Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.
Cancersjukdom i lungorna.
En heterogen ansamling av åtminstone tre histologiskt distinkta typer av lungcancer, omfattande skivepitelkarcinom, adenokarcinom och storcelligt karcinom. De behandlas som en grupp pga sina gemensamm a egenskaper, nämligen dåligt gensvar på konventionell kemoterapi och möjligheter till framgångsrik kirurgisk behandling hos endast en bråkdel av patienterna.
Mätning av luftmängden i lungorna vid olika tidpunkter i andningscykeln.
En heterogen grupp av icke-infektiösa och icke elakartade sjukdomar i de nedre luftvägarna som huvudsakligen drabbar lungblåsornas väggar, men även de små luftvägarna och blodkärlen i lungornas parenkymvävnad. "Interstitiell" avser det att alveolarväggarnas stödjevävnad ofta förtjockas av fibros. Denna samling av sjukdomar är vanligtvis av inflammatorisk art.
Vatten i lungorna, i mängd motsvarande eller något mindre än lungornas intracellulära blodvolym. Ansamling av extravaskulärt lungvatten leder till lungödem.
Små, polyedriska utbuktningar längs alveolarsäckarnas, alveolarkanalernas och de yttersta luftrörsförgreningarnas ytor, genom vars väggar det sker ett gasutbyte mellan alveolarluft och blodet i lungkapillärerna.
Vätskan som erhålls efter sköljning av lungalveolerna. Den används för undersökning av biokemiska och inflammatoriska förändringar i och effekterna av behandling vid interstitiell lungvävnad.
En anaplastisk, svårt elakartad och vanligtvis bronkogen cancer, bestående av små, äggformade celler med sparsam neoplastisk vävnad. Typiskt är den kraftigt basofila kärnan och avsaknaden av eller svå ridentifierade nukleoler. Småcelligt karcinom förekommer tillsammans med andra typer av lungcancer och kan särskiljas genom sina distinkta, biologiska egenskaper, sin reaktion på kemoterapeutika och s trålningsbehandling, och sin benägenhet att utveckla öppna eller subkliniska metastaser, vilket ofta omöjliggör kirurgisk behandling.
En komplikation till ett begränsat område av en lunginflammation eller till tumörvävnadsnekros innehållande var som inte lätt dräneras från området pga partiell eller fullständig blockering av luftrören.
Kronisk inflammation och fortskridande fibros i lungblåsornas väggar, med tilltagande dyspné och slutligen död till följd av syrebrist och högersidig hjärtsvikt.
Ett karcinom härrörande från körtelvävnad eller vars celler bildar tydliga körtelliknande strukturer. Adenokarcinom kan klassificeras i enlighet med de mönster cellerna bildar.
Inflammation i lungorna.
Alla sjukdomstillstånd som kännetecknas av ihållande hinder för luftflödet i luftrören.
Systemisk och lungpåverkan av inandning av mögel i damm från hö och halm hos personer som blivit överkänsliga för antigener i dammet. Reaktionerna är i de allra flesta fall förknippade med inandning av sporer från Micromonospora faeni eller Thermoactinomyces vulgaris.
Ett karcinom som upptäcktes av dr Margaret R. Lewis vid Wistarinstitutet 1951. Tumören utvecklades spontant som ett lungkarcinom hos en C57BL-mus. Den tycks inte vara förbunden med omfattande blödning , och merparten av tumörvävnaden består av en ganska fast, homogen massa.
Blodets cirkulation genom lungorna.
En underkategori av kronisk obstruktiv lungsjukdom. Typiska tecken för sjukdomen är anatomiska förändringar hos lungorna, så som förstorad luftvolym och nedbrytning av alveolarväggarna.
De större luftvägarna till lungorna som förgrenas från änden av luftstrupen (trakea).
Runda, granulära, enkärniga fagocyter som finns i lungblåsorna. De tar upp små, inandade partiklar, bryter ned dem och presenterar antigenen för immunceller.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
Mätning av den största luftmängd som kan avges vid forcerad VC-bestämning inom ett givet antal sekunder. Den anges som FEV med ett indextal för antalet sekunder mätningen gjorts, eller ibland som ett procenttal av den forcerade vitalkapaciteten.
Onormal ökning av mängden syre i vävnader och organ.
