Ett rike av eukaryota, heterotrofa organismer som lever som saprofyter eller parasiter, omfattande svampar, jästarter, mögel osv. De kan fortplanta sig sexuellt eller asexuellt och ha mer eller mindre komplexa livscykler. Trådsvampar bildar flercelliga kolonier.
En stor och heterogen grupp av svamporganismer som saknar sexuellt stadium. Många humanpatogena svampar tillhör denna grupp.
Ett fylum av svampar (sporsäcksvampar) med skiljeväggar i mycelet, vilka bildar sporangier av säckliknande celler (asci) som innehåller ascosporer. De flesta patogena svampar med sådant sexualstadium tillhör detta fylet.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos svampar.
Alla proteiner som förekommer i svampar.
En svampordning i fylet Ascomycota som omfattar ett antal arter och lever som parasiter på högre växter, insekter eller svampar. Andra arter är saprofyter.
Ett släkte s k fältsvampar i familjen Hypocreales. De omfattar mykotoxinproducerande mögelarter med global utbredning som angriper både växter (t ex spannmål och potatis) och djur. Till deras teleomorfer hör Gibberella.
Aspergillus. Ett släkte mitosporsvampar med ca 100 arter och elva olika teleomorfer tillhörande familjen Trichocomaceae.
Ett svampsläkte av familjen Magnaporthaceae med oklar ställning. Det är bäst känt för arten M. grisea, som är en av de experimentellt mest använda växtpatogensvamparna.
Mikroskopiska, protoplasmafyllda rottrådar hos svampar. Hyferna bildar omfattande nätverk (mycel), som kan bestå av kilometervis med trådar.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Ett släkte mitosporsvampar i familjen Clavicipitaceae med teleomorfer inom familjen Nectriaceae. Metarhizium anisopliae används i bekämpningsmedel.
Läkemedel mot svamp, deras tillväxt och reproduktion, och verksamma mot svampinfektioner. De skiljer sig från svampbekämpningsmedel genom sin användning mot svamp i människo- och djurvävnader.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos svampar.
En utbredd ordning av basidiomycetsvampar vars fruktkroppar allmäntkallas champinjoner.
En stam av svampar som tidigare betraktades som en underavdelning av Phycomycetes. De är de enda svampar som i något stadium i sin livscykel producerar rörliga celler. De flesta är saprofyter, men bla nd dem finns också växt-, djur- och svamppatogener.
Det genetiska materialet i svampar. Hit hör även sexgenerna (typgenerna för parning) hos Saccharomyces cerevisiae.
Ett mitosporiskt mögelsläkte tillhörande Loculoascomycetes, omfattande vissa växtparasiter av ekonomisk betydelse. Till teleomorferna hör Mycosphaerella och Venturia.
Den fullständiga arvsmassan i kromosomuppsättningen hos svamp.
Ett svampsläkte av Loculoascomycetes som omfattar ett flertal växtpatogener och åtminstone en art som producerar ett kraftigt fytotoxiskt antibiotikum. Dess teleomorf är Lewia.
De DNA-segment som ligger mellan ribosom-RNA-generna (inre, transkriberade separationsenheter) och mellan de parvis upprepade rDNA-enheterna (yttre, transkriberade separationsenheter och icke-transkriberade separationsenheter).
En art av sporsäcksvamp som producerar det antibiotiska medlet nidulin. Dess teleomorf är Emericella nidulans.
Förekomst av bakterier, virus och svampar i luften.
Ett släkte zygomycetsvampar inom familjen Mucoraceae och ordningen Mucorales. Medlemmarna är huvudsakligen saprofytära, men kan ge upphov till mukormykos hos människor genom sporutveckling i lungorna.
En ordning zygomycetsvampar, oftast saprofytära, som förstör lagrade livsmedel och kan förorsaka infektion i andningsvägarna eller mukormykos hos personer med nedsatt motståndskraft.
En art av sporsäcksvamp som producerar den antibiotiska substansen fumigatin. Sporerna kan ge upphov till infektion hos fåglar och däggdjur.
Ett släkte mitosporsvampar tillhörande Phyllachoraceae, omfattande åtminstone 40 arter av växtparasiter. De har teleomorfer inom släktet Glomerella.
Närvaron av bakterier, virus och svampar i jord. Termen är inte begränsad till att gälla sjukdomsalstrande organismer.
