Läkemedel för behandling av krampanfall.
Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.
Ett bensodiazepin som används mot ångest och som har få biverkningar. Det har även sömngivande, kramplösande och lugnande egenskaper, och har föreslagits användas som pre-narkosmedel.
(2S-(2 alfa,3 beta,4 beta))-2-Karboxi-4-(1-metyletenyl)-3-pyrrolidinättiksyra; askaricid från rödalgen Digenea simplex. Det är en kraftigt retande aminosyraagonist för vissa excitatoriska aminosyrareceptorer och har använts för att särskilja receptortyper. Som många retande aminosyraagonister kan den vara neurotoxisk, och har använts experimentellt för detta ändamål.
Ett bensodiazepin med kramplösande, ångestdämpande, sövande, muskelavslappnande och amnestiska egenskaper, och med lång verkningstid. Verkan beror på en ökning av gamma-aminosmörsyraaktiviteten. Medlet används för behandling av svåra ångesttillstånd, som sömnmedel vid korttidsbehandling av sömnlöshet, som lugnande medicin och för premedicinering, mot kramper och för behandling av alkoholabstinens.
Preparat som binds till och aktiverar kolinerga receptorer (muskarinreceptorer). Muskarinstimulerare används mest för att öka spänningen i den glatta muskulaturen, särskilt i mag-tarmkanalen, urinblåsan och ögat. De kan även användas för att sänka hjärtfrekvensen.
Krampanfall vid feber. Det är ett vanligt tillstånd, som drabbar 2-5% av alla barn i åldrarna 3 månader till 5 år. Hos vissa familjer har ett autosomalt dominant ärftlighetsmönster kunnat påvisas. De allra flesta utgörs av enkla feberkramper som varar högst 30 minuter. Komplexa anfall börjar fokalt, varar mer än 30 minuter och kan återkomma inom en 24-timmarsperiod. Sannolikheten för att utveckla epilepsi till följd av enkla feberkramper är liten. Komplexa feberkramper är dock förknippade med en måttligt förhöjd epilepsiincidens.
En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.
Ett antikonvulsivt medel som används vid behandling av olika typer av krampanfall. Det har även antiarytmiskt och muskelavslappnande verkan. Den terapeutiska verkningsmekanismen är inte klarlagd, men flera cellbundna mekanismer har beskrivits, bl a effekter på jonkanaler, aktiv transport och cellmembransstabilisering. Verkningsmekanismen vid muskelavslappning tycks omfatta minskning av muskelspolarnas känslighet för sträckning. Fenytoin har varit aktuellt för andra behandlingsområden, men användningen begränsas av de många biverkningarna och interaktion med andra läkemedel.
En generaliserad epileptisk sjukdom som kännetecknas av återkommande, svårartade, motoriska anfall ("grand mal"). Den inledande toniska fasen kännetecknas av en böjning av bålen som åtföljs av sträckning av extremiteter och bål. Den klonisk fasen utmärks av rytmiska flexorryckningar i bål, armar och ben, pupillvidgning, blodtrycks- och pulsökning, urinavgång och bitande i tungan. Därpå försjunker den drabbade i medvetslöshet (det postiktala stadiet), som inom minuter till någon timme gradvis avtar. Epilepsin kan vara kryptogen, ärftlig eller symtomatisk (dvs en följd av annan, befintlig sjukdom eller skada).
En lokalt bunden (fokal) form av epilepsi, kännetecknad av återkommande anfall som utgår från punkter i tinningsloben, huvudsakligen från den mesiala (proximala) delen. Ett brett spektrum av psykiska fenomen kan uppträda, som t ex illusioner, hallucinationer, kognitiva störningar och känsloupplevelser. De flesta komplexa, partiella anfall utgår från tinningsloberna. Dessa epilepsier kan klassificeras utifrån etiologi som kryptogena, ärftliga eller symtomatiska (dvs att de är förknippade med någon befintlig sjukdom eller skada). Syn. tinningslobepilepsi.
En sjukdom som kännetecknas av återkommande partiella krampanfall med påverkan på medvetandet. Under anfallet kan den drabbade uppleva en mångfald psykiska fenomen, med hallucinationer, illusioner, deja vu, starka känslor, förvirring och störd rumsuppfattning. Fokal motorisk aktivitet, sensoriska förändringar och autism kan också förekomma. Komplexa, partiella anfall utgår ofta från områden i den ena eller båda tinningsloberna. Etiologiskt kan epilepsin vara av idiopatisk typ (kryptogen partiell, komplex epilepsi) eller uppträda sekundärt till en fokal hjärnbarksskada (symtomatisk partiell, komplex epilepsi).
Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av återkommande episoder av paroxysmala störningar i hjärnan till följd av plötsliga, okontrollerade och onormalt kraftiga nervcellsurladdningar. Klassifikationen av epilepsier baseras vanligen på 1) krampanfallens kliniska särdrag (t ex motoriska anfall), 2) etiologi (t ex posttraumatiskt krampanfall), 3) anatomisk utgångspunkt (t ex pannlobsanfall), 4) tendens till spridning till andra områden i hjärnan och 5) tidsmönster (t ex nattlig epilepsi).
Axoner till vissa celler i den tandade vindlingen (gyrus dentatus). De skjuter ut till vindlingens polymorfa skikt och till de närmaste dendriterna på hippocampus pyramidceller. Dessa mossfibrer får inte förväxlas med de mossfibrer som utgör afferenter i lillhjärnan.