Sköljning av lungorna med saltlösningar eller slemlösande medel för diagnos eller behandling. Förfarandet är mycket användbart vid diagnos av diffusa lunginfiltrat hos immunsupprimerade patienter.
Kolloider med gasformig spridningsfas som övergår i antingen en vätskefas (dimma) eller fast fas (rök). De används för rökning eller i inhalationsterapi, och kan innehålla drivgaser.
Tillförsel av läkemedel via luftvägarna.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Ett komplex av glykopeptidantibiotika från Streptomyces verticillus bestående av bleomycin A2 och B2. Det hämmar DNA-metabolism och används som antitumörmedel, särskilt vid fasta tumörer.
Utbyte av syre och koldioxid mellan alveolarluft och lungkapillärblod genom blod-luftbarriären.
Tumör bestående av stora, odifferentierade (anaplastiska) celler. Den är vanligen bronkogen.
Ett karcinom som uppkommer i skivigt, fjällbildande epitel. Det kan också uppträda på platser där det finns körtel- eller pelarepitel.
Endoskopisk undersökning, behandling eller operation av luftrören.
En ärftlig sjukdom i de exokrina körtlarna som drabbar främst bukspottkörteln, andningsvägarna och svettkörtlarna, och som brukar börja i barnaåren. Sjukdomen kännetecknas av kroniska luftvägsinfektioner, nedsatt kapacitet hos bukspottkörteln och benägenhet för värmeutmattning. Skrumplever under barndomen förekommer ofta och kan leda till portahypertension, mjältförstoring och hypersplenism.
Inflammation i bronkiolerna med fibrös granulationsväv eller bronkialexsudat. Den kan uppkomma efter inandning av irriterande gaser eller främmande ämnen och kan vara en komplikation till lunginflamma tion.
Ett sjukdomstillstånd med diffusa och irreversibla luftflödeshinder. Underordnade typer av KOL är kronisk bronkit och lungemfysem.
Sammansjunkning av större eller mindre delar av lungan till följd av hoppressning av någon orsak. Ofullständig luftutfyllnad av lungorna hos nyfödda.
Ett karcinom härrörande från bronkiolepitel. Tumörvävnaden sprider sig längs alveolväggarna och bildar små massor, diffusa, knöliga eller lobulära, inuti alveolerna. Tumörcellerna är kub- eller pelarl iknande. Metastaser i lokala lymfknutar förekommer, men är ovanliga.
En sjuklig ansamling av luft i vävnader och organ.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Gränsen mellan kapillärblod och luften i lungblåsorna, vilken utgörs av alveolarepitelet och kapillärendotelet med tillhörande basalmembran och epitelcytoplasma. Genom detta membran sker ett gasutbyte .
Den gasmängd som per minut och per enhet av medeltrycket av gasgradienten över blod-luftbarriären tas upp av lungkapillärblodet från alveolargasen.
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Ett patologiskt förlopp kännetecknat av vävnadsskada eller vävnadsnedbrytning, orsakat av ett flertal cytologiska och kemiska reaktioner. Vanliga manifestationer är smärta, värmekänsla, rodnad, svullnad och funktionsstörningar.
Sjukdom som orsakas av hinder i luftrören med attackvis uppkommande andnöd. Sammandragning av luftrören försvårar framför allt utandningen och orsakar pipande biljud.
Kapillärkärls förmåga att tillåta ett selektivt utbyte av ämnen genom kärlväggen. Små, fettlösliga molekyler som koldioxid och syrgas vandrar fritt genom diffusion. Vatten och vattenlösliga molekyler kan inte passera endotelväggarna och är beroende av mikroporer, som kan hindra stora molekyler från att passera.
Det korta, vida blodkärl som utgår från den högra hjärtkammarens conus arteriosus och leder ej syresatt blod till lungorna.
Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.
Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.
Specifika organs eller kroppssystems funktionsduglighet hos foster. Hos människor kan denna vanligtvis mätas genom analys av fostervatten, som t ex uppskattning av fostrets lungutveckling genom påvisande av ytaktiva ämnen från lungorna.
Den luftvolym som är kvar i lungorna efter en normal, lugn utandning. Den utgörs av summan av residualvolymen (restluften) och utandningsreserven. Vanlig förkortning är FRC.
