'Taenia' är ett släkte bandmask (tapeworms) som orsakar sjukdomar hos människor och djur genom att infektera tarmsystemet. De två vanligaste arterna som infekterar människor är Taenia saginata (biffbandmask) och Taenia solium (grisbandmask). Infektion hos människan sker genom att äta underkokt eller ogenomkokt nötkött respektive griskött som är infekterat med maskens larver.

'Taenia solium' är en parasitisk mask som orsakar den matrelateda sjukdomen teniasis hos människor då individen infekteras av vuxen mask som lever i tarmen. Masken kan vara upp till 2-7 meter lång och producera ägg som kan passera ut i avföringen. Sjukdomen kan vara asymptomatisk eller orsaka symptom som illamående, buksmärtor, viktminskning och diarré.

Taeniasis är en parasitär infektion orsakad av bandmaskar (tapeworms) av släktet Taenia, där människan kan agera slutgiltig värd för arterna T. saginata (betes-bandmask) och T. solium (gris-bandmask). Infektionen uppstår vanligtvis genom att äta underkokt eller ogenomkokt nötkött (i fallet med T. saginata) eller griskött (i fallet med T. solium) infekterat av maskarnas larver, även kallade blåsor. I sällsynta fall kan människor också smitta sig genom att äta mat som kontaminerats med utsöndringar från en individ som är värd för ett fullt utvecklat bandmaskstadium.

*Taenia saginata'* är en parasitisk mask som orsakar den mänskliga sjukdomen teniasis, som karaktäriseras av närvaro av vuxna bandmaskar (tapeworms) i tarmen. Maskens livscykel involverar två värdar: en mänsklig värd och en nötkreatursvärd. Människan blir infekterad genom att äta underkokt eller rått nötkött som är infekterat med maskens larver (onchosferer). I tarmen utvecklas larven till en vuxen mask som kan bli upp till 10 meter lång och producera ägg som passerar ut i avföringen. Nötkreaturen blir infekterat genom att äta vegetation som är kontaminerad med mänsklig avföring som innehåller maskens ägg. I nötkreaturens muskulatur utvecklas larven till en cysta (cysticerc

Infektion orsakad av Cysticercus, larver av olika bandmaskar av släktet Taenia (vanligen T. solium). Hos människor tar de sig genom tarmväggen och invaderar underhudsvävnad, hjärna, ögon, muskler, lever, lungor och bukhinna. Angrepp på hjärnan leder till neurocysticerkos.

Neurocysticercosis definieras som en infektion av centralnervösystemet (CNS) orsakad av larven (metacestoden) av släktet Taenia solium, vanligtvis på grund av intag av ägg från ett infekterat individs avföring. Larverna kan migrera och etablera sig i hjärnan och ventriklar, orsakande en varierad klinisk presentation från asymptomatiska till epilepsi, neurologiska defekter eller intrakraniella komplikationer som hydrocefalus. Behandlingen kan innebära både antiparasitär medicin och symtomatisk behandling, beroende på infektionens svårighetsgrad och lokalisation.

En blindtarm (cecum) är den del av tjocktarmen där den viker av från tunntarmen. Det är här den så kallade appendixen också finns. Blindtarmen har inga specifika funktioner annat än att vara en plats där bakterier kan bryta ned delar av maten innan den fortsätter in i tjocktarmen.

Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.

Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.

Alla delar av parasitmaskar som framkallar en immunreaktion. De vanligast förekommande helmintantigener är schistosomantigener.

Antikroppar framkallade hos människor eller djur efter exponering för antigen från parasitmaskar. Immunglobuliner av IgE-klass är vanligast, men IgG, IgM och IgA kan också förekomma.

Infektioner orsakade av äkta bandmaskar av klassen Cestoda bland helminterna.

Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.

En klass av segmenterade bandmaskar.

Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.

En indoldion som erhålls genom oxidering av indigoblått. Det är en monoaminoxidashämmare, och höga halter har påvisats hos patienter med Parkinsons sjukdom.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos helminter (inälvsmaskar).

En beta-2-selektiv adrenerg antagonist, som används mest i djur- och vävnadsexperiment för att fastställa beta-2-receptorengagemang och identifiera beta-2-receptorer.

Medel som är aktiva mot parasitära maskar. De används för behandling av helmintiasis hos djur och människor.

Proteiner från vilken som helst art av mask.

Ett bredspektrumsbenzimidazolmaskmedel som är strukturellt besläktat med mebendazol och effektivt mot många sjukdomar.

Medel mot bandmask hos människor och djur.

Papaverin är ett smärtelindrande och muskelavslappnande läkemedel som utvinns från opiumpoppyns (Papaver somniferum) saft. Det verkar genom att hämta en specifik typ av enzym, fosfodiasteras, vilket orsakar en ökning av cAMP-nivåer i cellen och leder till muskelavslappning och smärtlindring. Papaverin används vanligtvis för att behandla symptomen av gastrointestinala spasmer, galblåsspasmer och penil vasospasm (som kan orsaka impotens).

Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.

Den fas i muskelaktiviteten då en muskel återgår i viloläge.

Sjukdomar hos tamsvin och vildsvin av släktet Sus.

