Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
En endogen pentapeptid med morfinliknande verkan. Aminosyran i position 5 är metionin.
En enkefalinanalog som selektivt binder till my-opioidreceptorn. Det används som modell för läkemedelspermeabilitetsstudier.
Ett kraftigt verkande narkotiskt smärtstillande medel, som vid missbruk är beroendeframkallande. Det är främst en my-opioidagonist. Fentanyl används även som tillsats till generella narkosmedel och för narkosinduktion och underhållsnarkos.
En av de tre huvudgrupperna av endogena opioidpeptider. Enkefalinerna är pentapeptider med omfattande utbredning i det centrala och perifera nervsystemet samt i binjuremärgen.
En av de tre huvudgrupperna av endogena, opioida peptider, stora peptider som härstammar från en pro-opiomelanokortinprekursor. I denna grupp ingår alfa-, beta- och gammaendorfin. Termen endorfin avser ibland alla opioida peptider, men här avses den snävare betydelsen. För endorfiner i vid bemärkelse används termen opioida peptider.
Medel som lindrar smärta utan att orsaka medvetslöshet.
En opioid för smärtstillande bruk som erhålls från morfin. Den har kortare verkningstid än morfin.
En disulfid-opioidpentapeptid som selektivt binder till delta-opioidreceptorn. Den har antinociceptiva egenskaper.
N-(1-(2-(4-etyl-4,5-dihydro-5-oxo-1H-tetrazol-1-yl)etyl)-4-(metoxymetyl)-4-piperidinyl)-N-fenylpropanamid. Ett korttidsverkande opioidderivat av fentanyl för bedövning och smärtlindring. Det ger en sn abb smärtstillande effekt och återhämtning av medvetandet. Alfentanil används som bedövnings- och smärtstillande medel i kirurgi och för smärtlindring vid kritiska tillstånd.
17-(cyklopropylmetyl)-alfa-(1,1-dimetyletyl)-4,5-epoxi-18,19-dihydro-3-hydroxi-6-metoxi-alfa-metyl-6,14-etenmorfinan-7-metanol. Ett derivat av opioidalkaloiden tebain, som har kraftigare och mer långv arig verkan än morfin. Det tycks verka som agonist vid my- och kappaopioidreceptorer och som anatagonist vid deltareceptorer. Frånvaron av deltaagonistverkan tros vara orsaken till utebliven buprenorf intolerans vid kronisk sjukdom.
En grupp opioida peptider, omfattande dynorfin A, dynorfin B och mindre fragment av dessa. Dynorfiner föredrar kappa-opioidreceptorer och har visat sig spela en roll som signalsubstanser i det centrala nervsystemet.
Tyrosylglycylglycylfenylalanylleucin. En endogen pentapeptid med morfinlikande verkan. Aminosyran i position 5 är leucin.
Gradvis förminskad känslighet hos djur eller människor för ett läkemedel, till följd av fortlöpande tillförsel av medlet. Tolerans skall skiljas från läkemedelsresistens, som innebär att en organism, sjukdom eller vävnad inte svarar på den förväntade effekten av ett läkemedel. Begreppet måste också skiljas fråm "maxdos" och NOAEL.
Ett opiumliknande, smärtstillande medel besläktat med morfin, men med svagare smärtstillande egenskaper och med svagt lugnande effekt. Det har även hostdämpande verkan.
En syntetisk opioid som används i sin klorväteform. Den är en smärtstillande opioid med huvudsakligen mu-opioidagonistegenskaper. Medlet har verkan och användning liknande morfinets. Det har även undertryckande verkan på hostcentret och kan ges för att kontrollera ihållande hosta i samband med lungcancer i slutskedet. Metadon används också för att behandla drogberoende, men långvarigt bruk av metadon kan i sig leda till beroende.
En deltaselektiv opioid (opioidanalgetika). Den kan ge övergående sänkning av artärblodtrycket och hjärtfrekvensen.
Analoger eller derivat av morfin.
Ett smärtstillande medel som är användbart för att lindra de flesta typer av medelsvår till svår smärta, inkl. postoperativ smärta och förlossningssmärtor. Långvarigt bruk kan leda till beroende liknande morfinberoende. Symtomen vid utsättande kommer snabbare, men är kortvarigare, än efter morfin.
En narkotisk, smärtstillande morfinanalog som används som sömnmedel inom veterinärmedicin.
Smärtstillande, narkotiskt preparat (derivat av morfin) som är starkt vanebildande.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Stat i södra USA med en yta av 138 000 km2. Huvudstaden är Little Rock. Landskapet präglas av skogar och odlingsmarker.
En överdriven känsla av fysiskt och emotionellt välbefinnande som inte är uppenbart motiverad. Upprymdheten har vanligen en psykologisk bakgrund, men ses även som en följd av organisk hjärnskada eller förgiftningstillstånd.
