Den del av en tandprotes som ligger ovanför mjukvävnaden och som bär upp proteständerna och som i sin tur stöds av förankringständer eller delar av alveolarutskottet. Basen är oftast tillverkad av plastmaterial eller metall eller en kombination av båda.

Tandprotes som ersätter samtliga naturliga tänder i såväl överkäke som underkäke.

Skissering, utformning och placering av de olika strukturella elementen i en tandprotes. Utformningen kan gälla fästanordningar, belastningsutjämnare, bitskenor, flänsar, ramar, tung- eller gombarar, reciprokarmar osv.

En helprotes som ersätter samtliga naturliga tänder i överkäken. Den vilar i sin helhet på munhålans vävnader och överkäksbenet.

En konstruktion som används som konstgjord eller protetisk ersättning för saknade tänder och angränsande vävnader. Hit räknas inte tandkronor, stödtänder eller artificiell tand.

Används t ex som bindemedel i lacker.

En delprotes som är konstruerad för att lätt kunna tas ut.

En helprotes som ersätter samtliga naturliga tänder i underkäken. Den vilar på munhålans vävnader och underkäksbenet.

'Rengöringsmedel för tandproteser' är ett speciellt medel som används för att rengöra och desinficera removabla tandproteser, vanligtvis i form av tabletter, sprayer eller lösningar, för att eliminera mikroorganismer, plack och lukt och underlätta daglig oral hygien och hålla proteserna renas.

Material som används på den sida av en tandprotes som vänder mot mjukvävnaden, för att ge en protesen en mjuk anliggningsyta mot vävnaden.

En tandprotes förmåga att sitta fast tack vare utformning, anordning eller adhesion.

Ny tillpassning av en tandprotes genom utbyte av protesbasen utan att bettförhållandena ändras. Rebasering kan även omfatta påbyggnad av basmaterial som kompensation för resorptionsförändringar.

Protesstomatit är en inflammation i munhålan orsakad av lokala fysikaliska eller kemiska irritanter, ofta som ett resultat av en allergisk reaktion på tandläkarsvamp, t.ex. amalgam. Termen används sällan och har blivit mer ovanlig sedan användningen av tandläkarsvamp minskat.

En konstgjord tand, även kallad protes, är en rekonstruerande tandvårdsprodukt som ersätter en del eller alla funktioner och estetiken hos en naturlig tand. Den kan vara fast eller amovibel och tillverkas vanligtvis av material som keramerik, metall eller termoplast.

Polymethylmethacrylate (PMMA) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom olika områden inom medicinen, såsom ortopedisk kirurgi och tandvård. I en mening kan PMMA definieras som:

Sådana material som används vid tillverkning av dentala bassubstanser, lagningar, avtryck, proteser osv.

I medicinen refererar 'böjlighet' till den naturliga förmågan hos vissa vävnader, särskilt brosk och ledkapslar, att kunna sträckas och vecklas tillbaka utan skada. Detta är möjligt tack vare deras speciella struktur som består av ett nätverk av kollagena fibriller inbäddade i en matrix av proteoglykaner och andra extracellulära matrisproteiner, vilket ger vävnaden dess elastiska egenskaper.

Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.

Metylestern av metakrylsyra. Den bildar lätt polymeren polymetylmetakrylat, som används som bencement.

Beskrivning och mätning av olika faktorer som leder till fysisk belastning på tandlagningar, proteser, tandställningar och därtill använda material, eller på de naturliga tandstrukturerna.

En delprotes som cementerats fast vid naturliga tänder, rötter eller implantat.

En tandprotes som ersätter en eller flera, men inte alla, naturliga tänder. Den hålls på plats av underliggande vävnader och återstående tänder. Syn. delprotes.

Lagning av trasiga proteser eller utbyte av slitna protesdelar.

Slipning och polering av protes- eller amalgamytor.

Förfarande för tillverkning av t ex tandskena av metall eller plast med hjälp av en avgjutning.

Metylestrar av metakrylsyra som lätt bildar polymerer. Dessa används som vävnadscement, tandmaterial och absorptionsmedel för biologiska ämnen.

