Svavelföreningar är kemiska föreningar som innehåller svavelatomer, ofta i form av en- eller multipelbundna svavel-svavelbindningar, och kan variera i sin komplexitet från enkla diatomiska molekyler som vätesulfid (H2S) till större, mer organiska molekyler som proteiner, där svavelföreningar som cystein och metionin är essentiella byggstenar.
Svavel (S) är ett icke-metalliskt grundämne som förekommer naturligt i naturen och är en essentiell näringsämne för levande organismer. Det är ett giftigt, illaluktande, gulaktigt gas vid rumstemperatur och omvandlas till en fast, vit substans under lägre temperaturer. Svavel förekommer i proteiner och som svavelkväveföreningar i levande växter och djur. Det används också inom industrin för att producera svavelsyra, kemikalier, gummi, pesticider och som desinfektionsmedel.
Motbjudande andedräkt med flera tänkbara orsaker: dålig munhygien, infektioner i tänder eller munhåla, eller vissa födoämnen.
"Tiosulfater" är ett samlingsnamn för salter av tiosulfatjonen, S2O3 2-, som är en svagt reducerande agent och används inom medicinen som ett antidot vid till exempel cyanidförgiftning. Den reagerar med cyanid i kroppen och omvandlar det till den mindre giftiga thiocyanatjonen.
I en enkel medicinsk definition, är "sulfider" kemiska föreningar som innehåller svavelatomer (S) i sin molekylstruktur, vanligtvis bundna till kol (C) i organiska sulfider eller till metaller i metalloorganiska sulfider. Organiska sulfider kan också benämnas "tioeter" och förekommer naturligt i vissa livsmedel som exempelvis vitlök och lök. Vissa sulfider kan ha farmakologisk aktivitet och användas inom medicinen, medan andra kan vara skadliga eller toxiska i högre koncentrationer.
Sulfoniumföreningar är organiska föreningar som innehåller en sulfoniumgrupp, vilket är en positivt laddad svavelatom bundet till tre organiska grupper, vanligtvis alkyl- eller arylgrupper.
Svavelisotoper är varianter av grundämnet svavel, som har olika antal neutroner i kärnan och därmed också olika atommassor. Svavels atomnummer är 16, vilket betyder att alla svavelisotoper har 16 protoner i kärnan. De flesta naturligt förekommande svavelatomer har 18 neutroner, vilket ger upphov till den vanligaste svavelisotopen med en atommassa på 32 (S-32). Andra svavelisotoper som förekommer naturligt är S-33, S-34 och S-36, men de är betydligt mindre vanliga. Det finns också ett stort antal instabila, syntetiska svavelisotoper som saknar naturlig förekomst.
'Acidithiobacillus' är ett släkte av bakterier som är specialiserade på att oxidera svavel och metalljoner i syrefattiga miljöer med lågt pH, till exempel gruvor och andra mineralkällor. De flesta arterna i släktet kan leva i extremt sura förhållanden (pH ≤ 3) och använder svavel som energikälla genom att oxidera det till svavelsyra, vilket sänker pH-värdet ytterligare. Deras förmåga att utvinna energi från metalljoner och svavel gör dem användbara inom biomining och andra biotekniska tillämpningar.
Tetrationsyra, även känt som tetrafosforsyrlig syra eller HFPA (förkortning för "hexafluorophosphoric acid"), är en stark svavelsyra-liknande superacid med formeln H[PF6]. Det är en olöslig, färglös kristallinsk substans som främst används inom organisk syntes och som en katalysator i olika kemiska reaktioner.
Vitlök (Allium sativum) tillhör familjen Liliaceae och används som krydda och inom folkmedicin. Den innehåller allicin, den skarpa beståndsdel som anses kunna sänka kolesterolhalten i blodet och hämma proppbildning. Fall av vitlöksallergi och vitlöksutlöst astma har rapporterats.
En brännbar, giftg gas med tydlig lukt av ruttet ägg. Den används inom kemisk industri och metallurgi, och som analytiskt reagensmedel.
Thiotrichaceae är en familj av proteobakterier som utmärks byggandet av svavelbaserade biomolekyler och förekommer ofta i miljöer med höga svavelkoncentrationer, såsom soptippar, varmvattenflöden och sulfidrika mineralvatten. Dessa bakterier spelar en viktig roll i den globala svavelcykeln genom att oxidera reducerad svavel till elementärt svavel eller svavelsyra.
3-merkaptoproprionsyra. En glutamatkarboxylashämmare. Den minskar koncentrationen av GABA i hjärnan och orsakar därmed krampanfall.
