Streptogramin A refererar till en typ av antibiotika som är aktiva mot grampositiva bakterier, inklusive många som är resistenta mot andra typer av antibiotika. Streptograminer är en kombination av två olika typer av molekyler, A och B, som tillsammans verkar synergistiskt för att störa bakteriens protein syntes. Streptogramin A-molekylen är specifikt ett makrolidliknande antibiotikum som binder till den bakteriella ribosomen och förhindrar bildandet av peptidbindningar i proteiner.

Streptogramin B refererar till en typ av antibiotika som är aktiv mot grampositiva bakterier, inklusive många som är resistenta mot andra antibiotika. Streptograminer är en kombination av två olika typer av molekyler, A och B, som tillsammans verkar synergistiskt för att störa bakteriens protein syntes. Streptogramin B är en cyklic polypeptid med ett macrocycliskt lacton ring. Det binder till 23S rRNA i bakteriens ribosom och stör dess förmåga att syntetisera proteiner, vilket leder till bakteriedödning. Streptogramin B används vanligtvis tillsammans med streptogramin A i behandlingen av allvarliga infektioner orsakade av multiresistenta stafylokocker och enterokocker.

Streptograminer är en klass av antibiotika som består av två komponenter, typiskt benämnd A och B, som tillsammans har synergistisk bakteriedödande verkan mot många grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker och enterokocker. Streptograminer är reserv antibiotika reserverade för behandling av svåra infektioner orsakade av multiresistenta bakterier.

Virginiamycin är ett antibiotiskt medel som tillhör gruppen av streptograminer. Det består av två komponenter, virginiamycin M och virginiamycin S, som tillsammans verkar bakteriedödande eller bakteriestatiska på grampositiva bakterier. Virginiamycin används främst inom veterinärmedicinen för att behandla infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar hos djur, till exempel mastitis hos kor och lunginflammation hos grisar. Det är inte vanligt förekommande inom humanmedicinen på grund av begränsad användning hos människor och möjliga biverkningar som allergiska reaktioner och störningar i leverfunktionen.

Linkosamider är en grupp av antibiotika som är verksamma mot grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker och enterokocker. De fungerar genom att störa bakteriens cellväggssyntes. Exempel på linkosamider är klindamycin och lincomycin.

Streptogramin Grupp B refers to a subclass of streptogramin antibiotics, which are composed of two components, Group B Streptogramin (GBS) and Group A Streptogramin (GAS). GBS consists of the macrolactone component, such as pristinamycin IIA, and is known to inhibit bacterial protein synthesis by binding to the peptidyl transferase center of the ribosome. These antibiotics are primarily used to treat infections caused by methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA) and vancomycin-resistant Enterococci (VRE).

Streptogramin Grupp B refers to a subclass of streptogramin antibiotics, which are composed of two components, Group B Streptogramin (GBS) and Group A Streptogramin (GAS). GBS consists of the macrolactone component, such as pristinamycin IIA, and is known to inhibit bacterial protein synthesis by binding to the peptidyl transferase center of the ribosome. These antibiotics are primarily used to treat infections caused by methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA) and vancomycin-resistant Enterococci (VRE).

En grupp makrocykliska föreningar som bildas genom kedjeförlängning av flera propionater och cykliseras till en stor, (vanligen 12-, 14-, 16-) ledad laktonmolekyl. De är ofta glykosylerade. Många av dem är antibiotiska.

Ett bakteriostatiskt, antibiotiskt ämne som produceras av Streptomyces erythreus. Erytromycin A anses vara den beståndsdel som har störst verkan. Hos känsliga organismer hämmar det proteinsyntesen genom att binda till 50S-ribosomala underenheter. Denna bindning blockerar peptidyltransferasaktiviteten och stör överflyttning av aminosyror under translationsprocessen och proteinsammansättningen.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

En av de minsta delstaterna i USA, belägen vid Atlantkusten. Ytan är 5300 km2, och folkmängden uppgår till 783 600 invånare (2000). Huvudstad är Dover. Angränsande stater är Maryland, New Jersey och Pennsylvania.