I en enkel medicinsk kontext kan polymerisation definieras som en process där små, likartade monomerer kemiskt binds tillsammans för att bilda en större polymermolekyl. Detta är en viktig reaktion inom områden som medicinsk teknik och läkemedelsutveckling, där polymerer exempelvis kan användas för att framställa biokompatibla material eller kontrollerade release-system för läkemedel.

In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.

Avtagbara proteser gjorda för att bäras på befintliga tänder eller implantat.

En protes med utbredd användning som ger en stark, permanent lagning. Den består av en elektrolytiskt etsad gjutmetallshållare, som med harts cementeras (bondas) fast vid angränsande tänder, vars emalj också etsats med syra. Syn. fast delprotes, hartsbondad.

Den del av det elektromagnetiska spektret som ligger mellan UHF-radiovågor och de infraröda frekvenserna.

Placering av kropp eller föremål eller delar därav i en vätska.

Akrylsyror eller akrylater som ersatts med en metylgrupp i postionen C-2.

Oförmåga eller otillräcklighet hos en tandlagning eller tandprotes att fungera som förväntat.

Bakteriedödande kemikalier avsedda för rengöring av instrument.

"Vätningsförmåga" (oxidative capacity) är ett mått på kroppens förmåga att oxidera substrat, vilket innebär att bryta ned syre till vatten och koldioxid i en cellulär respirationsprocess. Detta är en central process för att generera energi i form av ATP (adenosintrifosfat) i mitokondrier, där elektrontransportkedjan och oxidasen spela nyckelroller. Vätningsförmåga kan variera beroende på individuella skillnader, träning och hälsostatus.

I medicinsk kontext, används termen "silaner" sällan. Men i allmän kemi, är en silan en organisk förening som innehåller en kol-silicium-bindning. Den enklaste silanen är dimetylsilan, med formeln (CH3)2SiH2. Silaner kan användas i vissa tillämpningar inom tandmedicin och materialvetenskap, men det finns inga specifika medicinska definitioner av "silaner".

Teknik för ljuspolymerisering av härdande tandlagningsmaterial. Termen används ofta även för själva det ljushärdande limmet.

Metalltrådar för att hålla ihop eller stabilisera partialproteser genom att fästa dem vid stödtänder. För precisionsfixering av partiella proteser används termen "precisionsfastsättning av protes".

"Tandmodeller" är en term inom tandvården som refererar till exakta repliker av patientens tänder och mun. De används ofta för att underlätta planeringen av komplexa behandlingar, såsom ortodonti, prostetik och oral kirurgi. Tandmodeller kan skapas från avgjutningar av patientens tänder eller genom digitala tekniker och används som ett verktyg för att studera tandsätten, simulera behandlingar och tillverka tandproteser.

"Dental technology" refers to the application of scientific principles and technological advances to prevent, diagnose, and treat dental diseases and conditions. It encompasses a wide range of tools, materials, techniques, and methods used in the field of dentistry to improve oral health and enhance patient care. This includes but is not limited to:

Nylon är ett syntetiskt polyamidmaterial som vanligtvis används till att framställa fibrer och garner, och har ingen direkt koppling till medicin.

I en enkel mening kan siloxaner definieras som organiska föreningar som innehåller en repetitiv struktur av silicium- och syreatomer, vanligen i formen av -Si-O-Si-, kopplade till kolvätekedjor eller ringstrukturer. De är kända för sin termisk stabilitet, hydrofoba egenskaper och används ofta inom industrin, till exempel som smörjmedel, releaseagenter, kosmetiska ingredienser och i vissa medicinska produkter.

Hopparning av purin- och pyrimidinbaser med vätebindningar i dubbelsträngat DNA eller RNA.

Legeringar innehållande minst 85% krom, med nickel eller kobolt, molybden eller andra metaller. De används i tandproteser, ortopediska implantat osv.

Hård, spröd, amorf, oorganisk och oftast genomskinlig polymer av kiseldioxider (silikater), oftast kalium eller natrium. Glas används för såväl nytto- som prydnadsändamål, som t ex fönsterglas, glaskärl, rör, fibrer, keramer, pärlor osv.