Praziquantel är ett antiparasitärt lämedel som används för behandling av infektioner orsakade av vissa arter av plattmaskar, till exempel schistosomiasis (bilharzia) och trematodinfektioner (t.ex. levermaskar och tarmslemmaskar). Preparatet fungerar genom att orsaka muskelkontraktioner hos parasiten, vilket leder till att den kan elimineras från kroppen.

Infektion med parasitmaskar från helmintklassen hos djur. Infektionen kan vara experimentell eller naturlig.

Thymol är ett monoterpenoidförening som förekommer naturligt i ämnen såsom timjanolja och kryddnejlikaolja. Det har antiseptiska, antibakteriella och antifungala egenskaper, och används kommersiellt inom till exempel tandhygienprodukter och desinfektionsmedel.

Tarminfektioner orsakade av parasiter, ofta protozoer eller parasitmaskar. Infektioner orsakade av rundmaskar (nematodinfektioner) och bandmaskar (cestodinfektioner) kallas även helmintiasis.

En kolinerg agonist som hydrolyseras långsamt och som har verkan vid både muskarin- och nikotinreceptorer. Medlet används för att sänka det intraokulära trycket.

Inälvsmaskar (helminter) är en grupp parasitmaskar som omfattar Acanthocephala, Nematoda och Platyhelminthes. Några forskare betraktar även vissa arter av tillfälligt parasitära blodiglar som inälvsmaskar.

Niklosamid är ett läkemedel som används för behandling av infektioner orsakade av parasiter, såsom tarmlöss (Tenia saginata och Tenia solium) och bandmask (Diphyllobothrium latum). Niklosamid fungerar genom att döda dessa parasiter i tarmen. Det ges vanligen som en enda dos efter en snabb oral administration, ofta under medicinsk observation på grund av möjliga symptom som kan uppstå under behandlingen, såsom kräkningar och diarré.

En betaadrenerg antagonist, som används mot arytmier, angina och högt blodtryck, samt grön starr.

Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.

Parasitologi är ett medicinskt specialområde som handlar om studien och forskningen kring parasiter, deras livscykel, patogenes, diagnostik, förebyggande och behandlingsmetoder. Parasiter är organismer som lever på eller inne i en värdorganism och orsakar skada genom att ta näring eller annan typ av fördel från värden utan att ge någon tydlig kompensation tillbaka. Detta inkluderar protozoer, helmintar (maskar) och ektoparasiter som exempelvis löss och myggor. Parasitologi är viktigt för att förstå och kontrollera infektionssjukdomar som orsakas av parasiter, såsom malaria, giardiasis och schistosomiasesjukan.

En adrenerg beta 2-antagonist som använts vid hjärtarytmi, angina pectoris, högt blodtryck, grön starr och som antikoagulant.

Kranskärlsvidgande medel som är analogt med iproveratril (verapamil), med en eller fler metoxygrupper på bensenringen.

Allmän benämning på en folie framställd av trämassa genom en viskosprocess. Den utgörs av en tunn, genomskinlig film av regenererad cellulosa, är fuktbeständig och ibland färgad, och används huvudsakl igen som skyddsfolie för livsmedel eller dialyspåsar.

En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.

Sjukdomar som på olika vägar överförs med något smittämne, t ex bakterier eller virus, från en individ till en annan.

En bollsport som utövas av två mot varandra spelande lag med en stor, hårdpumpad boll på en stor, rektangulär spelplan, där det gäller att få in bollen i motståndarlagets mål. Bollen får inte vidröra armar eller händer. Ett lag består av elva spelare på planen.

"Smittskydd" kan definieras som "förebyggande åtgärder och strategier för att minska spridningen av smitta och infektionssjukdomar inom en population, inklusive vaccination, hygien, isolering, karantän, screenning och surveillance.

Läkares eller annan sjukvårdspersonals anmälan av förekomst av viss smittsam sjukdom till ansvarig myndighet. I USA utgår anmälningsplikten från 1878 års karantänlag, och rapportering sker idag till US Public Health Service. I Sverige regleras rapportering av anmälningspliktiga sjukdomar i Smittskyddslagen (SFS 1988:1472 och SFS 1995:1315). Syn. anmälningsplikt.

En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.

Begränsning av rörelsefriheten för personer som varit utsatta för smittsam sjukdom, i syfte att förhindra smittspridning. Härmed kan även avses isoleringsperiod för fartyg, fordon eller resande från smittade områden eller kvarhållande på misstanke om smitta. Hit räknas även nationella lagar och förordningar för kvarhållande och isolering av djur vid gränspassager eller hamnar för förebyggande av smittspridning innan dessa efter viss tid kan tillåtas föras in i landet.

Ett befolkningsstudie är en epidemiologisk undersökning som följer en stor grupp människor, ofta tusentals eller hundratusentals, under en längre period av tid för att undersöka samband och orsakssamband mellan olika faktorer och hälsotillstånd. Dessa studier kan vara observationella, där forskaren bara observerar och samlar in data om deltagarnas livsstil, miljö och hälsostatus, eller interventionella, där en viss behandling eller förändring av levnadsvanor jämförs mellan två grupper. Befolkningsstudier ger ofta värdefull information om sjukdomsförekomst, riskfaktorer och naturlig historia hos olika sjukdomar i en population.