Pristinamycin är ett antibiotiskt läkemedel som tillhör gruppen av streptograminer. Det används främst för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, såsom stafylokocker och enterokocker. Pristinamycin verkar genom att hämma proteinsyntesen i bakterierna, vilket stoppar deras tillväxt och reproduktion. Läkemedlet ges vanligtvis som tablett eller intravenös injektion.

En art grampositiva kulbakterier som ingår i tarmkanalens normalflora. Till skillnad från Enterococcus faecalis kan denna art framkalla en alfa-hemolytisk reaction på blodagar och saknar förmåga att utnyttja pyrodruvsyra som energikälla.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Staphylococcus aureus är en grampositiv, sfärisk (koagulasnegativ) bakterie som förekommer hos många däggdjur, inklusive människor. Den kan kolonisera olika kroppsregioner, särskilt hud och slemhukar, utan att orsaka sjukdom. Men S. aureus kan även vara patogen och orsaka en rad infektionssjukdomar, från lokala infektioner som impetigo, abscesser och celullit till systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis), endokardit, lunginflammation (pneumonia) och osteomyelit. Vissa S. aureus-stammar är multiresistenta mot antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Ett antibakteriellt medel, som utgörs av en halvsyntetisk analag till linkomycin.

"23S rRNA (ribosomal RNA) refers to a type of RNA molecule that is a component of the large subunit of prokaryotic ribosomes, which are cellular structures involved in protein synthesis. The 23S rRNA plays a crucial role in the decoding and translation of genetic information contained within messenger RNA (mRNA) into proteins."

En undergrupp enzymer av transferasklassen som katalyserar överföringen av en metylgrupp från en förening till en annan. EC 2.1.1.

Föreningar baserade på erytromycin, med keton istället för 3-kladinos. De binder till 23S-delen av 70S-bakterieribosomer.

"Staphylococcus haemolyticus" är en grampositiv, koagulase-negativ bakterie som förekommer normalt på hud och slemhinnor hos människor. Den kan också vara kliniskt signifikant som opportunistisk patogen, särskilt inom kontexten av infektioner relaterade till medicinsk utrustning eller invasiva procedurer.

Ett antibiotiskt ämne som produceras av Streptomyces lincolnensis. Det har används för behandling av stafylokock-, streptokock- och Bacteroides fragilis-infektioner.

Ett släkte gramnegativa kulbakterier (kockoida bakterier), bestående av organismer som ingår i tarmkanalens normalflora, och som kan ge upphov till varierande grader av hemolys. Dessa räknades tidigare till Streptococcus, men har nu fått status som eget släkte.

En stafylokock är en typ av grampositiv, sfärisk bakterie som tillhör släktet Staphylococcus och kan orsaka en rad olika infektioner hos människor, från milda hudinfektioner till allvarliga livshotande sjukdomar som blodförgiftning, endokardit (hjärtsacksinflammation) och nekros (död vävnad). Den mest vanliga patogena stafylokocken är Staphylococcus aureus, men det finns också andra kliniskt betydelsefulla arter som S. epidermidis och S. saprophyticus.

Klotformade bakterier som förblir lila (positiv färgning) efter gramfärgning.

Infektioner orsakade av bakterier som behåller sin lila färg (positiv färgning) efter gramfärgning.

Bakterier som bibehåller kristallviolettfärgen efter behandling enligt Grams metod.

I medicine, er R-faktorer (Resistansfaktorer) et tal som beskriver graden av resistens hos bakterier eller andre mikroorganismer overfor antibiotika og andre antimikrobielle medisiner. Det oppgis som en verdi som viser hvor mange ganger større resistans en bakteriestam har i forhold til en standardstamme.

Den genetiska massan hos bakterier.

I medicinsk kontext används termen "Virginia" inte som en sjukdom eller diagnos. Det är istället ett geografiskt namn, vanligtvis refererande till den amerikanska delstaten Virginia. I vissa fall kan det förekomma i medicinska sammanhang när man diskuterar regionala hälsotrender, sjukdomsfrekvenser eller medicinska institutioner i delstaten.