Thiobacillus är ett släkte av svavelbakterier som utför oxidation av svavelväte (H2S) och sulfider till svavelsyra (H2SO4). Dessa bakterier lever i miljöer med låga pH-värden, till exempel i syrerika sjöar, mark och mineraler. De kan också orsaka korrosion av metaller genom att producera svavelsyra som en biprodukt under sin näringsupptagning.
Sulfiter är ett samlingsnamn för salter och estrar av svaveldioxid (SO2). I medicinsk kontext används sulfiter ofta som konserveringsmedel i livsmedel och läkemedel. Vissa individer kan ha allergisk reaktioner eller andningssvårigheter vid exponering för sulfiter, särskilt personer med astma.
I en enkel medicinsk definition är en sulfat ett salt eller estrar av svavelig syra (H2SO4). Sulfater innehåller ofta svavel i oxidationstillstånd +6 och kan ha diverse farmakologiska effekter beroende på vilket ämne de är bundna till. Exempel på läkemedel som innehåller sulfatgrupper är magnesiumsulfat och natriumsulacrylat.
I medicinsk kontext, betyder "avdunstning" ofta nedsänkning av svettningar eller uttorkning av huden som orsakas av sjukdom, läkemedel eller andra faktorer. Det kan också referera till processen där kroppen förlorar vatten genom andning och andras vätskor.
En grupp proteobaktrier bestående av kemoorganotrofa organismar som vanligtvis hör hemma i matsmältningsapparaten hos människor och djur.
Svaveldioxid, SO2, är en gasartig förening av svavel och syre som är en viktig luftförorening och kan ha negativ effekt på människors hälsa och miljön.
Sulfhydrylgrupper, eller mer korrekt sulfhidrylgrupper, är en funktionell grupp inom kemi och biokemi som består av en svavelatom (S) bindd till ett väteatom (H) med en covalent enkelbindning. Den vanligaste förekomsten av denna grupp i levande system är när den är bunden till en kolatom i en organisk molekyl, och skrivs därför ofta som -SH. Sulfhydrylgrupper finns naturligt i vissa aminosyror, såsom cystein, och har betydelse för proteiners struktur och funktion genom att bilda disulfidbroar (-S-S-) med varandra eller binda till andra svavelhaltiga molekyler som koenzym A.
Sulfonamider, eller sulfa-preparat, är en grupp antibiotika som verkar genom att hibita bakteriens förmåga att syntetisera en essentiell aminosyra, dihydrofolsyra. De gör detta genom att tävla ut med paraminobenzoat (PABA) om platsen i enzymkomplexet för syntesen av folsyra. Sulfonamiderna har varit väl använda sedan 1930-talet och är effektiva mot många bakterier, inklusive stafylokocker, streptokocker och E. coli. De kan ges oralt eller parenteralt och används ofta i kombination med andra antibiotika för att behandla olika infektioner, såsom urinvägsinfektioner, hud- och webbinfektioner samt ögoninfektioner.
Benämning på föreningar med gruppen CH2=CHCH2-. Finns i bl a vitlök och senapsolja.
Sulfinsyror är organiska sulfurföreningar som innehåller en funktionell grupp med strukturen R-S(O)H, där R är en organisk rest och S(O)H är en sulfin syrefunktion. De kan betraktas som delvis oxiderade derivat av tioler (även kända som svaveletsyror), med en syrareaktivitet jämförbar med alkoholer.
Sulfitdehydrogenasa är ett enzym som katalyserar reaktionen där svaveldioxid (SO2) reduceras till sulfithaltiga föreningar, såsom svavelsulfat (SO3²-) eller svavelväte (H2S), med simultant oxidation av en elektrondonor, ofta en organisk sulfid. Denna process är viktig inom cellers reduktiva metabolism och detoxifiering av skadliga svavelkomponeter.
Petroleum är ett samlingsnamn för naturligt förekommande, icke vattenlösliga kolväteföreningar som utvinns ur underjordiska reservoarer, ofta i form av olja och naturgas. Petroleum innehåller en rad olika kolväten, bland annat alifatiska, aromatiska och cykliska kolväten, samt små mängder svavel-, syre- och kväveföreningar. Det är en viktig råvara för produktion av energibränslen, kemikalier och andra petroleumprodukter som bensin, dieselolja, jetbränsle, asfalt och plast.
"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."
'Oxidoreductases acting on sulfur group donors' är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar oxidationsreaktioner där svavelgruppen i en molekyl agerar som elektrondonator. Dessa enzymer delas in i underklasser baserat på vilka specifika svavelgrupper de agerar på, till exempel sulfid-, tiol- eller disulfidgrupper. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med cellens energiproduktion och detoxifiering av främmande ämnen genom att oxidera svavelgruppen i en molekyl, vilket ofta innebär att en svavelatom byts ut mot en syreatom.