Benämning på en grupp fibrösa, eldfasta mineral bestående av magnesium- och kalciumsilikater. Asbest är motståndskraftig mot kemikalier och används för värmeisolering och som flamskydd. Inandning av a sbestdamm kan orsaka asbestos (asbestlunga) och ge upphov till lung- och tarmcancer.
Ett rikligt förekommande lungsurfaktantassocierat protein som binder till en rad lungpatogener och opsoniserar dem. Det stimulerar även makrofager till att fagocytera mikroorganismer. Surfaktantprotein A innehåller en kollagenliknande N-terminaldomän och en lektindomän på C-terminalen som är typiska för proteiner i kollektinfamiljen.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i tumörvävnad.
Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.
En form av lungcancer, namngiven därför att den uppstår i bronkträdets epitel. Trots namnet är det inte en histologisk benämning.
Exponering för potentiellt skadliga kemiska, fysikaliska eller biologiska ämnen genom inandning.
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
En lungsjukdom som uppkommer efter inandning av asbestfibrer, kännetecknad av varierande grad av interstitiell fibros. Asbestos har samband med lungsäcksmesoteliom och karcinom i luftrören. Syn. asbestlunga.
Den tunna, serösa hinna som omger lungorna och täcker brösthålans insida. Hinnsäcken består av två skikt: den inre, viscerala hinnan som ligger intill lungparenkymet, och den yttre, parietala hinnan. Mellan de båda skikten finns pleurahålan, som innehåller en tunn vätskefilm.
Ett grundämne i form av ädelgas med kemiskt tecken He, atomnummer 2 och atomvikt 4.003. Det är en färglös, luktfri och smaklös gas som inte är brännbar och som inte deltar i förbränning. Gasen upptäcktes först på solen och erhålls numera ur naturgas. Inom medicin används den till att späda ut andra gaser, och av särskilt värde är den tillsammans med syrgas för behandling av vissa fall av obstruktiv lungsjukdom och som bärare av narkosmedel.
Spridning av en tumör från ett organ eller en kroppsdel till en annan på avstånd från den primära platsen.
Ett lungsurfaktantassocierat protein som spelar en roll för alveolär stabilitet genom att sänka ytspänningen vid luft-vätskekontakten. Det är ett membranbundet protein som utgör 1-2% av lungsurfaktantmassan. Lungsurfaktantassocierat protein C är en av de mest hydrofoba peptider som hittills isolerats och innehåller en alfahelixdomän med ett centralt polyvalinsegmant som binder till fosfolipiddubbelskikt.
Proteiner i lungorna som har ytspänningsnedsättande verkan.
Den totala volymen gas som andas in eller ut, mätt i liter per minut.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.
Ensamma, rundade skuggor som ses vid lungröntgenundersökning. Vanliga orsaker kan vara tuberkulos, tumörer, cystor, kärlmissbildningar eller svampinfektion.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Den ofödda avkomman hos däggdjur som föder levande ungar. Fostertiden sträcker sig från embryonalstadiet, då de huvudsakliga organen tagit form, till födseln. Hos människan motsvaras det av tiden från och med den 9 graviditetsveckan. Foster skall särskiljas från embryo.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Tillstånd där inhalation av organiskt damm leder till överkänslighetsreaktioner på alveolnivå tillsammans med produktion av precipitiner.
Lunginflammation orsakad av någon bakterieart. Bakteriell lunginflammation beror vanligen på spridning av infektion i luftrören genom inandning av mikroskopiska mängder sekret. De allra flesta fall av denna sjukdom är samhällsförvärvade lunginflammationer.
Muterade möss som är homozygota för den recessiva "nakengenen" och inte utvecklar någon tymus (bräss). De är värdefulla för tumörstudier och undersökning av immunsvar.
Tillförsel av läkemedel i droppform, som t ex ögondroppar, örondroppar eller näsdroppar. Droppar kan även tillföras kroppshåligheter via kateter. Droppbehandling skiljs från sköljning genom att sköljmedel avlägsnas, medan droppar lämnas kvar att verka.
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Samtidig överföring av både hjärta och lungor från en människa eller ett djur till en annan individ.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Varje hinder av luftens passage till och från lungorna.
Bestämning av det mönster av gener som uttrycks vid den genetiska transkriptionen, såväl under specifika förhållanden som i en specifik cell.
