ReflexSträckreflexReflex, onormalReflex, akustiskReflex, vestibulo-okulärPupillreflexSträckreceptorer i lunganElektromyografi: Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.Mekanoreceptorer: Celler som är specialiserade på att överföra mekaniska stimuli och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Till mekanoreceptorerna hör hårceller, vilka förmedlar hörsel och balans, och olika somatosensoriska receptorer, ofta med icke-nervcellsanslutningsstrukturer.Decerebrering: Avbrytande av hjärnfunktioner. Tillståndet kännetecknas av onormala arm- och benställningar och hänger samman med hjärnstamsskada. Det kan uppstå som en klinisk manifestation eller - hos djur - framkallas experimentellt. Muskelspolar: Skelettmuskelstrukturer som fungerar som mekanoreceptorer, ansvariga för sträckreflexer. De består av ett knippe inkapslade skelettmuskelfibrer av några olika typer, reglerade av sensoriska nervceller.H-reflexMuskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.Katter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.Fysisk stimuleringNerver, inåtledandeReflex, RightingElektrostimuleringTryckreceptorerReflex, okulokardialSkelettmuskulatur: En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.Inåtledande nervbanor: Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.VagusnervMotorneuron: Nervceller som aktiverar muskelceller.BabinskireflexBlinkning: Kortvarig slutning av ögonlocken genom regelbundna, ofrivilliga ögonlocksrörelser, som en skyddsmekanism, eller genom medveten stängning av ögonlocken.BukreflexMuskler: Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.Kväljning: Reaktion i matsmältningssystemet som kliniskt yttrar sig som sammandragningar i matstrupens muskulatur, pga stimulering av känselreceptorer i den mjuka gommen, psykisk påverkan eller systemisk verkan av läkemedel.Epilepsi, reflexutlöst: En subtyp av epilepsi som kännetecknas av att anfallen alltid framkallas av ett specifikt stimulus. Hörsel- och synintryck och somatosensoriska stimuli, såväl som handlingar som t ex skrivande, läsning, ätande och beslutsfattande kan utlösa anfall hos benägna personer.Mekanotransduktion, cellulär: Omvandling av mekaniska stimuli till kemisk reaktion i celler. Processen kan äga rum i såväl celler specialiserade i att överföra mekanisk retning, som t ex mekanoreceptorer, som parenkymceller, som inte primärt är mekanosensoriska.Nerver, utåtledandeBiomechanical PhenomenaBaroreflex: Ett negativt återsignalleringssystem som ger korttidsverkande blodtrycksförändringar. MuskelspasticitetReflektorisk sympatisk dystrofiHjärtfrekvens: Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.VibrationSkenbensnervRyggmärgSympatiska nervsystemetMuskelstelhetBlodtryck: Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.Karotissinus: Utvidgningen på den gemensamma halsartären vid förgreningen till den yttre och inre halsartären. Den innehåller baroreceptorer, som vid stimulering ger sänkt puls, kärlvidgning och blodtrycksfall.KroppsrörelseTrigeminusnervVagotomiUrineringBakben: Någon av de båda bakre extremiteterna hos fyrfota, landlevande djur, ej tillhörande primaterna. Bakbenet består av femur (lårben), tibia (skenben), fibula (vadben), tarsalben (fotledsben), metatarsalben (mellanfotsben) och tår.MuskelstretchingMolekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Kroppsställning: Kroppsextremiteternas läge eller hela kroppshållningen.Kapsaicin: Cytotoxisk alkaloid från olika arter av Capsicum (chilipeppar, paprika).TryckTidsfaktorerKemoreceptorceller: Celler specialiserade på att upptäcka kemiska ämnen och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Kemoreceptorer kan kontrollera yttre stimuli, som vid smak och lukt, eller interna stimuli, som halterna av syre och koldioxid i blodet.ReaktionstidNervledningRåttor, Sprague-DawleyMotorneuron, gamma: Motornervceller som aktiverar sammandragningsområden i intrafusala skelettmuskelfibrer och anpassar muskelspindlarnas känslighet för sträckning. Gammamotorneuron kan vara statiska eller dynamiska, beroende på vad slags reaktion (eller