Oorganiska föreningar innehållande kol som en essentiell del av molekylen, men som inte härrör från kolväten.

Den maximala dragkraften ett material tål att utsättas för innan det brister.

Total avsaknad av tänder i antingen underkäken eller överkäken, men inte båda. Total avsaknad av tänder i båda käkar är "tandlös mun". Partiell avsaknad av tänder i någon käke beskrivs med termen "delvis tandlös käke".

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

CaSO4. Föreningen finns både i vattenfri form och i olika hydreringsstadier. Hemihydratet kallas bränd gips, och dihydratformen (CaSO4.2H2O) förekommer i naturen som mineralet gips. Gips används i byg gnadsmaterial, som torkmedel, som gjut- och formmaterial, och inom medicinen för hårda gipsförband och som konsistensgivare i tabletter.

Någon metod för märkning av löständer eller tandproteser för fastställande av tillhörighet. I Sverige regleras märkningen av SFS 1986:25, i vilken anges att patienterna skall upplysas om möjligheten till, och erbjudas, protesmärkning.

En blandning av metaller eller metallföreningar med andra metalliska föreningar i varierande proportioner för bruk som tandreparationsmaterial.

Photoelectron spectroscopy (PES) is a technique used in physics and chemistry to study the electronic structure of atoms, molecules, and solids. It involves irradiating a sample with high-energy photons, usually from a laser or X-ray source, which causes electrons to be ejected from the sample. The kinetic energy of these ejected electrons is then measured, providing information about the energy levels of the electrons in the sample and allowing researchers to infer details about its electronic structure. PES can be used to study a wide range of materials, including gases, liquids, and solids, and has applications in fields such as surface science, catalysis, and materials research.

Elasticitetsmodul, även kallad Youngs modulus, är ett mått på ett material's styvhet och bestäms som spänning per deformation. Det definieras som sambandet mellan mekanisk spänning och relativa längdeändringar i ett material då det belastas elastiskt. Elasticitetsmodulen uttrycks vanligtvis i enheten pascal (Pa) eller gigapascal (GPa).

Polyurethane (PUR eller PU) är ett klassterm för en grupp polymerer som innehåller uretan-bindningar i deras repetitiva enheter. De kan variera mycket i fysikaliska och kemiska egenskaper, beroende på deras sammansättning, struktur och framställningsprocess. Polyuretaner används i en mängd olika tillämpningar, inklusive skummaterial, lacker och färger, lim, gummivarianter och medicinska produkter.

Total avsaknad av tänder till följd av sjukdom eller utdragning.

Fluorinated carbon polymers, also known as fluorocarbon polymers, are a type of polymer that contain carbon-fluorine bonds in their backbone. These materials are known for their exceptional chemical resistance, thermal stability, and low coefficient of friction. They are commonly used in applications such as non-stick coatings, electrical insulation, and fluorinated plastics.

Polykarboxylatcement är ett typ av cementbaserat material som används inom tandläkekirurgi och ortopedisk kirurgi. Det består av en blandning av polykarboxylatpolymer, trikalciumfosfat och fyllarmaterial. Polykarboxylatcementen har egenskaper som gör den speciellt lämplig för att användas i kombination med biologiskt material, såsom ben, eftersom den är bioaktiv, bildar starka kemiska bindningar till mineraler och inte utsöndrar några toxiska ämnen. Den kan användas för att fästa in implantat, reparera benbrott eller skapa benförstärkande konstruktioner.

Fysiologiska funktioner, aktiviteter och samspel mellan mikroorganismer, inkl. arkéer, bakterier, rickettsior, virus och många protozoer och svampar.

Silikonföreningar, även kända som siloxaner, är organiska polymers bestående av en repetitiv enhet av -Si-O-, med varje syreatom bundet till en organisk grupp, ofta metylgrupper (-CH3). De används inom en bred växt av industriella och medicinska applikationer, som exempelvis i implantat, smink, hudvårdsprodukter och läkemedel på grund av deras termiska stabilitet, flexibilitet och hydrofoba egenskaper.

