Sjukdomar hos tamsvin och vildsvin av släktet Sus.
Ett släkte av familjen Circoviridae som ger infektion hos fjäderfä, svin och papegojfåglar. Det är det enda DNA-virus med cirkelformat, enkelsträngat genom som drabbar däggdjur. De tre arterna är kyck linganemivirus, som orsakar övergående anemi och nedsatt immunitet hos nyfödda kycklingar; näbb- och fjädersjukevirus, som ger dödlig infektion bland papegojor; och svincircovirus, som hittills dock i nte satts i samband med sjukdom.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Genetiskt framtagna små grisar för bruk inom biomedicinsk forskning. Det finns flera stammar: Yucatan, Sinclair och Minnesota.
Den enda arten av släktet Afrikansk svinpestliknande virus. Viruset orsakar sjukdom hos vårtsvin, vildsvin och tamsvin i Afrika och lindrigare infektion i Europa.. Viruset förekommer hos och sprids av mjuka fästingar (Ornithodoros moubata).
En vanligtvis dödlig iridovirusinfektion hos grisar, som yttrar sig som feber, hosta, diarre, hemorrhagiska lymfkörtlar och gallblåsödem.
Något av ett antal sjukdomstillstånd kännetecknade av inflammation i tarmarna, särskilt tjocktarmen, med medföljande buksmärta, tenesmer och täta, blodiga och slemmiga avföringar. Sjukdomen kan vara orsakad av irriterande kemiska ämnen, bakterier, protozoer eller parasitmaskar.
Stat i Nordeuropa, gränsande till Sverige, Norge, Ryssland, Finska viken och
Platser för slakt och styckning; slakterier.
En art av Arterivirus som orsakar fortplantningsstörningar och luftvägsinfektion hos grisar. Den europeiska stammen kallas Lelystadvirus. Luftburen smitta är vanlig. Viruset har hittills ej påvisats i Sverige (SVA 2001).