I en medicinsk kontext, är lökar (Allium sativum) ett krydda och läkeväxt som har använts traditionellt för att behandla olika hälsotillstånd, såsom infektioner, högt blodtryck och kolesterolnivåer. Löken innehåller flera aktiva ämnen, däribland allicin, som är känd för sina antibakteriella, antivirala och antiinflammatoriska egenskaper.
En tiolhaltig, icke-essentiell aminosyra som vid oxidation bildar cystin.
En hydrogensulfitreduktas är ett enzym som katalyserar reduktionen av hydrogenioner (protoner) och svaveldioxid till sulfiter i levande celler. Detta enzym spelar en viktig roll i det biologiska svavelföreningskretsloppet hos vissa bakterier, där det hjälper till att regenerera svavelkomponenter som kan användas för syntes av organisk svavel. Hydrogensulfitreduktaser innehåller ofta kobolt eller nickel i sin aktiva sida och är vanligt förekommande i sulfidoxiderande bakterier, vilka utnyttjar svavel som energikälla under anaeroba förhållanden.
En svavelhaltig, essentiell aminosyra av betydelse för många kroppsfunktioner. Den bildar tungmetallkelat.
'Petroselinum' är det botaniska namnet för grönsaken persilja. Detta innefattar både kryddpersilja och palsternacka, som tillhör samma växtart. Persiljan är känd för sin aromatiska smak och används ofta som krydda i matlagning, medan palsternackan är en populär rotgrönsak.
Kemoautotrofi är en typ av autotroft metabolism hos levande organismer, där de tillverkar sin egen organiska materia från anorganiska källor med hjälp av kemiska reaktioner. Detta skiljer sig från fototrofi, där organismer använder ljus som energikälla istället för kemi.
Organismer som påträffas i anaeroba och sulfidförande vattenmiljöer.
Ett näringsrikt livsmedel framställt genom koagulering av mjölk och avskiljande av mjölkens vassle.
'Saltvatten' är en medicinsk term som refererar till vatten med en högre koncentration av salt än vad som finns i vanligt dricksvatten, vilket normalt är mellan 0,5 och 3,5%. Detta är oftast ett ökat innehåll av natriumklorid (NaCl), men kan också innefatta andra slag av salter. Saltvatten kan användas terapeutiskt för att behandla vissa medicinska tillstånd, såsom hudinflammationer och mag-tarmsjukdomar.
Sulfonsyra är en organisk funktionell grupp med formeln R-SO3H, där R representerar ett kolväte rest. Det innebär att sulfonsyror är organiska föreningar som innehåller en sulfo-grupp (-SO3H), som består av ett svavelatom bundet till tre syreatomer. Sulfonsyror är starka syror och är fullständigt dissocierade i vattenlösningar, vilket ger upphov till sulfonatjoner (R-SO3-). De används ofta som katalysatorer, detergenter och desinfektionsmedel.
En sulfatase är ett enzym som bryter ned sulfatgrupper från specifika substanser, såsom glykosaminoglykaner och steroider, i kroppen.
Senapsgas är ett giftigt larmgaser som innehåller en väteklorid-donator, vanligtvis klorväte (HCl), och som orsakar irritation och skador på slemhinnor när det andas in. Det användes som stridsgas under första världskriget.
En grampositiv bakterie som förekommer i mejeriprodukter, salt- och sötvatten, marina organismer, insekter och i organiskt material under nedbrytning.
En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.
"Tiofener" är en organisk kemisk förening som består av en bensenring (en cyklisk kolväte med sex kolatomer) där tre av kolatomerna har blivit ersatta med svavelatomer. Detta ger upphov till en sulfongrupp (-SO2H) och två svavel-svavel dubbelbindningar i molekylen. Tiofen är en aromatisk förening, vilket innebär att den har speciella elektroniska egenskaper som ger upphov till en stabil ringstruktur. Tiofener och deriverade föreningar används inom organisk syntes och i läkemedelsindustrin.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
'Rhodococcus' är ett släkte av grampositiva, aeroba och kokusbildande bakterier som förekommer i naturen, främst i jord och vatten. Några arter av Rhodococcus kan orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer. Infektioner kan vara subkliniska eller ge upphov till allvarliga sjukdomar som pneumonia, sepsis och abscesser.
Oorganiska och organiska föreningar med tvåvärt järn.
En kedja av processer genom vilka levande organismer bryter ned miljöföroreningar, organiskt avfall, bekämpningsmedel samt implanterade material.