En "mjukgörare" är inom medicinen ett läkemedel eller ett medel som används för att mjuka upp, lösa upp eller avlägsna hud- eller slemhinnesekretioner, såsom slem eller nekros. Exempel på mjukgörare inkluderar vissa läkemedel som används för att behandla lungsjukdomar, såsom bronkosedestrukturerande läkemedel (BDM) och mucolytika, samt också mekaniska metoder som exempelvis inhalationer med fysiologisk saltlösning.

Naturliga tänder eller tandrötter som används som fästen för fasta eller avtagbara tandproteser eller implantat. Syn. tandförankringar.

I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.

Avsaknad av tänder i någon del av underkäken eller överkäken.

"Fracture force displacement (skjuvstyrka) är den kraft som krävs för att skapa en skada eller förflytta fragmenten i ett ben eller led efter en fraktur."

I medicinen refererar "hårdhet" ofta till ett høyt målverdi for en bestemt fysisk egenskap, som eksempelvis hårdheten av vår skelett eller huden. Men i denne enkelte sætingen vil jeg gi en definisjon av "hårdhet" specifikt relatert til knusknøttene:

Protes som stabiliseras och hålls på plats av en substruktur som implanterats under mjukvävnaden till protessätet och som har kontakt med käkbenet.

"Tandetsning" (odontotomy) är en medicinsk procedur där en tand delas itu eller reduceras i storlek med hjälp av speciella instrument, ofta på grund av smärta eller för att underlätta extraktion.

I medicinen refererar "adhesivitet" till den förmågan hos ett material, vanligtvis ett särskilt band eller lim, att hålla fast vid ett underlag och behålla sin integritet när det utsätts för mekanisk påfrestning. Det används ofta i kirurgiska procedurer för att fästa tygvävnader eller läkemedelsdoseringar på specifika platser i kroppen.

Ett peroxidderivat som använts för lokal behandling av brännsår och för akne och Rhusdermatit (dermatit orsakad av saften från giftmurgröna, Rhus radicans, giftek, R. diversiloba, eller giftsumac, R. vernix). Det har också använts som blekmedel i livsmedelsindustrin.

I medicine refererar "färg" vanligtvis till det visuella aspekten av vävnader, kroppsfluider eller huden som kan variera som ett resultat av normal fysiologisk process, patologiska tillstånd eller påverkan av yttre faktorer. Exempelvis kan gul färg i huden och ögonvitor (icterus) indikera en störning i leverfunktionen.

Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.

Oskadliggörande av mikroorganismer genom upphettning, bruk av antiseptiska medel, antibakteriella preparat osv.

"Self-curing of dental resins" refer to a type of dental restoration material that can harden and set on its own, without the need for an external light source or catalyst. This is achieved through a chemical reaction that occurs within the material itself when it is mixed together, causing it to gradually cure and become solid over time. This process is also known as "auto-curing" or "chemical-curing." Self-curing dental resins are often used in dentistry for procedures such as filling cavities, creating dental impressions, and bonding braces, among other applications.

Förfarande för framställning av avtryck eller negativ avbildning av tänder eller tandlösa områden. Avtrycken görs med ett material som hårdnar på plats. Avgjutningen fylls sedan med gips eller konstgjort stenmaterial för framställning av en kopia av de befintliga munformerna. Avtryck kan göras av hela tandgarnityret, av tandlösa områden eller i en mun, där alla tänder dragits ut.

Ett mått på det högsta tryck ett material kan tåla utan att svikta.

Ett bett som kännetecknas av att tändernas kontakt på tuggsidan av käken motsvaras av en harmonisk kontakt mellan tänderna på den motsatta, balanserande, sidan.

Precisionsanordning för fastsättande av fast eller avtagbar partiell protes på en stödtandskrona eller lagning. Det finns en typ för förankring inuti kronan och en för förankring utanpå kronan. I kronan fastsätts en honkoppling och i själva protesen fästs en motsvarande hankoppling.