En narkosantagonist med en verkningsmekanism liknande den hos naloxon. Den används för att väcka djur efter etorfinneuroleptanalgesi och anses vara en specifik etorfinantagonist.
Smärtlindring utan förlust av medvetandet genom tillförsel av smärtstillande medel i epiduralutrymmet i ryggradskanalen.
Sjukdomstillstånd som beror på drogmissbruk, biverkningar av läkemedel, exponering för toxiner och alkoholmissbruk.
Läkemedel som används för att framkalla sömnighet eller sömn, eller för att minska psykisk stress eller ångest.
Ett narkotiskt smärtstillande medel som kan vara vanebildande. Det är nästan lika effektivt per os som injicerat.
Stegrad smärtupplevelse vid smärtpåverkan till följd av skador på vävnad innehållande nociceptorer eller skadad perifer nerv. Hyperalgesin kan uppträda såväl i skadeområdet (primär hyperalgesi) som i omgivande, oskadad vävnad (sekundär hyperalgesi).
Läkemedel med smärtstillande, febernedsättande och antiinflammatorisk verkan som inte binder till opioidreceptorer och inte klassificeras som narkotiska preparat.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
Kontroll av läkemedelsanvändning genom internationella avtal eller genom nationella kontrollmyndigheter, vilka godkänner läkemedel för bruk och reglerar tillverkning, marknadsföring och försäljning av läkemedel. Den centrala läkemedelskontrollmyndigheten i Europa heter EMEA och den federala i USA heter FDA. I Sverige är det Läkemedelsverket som är tillsynsmyndighet.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Ett narkotiskt smärtstillande medel med långt anslag och lång verkningstid. Det används huvudsakligen för behandling av drogberoende.
En stabil, syntetisk analog till metioninenkefalin, med verkningsmekanism liknande den hos metioninenkefalin. Dess verkan kan upphävas med narkotiska antagonister som t ex naloxon.
Morfinderivat med kraftigt smärtstillande effekt.
Påvisande av droger eller läkemedel, såväl lagliga som olagliga, som missbrukats på något sätt. Urinprov är den vanligaste metoden.
Föreningar som bygger på delvis mättat iminoetanofenantren och kan beskrivas som benso-dekahydronaftalener med etyliminobryggor. Bland dem ingår några av de opioider från vallmo (Papaver) som används som smärtstillande medel.
Smärtlindring, utan förlust av medvetandet, med hjälp av smärtstillande medel som ges genom självdosering. Metoden har använts framgångsrikt vid postoperativ smärta, vid förlossning, efter brännskador och vid smärtlindring i livets slutskede. Risken för överdosering kan minimeras med en kombination av små doser och bestämda väntetider (lockout intervals) mellan doserna.
Starkt beroende av morfin, såväl fysiologiskt som känslomässigt.
Rapporterad förbrukning av läkemedel enligt sjukhusutredningar och andra statistiska utredningar, marknadsanalyser osv. Termen omfattar även lagerhållning, hamstring och patientanvändning.
Ett syntetiskt morfinliknande smärtstillande medel med narkotisk antagonistverkan. Det används vid behandling av svår smärta.
Ett långtidsverkande, syntetiskt medel mot diarré. Det tas inte upp från tarmen i större omfattning och har ingen verkan på det adrenerga systemet eller det centrala nervsystemet, men kan motverka histamin och störa lokal acetylkolinfrisättning.
Ett tumörmedel med alkylerande egenskaper. Det verkar även mutagent genom att skada DNA och används experimentellt för detta ändamål.
Medel som vid lokal applicering i lämpliga mängder blockerar nervledningsförmågan. De har verkan på alla delar av nervsystemet och på alla typer av nervtrådar. I kontakt med ett nervknippe kan medlen ge både sensorisk och motorisk förlamning i det bedövade området. Verkan är fullständigt reversibel.
En intensivt kliande känsla som framkallar behov av att gnida eller riva huden för lindring.
Tvåringad, heterocyklisk förening bestående av en bensenring sammankopplad med en diazepinring. Väte och alla H-isomerer kan ingå, och all substitutioner är tillåtna.
Ett blåaktigt område i den övre vinkeln av fjärde hjärnventrikelns botten motsvarande melaninliknande, färgade nervceller, som är belägna vid sidan om griseum centrale. Området kallas även nucleus pigmentosus pontis.
Medel som förvärvas eller framställs olagligt för den subjektiva verkan de sägs ha. De sprids ofta i stadsmiljö, men är även tillgängliga i förorts- och landsortsområden. De kan vara mycket orena och ge upphov till oväntade förgiftningar.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
Applicering av läkemedel i lämplig form på huden antingen för lokal eller systemisk verkan.
