dessa preparat hjälper till att eliminera infektionen, desinficerar rotkanalen och förbereder den för efterföljande återbyggnad och fyllning. Rotpreparationer kan innehålla aktiva substanser som exempelvis antibiotika, antiseptiska lösningar eller desinfektionsmedel.

Tandåterinsättning, även kallat implantatprotes, är en metod inom odontologi där en konstgjord tandsilon eller rot (implantat) placeras chirurgiskt i käkbenet för att fungera som en stomme till en senare monterad tandprotes, med syfte att ersätta en saknad tand eller flera tänder på ett stabilt och hållbart sätt.

I en enkel mening kan 'Resorption' inom medicinen definieras som den process där kroppen baksorterar och bryter ned och absorberar ämnen, celler eller strukturer. När det gäller tänder används termen 'Rotresorption' för att beskriva den naturliga process där kroppen successivt bryter ned och absorberar rötterna på en avfallen tand. Detta sker genom att speciella celler, så kallade osteoklaster, bryter ner och tar bort mineralmassan och den organiska matrixen i roten, vilket gör att tanden kan falla sönder och upplösas över tid. Rotresorption kan också påverkas av olika faktorer som till exempel inflammation eller trauma, och kan vara ett tecken på tandinfektion eller andra muntliga sjukdomar.

Tanderosion, även känt som abrasiv erosion, är en medicinsk term som describing en process där tanden successivt bryts ned på grund av mekanisk påverkan och kemisk reaktion med syra. Detta orsakas vanligtvis av att individen har ett upprepat mönster av sura måttlighet i saliven, ofta som en följd av återkommande sjukdomar eller dåliga livsstilsval, såsom konsumtion av syrorika drycker. Tanderosion kan leda till att tändernas ytor blir tunnare och mer känsliga, samt öka risken för kariesutveckling.

"Tandhåla, även känt som oralt hål eller caries, är en hålighet i tanden orsakad av bakteriersyrans angrepp på tandens emalj och dentin."

Den hålighet i tanden som omges av dentin och innehåller tandpulpan. Den del av kaviteten som finns i kronan kallas pulpakammaren, den del som sträcker sig ned i roten kallas pulpakanalen eller rotkanalen.

"Root canal obturation" är en medicinsk term som refererar till den process där en tandläkare fyller ut det kanalsystemet i roten på en tand efter att det har rengjorts och desinficerats under en root canal-behandling. Detta görs vanligtvis med ett material som kallas gutta percha, som är smältbart och formbart så att det kan anpassas till canalen. Obturationen stoppar smärta genom att blockera små nervändar i rotkanalerna och förhindrar infektioner från att spridas till omgivande benvävnad. Det är ett viktigt steg i slutförandet av en root canal-behandling, som syftar till att rädda en tand som annars skulle behöva dras ut.

Lokalt angrepp på tandytan, vilket inleds med urkalkning av emaljen, fortsätter med enzymatisk nedbrytning av organiska strukturer och slutar med att det bildas hålrum. Om inte angreppet hejdas kan urholkningen tränga igenom emaljen och tandbenet tills pulpan nås. De tre vanligaste teorierna om uppkomsten av karies är att syra från bakterier leder till urkalkning; att mikroorganismer bryter ned emaljprotein; eller att keratolytiska mikroorganismer producerar kelater som leder till urkalkning.

Tänderna som helhet i tandbågen. Med tanduppsättning avses de naturliga tänderna på plats i tandhålorna. För mjölktänderna används termen "tanduppsättning, primär", och för de permanenta tänderna "tanduppsättning, permanent". Syn. dentition.

'Rotfyllningsmaterial' är ett medicinskt term som refererar till material som används för att fylla ut rutan (tomrummet) kvar efter en rotkanalbehandling eller en rotresektion i tandvården. Detta material hjälper till att stödja och stabilisera den nya konstgjorda rootkanalen, förhindrar infektioner och underlättar att återuppbygga den skadade tanden. Exempel på rotfyllningsmaterial inkluderar gutta percha och kautschukbaserade material.

'Rotfyllning' är en odontologisk term som refererar till proceduren där en tandrot fylls med ett lämpligt material, vanligtvis cement eller gummi, för att återställa dess funktion och skydda den mot ytterligare skada eller infektion efter en rotbehandling.

'Odontometry' är ett äldre och föråldrat medicinskt begrepp som refererar till metoden att mäta tändernas storlek eller längd med hjälp av speciella instrument. Numera används det sällan inom odontologin (tandvården), då det är mer vanligt att använda sig av andra metoder för att bedöma tänder och deras tillstånd.

Tanddemineralisering refererar till nedbrytningen och förlusten av mineraler, såsom kalcium och fosfat, från tandemaljen. Detta kan leda till mjukare och mer porösa ytor på tänderna, vilket i sin tur gör dem mer sårbara för skador och karies. Tanddemineralisering kan orsakas av en rad faktorer, inklusive dålig oral hygien, ohälsosam diet, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar.

Tandlagning avsedd att hålla i 20 till 30 år, vanligen utförd som ingjutning eller infattning av guld eller amalgam.

De 32 tänder som delvis ersatt och delvis tillkommit utöver de 20 mjölktänderna.

Medfödd avsaknad av tänder. Det kan röra sig om total anodonti eller partiell, om avsaknad av såväl mjölktänder som permanenta.

Protesisk tandförberedelse är en behandling inom tandvården där en tand prepareras för att bära ett protesisartad tillbehör, såsom en krona, bro eller en tandimplantatprotes, genom att avlägsna en del av den ursprungliga tanden för att skapa en passform och struktur som möjliggör en stabilt och funktionellt tillägg.

Vävnadsdöd i tandpulpan. Om nekrosen beror på ischemi med efterföljande bakterieinfektion talar man om pulpakallbrand.

Periapikal tandlossning, även känt som parodontalt undergrävande apikalt tandbone lossning, är en form av tandlossning orsakad av en infektion eller inflammation i det mjuka vävnaden runt kanten av en tands rot, kallat periapikal granulom. Detta uppstår vanligtvis som en komplikation till en obehandlad karies eller en dödad tand (dödad pulpa), där smittbakterier sprider sig från den infekterade tandpulpan och når periapikal vävnaden.