Grå nervsubstans belägen ovanför hippocampusvindlingen (gyrus hippocampi). Den består av tre skikt. Molekylärlagret går i ett med hippocampus i hippocampusfåran. Det granulära (korniga) lagret utgörs av tätt packade, runda eller ovala nervceller, kallade kornceller, vars axoner passerar igenom det polymorfa skiktet som gränsar mot hippocampus pyramidcellsdendriter.
Sjukdomstillstånd med typiska återkommande paroxysmala nervcellsurladdningar som utgår från ett bestämt område i hjärnan. Partiella epilepsianfall delas in i enkla och komplexa, beroende på medvetandepåverkan (ingen vid enkelt anfall; stört medvetande vid komplext). Båda typer kan visa upp ett brett spektrum av motoriska, känsel- och autonoma symtom. De partiella anfallen kan klassificeras utifrån åtföljande kliniska drag eller det anatomiska läget för anfallsfokus. Ett sekundärt, utbrett krampanfall kan hänföras till ett partiellt anfall som på diffust sätt envolverar andra delar av hjärnan.
En form av krampanfall hos barn som kännetecknas av rytmiska, generaliserade elektriska urladdningar i hjärnan. Till de kliniska tecknen hör plötsligt upphörande av pågående aktiviteter, men oftast utan ändrad kroppshållning. Anfallet åtföljs ofta av rytmiska ögonblinkningar eller smackningar med läpparna. Anfallen varar vanligtvis 5-10 sekunder och kan uppträda flera gånger dagligen. Absensepilepsi kallas även "petit mal". Juvenil absensepilepsi kännetecknas av absensanfall med början under ungdomsåren och tilltagande incidens av myoklonus och toniska/kloniska krampanfall (s k grand mal).
Ett krampframkallande ämne som används vid djurförsök. Det användes tidigare för att framkalla krampanfall som alternativ till elchockbehandling.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Ett litiumsalt som använts experimentellt som immunreglerande medel.
Ett tillstånd av djup medvetslöshet med nedsatt hjärnaktivitet, ur vilken personen inte kan väckas. Koma inträffar vanligen när båda hjärnhalvorna eller hjärnstammens retikulära system drabbas av skada eller funktionsstörningar. Orsaker till koma kan vara syrebrist i hjärnan, skallskada, slaganfall, metabolisk sjukdom, infektioner i centrala nervsystemet, förgiftning, hypotermi, förhöjt intrakraniellt tryck eller andra förhållanden.
Ett lugnande och kramplösande preparat som ofta används vid behandling av alkoholabstinensbesvär. Klormetiazol har dessutom föreslagits som nervskyddsmedel. Den terapeutiska verkningsmekanismen är int e till fullo känd, men preparatet förstärker GABA-receptorreaktionen och påverkar möjligen också glycinreceptorerna.
Ett barbitursyraderivat som har icke-selektiv dämpande effekt på det centrala nervsystemet. Det förmedlar bindning till hämmande subtypreceptorer för gamma-aminosmörsyra och reglerar kloridflödet genom receptorkanalerna. Det blockerar även glutamatinducerad depolarisering.
En neuropsykisk störning kännetecknad av ett eller flera av följande drag: orörlighet, mutism, negativism (vägringsattityd), tillgjordhet, stereotypi, gestikulerande, grimaserande, upphetsning, ekolal i (efterhärmning av ord), ekopraxi (upprepande av rörelser), muskelstelhet och stupor, ibland med avbrott för våldsamma utbrott, panik eller hallucinationer. Tillståndet kan bero på psykisk sjukdom el ler organisk sjukdom (malignt neuroleptiskt syndrom, encefalit m fl).
En epilepsivariant som kännetecknas av ihållande ryckningar i en kroppsdel under kortare eller längre tid, timmar, dagar eller t o m år, utan utbredning till andra delar av kroppen. Sammandragningarna kan förstärkas av rörelse och avta, men inte försvinna, vid sömn. Elektroencefalografi visar epilepsiliknande (spik- och vågformade) urladdningar på den hjärnhalva som är motsatt den påverkade kroppsdelen, i de flesta fall. De återkommande rörelserna kan utlösas från hjärnbarken eller dess underliggande strukturer (t ex hjärnstammen eller de basala ganglierna). Tillståndet har samband med RSSE, Rasmussens encefalit, multipel skleros, diabetes mellitus, hjärntumörer eller cerebrovaskulära sjukdomar.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Läkemedel som binder till och aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror.
Ett syndrom som hos iövrigt normala barn, i åldern 4-7 år, börjar med enstaka språkstörningar och epilepsiliknande urladdningar på EEC. Olika typer av krampanfall, inkl. absensepilepsi och komplex partiell epilepsi, kan inträffa. EEC-avvikelserna och anfallen brukar gå tillbaka under puberteten. Språkstörningarna kan också gå tillbaka, men hos många kvarstår svåra språkliga defekter, bl a afasi och hörselagnosi.
Ett korttidsverkande, lugnande medel med ångest- och minnesdämpande egenskaper. Det används inom tandläkeri, hjärtkirurgi, endoskopiska rutiner, för medicinering före narkos och som tillägg vid lokalbedövning. Den kortvariga verkan och den kardiorespiratoriska stabiliteten gör medlet användbart för riskpatienter, äldre och hjärtsjuka. Det är vattenlösligt vid pH under 4 och fettlösligt vid fysiologiskt pH.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Datorprogram baserade på expertkunskaper inom ett problemområde, samt tillämpning och utnyttjande av dessa för att lösa problemen.
Fastställda uppsättningar av frågor att användas för insamling av uppgifter, som t ex kliniska data, social ställning, yrkesgrupp osv. Termen används ofta om frågeformulär för massundersökning som fylls i av uppgiftslämnarna själva.
Handverktyg som tandvårdspersonal använder i sitt kliniska arbete.