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
En växtextract är ett koncentrerat preparat som framställs genom att utvinna och separera aktiva ämnen från växtmaterial, vanligtvis med hjälp av metoder som inkluderar extraktion, filtrering och koncentrering.
Gasskikt eller gashölje som omger en planet eller annan himlakropp.
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
En livsmiljö utan syrgas.
"Oxidoreduktaser är ett enzym som katalyserar oxidation-reduktionreaktioner, där elektroner överförs från ett molekylärt substrat, det reducerade substratet, till en acceptor, det oxiderade substratet."
16S RNA er en typ av ribosomalt RNA (rRNA) som finnes i prokaryote ribosomer og har en viktig rolle i translasjonen av genetisk informasjon til proteinsyntese. 16S rRNA-molekylen er en del av den lille ribosomale subuniten og inneholder konserverte sekvensregioner som kan brukes til identifisering og klassifisering av forskjellige arter av bakterier og archaea.
"Svaveloxider" är en sammanfattande beteckning på de oorganiska föreningar som bildas när svavel (S) oxideras, det vill säga kombineras med syre (O). Dessa föreningar innehåller svavel i oxidationstillstånd +2, +4, +6 och högre. Exempel på svaveloxider är svaveldioxid (SO2), svaveltrioxid (SO3) och sulfater (SO4^2-). Svaveloxider kan vara gasformiga, vätskeformiga eller fasta beroende på deras sammansättning och temperatur. De är viktiga i många industriella processer och har också betydelse för miljön, eftersom de kan bidra till surt regn och luftföroreningar.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Enzymer som katalyserar klyvningen av kol-svavelbindningar på annat sätt än genom hydrolys eller oxidation. EC 4.4.
Kemiska grupper med de kovalenta disulfidbindningarna -S-S-. Svavelatomerna kan binda till såväl oorganiska som organiska molekyldelar.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
"Vattenmikrobiologi" är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroskopiska livsformer, såsom bakterier, archaea, alger, svampar och protozoer, i vattenmiljöer. Detta inkluderar såväl sötvatten som saltvatten, och kan omfatta studier av mikroorganismernas förekomst, aktivitet, interaktion med varandra och med miljön, samt deras roll i vattnets ekosystem och globala näringscykel. Vattenmikrobiologi har betydelse för att förstå och lösa problem relaterade till vattenkvalitet, hälsan hos vattenlevande organismer och människor, och klimatförändringar.
Alfaproteobakterier, eller Alphaproteobacteria, är en klass inom protebakterier (Proteobacteria) som inkluderar en rad olika bakteriestammar med varierande egenskaper och livsmönster. Denna grupp innehåller flera viktiga patogener hos människor, såsom Rickettsia, Bartonella och Brucella arter, men omfattar också symbiotiska bakterier som lever i association med växter och djur. Exempel på alfaproteobakterier är Rhizobium, som bildar noduler på rotsystemet hos vissa växter och fixerar atmosfärisk kväve till en form som kan användas av växten, samt SAR11-kladen, som utgör en av de vanligaste grupperna av marina bakterier.
Avlagringar på land eller i vatten av fragmenterat, fast, oorganiskt material, som lösgörs genom vittring eller nötning av berggrunden eller genom vulkanisk verksamhet, och som transporteras av luft, vatten eller is.
DNA-sekvenser som innehåller kod för ribosom-RNA och de DNA-segment som separerar enskilda ribosom-RNA-gener, och som benämns ribosomseparations-DNA (ribosomalt spacer-DNA). Syn. rDNA.
De flyktiga delar av ämnen som uppfattas av luktsinnet.
Behandling av sjukdomar eller smärta med växter eller örter.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Chlorobi, även kända som gröna svavelbakterier, är en grupp fotosyntetiserande batterier som utför anoxygenn fototrof syntes med hjälp av bacterieklorofyll b. De är unika eftersom de använder sig av ett slags klorofyll som absorberar ljus i det nära infraröda spektret och har en speciell typ av fotosyntes som involverar reduktion av svavel till svaveldioxid istället för vatten till syre. Chlorobi lever vanligtvis i sötvattensmiljöer med låg syrehalt, såsom sediment och skogssjöar, och spelar en viktig roll i kolcykeln i dessa ekosystem genom att bryta ned organiska ämnen och producera metan som en biprodukt.
En tripeptid som spelar många roller i celler. Den konjugerar med läkemedel så att dessa kan göras mer lösliga för utsöndring, verkar som koenzym, deltar i ändringar i proteindisulfidbindningar och reducerar peroxider.