En subduralvätskeutgjutning, även känd som subduralhygrom eller subduralakumulering, är en abnormal ansamling av cerebrospinalvätska (CSF) i det subdurale utrymmet mellan hjärnbarken och den hårda hjärnhinnan (dura mater).

Ett subduralrum är en abnorm accumulering av vätska i det potentiala utrymmet mellan hjärnbarken (pia mater) och den stela hinna som täcker hjärnan (dura mater), vanligtvis orsakad av trauma eller blödning.

Utgjutning och efterhand ansamling av blod i utrymmet mellan den hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan. Blödningen inträffar främst ovanför storhjärnshalvorna, men kan även uppträda i bakre skallgropen och ryggmärgskanalen. Det finns egna termer för akut subduralhematom (subduralblödning, akut) och kroniskt subduralhematom (subduralblödning, kroniskt).

Ett intrakraniellt, eller i sällsynta fall ryggradslokaliserat, varangrepp mellan den hårda hjärnhinnans (dura mater) inre yta och spindelvävhinnans (araknoidea) yttre skikt. Bakterier och andra patogena organismer kan komma in i subduralrummet genom pannhålan, silbensrummen, mellanörat, klippbensutskottens hålrum, eller till följd av skallskada eller neurokirurgiska ingrepp. Tillståndet kan också uppträda tillsammans med intrakraniell sinustrombos. Avgränsade ansamlingar av var i subduralrummet brukar benämnas subduralabscesser.

Minskat cerebrospinalvätsketryck, vilket kliniskt kännetecknas av huvudvärk som är starkast i upprätt kroppsställning, och ibland av

Kronisk ansamling av blod under den hårda hjärnhinnan, oftast på sidan av eller ovanför hjärnhalvorna. De kliniska tecknen kan fördröjas i dagar till veckor, då de drabbade kan uppvisa tecken på förvirring, trötthet, hemipares, ataxi, afasi och andra neurologiska störningar. Denna typ av hjärnblödning tycks oftast uppträda efter 50 års ålder. Den kan vara spontan, följa på skallskada, uppträda i samband med blödningssjukdomar eller medicinering med antikoagulanter, bero på lokal tumörinvasion och andra sjukdomstillstånd.

Vätskeutgjutning i lungsäcken, även känd som pleuravällning eller pleuraflüssighet, är en patologisk tillstånd där ödematiskt vätska accumulerar mellan de två lager av pleura, det yttre och det inre lungmembranet, orsakad av olika sjukdomsförlopp som hjärtsvikt, leverinsufficiens, pneumoni eller cancer, vilket kan komprimerar lungorna och leda till andningssvårigheter.

Blödning och ansamling av blod under den hårda hjärnhinnan, med plötsligt uppkomna neurologiska symtom, oftast till följd av skallskada. Hematomet bildas oftast på sidan av och ovanför hjärnhalvorna, men kan även förekomma i skallgropen och ryggmärgskanalen. De kliniska tecknen kan vara hemipares, krampanfall, förlamning av tredje hjärnnerven (se ögonmuskelsjukdomar), psykiska förändringar och koma.

Perikardiell utgjutning, eller pericardial effusion, är en patologisk tillstånd där det accumulerar fluid i det perikardiska utrymmet mellan hjärtats yta och den omgivande perikardssäckens väggar, vilket kan orsaka kompression av hjärtat och påverka dess funktion.

Malign vätskeutgjutning i lungsäcken, eller pleura, kallas malign pleuravällning och innebär att cancerceller har invaderat och orsakat en ökad produktion och ansamling av vätska mellan lungan och bröstväggen.

Blödning innanför ryggmärgskanalens hårda hinna.

Otitis media with effusion (OME) refers to the presence of fluid in the middle ear without signs or symptoms of acute infection. This condition can cause hearing difficulties and is often associated with inflammation or swelling of the Eustachian tubes, which connect the middle ear to the back of the throat. OME can occur as a complication of an upper respiratory tract infection, allergies, or other conditions that affect the eustachian tubes. It is most commonly seen in children and often resolves on its own within three months, but in some cases, medical intervention may be necessary to alleviate symptoms and prevent complications.