En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.

I den medicinska kontexten är "Titan" inte en etablerad term med en specificerad och konsistens definition. Det kan vara en förkortning eller ett varumärke för ett specifikt medicinskt instrument, produkt eller teknik, men utan ytterligare kontextualiserande information är det inte möjligt att ge en medicinsk definition av "Titan" i en enda mening.

"Oral protetik" refererer til anvendelsen af removable eller fixede enheder som beskytter tænder, tandbet og/eller de omkringliggende væv mod skader, slid eller forandringer. Disse enheder kan være denture, kroner, broer, splints eller sportsmundskydd og bliver ofte anbefalet af tandlæger eller tandteknikere for at forbedre mundens funktion, æstetik eller sundhed.

Syntetiska hartser (plaster), innehållande en inaktiv utfyllnadsmassa, med utbredd användning inom tandvården.

Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.

Tuggande och malande av föda i munnen.

I en enkel mening kan 'Hartscement' definieras som ett medicinskt preparat som används för att stoppa blödningar och underlätta läkningen av sår eller sår i tarmen. Det består av en blandning av celulosa, kaolin och andra ingredienser som formar en geléartad massa när den kommer i kontakt med vätska. Denna massa hjälper till att stänga av blodflödet och skapa ett skyddande lager runt sårvävnaden.

Fasomvändning, eller apoptos, är en kontrollerad cellulär process som leder till självdestruktion av en cell, vilket skiljer sig från nekros, där cellen dör oväntat och ofta orsakar inflammation.

Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.

Ett materials egenskap att kunna återta sin ursprungliga form efter distortion.

Protesisk tandförberedelse är en behandling inom tandvården där en tand prepareras för att bära ett protesisartad tillbehör, såsom en krona, bro eller en tandimplantatprotes, genom att avlägsna en del av den ursprungliga tanden för att skapa en passform och struktur som möjliggör en stabilt och funktionellt tillägg.

Bettslitage på ytorna av en tandlagning eller ytslitage på löständer.

Mekaniska anordningar som simulerar käkleder och käkar med avgjutningar. Anordningen skall återge underkäkens rörelser och de tand-mot-tandförhållanden som rörelserna medför.

En delprotes avsedd att användas provisoriskt under en kort tid eller vid akut behov.

En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.

SilikonDIOXID (silicon dioxide) är ett icke-organiskt, ämne som består av syreratten siliciumdioxid (SiO2). Det förekommer naturligt i kvarts och sand, men kan även framställas syntetiskt. SilikonDIOXID används inom medicinen som ett excipient, det vill säga som hjälpmedel i läkemedelsformuleringar, på grund av dess inerta (kemiskt icke-reaktiva) natur.

Desinfektionsmedel är ett ämne eller en produkt som används för att reducera antalet mikroorganismer på en yta eller ett föremål, inklusive bakterier, virus och svampar. Desinfektionsmedlen kan vara baserade på olika verksamma ämnen som kvävehaltiga desinfektionsmedel, alkoholer, klorföreningar, jodföreningar och kvicksilverföreningar. De är vanligtvis använda inom sjukvården och livsmedelsindustrin för att förhindra spridning av smitta och infektioner. Det är viktigt att följa anvisningarna för användning och kontakttid för att garantera deras verkan.

I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.

En tandbeläggning är en typ av tandbehandling där ett tunt lag av kompositresin eller glasfiber appliceras på ytan av tänden för att återställa formen och funktionen, skydda mot kariesutveckling eller för att förbättra dess utseende.

Konstgjord ersättning för en eller flera tänder, del av en tand eller intilliggande strukturer, vilken kan bestå av allt från en tanddetalj till en komplett uppsättning. Tandprotesen kan ha både kosmetisk och funktionell betydelse. Det finns speciella termer för löständer och specifika typer av löständer.

Encellig, knoppande svamp som är den huvudsakliga orsaken till kandidos (candidiasis).

Skallbas, även känt som otitis externa, är en infektion eller inflammation av det yttre hörselgången, vanligtvis orsakad av bakterier eller svamp.