vilken typ av muskelfibrer) de reglerar. Alfa- och gammamotornervcellerna aktiveras ofta tillsammans, vilket ger muskelspindlarna möjlighet att medverka till kontrollen av rörelsebanorna, trots förändringar av muskellängd.PeristaltikIsometrisk sammandragning: Muskelsammandragningar kännetecknade av ökad spänning utan ändrad muskellängd.Biguanider: Avser dels en grupp biguanidderivat med blodsockersänkande effekt, dels en grupp kemikalier med desinficerande egenskaper.VestibularapparatAktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.Larynxnerver: Grenar av vagusnerven. De övre laryngealnerverna utgår från det nodösa gangliets närhet och delar sig i yttre grenar som försörjer krikoidalmusklerna med motorfibrer, och inre grenar som bär känselledare. Recurrensnerven utgår längre bakifrån och leder efferenta trådar till alla struphuvudets muskler utom cricothyroideus. Laryngealnerverna och deras förgreningar leder, förutom till struphuvudområdet, även känseltrådar och autonoma trådar till svalget och områdena kring luftröret och hjärtat.Massetermuskel: En tuggmuskel, vars uppgift är att sluta käkarna.Bassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.Elasticitet: Ett materials egenskap att kunna återta sin ursprungliga form efter distortion.Denervering: Kirurgiskt avskärande eller avlägsnande av nerven till ett organ eller en kroppsdel.Aminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.ProprioceptionPeronealnervUrinblåsaFotled: Leden mellan foten och nedre delen av benet, bestående av facies articularis inferior och malleolaris tibiae, facies articularis malleolaris fibulae, malleolus medialis (inre fotknölen), malleolus lat eralis (yttre fotknölen) och trochlea tali (språngbenets övre ledyta).Fot: Den yttersta delen av de nedre extremiteterna (benen) hos ryggradsdjur, bestående av tarsus (ankeln), metatarsus (mellanfoten), falangerna (tåbenen) och mjukvävnaderna kring dessa.Tuggmuskler: Muskler som utgår från okbågen och stänger käkarna. Tuggmuskelnerven utgår från mandibularnervens förgrening på trigeminalnerven (femte hjärnnerven).VadnervMuskeltonus: Spänningstillstånd i en muskel utöver det som hör till dess fysiska egenskaper, dvs dess aktiva motstånd mot sträckning. I skelettmuskler är toniciteten beroende av utåtledande nervimpulser.BestörtningNervhämningHosta: Plötslig och ljudlig utdrivning av luft ur lungorna genom en delvis stängd struphuvudöppning, efter inandning. Hostan är en reaktion på retningar i luftstrupe och luftrör och en skyddsmekanism för att rensa luftvägarna från främmande föremål och sekret.Kordotomi: Kirurgiskt ingrepp i ryggmärgen.Kramp: Ofrivillig sammandragning av en muskel eller en muskelgrupp. Kramper kan drabba såväl skelettmuskler som glatt muskulatur.AndningMuskelavslappningsmedel, centrala: En blandat grupp läkemedel som används för att åstadkomma muskelavslappning, med undantag för neuromuskulära blockerare. Deras främsta kliniska och terapeutiska bruk är för behandling av muskelkramp och stelhet förknippad med bristningar, stukningar och ryggskador, samt i mindre utsträckning nackskador. De har även använts för behandling av ett antal olika kliniska tillstånd, med endast skelettmuskelhyperaktivitet som gemensamt kännetecken, som t ex muskelkramper vid multipel skleros.Ben: Den nedre extremiteten, ned till fotleden.SarkomererUtåtledande nervbanor: Nerver som leder impulser från från ett nervcentrum till ett mer perifert område.Vrist: Den kroppsdel där benet och foten möts. Syn. ankel; fotled.SolitärkärnaBradykardi: Mycket långsam hjärtverksamhet, dvs mindre än 60 slag per minut.RotationVridmomentHundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Förlängda märgen: Den nedre delen av hjärnstammen. Den är belägen under hjärnbryggan och framför lillhjärnan. Den förlängda märgen fungerar som en omkopplingsstation mellan hjärnan och ryggmärgen, och innehåller centra för reglering av andnings-, vasomotorisk, hjärt- och reflexverksamhet.OtolitmembranElektriska retningspotentialer: Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.SenorHuvudrörelser: Avsiktliga eller ofrivilliga huvudrörelser som kan ske i förhållande till eller oberoende av kroppen. Termen gäller för både människor ocg djur.Käke: Benstruktur i munnen som bär tänderna. Käken består av underkäke och överkäke.Anestesi: Förlust av känsel. Dämpning av känselnervfunktionen åstadkoms vanligtvis på farmakologisk väg i smärtstillande syfte.Eye Movements: Frivilliga eller reflexmässiga ögonrörelser.Hälsena: Akillessena. Vadmuskelns sena till hälen.Förflyttning: Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.Nystagmus, fysiologiskAnal CanalTummeSmärtreceptorerRyggmärgsskadorSväljning: Syn. deglutition.ArmbågeFeedback: Begrepp som används inom såväl reglerteknik som biologi, beteende- och kommunikationsvetenskap och som innebär att information om händelser eller beteende i ett system återförs till systemets styrande funktion och därmed reglerar den fortsatta aktiviteten i systemet.Hjärnstam: Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).Hud: Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).NervbanorAtropin: En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.Anpassning, fysiologiskVestibularnervArmKaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.ElektrofysiologiBåggångarAndningsfysiologiHudfysiologi: Hudens funktioner hos människor och djur. Hit räknas även pigmentering av huden och dess annexa.Muskelfibrer: Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.Tillvänjning , psykofysiologisk: Uteblivna reaktioner till följd av vana vid viss stimulans. Hit hör inte läkemedelstillvänjning.Hjärta: Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.NervtrådarHjärt-kärlsystemet: Kroppens blodcirkulationssystem.MyoklonusEyelidsUrinrörKloralos: Ett derivat av kloralhydrat som tidigare använts som sömnmedel, men som ersatts av säkrare och effektivare preparat. Det vanligaste användningsområdet är som allmänt narkosmedel vid djurexperiment.Utvidgning: Uttänjningsförfarande. Syn. dilatation.Sensoriska receptorcellerRåttor, WistarHandlov: Området på armen som är beläget mellan metakarpus och underarmen.Struphuvud: En oregelbundet tubformad anatomisk struktur av muskelvävnad och brosk, klädd med slemhinna och belägen överst på luftröret, nedanför tungroten och tungbenet. Struphuvudet är det viktiga tillslutningsorgan som skyddar öppningen till luftröret och fungerar som röstgenerator.Hexametonium: En kolinerg nikotinreceptorantagonist som ibland kallas ganglieblockerarprototypen. Den tas med svårighet upp i mag-tarmkanalen och passerar inte blod-hjärnbarriären. AndningsmekanikGlatt muskulatur: Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.TårMjölktömning: Tömning av mjölk ur mjölkkörtelns alveolärkanal, som är omgiven av ett skikt mjölkutsöndrande epitelceller och ett nätverk av myoepitelceller. Sammandragning av myoepitelet styrs av neuroendokrina signaler.NackmusklerMuskelhypertoniAutonoma nervsystemet: Den del av nervsystemet som reglerar de icke viljestyrda kroppsfunktionerna. Det utgörs av det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.PupillNervtrådar, icke-myeliniseradeVestibulära kärnorGastrointestinal motilitet: Mag-tarmkanalens rörelser.Hjärt-kärlfysiologi: Funktioner och aktiviteter i hjärt-kärlsystemet som helhet eller i någon del av det.Kloning, molekylär: Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.FingrarVasomotoriska systemetAutonoma nervbanor: Nerver och nervknutor i det autonoma nervsystemet, men ej de delar av det centrala nervsystemet som reglerar det autonoma.Reflex, TrigeminocardiacSvalgmusklerDos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Marsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.PeriodicitetAstacoidea: En familj olika sötvattenkräftor, påminnande om hummer, men vanligtvis mindre i storlek. Vanliga släkten är Astacus, Cambarus, Oronectes och Pacifastacus. Hit hör även kräftor som föda, av vilka de populäraste är flodkräfta (Astacus astacus) och signalkräfta (Pacifastacus leniusculus).HuvudUnderarm: Den nedre delen av armen (antebrachium), mellan armbågen och handleden.NysningInjektioner, spinala