Ytliga infektioner i huden och tillhörande vävnader, orsakade av någon form av svamp. Syn. dermatomykoser.
Encellig, knoppande svamp som är den huvudsakliga orsaken till kandidos (candidiasis).
En mögelsvamp som orsakar svartmögel på frukt och grönsaker.
Ett kopparhaltigt oxidoreduktasenzym som katalyserar oxideringen av 4-bensendiol till 4-bensosemikinon. Det är även verksamt i samband med en rad O-kinoler och P-kinoler. Det finns framförallt i svampar och ingår i nedbrytningen av lignin, biosyntesen av färgämnen och avgiftningen av ligninderivat.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Ett släkte zygomycetsvampar av familjen Mortierellaceae och ordningen Mucorales. Svamparna är utbredda i jord och kan i sällsynta fall ge infektioner (mukormykos) hos människor och djur. Mortierella alpinais utnyttjas för produktion av arakidonsyra.
Den rikligast förekommande, naturliga, aromatiska, organiska polymeren, vilken finns i alla kärlväxter. Lignin, cellulosa och hemicellulosa
En svampart tillhörande släktet Cryptococcus som ger upphov till kryptokockos. Dess teleomorf är Filobasidiella neoformans.
Ett släkte mitosporsvampar (Onygenales) som ger upphov till histoplasmos hos människor och djur. Den enda arten är Histoplasma capsulatum, med två varianter: H. capsulatum var. capsulatum och H. capsulatum var. duboisii. Dess telemorf är Ajellomyces capsulatus.
Svampsläkte med arter som är växtpatogener. Gråmögel, t ex, är en vanlig sjukdom hos ffa oljeväxter, orsakad av B. cinerea, som dock också ger "ädelröta" hos vissa vindruvor.
En ordning av svampar (tickor) tillhörande fylet Basidiomycota med makroskopiska basidiokarper. De har typisk saprofytisk aktivitet och bryter ned cellulosa och lignin. Många arter har haft medicinsk användning.
Ett släkte askomycetsvampar tillhörande familjen Chaetomiaceae, av ordningen Sordiriales. Många medlemmar bryter ned cellulosa, och vissa är mykotoxiska. De förekommer naturligt på papper och bomullst extilier.
En art av mögelsvamp som växer på jordnötter och andra växter och producerar det cancerframkallande ämnet aflatoxin. Den används för framställning av flavicin, ett antibiotikum.
Ett släkte mitosporsvampar med många ascomycetteleomorfer. Cefalosporiner kommer från detta släkte.
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
Ett släkte normalt saprofytiska, mitosporbildande svampar med namnet Chaetothyriales. Till infektionerna hos människa hör feohyfomykos, peritonit och kromoblastomykos. Exophiala jeanselmei (Phialophora jeanselmei) ger upphov till maduromykos.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Ett släkte mitosporsvampar av ordningen Onygenales. Arten B. dermatitidis orsakar blastomykos.
Ett släkte mögelsvampar tillhörande familjen Clavicipitaceae, av ordningen Hypocreales. De parasiterar på olika grässorter. Deras sklerotier innehåller flera giftiga alkaloider. Claviceps purpurea i r åg ger upphov till ergotism.
En mögelsvamp som finns på de flesta odlade sädeslag och ofta är ansvarig för förstörda spannmålslager. Men den har också användning för framställning av jästa maträtter och drycker, ffa i Japan.
Organismer bestående av samlevande svampar och alger eller cyanobakterier.
Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.
Ett enzym som kan isoleras från svampar och bakterier. Det katalyserar endohydrolys av 1,4-beta-glukosidbindningar i cellulosa, lichenin och beta-glukaner i spannmålsväxter. EC 3.2.1.4.
En kedja av processer genom vilka levande organismer bryter ned miljöföroreningar, organiskt avfall, bekämpningsmedel samt implanterade material.
En enzymutlöst kemisk förändring i organiska föreningar som sker utan tillgång till syre. Vid processen bildas etanol eller mjölksyra och frigörs energi.
En svampordning som huvudsakligen omfattar insektparasiter, men några kan infektera däggdjur, inklusive människor. Svamparnas strikta värdspecificitet gör dem användbara i många studier om biologisk kontroll.
