Störning som börjar i tidig ålder. Kännetecknas av sjuklig benägenhet att dra sig undan från omvärlden, bli otillgänglig och opåverkbar. I sjukdomsbilden ingår bristande förmåga till kommunikation och socialt samspel.
Djurs och fåglars egen rengöring och skötsel av päls eller fjäderdräkt.
Ett tillstånd av passivitet, svag reaktion på stimuli och en tendens att förbli i en orörllig kroppsställning. Armar och ben hålls kvar i en vaxartad stelhet i den ställning de råkat få, kortare eller längre tid. Katalepsi kan vara förknippad med psykotiska störningar, som t ex schizofreni, neurotoxiska drogeffekter och andra tillstånd.
Ett morfinderivat som är en dopamin D2-agonist. Det är ett effektivt kräkmedel som använts vid akuta förgiftningar. Det har även använts för diagnos och behandling av Parkinsons sjukdom, men biverknin garna begränsar dess användbarhet.
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
Ett centralstimulerande och sympatomimetiskt ämne (C10H15N) med verkan och användning liknande dem hos dextroamfetamin. Det är en missbruksdrog som kan rökas, snortas, injiceras eller drickas, och som går under namn som crank, crystal, crystal meth, is och speed.
Störningar i talad eller icke-verbal kommunikation, orskade av receptiva eller expressiva språkstörningar, kognitiv funktionsstörning (t ex förståndshandikapp), psykiatriska förhållanden och hörselskador.
Ett fenyl-piperidinylbutyrofenon som främst används för behandling av schizofreni och andra psykoser. Det används även vid schizoaffektiva sjukdomar, vanföreställningar, ballism, Tourettes syndrom, och ibland som tilläggsterapi vid psykisk utvecklingsstörning och Huntingtons korea. Medlet har kraftig verkan mot illamående och kräkningar och används även för behandling av hicka.
Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.
Ett krafigt centralstimulerande och sympatomimetiskt medel. Amfetamin har flera verkningsmekanismer, inkluderande blockering av upptag av adrenerga substanser och dopamin, frigörande av monaminer och hämmande av monaminoxidas. Amfetamin är också en missbruksdrog och ett psykotomimetiskt medel. l- och d,l-formerna räknas hit. l-formen har lägre CNS-aktivitet, men starkare kardiovaskulära effekter. d-formen är dextroamfetamin.
En otydligt definierad grupp av läkemedel med förmåga att öka vakenhet och retbarhet. De har en rad verkningsmekanismer, dock vanligtvis inte genom direktverkan på nervceller. Hit räknas inte läkemede l som har ovan nämnda effekter som biverkan till sin huvudsakliga terapeutiska verkan.
Svåra avvikelser i utvecklingen av många grundläggande psykologiska funktioner, som inte är normala för något utvecklingsstadium. Avvikelserna yttrar sig som ihållande försämring av den sociala förmåg an, talstörningar och onormal motorik.
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Olika beteenden förknippade med ätande, som t ex sätt att äta, ätrytm och tidsintervall.
Människors beteenden för att skydda eller främja sin hälsa. Exempelvis anses korrekt föda och tillräckligt med motion påverka hälsotillståndet. Livsstil är nära associerad med hälsobeteende, och faktorer som påverkar livsstil är socioekonomiska, utbildningsfaktorer och kulturella faktorer.
Varje iakttagbar reaktion hos en person i någon situation.
Ett DNA-bindande protein som interagerar med metylerade cpg-öar. Det har betydelse för undertryckande av genetisk transkription och är ofta i muterad form i Retts syndrom.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Reaktion på en signal som är avgörande för undvikande av en skadlig händelse.
Snabbare lungventilering än vad som är metaboliskt nödvändig för utbyte av gaser. Hyperventileringen beror på ökad andningsfrekvens, ökad luftflödesvolym eller båda. Hyperventilering leder till överskott av syre och för snabb avgivning av koldioxid.
En analog eller digital kommunikationsanordning, genom vilkenanvändaren har trådlös kontakt med någon närbelägen sändare. Mobiltelefonnätet är indelat i "celler", så att förbindelsen flyttas från en sändare till en annan när användaren förflyttar sig från ett område till ett annat.
En stor, allmänt utbredd ordning av spindeldjur, som omfattar kvalster och fästingar och inkluderar växt-, djur- och människoparasiter, samt flera viktiga sjukdomsvektorer.
Sjukdomar hos tam- eller vildhästar av arten Equus caballus.
Leden mellan lårben och skenben.
Gonadotropiner som utsöndras av hypofysen och moderkakan hos hästar. Med dessa avses allmänt gonadotropiner i serum hos dräktiga ston, en rik källa av koriongonadotropin, luteiniserande hormon och follikelstimulerande hormon. Till skillnad från förhållandet hos människa, så är luteiniseringshormonets betaunderenhet hos hästar identiskt med beta-koriongonadotropin. Gonadotropiner i serum från dräktiga ston används i reproduktionsstudier.
En utvecklingsstörning som framförallt drabbar pojkar och liknar autism. Typiska drag är stora brister i förmågan till socialt samspel samt upprepade och stereotypa beteendemönster. Till skillnad från autism föreligger dock inga påtagliga brister i språklig och kognitiv utveckling.
Onormal eller överdriven retlighet, med lättutlöst ilska, irritation eller otålighet.
Ett av de tre paren i den fjärde gruppen (grupp D) av mänskliga kromosomer, enligt gällande klassificering.
Ett fenotypiskt genetiskt kännetecken eller särdrag som kan användas för att identifiera ett genlokus, en kopplingsgrupp eller en rekombinatorisk händelse.
Ett amantadinderivat med viss dopaminerg verkan. Det har föreslagits som medel mot parkinsonism.
Rastlöshet med känsla av darrningar och behov av ständig rörelse, orsakad av t ex bruk av neuroleptiska läkemedel, som påverkar hjärnans extrapyramidala område.