"Systemteori är ett interdisciplinärt perspektiv som fokuserar på studiet av komplexa, sammanlänkade fenomen som helheter snarare än enskilda delar. I en medicinsk kontext kan systemteori användas för att förstå och analysera interaktioner och feedbackmekanismer mellan olika biologiska komponenter, såsom organ, celler och molekyler, i en levande organism. Detta kan hjälpa till att klargöra systemets emergenta egenskaper och beteenden, vilket kan vara användbart för att utveckla mer effektiva diagnoser, behandlingsstrategier och preventionsåtgärder."
Studier av system som uppför sig oproportionerligt (icke-linjärt) under initialförhållanden eller vid störande påverkan. Icke-linjära
Teoretiska framställningar som efterliknar hur system, processer eller fenomen uppför sig eller verkar. De kan omfatta bruk av matematiska beräkningar, datorer och andra elektroniska hjälpmedel.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Datorbaserade, funktionella modeller av fysiska system och förlopp, som t ex kemiska processer.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Sådana former av kontroll som utövas på mindre konkreta och påtagliga sätt, som genom folkliga seder, konventioner och allmän uppfattning.
Funktionerna hos levande organismer och deras kroppsdelar, samt de fysiska och kemiska faktorer som hör samman därmed.
Psykoterapi (engelska: psychotherapy) är en behandlingsform som innebär att en terapeut och en klient arbetar tillsammans för att hjälpa den senare att hantera och lösa psykiska problem eller störningar. Detta kan ske genom samtal, kognitivt omskrivande av tankemönster, rollspel, övningar och andra tekniker beroende på terapeutens utbildning och klientens behov. Psykoterapi kan användas för att behandla en rad olika psykiska tillstånd som depression, ångest, trauman, personspecifika problem och relationella problem.
Psykoanalytisk terapi är en form av psykoterapi som utvecklades av Sigmund Freud och hans efterföljare. Den fokuserar på att uppmärksamma och undersöka dolda tankar, känslor och minnen som ligger i det omedvetna för att frigöra individen från återkommande problematiska mönster av tanke och beteende. Målet är att öka självkännedomen och främja personlig utveckling genom att uppnå insikter i de underliggande orsakerna till sina symptom eller konflikter.
"Korttidspsykoterapi är en form av psykoterapeutisk behandling som vanligtvis varar under ett begränsat antal sessioner, ofta mellan 12 och 20, med syfte att hjälpa individen hantera akuta problem eller symptom. Behandlingen är strukturerad och riktad mot specifika mål, med fokus på lösningar och handlingsplaner för att främja personlig utveckling och förbättra vardagsfunktioner."
"Utbildningsnivå" i medicinsk kontext refererar vanligtvis till den högsta formella utbildning som en individ har genomgått inom ett specifikt medicinskt fält, såsom en kandidatexamen, magisterexamen eller doktorsexamen. Detta koncept används ofta för att bedöma en persons kompetens och kunskapsnivå inom sitt område av expertis.
En terapiform, där två eller fler patienter deltar under ledning av en eller fler psykoterapeuter för behandling av känslostörningar, sociala anpassningsproblem och psykotiska tillstånd.
"Reality therapy is a form of psychotherapy that focuses on helping individuals take responsibility for their actions and make positive changes in their behavior by examining how their choices affect their goals and relationships in reality, rather than focusing on past experiences or unconscious motivations."