Ett släkte jästliknande, mitosporsvampar tillhörande Saccharomycetales, som producerar jästceller, mycel, pseudomycel och balstoforer. Candida ingår i normalfloran på huden, i munnen, tarmarna och vag ina, men kan orsaka en rad infektioner, så som kandidos, onykomykos och muntorsk.
Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.
Ett släkte askomycetsvampar i familjen Hypocreaceae som omfattar flera arter som framkallar sjukdom hos sädesslagen. Svamparna är även källa för växtreglerande ämnen (växthormoner) som gibberellin och gibberellinsyra.
DNA-sekvenser som innehåller kod för ribosom-RNA och de DNA-segment som separerar enskilda ribosom-RNA-gener, och som benämns ribosomseparations-DNA (ribosomalt spacer-DNA). Syn. rDNA.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Svampinfektion i ögat, framkallad av ett flertal olika svamparter, och vanligtvis genom ett av fyra möjliga sätt: ytlig infektion som ger konjunktivit, keratit eller tilltäppt tårkanal; spridning från angränsande vävnader, som t ex hud eller bihålor; direktinfektion i samband med operation eller genomträngande fysisk skada; eller via blod och lymfa hos patienter med etablerad mykos.
En aminopolysackarid som ingår i bl a insekters hudskelett och i svampar. Den är en rak polysackarid av acetylglukosaminlänkar och den näst vanligaste biopolymeren på jorden. Den deacetylerade formen kallas kitosan.
I vid bemärkelse den totala massan av allt levande; i mer specifik mening massan (i färskvikt eller torrvikt) av en viss organism eller växt inom ett bestämt geografiskt område eller avsedd för ett be stämt ändamål. Ett exempel på biomassa är s k energiskog, som odlas för energiändamål.
Ett släkte mitosporsvampar (Tremellales), vars arter vanligtvis är kapselförsedda och inte bildar pseudomycel. Till teleomorferna hör Filobasidiella och Fidobasidium.
En mitosporsvamp av släktet Oxygenales som orsakar olika hud- och hårsjukdomar. Arten Microsporum canis ger upphov till tinea capitis och tinea corporis, vilka vanligen överförs från katter och hundar. Bland telemorfer finns Arthroderma (Nannizzia).
Förökning utan sammansmältning av könsceller.
Infektion orsakad av svampsläktet Aspergillus.
Ett släkte zygomycetsvampar tillhörande familjen Cunninghamellaceae och ordningen Mucorales. Vissa arter orsakar systemiska infektioner hos människor.
En polysackarid med glukosenheter, bundna som i cellobios. Den utgör huvudbeståndsdelen i växtfibrer; bomull är den renaste naturligt förekommande formen av cellulosa.
Ett förhållande där mikroorganismer inte kan samexistera, utan organismer av en typ bekämpar, dödar eller hämmar tillväxten hos, en annan. Motsatsen är symbios.
Ett svampsläkte i familjen Hypocreales. Till anamorferna hör Trichoderma.
a-N-acetylglukosaminidas. Ett enzym som bryter ned kitin. EC 3.2.1.50.
Insekter tillhörande familjen Formicidae. Myrorna har stor utbredning (6000 arter) och är kanske de mest framgångsrika av alla insekter. De lever i samhällen med högt utvecklad social struktur, där up pgifterna är fördelade på tre typer av individer: honor (drottningar), hanar och arbetare (sterila honor). Många myror försvarar sig genom att bita med sina kraftiga käkar och spruta myrsyra, som utsö dras från en körtel i bakkroppen.
Ett enzym som omvandlar UDP-glukosamin till kitin och UDP. EC 2.4.1.16.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.
Infektion framkallad genom inandning eller intag av sporer från svampen Histoplasma capsulatum av släktet Histoplasma. Den har världsomfattande utbredning och är särskilt vanlig i den amerikanska mellanvästern.
Ett släkte ettårigt gräs som utgör sädesslaget korn, en viktig gröda som odlas både som livsmedelsväxt och som foderväxt. Korn används t ex för malt- och etanolframställning.
Infektionssjukdom orsakad av svampar av släktet Candida, vanligen Candida albicans. Infektionen uppträder oftast ytligt på fuktiga kroppsdelar.
En stor familj smalbladiga gräsarter tillhörande ordningen Cyperales (underklassen Commelinidae, klassen Liliopsida (monocotyledons)). Sädesslagen ingår i denna familj.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Ett mitosporiskt svampsläkte tillhörande Onygenaceae som orsakar adiaspiromykos, en mykos i lungorna hos människor och gnagare. En av dess teleomorfer är Ajellomyces.