Såväl fysiologiskt som känslomässigt beroende av heroin.
Praxis i diagnos och behandling, i synnerhet i förhållande till kostnaden för efterfrågade och erbjudna tjänster.
Sjukvårdstjänster speciellt avsedda, bemannade och utrustade för akut patientvård.
Ett på skelettmuskulaturen centralt verkande avslappningsmedel vars verkningsmekanism inte är helt klarlagd, men som kan bero på dess sedativa egenskaper. Det används som komplement vid symtomatisk be handling av muskeltillstånd i samband med smärtsamma muskelkramper.
Medel som ges tillsammans med narkosmedel för ökad effekt, förbättrad tillförsel eller för att reducera den nödvändiga doseringen.
En alfa-2-adrenerg agonist som passerar blod-hjärnbarriären. Klonidinets huvudsakliga verkan består i att reducera den sympatiska spänningen, vilket leder till minskat diastoliskt och systoliskt tryck och lägre puls. Det har också perifer verkan, vilken kan vara orsaken till den övergående blodtrycksstegring som kan ses vid snabb, intravenös tillförsel.
Eliminering av smärtförnimmelse, utan förlust av medvetandet, i samband med förlossning.
Ett smärtstillande preparat med blandade, narkotiska agonist-antagonistegenskaper.
Ett polymorft enzym som katalyserar hydroxyleringen av debrisokin. Det omsätter också ett flertal antidepressiva och neuroleptiska preparat. Enzymet uppvisar defekter hos ungefär 10% av befolkningen. EC 1.14.99.-.
Tidsschema för administrering av läkemedel i syfte att uppnå optimal effekt och bekvämlighet.
Injicering i en ven i behandlingssyfte eller i experimentellt syfte.
Den nedre delen av hjärnstammen. Den är belägen under hjärnbryggan och framför lillhjärnan. Den förlängda märgen fungerar som en omkopplingsstation mellan hjärnan och ryggmärgen, och innehåller centra för reglering av andnings-, vasomotorisk, hjärt- och reflexverksamhet.
Ett mycket använt lokalbedövningsmedel.
Alternativ till narkos hos patienter, för vilka narkos förvägras eller anses otillrådlig. Behandlingen innebär medicinering med ångestdämpande preparat i kombination med smärtstillande medel eller lokalbedövningsmedel. På så vis befrias patienten från ångestkänslor och smärta, samtidigt som han eller hon kan kommunicera med läkaren eller tandläkaren.
Narkos.
En typ av akupunktur, där nålar med lågfrekvent ström används för smärtlindring, bedövning och sjukdomsbehandling.
Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.
Tillförsel av flytande medicin, näringsmedel eller annan vätska på annat sätt än via mag-tarmkanalen under kortare eller längre tid (minuter till timmar), antingen genom tyngdkraftsverkan eller med hjälp av infusionspump.
Förlust av känsel. Dämpning av känselnervfunktionen åstadkoms vanligtvis på farmakologisk väg i smärtstillande syfte.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
De olika tillförselvägarna för läkemedel eller andra ämnen via kroppsplatser hos människor eller djur, från vilka medlet tas upp i blodet för vidare transport till den vävnad som utgör målområde.
Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.
Läkemedel som binder selektivt till och aktiverar alfaadrenerga receptorer.
Ansträngd andhämtning. Syn. dyspné.
Mios är en pupillsammandragning som kan bero på medfödd avsaknad av pupillöppningsmuskel, defekt sympatisk nervförsörjning eller irritation av bindhinnan eller hornhinnan.
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.
Ett cyklohexanonderivat som används som narkosmedel. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men ketamin har förmåga att blockera NMDA-receptorer och kan interagera med sigmareceptorer.
Den iakttagbara, mätbara och ofta sjukliga oförmågan hos en individ att bryta en vana som medför en omåttlig konsumtion av något medel eller otillfredsställbart behov att utföra vissa handlingar.
System för observation, rapportering eller påvisande av effekter av humanläkemedel som ges i behandlingssyfte eller diagnostiskt.
Injektion av bedövningsmedel i subaraknoidal- eller epiduralrummet via lumbalpunktion.
Sjukvårdspersonal som utbildats för att kunna ge elementär akut- och livsuppehållande vård under överinseende av läkare eller sjuksköterska. Akutvården kan ges på plats, i ambulans eller på mottagningen. Vanlig engelsk förkortning är EMT.
En kappa-opioidreceptoragonist. Preparatet har smärtstillande verkan och uppvisar positiva inotropa effekter på vänster förmak vid elektrisk stimulering. Det påverkar även olika beteenden hos däggdjur, som t ex rörelsemönster och behandling av avkomma.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Smärtanfall. Tillståndet är vanligast i buken, men kan även uppkomma i andra kroppsområden.