Streptomyces är ett släkte av grampositiva, strikt aeroba bakterier som tillhör ordningen Actinomycetales. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att producera en rad olika antibiotika och andra bioaktiva metaboliter, vilket gör dem viktiga inom biomedicinsk forskning. Streptomyces-arterna har en komplex livscykel som inkluderar sporbildande hyfer och vegetativa mycel. De förekommer naturligt i en rad olika miljöer, till exempel jord, vatten och på levande växter.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Oxazolidinoner är en grupp av syntetiska antibiotika som är aktiva mot flertal stammar av grampositiva bakterier, inklusive meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA). De har en unik mekanism av verkan genom att hämma proteinsyntesen i bakterierna. Linazolid och tedizolid är två exempel på antibiotika som tillhör oxazolidinongruppen.

Vancomycin är ett starkt antibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, särskilt sådana som är resistenta mot andra typer av antibiotika. Det är vanligtvis administrerat intravenöst och agerar genom att inhibera bildningen av bakteriens cellvägg. Vancomycin används ofta för behandling av infektioner orsakade av methicillin-resistenta Staphylococcus aureus (MRSA) och vancomycin-resistanta enterokocker (VRE).

Stafylokockinfektioner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som normalt förekommer på hud och slemhinnor hos många människor utan att orsaka några symptom. Dock kan vissa stafylokockstammar vara patogena och orsaka en rad olika infektioner, som hudinfektioner (exempelvis impetigo och fibrom), luftvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och infektioner i djupare vävnader eller kirurgiska sår. Den vanligaste patogena stafylokockarten är Staphylococcus aureus, inklusive meticillinresistenta S. aureus (MRSA).

'Streptococcus pneumoniae' är en gram-positiv, kapslad, beta-hemolytisk bakterie som förekommer naturligt i människans övre luftvägar och kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, framförallt hos barn, äldre och immunsupprimierade individer. Den är vanligast känd som orsak till lunginflammation (pneumoni), men kan även leda till öroninfektioner, sinusit, meningit och blodförgiftning (sepsis). Vissa stammar av Streptococcus pneumoniae är också ansvariga för pneumokockfeber.

Okänslighet hos bakterier för verkan av meticillin, ett halvsyntetiskt penicillinderivat.

'Streptococcus pyogenes' är en gram-positiv, beta-hemolytisk bakteriestam som orsakar diverse infektionssjukdomar hos människor, till exempel halsfluss, impetigo, cellulitis och rheumatisk feber. Den kan också vara involverad i allvarligare komplikationer som sepsis, toxic shock-syndrom och akuta reumatiska febersjukdomar. Särskilt känd är bakterien för att producera en toxin som kan orsaka skinn- och blodförgiftning samt Scarlet Fever.

Bakteriell Endokardit är en infektion som orsakas av bakterier som penetrerar hjärtklaffarnas och/eller hjärtkammarens endokardium, det inre skiktet av hjärtats muskulatur. Den kan leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtsvikt, stroke eller död om den inte behandlas adekvat med antibiotika och i vissa fall kirurgi.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.

"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.

Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.

Enzymer som katalyserar överföringen av en acetylgrupp, vanligen från acetylkoenzym-A, till någon annan förening. EC 2.3.1.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.

Ett ribosom är en komplex struktur i cellen som syntetiserar proteiner genom att translatera information från RNA till aminosyror, vilket resulterar i bildandet av en peptidkedja. Ribosomen består av två subenheter, en större och en mindre, som innehåller ribosomalt RNA (rRNA) och proteiner. De två subenheterna interagerar med varandra samt med mRNA (budbärar-RNA) och tRNA (transfer-RNA), för att bygga upp en proteinmolekyl korrekt enligt genetisk information. Ribosomer finns i både cytoplasma och mitokondrier, och spelar därför en central roll i cellens proteinsyntes.

Ribosomalt RNA (rRNA) är den typ av RNA som utgör en viktig komponent i ribosomer, de cellulära organeller där proteinsyntesen sker i levande celler. rRNA-molekyler fungerar som strukturella stommar och katalytiska center för ribosomen, underlättar bindningen av aminosyror och bildandet av peptidbindningar under proteinsyntesen.