Ett släkte basidiomycetsvampar, familjen Agaricaceae, ordningen Agaricales, bestående bl a av ängschampinjon (Agaricus campestris), snöbollschampinjon (A. arvensis), kungschampinjon (A. augustus), kar bolchampinjon (A. xanthoderma; giftig) och den vanliga "handelschampinjonen" (A. bisporus).
Ett släkte mitosporsvampar inom Saccharomycetales, vars olika arter isolerats från sjukdomsställen i luftvägarna. Till teleomorferna hör Dipodascus och Galactomyces.
Olika sorters teknik som används i mikrobiologi.
Ett funktionellt system omfattande organismerna i ett naturligt samfund och deras miljö.
Morot. Nyttoväxt och rotfrukt, Daucus carota sativa, med ett knippe starkt flikiga blad, platta grupper av små, vita blommor och en långsmal, konisk och gulröd rot, som äts som grönsak.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
Fjällig blemma eller vårtliknande utväxt, orsakad av fem svamparter, med satellitartad utbredning på fötter eller ben. Lemmen kan svälla och i den yttre änden täckas av sårknutor påminnande om blomkål . I sällsynta fall kan sjukdomen börja på handen eller handleden och sprida sig till hela armen. Syn. kromomykos.
Immunglobuliner framkallade av antigena substanser hos svampar.
En grupp sinsemellan närbesläktade toxiska metaboliter kallade mykotoxiner. De bildas av Aspergillus flavus och Aspergillus parasiticus. I gruppen ingår aflatoxin B1, aflatoxin B2, aflatoxin G1, aflat oxin G2, aflatoxin M1 och aflatoxin M2.
Svamporganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat eller antibiotika. Resistensen kan förvärvas genom genmutationer.
Infektion förorsakad av svampar av arten Cryptococcus neoformans.
Ett släkte mitosporsvampar som finns i jord och ruttnande växtdelar. Strukturellt påminner de om Penicillium.
Ett släkte svartsporiga basidiomycetsvampar (bläcksvampar) av familjen Coprinaceae och ordningen Agaricales. Några arter är ätliga. Syn. bläcksvamp.
En uppsättning gener som genom mångfaldigande och variation härstammar från någon ursprunglig gen. Sådana gener kan sitta tillsammans på samma kromosom eller vara utspridda på olika kromosomer. Exempel på multigenfamiljer är de som kodar för hemoglobiner, immunglobuliner, histokompatibilitetsantigener, aktiner, tubuliner, keratiner, kollagener, stressproteiner, salivproteiner, korioproteiner, membranproteiner, ägguleproteiner och faseoliner, och även histoner, ribosom-RNA och tRNA-gener. De tre senare utgör exempel på upprepningsgener, av vilka det finns hundratals identiska i tandemformationer.
Enzymer som hydrolyserar O- and S-glykosylföreningar. EC 3.2.1.
Ett högväxande sädesslag av släktet Zea och familjen Poaceae (Gramineae), som odlas som födoämne och djurfoder. Det har sitt ursprung i Amerika. Syn. majs.
Ett släkte vattenlevande svampar av familjen Blastocladiaceae och ordningen Blastocladiales. De används för studier av zoosporbildning.
Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).
Det lösa ytmaterialet på jorden som utgör grogrunden för växter.
Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.
Ett exocellulas med specificitet för 1,3-beta-D-glukosidbindningar. Enzymet katalyserar hydrolys av beta-D-glukosenheter från de icke-reducerande ändarna av 1,3-beta-D-glukaner, varvid glukos frigörs. EC 3.2.1.58.
Utnyttjande och manipulation av ekonomiskt intressanta mikroorganismer i industriell skala, samt hantering och bekämpning av skadliga mikroorganismer.
Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Ett triazolbaserat svampmedel som blockerar cytokrom P-450-beroende enzymer, vilket leder till nedsatt ergosterolsyntes. Det används mot histoplasmos, blastomykos, kryptokockmeningit och aspergillos.
Ett icke-metalliskt grundämne med kemiskt tecken C, atomnummer 6 och atomvikt 12,011. Kol kan förekomma i olika allotropa former, som t ex diamant, kol och grafit.