Ett lungsurfaktantassocierat protein som spelar en väsentlig roll för alveolär stabilitet genom att sänka ytspänningen vid luft-vätskekontakten. Medfödd brist på lungsurfaktantassocierat protein B är en av orsakerna till andnödssyndrom hos nyfödda.
En oorganisk och vattenlöslig platinaförening. Efter hydrolys reagerar ämnet med DNA så att det bildas korslänkar både inom och mellan strängarna. Dessa länkar tycks hämma replikation och transkriptio n av DNA. Cytotoxiciteten hos cisplatin visar sig i att cellcykelprocessen stannar i G2-fasen.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Total brist på syre (anoxi). Används ibland synonymt med hypoxi i meningen bristande försörjning av syre till kroppsvävnaderna.
Mätning av syre och koldioxid i blodet.
Användning av två eller fler preparat samtidigt eller i följd vid cancerterapi. Medlen behöver inte administreras i samma form.
Kronisk lungsjukdom som kan ses hos nyfödda som vårdas i respirator med mekanisk ventilation och förhöjda syrgashalter. Syn. BPD eller kronisk lungsjukdom hos barn.
Cellers förflyttning från en plats till en annan.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
Kraftigare sammandragning av den glatta luftrörsmuskulaturen vid en given retning än vad som är normalt. Detta tillstånd ses hos praktiskt taget alla symtomatiska astmapatienter. Den påtagligaste mani festationen av muskelsammandragningen är minskade luftvägsdimensioner, vilka enkelt kan mätas i samband med lungfunktionstester.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Ett rikligt förekommande lungsurfaktantassocierat protein som binder till en rad lungpatogener och ökar deras opsonisering och död genom fagocyterande celler. Surfaktantprotein D innehåller en kollagenliknande N-terminaldomän och en lektindomän på C-terminalen som är typiska för proteiner i kollektinfamiljen.
Kommersiell exploatering av malm- eller mineralförekomster.
Förvärring av en sjukdom med tiden. Begreppet används mest i samband med kroniska och obotliga sjukdomar, där sjukdomsstadiet är avgörande för behandling och prognos.
Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.
Inandning.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
En utvecklingsanomali som brukar ge sig till känna som tilltagande andningssvikt under nyföddhetsperioden. Missbildningen består av en fokal lungdysplasi kännetecknad av en cystisk massa av bronkioländstrukturer. Dysplasin är indelad i tre olika typer (I, II, III), beroende på cyststorlek. Syn. CCAM.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.
En typ av asbest som förekommer naturligt i form av ett dehydrerat magnesiumsilikat. De två mineral som bildar denna asbest är antigorit och krysotil. 95 % av alla asbestprodukter utgörs av krysotilas best.
Akut inflammation i de mindre luftrörens väggar, med varierande härdbildning i lungorna, pga spridning av inflammationen till alveolerna.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
En klass av förinflammatoriska cytokiner som har förmågan att dra till sig och aktivera leukocyter. De kan delas in i åtminstone tre strukturella grenar: C (C-kemokiner), CC (CC-kemokiner) och CXC (CX C-kemokiner), på grundval av variationer i ett gemensamt cysteinmotiv.
Sjukdomstillstånd kännetecknat dels av permanent ansamling av avsevärda mängder partiklar i lungorna, vanligtvis till följd av yrkesmässig eller annan miljöexponering, dels av vävnadsreaktionen mot den främmande substansen.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Utbuktning på bukhinnan från någon del av bukhålan in i brösthålan. Syn. hiatusbråck.
Luftrörssjukdom till följd av överkänslighet för damm från fågelspillning.
Det bindvävsfyllda utrymmet mellan lungorna.
En familj retrovirusassocierade DNA-sekvenser (ras) som ursprungligen isolerades från Harveys (H-ras, Ha-ras, rasH) och Kirstens (K-ras, Ki-ras, rasK) mussarkomvirus. Rasgenerna är välbevarade bland djurarterna, och sekvenser motsvarande såväl H-ras som K-ras har påvisats i genom från människa, fåglar, möss och ryggradslösa djur. Den närbesläktade N-rasgenen har påvisats i humana neuroblastom- och sarkomcellinjer. Samtliga gener i familjen har likartad exon-intronstruktur, och var och en kodar för ett p21-protein.
En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.