Ett derivat av pyrrolizinkarboxylsyra som är strukturellt besläktat med indometacin. Det tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID) och används huvudsdakligen för sin smärtstillande verkan.
Bruk av två eller flera preparat samtidigt eller i följd för att framkalla anestesi. Preparaten kan administreras på olika sätt.
Anestesi genom insprutning av bedövningsmedel i epiduralrummet.
Föreningar som extraherats ur Cannabis sativa L. och metaboliter med kannabinoidstruktur. De mest aktiva beståndsdelarna är tetrahydrokannabinol, kannabinol och kannabidiol.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
Snabbverkande narkosmedel för induktion. Medvetslösheten kommer snabbt och behagligt, men utan muskelavslappning och utan avsevärd minskning av reflexerna. Upprepad tillförsel leder till ackumulering av medlet och förlängd återhämtningstid. Den smärtlindrande effekten är obetydlig.
En gren av medicinen som omfattar återupplivning, transport och vård från skadetillfället eller sjukdomsdebuten till sjukhus eller annan akutvårdsinrättning.
Injicering i hjärnventriklarna.
Läkemedelsberedningar som verkar under en längre tidsperiod genom att på ett kontrollerat sätt frisättas successivt.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Det system av körtlar, vilka släpper ut sitt sekret (hormoner) direkt i cirkulationssytemet. Förutom hormonkörtlarna ingår även kromaffinsystemet och neurosekretionssystemet.
Tillstånd kännetecknat av onormalt låg aktivitet hos könskörtlarna, med försämrad kroppsväxt och sexuell utveckling som följd.
Formella program för standardiserad uppföljning av läkemedelsförskrivning. Uppföljningsanalysen kan beakta klinisk lämplighet, kostnadseffektivitet och, i vissa fall, utfall. Rapporten är vanligtvis retrospektiv, men vissa analysmoment kan göras innan läkemedel delas ut (som t ex i vissa datasystem, som ger rekommendationer när recept skrivs in).
En agonist för adrenerga alfa-2-receptorer som används inom veterinärmedicin för sina smärtstillande och lugnande egenskaper. Den är en racemat av dexmedetomidin.
Narkos via intravenös injektion eller dropp.
Samtidigt missbruk och psykisk sjukdom. Diagnosprincipen grundar sig på det faktum att patienter med alkohol- eller drogberoende också ofta har psykiska problem av varierande svårighetsgrad.
Smärtstillande, febernedsättande derivat av acetanilid. Det har svaga antiinflammatoriska egenskaper och används som ett vanligt smärtstillande medel, men kan orsaka skador på lever, blodceller och nj ure.
En störning, kännetecknad av förvirring, ouppmärksamhet, desorientering, inbillning, hallucinationer, upphetsning och ibland överaktivitet i det autonoma nervsystemet. Tillståndet kan vara en följd av förgiftning, metaboliska tillstånd eller hjärnskada.
Impulser bakom en organisms strävan efter ett visst mål eller viss tillfredsställelse. Impulserna kan påverkas av fysiologiska behov eller yttre stimuli. Syn. motivation.
Guanosin-5'-(trivätedifosfat), monoanhydrid med tiofosforsyra, är en stabil GTP-analog med en rad fysiologiska verkningar, så som stimulering av guaninnukleotidbindande proteiner, hydrolys av fosfoinositid, ackumulering av cykliskt AMP och aktivering av specifika protoonkogener.
Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska under huden genom en ihålig nål.
Kirurgisk förlossningsmetod, vid vilken fostret tas ut genom en öppning i buken och livmodern.
Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).
Preparat, oftast för lokalt bruk, som lindrar klåda.
Studier som jämför två eller flera behandlingar, där försökspersonerna eller patienterna efter en avslutad första behandlingsomgång överförs till en annan behandlingsregim. Vid jämförelse mellan två behandlingsformer, A och B, väljs halva försöksgruppen slumpmässigt att få behandlingarna i ordningen A, B, andra halvan att få B, A. Kritik har riktats mot denna modell, då effekterna av den första behandlingen kan dröja kvar efter det att den andra behandlingsperioden inletts.
Ett komplext systemiskt syndrom med inflammatoriska och autoimmuna inslag som involverar hud, hinnor, muskler, blodkärl, lungor och hjärta. Vanliga diagnostiska tecken är eosinofili, svårartad, aktivitetshämmande myalgi och avsaknad av samtidiga infektions- eller autoimmuna tillstånd som skulle kunna framkalla eosinofili. Biopsier på berörd vävnad avslöjar mikroangiopati förknippad med diffus bindvävsinflammation.